Alla heter Anna – men bara en är den bästa!

Ett ANNAt inlägg.

---

 

Idag firar jag kvinnan i mitt liv! Fästmön, den mest älskade Annan, den bästa. Hon som, bland övriga Annor och andra, finns där och som är den som har mitt hjärta. Anna med det stora hjärtat, kvinnan som har stått vid min sida sen hösten 2007 och inte vikit en millimeter trots allt jobbigt och svårt som hänt – och allt dumt jag har gjort. Vi säger understundom, Anna och jag, att vi önskar att vi hade träffats tidigare i livet. Jag önskar dessutom att vi hade träffats vid en bättre tid i livet, inte i kristid, mer eller mindre. Vissa saker vill jag emellertid inte ha ogjorda och detsamma tror jag gäller för Anna. Men… det hade bestämt varit… lite skönare om livet hade farit fram aningen snällare med oss. Som vanligt gäller att försöka använda bra delar av de erfarenheter en fått tidigare i livet och tänka framåt.

Riktigt så här tidigt i livet träffades vi inte, men Anna är så bedårande SÖT på dessa bilder!

Så Anna, om du läser detta… NÄSTA ÅR… Då du!!! I år blir det ett mer vanligt gratulerande när vi ses senare idag! Övriga som läser detta kan gott hoppa in till Annas blogg och skriva grattis i en kommentar. Det gör inte ont.

 

Alla heter Anna, till och med den här tidskriften.

Som jag antydde inledningsvis finns det flera Annor i mitt liv. Lyckligtvis är samtliga Annor goda och bra Annor. För ett tag sen jobbade jag till exempel med tre (3) Annor och samarbetet gick väldigt bra med alla tre. Och ganska nyligen fick jag kontakt med min syssling Anna – efter 40 år… Lustigt nog är det min andra syssling som bland annat också är författare… Hoppa in på hennes blogg och ta en titt! Sen har jag en kompis som skriver böcker också, Den belgiska Annan. Tyvärr har hon ingen aktiv blogg längre, men jag skriver då och då om hennes böcker här. Vidare heter en av mina bästa Uppsalavänners dotter Anna liksom den av mina kompisars dotter som bor närmast mig. Mitt ex före Anna heter också Anna fast i andranamn och ett tag i hennes liv hade hon samma efternamn som min Anna. Nu har jag inte haft kontakt med mitt ex på några år, så det vore synd att säga att hon är en Anna som finns i mitt liv. Men… kort sagt: Alla heter Anna – på ett eller ANNAt vis!

Än så länge har jag bara messat födelsedagsbarnet och skickat en ljudfil med sång eller vad jag nu ska kalla det. Jag skulle naturligtvis ha uppvaktat på plats i morse med paket och frukost på sängen. Men tyvärr är det ju så att jag är arbetssökande och då måste en ägna sig åt lite ANNAt. Under morgonen har jag till exempel sökt jobb, fyllt i a-kassekort, aktivitetsrapporterat, telefonerat med a-kassan samt fört en mejldialog med en arbetsförmedlare i Enköping. Det har gått bra med allt idag, till och med a-kassan – KORS I TAKET! Förhoppningsvis får jag därför en liten slant från dem i slutet av månaden, typ ersättning för sex dar. Som vanligt gäller emellertid att Det papperslösa kontoret inte riktigt existerar och jag är dessutom sån till min natur att jag kör med både hängslen och livrem. Pappershögen växer…

Pappershögen växer på mitt skrivbord…

Idag blir det alltså inte så mycket läsning. Men jag påbörjade min andra Elizabeth George-bok i helgen och den verkar, efter att ha läst cirka en femtedel (cirka 100 av cirka 500 sidor), lika bra som den första. Jag kan konstatera att givaren dessutom figurerar i boken, dock maskerad som nunna…

Givaren av boken figurerar visst i den också, om än i nunneform…

För den som är intresserad av min hälsa kan jag rapportera att magen är ytterligare bättre. Genom att jag kan äta fast föda med det för mig viktiga fettet i kosten fungerar den nu mer och mer som den ska.

Slutligen gläds jag för vännen som liksom jag lever i en värld där tillsvidareanställningar är nåt för andra. Vännen har fått förlängt kontrakt till sommaren OCH varit på en lovande intervju för ett ANNAt jobb.

Ha en bra måndag!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

”… ett ögonmått i sänder…”

Ett uppmätt inlägg.

---

 

Läskande gubbe på Dr Falafels matvagn observerades igår på väg till tandläkaren.

Fredag. Idag har jag varit arbetssökande i en vecka. Än så länge har jag lyckats hålla mig ifrån att klättra på väggarna och det har jag min mage att ”tacka” för. Efter förra helgens attack, som jag fortfarande inte har fått nån läkardiagnos på, har jag varit ganska matt och medtagen. Det går si och så att få i sig föda, den blir mest i flytande form. Det fastaste jag har ätit är knäckebröd med makrill i måndags kväll (och det var INTE bra), ett par kycklingkorvar (tisdag) och rostat bröd (i onsdags och igår). I kväll ska jag testa att variera den fasta kosten. Nä, det blir inte ostbågar eller choklad, utan nåt åt räkhållet. Igår kväll i sängen gick jag igenom mina matbilder på Instagram och ärligt talat blev jag nästan hungrig. Nästan. Aptiten är inte riktigt här än. När jag passerade Dr Falafels vagn igår mådde jag snudd på illa av dofterna – graffitin på vagnen såg härligare ut!

