Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘underlig’

Ett uppmätt inlägg.


 

Graffiti på matvagne gubbe med jordgubbe

Läskande gubbe på Dr Falafels matvagn observerades igår på väg till tandläkaren.

Fredag. Idag har jag varit arbetssökande i en vecka. Än så länge har jag lyckats hålla mig ifrån att klättra på väggarna och det har jag min mage att ”tacka” för. Efter förra helgens attack, som jag fortfarande inte har fått nån läkardiagnos på, har jag varit ganska matt och medtagen. Det går si och så att få i sig föda, den blir mest i flytande form. Det fastaste jag har ätit är knäckebröd med makrill i måndags kväll (och det var INTE bra), ett par kycklingkorvar (tisdag) och rostat bröd (i onsdags och igår). I kväll ska jag testa att variera den fasta kosten. Nä, det blir inte ostbågar eller choklad, utan nåt åt räkhållet. Igår kväll i sängen gick jag igenom mina matbilder på Instagram och ärligt talat blev jag nästan hungrig. Nästan. Aptiten är inte riktigt här än. När jag passerade Dr Falafels vagn igår mådde jag snudd på illa av dofterna – graffitin på vagnen såg härligare ut!

Rostad macka med ett bett

Middag igår och i förrgår.

Torsdagskvällen förflöt med en alltmer till verkligheten återkommande överläpp och kind. (Jag orkade till och med se sista avsnittet av Gåsmamman utan att kollapsa samt ha en dialog per sms med en före detta kollega.) Min tandläkarmottagning är bara fenomenal på kundservice. Inte nog med att jag fick min tandläkare privata mobilnummer igår, i morse ringde också min tandhygga för att kolla läget! Läs och lär, somliga! För övrigt, när jag sen väl åt min middag, två (2) rostade mackor med ost, gick det hur bra som helst att tugga. Lagningen som min tandhygga gjorde igår har dessutom gett mig ett rakare bett. Och sånt är viktigt när en sån som jag med såväl diagnosticerade magåkommor som odiagnosticerade. För är maten inte tuggad tillräckligt… Tja, tänk själv. För övrigt diskuterade vi vad den fördröjda elefantbedövningen kunde bero på. Gissningsvis handlar det om mitt skumma blod som är dåligt på att bilda röda blodkroppar tillräckligt snabbt, nåt som får till följd att det blir små proppar i kärlen. Detta i sin tur leder till att det tar längre tid för bedövningen att släppa.

På förmiddagen idag sökte jag jobb, förstås, bland annat det jobb en underlig arbetsförmedlare i länet mejlade tipsade mig om senare under dan. (Tror Arbetsförmedlingen att jag inte söker lediga jobb som stämmer med min profil??? Kolla in min aktivitetsrapport, där finns svart på vitt vilka jobb jag har sökt!) Jag tog också ett varv med dammvippa och dammsugare. Jag har bestämt mig för att inte städa på lördagar och söndagar så länge jag är arbetslös. Nu närmar sig helgen och med mina ögonmått mätt behövdes här bli dammfritt. Jag vattnade alla mina numera 50+ krukväxter också. Amaryllisen kommer med ytterligare en stängel. Snäppet roligare är att orkidén som jag fick av vännen Agneta för snart exakt ett år sen, bär knopp igen. JA, JAG ÄR EN BLOMMUPP!

Detta bildspel kräver JavaScript.


Mitt på dan flydde jag hemmet. 
Jag hade fått ett uppdrag av Fästmön att ta en sorts ögonmått. Inte mig emot, för då blev det några timmars umgänge innan jag skjutsade Anna till jobbet. Självklart fick jag lite katt-gos på köpet! Mamma Mini sov mest hela tiden. Vi tror att hon påverkas av sina p-piller. Kattungdomarna är också rätt slöa, men framför allt Citrus älskar när en busar med henne och hennes kapsyler. Lucy, formerly known as Lucifer, tycks ha nån sorts renlighetsnoja – han tvättar sig ofta. När han inte kan tvätta sig själv tvättar han den som gosar med honom.

Avslutningsvis får du titta på några kattbilder från idag medan jag fortsätter städa mitt badrum och duschrummet/toan, en lagom sysselsättning så här på fredagskvällen, med mina ögonmått mätt… Under tiden jag skrubbar ska jag fundera över planerna för helgen som ligger alldeles blank framför mig.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Jag önskar Dig en trevlig helg och att Du fyller den med sånt Du gillar!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


 

Devil's childEn gång hösten 2014 eller nåt spelade jag in Devil’s child (2007) från Tv4 på DVD-hårddisklen. I kväll var en passande kväll att se skräckfilm om märkliga och onda barn.

