Bageri Brantingstorg – en doft av bak (i positiv bemärkelse)

Ett inlägg om ett bageri och kafé som jag upptäckte igår.

---

 

Leverpastejmackan slukade jag – brödet var så färskt och gott!

För ett tag sen berättade Fästmön om hur hon och hennes mamma besökte ett härligt fikaställe i Uppsala. Syftet var att fördriva tiden, men det blev en riktigt härlig upplevelse. Jag blev också sugen på att testa och igår svängde vi in på Brantings torg och parkerade (fem kronor/timme) efter utförda ärenden.

Redan när vi gick över gatan kändes doften av bak. GOTT bak, vill säga, bak i POSITIV bemärkelse (inte slamlukt som i Faringe…). Och trots att det var en vardagseftermiddag fick vi köa. Det talade för att det är ett bra ställe. Enligt White Guide Café 2015 har det

god klass.

Gott kaffe kunde de också göra. Muggarna från ett visst kaffeföretag var läckra!

Det fanns mängder av smaskens i diskarna – smörgåsar, kakor, bakelser, bullar, tårtor… Vidare erbjöds lättare luncher såsom pajer och sallader. Helst av allt ville jag ta en en hel tårta, men valde en leverpastejsmörgås på rågbröd – med tomater, gurka och paprika på. Dels behövde jag järnet från pastejen för mitt blod, dels ville jag testa om magen reagerar. (Järntillförsel fick jag, men inte ont i magen, tack och lov!) Och så kunde jag inte motstå att ta en liten kaka. Tyvärr var det en kund som trodde att h*n var ensam framför disken. Till kunden anslöt efter en stund även partner och barn. Detta gjorde att jag hade lite svårt att se vilka kakor som erbjöds. Jag valde till sist en kokostopp, som var lagom stor. Dessvärre satte jag tänderna i kakan innan jag hann fota den.

Spännande interiör på Bageri Brantingstorg.

Såväl smörgås som kaka var supergoda! Mackan var verkligen rejäl. Brödet var färskt för dagen och alldeles lagom tjockt. Kokostoppen smälte i munnen… Priset minns jag inte riktigt, men mackan kostade 45 kronor. Det var den helt klart värd!

Medan vi smaskade och sörplade gott kaffe fascinerades jag av inredningen. Märkliga färgade fönsterrutor och kakel, snedtak, öppen spis och lampor gav en bild av ett vardagsrum på 1950-talet. Klientelet bestod av allt från äldre herrar i grupp och ensamma tidningsläsande kvinnor till barnfamiljer, två killar i yngre medelåldern och så Anna och jag. Med andra ord är det här ett ställe jag skulle kunna gå till med, förutom Anna, en kompis eller mamma.

Bageri Brantingstorg är öppet på vardagar klockan 8 – 17 samt på lördagar klockan 9 – 17. Bageriets webbplats är under rekonstruktion, men det går att kolla vad de har för sig via deras konton på Instagram och på Fejan.

Toffelomdömet blir det högsta. Hit kommer jag gärna igen!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En del har visst varit snälla

Ett för-julklapps-inlägg.

---

 

Tre fina och juliga kökshanddukar samt ett paket servetter med änglar på har jag fått.

Min gäst anlände på eftermiddagen efter en ganska lång resa om Strängnäs. Vi har ätit både smörgås och saffranskaka, den senare från ICA Solen (jättegod!). Nu packas det upp och jag passar på att sitta en stund vid datorn.

Det har ännu inte hänt nåt med värmen, det vill säga elementen är fortfarande ganska kalla. I gästrummet har temperaturen stigit till 19,4 grader. Troligen beror det inte på att nån har justerat nåt – elementen är som sagt kalla. Det är nog den som packar upp som avger värme.

Jag hostar som f*n och när jag får fram lite röst är den knarrig. Ingen risk att jag ska sjunga nån aria, med andra ord. Min gäst har gjort illa sin fot, så en av oss haltar, den andra kraxar och hostar nästan så hon spyr.