Middag igår och i förrgår.

Torsdagskvällen förflöt med en alltmer till verkligheten återkommande överläpp och kind. (Jag orkade till och med se sista avsnittet av Gåsmamman utan att kollapsa samt ha en dialog per sms med en före detta kollega.) Min tandläkarmottagning är bara fenomenal på kundservice. Inte nog med att jag fick min tandläkare privata mobilnummer igår, i morse ringde också min tandhygga för att kolla läget! Läs och lär, somliga! För övrigt, när jag sen väl åt min middag, två (2) rostade mackor med ost, gick det hur bra som helst att tugga. Lagningen som min tandhygga gjorde igår har dessutom gett mig ett rakare bett. Och sånt är viktigt när en sån som jag med såväl diagnosticerade magåkommor som odiagnosticerade. För är maten inte tuggad tillräckligt… Tja, tänk själv. För övrigt diskuterade vi vad den fördröjda elefantbedövningen kunde bero på. Gissningsvis handlar det om mitt skumma blod som är dåligt på att bilda röda blodkroppar tillräckligt snabbt, nåt som får till följd att det blir små proppar i kärlen. Detta i sin tur leder till att det tar längre tid för bedövningen att släppa.

På förmiddagen idag sökte jag jobb, förstås, bland annat det jobb en underlig arbetsförmedlare i länet mejlade tipsade mig om senare under dan. (Tror Arbetsförmedlingen att jag inte söker lediga jobb som stämmer med min profil??? Kolla in min aktivitetsrapport, där finns svart på vitt vilka jobb jag har sökt!) Jag tog också ett varv med dammvippa och dammsugare. Jag har bestämt mig för att inte städa på lördagar och söndagar så länge jag är arbetslös. Nu närmar sig helgen och med mina ögonmått mätt behövdes här bli dammfritt. Jag vattnade alla mina numera 50+ krukväxter också. Amaryllisen kommer med ytterligare en stängel. Snäppet roligare är att orkidén som jag fick av vännen Agneta för snart exakt ett år sen, bär knopp igen. JA, JAG ÄR EN BLOMMUPP!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Mitt på dan flydde jag hemmet. Jag hade fått ett uppdrag av Fästmön att ta en sorts ögonmått. Inte mig emot, för då blev det några timmars umgänge innan jag skjutsade Anna till jobbet. Självklart fick jag lite katt-gos på köpet! Mamma Mini sov mest hela tiden. Vi tror att hon påverkas av sina p-piller. Kattungdomarna är också rätt slöa, men framför allt Citrus älskar när en busar med henne och hennes kapsyler. Lucy, formerly known as Lucifer, tycks ha nån sorts renlighetsnoja – han tvättar sig ofta. När han inte kan tvätta sig själv tvättar han den som gosar med honom.

Avslutningsvis får du titta på några kattbilder från idag medan jag fortsätter städa mitt badrum och duschrummet/toan, en lagom sysselsättning så här på fredagskvällen, med mina ögonmått mätt… Under tiden jag skrubbar ska jag fundera över planerna för helgen som ligger alldeles blank framför mig.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag önskar Dig en trevlig helg och att Du fyller den med sånt Du gillar!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lugn söndag? Nja…

Ett rörigt inlägg.

---

 

Min bok på gång!

En kan inte påstå att den här söndagen är så lugn som jag hade hoppats. I morse hade jag kunnat sova länge, men eftersom det lät som om nån i huset möblerade om – skåpsdörrar smälldes igen, möbler drogs, det slängdes/tappades saker i golvet – gav jag upp klockan åtta. Läste en stund i min bok på gång, som utspelar sig i Tyskland av alla ställen. (Varför känner jag mig så avog inför Tyskland???)

Jag har läst ikapp lite på nätet, såväl bloggar som nyheter och annat. Det verkar som om alla är skitsega, inte mycket händer. Största nyheten igår var väl att nån hade gett sig på den person som i media kallas Hagamannen. Föga förvånande, anser jag. Därmed inte sagt att jag är för våld – åt nåt håll.

Häromdan läste jag en välformulerad debattartikel hos DN om Arbetsförmedlingens ineffektivitet. Den har fått efterdyningar i form av flera välformulerade artiklar, skrivna av såväl arbetssökande som arbetsgivare och en och annan arbetsförmedlare. Eller ja. Förmedlare… En person som jobbar på Arbetsförmedlingen. Märkligt nog har ingen ansvarig skrivit nåt. Det tycker jag att de borde.

Lennart Hyland, uppenbarligen känd på SR år 2012. Jag lånade bilden från en webbsida hos SR skapad i oktober det året.

Idag läste jag om hur tufft det är för arbetslösa över 55 år att få nytt jobb, trots erfarenheter och kompetens. Jag kan ju bara säga att det kan vara svårt även om en inte är 55 år. Än. Vissa arbetssökande hävdar att de råkar ut för åldersdiskriminering när de söker jobb, enligt en rapport från Unionen. Här sitter en och nickar till. Att det satsas på unga arbetslösa har väl inte gått nån förbi. Du vet när arbetsgivare till exempel väljer personer som inte har hört talas om Lennart Hyland, trots att de jobbar som journalister… Det tycks vara ett framgångskoncept att gömma sig bakom sin ungdom. När ska arbetsgivarna inse att unga inte vet allt? Det gör för övrigt ingen, oavsett ålder.

Vart tog dessa godingar vägen, OLW???