Pojken Joshua bor med sin mamma och pappa. Allt verkar frid och fröjd tills lillasystern Lily föds. Då börjar konstiga saker hända familjemedlemmarna. Först blir mamma galen, sen farmor och pappa… Fast galnast av dem alla är nog… Joshua.

Det här är en både obehaglig och underlig film. Jag tänker på Rosemary’s baby blandat med den onde Damien i Omen. För nåt konstigt är det med Joshua även om inte ens jag som tittare får nån form av bevis. Filmen var nominerad för och fick en massa priser. Själv tycker jag mest att den var… konstig. En får liksom inga svar på nånting.

Toffelomdömet blir lågt.

rosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

En misstänkt liten kanelgiffelNånstans, nån gång och av nån blev jag tipsad om Karl-Johan Karlssons bok En misstänkt liten kanelgiffel. Jag letade utan framgång efter den under ett par år  – tills i slutet av november förra året. Jag var i Stockholm med min kära och goda vänner (FEM och Soffan) och DÄR och hittade jag boken… i källaren hos en bokhandel. Bokhandeln sålde ut boken, som var nån typ av restupplaga, för 65 kronor. Vilket fynd! Självklart slog jag till. Igår kväll läste jag ut boken.

Författaren är journalist och boken är baserad på verkliga händelser omkring en verklig person, i boken kallad Herman Wicksell. De träffas på en fest och då och då hör Herman av sig. Strax efter festen blir han nerslagen på gatan, nåt som kanske ytterligare förstärker hans dåliga mående. Herman har nämligen svåra tvångstankar. Han är en sån som inte drar sig för att skicka in klagomål på allt från kanelgifflars storlek till främmande ämnen i kaviar. Samtidigt är han bra på att förföra tjejer och manipulera människor överhuvudtaget. Det visar sig att Herman är manodepressiv. Eller bipolär. Och det uppstår många underliga situationer innan jag som läsare anser att Herman får rätt hjälp.

Det här är nog en av de mest märkliga böcker jag har läst. En skulle kunna läsa den och skratta åt de konstiga saker Herman gör, men skrattet fastnar snart i halsen. I stället blir det ganska jobbig läsning. Jag står utanför och betraktar en man uppträder väldigt annorlunda – samtidigt som jag ibland kan förstå varför han gör just det.

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Som omEn dag i början av juni fyndade jag böcker på second hand-ställen lite här och var i Uppsala. En av böckerna som fick följa med hem från Erikshjälpen var Ulrika Kärnborgs roman Som om. Jag betalade 15 spänn för en pocketutgåva och det är väl inget att gnälla om. Eller?

I bokens centrum står universitetsläraren Johan, en tunnhårig, medelålders man med fru och barn. Han undervisar i film. Icke helt oväntat drabbas han av nån sorts förälskelse i en av sina studenter, Nadine. Boken handlar också om Nadines förhållande till kurskompisen Amanda samt hennes kompis Peter… och… Ja jisses… en hel del om droger och alkohol också.

Jag förstår inte den här boken. Det är lika bra jag erkänner. Jag tycker att den är rörig, att dess HBTQ-teman är underliga, den är destruktiv och jag förstår inte poängen med den. Det är inget fel på författarens sätt att skriva – mer än att jag retar mig på att kapitelrubrikerna samtidigt är början på första meningen i respektive kapitel. Jag tycker att det är irriterande och fult. Därmed inte sagt att det är fel, det handlar om tycke och smak. Och jag tycker inte om den här boken totalt sett.

Toffelomdömet blir det lägsta.

rosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett vårdande inlägg.


 

Besök i vården kan vara… utmattande, jobbiga, behagliga, ledsamma, glada… Men gemensamt för just mina besök i vården är att jag blir trött. Idag bestämde jag mig för att fylla på med lite galenskaper och intryck i andra hand. Eller second hand, som vi säger på svenska.

På vägen hem från vårdbesöket svängde jag in till Återbruket. Återbruket flyttade för ett tag sen från en plats ganska nära där jag bor till en plats en bra bit bort från mitt hem. Har man bil är det emellertid lätt att ta sig till den nya affären, som ligger i Boländerna här i Uppsala. Affären känns luftig och rymlig, men böckerna står fortfarande inte i bokstavsordning, skyltningen är åt skogen och personalen… underlig. Jag stegade fram till disken och bad nästan om ursäkt att jag störde tre pladdrande personal med en prisfråga: jag ville veta vad EN bok kostade. En personal talade om att priserna var skyltade och så började h*n rabbla ett mantra. Jag avbröt och sa att befintlig skylt inte uppgav priset på EN bok, bara paketpris om man vill köpa fem eller fler böcker. Personalen började rabbla sitt mantra igen. Jag gick därifrån. När jag sen skulle betala frågade jag en annan personal om styckepriset på böcker, en hel hög ville jag inte köpa. Jag fick betala fem kronor styck för två inbundna böcker med skyddsomslag och i fint skick!

