Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘dusch’

Ett försökt till ett vardagligt inlägg.


 

Sopra Sasso 2009

Sopra Sasso 2009.

Idag tror jag ryggen har fått spel. Den är värre än värst. Jag trodde först, i min enfald, att den skulle bli bättre med tiden, men min rygg verkar inte ha fattat att det är så det ska vara. Till värk nedtill på vänster sida har nu adderats värk nedtill till höger. Spänningarna i övre delen i ryggen är kvar, men inte lika onda. Min snälla Fästmö masserade mina knutor lite igår kväll, för upptill får man ta på mig. Det är nedtill på ryggen som ingen, knappt naprapaten, får vidröra mig. I morse gjorde det så ont att jag till och med bankade i sovrumsväggen när somliga skrek åt sina barn. Att skrika åt barn verkar inte hjälpa. Att banka i sovrumsväggar hjälper något. För stunden. Och att dricka vin. Igår när Anna hade slutat jobba åt vi goda ostar, kex och druvor som var kvar sen påsk. Till det öppnade jag ett femårigt Amaronevin. Var sitt glas, inte mer.

Gul lampskärm

Påsk.

Solblekt terracottafärgad lampskärm

Inte påsk.

Påsk är det inte mer i år. Jag har tagit bort mitt påskpynt nu på morgonen, det vill säga de gula skärmarna på lamporna i köket. Annars tyckte jag att de var ganska fina, nästan som två små solar där i fönstret. Men nu har vi ju sol utanför, så jag får väl masa mig ut idag på en lätt promenad för att få lite D-vitamin etc.

Nån som tog en… ehum lätt promenad i morse var visst Anna. Jag hade erbjudit mig att försöka skjutsa, men hon föredrog att gå, hade hon skrivit på en lapp i köket. Det var nog tur det, för ryggen vill inte alls vara med idag. Tanken på att vika in sig i bilen är inte särskilt lockande just nu.

Myggbett

Årets första myggbett.

På min agenda idag står att duscha och att trippa över till Tokerian och apoteket. Jag ska handla nånting till middag, annars bara lätta saker. Det här med att bära är inte min grej just nu. Det finns en strykhög i gästrummet, men den får vänta. Just nu har jag inte bara svårt att sitta och gå, jag kan knappt stå heller. Framåt eftermiddagen/kvällen brukar det ryggonda lätta lite. Då ska jag försöka sätta upp myggnätet vid balledörren*. En av oss fick nämligen ett myggbett igår…

Min balle** är för övrigt inte iordninggjord. Jag orkar inte lyfta möbler, rulla ut matta, skura (fel ordning, jag vet). Men den som vill kan slita fram en stol och sitta i dörrhålet när solen tittar runt hörnet nån gång vid 17-tiden.

Tisdag är det idag och vardag på rikt(igt). Jag oroar mig över att jag ska kunna jobba om mindre än en vecka. Det här ryggeländet gick in på sin femte vecka i lördags och det verkar inte bli bättre, medicinering och behandling till trots. Lite halvdeppigt, faktiskt…

Hoppas i alla fall att DU får en bra vardag idag!


*balledörren = balkongdörren

**balle = balkong

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett påskaftonsinlägg.


 

Leksaksbussar

Parkerat.

Den här dan började mindre bra. Jag låg på vardagsrumsgolvet, Fästmön klev ner i sängen igen. Men nu kommer vi igen och försöker ignorera alla åkommor och sjukdomar vi har. Påsklammet är slaktat och vi ska fixa till några ägg till middag. Och lite till. Johan och jag har varit och kompletteringshandlat, men nu är bilen parkerad för den här dan. Så även våra bussar i vardagsrummet.

Annas tofflor

Flög hon ut via balkongen, eller?

Mamma har fått ett glad påsk-samtal och Annan har duschat. Så klart jag undrar vart hon tog vägen, men jag misstänker starkt att hon (Anna) flydde) balkongvägen. Kvasten är borta och tofflorna talar ett ganska tydligt språk.

Det börjar bli dags för mig att göra en insats vad gäller påsklammet påskmaten. Det vill säga skala potatis. Potatis till sillen som Anna har lagt in samt till Janssons frestelsen som sedan ska tillagas.

Sms-kontakt med yngsta bonusdottern gjorde mig glad i hjärtat idag. Annars är jag mindre glad åt ryggeländet. Men i eftermiddag blir det en snaps och det motverkar smärtan för stunden.

Enögd kyckling

Den enögda piratkycklingen önskar glad påsk också.

Ha en riktigt go’ och gla’ påsk! Och glöm inte att borsta tänderna sen efter allt påskgodis!

 

 

 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om oro inför morgondagen och skamkänslor inför dagen.


 

kugghjul

Systemet är i olag, kugghjulen vill inte funka som de ska.

Hela systemet mitt verkar vara i olag. I morse ville jag inte gå ur sängen, för där jag låg kände jag inte av ryggen nästan nånting. Och när jag kliver upp vet jag att jag känner av den. Ordentligt. Medicinen och magen går inte ihop heller och utan att gå in på detaljer kan jag säga att det är ganska bra att jag inte äter så mycket. Förutom i fredags hos Fästmön. Då blev det alldeles för mycket lagad mat. Tur för mig att det bara blev lite prästostbågar och några godisbitar igår kväll till middag. (<== ironi, men sant)

Min största oro är förstås hur det ska gå och jobba i morgon. Av förkylningen återstår mest lite nästäppa och hosta, men inget jag mår dåligt av. Det är ryggen… Eftersom jag var dum nog att läsa jobbmejl i fredags inser jag att jag har fått ett uppdrag som kräver rörlighet i veckan som kommer. Och jag vet ärligt talat inte hur det ska funka.

Bakelittelefon

Måste få tyst på oljudet.

Igår telefonerade jag med mamma. Två gånger. Hon blir så orolig när hon förstår att jag faktiskt är sjuk. Och då måste hon liksom ringa en gång till. Efter en stund. När jag försökte slumra lite. Och telefonen var på så långt avstånd att jag måste fara upp ur den bekväma ställning jag hade hittat efter en förmiddag i nästan total smärta (typ en nia av tio på smärtskalan). Men så klart jag blir glad av omtanken. Det är inte det. Det är att en telefonsignal tycks trigga en obetingad reflex hos mig – jag måste bara få tyst på oljudet, typ. Och då reser jag mig för snabbt och obetänksamt – och HEPP! så känns det som om jag ska gå av.

I morse vaknade jag vid sjutiden av att grannen vägg i vägg gapade på sitt/sina barn igen. Det bara ekade. Men faktum är att det lät som om nån plingade på där och bad dem dämpa sig. Jag tycker att man borde förstå det själv att man kanske är lite tystare en tidig söndagsmorgon. Uppenbarligen är det inte så. Men så klart jag blev tacksam för att det blev tystare! Jag kunde i alla fall slumra en stund till. Vägrade gå ur sängen före klockan nio – se inledningen av inlägget.

Dagens mål är att duscha och tvätta håret. Måste bara få igång ryggen så att jag orkar stå den kvart det tar. Egentligen skulle jag inte behöva tvätta håret eftersom jag ska till frissan i morgon kväll och få det både tvättat och klippt. Men jag känner mig ofräsch.

Mamma ska få ytterligare ett samtal idag. Inte för jag vet vad vi ska prata om när det mesta sades igår, men jag får väl passa på att ligga på golvet och göra övningar samtidigt. Det blir bara lite jobbigt att hålla luren då. Samtidigt är det ett bra tillfälle att utnyttja.

Heteronormativt, men lite gulligt, på väggen inne i blomsteraffären.

Nu är det inte min fru som fyller år idag, men jag kunde ju ha skickat blommor till mina fyllande vänner, till exempel…

Om en liten stund ska jag skicka iväg grattis-sms till två vänner som lyckas fylla jämna år idag. Jag skäms för att jag inte har ordnat nånting till dem, men skyller på att jag har varit mer eller mindre däckad i veckan. Icke desto mindre finns det ju nåt som heter internetshopping… Ja, det var mycket dumt och inte snällt av mig alls… :oops:

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett tisdags-hatiskt inlägg.


 

 

Sepiahimmel

Are you up there?

Det finns inget lustifikt alls med att vakna till skottlossning. Det har varit en hemskare tisdag än vanligt – och ändå har jag det inte värst. Vid 14-tiden på eftermiddagen togs avspärr-ningarna i området bort och poliserna drog. Jag har sett horder av svart-klädda kvinnor passera utanför mitt köksfönster.

Redan på förmiddagen gissade jag vad som hänt och vilka som var inblandade. Långt innan media hade en susning. När media sen väl fick en susning blev det förstås ingen hejd på skriverierna. Samtidigt gör journalisterna såna misstag att man baxnar. Jag menar, ska man avslöja vem som har blivit skjuten av polisen är det bra om man åtminstone kan stava namnet på den döde rätt. Tidpunkten för skottlossningen liksom antalet skott varierar också. Men hallå! Det var klockan 4.16 och skotten var sju till antalet. Jag vet. Jag var här. Jag minns att jag tänkte, direkt efter sista skottet:

Nu är han död.

Hur jag nu kunde veta att det var en han. Eller att denne var död.

Det som hände här i morse gav en del perspektiv. OK, jag mår jävligt dåligt, men jag är inte död i alla fall. Illamåendet har varit värst idag, medan hostan och ryggen varit något bättre än igår. Febern är lägre, men jag fryser, fast svettas fortfarande. Det är tur att jag är ensam, för jag har inte mycket till röst. Det märkte jag när vännen P ringde.

Mitt mål för dagen var att duscha och tvätta håret. Det har jag klarat av. Jag har ätit nyponsoppa med Mariekex i kväll igen till middag samt en knäckemacka med ost. Trots att jag äter långsamt mår jag illa. Kräktes gjorde jag bara tidigt i morse, inte nu. Nu åker soppan och kexen hiss, bara.

Det har inte blivit så mycket läst idag. Jag har mest legat i nån sorts dvala av och till. Ytterligare ett kapitel i min egen bok har jag tänkt. Det regnar ute. Jag fryser. Jag tog mig nerför trappan och kollade postboxen. Hade fått ett kort från min tandläkare att hon vill träffa mig. Jag mejlade och avbokade tiden.

I morgon är det onsdag. Jag orkar inte åka och jobba då heller. Bävar inför torsdag när jag ska vara hos naprapaten klockan tio minuter över nio. De senaste dagarna har ryggen inte riktigt velat vara med så dags.

På fredag fyller Fästmön år. Och jag som inte är klar med presentinförskaffningen… Man hinner tänka en del när man mest ligger och inget gör mer än hatar tisdagar.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett gnälligt och irritabelt inlägg, rätt sjukt, egentligen. Dessutom innehållande en selfie!

 

Tofflan på köksgolvet

Tofflan på köksgolvet. Nej, jag har aldrig påstått att jag är vacker. Men jag har i alla fall inte påmålade ögonbryn utan mina egna.

Tolv timmar har jag sovit i natt. På morgonen har jag förstås bara sovit av och till eftersom grannarna (de vuxna) bredvid redan strax efter klockan sex började skrika. Vid åttatiden lät det som om de möblerade om. Men ärligt talat sov jag igenom det mesta. Då är Tofflan risig, det ska du veta! Sömn är bästa medicinen för mig när jag är sjuk.

Just nu är emellertid inte sömn den bästa medicinen för min onda rygg. Den gjorde så ont när jag vaknade att jag inte visste hur jag skulle ta mig ur sängen. Men allting går – utom tennsoldater och små barn, som hon sa den där som plingade på min ytterdörr för att ge mig en smäll på käften sist. (Ja det är sant.) Jag släpade mig ut till köket. La mig på köksgolvet. Tryckte min knakande ryggrad mot det hårda underlaget. Gjorde mina övningar. Satte mig i skräddarställning. Det funkar! I alla fall temporärt. Nu har jag suttit vid datorn korta stunder i omgångar och då kommer det onda tillbaka – med besked.

Köksgolvet är skönt för ryggen, men i övrigt är det inte så skönt. Inte när man fryser för att man har feber. Jag är, precis som min pappa var, väldigt lågtempad normalt sett. Därför gör minsta stegring av kroppstemperaturen att jag känner mig skitsjuk. Nu har jag ingen aning om hur hög febern är och det är ju strunt samma, egentligen. Jag mår inte bra, helt enkelt.

Gårdagen försökte jag precis som idag tillbringa i sängen – tills ryggen protesterade och mina öron (grannarnas skrik). Nästa hållplats blev därför gästsängen. Det är min gamla enkelsäng som jag fick som barn och den är fantastisk bra, fortfarande! Resårbotten är fast och bra för min rygg. Tyvärr passar den botten inte in i ramen till dubbelsängen, annars hade jag bytt vid tillfälle. Vid tillfälle när jag inte har ryggskott, alltså. Där låg jag i alla fall i gästrummet och slumrade – tills nästa grannar kom på att de skulle städa sitt förråd. Det slamrades och bankades och dunkades i trappräcket. Jag gav upp. Hållplats nummer tre blev kökssoffan. Den är smal, men hård. Ryggen estimerade den mycket! Men sen började grannarna under såga och då var det kört i köket också.

Gustaf Fröding

Gustaf Fröding – antika inslag in hans diktning var temat för min C-uppsats.

Gårdagens sista hållplats blev bästefåtöljen där jag låg och försökte hålla mig vaken till Mr Selfridge samt twittrade lite mellan varven. TV-ljuden tog bort grannarnas höga röster. Bland annat konstaterade jag via twittrande att en person är intresserad av min gamla C-uppsats om Gustaf Fröding! Roligt! Fast mindre roligt är det att Uppsala universitet tar 75 spänn för att sända min uppsats till den intresserade. Nån del av de 75 kronorna får jag, författaren, förstås inte. Hade jag tillgång till en kopiator skulle jag fixa en GRATIS kopia och skicka till den intresserade. Alltså, 75 spänn. Hutlöst! Det är en maskin som gör kopieringsjobbet, en människa stoppar bara kopian i ett kuvert och lägger till utgående post. Det kan inte kosta 75 kronor, inte ens med portot inräknat! (Nu stiger febern…)

Till frukost igår blev det filmjölk, till middag mild lättyoghurt. Jag är inte sugen på nånting direkt. Idag ska jag försöka klämma ner ett par rostade mackor till frukost. Ja, jag har inte kommit längre i min dag. Men jag har i alla fall tvättat såväl ansikte som armhålor idag – alltid något! Skulle behöva en rejäl dusch och hårtvätt, men det orkar jag inte.

Tyvärr måste jag försöka upparbeta kraft att hasa över till Tokerian. Nässprayen håller på att ta slut, liksom pappersnäsdukarna och toapappret. Och då kan det ju samtidigt vara bra att få med sig åtminstone nån näringsrik soppa eller nåt hem. Det känns bara i skrivande stund som om jag ska bestiga ett berg…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om tillvaron, som är både trevlig och besvärlig samtidigt.

 

Kyckling grönsaker och sås

Söndagsmiddag.

Ryggeländet blev inte mycket bättre igår, trots vinet och mina övningar. Söndagsmiddagen blev inte som jag hade tänkt, men Fästmön var gullig och införskaffade den samt skötte tillagningen. Jag tror till och med att hon diskade.

Anna äter

Anna äter söndagsmiddag som hon har fått tillaga själv, sin lediga dag till trots.

Jag skäms. Jag skulle ju skämma bort henne den här veckan, inte skämmas över mina tillkortakommanden… Men jag ordnade i alla fall med dessert till kvällens TV-film – två sorters ostar, fyra sorters kex och lite choklad med mintcrisp i. Den sista blev liksom en bonus eftersom den var kvar från mitt lördagsgodis.

Idag fick vi vår tredje sovmorgon (om vi nu tänker bort den skrikande grannen). Anna började jobba klockan tolv. Eftersom ryggen är som den är kunde jag inte erbjuda min älskling skjuts till jobbet. Men Anna själv ville gå. Vi får se om jag möjligen kan hämta i kväll. Det är långt ifrån säkert.

Men första känslan i morse var ändå att det går åt rätt håll med ryggen. Tyvärr gjorde jag misstaget att ligga och läsa en stund i sängen. Sen fick jag så ont att jag nästan inte kunde stå på benen. Hade tänkt fixa frukosten till Anna, men enbart att klä på mig trosor, strumpor, t-shirt och mjukisbrax tog en halvtimme. Resten förstår du kanske.

