Kundbemötande och dialog… jag lovar, det gör inte ont!

Ett inlägg med exempel på gott kundbemötande och mindre gott..

---

 

Jag har talat med Hasse Te… nej, med chefen på Bokus kundservice.

Jag är konsument. Jag köper varor och tjänster. Ibland vill jag ha service också inför eller kring ett köp. För cirka två dygn sen skrev jag ett blogginlägg om Bokus, i mitt tycke undermåliga, kundservice. Det gick inte i tisdags att kontakta Bokus via det formulär som finns webbplatsen, så jag skickade länken med mitt inlägg till dem på Twitter i stället. Nu, två dygn senare, svarade de på Twitter att de vill ha mina kontaktuppgifter så vi kan reda ut saken. Jag twittrade tillbaka att jag genast skulle DM:a mitt mobilnummer så de kunde ringa mig. Det tog ungefär en timma, sen hade jag en ansvarig person på Bokus kundservice i luren. Äntligen dialog! Det blev ett bra samtal och även om det inte finns nån lösning på det mångåriga problemet ÄNNU, känner jag mig hoppfull och vill tro att den här personen tänker ta tag i det struliga. Att lova kunden på webbplatsen att kunden ska kunna göra ett val när detta i själva verket inte är möjligt, är fel. Då förlorar man förr eller senare kunder. Men att lova kunden att ta tag i problemet och jobba för såväl tekniska som praktiska lösningar är… bättre. 

Idag vid lunchtid draschlade jag in till stan för att göra ett tandläkarbesök. Regnet bara öste ner och eftersom bussen stannar långt ifrån min centralt belägna tandläkarmottagning – vid stans berömda (!) Paradgata (vilket löjl!) – tog jag faktiskt bilen. Jag parkerade vid S:t Eriks torg. Vi var flera stycken som försökte köpa parkeringsbiljetter, men den ena automaten svalde bara pengar och gav inga biljetter. Min parkering kostade 55 spänn. Jävla hutlöst, på ren svenska. Men ska en till tandläkaren måste en komma i tid och besöket kan ta längre tid än planerat. Bara att betala och se glad (nåja…) ut.

Det är bra att Mamsell K säljer regnbågsflaggor, men det vore bra om de hade tid för kunderna också. Och fanns regnbågsflaggorna vid barngrejorna?

Eftersom jag var ute i god tid hoppade jag in på en affär i gränden för att titta efter en present till en mig närstående person som fyller år nästa vecka. En kund gick just som klev in. Inne i affären stod två personal och pratade med varandra. Ingen av dem tycktes notera att jag passerade dem två gånger, andra gången fick jag be om ursäkt för att de skulle flytta lite på sig så jag kom fram. Jag är INTE LITEN… Nu hade jag tänkt fråga om en specifik vara fanns i deras sortiment, men eftersom de var fullt upptagna med varandra lät jag bli. Ska jag säga nåt gott om Mamsell K, som affären heter, är att de säljer regnbågsflaggor. Fast varför dessa står bland barngrejorna fattar jag inte riktigt.

På Paradgatan slank jag i stället in i dess bokhandel. Och se där var det annat ljud i skällan! Jisses vilken LAGOM uppmärksam person som jobbade där. Hit ska jag gå mycket oftare, absolut! Om inte annat så för att försöka hjälpa till att få rörelsen på fötter igen efter kommunens tramsiga Paradgatsbygge. (Asså, det enda som är annorlunda är att gatan har fått ny beläggning. Medan detta arbete pågick gick det bara utför för de stackars affärsidkarna: eftersom inga människor kunde passera kunde affärsidkarna heller inte idka så mycket affärer. Och nu är gatan TUNGT trafikerad. Är det bättre? NEJ!)

Utsikt mot domkyrkotornen från min tandläkarmottagning.

Sen var det tandläkaren… Min tandhygga Sara och min tandläkare Outi är bara bäst. Jag har gått hos dem sen bronsåldern, det vill säga slutet på 1980-talet. Jag är alltid skitskraj, men Sara är så lugn och fin och tänk, jag nästan somnade vid dagens lagning. Fin utsikt är det i väntrummet också.

