Förtal och förtal… och tycke

Ett diskutabelt inlägg.

---

 

Häromdan läste jag Mårten Schultz krönika om Herreyfallet. Fallet i sig handlar om Richard Herreys mål mot kulturjournalisten Martin Aagård på Aftonbladet. Herrey blev kallad rasist av Aagård på Twitter. Då stämde han såväl journalist som kvällsblaska. Jag har inte alls noterat tweeten, men är intresserad av förtalsfrågan och sociala medier.

Mårten Schultz sätter i sin krönika fingret på flera intressanta aspekter i det hela. En är till exempel ansvarsfrågan när det gäller tweets av journalister. Han skriver:

[…] För det fall en journalists utpekande av någon som rasist på sociala medier utgör förtal – vem svarar då? Det är klart att det inte faller inom, i detta fall, Aftonbladets utgivares ansvar. Vanligtvis kan journalister på tidningar och i andra medier vara säkra på att de är trygga från ansvarsutkrävande från personer som varit föremål för deras behandling genom ett särskilt grundlagsskydd.
Men detta gäller (ofta) inte när journalister skriver på Twitter eller andra sociala medier. I dessa situationer kan arbetstagaren själv, journalisten vara exponerad för ansvarsrisker. […]

Ansvarsfrågan blev inte alls klarlagd under rättegången, menar Mårten Schultz. Tingsrätten ansåg inte heller att Richard Herrey hade blivit utsatt för förtal.

Vad är då förtal och vad är inte förtal? Mårten Schultz ger exempel:

[…] Det är förtal att peka ut någon som brottslig eller klandervärd. Men det är inte förtal med utpekanden som utgör, som det brukar sägas, rena värdeomdömen. Det är förtal att kalla någon för barnmisshandlare, terrorist eller tjuv. (Sådana omdömen kan dock vara försvarliga och därmed tillåtna trots att de i teknisk mening är förtalande.) Det är däremot inte förtal att säga att någon är ful, vidrig eller äcklig.
Förtalande omdömen är med andra ord omdömen som kan vara sanna eller falska. […]

Mårten Schultz tolkar att det kan vara förtal i vissa fall när det gäller rasiststämpeln, anser tingsrätten. Att säga att nån är rasist är inte ett värdeomdöme liknande ”du är äcklig”. Men i Herreyfallet ansåg tingsrätten att Aagårds tweets inte var förtal. Mårten Schultz skriver:

[…] Aagård skrev nämligen inte bara att Herrey var rasist. Han skrev närmare bestämt ”din gamle rasist” […]

Och det är det där lilla tillägget som rätten anser gör så att mottagaren förstår att det inte är ett sakpåstående utan ett värdeomdöme.

Kommunikation är svårt.

Kommunikation är svårt. Ibland tycker vi alla att vi är jättetydliga med vad vi menar och ändå missuppfattas vi. Jag tycker att det är märkligt att tingsrätten kan påstå att mottagaren förstår vilken typ av påstående tweeten är. Richard Herrey har sin uppfattning om tweetens betydelse. Om övriga som har läst tweeten förstår den eller inte, tolkar den rätt eller fel, vet ju inte tingsrätten. Richard Herrey menar att tweeten har haft stor påverkan på hans varumärke. Förutom att betala rättegångskostnaderna på 100 000 kronor funderar Richard Herrey på om han ska gå vidare och överklaga. Han kanske inte kan det av ekonomiska skäl. Skadade varumärken kan ju, som bekant, påverka ekonomin.

Jag undrar hur det är med fula människor* (värdeomdöme; icke namngivna) som skriver i sociala medier att vissa människor (namngivna inklusive foto på personen) har alkoholproblem och är psykiskt sjuka… Är de att anse som förtalare eller är sjukdomar, tillskrivna personer (oavsett om det är sant eller falskt) att se som värdeomdömen?

Troll kan, precis som människor, vara både söta och harmlösa, men också fula och elaka. Här några sötingar. I verkligheten finns ju inga levande troll.

*fula människor = i mina ögon blir elaka människor fula

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Babel om apart humor, proggiga barnböcker och romantisk komedi

Torsdag kväll och Babel – och för ovanlighetens skull kunde jag titta på programmet! Några av kvällens teman var apart humor, proggiga barnböcker och feelgoodlitteratur.

Programmet inleddes med Trams-Bob och tyvärr kunde jag inte spola den här gången, då… Alltså jag tycker att Bob är rätt söt och så, men jag vill inte ha trams i ett program om böcker. Rörande var det emellertid idag när han berättade om ett barndomsminne när han blev mobbad.

Erlend Loe är en rolig författare, men han har aldrig skrattat offentligt, enligt Linn Ullman. Produktiv är han i vart fall och som sagt rolig. Och första gäst i kvällens Babel var han. Tyska alperna är omgivningen i hans senaste roman. Men nåt budskap i böckerna har han inte, medgav han utan att le. Den senaste romanen, en sorts teaterroman, handlar om en konstnär som aldrig fått blomstra, men nu plötsligt får möjlighet till det.

Erlend Loes senaste roman om en konstnär som aldrig fått blomstra.

                                                                                                                                               Pernilla Stalfelt är författaren som skrivit till exempel Bajsboken. Hon var nästa gäst i studion och sa att man kan skriva om nästan vad som helst. Dessutom tycker hon att barn är ganska bra på att visa vad de själva vill läsa.

Nästa inslag handlade om 1970-talets proggbarnböcker om sex, krig och kapitalism versus kommunism. Många böcker berättade om barn i andra länder, om fattiga och rika.

Kulturjournalisten Pia Huss och författarn Kalle Lind, som nyligen gett ut boken Proggiga barnböcker, var nästa gäster i studion. Tillsammans med Pernilla Stalfelt diskuterade de förstås proggiga barnböcker och hur de påverkat oss. Många av dessa böcker blev TV-program. Barn behöver en solid grund till tvivel, menade Pia Huss. Vidare diskuterades censur i dagens barnböcker, alltså sälar med flytvästar och Emil och hans pappa som kramas i stället för att den senare jagar den förre till snickerboa… Viktigt är att barnböcker underhåller, inte är tråkiga och berör.

Har 1970-talets barnböcker skadat oss?

                                                                                                                                                         En dag av David Nicholls är en romantisk komedi relativt nyutkommen i Sverige. En bitterljuv bok, enligt författaren själv. En typisk brittisk relationsroman, egentligen, som slagit igenom internationellt. Under 20 år följer romanen ett par – under samma datum varje år.

En dag under 20 år.

 

Veckans boktips, en barnbok som påverkade studiogästerna som barn, blev:
Erlend Loe: Tarzan – apornas son av Edgar Rice Burroughs
Kalle Lind: Loranga, Masarin och Dartanjang av Barbro Lindgren
Pia Huss: Trulsa hos mormor av Anna Riwkin Brick och Märta de Laval

Nästa Babel handlar om misär i litteraturen.

Read Full Post »