Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘fil och müsli’

Ett däckat inlägg.


 

Fil med müsli kaffe o bok

Under måndagen kunde jag läsa lite i alla fall.

Medan vissa ministrar har avgått (föga förvånande) har jag gjort mitt bästa för att piggna till. Men det är svårt. Lika däckad som på söndagen var jag inte under måndagen och jag bytte under täcket i sängen i sovrummet mot ovanpå gästsängen i gästrummet. Värken kom och gick. Den är inte värre, men så snart jag äter… Ja fy, det går inte! Jag provade med fil och müsli för nu måste tarmen få nåt med substans att jobba med. Under en timme på måndagsförmiddagen trodde jag att jag skulle dö. Aptiten är helt borta – och det är väl inte så konstigt. Jag vet ju att det gör ondare i magen när jag äter. Samtidigt kan jag inte rekommendera den här bantningsmetoden. Ett kilo på en dag är liiite för mycket för snabbt. Ett par muggar kaffe har gått bra och i övrigt är det mineralvatten, Pro Viva fruktdryck och vatten som gäller fortfarande. Av nån underlig anledning är jag enormt sugen på leverpastej och om jag orkar ska jag försöka köpa hem det under tisdagen. Och så har jag bestämt att kontakta läkare om värken inte minskar tisdag kväll.

Två paket

Två paket kom, varav det blåa sparas till en speciell dag.

Måndagen försvann i ett nafs och det var inte för att jag hade så roligt. Ett framsteg var i alla fall att jag kunde läsa korta stunder. Vidare tog jag itu med min strykhög. Strök den i etapper. Magen tyckte att det var riktigt skönt att jag stod upp, samma tyckte ryggen. Och jag är glad att jag blev av med en måstegrej. Men när jag hade duschat och var helt slut efteråt på eftermiddagen undrade jag om jag nånsin blir kvitt magen. Kanske kan doktorn amputera den?

Måndagens post var däremot lite rolig. Förutom reklam och två räkningar kom två paket. Det ena innehållet får jag förstås betala för, men det andra ska jag spara till en speciell dag nästa vecka.

Agneta ska cykla hem

En smygtagen bild på Agneta när hon ska cykla hem i regnet och blåsten.

Fast jag har inte bara snälla kamrater som skickar paket. Jag har snälla kamrater som ställer upp och hjälper till. I regn och blåst cyklade vännen Agneta hit efter jobbet och baxade in mina sommardäck i bilen. Att jonglera med däck är nämligen inget jag kan utföra just nu. Jag fick bjuda på en slät kopp kaffe, men det blev också tillfälle att lämna över den blålila skyddsängeln till vännen. Agneta står inför stora förändringar i livet och vi turas om att hålla tummen (den vänstra, förstås!) för varandra. En skyddsängel kan då vara bra att ha. Fästmön fick sin i lördags (regnbågsängeln) och vad jag förstår funkar den – hon trillade inte ner från sin balle* när hon monterade nätet som ska hindra orädda katter från att försöka flyga efter fåglar

När du läser det här sitter jag antingen på bilverkstan eller på ett annat trevligt ställe. Jag är nog lika nervös var jag än sitter. Men Clark Kent** ska få sommartofflor på, hans bromsar ska kollas och så ska två garantiåtgärder utföras (fönsterhissar respektive airbag) under förmiddagen. Tur att jag har en bra bok med mig och kan surfa gratis på Instagram och Twitter! Tack Telia

På eftermiddagen väntar ett helt annat äventyr…


*balle = balkong

**Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett jaha-inlägg.


 

Jaha ja. Jag skulle leka semester. Det blev rätt tji med det. Min blivande chef i Stockholm var först på plan att ringa för att boka tid för kontraktsskrivning. Sen mejlade han, jag svarade med en fråga, fick snabbt svar och så… fick jag klarhet i att jag behövde göra en liten kurs via datorn här hemma före kontraktsskrivningen på onsdag eftermiddag. Innan jag gjorde kursen klarade jag av strykningen. Och lyckades få mejlsvar från min handläggare på Arbetsförmedlingen, som lovade ringa efter klockan 14 idag, efter ett möte.