Eftersom jag hade bilen med mig tog jag den och for för att köpa ett par presenter efter tandlagningen. Visserligen var det mitt på dan, men den affär jag kom till hade en enda person ute i affären som en kunde fråga om saker och ting. Nu kan jag dessvärre inte avslöja vilken affär det gäller, eftersom jag trots allt handlade där. Och födelsedagspresenter ska vara överraskningar. Men ändå… Det verkar som om företag är rädda för kunddialog!..

Så åkte jag hem. Det gick ett tag. Det gick typ tre, fyra timmar – och min bedövning efter tandlagningen hade fortfarande inte släppt! Inte syntes det att jag kände som om jag haft flera svåra ansiktsförlamningar, men det var bra läskigt att inte ha nån känsel i högra halvan av överläppen och en del av kinden. Jag ringde min mottagning. Och trots att min tandläkare var ensam i tjänst idag tog hon sig tid att prata med mig, lyssna på mig och förklara. Avslutningsvis fick jag hennes privata mobilnummer att ringa i kväll om bedövningen inte har släppt! Min tandläkare kan ju då inte få annat än högsta Toffelomdöme i bemötande, eller hur?

Och medan jag pratade med Bokus kundservicechef och sen skrev ner dessa rader har bedövningen börjat släppa, tack och lov! Så kära företagare, dialog med kunderna är inte farligt, det kan ju till och med vara bra för kundernas hälsa…

NU ska jag skriva ner några kompletterande uppgifter och mejla till Bokus kundservicechef. UTAN att få nåt ärendenummer – HURRA!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Laddad med scones och nya batterier

Ett laddat inlägg.

---

 

Nybakade, varma scones med alldeles för mycket smält havssalts-Bregott på…

Min Fästmö är världens bästa fästmö! Men det har du väl redan förstått? Idag vaknade vi av att regnet smattrade mot sovrumsfönstret i New Village. Söndagsmorgon. För en gångs skull tyst i huset fram till att nån smäller med skåpsdörrar och spolar i kranar som tjuter. Då ställer sig Anna i mitt kök och fixar scones. Var det gott eller var det gott?! (<== en väldigt retorisk fråga) Och tänk, jag blev så förvånad att jag hade alla ingredienserna hemma! Nån sylt hade vi inte, men Anna tog Robertson’s Golden Shred, medan jag tog Bregott med havssalt. Nåt av sconesen fick härlig Västerbottenost på sig också. Det var ljuvligt gott och vi åt så magarna stod i fyra hörn, nästan fem.

En rolig gubbe eller en snorrkass? I verkligheten är det en stjärnmejsel och två batterier till min bankdosa.

Efter en stunds datoriserande och nätinköp av ytterligare en patron svart till min skrivare (min skrivare ÄTER toner) fick jag beskedet att batterinivån i min bankdosa var låg. Batterierna har räckt väldigt länge, men nu var de på upphällningen. Sånt gör mig svettig och orolig i magen. Måste jag ta mig till banken nu? Nej, jag hade tur! Jag vände på dosan och se! – där fanns en yttepytteskruv och en lucka. Innanför luckan satt två runda, platta batterier. Enligt Anna fanns nya såna säkerligen att handla i nån av affärerna på andra sidan rondellen. Lugn och fin. Jag fattar inte hur jag har blivit. Så snart nåt krånglar krånglar magen lika mycket – om inte mer…

Men jag traskade iväg när jag hade tvättat ansikte och armhålor och spritat min gigantiska finne på näsan (nej, ingen bild idag heller!). På MM-affären hittade jag batterierna. De där två små knapparna kostade 30 spänn styck. Hutlöst! Hoppas att de håller lika länge som föregångarna.

På Tokerian tog jag också ett varv, för det behövdes mjölk och nån sås till kvällens middag. Igår åt vi kyckling, i kväll blir det Pulled turkey från Tulip med potatisklyftor från Eldorado och sås från Lohmanders – allt till jättebra och väldigt låga (extra)priser.

Fruktsocker blir man pigg av.

För tillfället sitter vi vid var sin dator. Jag hör Anna nynna inne i vardagsrummet medan jag hamrar på mitt tangentbord. Vi har kikat på lite födelsedagspresenter till vår blivande 20-åring – ja, snart är Anna inte tonårsmorsa längre, precis lika lite som Fatou. Men båda blir de ju det igen om nåt år.

Kanske hinner jag läsa och redigera ytterligare ett kapitel i mitt manus. Jag känner mig lite halvstressad med det nu, eftersom jag har lovat nån att skicka iväg det inom en specificerad framtid.

Mamma ska få ett samtal idag. Det är min Trisslottsvecka – vi köper en lott varannan vecka i stället för att spela på Lotto nu när man måste registrera sig. Förmynderi tycker vi båda två och är glada så länge man får köpa en lott utan att legitimera sig.

I morgon får jag ett samtal under dan som jag måste förbereda mig lite inför och på eftermiddagen ska Anna och jag stråla samman på höstmarknaden på Vaksala torg för att njuta av dofterna, mest. Jag har också en dejt med M på salongen, hon ska trimma min skalle igen.

Joråsaaatte… Nog händer det saker. Och laddad är jag – med såväl scones och nya batterier… Om det nu hjälper… Det var en väldig tur att min älskling just passerade med en skål äppelklyftor – fruktsocker blir man pigg av!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Jo tack, jag lever alltså fortfarande

Ett gnälligt och irritabelt inlägg, rätt sjukt, egentligen. Dessutom innehållande en selfie!

 

Tofflan på köksgolvet. Nej, jag har aldrig påstått att jag är vacker. Men jag har i alla fall inte påmålade ögonbryn utan mina egna.

Tolv timmar har jag sovit i natt. På morgonen har jag förstås bara sovit av och till eftersom grannarna (de vuxna) bredvid redan strax efter klockan sex började skrika. Vid åttatiden lät det som om de möblerade om. Men ärligt talat sov jag igenom det mesta. Då är Tofflan risig, det ska du veta! Sömn är bästa medicinen för mig när jag är sjuk.

Just nu är emellertid inte sömn den bästa medicinen för min onda rygg. Den gjorde så ont när jag vaknade att jag inte visste hur jag skulle ta mig ur sängen. Men allting går – utom tennsoldater och små barn, som hon sa den där som plingade på min ytterdörr för att ge mig en smäll på käften sist. (Ja det är sant.) Jag släpade mig ut till köket. La mig på köksgolvet. Tryckte min knakande ryggrad mot det hårda underlaget. Gjorde mina övningar. Satte mig i skräddarställning. Det funkar! I alla fall temporärt. Nu har jag suttit vid datorn korta stunder i omgångar och då kommer det onda tillbaka – med besked.

Köksgolvet är skönt för ryggen, men i övrigt är det inte så skönt. Inte när man fryser för att man har feber. Jag är, precis som min pappa var, väldigt lågtempad normalt sett. Därför gör minsta stegring av kroppstemperaturen att jag känner mig skitsjuk. Nu har jag ingen aning om hur hög febern är och det är ju strunt samma, egentligen. Jag mår inte bra, helt enkelt.

Gårdagen försökte jag precis som idag tillbringa i sängen – tills ryggen protesterade och mina öron (grannarnas skrik). Nästa hållplats blev därför gästsängen. Det är min gamla enkelsäng som jag fick som barn och den är fantastisk bra, fortfarande! Resårbotten är fast och bra för min rygg. Tyvärr passar den botten inte in i ramen till dubbelsängen, annars hade jag bytt vid tillfälle. Vid tillfälle när jag inte har ryggskott, alltså. Där låg jag i alla fall i gästrummet och slumrade – tills nästa grannar kom på att de skulle städa sitt förråd. Det slamrades och bankades och dunkades i trappräcket. Jag gav upp. Hållplats nummer tre blev kökssoffan. Den är smal, men hård. Ryggen estimerade den mycket! Men sen började grannarna under såga och då var det kört i köket också.

