Det förflutna och det knoppande

Ett inlägg om det förflutna IGEN, men också om knoppar som ska brista i framtiden.

---

 

Jagad av det förflutna? Knappast jagad, men nog har det förflutna poppat upp mer än en gång den senaste veckan. Igår hände det igen, denna gång i form av ett kärt återseende. Jag hade hämtat Fästmön från jobbet och vi åkte till Årstahallen för att köpa middagsmat. Och där, plötsligt, bland ostarna, träffade jag E. Det var över sju år sen vi sågs, men E och I var de enda av dåvarande kollegorna som hörde av sig efter Det Som Hände. Den hälsning de skickade mig har suttit på mitt kylskåp ända sen dess. Den betydde – och betyder fortfarande – så mycket. Så ja, det var sannerligen ett kärt återseende av det förflutna igår.

Hälsningen från E och I har suttit på min kylskåpsdörr i över sju år.

Jag insåg plötsligt att jag handlar alldeles för sällan på ICA. Det fanns gott om pengar på kortet/kontot eftersom jag har en automatisk överföring dit varje månad. Därför kunde vi handla en massa smaskens vid delikatessdisken. Vad notan slutade på talar vi tyst om. Fördelen med att handla färdigmat igår var att Anna kunde välja det som passar henne och den kost hon äter och jag kunde göra detsamma. För min del blev det kycklingspett, grekisk sallad, tzatziki och fetaost. Av den grekiska salladen åt jag mest fetaosten och tomaterna, gurkan rörde jag inte. Det är ju riven gurka i tzatziki, men eftersom det antagligen är skalet jag inte tål så bra kände jag mig inte orolig. Vi åt middag tidigt och jag öppnade en flaska Amarone från vinskåpet. Flaskan har nog legat där ett tag, jag minns varken priset eller när jag köpte den. (Systemet har inte längre 2011:an som vi drack igår, men däremot 2012:an.) Det blev ett glas till maten och ett glas lite senare på kvällen. Magen tog emot det väl.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Lördagskvällen förflöt i slappaste laget. Anna hade haft en tuff dag på jobbet och min mage är fortfarande lite sisådär, så det kändes helt OK. Vi glodde på Mr Selfridge, förstås, innan läggdags. Jag hade tänkt ligga och läsa ett tag innan jag somnade, men ögonlocken var förvånansvärt tunga.

Jag bytte bok igår, det vill säga jag läste ut en Ruth Rendell-bok och grep mig an nästa. Lustigt nog visade sig den nya boken inte vara ytterligare en Wexford-deckare somjag trodde utan en av författarens mer psykologiska thrillrar. Idag på förmiddagen läste jag ungefär en tredjedel av boken och jag är mycket imponerad! Det här är ännu bättre än Wexford-serien! (Kommunalrådet hade helt rätt!)

Bokbyte igår från den översta till den understa.

 

Kaffe på sängen – fast på nattduksbordet, förstås.

I morse var det väldigt folktomt på gatorna när Anna och jag tuffade till hennes jobb i Clark Kent*. Jag noterade dock några enstaka cyklister, de flesta kvinnor, som troligen var på hemväg efter nattjobb, kanske i vården. Vilka beundransvärda kvinnor! Själv kröp jag tillbaka ner i sängen när jag kom hem och drog täcket över huvudet. Två timmar senare vaknade jag… Ovanpå det intog jag kaffe på sängen och läste i ett par timmar. Det känns som om jag laddar inför nåt stort och spännande samtidigt som jag också hämtar tillbaka krafterna efter såväl gallstensanfall som tarmvred.

 

En liten, liten knopp i S:t Paulian.

Det var kyligt i morse och runt nollan. Aningen rädd var jag med tanke på att Clark Kent nu har sommartofflorna** på, men det var inte halt. Lite varmare har dan blivit sen dess, fast inte mer än knappa sju grader. En kan undra vart våren tog vägen. Tog den time out – så där som politiker gjorde innan sociala medier fick dem att avgå mer permanent?

 

Här i hemmet brister i vart fall knoppar och här avsätter vi ingen. Det började med amaryllisen, fortsatte med orkidén. Igår noterade jag att en av porslinsblommorna blommar också och i S:t Paulian, som jag köpte till jobbet i höstas för ett presentkort från Elliot Hund och tog med hem när jag slutade, hittade jag en liten, liten sak, minsann!

I övrigt dyker det upp märkliga åkommor här. Den senaste är hudutslag. Ja ja, jag jobbar på att överleva. Har jag överlevt Det Som Hände klarar jag av såväl det förflutna – jag har inget att dölja eller skämmas för, till skillnad från vissa andra – som den dumma kroppen.