Kursen på nätet var lagom lång och bra, men felstavad. Det tänker jag tala om. Det stod nämligen att en kunde få 2 000 spänn om en gav feedback på nånting. Gissningsvis avsågs nåt rörande företaget. Ett företag som har stavfel i sin kurs ger inte nåt bra intryck. Tycker jag. Det tänker jag säga. Och peka ut felet. (Jag tror inte jag får några tusenlappar.) I övrigt skrev jag ner några frågor, som är viktiga att jag får svar på – vilket jag tror att jag får utan att ha ställt dem. Men ändå.

vässa pennan

Företaget behöver sudda bort sina korrekturfel.


Framåt mitt på dan
hastade jag in i badrummet och blaskade av mig. Sen blev det en skål med fil och müsli innan jag gav mig på ballen*. Den skulle ju vinterinpackas, det vill säga möbler och golv skulle övertäckas med presenning. Fast det vete tusenlappar tusan hur jag gjorde förra säsongen. Eller också måste befintlig presenning ha krympt… Det verkade som om ballen hade tryckt orden

Ei saa peittää!

på sig, med finska ord.

Må ej övertäckas!

med svenska ord för den som inte orkar använda Google Translate. Nån tid att skena över till MM-butiken för att kolla dess presenningbestånd fanns inte – jag ville inte prata med min AF-handläggare i en affär. Bra nog ringde hon åtta minuter efter 14. Vi diskuterade igenom utskrivning eller inte. Nu blir det nån sorts mellanting, men jag slipper aktivitetsrapportera varje månad och jag är inte piskad att söka miljoner jobb som jag inte vill ha eller har utbildning för/erfarenhet av.

Fast… vissa saker behövde jag nog ändå kolla med min a-kassa. Suck och stön, ringa Akassan Vision är bland det värsta jag vet för oftast är de som svarar så himla otrevliga!.. Men jag tog tio djupa andetag och ringde. Telefonkö. Knappade in att jag ville bli uppringd. Jag hade ju ytterligare en fråga om varför jag inte fått nån PDF-bekräftelse på mitt inskickade tidkort i morse.

Inpackad balkong

Ballen är vinterinpackad! Monstret i mitten är mina möbler.

Telefonköer. Är. Inte. Roliga. De. Är. Långa. Så jag slängde på mig jeansen, sprang (nästan, i alla fall…) först till soprummet, sen till MM-butiken. Inhandlade två presenningar BILLIGT. Hemma igen slet jag upp presenningarna, bredde ut dem på ballen som jag ville ha dem, vek och säkerhetstejpade för kommande höststormar och dito vinter och gick in. ringde a-kassan. (Telefonkön var nästan en timme lång, alltså. Vis av erfarenhet kring detta gjorde att jag vågade springa över och köpa presenningar medan jag väntade.) Idag var det en trevlig person – och det är tredje gången under de sex och ett halvt åren jag av och till har varit i kontakt med dem det händer. Alla andra gånger har a-kassans handläggare varit så jävla otrevliga. Det kan till och med min handläggare på Arbetsförmedlingen intyga, för de har för säkerhets skull varit otrevliga mot henne också.

Nåt svar på varför jag inte fått nån PDF-bekräftelsen kunde hon emellertid inte ge, men hon såg att mitt kassakort hade kommit in.

Prova igen i morgon!

tyckte hon. Som om jag inte har annat att göra min sista lediga dag… Nåja, alla andra frågor fick jag svar på. Bland annat fick jag veta att min nya dagersättning blir 910 kronor före skatt – att jämföra med 680 kronor som jag har haft hittills. Så nu kanske en skulle kunna leva på a-kassan, rentav… Jag är glad att jag slipper, trots allt. Ett tag framöver, i alla fall, får jag ju lön.