Men snäll har jag visst varit, för jag har redan fått julklappar i form av tre jättefina kökshanddukar och ett paket änglaservetter!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Julbordat på Odinsborg

Ett julbordat inlägg.

---

 

När man ska äta julbord i Uppsala tycker jag att det passar bäst att äta det i klassisk miljö. Fästmön och jag har förr om åren ätit på Scandic Nord och varit väldigt nöjda, men efter det snorkiga bemötande jag fick förra året i telefon intar vi julbord på ett annat ställe. Två år i rad har vi nu ätit på Odinsborg i Gamla Uppsala. Betalade gjorde vi själva, för ingen arbetsgivare upplät sin börs för oss.

Visdomsord på Odinsborg.

Det jag gillar bäst med Odinsborg är egentligen varken maten eller den musikunderhållning som utlovades (vi smet just som underhållningen började) – utan det är det goda bemötandet. Det är glada och trevliga människor som arbetar där, från det att man ringer och vill boka bord till dess att man hämtar ut sin jacka i garderoben. Ett exempel:

Jag tyckte att jag var ute i god tid när jag bokade bord, men eftersom det var underhållning samma kväll blev borden snabbt bokade. Trots detta ordnade personalen en trevlig plats åt oss två – inte på nåt undantag, inte heller mitt i nån gång utan på ett alldeles utmärkt ställe. Väl planerat!

Julsnapsen var prima!

Serveringen och beställningen av drycker sköttes av, vad vi såg, tre personer. Det gjorde dessa galant! Det var minimala väntetider på det mesta. Däremot hade vi gärna bistått med en del andra tips och råd vad gäller planeringen, till exempel placeringen av bestick och tallrikar (det var stundtals omöjligt att tränga sig fram till det enda stället där de fanns) och hårdosten (den vill man ju ha på smörgås till maten, inte till dessert). Och det var lite frustrerande att potatisen hela tiden tog slut, liksom kaffet mot slutet av kvällen.

Maten då? Eftersom jag inte äter kött blev det mycket från sillbordet för min del. Och lax. Den varmrökta laxen var jättefin, men sillarnas inläggningar var lite tama. Ägghalvorna var delade på fel ledd, enligt mig, vilket gjorde att de vippade hela tiden. Potatisen låg i lite vatten, vilket gjorde den väldigt mosig och blöt och inte särskilt god. Dessertbordet var det bästa på hela jordbordet, tycker jag. Där fanns såväl färsk som konserverad frukt och både köpegodis och ”hemlagat” godis. Utöver detta fanns bland annat struvor, kladdkaka, chokladpuddingar och andra små desserter i glas med mera med mera. Några bilder tog jag inte – det var alldeles för trångt och för mycket folk samt dåligt ljus.

Folket som var där var väldigt blandat. Det var trängsel in i lokalen när vi kom. (Bakom oss stod ett något överförfriskat par alldeles för nära oss. Det var inte roligt att höra deras slaskiga kyssar i mina öron eller känna deras kroppar trycka på.) Enligt personalen var det mycket företag just igår kväll. På ena sidan hade vi ett trevligt sällskap med en ursöt och glad liten kille (vi satt hela tiden och försökte gissa vilket språk de talade på); på andra sidan hade vi ett större sällskap varav en person antingen gapade och skrek eller hånglade med sin bordsdam. Ja, de drack en del också, men åt desto mindre. När mannen hade vräkt ur sig

Heil H****r!

hade han liksom sagt det dummaste man kan säga och hans sällskap tycktes skämmas. Mannen och hans bordsdam lämnade tack och lov stället strax efteråt för att förhoppningsvis nyktra till nånstans där ingen hörde alla grodor som hoppade ur näbbarna.