Min söndag fortsätter i lugn takt. Jag ska hämta min kära efter arbetsdagens slut samt frakta hem min stege från Förorten och så ska mamma få sitt helgsamtal. Söndagen avslutas med Springfloden. I morgon är det en ny vecka, med nya möjligheter. Och den veckan blir jag ett år äldre, dessutom, och ska ha kaffekalas för några av de närmast sörjande.

Jag önskar Dig en skön söndag med lagom mycket på agendan!!!

*Clark Kent = min lille bilman
**sommartofflor = sommardäck

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Life is sweet..?

Ett överlevt inlägg.

---

 

Livet är starkare än smärtan.

Tänk att jag har överlevt! Det måste vara ett tecken på att livet är för mig och att jag ska vara kvar här ett tag till. Livet är starkare än smärtan. Inte kan jag på nåt sätt påstå att jag är pigg och kry idag. Smärtan finns kvar, jag är stel och svag. Men… jag lever! Medicinen hjälpte föga. Det är nog så att smärtan – och det som kommer med den – måste ha sin gång. Ändå känns det tryggt att ha medicinen hemma. Nu gäller det bara att ta den när den behövs, inte när smärtan är alltför skarp. Idag finns den fortfarande här och sveper om min mage och rygg nedtill, som ett brett bälte. Men jag har bestämt mig för att den inte ska få ta överhanden och jag ska hålla mig uppe idag. Morgondagen är ju en sån viktig dag!

”No pulling guaranteed”

Innan smärtan satte klorna i mig hade vi en bra helg, Fästmön och jag. Vi var bland annat på Salléns och tittade på röda köksmaskiner, nåt som en av oss har en viss fäbless för. Jag tittade på en nästrimmer som garanterade

No pulling

Mindes när vi skojade med min pappa och köpte en sån till honom. Det var en rätt värdelös tingest, pappa skrek när han provade den. Sen hamnade den i hans byrålåda och kom aldrig mer fram. Nåja. Vi kom varken ut med nån röd köksmaskin eller nån nästrimmer från Salléns, blott en glödlampa. Såna är vi när vi är på shoppingtur!

En skir kopp kaffe på Erikshjälpen.

Vi korsade gamla E4:an och svängde in till Erikshjälpen. Redan i entrén doftade det nybakade kanelbullar. Vem kan motstå det? Inte ens såna med dåliga magar som borde motstå det. Men först tog vi en lång tur bland hyllorna och möblerna. Vi såg både tokigt och slugt, vackert och fult – precis som vanligt. Anna blev förälskad i en söt kaffeservis. Den påminde om en av dem som min mamma har/hade. En finservis, som jag tror att mina föräldrar fick i bröllopsgåva. Den användes nämligen enbart vid högtidsdagar. Sen kom det andra kaffeserviser in i familjen, främst från farmor och farfars hem. De är också fina, på sitt sätt, men jag har inga minnen kopplade till dem.

En bok följde med mig hem från Erikshjälpen. Helt otippat, va’?

Vi tog i alla fall en fika. I Erikshjälpens lilla kafé jobbar alldeles för många människor som jag har svårt att förstå vad de säger. Men kaffet är ljuvligt gott och en kan dricka det ur skira, vackra koppar. Självklart blev det en kanelbulle till. (Så här efteråt misstänker jag att kanelbullar är ytterligare en grej som får strykas på listan över sånt jag kan äta utan att nästan dö i tarmkramp.)

Med mig från Erikshjälpen kom en pocketbok för 15 spänn, i dyraste laget, tycker jag nog. Andra loppisar brukar ta en femma för pocketar… Nåja, jag hoppas att boken är bra. Det är visst den tredje delen i en serie – eller så är det bara författarens tredje bok – så jag ska försöka få tag i de två första och läsa först. En bok att lägga på vänt, med andra ord. Författaren, Tove Alsterdal, blir en ny bekantskap. Spännande och kul, tycker jag!

Wasabinötter får strykas på listan över sånt jag kan äta.

Innan vi for hem blev det ett besök på Stormarknaden. OK, det är inte världens roligaste ställe och det är framför allt alldeles för stort. Men… där finns ju ”allt”. Anna, som ju är kvinnan i förhållandet, handlade på Gubbdagiset, medan jag, som är mannen i förhållandet, köpte mat. Ja, tänk så rollerna kan förändras! (<== ironi).