Om en stund ska jag åka och hämta Fästmön från jobbet och skjutsa hem henne. Jag tänkte passa på att köpa nån middagsmat samtidigt. Än så länge är det bara kaffe, fil och müsli samt ett halvt glas Pro Viva svartvinbär i min mage.

I kväll ska jag ringa mamma en snabbis (nåja…) och berätta det senaste. Jag har ju redan berättat för Annas snälla mamma. Det var så gott att höra att hon blev glad för min skull!

Kanske hinner jag vara lite nervös i morgon..? Eller rentav göra nåt… semestrigt..?


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om Vintersolståndet och saker jag måste göra idag.


Idag insåg jag till min fasa
att det är årets kortaste dag, vintersolståndet. Och det märks!  Jag hade ju sparat dammsugningen till idag för jag vill utföra den i dagsljus. HA! Vilket dagsljus? Här är mörkt som i graven, nästan, och jag måste tända lampor om jag ska se nåt. Solen står som lägst idag, enligt Wikipedia. Här syns inte tillstymmelse till sol…

Vintersolståndet

Vintersolståndet i siffror och bild från Wikipedia.


Himlen är en ton ljusare
än den brukar vara de morgnar jag ger mig av för att jobba. Morgnarna när alarmet går på klockan 6.15 – och jag, allt som oftast, har vaknat två timmar tidigare. Legat och vridit och vänt på mig i sängen, slumrat till lagom när alarmet går. Jag tänkte på det här med tiden nu i veckan. Jag kliver upp, tar medicin, sätter på kaffe och går in i badrummet. Klockan 6.38 är jag ren och klädd. Bäddar först, häller upp fil och müsli i en skål, kaffe i min senapsmugg och sätter mig vid datorn. Senast 7.15 måste jag borsta tänderna och sen dra. Jag brukar vara framme på jobbet prick klockan åtta. Det är något ljusare när jag lämnar New Village än när jag kommer hem på kvällen, men man kan sammanfatta både morgon och kväll som mörka.

Månen en oktobernatt 2013

Mörkt när jag åker, mörkt när jag kommer hem.


Igår kväll
tvingade jag mig att vara uppe längre. Filmen jag såg slutade strax före midnatt. Jag kanske släckte nån gång runt kvart i ett. Hade jag lagt mig tidigare hade jag vaknat tidigare. Och nu måste kroppen ställa om, för se min mamma, som kommer hit nån gång i eftermiddag, är ingen morgonmänniska. Jag får till exempel aldrig ringa henne före klockan 13… Det säger en del… Själv gillar jag att gå upp tidigt, med påföljd att jag är kvällstrött. Särskilt när jag jobbar. Men sänggång en vardagskväll för min del blir väl nånstans mellan 22 och 23.

Mamma blir hämtad klockan 10.10 av taxin idag. Det är en person till som ska åka med i bilen, från en annan ort. (Det känns bra att det är en passagerare till i bilen, för i påskas var en av chaufförerna väldigt otrevlig mot mamma. Hon kände det som om han var ute efter hennes pengar… Mycket obehagligt, för det är troligen sant! Mamma är inte snurrig i huvudet på det viset.) De ska samåka uppåt. Det vanliga är att vägen går över Stockholm och att den andra resenären ska av där nånstans. Det borde ge mig tid att bädda, dammsuga, duscha, äta frukost och förbereda eftermiddagsfika med hembakat äh, jag bara skojar när det gäller det sista. Här är det köpebröd som gäller!

Jag är nu inne på min andra senapsmugg kaffe. Senapen är förstås för länge sen slut, men muggarna är förbaskat goda att dricka kaffe ur. När kaffet är slut ska mina morgonsysslor börja. Det vore himla bra om jag hann att införskaffa en gran idag också, men troligen får jag vänta tills mamma har anlänt. Hon har ju ingen nyckel hit och jag måste hjälpa henne uppför trapporna med alla grejor etc. En del chaufförer är väldigt hjälpsamma, andra är det inte.