Inte var det bättre förr heller. Inte ens ostbågarna. Igår kväll var jag så trött att jag inte orkade sitta i bästefåtöljen utan låg i soffan. I famnen hade jag en skål ostbågare, traditionell smak, som jag hade hittat i skåpet och hällt upp. De smakade inte ett dugg! Så blir det när man har ätit goa chiliostbågar (varför slutade ni med dessa, OLW???) eller prästostbågar från Estrella. I morse lärde jag mig lite om ostbågar, för övrigt. Jag visste till exempel inte att det är Ostbågens dag den 5 mars eller att det varje dag tillverkas 25 000 kilo ostbågar i Sverige.

Min ostbågspåse åkte tillbaka in i skåpet. Det får bli glass som gott i dag. För nån timme sen pratade jag med Fästmön. Hon skulle laga till nåt gott idag och hade betalat för, men glömt ta med en viktig ingrediens på ICA Solen. Det var bara att traska tillbaka dit i hettan. Själv har jag stängt in mig, det vill säga stängt åt baksidan. Det verkar bli storkalas hos somliga och jag som inte är bjuden blir bara trött av allt prat, skratt, flams och bebispjat. Jag får äta min eftermiddagsglass i köket, helt enkelt och njuta av lugnet åt framsidan till. Och så ska jag telefonera med mamma.

Vad händer hos DIG idag??? Har du kalas, är du på kalas eller är det bara lugn söndag??? Skriv gärna några rader och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Service, ingen service och en riktig soppa

Ett trumpet inlägg, men glatt i änden.

---

 

Min föresats var att skriva ett positivt inlägg nu på eftermiddagen. Men det kan man ju ge sig den på att det inte blir. Fast lite ändå. Mot slutet. Ett antal ärenden skulle avverkas i city. Bland annat tog jag en tripp till Arbetsförmedlingen för att fixa biljetter till fredagens evenemang. Jag hade tur idag, för jag fick bra service – även om jag undrade hur arbetsförmedlaren kunde förväxla ett datum för ett klockslag… Nåja, för mycket ska man väl inte förvänta sig, man kan bli glatt överraskad.

Värre var det för kvinnan före mig i nummerlappskön. Hon var fem (5) minuter sen till sitt möte. Genomsvettig bad hon om ursäkt och på stapplande svenska försökte hon förklara att bussen hade varit försenad. Ingen nåd. Ingen nåd! Hon fick inte träffa sin handläggare. I stället fick hon köa för att få en ny tid – om två veckor, först, råkade jag höra. Empati, hört talas om det? Vad hände med den akademiska kvarten som annars är så vanligt förekommande här i universitetsstan? Och hur hade handläggaren på fem minuter lyckats både boka och ta emot en ny kund? Man undrar…

På väg till nästa ärende passerade jag Pensionsmyndighetens servicekontor. Jag tänkte att jag åtminstone skulle hinna boka en tid för ett möte. Det var dessutom så fiffigt att Pensionsmyndigheten, Försäkringskassan och Skatteverket hade detta kontor tillsammans. Jag tänkte att det var ju toppen, man kanske har frågor som tangerar alla tre myndigheter. Vilken bra idé och vilken toppenservice! Tänkte jag, som sagt.

När jag köat en liten stund kom jag fram till en kvinna bakom en disk. Jag sa:

Jag skulle vilja boka en tid för ett personligt möte.

Du skulle nog aldrig ha kunnat gissa att jag faktiskt fick det här svaret, som gjorde att alla mina tankar kring toppen och service kraschade:

Det går inte, för dom vill helst inte det.

Min haka föll ner på bröstet.

[…] dom vill helst inte det…

Eh… Ett servicekontor som inte vill ge service – vad är det för mening med det??? 

Jag förblev stum och kvinnan stirrade på min haka. Antagligen blev hon nervös för att jag var tyst för hon la till:

Men en videokonferens går bra.

Då fann jag mig och svarade, medan jag vände kvinnan ryggen och stegade ut:

Tack så mycket. Tack så mycket för ingenting.

Sen gick jag till kyrkan för att mina svarta tankar skulle bli lite ljusare.

Det är bra att Gud är kärlek när jag är arg.

Några tankar och böner samt ett toalettbesök senare fann jag mig inhandla ett par böcker för tillsammans en guldpeng. Ja, för jag hade dessutom hunnit träffa en föreföredetta kollega, morsat och blivit avsnäst (h*n hade bråttom, så h*n är förlåten). Nån tröst skulle jag väl ha!  En av böckerna ska ha Uppsalaanknytning, den andra är en debutroman.

Syndafallet av Ruth Rendell och Älskade du av Barbara Voors.

Strax därpå fick jag en hård kram och trevligt sällskap under en timme. Människor lever så spännande liv, tycker jag som för det mesta sitter här hemma och ugglar! Till orden intog jag en helt ljuvlig tomatsoppa. Inte nån burksoppa, utan hemgjord, och så två brödskivor, Bregott, vatten, kaffe och liten chokladbit – för 60 kronor. Dessutom kom personal med brickan till bordet. Där snackar vi service! Och var i stan får man en lunch för det priset??? Svar: Ingenstans – mig veterligen!

Dagens lunch för 60 kronor.

Ytterligare några ärenden och ett möte senare anlände jag till hemmets trygga vrå. Helt slut av dagens alla intryck, upptäckte jag ett kuvert i min postbox. Fylld av bävan tog jag upp det till lägenheten. Skulle det innehålla nåt dödsfarligt virus? Eller avföring, kanske? Det skulle ju passa bra till den här skitbloggaren, eller hur..?