På kvällen lagade jag mat, för jag hade ju börjat äta lite fast föda igen under veckan. Men att inleda med wasabinötter kanske inte var det bästa för min mage. De är väldigt goda och väldigt starka. Tyvärr får nog dessa strykas också på min kan-äta-lista. Vi drack ett svindyrt vin till maten (kalkon) och vad jag tyckte om det kommer i ett separat inlägg! Vi skulle ju fira lite, lite grann i helgen…

Naturgodis i form av kokostopp går fetbort också. (Det ser ut som gröt, men är jättegott!)

Mr Selfridge såg vi förstås på lördagskvällen, i alla fall jag. Det är den fjärde och sista säsongen och Anna missade den förra så hon läste. Lördagsgodis blev det och det är ytterligare sånt som nu åker fetbort. Jag åt två små kokostoppar (naturgodis) och två rader mintchoklad. Mår illa bara jag tänker på det…

 

 

Igår vilade jag hela eftermiddagen och kvällen och natten…

Sen kom söndagen… Och den tog jag, som bekant (?) på orden och gjorde till en vilodag. När jag hade skjutsat hem Anna med stegen la jag mig i sängen och klev nästan inte upp igen förrän i morse. Det enda jag fick i mig igår var yoghurt och honung på morgonen. Sen levde jag på vatten, mineralvatten och Pro Viva fruktdryck med svartvinbärssmak. Idag har jag druckit en halv mugg kaffe, rester från igår. Tanken på att äta nåt har passerat och jag har inte fångat in den. Men ska jag orka med morgondagen borde jag nog försöka få i mig nånting. Den genomsnälla, goa vännen Agneta har erbjudit sig att lyfta ut sommardäcken i min bil efter jobbet idag. Jag har accepterat erbjudandet. Ibland behöver också en genomstark Toffla lite hjälp.

Min dag har inte alls börjat som den brukar, men det är bara att bita ihop och komma igen för när en är arbetssökande får en inte vara sjuk. Jag läste dessutom hos en bloggvän häromdan att en inte ens får vara sjuk ens när en är sjuk. Det är så illa i Sverige 2016.

Men livet… LIVET!!! Life is sweet och bättre än dess motsats.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Mellan värkarna

Ett inlägg skrivet mellan värkarna.

---

 

Smärtan är som starkt ljus…

En ska inte skjuta upp till morgondagen vad en kan göra idag. Jag förbannar mig själv för att jag är så… mañana ibland. Fästmön har skaffat ett nät till sin balle* med syfte att katterna inte ska trilla ner. Ja alltså nätet ska förhindra detta. Och nätet skulle vi sätta upp igår. Sen tyckte jag att det var lite dåligt väder, en aning kyligt och kunde vi inte bara göra några ärenden och sen åka hem och äta god mat och dricka svindyrt vin? Jodå. Så blev det. Bara det att jag har haft ont i magen igen sen i fredags kväll… Under lördagskvällen och natten blev det värre. Nu på söndagen får jag ta allt jag ska göra i etapper.

Det är INTE gallan den här gången. Det här handlar om min vanliga, krånglande mage som bestämde sig för att sluta fungera. Fettfri kost funkar inte för mig. Följden har blivit att magen är svullen och öm och att tarmen krampar. Av och till går/sitter/ligger jag som en fällkniv. Av detta har jag nu lärt mig att inte lyssna på andras så kallade goda råd utan följa mina egna som jag vet fungerar. (Det enda vettiga rådet var det jag fick av FEM om mineralvatten, för vätska måste jag få i mig.) Min dietist har sagt att jag ska ta tre matskedar olivolja varje dag. Det skulle jag aldrig kunna göra. Men jag måste ha fett annars blir det… proppar. Smärtan är understundom skarp. Ungefär som att få ett starkt ljus i ljuskänsliga ögon.

Smärtan är… skarp.

Jag kan skrika

Jag har inte tid att vara sjuk!!!

och dunka nävarna i kudden, förbanna livets orättvisa. Men jag kommer inte undan. Jag vet bara tusen andra ting jag borde göra och skulle vilja göra. Nu lyckades jag i alla fall skjutsa hem Anna med stege. Jag hoppas äldste bonussonen håller i den när hon klättrar. Anna skaffade medicin åt mig IGEN, denna gång från apoteket. Jag orkade inte gå ur bilen.

Smärtan är som ett skarpt ljussken, men tillvaron i övrigt är svartvit idag.

Mamma har fått sitt söndagssamtal och det blev ju som det blev med det. Hon har lite svårt att förstå om och när nån annan är dålig. Vidare blir det ett stressmoment för mig när hon ena dan säger att hon ska ordna en sak, för att nästa dag undra om jag kan ordna den. Men faktum är att jag just idag bad min lilla mamma ordna en viss del, för jag har så ont.