Från Återbruket följde också en söt liten vas med blåklint på med hem samt en brittisk pryl till Fästmön på skoj. Jag stannade en stund framför en Billy rödbrun bokhylla med glasdörrar. Hundra spänn skulle de ha för den… Den var lite skavd på ena gaveln samt på ett hyllplans kant, men för att ha böcker i var den definitivt värd en hundring. Den fick då stå kvar, för en hundring är ändå en hundring när man inte uppbär lön…

Innan jag for hem svängde jag över gamla E4:an till Myrorna i Boländerna också – jag var ju så nära. Äldste bonussonen jobbade där i höstas, men är nu tillbaka inne i stan. Det gick att besöka stället ändå. Personalen är trevlig och hälsar på alla kunder. Det är ordning bland sakerna och böckerna står i bokstavsordning. Ingenting fick följa med hem därifrån, men jag provsatt en skrivbordsstol. Priset var hundra kronor och stolen i bra skick, dessvärre inte vickbar. Jag får allt fortsätta sitta vackert i min trasiga ett tag till.

Hemma igen och trött som jag vet inte vad… Det blev uppvärmt kaffe, TVÅ kanelbullar och en skrapad Trissnitlott. Tänkte vila, men grannen började borra… Messade ett grattis på namnsdagen till yngsta bonusdottern. Sen messade jag hennes mamma om toalettbesök och annat. Trodde jag. Sms:et gick till Frida… Ja, ja, jag SKA försöka vila lite. Annars vet jag inte vad jag skriver här.

Här är några bilder från mina second hand-besök idag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett mörkt inlägg.


 

Regnig kväll i sepia

Dvala…

Jag har levt i nån sorts dvala idag. Inte orkat vara uppe mer än en kvart åt gången. Mitt dvalliv är märkligt. Jag ligger i sängen, har TV:n på lite svagt. Föreställer mig hur människorna i rutan ser ut efter deras röster, typ ”hon måste ha stor näsa”, ”han är storvuxen”, ”han har ett talfel”. Just det senare får mig att tänka på en av mina före detta chefer, S. S deklarerade vid ett tillfälle att kriteriet för att få bli programledare eller nyhetsuppläsare i TV är att man har ett talfel. Elakt, men jag börjar tro att det är sant.

Är det natt eller dag? Jag hör att regnet vräker ner och att vaktmästaren kör sin traktor fram och tillbaka här utanför. Sandar han fast det regnar? Mina sinnen måtte spela mig spratt. Utryckningsfordon tutar. Först ett, sen ytterligare ett. Vad händer? Är jag inblandad? Jag vänder mig på sidan och slumrar en stund.

Öga nära

Pupill påverkad av medicinen.

Mitt huvud känns som om det ska sprängas. Jag går upp, tar mediciner av olika slag. En kvart under morgontimmarna lyckas jag fylla i en tvåveckorsrapport och skicka in. Plikttrogen in i döden. Jag mår illa. Kryper tillbaka ner under täcket. Världen snurrar. Det är mörkt. Det är ljust. Var är mina glasögon?

Då och då ger min mobil ifrån sig små surr. Jag vill, men orkar inte titta genast. Sen glömmer jag bort. Kanske orkar jag göra det jag ska. Borde göra. Senare. Just nu är det så skönt att sjunka in i dvalan.

Jag vaknar till av dubbleringar. Dubbleringar hos TV-rösterna, såväl manliga som kvinnliga. De säger:

  • supersuper
  • väldigtväldigt
  • litelite

Förstärker de sina budskap på detta vis, tror de? Ekoeffekten studsar i min tomma hjärna. Och när jag ändå vaknar till lite undrar jag om jag inte luktar lite illa. Men jag duschade ju igår. Eller? Tänderna… borstade jag väl… i natt? Flyter bort. Kroppen orkar inte ta tag i hjärnans utkastade… trådar…

Sen drömmer jag en stund. En mardröm, förstås. Eller en sanndröm? Nån har gjort ett flödesschema av hur jag hänger ihop med andra. Nån kartlägger mitt liv, tar det i besittning. Skickar mig – i utbyte – underlig musik, konstiga budskap och bilder på katter. När jag vaknar ser jag en fet spindel. Men det är inte verkligheten. Verkligheten är Amaryllisen från L, blomman på väg att slå ut i mitt mörklagda kök.

Amaryllisen från L 2014

Amaryllisen från L.


Och nej.
Jag tänker inte ta den medicinen med morfin i igen. Men jag har fått i mig lite makaroner. Det här inlägget har tagit hela dan att få till. Jag har inte orkat roa dig som jag brukar.

Tack till alla fyra som har frågat mig hur jag mår idag!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »