Posted in Böcker, Personligt, Puckon, Vänner, tagged adventsljusstake, arbetsdag, avdelningskonferens, bilkö, bordsgrannar, briljant idé, brunt paket, Buffé, chef, deckare, den nya vägen, dusch, eftermiddag, eftermiddagskaffe, Emelie Schepp, färggrann, fånga solen på bild, fördelar, första våningen, fika, foto, genom stan, grön, grönsaker, ha det kämpigt, halloumi, Helpdesk, hjälpa, horn, husets vackraste rum, inlägg, inledningstext, Instagram, jaga, jul, klottra, kommunikation är svårt, kommunikationsplan, kommunikationspolicy, kontor, krog, kvällstrött, kylskåp, läsa, litteratur, lokalvårdare, lunch, macka, Martin Falkman, matsal, möbler, möta, mer mogna lunchsamtal, miljövänligt, mirakel, nytt jobb, nytt lokus, nyutkommen bok, om aftonen, onsdagskväll, oväsen, pärla, pentry, postbox, prata, prio ett, ris, rondell, senare, skriva, skyddsängel, slut, sluta tro på, snacka skit, sociala medier, spänning, Stabsmöte, tömma, toa, tröttsamt, Tunneln i slutet av ljuset, tyst zon, underverk, uppbackning, utföra arbetsuppgifter, utomhus, vakna, vattenkokare, vegetarisk rätt, Vita spår, vuxna människor on 18 maj 2016|
Ett rätt typiskt inlägg om jobb, böcker och vänner.
Staken är redan på plats på mitt nya kontor. Det är det enda som finns där, förutom möblerna.
En och en halv vecka har jag varit på mitt nya jobb. Det vore synd att säga att jag har jobbat, det vill säga utfört arbetsuppgifter, varje dag, men nu börjar jag komma igång. Efter gårdagens stabsmöte kände jag att jag hade chefernas uppbackning att jag är på rätt spår i tillvaron. Efter att ha ägnat ett par dar åt att läsa igenom och klottra på befintlig kommunikationsplan och -policy skred jag till verket: jag började skriva den nya. I morse vaknade jag och hade en sån briljant idé till inledningstexten. Sen när jag kom till jobbet tyckte jag inte att den var så lysande längre – eller också mindes jag inte mina nyvakna tankar direkt. Hur som helst började ajg skriva, men först hjälpte jag C att tömma hennes gamla kontor, det som ska bli mitt. Och det är nog husets vackraste rum, det där kontoret på hörnet på första våningen. Nu är det tömt på allt utom en adventsljusstake och de möbler jag ska ha. Jag jagade lokalvårdarna utan framgång idag, men sen… Sen ska jag flytta in och göra det till Mitt Kontor!
Det finns andra fördelar med mitt nya lokus också. Ganska nära finns ett litet pentry med vattenkokare och kylskåp. Vägg i vägg finns… helpdesk?!? Eller är det… en toa..? Nåja, en tyst zon är det väl ändå..? Kommunikation är svårt!..
Tyst zon och helpdesk på toa, eller vad menas?
Det var lite sol idag.
Under dagens lunch hade jag fullt göra med att vara aktiv på sociala medier och läsa, så jag tog ingen bild på den goda vegetariska rätten med grönsaker, ris och halloumi. Du får helt enkelt föreställa dig hur färggrann och smaskig den var. Jag började läsa Emelie Schepps tvåa igår, för jag vann ju hennes nyutkomna trea på Instagram och den vill jag skriva lite mer om här än bara en vanlig bok. Men då måste ju böckerna läsas i ordning. Alltså försökte jag läsa i värsta matsalsoväsendet. Det var lite svårt att koncentrera sig, inte bara för oväsendet, utan också för att mina tre grannar vid bordet bredvid satt och snackade skit hela lunchrasten om en fjärde, naturligtvis frånvarande, person. Tröttsamt! En kan undra om inte vuxna människor borde ha lite mer mogna lunchsamtal…
Jag fångade i vart fall solen på bild bakom en trädkrona på vägen tillbaka till jobbet. Sen satt jag och skrev och skrev och skrev tills det var dags för eftermiddagskaffe och jag skulle ut och möta vännen H i rondellen. Vi kunde sitta utomhus och fika och prata och äntligen blev det tillfälle att överlämna den fjärde och sista skyddsängeln jag fick från vännen Sister of Pain. Nu har jag gett fyra kvinnor, som jag vet har det kämpigt på ett eller annat sätt, var sin ängel. Och faktum är att änglarna tycks göra… underverk… Jag själv fick min ängel till jul. Den är starkt misstänkt för att ha fixat mitt nya jobb. Jag som slutade tro på mirakler för tre år sen…
Den fjärde och sista skyddsängeln, vars pärla går lite åt grönt, fick nytt hem hos vännen H idag.
Liksom igår kom slutet på arbetsdan plötsligt. Jag åkte nya vägen hem efter att ha kontrollerat att bilkön inte var onormalt lång. I morse åkte jag förresten genom stan. Snabbaste och kortaste vägen, men hur miljövänligt är det för stadsluften?! Hemma i postboxen i New Village låg ett brunt paket igen, denna gång med minst lika spännande innehåll som sist: en nyutkommen bok. Idag kom Martin Falkmans Tunneln i slutet på ljuset. Den ligger nu trea att läsas, det vill säga efter de två Emelie Scheppböckerna.
Detta bildspel kräver JavaScript.