Mitt eget sällskap var det bästa, förstås. Anna var söt och rolig som vanligt, men vi hade svårt att föra en dialog i larmet av alla kacklande människor. Här är en stilstudie, dock i ljus som var dåligt för foto:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Toffelomdömet för julbordet på Odinsborg blir högt. Bästa betyg får personalen (särskilt personen med det vackra namnet som serverade oss våra drycker), lägsta betyg gapiga gäster som skriker rasistiska slagord. Maten hamnar nånstans mitt emellan. Det var helt klart värt 475 kronor/person.

Vi tog buss nummer två en bit av vägen både dit och hem. På hemvägen noterade jag en person som uppenbarligen inte fått nån god uppfostran hemifrån. Skäms att sitta med skitiga skor (det regnade ute och Gamla Uppsala är lite av en byggarbetsplats just nu) på bussätet mitt emot!

Dålig uppfostran! Skäms!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Hännä ärä!

Ett  inlägg om vår Daladebut.

Vi har nu anlänt till Dalarne efter en hiskeligt rak färd. Nånstans på vägen skenade en hel koloni rådjur över vägen, vilken gjorde att jag saktade farten rejält. Riktigt läskigt när jag noterade djuren i backspegeln. Till och med min kartläsare blev förundrad.

Detta krävde tillförsel av energi och vi stannade till vid Sala stadshotell.

En kväll på hotell, kanske..?

Men vi tog inte in där utan fortsatte till Café Silver där Anna bjöd på kaffe och smörgås.

Ägg- o kaviarmacka, med rödlök. Brukar man ha det?

Denna rödlöksmacka höll oss alerta och vi hittade galant till Hotell Malmen Det var emellertid inte tack vare Eniros kartor utan hotellvärdinnans vägbeskrivning. Hade vi följt Eniros förslag vete tusan var vi hade hamnat…

Men strax blev vi hungriga igen när hotellvärdinnan visade sig ha flera strängar på sin lyra – hon var även kokerska, Vi blev mycket imponerade av hur hon flådde rotfrukter och tillagade vattendjur.

Inte bara hotellvärdinna utan även kokerska!

Vår Oktoberfest inleddes med ölprovning. Här en Spaten som vi alla tyckte var aningen för ljus och lätt.

Premiäröl på vår Oktoberfest.

Sen blev det mat och faktum är att firren inte alls var lika knaprig som knäckebröd utan mycket god och väl tillagad.

Laxen blev perfekt!

Efter den goda middagen slängde kokerskan ut oss från köket och blev diskerska. Vi slog oss ner i soffa (jag ville ligga) respektive fåtölj.

Äntligen fick Anna sitta i en fåtölj! Det får hon inte hemma hos mig…

Det tändes många ljus i skymningen. Detta är höstmys!!!

Höstmys.

Kaffekokerskan och bagerskan hade under tiden jobbat på. För även om det är Oktoberfest så är det faktiskt också Kanelbullens dag!

Kanelbulle på Kanelbullens dag!

Vi hann knappt svälja förrän ölbryggerskan anlände med ett lokalt öl. Väldigt spännande att testa! Mitt sällskap tyckte att det smakade… mango… Själv funderade jag runt vilda bär, typ blåbär.

Oppigård är ett lokalt öl med väldigt annorlunda smak.

Öl är gott, men input ger output. Där fann jag detta hjärta – som jag först trodde hade en text på finska. Men det är dalmål… 😳

Hänne ärä… Hon vadå???

När jag så återvänt till soffan hade ysterskan anlänt med en ostbricka som heter duga! Därför är det bäst att jag rundar av här så att jag får smaka en skalk eller två… Allt till tonerna av Idomin, eller vad det nu heter det där musiktävlingsprogrammet…

I morgon ser vi fram emot en härlig promenad i environgerna – med kameran i högsta hugg, förstås!

Livet är kort. Just nu är det väldigt gott!

 

Read Full Post »

En mulnig dag

Ett inlägg om dagen och mina planer för den.

Det blev inte alls nån het sommardag idag. Jag vaknade till en blåsig och

mulnig

dag, som nån en gång sa när h*n blandade ihop orden

mulen och molnig.

Det blev ett ganska bra ord, tycker jag! För det är inte jättemolnigt, mest små lätta moln, och bara lite mulet. Definitivt inga mörka moln.

”Små, lätta moln…”

Så jag tänker nog städa idag. Det blir en bra dag för det. Jag ska också ringa ett par samtal, men det blir mest fokus på städningen. Och kanske sätter jag snurr på en maskin tvätt. Det skulle behövas. Vi tvättade ett par gånger hos mamma, men jag hade med mig en påse smutstvätt hem i alla fall. Dessutom hade jag lämnat en del kvar här i tvättunnan.

Ytterligare en växt tycks ha gått hädan. Jag ska ge salvian, tror jag det var, en dag till, men den är nog död. Ampeln ser inte pigg ut, det blir väl till att köpa en ny. Kanske en fuchsia, rentav, mammas var ju så fin.

Basilikan frodas, men salvian är nog rätt död.

Blom-Anna i Belgien tyckte redan tidigt att jag ska byta till större krukor för mina örter, annars får de inte plats att växa. Problemet är då bara att jag inte får plats att ha dem nånstans. Men med salvian ute ur leken blir det förstås lite bättre utrymme…

En mogen paprika finns att plocka.

Paprikan är det mest gröna blad på just nu, men en liten röd och mogen paprika finns att plocka till smörgåsen. Troligen får den sitta ett tag – jag köpte ju med mig saltgurkor från Metropolen Byhålan. Det verkar nämligen vara omöjligt att få tag i saltgurka här i stan – om man inte åker till värsta stormarknaden och handlar och DET orkar inte jag. Jag har semester.

Nån nytta ska jag väl göra idag i alla fall och inte bara sitta här och skriva. Det dåliga samvetet för att jag skriver ger sig tillkänna även när jag är ensam, visst. Det är som om jag måste ge mig själv uppgifter av nyttoslaget, annars har jag inget existensberättigande. Var i all sin dar har jag fått detta ifrån???

Pelargonen har massor av knoppar!

Första muggen kaffe har just slunkit ner. Det är väl dags att ta fram trasor och skit snart och börja med våtutrymmena. Brukar vara lagom med en paus och frukost efter det. Då kan jag också ringa ett par samtal.

Ska förstås ringa Fästmön idag också. Där var det förkylt och hängigt igår, men vi telefonerade ändå i en och en halv timme. Det blir ju så när man inte har setts eller pratats vid på ett tag. Jag tänkte att hon skulle få vara förkyld ett par dagar och sen kanske hon orkar med både utställning och vuxenutflykt till helgen. Vi får se.

Dags att sätta fart, alltså, och försöka upparbeta nån sorts kraft och positivism över att vara här i Kalla Staden Utan Riktigt Vatten.

Livet är kort.

Read Full Post »

Några ärenden

Det var ju ett antal ärenden som skulle utföras idag. Fast… inte en påse kom jag hem med – till skillnad från Vissa som kom hem med två.  (Och nej, det var inget slöseri med pengar utan bland annat skulle en lagad sak hämtas, en lagning som affären stod för.)

Men Nån i sällskapet fick lågt blodsocker och behövde köpa sig en frukt. Så skedde medan jag dreglade över en skitstor gigantisk chokladask.

Skitstor Gigantisk chokladask.

Petite Moi skulle bland annat titta efter ett nytt tyg till kökssoffan eftersom det gamla har varit trasigt i över ett år. Men på stan fanns det bara fula tyger och färger. Synnerligen irriterande – ungefär som det visslande ljud vi hörde under hela bussresan in till stan. (Ja, jag pallade att åka buss.) Jag trodde det var nåt fel på bussen, men det visade sig att ljudet kom från någons näsa. Om jag hade kunnat skulle jag ha erbjudit en näsduk.