Gustaf Fröding – antika inslag in hans diktning var temat för min C-uppsats.

Gårdagens sista hållplats blev bästefåtöljen där jag låg och försökte hålla mig vaken till Mr Selfridge samt twittrade lite mellan varven. TV-ljuden tog bort grannarnas höga röster. Bland annat konstaterade jag via twittrande att en person är intresserad av min gamla C-uppsats om Gustaf Fröding! Roligt! Fast mindre roligt är det att Uppsala universitet tar 75 spänn för att sända min uppsats till den intresserade. Nån del av de 75 kronorna får jag, författaren, förstås inte. Hade jag tillgång till en kopiator skulle jag fixa en GRATIS kopia och skicka till den intresserade. Alltså, 75 spänn. Hutlöst! Det är en maskin som gör kopieringsjobbet, en människa stoppar bara kopian i ett kuvert och lägger till utgående post. Det kan inte kosta 75 kronor, inte ens med portot inräknat! (Nu stiger febern…)

Till frukost igår blev det filmjölk, till middag mild lättyoghurt. Jag är inte sugen på nånting direkt. Idag ska jag försöka klämma ner ett par rostade mackor till frukost. Ja, jag har inte kommit längre i min dag. Men jag har i alla fall tvättat såväl ansikte som armhålor idag – alltid något! Skulle behöva en rejäl dusch och hårtvätt, men det orkar jag inte.

Tyvärr måste jag försöka upparbeta kraft att hasa över till Tokerian. Nässprayen håller på att ta slut, liksom pappersnäsdukarna och toapappret. Och då kan det ju samtidigt vara bra att få med sig åtminstone nån näringsrik soppa eller nåt hem. Det känns bara i skrivande stund som om jag ska bestiga ett berg…

Livet är kort.

Read Full Post »

Intressanta möten, nya människor

Framåt halv tolv tuffade Clark Kent* och jag in till stan för att leta parkering. Jag bestämde mig för att stå på Sjukstugan i Backens besöksparkering bara för att bevisa för mig själv att jag är starkare än… HP-sås? Chilisås? Tabasco? Välj själv! Men det var ärligt talat skitdumt! Det kostade mig 25 spänn i timmen, vilket jag tycker är hutlöst! Så jag pyntade alltså 110 kronor för att få parkera en eftermiddag. Om jag hade varit patient skulle jag ha blivit skitförbannad! För det är ju inte säkert att man pallar att gå, cykla eller åka buss när man är sjuk… Nu betalade jag och såg glad ut eftersom jag inte var patient. Det fanns gott om lediga platser…

Slängde iväg ett sms till Fatou innan jag åkte och hon kunde komma ifrån för en fikalunch på Fågelsången! Tyvärr var det inte väder för utesittning – dagens väder bestod av blandning av sol, regn och hagel. Vi fick helt enkelt sitta inne i en stimmig lokal. Idag kände jag för att unna mig rejält. Därför bestod min lunch av en gigantisk och supergod räkmacka med kaffe till samt en havreboll med pärlsocker till dessert. Fatou joinade mig när jag var halvvägs in i räkmackan med en bricka full av… grädd-prylar… Jag tänker inte lägga upp nån bild här, för då blir du bara avundsjuk. I stället får du se en bild på en liten present som jag fick av Fatou. Så, varsågod:

Nivea pure & sensitive ska jag testa!

Stärkt av en näringsrik lunch – man blir för övrigt smart av fisk och jag åt ju räkor (skaldjur, en sorts fisk?) – och ett som alltid trevligt samtal med Fatou, stånkade jag mig uppför slottsbacken till Södra tornet. Jaa, stånka var ordet… Jag trodde att jag skulle få hjärtinfarkt och dö på kuppen för det är verkligen uppförsbacke. Men tyvärr, belackare, jag överlevde även denna prövning – trots snudd på andnings- och hjärtstopp, bultande huvudvärk och lingonvecka!