Vad kunde det vara i kuvertet?

Jag klämde och kände lite på kuvertet. Det var bulligt och lite mjukt. Med all säkerhet bajs, alltså. Men nej! Det var godaste vännen Rippe som fyllde på mitt förråd med nånting jag nyligen har försnillat! Tusen, tusen tack – inklusive för bonusprylen!!!

Och jag som gick och väntade på ytterligare en bok för recension får kanske rolig post i morgon också tack vare detta! All well that ends well. Men se Pensionsmyndigheten, den står inte högt i mina tankar längre. Varför ha servicekontor som inte ger service??? Beats me…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Arbetsförmedlingen i Uppsala gör det igen: Fel och konstigheter i min handlingsplan

Ett vad var-det-jag-sa-inlägg. Fast jag sa det inte, jag tänkte.

---

 

Uppdatering 2: Den 8 juli fick jag med posten en ny handlingsplan, skriven av Daniel Strömblad. Denna gång är felet med intervjun korrigerat. Det jag fortfarande känner mig osäker på är vem som är min handläggare. Enligt denna senaste plan är det inte Handan Gül utan Alexandra Norlén. Ställningen dem emellan är nu 2 – 2 (jag har fått deras namn två gånger var när jag har bett att få veta vem som är min handläggare)

 

Uppdaterat inlägg: Den 4 juli på förmiddagen har Daniel Strömblad mejlat mig angående att jag hört av mig om handlingsplanen. Daniel Strömblad skriver bland annat så här:

[…] Är ute på många arbetsgivarbesök just nu och kommer därför inte att ha möjlighet att gå in i din handlingsplan. Men om du via e-post upplyser mig om dina funderingar eller det som inte stämmer ska jag åtgärda det så fort jag kan och skicka en ny handlingsplan till dig. […]

Jag har nu svarat och framfört mina främsta invändningar (inte funderingar):

1. att jag inte var medveten om att jag medverkade till att upprätta en handlingsplan i tisdags
2. att jag inte varit på intervju som det står i planen samt
3. att jag har olika bud på vem som är min handläggare. Vidare skickade jag med länken till det här inlägget.

To be continued, eller..?

---

 

I eftermiddags hittade jag ett fönsterkuvert från Arbetsförmedlingen i Uppsala i min postbox. Brev från Arbetsförmedlingen och a-kassan ger mig alltid ont i magen, typ magknip som ofta skickar mig direkt till toa utan att passera Gå. Men man ska möta sina demoner, så jag slet upp kuvertet. Det innehöll en handlingsplan som sades vara upprättad mellan mig och Arbetsförmedlingen. Mig veterligen har jag inte upprättat nån plan. Det har Daniel Strömblad gjort, han som skrev in mig i tisdags.

Handlingsplanen från Arbetsförmedlingen innehöll som vanligt fel och konstigheter.

Ett kort tag trodde jag att jag skulle bli glatt överraskad. Jag kände ett visst förtroende när jag lämnade inskrivningen. Nu är det raserat. Igen. Jag önskar verkligen att jag kunde göra slut med Arbetsförmedlingen i Uppsala. Men det kan jag inte. För att kunna komma ifråga för a-kassa måste jag vara inskriven där.

Vad har jag då för invändningar? Jag ska gå igenom dem punkt för punkt så får du se vad jag tänker:

• Det står att den här planen är upprättad mellan mig och Arbetsförmedlingen den 1 juli. Jag var inte medveten om att jag deltog i nåt upprättande av nån handlingsplan den dan. Jag har inte fått granska texten, jag har inte fått möjlighet att korrigera felaktigheter. Nej, jag har inte varit med och upprättat den här planen. MEN… jag skulle ha kunnat skriva den själv. Skriva kan jag ju. Eller? Då hade till exempel vissa fel inte varit med. Dessutom hade jag inte använt standardmallen för handlingsplaner från A till Ö…
• I planen blir jag tipsad om att aktivt söka jobb via platsbanken och annonser i tidningar. Vid samtalet i tisdags sa jag att det finns ytterst få tjänster för mig att söka vi platsbanken, jag hittar dem på andra ställen. Nån dagstidning i pappersform har jag inte tillgång till, men visst kollar jag på nätet.
• Att upplysa mig om vilka jobbsajter jag kan använda känns som ett hån, likaså att jag kan registrera mig hos olika bemanningsföretag. Jag berättade ju vid inskrivningen att jag redan dels söker jobb via jobbsajter, dels finns registrerad hos ett antal bemanningsföretag, i deras kandidatbanker.
• Vidare ska jag söka jobb genom att ta direktkontakt med arbetsgivare. Det vägrar jag. Jag har förnedrat mig så många gånger genom att ringa eller mejla och fått snorkiga svar – eller inga alls.
• Jag bör bearbeta mitt kontaktnät. Ja det står så:

[…] du bör även bearbeta även ditt kontaktnät […]

(det är inte jag som skriver dålig svenska utan arbetsförmedlaren). Och jag berättade vid inskrivningen att jag bearbetar mitt kontaktnät och hur jag gör det, bland annat via LinkedIn. Men den förträffliga sajten nämns inte nånstans i handlingsplanen, trots att det är en sajt där man knyter jobbkontakter…