Medan Anna duschade tog jag en värktablett. Krälade sen ner på golvet i köket och gjorde mina övningar. Förfärligt ont. Efteråt kändes det emellertid mycket bättre. Men det tog sin lilla tid att ta sig först ner och sen upp. Jag är fortfarande osäker på om det är nåt jag ska ägna mig åt när jag är ensam. För tänk om jag inte kan ta mig upp för egen maskin?

Idag, min första semesterdag, har jag fem saker på min agenda:

  1. tvätta och försöka hänga tvätten
  2. promenera med dammsugaren i min takt
  3. skriva på min bok
  4. duscha
  5. gå ut med sopor

Tvättmaskinen har gjort sitt, nu ska jag försöka göra mitt, det vill säga hänga upp den blöta tvätten. Anna var söt och tog fram dammsugaren åt mig innan hon gick. Jag tänker att jag kan promenera lite från rum till rum med Snabeldraken på. Det blir inte superstädat, men bättre än vad det är nu, i alla fall. Tre soppåsar är ihopknutna och uttagna i hallen där de står som tre utropstecken och väntar på sin matte (<== jag). Duscha tänker jag göra när jag har dammsugit.

Pekar på datorskärm

Jag har skrivit ett kapitel i alla fall.

Boken då? Ja, jag har skrivit i ungefär en timme. Mer pallar jag inte. Inte på grund av det boken handlar om eller för att jag inte kan skriva. Det gör helt enkelt för ont att sitta framför datorn och skriva. Jag skriver några stycken och sen reser jag mig upp och går runt lite. Det är samma med det här blogginlägget. Därför kan texten ibland kanske tyckas lite hoppig. Ber om ursäkt för det och skyller på min rygg.

Ha en bra måndag!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett blött inlägg.

 

Blött

Sen blev det blött…

I morse fick jag skotta mig ut från porten och in i garaget. Det kom så mycket snö igår att alla stadsbussar ännu på morgonen idag inte hade börjat gå. Man undrar varför det blir så här varje vinter. För vinter blir det ju varje år. Vanligtvis kommer det snö då. Vi som har levt ett tag vet att det till och med kan snöa på vår födelsedag, i slutet av april. Men det klart… Om man gör som UL och kör utan vinterdäck är det ju inte konstigt att man får ställa in bussturer för att det snöar på vintern.

Men framåt kvällen, när jag skulle åka hem, hade snön börjat rinna bort. Tö, helt enkelt. Det var väldigt blött och fem grader varmt. Nu ser jag fram emot en varm helg, gärna med lite sol, dock. Det här vädret och lite annat tjafs gör mig sur och på dåligt humör. Det andra tjafset handlar om att det är så svårt för människor att ta ansvar för saker och ting. På nåt vis är det lättare för somliga att andra tar ansvar. Ungefär.

Jag har försökt spola av mig det dåliga humöret i duschen. En liten macka på det här gör nog att jag kan visa upp ett leende igen. Ska försöka läsa ut min bok på gång före Antikrundan. I kväll är det sista avsnittet av Antikis för säsongen. Min kväll avslutas med att jag kastar på mig rustningen jeansen direkt efter programmet är slut och rider i sporrsträck medelst gasen i botten på Clark Kent* far till Fästmöns jobb för att skjutsa hem henne. Det är nämligen först i morgon kväll vi strålar samman i New Village.

Vad gör du en sån här blöt torsdagskväll då??? Skriv gärna några rader och berätta! För nyfiken är jag ju, som bekant.


Livet är kort.

*Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Ett sifferfientligt inlägg, dock med vissa öppningar.


Det här med siffror
är verkligen inte min grej. Jag brukar skämtsamt säga att jag lider av dyskalkyli. Nån sanning ligger det säkert i det. Allt som oftast efterfrågas statistik i form av diagram – eller siffror. Då blir jag nästan lika svettig i armhålorna som när man kommer med ett obegripligt tekniskt problem till mig.

Google-Analytics

Google-Analytics – siffror som gör mig svettig.

Idag, however, kan jag skryta med att jag imponerade lite på mig själv. För ett tag sen kom det in en fråga till jobbet om besöksstatistik. Eftersom jag inte hade tillgång till företagets inloggningsuppgifter lämnade jag med en suck av lättnad frågan vidare till kollegan mittemot. Som dessvärre gick bet på analysverktyget, det vill säga Google Analytics.

Man kan säga mycket om mig, men jag blir jävligt förbannad irriterad när jag inte begriper saker eller får dem att funka. Och ofta ger jag mig inte förrän jag har hittat lösningen – om jag inte blir överbevisad om att jag aldrig kan hitta lösningen, förstås… Därför bad jag om inloggningsuppgifterna och sen var jag inne och… grejade lite. Tro det eller ej, men jag fick fram de uppgifter som efterfrågats – hoppas jag! Det blev en skärmdump och sen iväg till frågeställaren i ilfart.

Sen blev jag lite mer full i f*n och började kolla om det inte på nåt sätt går att använda Google Analytics som statistikverktyg på den här bloggen. Där fick jag emellertid ge mig efter att ha sökt info på nätet och snabbchattat med supporten. Nåja, jag har gjort ett försök i alla fall och är det helt omöjligt så kan ju inte ens jag göra om mitt bloggställe. Jag får helt enkelt fortsätta att månadsvis presentera min statistik via WordPress egna diagram med en kompletterande text signerad Yours truly. Fast det här borde WordPress verkligen se till att ändra på, tycker jag!

Marshimmel

Marshimmel.

Friden sänker sig över New Village. Nyss var himlen gul, nu är den rosaröd. Du får en gul bild, överförd via iPhonen direkt in i bloggens mediabibliotek. Känn lugnet i himlen, det gjorde jag, trots det färgsprakande. Nu ska jag in i duschen innan jag intar kvällsmacka och ringer min hulda moder.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om vin och sanningar.


Antikrundan diplom MalmöI kväll har vi talat sanningar.
Ja, jag talar alltid sanning, min sanning, men… Jag bjuder dig på en direkt här genom att avslöja gårdagens resultat från Antikrundan i Malmö: Sämre än sämst. Jag har aldrig gjort så dåliga värderingar, trots att jag inledde med en fullpoängare. Ja, ja, man kan inte vara bäst jämt. Jag är aldrig bäst.

Drosty Hof ChardonnayFästmön var söt och ordnade ett kilo räkor med tillbehör till kvällen. I kylen låg en viting sen länge på kylning. Jag är inte bra på vita viner, men chardonnayviner brukar funka till det mesta – om de är väl kylda. Det var denna Drosty Hof. Den var visserligen ung och fruktig, men passade perfekt till räkorna. Så perfekt att vi till och med tog en svängom (!) i köket efter maten – till Magnus Carlssons härliga hits från såväl Barbadostiden som solokarriären. In vino veritas… Jag älskar faktiskt att dansa. Vi pratade till och med om en liten gemensam danskurs. Prata går ju bra.

Det blev en välbehövlig dusch och hårtvätt före maten. Jag kände mig allt annat än fräsch efter all ångestsvett som jag förgäves har försökt tvätta bort de senaste dagarna. Dagen idag har varit något bättre. Skälet till det är nog att jag helt enkelt var för trött för att bry mig. Blev bara lite ledsen på mig själv för att jag glömde bort att alltid vänliga I fyllde år idag. Men hon kom tillbaka från lunchen med en bukett rosor som hon fått av nån som älskar henne. Och det är ju inte dåligt!

Montico ZinfandelI morgon ska min älskling jobba igen. Hon börjar mitt på dan och jobbar fram till kvällen. Jag ska åka och tanka, ringa mamma, gå ett varv med dammsugaren och försöka hinna slappa lite. Dessutom funderar jag på att göra ett besök på Systemet. Dels för att ladda med ett par flaskor vitt (alltid bra att ha på kylning, har jag insett!), dels för att kolla om jag får tag i en spännande röd italienare.

Ett glas chardonnay med räkor bakomNu har vi emellertid druckit klart med vin i afton. Kaffet har puttrat färdigt och jag ska duka fram i vardagsrummet. Det är gott att inte vara ensam hemma en fredagskväll såsom denna. Att dela kvällen med någon man älskar, att dela en del av sina tankar och funderingar med. Tillika en flaska vitt och ett kilo räkor. I denna stund är mina tankar ganska flytande och soft. Måndag ligger långt borta. Vem vet om jag lever ? Jag vet däremot att jag lever just nu.

