Ett hemskt inlägg.
I morse väcktes jag av skott. Jag visste direkt vad det var, ingen tvekan. Först fem skott, en kort paus och så ytterligare två. Jag räknade. Jag har sett för mycket på TV att man ska räkna. Man. Ska. Ska man skjuta? Här? Där jag bor? En titt på klockradion visade 4.16. Den tid då tidningsbudet brukar gå sin runda. I alla fall förra året i februari, när jag fortfarande var prenumerant på lokalblaskan.
Jag låg kvar i sängen. Vågade inte ta mig upp och titta. Tänk om det kom fler skott, flera kulor som kanske letade sig in här? Jag, med min taskiga rygg, kan liksom inte springa omkring och ducka. Sen började jag må illa. Jag mådde så illa. Till sist slocknade jag. Sov sex timmar till. Jag har sovit tolv timmar i natt, nästan.
På mobilen såg jag sen nyheten. Enligt lokalblaskan har en man hotat sin mor och sin syster. Enligt Aftonbladet hade mannen tidigare under gårdagen hotat och misshandlat sin före detta fru. SvT Nyheter skriver att han hade knivar som han vägrade släppa och att det var därför poliserna till sist sköt. Enligt Expressen sköt polisen varningsskott, därefter verkansskott i benen och så träffade ett av skotten mannens huvud.
Det är avspärrat ganska nära huset där jag bor. Poliser är på plats. Nog vet jag vilket hus det gäller och gissar vilken familj. Mannen blev 34 år. Han var någons son och bror, någons ex. Kanske någons pappa? Polisen som dödade honom var också son eller dotter, kanske syster eller bror, kanske någons ex och någons förälder. Det finns bara förlorare i det här.
Mitt mål för dagen, att försöka orka duscha, känns oerhört… futtigt.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Visst är det tragiskt för alla och som du skriver alla inblandade har ju anhöriga..
Poliserna, de gör sitt jobb och så slutar det så olyckligt 😦
Ha dé!/Kram
Alla är förlorare, ja.
Otäckt när det kom så nära som huset intill mitt.
Kram!
Jag hörde om skottlossningen på morgonnyheterna. Förfärligt tragiskt för alla inblandade.
Jag hörde skotten. Hemskt.
Usch . Det är förjävligt att man inte ska känna sig trygg där man bor. Förstår mycket väl din oro. Förra året var det skottlossning här där vi bor vid tre tillfällen . I mars så sköts det mot en av vår kvarterskrog och häromveckan så sköts det flera skott mot en lägenhet några hus bort från oss . Polisen har en stor husbil ständigt parkerad i vårt lilla centrum . Häromveckan så stod det tre polisbilar utanför vår port i två timmar ( jag var i tvättstugan flera ggr det var därför jag så det ) . Vårt fd trygga centrum.
Tänk om någon oskyldig hamnar i skottgluggen ! Det finns barn som inte vågar gå till skolan. Det är tydligen en gänguppgörelse . Jävla skit.
Kram
Nja, egentligen var jag mest orolig för egen del först. Ganska snart gissade jag vilken familj det handlade om – och det var rätt gissat. Likväl, det finns bara förlorare i detta. Och människor känner sig otrygga, barn blir rädda etc. Vart är vi på väg?
Kram!
Fy vad otäckt! Skönt att du är ok, och att inga skott letade sig in till dig! Sånt här är läskigt. Ta hand om dig, och lycka till hos naprapaten. Hoppas h’n kan hjälpa dig. Kram!
Så dags på morgonen visste jag ju inte vad som höll på att hända. Det kunde mycket väl ha varit kulor på väg mot okända mål. Riktigt läskigt. Förloraren i det hela är emellertid inte jag utan de inblandade. Fruktansvärt.
Naprapaten ska jag träffa om ett dygn, ungefär. Han heter Björn. Det bådar gott.
Kram!