• Beskrivningen av mitt nuläge är fel. Det står i handlingsplanen att jag har kontakt med ett bemanningsföretag och varit på intervju där. Det jag sa var att jag har kontakt med flera bemanningsföretag och ett av dem ringde mig i måndags. Nån intervju har jag inte varit på sen förra året.
• Handlingsplanen är skriven så att den ibland använder tilltalet du, ibland mitt förnamn. Det får mig att undra för vem planen är skriven – för mig eller för nån annan? Om det är för nån annan, vem avses då?
• Det står att jag bör söka jobb i Stockholmsområdet där arbetsmarknaden är god. Jag har sökt och söker jobb även utanför det området. Det finns jobb på andra ställen än i Stockholm, nämligen. Typ i Västerås och Gävle.
• Den arbetstid jag enligt planen ska ha är heltid eller deltid. Det är fel. Jag måste ha ett heltidsjobb om jag ska klara mig ekonomiskt eftersom jag räknas som ensamstående.
• Och så slutklämmen där det anges ett namn på ansvarig arbetsförmedlare som sades vara fel namn via e-post senare under tisdagen. Jag vet alltså fortfarande inte med säkerhet om min handläggare heter Handan Gül eller Alexandra Norlén.

Naturligtvis ringde jag Daniel Strömblad direkt efter att jag hade läst handlingsplanen. Han svarade inte. Naturligtvis. Han har inte heller svarat på mitt mejl som jag skickade som svar på hans igår eftermiddag eftersom jag ville få utröna namnet på min handläggare. Jag lämnade ett meddelande i Daniel Strömblads röstbrevlåda vid 15.30-tiden. Han ringde inte tillbaka idag.

Varför VARFÖR blir det alltid fel när ni ska göra nånting, Arbetsförmedlingen i Uppsala???  Och varför svarar ni aldrig när man kontaktar er???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

”Vi hänger inte med i all utveckling, men jag tror på nye GD:n”

Ett inskrivet inlägg.

---

 
 

Arbetsförmedlingens tillhåll i Uppsala.

Orden i rubriken är Daniel Strömblads. Han jobbar på Arbetsförmedlingen i Uppsala och var den som fick uppdraget att skriva in mig som arbetssökande idag. Vi fick en lång och bra pratstund, jag och Daniel. För hade jag väntat i en och en halv timme ville jag ha valuta för tiden som försvann när det blev min tur.

Nummer 28 gul var jag.

Jag fick nummer 28 gul… Men jag hade å andra sidan inte trott att jag skulle vara ensam. En bok blev mitt sällskap under väntan. Det blev emellertid lite svårt att fatta vad man läste i sorlet från, gissningsvis, ett femtiotal losers arbetssökande och en del av deras barn som sprang omkring och skrek.

I stället ägnade jag mig åt att observera omgivningen och den inte särskilt effektiva hanteringen av folkmassan. Det gick åt fyra till fem personal för att tilldela de arbetssökande en nummerlapp – en gul, rosa eller grön, beroende på vad ens syfte med besöket var. Gissar jag. Nåt system i kaoset borde man ha. Men nummer hoppades över, ropades upp utan att det riktigt hördes i den icke tysta lokalen, folk tröttnade. En del försvann, andra återkom senare. En aldrig sinande ström av människor.

Samhällets olika skikt

Vad var det för folk som var där då? En del unga så jag, en del i min ålder och äldre än då, några lite yngre än jag, några som inte talade svenska… Och de flesta av oss var där för att registrera vårt misslyckande att bidra till försörjningen genom arbete. Nu behöver vi ersättning från annat håll. För min del a-kassa. En ersättning som har legat på samma nivå i tolv (12) år. Ja, för tolv år sen var ersättningen säkert bra. Idag är den inte ens en tredjedel av min senaste lön.

Bland personalen noterade jag en god representation av samhällets olika skikt. Här fanns halta och lytta, några tanter, en man i min egen ålder och förvånande många arbetsförmedlare med invandrarbakgrund. Det är bra. Jag fick slutligen gå en trappa upp med herr förmedlare Daniel Strömblad.

Ett så übersnyggt inrett inskrivningsrum på Arbetsförmedlingen i Uppsala.

Själva inskrivningen var det inga större problem med. Mina uppgifter fanns kvar (de sparas i två år) och jag hade snällt fyllt in en värdelös blankett medan jag väntade. En blankett som skulle vara grund till en handlingsplan. Jag hade angett att jag inte vill ha hjälp med nånting annat än att fixa ett nytt jobb (det var ett eget svarsalternativ jag skrev till).

Daniel undrade om jag hittar några jobb att söka via Platsbanken. Jag skrattade och svarade nekande. Tipsade i stället om en bättre webbplats med mer nischade jobb för min del.

– Ja, vi hänger ju inte riktigt med i all utveckling, medgav Daniel.

För det är till exempel så att jag söker olika sorters tjänster, inte bara det som arbetsförmedlingen i sina system kallar kommunikatör/informatör.

Daniel kunde visa mig åtta (8) lediga jobb i Platsbanken som var lämpliga för mig att söka. Jag berättade att jag tänkte söka minst det dubbla antalet andra jobb som jag hittat på andra håll. Dessutom var en av tjänsterna rubricerad Informatör, men i själv verket söktes en person med gymnasielärarekompetens. Hur fel kan det bli..?