Idag har tillvaron runt smärtan mest varit suddigt svartvit. Det lättar lite att skriva, det lättar när ingen lägger sig i och tycker saker och undrar och… Fast jag hade gärna haft Anna här hos mig. Hon är inte som ”alla andra”. Men jag vet att hon förbereder sig för en ny jobbvecka som bland annat innebär intensiva kursdagar.

Jag går här, mellan datorn, gästsängen och kökssoffan. Ser på golven som behöver dammsugas, strykhögen som är som ett utropstecken. I morgon hoppas jag att magen är bättre och kroppen inte för svag, så att jag orkar

1. förbereda mig inför tisdag eftermiddag
2. fälla sätena i bilen och få in sommardäcken
3. duscha.

”Det lutar åt ett åk till!” stod det på en mugg jag såg igår. Jag hoppas jag mäktar med morgondagens tre ting.

Tre saker som jag bara måste fixa i morgon. På tisdag klockan nio ska jag och Clark Kent** till bilverkstan. Då ska han få på sig sommartofflorna och så ska det göras två garantiåtgärder. Vidare har jag bett att de ska kolla bromsarna också inför besiktningen i maj.

Nu har jag tagit medicinen. Det kan ta timmar innan den verkar, men jag orkar inte sitta uppe och vänta. Jag har bäddat upp i min vanlig säng och fällt ner persiennen. Kan bara hoppas att folk i huset slutar gräla och misshandla en fiol. Det är förstås alltid bättre än att de misshandlar varandra fysiskt. Som boende i samma hus är det ändå rätt jobbigt att det är så lyhört.

Jag fryser, jag fryser! Får nog leta fram morgonrocken och ta med mig pläden in till sovrummet. Går och lägger mig en stund, väntar på att medicinen ska verka. Mellan värkarna har jag skrivit det här inlägget. Jag hoppas att morgondagen blir bättre.

*balle = balkong
**Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Prinsessan på ärten och andra Annor

Ett inlägg om ett sängbygge i Himlen och om en ny bok.

I eftermiddags skulle vi så ut till Himlen för att bygga ihop en säng. En ny sängram till Fästmöns säng, alltså. Ja jisses anoga! Trots att det var en säng som krävde egen montering blev vi inte osams en enda gång. Fast Anna stängde förstås in mig mellan sängbotten och sängram vid ett tillfälle. Och innan jag var beredd släppte hon ner sängbotten på mitt högra långfinger och Kronprinsens knogar så att blodvite uppstod. Ja, den senare kom lagom hem tills det var dags att gör det tyngsta – flytta i botten i den nya ramen.

Den nya sängen är väldigt… hög och… stor… Vi behöver nästan stege för att kliva i och ur den. Här vilar Prinsessan på ärten ut en stund.

Anna på sin nya stora säng.

Samtidigt tycker jag att det är skönt med en hög säng. Man blir ju inte precis yngre och det är lättare att komma i och ur när bädden är hög. Även om man nu i början kanske tycker att man behöver stege för ändamålet…

Det blev pizza med de två äldsta och efter vattning och dammsugning for vi så vidare in i solnedgången, in till stan och New Village.

Solnedgången fångad genom bilens ena sidoruta. OBS! Vi stod stilla för bomfällning vid järnvägen!

En välbehövlig dusch har jag just tagit samt packat upp dagens post som enbart var rolig. Dels var det Antiktidningen, men så också det recensionsexemplar jag har väntat på. Boken Hållplats Sverige är skriven av min gamla skolpolare Anna ”Sylten” Nilsson, men den har inte kommit ut än. Det ska bli ett rent nöje att läsa denna ungdomsbok. Dock är innehållet mer åt det krigiska, bosniska hållet. Men det är viktigt med allvarliga böcker. Och jag vet ju att Anna ”Sylten” har bott och arbetat i Bosnien, så jag känner på mig att den här berättelsen är både trovärdig och bra.

Hållplats Sverige – om krigets Bosnien.

Nu ska jag skriva ihop ett par jobbansökningar, för det har jag inte hunnit än idag. Men klockan 21 tar jag paus för att titta på ett program om Anna Lindh på TV4. Idag är det ju tio år sen hon knivskars på NK i Stockholm. Fruktansvärt! I morgon visar SvT1 klockan 20 Tom Alandhs dokumentär om Anna Lindh också. Mina tankar går förstås till Annas pojkar som idag är föräldralösa – och det gör ont även om man är ung vuxen.

Livet är kort. Alltför kort är en del människors liv.

