Frihet i medier – hot eller smaklöst?

Ett fritt inlägg.

---

 

Hotar Telia det fria nätet?

Idag är det min morfars födelsedag. Om han hade levt skulle han ha fyllt 112 år. Det sägs att den bästa presenten han fick på sin 58 års dag var att min mamma kom hem från BB med mig. Kanske är det sant, men mer troligt en efterkonstruktion. På min egen födelsedag, för en vecka sen, fick jag ett nytt jobb. Det slog nog morfars bästa present. Kanske..? Hur som helst, idag är det också pressfrihetens dag. Syftet med dan är att påminna världens regeringar om yttrandefriheten, den som finns i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Jag tycker att det är bra med både yttrandefrihet och pressfrihet, men det är ju inte alltid det efterföljs. Och ibland har jag svårt att acceptera att vissa saker görs till yttrandefrihetsfrågor. Jag förstår till exempel inte varför 27 publicister menar att Telia och Facebook hotar det fria nätet. De 27 publicisterna liknar Telias fria surf på sociala medier för sina kunder vid en gräddfil köpt av ett bilmärke:

[…] Tänk vilket försprång BMW skulle ha om biltillverkaren kunde göra en deal med Trafikverket som innebar att bara BMW-bilar fick köra i bussfilen eller slippa trängselavgifter och trafikskatt! […]

Aftonbladet tar in annonser från Telia.

De menar att nätneutraliteten begränsas. Jag förstår inte riktigt resonemanget. Jag bara tackar och tar emot, för den fria surfen gäller även Instagram och Twitter, där jag har konton (inte på Fejan, alltså). Men så är jag ju också Teliakund. Inte blir jag klokare när det intill detta upprop på till exempel Aftonbladets webbplats sen finns Teliaannonser. DÅ tycks publicisterna inte ha nån invändning, när media kan tjäna pengar på Telia. Nån som kan förklara så jag förstår varför detta skulle hota det fria ordet??? I mina ögon främjar detta det fria ordet. Eller tänker jag fel???

Den här kameran varken filmar eller fotar jag med.

En annan sak jag känner mig fundersam till (underdrift!) är privatpersoners filmande av olyckor, katastrofer och liknande och medias publicering av sånt material. När det gäller foto och filmning finns särskilda lagar för detta. Ändå tycks media inte ha några skrupler att ta emot och publicera allmänhetens bildmaterial från svåra händelser. Igår inträffade en dödsskjutning i Uppsala igen. Förra gången hände det en morgon för cirka två år sen utanför huset bredvid mitt. Igår skedde det på Ulleråkersområdet. Åter igen var det en polis som sköt en misstänkt till döds. Jag säger inget om nån eventuell skuldfråga här – jag var inte med vid nåt av tillfällena (jag hörde bara de sju skotten 2014, men jag såg inte händelsen), så jag kan inte veta. Däremot kan jag förstå att det händer när det uppstår tumult och den misstänkte/a är beväpnad. Men varför filmar allmänheten och varför lägger lokalblaskan ut en film från händelsen på sin webb? Det är… fan ta mig smaklöst!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tidsbestämt, anmält och vidaregången

Ett inlägg om andras liv och mitt.

---

 

Jag har alldeles nyss läst att pappan som mördade sin dotter har fått sitt livstidsstraff omvandlat till ett tidsbestämt straff. Örebro tingsrätt har ändrat livstid till 24 år. De personer detta handlar om är förstås Fadime och hennes pappa. Fadime sköts två gånger i huvudet i januari 2002 av sin pappa. Redan det första skottet var dödande. Hon hade tidigare också blivit misshandlad av pappan och sin bror. Under rättegången kom det fram att detta var ett så kallat hedersmord. Fadime hade vanhedrat sin familj genom att ha en svensk pojkvän.

Sedan Fadime sköts ihjäl har också brodern avlidit. Han sköts till döds av polisen i april förra året i samband med ett tumult här utanför huset intill mitt. Fadimes syster avled i november. Så när Örebro tingsrätt säger att det är låg återfallsrisk blir detta väldigt ironiskt för mig. Har pappan ens några fler barn att döda? Kanske det. Jag känner inte familjen, jag vet bara att den har drabbats hårt.

Pappan själv erkände först, senare i hovrätten förnekade han mordet och idag erkänner han igen att han har mördat sin dotter. Under tiden i fängelse har han gått i terapi och han säger att han är en ny människa som aldrig mer ska bruka våld mot sin familj, en familj han tänker att bo med när han blir fri.

Jag vill tro på förlåtelse. Men frågan är om det är möjligt och frågan är vad ett tidsbestämt straff för ett hedersmord ger för signaler till andra som tänker på detta sätt kring heder och vanheder.

 

Lilla mamma, 80 bast. En kan inte tro’t, men bilden är från hennes födelsedag i somras…

I den lilla världen, bortom mord och död, men ändå… nära katastrof, har lilla mamma gjort en anmälan angående det som hände för ett par veckor sen. Jag är stolt över hennes mod. Själv tänkte hon på den som gjorde fel, oroade sig för att h*n skulle råka illa ut på grund av anmälan. Men vem var det som gjorde fel..? Jag tycker att det är viktigt att det som hände kommer fram så att det inte drabbar en person i sämre skick än min mamma. Det som hände, ja… Allt sånt borde få komma fram i ljuset, men handlar det om (halv)gamla icke-kändisar är det visst inte så intressant…

 

 

 

 

Jag har i alla fall en nyhet som är positiv för egen del: jag har gått vidare i en rekryteringsprocess och ska nu på en ”fysisk” intervju – den tidigare intervjun skedde per telefon. Företaget vill träffa mig direkt, utan att vänta på att jag intervjuas rekryteraren. Det låter som om mitt CV tilltalar dem. Och jag sträcker lite på mig – en stund. Sen måste jag sätta mig och läsa in ett och annat.

Jag lämnar dig med en rofylld bild av de två små, tagen i eftermiddags. De är tretton dar gamla…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tvätt är inte alltid lätt

Ett rent inlägg.

---

 

Om det är nåt program på SvT som jag verkligen gillar är det Sveriges städmästare. Dels är programmet roligt, för deltagarna är ena riktiga städnördar (det gäller att se det lite med glimten i ögat om man kan det). Dels får jag en del praktiska tips. Som det här med bananflugefällan. Fällan, som jag sen kompletterade med Agnetas söta. Sen visade det ju sig att det inte var bananflugor utan nåt annat sorts flygfä, men fällan funkar även på dessa.

Oombett råd: Klä upp dig i högklackat och klänning när du ska ner till tvättstugan. Tänk så mycket roligare det blir då!

 

I varje program brukar de tävlande få en fläck att brottas med. Den ena värre än den andra. Själv klarar jag möjligen av färskt blod, tuggummi, stearin… i alla falla sisådär. Häromdan hittade jag i alla fall i Aftonbladet av alla tidningar, nio bra tvättips. Eller misstag man gör när man tvättar… För det är inte alltid lätt att tvätta.

Här kommer åtta av misstagen, som jag har gjort om till positiva tips i stället, i sammandrag:

1. Gnugga inte på en fläck, det gör den bara värre! Dutta hellre på den försiktigt med en ren vit trasa.
2. Använd inte för mycket tvättmedel!
3. Behandla svarta kläder annorlunda än andra – tvätta dem ut och in och torktumla dem inte, så håller de färgen längre.
4. Använd inte sköljmedel till handdukar. Sköljmedel gör att frottén absorberar vatten sämre.
5. Överfyll inte tvättmaskinen! Då tvättar den inte ordentligt och kläderna kan lukta konstigt.
6. Dra upp blixtlås. Då fastnar dessa inte i andra kläder och gör hål i dem.
7. Knäpp inte skjortor! Knäppta skjortknappar kan göra att knapparna ramlar av i tumultet inne i maskinen.
8. Packa inte torktumlaren för hårt. Det tar för lång tid att torka tvätten och den blir mycket skrynklig.

Så! Ner i tvättstugan nu!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tumult, trivsel, skallebank och blå himmel

En salig blandning kan man säga har inlett min dag. Av nån anledning har några trista typer valt att ge det största sovrummet till ett av sina barn. Rummet ligger precis i anstlutning till mitt. Jag kan ju naturligtvis inte förstå hur man väljer att göra detta och i stället tränga ihop sig två vuxna och ett litet barn i ett mindre sovrum, men det är deras val. Hur som helst får detta barnrum naturligtvis konsekvenser för den som bor i en lägenhet intill.

Det är inte kul att bli väckt när man har sovmorgon (en av två per vecka som jag har numera) av ungar som skriker och lever rullan, ett riktigt tumult var det, med start nånstans mellan klockan sju och halv åtta. Jag vaknade till detta oljud med skallebank och klåda i öronen.  Skallen fick en Ipren, öronen har kliat som tusan, men det verkar inte vara eksem eller nåt. Det var väl bara allergi mot oljuden nedanför. Som grädde på moset släppte nån ut sin unge på ett sånt där fordon med hårda plastjhjul kvart i nio. Jag tror att Fästmön har kallat det Bobbycar. Ungen åkte naturligtvis runt gräsmattan på framsidan – där det är asfalt. Det sprakade i mitt huvud, kan jag säga… Och då hade ju redan insett det fåfänga i att försöka få en lugn morgon, så jag var uppe. Gissade att föräldrarna inte orkade ha barnet ifråga inomhus längre. Så praktiskt att det kan väsnas utomhus i stället.

Inget av mina favoritfordon, inte på asfalt, i alla fall.

                                                                                                                                                             Det är intressant att skrattande män blir vräkta för att det är nåt kul på TV, men föräldrar som låter sina småttingar rasa tidiga helgmorgnar får man inte ens framföra åsikter till om detta till föräldrarna. Då är man en surkärring och gnällspik och föräldrarna slutar hälsa. Jag har gett upp för länge sen. Och kanske är morgonen ett straff för att jag tittade på TV i sovrummet fram till midnatt i natt – med låg volym. Och jag skrattade inte. Jag sov. Jag var utmattad efter att ha lyssnat på tre ungars, den ena bor  i ovan nämnda barnrum, skriktävlingar på tennisbanan igår kväll. Tänk dig, tre ungar som bara skriker rakt ut. Men då fick tydligen även en av föräldrarna nog och det var första gången jag hörde en tillsägelse offentligt. Till det egna barnet. Annars har samma förälder varit hur snabb som helst att ge andra barn tillsägelse när de skriker på baksidan… Det egna barnet har fått skrika hur mycket det har velat.

När jag har dött ska jag komma tillbaka till dig och spöka genom din TV! Moahahahahaaaa……….

                                                                                                                                                               Länge sen var det för resten som jag trivdes här där jag bor. Under min svåra tid har jag, som alltid, försökt hålla hårt om en fast punkt i tillvaron, ofta min lägenhet. Jag hoppas att jag kan släppa det hårda greppet snart.

Himlen är lovande blå idag och vad jag förstår ska den så vara även i morgon. Det kanske blir en tur i svampskogen, dårå. Jag behöver verkligen frisk luft och ljus, det har varit några riktigt trista gråvädersveckor på sista tiden! Åker ut till Förorten vid lunchtid, gissar jag. Det är lite skönt att inte behöva stressa iväg en morgon, så jag tar det lite piano.

Mina stackars krukväxter har jag försummat sen jag började ”jobba”, men idag har de fått sig rejäla slurkar. Till och med kaktussamlingen har fått några droppar. Visst är det för resten smart att ha en kaktussamling i gästrummet? Gästerna stannar inte så länge… 😉

Nu blir det lite sedvanliga morgonbestyr innan avfärd. Lokalblaskan var så tjock att den nästan inte hade gått att vika i tidningshållaren utanför ytterdörren. Gissar att den emellertid inte är full av spännande nyheter utan bara reklam, trist nog. Jag har haft lokalblaskan i bortåt 25 år nu. Hade guldkort som DLF* snodde för mig för några år sen. Men jag hade inte så stor nytta av kortet, så det gör inget. Det här året är nog första gången jag har övervägt att inte fortsätta min prenumeration på tidningen. Jag tycker att den har blivit så tunn och innehållslös, reklamen tar över. Och kulturdelen är trist och tråkig. Samma personer skriver om samma företeelser på samma sätt, ungefär. Det blir inte intressant i längden.

Nu ska den superintressanta Tofflan fylla på sin tomma javamugg och i alla fall bläddra igenom tidningen. Det kan ju stå nåt intressant i den. Alla tjatar om Bokmässan just nu och jag blir bara irriterad eftersom jag inte har möjlighet att vara där.

                                                                                                                                                             *DLF = Den Lille Fjanten, en samling otrevliga personer i ett annat liv

Read Full Post »

Helgonets vendetta

Hos Bok-Anna i hamnen i Metropolen Byhålan kan man hitta det mesta. Ofta gör man riktiga fynd. Den 1 maj i år var nog dagen hon slog upp portarna för säsongen och då grävde jag fram Leslie Charteries bok Helgonets vendetta.

Spänning från förra seklet…

                                                                                                                                                         Helgonet är i Italien och ska just inta en middag bestående av hummer när ett litet tumult uppstår mellan två gäster på restaurangen. Nästa dag hittas en av männen mördad. Och vem ska se till att hämnd utkrävs, vendetta, om inte Helgonet själv? Detta för honom till Sicilien och maffian, förstås…

Detta är en söt liten bok som kom ut på svenska 1972 (första engelska utgåvan kom 1964). Som barn tyckte jag Helgonet på TV var jättespännande och Roger Moore, som spelade Simon Templar, Helgonet, var min pappas idol. När jag som vuxen läser den här boken blir jag varken rädd eller spänd. Den är just bara lite söt och lite kult med sina biljakter, skurkar, goda middagar och snygga brudar. Och så Helgonet, retsam gentleman som oftast tar hem spelet – hur risigt han än ligger till.

Två tofflor av fem möjliga för att boken är kult!

Read Full Post »