Messade lite med Fästmön och fick veta att hon var inoljad och masserad och hal som en ål. Det oroade mig något, men vad jag förstår planerar hon inte att lämna mig utan dyker upp här i morgon.

På Södra tornet träffade jag den alltid lika välkomnande personalen (dock inte min fyrbenta vän!). Men syftet var inte att socialisera med dem utan att delta i ett seminarium om destinationsmarknadsföring på internet, bland annat. En solbränd kvinna med ett bländvitt leende inledde med att berätta om hur Resia undersöker, med Sifos hjälp, vissa trender. Den halvtimman kändes minst intressant eftersom ämnet varken berör mig som yrkesmänniska eller privatperson.

Däremot blev det fart under galoscherna när Jonas och Mark – eller nej… Mark heter i detta sammanhang faktiskt Jonas och Jonas heter Johan… – pratade om Destination Åland respektive gamification. Det var intressant att höra om hur Destination Åland använder Fejan för marknadsföring – och hur – samt att få en prisjämförelse mellan olika kanaler för marknadsföring, traditionella som nyare. Gamificationdelen handlade om hur man använder tävlingar, topplistor och belöningar som sätt att fånga människors – och presumtiva kunders – intressen. Mycket intressanta och tänkvärda föredrag!

Hemma i New Village igen sitter jag nu och knackar ner dagens intryck. Men nu är det dags att lyfta från kontorsstolen och hantera ett annat verktyg än datorn, nämligen denna:

Datorn släpps till förmån för detta verktyg. Notera till höger i bakgrunden en Paradisask som jag fick till jul. En ask som avslöjar att lingonen har trillat in, tröttsamt nog.

*Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Älskling, jag har huvudvärk…

Om det finns nåt jag avskyr att göra så är det att åka till Stormarknaden och storhandla! Men idag hade jag Ett Viktigt Ärende på Stormarknaden –  starkölen var slut hemma. Dessutom tänkte jag att Fästmön kanske behövde få lite hemhandlat  i matväg eftersom barnen kommer hem i morgon. Så jag frågade min kära om hon skulle orka. Det gjorde hon – trodde hon – och så tog hon visst ett piller innan jag plockade upp henne när jag hade slutat jobba.

Jobbet, för resten, blev väldigt intensivt idag för min del. Jag gick runt och bokade in de flesta av de personer jag har kvar att intervjua, intervjuade en person samt skapade fyra svenska sidor på intranätet samt fyra engelska spegelsidor. Så jag hade lite huvudvärk när jag gav mig av hemåt för att hämta Anna. Som vanligt var jag kissis också, men ibland prioriterar jag bort sånt. Tänk så mycket tid som går till spillo för att man går på toa, liksom…

Väl framme vid Stormarknaden hjälpte jag Anna att lösa ut en scannerpistolen. Sen skickade jag in henne på Affären-Man-Aldrig-Hittar-Nåt-I-Längre, det vill säga ICA Kvantum. Jag skulle utföra mitt ärende på Systembolaget, gå ut med varorna i bilen och sen joina Anna.

På Systemet gick jag lääänge. Blev lite trött på gubbar som bara skulle tränga sig fram hela tiden, så jag blev tvungen att botanisera bland rödvinerna också. En flaska av den här italienaren hamnade i varuvagnen…

Nebbiolo från 2010.

Och sen var mitt vanliga starköl slut så jag fick ta en platta av nån annan sort. Till tröst plockade jag ner ytterligare en flaska rött, denna gång ett Amaronevin.

Ett Amarone från 2008 hamnade också i varuvagnen.

Ja, jag VET! Jag skulle ju hålla hårt i pengarna. 😳 Men det är ju så roligt att få lön nu för tiden. Det är roligt också att ha pengar kvar så här dan före löneutbetalningen. Det var länge sen…

Sen gick jag ut i bilen och kastade la försiktigt in dryckerna för att därpå leta rätt på Anna med stridsvagn varuvagn och hjälpa henne. Jag fann henne vid ostarna och hon såg väldigt matt ut.