En skön helg önskar jag dig! Och jag hoppas att du har nån att dela den med och att du inte känner dig ensam.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rätt gnälligt inlägg om fel.


Dagen idag började ganska hyfsat.
Med tungan i rätt mun, det vill säga min egen, fick jag ut det jag skulle och så vidare och så vidare. Men senare på dan började snurret. Inte bara en gång utan två. Ibland känns det som om jag verkligen inte har nån aning om var min rumpa är. Den är liksom bak – oavsett. Och hur jag än gör blir det fel: agerar jag inte är det fel och agerar jag är det också fel eftersom ansvaret kanske är nån annans. Bara det att jag ju inte kan GISSA. Hur ska jag veta vad som gäller?

snurriga is-sessor

Snurrigt värre.


Fel kan vi alla göra.
Det blir bara för mycket när jag inte riktigt känner mig som orsak till feleN. Det handlar inte om en gång utan om flera gånger den senaste tiden. Bara idag två gånger. Jag försöker göra mitt bästa – och det tror jag att alla andra också gör. Men om jag inte får underlag eller får fel underlag eller inte får veta att jag förväntas göra nånting eller får veta att vissa saker ska jag inte alls göra… Ja… då blir det fel. Och snurrigt.

Jag gillar inte att städa efter andra. Det har jag gjort i ett annat liv och det för det fick jag inte bara en utan flera knivar i ryggen. Nu har jag städat rejält efter andra idag. Som tur var blev användaren nöjd. Det är det viktigaste. Själv är jag allt annat än nöjd. Systemet innebär så stora risker för fel. Om ingenting ändras snart vill i alla fall jag inte fortsätta.

Huvudvärken kom smygande under eftermiddagen. Jag hade en tablett och den tog udden av det värsta. Nu har jag emellertid så ont att jag mår illa. Höll på att kräkas förut när jag kom innanför dörren. Så vill jag inte må. Så här vill jag inte leva mitt liv.

Det känns som om livet pågår utanför mig och jag är inte med. Idag hörde en bekanting av sig och ville ses. Vi har tidigare talat om lunch, men det går ju inte eftersom vi arbetar på olika orter. Nu fick jag säga nej till en kvällsträff den här veckan. Jag orkar inte, helt enkelt.

Det är fortfarande så att jag älskar att jobba. Men att jobba i en härva och, enligt mig, märkliga riktlinjer… Nej, det måste till en förändring.

Nåt svar på mitt mejl till chefen har jag inte fått – och får inte heller under morgondagen, deklarerade han. Så sjönk motivationen ytterligare.

En arg snubbe

En snubbe med sänkt motivation, helt klart.


Drar in i duschen
och spolar av mig röran. Det kanske känns bättre sen när jag är ren. En macka eller två ovanpå det kanske gör susen. Bilen är i alla fall tankad. Jag släpper tankarna på det andra NU.


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »

snowflakes in rain

"Den mest spretiga och nördiga på bokbloggshimlen" /Vixxtoria

Rapport från Gummirepubliken

Dessa dagar som går: Livet

jerryolsson.com

En sak i taget

Charlas Värld

Livet här och nu i min värld

Per Vikström @ Internet

Internet, webb, digitalt, sociala medier, projektledning...

kaosredan

"Barn är inte bara en tröst i ålderdomen. De påskyndar den också" Ulf Stenstrup

Pingolina

vardagsdravlar

2000aldrig

Humor och satir - Ingen går säker

augustifarmor

Här kan du handla fantastiska änglar, handstickat och andra små saker och ting.

Tankar ifrån skroten part 2

Ytterligare en egotripp

Frustrationer och annat otyg

....och livet är underbart!

Under skalet på en sköldpadda

In order to move forward, even a turtle must stick its neck out

On The Trigger

Annas fotoblogg

LaXn - Shit Happens Everyday

Shit Happens, Watch me!

Arga Klara

Roligt, relevant, personligt. Jag har en åsikt - har du?

Nillan på nätet ....

En blogg i mängden . . .

FruHattUnderJorden

Asfaltblomma med landetlängtan. Och ibland tvärtom !

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 253 andra följare