Read Full Post »

Källarstäd

Ett inlägg om en kamp mot snedställda möbler, byråkrater och annat.

Uppdaterat inlägg: Mamma hittade lite mer grejor i kväll som ska ner i källaren. Jaha, i morgon blir det nyordning i källaren igen…

Lite mer till källaren… 

Det har grejats i mammas källarförråd. För nåt år sen påbörjades ventilationsarbeten i huset där hon bor. Hantverkarna behövde tillgång till hennes källarförråd, vilket de fick. Men de fick förstås flytta på alla hyllor och grejor på egen hand så att de kom åt det som skulle åtgärdas. Tror mamma närde nån förhoppning om att de skulle flytta tillbaka saker och ting också. Svar: Nej!

Mamma är både äldre och rörelsehindrad, så hon kunde inte flytta möbler och tunga lådor på egen hand. Hon kan faktiskt inte ens gå ner i källaren eftersom trappan ner är brant och inte har nån ramp för rullstol eller rollator. Det tog flera månader, förresten, innan hon fick tillbaka nyckeln till sitt förråd, så hon har inte ens kunnat engagera nån att hjälpa henne. Bovärden har lovat att göra det. Grejen är bara att det har blivit indragningar på bovärdar. Och de som jobbar har inte haft tid. Mammas dotter, det vill säga jag, bor 30 mil härifrån. Den senaste tiden har jag jobbat väldigt mycket och inte orkat åka 2 x 30 mil. Före dess genomgick jag en bukoperation som innebär att jag inte fick ägna mig åt tunga lyft, in fact, inga lyft alls den första månaden. Jag fick inte heller köra bil på en månad.

Jag tog en tur ner för att byta glödlampa i taket och kolla på förödelsen. Det jag såg gjorde det omöjligt för mig att låta bli att ingripa. Tyvärr tog jag inget före-foto, men en gigantisk och tung hylla, som i vanliga fall står upptryckt mot ena kortväggen, var ställd diagonalt i förrådet. Alla kartonger och väskor var upptryckta mot andra väggen. Mitt i förrådet stod en glasdörr från vardagsrummet och kilade fast hyllan. Mammas rullstol stod mitt på golvet.

Det går ju aldrig att göra fint i ett förråd, tycker jag, men jag försökte åtminstone göra logiskt. Fast först baxade jag hyllj#¤%&{n på plats. Svetten rann. Mina rena mjukisbrax blev dammbruna på knäna. Ja för jag fick liksom krypa och kräla under hyllan också. Till slut gick det och så här blev slutresultatet:

Inte fint men logiskt.

På översta hyllplanet ligger smålampor, småhyllor och två kartonger med prydnadssaker. Mittenhyllan innehåller julsaker, påsksaker och mammas resväska på hjul. På nedre hyllplanet finns extratäcken och -kuddar och vinylskivor, det vill säga sånt som man inte drar fram så särskilt ofta.

På motsatta kortväggen finns en väggfast hylla med stång. Där hänger klädgarderober. Nedanför står tre extrastolar och en gammal träkista.

Klädgarderober och extrastolar.

I mitten står glasdörren till lägenhetens vardagsrum, en stege samt mammas rullstol, lättåtkomlig – för den som kan ta sig ner för källartappan.

Rullstol, stege och dörr.

Jag fotade och visade mamma bilderna, förklarade hur jag hade ställt saker och ting. Hon blev nog nöjd, tror jag, för hon tyckte att jag skulle ta en kall öl som belöning. Det gjorde jag och det var förstås underbart gott!!!

Underbar belöning!

I mammas gömmor i köket grävde hon fram ytterligare en belöning – en fin gammal burk med blommor på. Den ska få följa med hem till Uppsala.

En fin burk som följer med till Uppsala.

Mamma har många fina saker, men nåt som jag alltid beundrar är ett par gamla stolar. Stolarna är gamla på riktigt, för att klädseln på dem sägs vara original. Enligt mamma är det pappas farmor Mabel som har broderat sitsar och ryggstöd. Mamma har paret, men här är en av dem på bild:

En fin stol! Dess make/a står utanför bild.

I övrigt har jag försökt förstå ett brev om kommunens nya färdtjänstregler, regler som gäller från och med den 1 juli, det vill säga nu i veckan. Om detta kommer ett särskilt inlägg, för jag är riktigt förbannad, på ren svenska, för att byråkraterna inte kan skriva på… ren svenska!

I kväll är Findus vår kock eftersom jippot har stängt av här runt omkring så vi inte kunde åka iväg och handla med bil. Sen blir det TV-deckare och prästostbågar och före dess kanske en promenad. Om vädret håller sig. Himlen liksom öppnar sig då och då och det har åskat så lamporna här har blinkat!..’