Byggare och riktig handläggare

Min nya, riktiga handläggare då? (Ja, för Daniel är alltså handläggare för folk inom byggbranschen, berättade han. Visst bygger jag en del, bland annat webbplatser och dito sidor, men… Jag är inom en helt annan bransch, kort sagt.) Tja, jag sa att hon hade ringt mig den 12 maj och att jag bett henne skicka sina kontaktuppgifter, uppgifter som jag fortfarande inte (den 1 juli) har fått. Daniel, som var inne i systemet, såg att det fanns en notering om att hon hade ringt mig. (Jag talade sanning, alltså.) Han skrev ut hennes namn. Jag fattade inte riktigt vad som var förnamn eller efternamn, men det är ju skitsamma. Jag ville bara veta vem jag ska kontakta om jag råkar få jobb.

Utskälld, men bättre utan love

Nånstans i vårt samtal undrade jag hur det är att jobba på Arbetsförmedlingen, en av Sveriges mest utskällda statliga myndigheter.

– Vi har mycket att jobba med så att vi blir bättre, sa Daniel. För några år sen låg Skatteverket i botten, nu har verket fått riktigt bra betyg av människor. Det borde vi också kunna få!

Men management by love, som var den tidigare generaldirektören påfund, tror Daniel inte på. Däremot har han stora förhoppningar på Mikael Sjöberg, som den nye GD:n heter. Han kommer från Arbetsmiljöverket, men har också arbetat som statssekreterare i regeringskansliet.

– Han kan ta politiker, menade Daniel. För får vi inte tillräckligt stora budgetar kan vi inte åstadkomma det politikerna vill att vi gör. Mikael Sjöberg verkar vara en person som kan sätta ner foten ordentligt och förklara vad för lite pengar räcker till och inte räcker till.

Det låter ändå lite hoppfullt, tyckte jag. Jag tänkte på det när jag gick ifrån den här hemska inskrivningen (jag känner mig förnedrad att behöva gå till Arbetsförmedlingen och skriva in mig, därför hemsk). Men när jag kom ut från inskrivningsrummet mötte jag en minst lika stor folkmassa som satt eller stod och väntar på sin tur, med färgade nummerlappar i nävarna. Då blev jag snabbt lika nedslagen igen. Är vi så här många nya arbetssökande bara i Uppsala den 1 juli 2014..?

Jag legitimerade mig med mitt presskort och sa till Daniel att jag nog skriver om det här. Men han har inte läst igenom texten före publiceringen på min blogg.

 
 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Matnyttigt, klent och oviktigt

Ett inlägg om mat, erbjudanden och om att känna sig viktig (NOT!).

Igår kväll var vi bortbjudna på middag hos Fästmöns snälla mamma och hennes man L. Anna hade fullt upp med diverse hela dan, nästan. Själv hade jag en bra dag – jag hittade tre intressanta jobb att söka och jag gick en härlig promenad i solen. Idag är det klenare med jobbutbudet. Höll på att skriva ansökningar på två jobb jag redan har sökt! Vilken tur att jag kollade min Excel-lista först… Jag har suttit och letat en god stund nu, men inte hittat nånting. Det är en dålig start på dan.

Jag var och handlade lite igår och köpte hem körv och lax så vi ska ha några planerade middagar framöver. Annars är det lätt att det blir skräpmat och det är varken bra för oss eller ekonomin. På Tokerian har de ofta fina extrapriser som jag försöker utnyttja när det passar. Jag köper till exempel gärna fisk och kalkon när det är billigt. Eftersom jag är Willys+-kund får jag lite fler erbjudanden än vanliga kunder. Ibland delar jag med mig till Anna, särskilt om hon ska ha alla ”barnen” hos sig och det är kött som jag inte äter.

Men igår slapp jag försöka trolla vid spisen, som sagt. Vi var alltså bortbjudna – och jag kan ju meddela att vi inte gick utsvultna därifrån. Annas snälla mamma hade lagat en härlig, nyttig och mättande soppa som vi åt med bröd och ost till. Efter det var jag mätt, egentligen… Då blev det ansjovispaj och sallad, ost och kex. Som avslutning på det hela intogs kaffe och söt paj i soffan. Inte konstigt att Anna ser lite övermätt ut på bilden…

Anna har nog tryckt i sig lite för mycket här…

Medan Anna klurade på ett tankepussel hjälpte jag L med lite datorbestyr. Annas snälla mamma förevisade ett tusenbitarspussel som hon sitter med – framför TV:n. Jag blev så sugen att pussla igen, men vet hur det var sist: jag vill bara sitta vid pusslet och inget annat blir gjort.

Eftersom parkeringstiden började gå ut blev vår sorti lite hastig. Jag vill inte ha fler p-böter, tack så mycket. För att vi inte skulle svälta ihjäl på den långa vägen hem (hade vi inte varit på olika håll strax före middagen så hade vi nog promenerat – det är ungefär 1,4 kilometer…) fick vi med oss lite färdkost. Det var härliga äpplen från Slottsträdgården! Äpplen, som verkligen doftar äpplen, du vet…

Äpple som verkligen doftar äpple…

Under tiden jag har skrivit det här inlägget har det trillat in ett nej på ett sökt jobb. Igår fick jag tre nej. Eftersom nejen är så många gäller det att försöka matcha med att söka ännu fler jobb. Lite svårt, dårå, när inget finns kvar att söka… Igår kväll skickade jag i alla fall över mitt CV till en Twitterbekanting som ska byta jobb. På det snart före detta jobbet (före detta för personen, alltså!) behövs nån som tar över och kanske kan det finnas en möjlighet för mig där. Desperationen närmar sig, kan jag meddela.