Kaffet börjar ta slut och tiden rinner iväg. Hur ska jag hinna? Tja, jag hinner ju bättre om jag inte sitter här och ordbajsar, eller hur? Vad har du för dig idag? Skriv gärna några rader och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Framåt kvällen igår mådde jag faktiskt lite bättre. Jag insåg att jag inte ska dö i förkylning den här gången heller. Det gör man inte när man lever i Den Rika Världen. Nu tillhör jag ju inte storkapitalisterna, men ändå. Du fattar vad jag menar.

Jag mådde så fruktansvärt illa att blotta tanken på att äta nåt – vad som helst – fick mig nästan att ulka. Det var då jag insåg att jag faktiskt bara hade ätit lite fil och müsli på morgonen. Rev då fram lite pommes och stekte ett par ägg – voilà: Den supernyttiga middagen Egg ‘n chips serverades på Toffelbordet. Och faktum är att jag mådde bättre efteråt! Jag hade tagit bort ett stort irritationsmoment. För att må illa Hela Tiden är INTE roligt.


Inte gårdagens stekta ägg utan en annan dags. Gårdagens ägg gick inte sönder i gulorna utan blev perfekt rinniga… Sunny Side Up!

                                                                                                                                                                     Tog det lugnt hela kvällen sen. En vän ringde och vi pratade lite. Hennes röst gjorde mig lugn. Jag tror att det var för att hon var lugn. Mycket lugn. Det blev jag glad åt!

Sen glodde jag på Tyst vittne på TV4 plus och läste Bluffen i reklampauserna. Hade hoppats läsa ut boken till idag för att klottra ner några synpunkter på den, men jag var för trött. Det återstår inte många sidor, så det kommer nåt snart, på en blogg nära dig. Hade lite sms-kontakt med en mycket trött FEM. Det blev lite roliga vändningar… 😆

Innan jag kröp ner i sängen med väsande luftrör och en näsa full av… tja, du vill inte veta… tog jag bort ytterligare ett irritationsmoment. Handfatet på toa är det allt som oftast stopp i. Förstår inte varifrån alla långa blonda hårstrån kommer ifrån. 😉 Hur som helst, Mr Muscle har fantastiska prylar – vet ej hur snälla de är mot miljön, dock – så jag hävde ner lite propplösarpulver. Detta fick sen stå en halvtimma innan jag sköljde med rikligt med kallvatten. Propp, tillika irritationsmoment, löst!

I morse var jag uppe en stund vid sextiden. Tänkte nästa messa ett god morgon till min älskling som troligen var på väg till bussen vid samma tidpunkt. I stället gick jag halvsovande på toa, återvände till sovrummet, kröp ner och slocknade som ett ljus. För att vakna när klockan var nästan tio… 😳 Jag är otroligt seg för tillfället, men skyller det på pågående irritationsmoment – infektionen.

Har inlett dagen lite smygande. Det mest vettiga jag har gjort är att bädda och lägga på det rena, astunga överkastet. Lokalblaskan har jag också hunnit läsa. Satt som vanligt och dreglade över bostadsbilagan och undrade när jag ska hitta en annons där det står:

Varsågod, Tofflan! Här har du ditt drömhus!

Den annonsen fanns inte med idag heller. Tog därför tag i ytterligare ett irritationsmoment: min magsårsmedicin. Ibland händer det nämligen att jag får den i blisterförpackning. Och blisterförpackningarna är inte som förr! Idag är de… SVÅRA att öppna. Så i stället för att bli irriterad en gång om dagen brukar jag, vid ett enda tillfälle, öppna alla jävla blisterförpackningar och pluppa ner kapslarna i en gammal medicinburk. På så vis blir jag bara irriterad EN gång. Idag blev jag JÄTTEARG! Inte nog med att kapslarna är gula – och gult är ju, som bekant fult – de fastnade i remsorna jag rev upp också. Men slutet gott, allting gott och nu är detta irritationsmoment borta.