En del tittade inte alls på sina fästmör utan på andra tjejer. En del tjejer fick till och med följa med hem, för de var ju riktigt billiga…

En del brydde sig bara om andra tjejer.

I affärerna fanns det bara fula kläder som jag inte vill köpa. En affär hade bara FÄRGGRANNA kläder, till exempel. Vad är det för dumheter?! Tjockis-svart ska det ju vara! Eller möjligen orange, som dessa byxor som emellertid endast fanns i pygméstorlek.

Orange brallor i pygméstorlek.

Nä, vi drog till min vän Grekens ställe för att bättra på figurerna. Extra kul var det att träffa K idag – som jag inte sett på typ tio bast, minst. En riktigt söt och rar yngling, lika söt som kakan jag köpte mig. Tjejen som serverade mig den tyckte nog att jag såg väldigt klen ut för hon sprutade hur mycket grädde som helst på den. Och nej. Jag åt inte upp all grädde utan lämnade en stor jävla klick kvar.

Underbar morotskaka med massor av grädde.

Andra var minsann behärskade och nöjde sig med en knaprig kaka med solrosfrön. Och ett par nöjde sig med att bara köpa var sin burk läsk och äta smörgåsar köpta från Subway. Men hallå! Liiite fräckt, eller?! (Vi fikade alltså inte på Subway.)

Vi strosade runt lite efter att ha vilat onda ryggar och fötter en stund, men varken tyg eller nån bok från Röda Rummet fick följa med hem. Stannade i stället till för att ta en färdknäpp på Stationen. Samma gäng gubbar satt där som sist, en pratade hela tiden utom när han goffade jordnötter. Med öppen mun. Jag fick be Anna repetera vad hon sa flera gånger för jag hörde inte tack vare Pratmakaren.

Var sitt glas öl. Vinglaset med öl var Annas för hon är ju Kvinnan i förhållandet, medan jag, som är Mannen, fick en 40 centiliters stor öl. Stor, förresten..? Nej knappast.

Vi tog var sin öl, Anna ville ha en liten och fick sin fatöl serverad i ett vinglas. Jag ville ha en stor och fick min serverad i ett 40-centilitersglas. Inte en pint, ens. Alldeles för litet glas för en som trots allt är Mannen i familjen.

Sen åkte vi hem och på bussen satt folk och snorade även på returvägen. Fast nu visslade det inte nån näsa utan det rann. Jag hade fortfarande ingen näsduk att erbjuda.

Himlen var alldeles blå och vi såg två talgoxar som kviddivittade på en gren i ett träd. De flög naturligtvis iväg när jag skulle fota dem, idioterna. Men bilden blev rätt fin ändå.

Himlen var alldeles blå, men talgoxidioterna flög sin kos från grenen.

Strax ska jag ställa mig vid spisen och steka Pippi. I afton serverar köket i New Village Kalle Kon med skalförsedda klyftor och hot béarnaisesås. Det har jag inte ätit på en månad. Fantasin när det gäller matlagning är stor, som synes.

Lite senare blir det troligen filmtajm. När maten har sjunkit undan och jag har tagit fram min Frukt&Mandel som jag inhandlade igår.

Jag tänker, jag tänker, jag tänker. Men jag känner mig mer velig och kluven än nånsing. I vart fall har jag deklarerat med e-legitimation och tack och lov blir det pengar tillbaka.

Vad händer hos dig i kväll?

Livet är kort.

Read Full Post »

Smör och bröd gör kinden röd – fast inte i Stockholm…

I höst har smöret försvunnit från flera skolor i Stockholm. Anledningen är att utbildningsnämnden har bestämt sig för att följa Livsmedelsverkets rekommendationer. I dessa rekommendationer står att skolorna bör servera lättmargarin.

Lättmargarin ett nyckelord i skolorna?

Många föräldrar och elever är upprörda över detta och undrar vart valfriheten har tagit vägen. Det är ju inte alla som tycker att lättmargarin är gott, men det är heller inte alla som tycker att det är nyttigt. Vad innehåller de här lättprodukterna, egentligen???