På fredag tänkte jag förnedra mig genom att gå till Arbetsförmedlingen. De vill ju träffa mig där för en uppföljning av min aktivitetsrapport. Du kanske minns att jag fick brev från dem om detta i fredags. Visst känner man sig viktig när de skriver så här (ett direkt citat ur brevet):

[…] Räkna med väntetider och förbered dig på ett 5 minuters samtal utifrån din inskickade aktivitetsrapport.
Du kommer att träffa en arbetsförmedlare som följer upp ditt arbetssökande utifrån din inlämnade aktivitetsrapport. […]

Dessutom, som du noterar, är brevet illa skrivet. Samma sak, nästan, tjatas om i två på varandra följande meningar. Man undrar om det jobbar några skrivkunniga kommunikatörer på Arbetsförmedlingen..? Och så avslutas brevet med sedvanligt hot:

[…] Om du inte besöker oss för uppföljning enligt ovan, riskerar du att det påverkar din ersättning från Arbetslöshetskassan.

Nej, det här var ingen bra start på min tisdag. Förhoppningsvis kan dan därför bara bli bättre! Anna är ledig och det står nåt litet ärende på dagordningen idag. Jag tänkte hänga på och samtidigt tanka.

Hur har din dag börjat??? Bättre än min??? Skriv gärna några rader och muntra upp mig, för ingens dag kan väl ha börjat sämre än min. Eller???

Livet är kort.

Read Full Post »

Där ute

Jag tror… nej, jag VET att det händer en massa där ute. Utanför mitt fönster. Utanför mitt hem, min sfär. Men eftersom jag inte är helt kurant ännu blir det en runda i media för att kolla tokigt och slugt som händer och fötter. Häng med – men bara om du har lust!

• Januari är en gyllene månad för pantbanken. Men varför blir det så här? Måste man köpa ihjäl sig på julklappar och sen leva på svältgränsen fram till lönen i slutet av januari? Nej. Själv fick jag en halv lön i december och räknar med en halv lön i januari. Pengarna från Försäkringskassan dröjer. (Jag kanske inte får några, förresten, det vet man ju aldrig.) Men pantbanken… Nej, dit går jag inte!
• Arlabönderna får mindre för mjölken. Arla sänker ersättningen till bönderna med 6,5 öre per liter från den 7 januari. Tur att man inte är mjölkbonde, säger jag bara…
• ISK okänd sparform. När vi ändå är inne på ekonomi… Vet du vad ISK är? Jaså inte. Men du är inte ensam. Bara en av tio vet att ISK står för investeringssparkonto och ett ställe där man kan sätta in aktier, fonder och andra värdepapper. ISK har funnits i ett år och är mest känt bland… välavlönade män.
• Köttfärs lockar norska kunder till Sverige. Jepp! Eftersom norska staten får nya tullar på mat åker många norrmän till Sverige för att handla. Och inte för några småsummor! Det handlar (!) om 25 miljarder kronor om året. I Norge är det mycket dyrare med alkoholhaltiga drycker, tobak, kött, godis och läsk på grund av tullar och skatter. Köttfärs är populärast i norrmännens varukorgar när de handlar i Sverige.
• Även säljare måste kunna ta ett nej. Det här med telefonförsäljare är som ett rött skynke för mig! Göran Vernersson har skrivit en bra debattartikel om säljare. Nej betyder liksom inte Hej! Och han borde ju veta eftersom han är vd för företaget Säljcoachen…
• Personalen på akuten anser att säkerheten i vården är hotad. Var? På Sjukstugan i Backen, förstås. Det här har man skrivit om i ett öppet brev. Det handlar om extrema väntetider och brist på vårdplatser. Ledningen skickar fram sin propagandaminister svamlar och blabbar i lokalblaskans TV. Har väl aldrig gjort nåt besök i verkligheten, den, inte… Jo men kanske en gång. När h*n fixade en vårdplats till en familjemedlem. Det handlar som vanligt om pengar.
• Tre unga/förmedlare får jobb på ett år – via Arbetsförmedlingen. Sant? Det visar i alla fall statistik från Svenskt näringsliv. Organisera om skiten Arbetsförmedlingen rejält – eller lägg ner!
• Sluta späka dig – lev längre! Och så avslutar vi med ett riktigt oombett, men gott råd: sluta späka dig! Överviktiga lever faktiskt längre än personer med normal vikt!

Livet är kort. Lev!

Read Full Post »

Proffice hittar personal – åt Arbetsförmedlingen

Tänk att så gott som varenda gång jag läser om Arbetsförmedlingen tar jag mig för min panna och tänker

Maj gadd!..

Det senaste är att Arbetsförmedlingen nu tar hjälp av bemanningsföretag. Men inte för att matcha

[…] arbetssökande mot lediga jobb […]

som generaldirektören skrev för ett tag sen i en debattartikel, var som helst – utan på… Arbetsförmedlingen. Enligt Dagens Nyheter, du vet hen där tidningen som är så rädd för det lilla ordet som börjar på h och slutar på n och har ett e i mitten, har Arbetsförmedlingen lagt 38 miljoner på att hyra in personal till sig själv. Ja, det står 38 miljoner för 2011 i artikeln.

Man undrar ju varför Arbetsförmedlingen, som har i uppdrag att… ja, vad har de för uppdrag egentligen? Nåt med att få ut arbetssökande på arbetsmarknaden, kanske..? Ja, alltså, jag undrar ju varför Arbetsförmedlingen har så svårt att hitta egen kompetent personal.