På ICA Kvantum var det enbart lustiga människor och lustigast av alla var förstås jag. Nåt annat är egentligen inte lustigt med ICA Kvantum. Mer än det här brödet jag hittade… Snacka om motsägelsefullt…

JätteFranska En halv… Det känns liksom… inte riktigt rätt…

Efter att ha sluppit undan avstämning rullade vi åter ut till bilen och lastade in fem matkassar. Därpå intog vi var sin kycklingburgare på Burger King i tron att två för priset av en skulle vara en bra deal. M på jobbet hade nämligen lyckats lura på mig en BOK med rabattkuponger, Klubbkortet i Uppsala. HA! Vi fick halva priset på burgaren, inte på nån meny, så notan stannade på över 100 pix i alla fall. Hutlöst!

Så for vi till Himlen, där man ju hittade fårskallar i lördags bakom en garagelänga. Vi hittade inga i kväll, bara Johan som var snäll och kom ner och mötte oss på parkeringen och hjälpte till att bära in matkassarna.

Bakstycket på min bilnyckel lossnade och jag kunde inte få ihop skiten den, så det första jag fick göra när jag kom hem var att tejpa den – annars ramlar liksom batteriet till fjärrlåset ur. Jag ska sluta skryta om att det aldrig några fel på Toyota, för nu har det varit lite många det senaste året, tycker jag…

Jag hade tänkte konversera min Storasyster, men hon var upptagen av husförhör förhör av körkortsstudent, så i stället slöglodde jag lite på Antikrundan på TV. Men då fick jag bara ännu mer ont i huvet eftersom nåt smart ass tog av sig sin tröja och visade upp sig i TV-rutan i rutig skjorta! SNACKA OM MOARÉ!!! Och huvudvärksförstärkande… Det är liksom basics att aldrig ha smårutigt på TV…

Anna ligger i soffan med filt över sig, jag ska strax borsta min tand och därefter hasa till sängs. I morgon är det fredag och ska jag bara jobba och sen ta en lååång kvällsdusch. Man måste ju göra sig ren och snygg (så gott det senare nu går…) när man ska fira svärfar på lördag. Han blev 75 år ung idag och har fortfarande djur i drift på sin gård! DET är häftigt, tycker jag! Och jag tror inte han har tid att tänka på om han har huvudvärk ibland…

Read Full Post »

Onsdagsork!

En extra knuff med ork fick jag så här idag på onsdagen när jag fann nånting annat än fönsterkuvert och reklam i min postbox. Nämligen denna med fin dedikation:

Spännande läsning låg i min postbox idag!

                                                                                                                                                        Stort TACK till Maria Engelwinge! En recension – en ÄRLIG sådan* – kommer förstås på en blogg nära dig när jag har läst boken!

Annars började dagen med ett misslyckat telefonsamtal. Lite senare gick det emellertid bättre. Jag har sökt Bank-Göran i några dar nu och inte lyckats få tag i honom, varken per telefon eller mejl. Idag fick jag tag i en kollega till honom som berättade att han är sjuk. Hon skulle lägga en STOR lapp från mig på hans skärm! 😛 Hoppas sen få bra hjälp, nåt jag brukar få, när vi ses.

Fästmön börjar jobba i eftermiddag och ska få lite toscansk tomatsoppa med kryddig crème fraiche i sig innan dess. När jag har släppt av darlingen vid jobbet ska jag stanna till hos Hortellskan för att göra ett litet byte. Du minns kanske det här?

Renoir i 1 500 bitar, lagda på helt rätt plats.