Bakgrunden till utbildningsnämndens beslut är att skollagen har skärpts. Skolorna måste servera näringsriktig mat och då bestämde nämnden i Stockholm att följa Livsmedelsverkets rekommendationer. För det rekommenderar i sin tur Skolinspektionen. Många led är det… Och inte blir det tydligare av att skolborgarrådet Lotta Edholm menar att det finns en möjlighet för skolor att servera smör till smörgåsen. Fast då måste skolan minska på det mättade fettet i den övriga maten. Hon försöker förtydliga i Dagens Nyheter:

Till sist är det en fråga för varje skolas rektor att avgöra vad som serveras, men vår tolkning är att det är fullt möjligt att servera smör […]

Men rektor på den skola som DN:s artikel handlar om menar att det inte har funnits nån valfrihet utan att det kommit klara direktiv från utbildningsförvaltningen att skolorna måste servera lättmargarin som är nyckelhålsmärkt.

Jag har aldrig ätit lättmargarin – jag tycker helt enkelt inte om det. Det smakar fettigt och plastigt, men definitivt inte smör. Smör ÄR fetare, jag VET, men jag tar inte mycket smör – eller Bregott – sen jag började ha matfett på mackorna igen för några år sen. (Tidigare hade jag gjort ett uppehåll med smör under cirka 30 år…). Jag tror inte att våra barn och unga vråläter smör utan tycker att det är bättre att man sätter in insatser mot fetter som finns i till exempel chips, choklad och snabbmat. Smör är naturligt!

Naturligt!

Livet är kort.

Read Full Post »

Fullproppad och matkladdig

Vilken dag! Jorå, tyvärr, tycker säkert somliga, men jag överlevde presentationen. Det fläppaste var emellertid att jag hade förberett ett anförande på fem minuter på engelska och sen skulle jag prata på svenska. Det slutade med att jag svamlade utan manus. Dessutom fick jag krångla på mig en mikrofon med krokar som skulle hakas runt mina elefantöron. Tro det eller ej, men krokarna räckte till! Och som sagt, jag både överlevde och fick frågor, så jag nådde uppenbarligen fram.

Jag syntes trots alla träden. Den här bilden är en detalj ur en tavla på mitt nya arbetsställe.

Efter mötet satt vi kvar en stund ett gäng och jag och fikade och pratade jobb. Jag var sen fräck och frågade M om hon hade tid med en guidad tur på institutionen och det hade hon! Det blev en presentationsrunda som hette duga, bland forskare, professorer, doktorander och på såväl kontor som laboratorier. Alltså, det här universitetet är fantastiskt!!! Här jobbar folk med en massa spännande och angelägna frågor och projekt – men alla är så förbaskat blygsamma. Min roll som kommunikatör blir delvis att få folk att visa upp allt bra de åstadkommer. Jag ska jobba både strategiskt och operativt och det tycker jag är både givande och intressant. Även om jag mest är teoretiker vill jag inte tappa förankringen med verkligheten. Den verklighet som till exempel heter hemsidor och att uppdatera dessa…

Tillbaka på kontoret var klockan redan lunchslagen, men jag behövde besvara några mejl innan jag stack iväg. S tittade in och ville ha med mig till Syltan. Tyvärr fick jag avböja eftersom jag inte kunde avbryta just då. Min intention var dessutom att ta en mack-lunch vid datorn. Väl framme på Syltan – UTAN piruetter idag! – insåg jag att de smörgåsar som fanns kvar att köpa inte lämpade sig att inta vid skrivbordet. Den enda sorten jag kunde äta innehöll nämligen en otroligt kletig räkröra. Såg fru Chef2 sitta ensam och stegade fram och frågade om hon ville ha sällskap. Även hon hade bråttom, så vi lovade att försöka hålla så gott det gick på vett och etikett (det där med att slafsa och prata med mat i munnen, typ). Det gick hyfsat att kombinera, men jag kan berätta att min mobilskärm blev helt kladdig av nån anledning. Just såna är impromptu-möten/luncher kan ge otroligt mycket!