Enligt en personalchef på Arbetsförmedlingen behöver Arbetsförmedlingen rekrytera mellan 700 och 800 personer om året. Om bemanningsföretaget ska ta hand om detta lär det kosta…

Arbetsförmedlingen har upphandlat ett ramavtal med Proffice som gäller ”rekryteringstjänster”. Här är några exempel ur prislistan:

Maxpris för att rekrytera en chef till Arbetsförmedlingen med annonserat förfarande: 125 000 kronor

Personlighetstest, djupintervju och analyser på en chefskandidat: 28 500 kronor

Rekrytering av en arbetsförmedlare: 24 000 kronor

Intervjua en kandidat till arbetsförmedlare: 2 000 kronor

Inhämta referenser för en kandidat till arbetsförmedlare: 800 kronor

Personalchefen tycker inte att det är pinsamt att använda ett bemanningsföretag för den egna rekryteringen utan säger:

[…] Vi ska ägna oss åt att få arbetssökande i arbete. Det är det vi är bäst på. Arbetsförmedlarna har en gedigen utbildning. När vi ska rekrytera vår personal tar vi in från personalavdelningen eller via rekryteringsföretag. Man ska göra det man är bäst på.

Eh… är Arbetsförmedlingen bäst på att få arbetssökande i arbete? Är det det hon säger? Hur många är det som håller med om det? Inte jag, i alla fall… Vad tycker du???

Livet är kort.

Read Full Post »

En titt ut

Det blir en titt ut när jag nu ändå sitter vid datorn i stället för att fika. Lokalblaskan är tunnare än nånsin, media i övrigt tycks lida av det vi kallar nyhetstorka och rapporterar om de mest konstiga saker. Och jag är ju inte mindre konstig, för jag har gjort detta fantastiska (?) urval:

• Rökstopp leder till viktuppgång. OK, vad är nytt i denna nyhet? Brittiska forskare har presenterat en studie i en vetenskaplig tidskrift. Ett rökstopp sänker ämnesomsättningen och minskar aptiten. Man går upp flest kilon i början, det första året cirka fyra, fem kilo. Här ser jag 30 kilo på de tre första åren efter rökstopp *klappar kaggen*
• Outforskade ekosystem i tunnelbanan. Djupt nere i tunnlarna i Stockholm har forskare hittat ett outforskat ekosystem. Bland annat har man hittat gruvdvärgspindeln, som inte finns nån annanstans i Sverige och tuffkuddmossa, som inte siktats i Stockholm sen 1930-talet – och då i ett växthus. Bergväggen i tunneln under Kungsan har börjat klä sig i mineralutfällningar och droppstensformationer har börjat att bildas. Hur har detta ekosystem kunnat uppstå? Jo, där finns ljus!
• Tetris – en riktig bricka i internationell toppolitik! De flesta av oss datoriserade har väl nån gång spelat Tetris? Datorspelet som kom ut i slutet av 1980-talet och som faktiskt inte kan förbättras. Men spelat utvecklades i blindo bakom järnridån och blev en bricka i internationell toppolitik.
• Smädade chefer på Fejan, fick sparken och nu ersättning. Två män anställda vid telefontjänstföretaget Go Excellent i Piteå skrev negativt om företaget och dess chefer på Facebook. Då fick de sparken. Men nu har deras fack Unionen hjäpt dem till ett förlikningsavtal via Arbetsdomstolen. Avtalet innebär ersättningar om 90 000 respektive 215 000 kronor. Tjolahopp, vilka idéer man kan få… Men så klart man undrar vad de skrev eftersom de faktiskt fick sparken.
• Fler vill undvika barn på semestern. Allt fler svenskar väljer barnfria resor och hotell på semestern. Och ibland är det så att man faktiskt vill ha vuxentid. Faktiskt.
• Antagningssajt hackad – besked läckte ut. OK… men… är inte syftet med sajten att de som har sökt ska få veta om de har kommit in på sökt utbildning eller inte? Det handlar om knappt två dar innan antagningsbeskeden skickas ut till de sökande. Big deal, liksom… Om det är klart varför ska folk inte få veta? Förstår inte problemet…
• Klädstorlekar ska bli lika i Europa. Finally… Och Sverige får uppdraget att slutföra det hela.
• Arbetsförmedlare ofredade kvinna som sökte jobb. Kvinnan sökte jobb på arbetsförmedlingen i Luleå. Fast nåt jobb blev det inte. Mötet mellan arbetsförmedlaren och kvinnan hölls i en bil som kördes till skogs. Där frågade arbetsförmedlaren ut henne om hennes sexliv. Men hallå! Hur vore det om de som jobbar (?) på Arbetsförmedlingen skötte sina jobb och utförde de uppgifter de har? Fast det klart… De ska ju inte förmedla jobb, enligt direktcitat av en av mina handläggare… Samtidigt funderar jag över varför kvinnan gick med på att ha ett möte med sin arbetsförmedlare i bilen..?
• Schyman gillade inte sexistisk reklamskylt. Gudrun Schyman is still going strong! Nu i Simrishamn, där hon sitter i kommunfullmäktige. Nyligen reagerade hon på en reklamskylt för korv, reklam som hon tyckte var rasistisk. Och hon fick rätt. Skylten är nertagen.

Sexistisk reklam. (Bilden är lånad från Aftonbladets hemsida.)

• Idag surfar svenskarnas minst på hela året. I alla fall om man ska tro Telias statistik på tidigare året. SÅ VAD F*N GÖR DU HÄR??? UT OCH NJUT AV SOMMAREN! 😉 (Fast Telia… alla surfar väl inte genom Telia?!..)

Read Full Post »