Idag har jag erbjudit Anna att skjutsa henne till IKEA, som ligger en bra bit utanför stan. Det ska inhandlas glas inför Den Stora Studentdagen nästa vecka. Inte vet jag om jag orkar skutta runt det stora, relativt nybyggda varuhuset, men jag får väl hosta lite slem och spotta i nävarna och försöka. Om jag inte orkar är det väl bara att gå ut och sätta sig i sin fiiina och av Svensk Bilprovning godkända bil!

Nu ska jag försöka fräscha till mig så gott det går, tvinga ner lite frukost och sen är det säkert dags att åka till Annas jobb.

Uppdaterat: Jag har fått ett mejl från en vän i nöd som jag ska besvara så snart jag kan. Behöver tänka lite på svaret. Men det kommer, fast kanske inte förrän framåt kvällen!

Read Full Post »

Det är så underbart! Trodde inte det skulle bli så mycket sömn i natt. Huvudet dunkande och jag mådde så illa att jag tog in en spyhink i sovrummet utifall att. Men med sprayad näsa, Bricanyl i luftrören och Cocillana i magen slocknade jag som ett ljus igår kväll, klockan var väl inte 22 än. Gissningsvis är det febern som gör att jag mår så illa.

Inte blev det mycket vila av igår, för när jag kom hem från besiktningen ringde jag mamma som utlovat och hon pladdrade på trots att jag försökte avbryta flera gånger. Till slut gick det. Att avbryta, alltså. Då hade jag legat ovanpå sängen och naturligtvis blödit igenom såväl kläder som överkast, ända ner till påslakanet. Tjolahopp, liksom! Riva upp sängkläder och tvätta är precis vad man vill göra när man mår som en apa. Men det var ju bara att göra och inte fundera så mycket över.


Så här mår jag idag, fast jag är inte lika glad som apan på bilden.

                                                                                                                                                             Kollade på Babel på TV och den kära fru Hatt ringde under programmet. Därför fick hon ett kort samtal EFTERÅT. Typ tre minuter. Sen blev det medicinering, tandborstning och sänggående. Och nej, jag skippade inte tandtrådandet fast jag hade god lust.

I morse vaknade jag 6.22 av att jag mådde illa. Var uppe en stund, tog min sedvanliga medicin och gick på toa innan jag kollapsade i sängen igen. Försökte få ro av regnet som smattrade, men det gick inte. När jag väl somnade om drömde jag en fruktansvärd mardröm om att jag hade flyttat in i en gigantisk lägenhet. Jag har drömt om den här lägenheten tidigare, så jag vet precis hur den ser ut. Och jag har hunnit flytta dit mina grejor! I huset pågick renoveringar och detta medförde att arbetarna skulle inte i vissa rum. Mitt bokrum var ett av dessa rum och alla mina böcker var borta – och ersatta av Kalle Anka-pocketar och Tintin-böcker. Va?!

Vaknade igen vid åttatiden, svettig och ofräsch. Har nu förberett mig för eftermiddagens intervju bland annat med att klämma två illröda och gula (ja, gult är ju som bekant fult!) finnar på näsan. Näsan lyser i sig som ett stoppljus efter alla snytningar, men ändå. Det är INTE fräscht att gå intervju med två finnar på kranen. Du minns väl hur stor min kran är? Finnarna var helt i paritet med min snabel kran.


Min kran är lika stor som Dumbos snabel.

                                                                                                                                                               Nu ska jag tvinga i mig lite fil och müsli innan jag tar en dusch och försöker tvätta bort febersvetten. Det är bara Veklingar som ställer in anställningsintervjuer när de är sjuka. Jag tillhör inte den gruppen, jag tillhör som bekant Gnällarna. Men det gör jag så mycket jag vill på min egen blogg.

Read Full Post »