På vägen tillbaka mötte jag A som förirrat sig uppåt mina domäner. Jag tackade så mycket för fredagsunderhållningen han och hans mamma bjöd på och vi samtalade en stund kring ämnena storhandling och mammor.

Eftermiddagen ägnar jag åt att besvara mejl, boka in tider i alla mina tre kalendrar, ringa på ett intressant jobb (ja, jag måste ju) samt kolla in vad problemet är med ett avvikelseformulär som inte vill fungera som det borde.

Read Full Post »

Djupdykningar

Alltså…

Orka!

Jag har varit på helspänn ett tag inför förmiddagens lilla utflykt och jag var skittrött när jag åkte hem från jobbet. Eftersom mamma ringer så gott som varje dag, passade jag på att ringa henne – från bilen. Ja, jag veeet! Men jag har blåtand, alltid något. Vi pratade hela vägen hem och det var riktigt trevligt trots att jag var trött och fick höra det senaste om diskbänksbelysningen, ventilationsarbetena och maten. Men idag var mamma snäll och då blir jag snäll. Och glad. Men sen blev jag lite ledsen igen över en dålig nyhet. Djupdykning.

Hemma i New Village blev det första jag gjorde en djupdykning ner i tvättmaskinen. Nu pallar jag inte att tvätta mer än en maskin i kväll, så nästa kör jag i morgon.

Så hittade jag en lapp om fönsterbytet. Nu på tisdag kommer de hit och ska mäta fönster och man anmodas att ta bort prydnadssaker och krukväxter från alla fönster. Alla. För min del handlar det om 42 krukväxter. Var ska jag ställa alla dem, liksom??? Nej jag menade inte prydnadssakerna utan krukväxterna, pucko! Dessutom blir jag sen hem på måndag kväll när detta måste göras eftersom jag ska till frissan och få håret finfint fixat. Djupdykning. Och funderingar på när i h-e jag ska hinna slänga om till sommardäck. Vi åker ju på torsdag…

Sen skulle jag äta nåt och dök ner i brödburken. Köket serverade en ostsmörgås och en smörgås med kalkon och mimosasallad samt en Christer Lindarw* till kvällsvard. Sällskapet var min bok på gång, en riktigt rysligt spännande historia!!!

Många djupdykningar i kväll.

Tvätten blev klar och hängdes upp, men innan dess hade jag duschat och tvättat håret. Provade Fästmöns Niveas duscholja idag. Den doftade gott och var väl inte lika uttorkande som vanliga duschcrèmer, men inte speciellt fet heller. Nej, inget för mig.

Kvällens höjdpunkt hittills har varit telefonsamtalet med min Storasyster. Det är så skönt att kunna prata om ”allt” med henne! Utom vad som står i de låsta inlägg som bara jag själv har lösenord till. Det är otroligt skönt att kunna skriva helt fritt i dessa inlägg. Det är befriande, kort sagt! Men Storasyster, som jag egentligen inte alls är släkt med, är också befriande att prata med. Vi kommer ju alltid fram till samma sak:

Vi är sniggast och klokast och bäst, helt enkelt.

Och sen skrattar vi åt mina stora elefantöron, gigantiska kran och båtar till fötter samt hennes potatisnäsa och en och annan autostrada (som inte har med oss att göra, märk väl!) med mera. Vi är inte nådiga!

Klockan 21 ska jag åka med Annas grejor till hennes jobb och plocka upp henne själv för vidare färd till Himlen. Jag återkommer väl till New Village precis till läggdags. Djupdykning i bingen, alltså.

Eh… ja just det! Sa jag att jag klämde en finne på näsan också? Den GIGANTISKA näsan.