Livet är kort.

Read Full Post »

Solig söndag = projektdag

Det var värst vad alla lyser med sin frånvaro bara för att man inte råkar vara munter en dag. Nåja, ett och annat undantag finns ju, men jag har ingen lust att sitta och vänta på andra, jag behövde göra nåt den här soliga dan.

Och det gjorde jag! Kroppsarbete är bra när man är störd och deppo och känner sig ensam. När solen lyser utanför skitiga fönster och alla andra umgås med familj och vänner. Nej! Jag putsade INTE fönstren – de ska ju bytas här framöver.

Mina bokhyllor har sett för jävliga ut, för att tala klarspråk. Jag har bara tryckt in böcker och det har varit hur rörigt som helst. Så dagens projekt handlade om hyllor och litteratur…

Jag började med att rensa den minsta hyllan. Där fanns en massa skräp, lite som skulle ut i förrådet och annat som skulle behållas inne i lägenheten. För säkerhets skull tog jag in stegen. Det lär kännas i vadmusklerna i morgon. Uppför stegen, nerför stegen…

Tomt – och dammigt – var det här!

Hyllorna var väldigt dammiga och det var skönt att få torka bort det också även om mina luftrör inte estimerade dammet. När jag hade tömt större delen av den första hyllan och klättrade som bäst för att fylla den, började telefonen ringa. Sen ringde mobilen. Sen kom det sms. Jag höll på att bli galen! Fattade inte folk att jag hade tröttnat på att sitta och glo och var upptagen?! (OBS! Ironi! Folk är ju liksom inte synska.)

Här har det börjat fyllas på.

Alla mina böcker står i bokstavsordning. Alla böcker står också i landsordning. Först står böckerna av svenska författare, sen nordiska, sen europeiska etc. Sist  står de afrikanska – för jag har bara en bok av en sydafrikansk författare.

Här är de tre hyllorna till vänster om hörnhyllan klara.

Hörnhyllan är ett mindre h-e. Nog för att den är praktisk, men den är också svår att fylla med böcker så att det ser ordentligt ut. Min tanke var att den inte skulle innehålla böcker utan all annan skit alla andra grejor som jag behövde från den tömda hyllan plus lite som redan fanns där.  Och så blev det. Hörnhyllan rymmer nu fotoalbum, spel, historiska böcker, konstbäcker, reseböcker och så lite papper.

De sista två hyllorna blev jag klar med alldeles nyss. Och så har jag dammsugit igen, för här blev ju fullt av dammråttor. Fast den sista hyllan har jag inte gjort så mycket med. Den skulle behöva rensas men allt ska inte kastas. Och förrådet är fullt…

Färdigt! Eller i alla fall den vänstra av de två sista hyllorna.

Nu inser jag att jag inte har ätit sen frukost, så jag borde kanske stoppa i mig nåt  innan jag hämtar Fästmön från jobbet.

Mitt hemma-projekt fick den här söndagen att gå och jag slapp promenera i aprilsolen och kan fortsätta vara blek om nosen.

Read Full Post »

Loppisdag

Loppisdag för de två lopporna var det bestämt idag! Och jag åkte och styrde ut Clark Kent* på gamla E4:an där jag visste att det fanns en massa loppisar. Ja just det. FANNS. Fanns som i ”are no more”. Vi hamnade ända i Läby innan vi hittade en loppis som fortfarande var öppen/som inte var stängd på torsdagar… Det blev några timmar på Emmaus gård.

Första prylen, nästan, jag såg var nåt jag inte vet vad det är. Anna trodde att det var nån sorts hylla till ett handfat.

Vad är detta??? Hylla till ett handfat??? Nån som vet???

                                                                                                                                                        Det fanns en hel del bord.

”Vi borde borda varaaaaaann..”

                                                                                                                                                                Jag såg en ursnygg soffa med vackra träsniderier på ryggstödet. När vi fikade blev den hämtad av sina nya ägare.

Underbara träsniderier! Och soffan var förstås såld…

                                                                                                                                                         På en loppis är inte allting helt…

Trasig ruta.

                                                                                                                                                           Och på en loppis är inte allting snyggt…

Urrrk, vilka mönster och färgkombinationer!

                                                                                                                                                        Men det mesta går att sälja, även galgar.

Galghumor?

                                                                                                                                                       Hittade i alla fall en pryl som INTE var till salu…

Nej, den här stegen var INTE till salu!