                                                                                                                                                             Nu är det dags att återlämna konstverket. Och ärligt… Det tog emot att rafsa ihop det förut…

GAH! Det skar i hjärtat att riva upp bitarna…

                                                                                                                                                         Men gissningsvis har jag med mig en låda till låns hem, med ett annat motiv. Möjligen ett i med mycket turkosa bitar i…

Jag har äntligen fått tummen ur och inhandlat ett frimärke för mitt tackkort till M i Järvenpää som skickade både påskkort och födelsedagskort. Jag undrar hur hon kände till det senare? Hur som helst, ett frimärke kostar tolv spänn till ett europeiskt land och jag hoppas att M och jag kan mejla varandra sen i stället. Tolv spänn… Det är ju hutlöst!..

                                                                                                                                                              *Ja, jag skriver alltid vad jag tycker i mina recensioner, det kan du lita på!

Read Full Post »

Onsdags-orgier

HA HA! Nu fångade jag verkligen din uppmärksamhet! Tänk vad en rubrik betyder… Och så besviken du blir när du inser att du inte får veta nåt om några orgier alls. För här inte varit några orgier. Mer än frukostorgier. Se på vårt dignande frukostbord innan vi har satt oss ner. Inte är det konstigt att Fästmön vill byta vårt samlingsnamn Kickorna – Anna är Lill-Kickan och jag, som är fem år äldre, Stor-Kickan – till Bollarna…

Ett dignande frukostbord. Notera att vi tillfälligtvis har var sin dagstidning!

                                                                                                                                                         Så här dignande är vanligen inte vårt frukostbord. Det är endast på detta viset de dagar Anna börjar sent, för då hoppar vi i regel över lunch. Idag blir det liksom brunch. Middag vet jag i skrivande stund inte hur det blir med. Känner jag mig själv rätt hoppar jag över den och äter karameller i stället.

Under fyra veckor har jag förmånen att ha två dagstidningar. Den ena, lokalblaskan, betalar jag hutlöst mycket för – och dessutom lyckades min förra chef sno åt sig mitt guldkort, som egentligen var personligt – medan jag får den andra, Dagens Nyheter, gratis. Min enda motprestation vad gäller DN är att svara på enkäter som kommer via e-post. Det går snabbt att vänja sig vid två dagstidningar, vill jag lova, och jag lär sakna DN när vår tid är över. Suck… Jag har nämligen insett att det är lite praktiskt att ha två tidningar. Anna läser nämligen inte en dagstidning på sedvanligt sätt, det vill säga del för del. Hon läser tidningen rakt igenom. Ligger det en del ibladad så fortsätter hon helt enkelt bara läsningen. Med påföljd att den andra personen vid frukostbordet, det vill säga jag i det här fallet, inte får nån del. Ja, det är ett hårt liv… 😉

Idag är det strålande sol, himlen är blå och det blåser i träden. Typat nog ska Anna iväg och jobba, annars hade det varit perfekt väder för en promme.

Jag var ju dement igår och glömde två ganska väsentliga saker. Men faktum är att jag faktiskt glömde två saker till! När jag skulle duscha var min tanke att prova de två sista varuproverna från Korres, den andra duschcrèmen och en hårmask – men det glömde jag. Och när jag hade tvättat håret glömde jag att ha i nån form av hårgrejs. Det senare fick till följd att det såg ut som om jag hade väldigt fint och nytvättat hår – som jag varit ute och promenerat i storm med… Så jag skulle liksom lika gärna kunna gå ut idag – det blir ingen katastrof för dagens frisyr heller.

Gissningsvis sitter jag vid pusslet i eftermiddag medan det är ljust. Jag måste minska tiden vid datorn för axelvärken vill inte ge med sig. Ska in på ICA Heidan och handla lite på vägen hem efter att jag har skjutsat Anna till jobbet. Ska nog ta och ringa mamma nån gång under eftermiddagen eller kvällen också, för vi har inte hörts av sen i lördags. Och så borde jag ringa CL i kväll och så vill jag förstås veta hur det har gått för The Monicer idag, men det kanske jag får veta först i morgon. Det är ju en dag då också. Och då är Anna ledig och jag funderar på om vi ska hitta på nåt kul och lagom vuxet.

Read Full Post »