*en Christer Lindarw = ett glas mjölk

Read Full Post »

11111

Det är ett märkligt datum idag. Och vad jag förstår är det många som gifter sig idag – lite för datumets skull. Visst hade det varit häftigt att få 111111 ingraverat i ringen, men jag tycker att man ska gifta sig av kärlek…

November är annars en ganska trist månad. Det är ofta grått, mörkt och dimmigt. Jag tror att det var lite därför Fästmön och jag valde november som förlovningsmånad, för att få nåt som lyser upp, nåt att fira. I tisdags, på vår förlovningsdag, blev det kaffe och Dajmtårta ute i Himlen. Till helgen ska vi eventuellt fira med ett biobesök. Vi gick ju på bio tillsamman för första gången i höstas. Det kändes nästan som en liten dejt och det var ganska pirrigt. Filmen vi såg då var mest seriös, men också lite rolig. Den film vi tänker oss att se på lördag är Tintin, i med engelskt tal och i 3D.

Hmm… Är inte Tintin lite gay här..?

                                                                                                                                                                 På söndag är det Fars dag. Vi som inte längre har våra fäder kvar i livet kan känna oss lite ledsna och sakna en sån dag – i alla fall gör jag det (jag kan ju inte tala för andra). Jag tänker tända ett ljus vid pappas porträtt, precis som jag gjorde på hans födelsedag i oktober. Senare på eftermiddagen ska jag följa med Anna till hennes pappa. Jag får liksom låna lite grann, kan man säga.

Fredag är det också idag. Ett härligt bord uppdukat med smörgåsar och gott pålägg fanns i fikarummet på förmiddagen. Det smakade extra bra eftersom jag endast tog en skål med yoghurt och müsli i morse. Jag vaknade nämligen med huvudvärk idag igen. När jag har huvudvärk så där ofta hänger vanligen ett illamående med. Så var det i morse. Nu har det lagt sig något, liksom huvudvärken. Det kanske är lite spänning?

Jag kände mig stark och vuxlig, som Anna har lärt med att säga, för i morse tog jag mod till mig och tog initiativ till en pratstund med en person som var otrevlig mot mig igår. Det gjorde gott. Personen hade inte ens insett att h*n hade haft en otrevlig ton. Problemet var inte jag utan frustration över den egna arbetssituationen. Det känns skönt och bra att ha rett ut det hela. Och som sagt, jag kände mig väldigt vuxlig!

Idag på förmiddagen tror jag den tredje eller den fjärde och sista intervjun hölls. Kanske inte så konstigt att jag har huvudvärk av spänningen… Jag minns en av cheferna på mitt förra jobb. H*n brukade ofta säga:

Jag har väderspänningar i huvudet!

Ehum… ärligt talat tillhörde h*n kategorin skitstövlar, så det var ju ett ganska passande uttryck h*n använde. (väderspänningar = gaser i magen)

I kväll kommer Anna-älsklingen. Hon lär få gå på ett knastrande golv, för jag orkade inte städa igår kväll. Min kraft räckte enbart till badrummet och duschrummet/toan. Dammvippning och dammsugning får anstå till lördag förmiddag när Anna jobbar och jag är ensam hemma.

För övrigt hade vi kunnat gå på Uppsala Pride, som vad jag såg i lokalblaskan i morse, pågår under helgen. Men tyvärr noterade jag inte evenemanget förrän idag (märkligt, evenemanget har en presschef som var kortintervjuad i en bilaga till tidningen också och dessutom bloggar man på WordPress!) och åter igen undrar jag hur det har marknadsförts. I lokalblaskan lyfts dessutom enbart en klubb fram, men vad jag förstår när jag läser bloggen har Uppsala Pride som tema i år ”familjen”. Det körs alkoholfritt och hålls på Drabanten i centrala Uppsala. Vem vet, vi kanske tofflar in..?

Kanske ska lufta de fina sockarna jag fick av Monica den norska? Detta är självklart en passande fotbeklädnad på Pride!

Read Full Post »