                                                                                                                                                          Vi såg massor av grejor som vi inte visste vad de var för nåt. Loppislådorna var fulla av grejor…

”Om sex år ses vi här igen…” Ja, kanske det…

                                                                                                                                                        Det fanns mängder av husgeråd, en del mest till prydnad, andra mera nyttosaker.

Detta var väl en fiffig hjälpreda för hushållet?

                                                                                                                                                        Sen hittade vi en mysko flaska. Nån som vågar prova innehållet???

Nånting inlagt på flaska. Men vem skulle vilja provsmaka??? Inte jag i alla fall…

                                                                                                                                                            Gult är ju som bekant fult, men det fanns mycket i den färgen här.

En fulgul loppislåda med gulfula fynd.

                                                                                                                                                         En del saker var så… konstiga att de var vackra. Till och med den här turkosa saken.

Så konstig att den var vacker, denna turkosa askkopp i alabaster.

                                                                                                                                                             Men en del saker var bara gräsliga. Eller vad sägs om dessa två, i kombination? En liknande datumgrej hade jag själv som barn, fast i svart plast, inte röd…

En puss på din dag, fast det var visst den 15 augusti…

                                                                                                                                                          Det fanns massor av böcker också. I ett av uthusen var det fullt av osorterad litteratur i lådor.

Se upp för elefanterna har jag inte läst.

                                                                                                                                                            I själva boningshuset, eller vad jag ska kalla det, för det var inget boningshus, fanns de lite dyrare prylarna. Fina möbler, lampor, porslin och glas med mera. Och så kunde man fika där, vilket vi gjorde.

Om nån loppis-pryl kom med hem? Jepp! Anna köpte två sillfat i glas – och den turkosa alabasteraskkoppen!

På hemvägen passerade vi Björklinge kyrka.

Björklinge kyrka är ovanligt stor för att vara en kyrka på en sån liten ort.

                                                                                                                                                              Vi gick in och kikade och OJ vilka målningar det var i taket!!!

Uppe på orgelläktaren har Anna stått och gapat sjungit som liten kicka.

                                                                                                                                                            Taket var så häftigt…

Tänk när taket var nymålat, så otroligt vackert det måste ha varit!

                                                                                                                                                        Varför målar man inte sina tak hemma nu för tiden? Vitt är bara så trist…

Anna tände ett ljus, jag kunde tyvärr inte göra det för jag hade lämnat plånboken i bilen. Tog i stället ett foto av en fin ljushållare.

Så enkel, men så vacker.

                                                                                                                                                           Så blev det en tur på kyrkogården där Anna utan problem hittade sin farfars grav.

På vägen hem svängde vi av till Gamla Uppsala där vi intog en tidig middag bestående av kycklingfilé, potatisklyftor, gräddsås och färska grönsaker. Min mobil började pipa och tramsa sig, så vi åkte hem för att ladda den och oss lite inför kvällen. Anna anmälde intresse för en parkeringsplats hemma hos sig. Hyresvärden ska nämligen införa avgifter på besöksparkeringen och det blir jättedyrt om jag ska vara där vissa veckor…

Körde ut till Jerry Förorten vid 18.30-tiden – bara för att upptäcka att hans besöksparkering var uppgrävd… Fick därför parkera på andra sidan vägen. Så gick Anna och Jerry iväg på möte och jag fick en, som alltid, intressant pratstund med Frida – och en Hemglassbiltur på nätet med Elias.

Innan vi åkte in till stan igen blev det en sväng till Himlen för att kolla om Slaktar-Pojken levde. Det gjorde han. När vi kom hörde jag att han sa till kompisen han skypade med att

Vänta lite, nu kommer hönorna.

Hönorna, det var alltså Anna och jag…

På väg hem till mig svängde vi in vid Max och Statoil och intog lite chicky bits. Jag tyckte att de såg ut lite som vi – familjen Barba**.

Familjen Barba. Notera att det är jag som står på huvet i currydipen!

                                                                                                                                                           På Max var det en stygg flicka som böjde sig ner och tog upp nåt från golvet samtidigt som hon visade mer än halva sin rumpa. Visserligen med underkläder på, men ursäkta mig… Vem vill se andras underkläder på ett matställe? Inte jag, i alla fall…

Nu ska jag äta choklad. God natt på dig!

                                                                                                                                                           *Clark Kent = min lille bil
**vi – familjen Barba = Anna, barnen, Jerry och jag

Read Full Post »

Söndagsaktiviteter

Vaknade redan klockan åtta i morse, men efter ett toabesök kunde jag faktiskt slumra en timma till. Sen blev jag väckt av… SOLEN vars strålar letade sig in mellan lamellerna i persiennerna. Härligt! Och solen har varit framme hela dagen idag, men särskilt varmt är det dessvärre inte.

Inledde förmiddagen med en behövlig dusch och hårtvätt. Jag känner mig otroligt slafsig, går omkring i min favvo-t-shirt som jag fick av Johan i födelsedagspresent förra året. Den är så härligt mjuk och lagom rymlig för alla Toffel-traktordäck, bröstvärn och annat som ryms på Tofflans front.

Renhårig och dubbelhakig, med något stirrig, blå blick. Tofflan idag på förmiddagen, iförd den gröna favvo-t-shirten.

                                                                                                                                                            Tog sen Den Upphittade Svarta Asken och begav mig med den till huset. Den berömda asken innehöll nämligen nycklar och mamma tyckte att det var SÅ pinsamt att hon hade förlagt asken… Hon ville INTE följa med till huset och det gjorde hon rätt i, för det blev jättejobbigt även för mig. När jag kom dit stod det massor av bilar utanför så Clark Kent* fick nästan inte plats. Sen när jag klev in i trädgården stod där en massa främlingar. Jag hälsade, men kände att de mest vände mig ryggen och drog sig undan. Jättemärklig stämning och känsla! Men sen kom köparkillen fram bakom knuten och vi pratade en stund och jag lämnade över nycklarna. På baksidan låg resterna av mammas TV-rum i källaren utrivna och en stund senare kom köpartjejen ut iförd munskydd och bärandes på min gamla bruna heltäckningsmatta. Det kändes mer ledsamt än jag trodde det skulle göra… Men killen tog i hand när jag skulle åka och sa att jag fick titta in i huset nu om jag ville och att vi var välkomna att hälsa på när som helst. Jag sa att det kändes jobbigt just nu, men att jag gärna tittar in när det gått ett tag, om några månader.

Så åkte jag hem och hämtade mamma och vi for på shoppingtur till Ö & B. Hon hittade en massa saker som stod på shoppinglistan, bland annat en jättefin microfleecepläd, en liten trappstege och en tidningskorg. Några balkongmöbler hittade vi dessvärre inte, men på ICA Maxi inhandlade vi en matta till mammas balle**, alltid något! Och så har hon ju tre enkla, vita plaststolar med dynor så hon kan ju faktiskt sitta på en sån tills vidare.

På ICA Maxi håller de fortfarande på att flytta runt på varor och avdelningar, så det är svårt att hitta nånting. Och jag vet inte om jag tycker att Ahlgrens bilar hör hemma bland charkvarorna. Vad tycker du..?

Godisbilar bland charkvarorna? Lite konstig ordning är det allt, tycker jag, i Metropolen Byhålans största livsmedelsbutik…

                                                                                                                                                          Väl hemma igen dukade vi upp jordens fika med bullar, kakor och kex. Chokladen sparar vi till kvällen. Jag sopade mammas balle och la på den nyinköpta mattan. Vi slängde på en maskin tvätt sen också. Efter fikat blev det en tur med mamma bort till soprummet och containern samt ner i källaren för att visa henne var hennes förråd finns. Hon kan omöjligt ta sig ner i källaren på egen hand, för jag fick lyfta rollatorn nerför en brant trappa. Men nu vet hon var hon har sitt förråd och kan berätta det för den vänliga själ (förhoppningsvis…) som hjälper henne att hämta upp nåt.

Vrålfika på söndagseftermiddagen hos mamma.

                                                                                                                                                             Jag tog upp min lilla röda kälke, som min morfar snickaren tillverkade åt mig när jag var runt fyra, fem år, samt en påse med diverse som mamma lagt undan till mig: min dopklänning, Lillans bok och lite annat smått och gott.

Väl uppe i lägenheten ringde jag Fästmön. Vi har pratat i telefonen varje kväll, men i morgon ses vi äntligen igen! Anna ska på en undersökning i morgon förmiddag inne i stan och tänkte mellanlanda i mitt hem innan hon åker och jobbar klockan 16. Själv vet jag inte riktigt när jag åker härifrån i morgon, gissar att det blir när posten har kommit med min lokalblaska.

Jag tror att det har varit bra att jag stannade de här dagarna efter flytten och uppackningen hos mamma, för hon har naturligtvis en tillvänjningsperiod. Det måste vara jättetufft att flytta ifrån huset, som har varit hennes hem i ganska precis 41 år, till en trerumslägenhet. Men lägenheten är toppenfin och som sagt helrenoverad, så jag tycker att hon inte kan få det bättre!

                                                                                                                                                         *Clark Kent = min lille bil
**mammas balle = mammas balkong

Read Full Post »