Dags att publicera det här inlägget, ta en dusch, äta macka och förbereda och tidsinställa ett inlägg för morgondagen. Då ska jag nämligen på avdelningskonferens på eftermiddagen med avslutande buffé om aftonen. Vidare med till krogen följer jag emellertid inte. Tofflan är kvällstrött och det lär bli senare än vanligt i morgon ändå.
Ha en skön onsdagskväll!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, tagged adventsljusstake, adventsstjärna, alkohol, avjula, önska, balansera, balkong, bälte, dator, duntofflor, fotbeklädnad, gardinstång, Gården, göra ett ryck, ha på fötterna, hängsle, helg, hem, jeans, jubla, jul, juldukar, julgardin, julklapp, julprydnader, kallt om hälen, knä, läggdags, litteratur, ljusnande kvällar, ljusslinga, natt, onda ben, operationsärr, oskönt, psykologisk dramathriller, pyjamas, shopping, skön, skitfula, skitkallt, slut, sopberg, sophink, spänne, stödstrumpor, stjärnbeströdd, strumpor, strykhög, Toffelfötter, tomten, trist, tvätta, tvättmaskin, vardagsrum, varma, vin, vintrigt on 08 januari 2016|
6 Comments »
Ett inlägg om fotbeklädnader och julprylar.
De senaste dagarna har jag insett att det faktiskt fanns saker jag kunde ha önskat mig i julklapp av tomten. Igår, när det var så skitkallt, hade det inte varit fel med en pyjamas. Vid läggdags jublade jag emellertid när jag kom ihåg att jag faktiskt äger ett par duntofflor. Jajamens! De åkte på. Och av under natten, förstås, men värmde Toffelfötterna till dessas ägare somnade.
Jubel! Jag hittade mina duntofflor igår!
Tidigare på kvällen hade jag också konstaterat att ytterligare ett par strumpor skulle gå i sophinken. Jag tyckte att det drog lite kallt om hälen…
Det drog kallt om hälen…
I morse var det nytt jubel i Toffelhemmet! Jag hittade mina stjärnbeströdda stödstrumpor. De är sköna för mina onda ben och samtidigt varma eftersom de går upp till knäna. Skitfula, ja, men ingen tittar under mina jeans.
Stjärnbeströdda stödstrumpor – skönt för onda och kalla ben.
Pyjamas och strumpor kunde jag alltså ha önskat mig, med andra ord. Och hängslen. Jag kan nämligen inte ha bälte, för spännet sitter precis där mitt operationsärr går och det är mycket oskönt.
Men nu är julen slut och det är ett år till nästa, ungefär. Mina planer för kvällen är att avjula mitt hem – åtminstone på de sista julprydnaderna, juldukarna och julgardinen. Det är ju så vintrigt nu att det känns trist att ta ner stjärnor och stakar. De får vara framme ytterligare några dar. Ljusslingan på ballen* får sitt uppe tills kvällarna ljusnar.
Sen ska det tvättas. Strykhögen börjar växa till sig igen, men jag tänkte göra ett ryck medan tvättmaskinen jobbar. Då återstår inte så många måsten i helgen mer än att tvätta ytterligare en eller två maskiner. Ett tag var jag inne på att åka och köpa vin i kväll, men det kan jag spara till i morgon – och samtidigt forsla ut sopberget som har bildats här.
Så varför sitter jag vid datorn i stället för att köra igång med att balansera ner gardinstången i vardagsrummet? Ju tidigare jag blir färdig desto snabbare kan jag slå mig ner och läsa de sista sidorna i Gården…
Vad händer hos DIG i helgen??? Och har du avjulat än??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta, för även om jag balanserar med stänger, tvättar, stryker etc passerar jag datorn då och och då.
*ballen = balkongen
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Personligt, TV, tagged advent, adventsljusstake, Åsa Jinder, ärenden, önskemat, balkong, bössor, blå hyacint, bloggvän, bostadsrättsförening, chokladrutor med kokos, dan före dopparedan, doft, drottningsylt, dubbelvåffeljärn, energi, fika, filt, fjärde advent, frukost, fylla på, go, gran, hästastake, hjortronsylt, horn, Igloo, inomhus, iskallt, jättekallt, juldoft, julmat, kaka, Kärlek störst av allt smärtsammast, kärleksmums, kök, klä granen, kopparstake, korg, kyla, lagom stor och perfekt, läsa, litteratur, mamma, morfar, mormor, natt, plastgran, ren, rollator, söndag, söndagsmiddag, skämta, skidor, smärtsam, snö, sol, solig, sommar, son, sportarrangemang, sprejgrädde, tändsticksask, tonåring, underlakan, vardag, vardagsrum, varm, varor, värme, värmerekord, värmesystem, våfflor, vår, vi har vår i luften var har ni er, vinter on 20 december 2015|
4 Comments »
Ett varmt inlägg.
Värmerekord – inomhus: 20,8 grader visar termometern.
När jag var tonåring brukade vi skämta och säga:
Vi har vår i luften, var har ni er?
Fast det var ju förstås på våren. Nu är jag 53 och det är vinter, men den 20 december 2015 kan jag säga likadant, eller åtminstone utbrista nåt om våren. För varmt är det! Jag har till och med värmerekord – inomhus. Det har inte varit över 20 grader inomhus här hemma sen i somras de få dagar solen låg på. Jag begriper mig inte på bostadsrättsföreningens värmesystem. Uppenbarligen funkar det inte som det ska, för på sommaren är det nästan 30 grader varmt och på vintern brukar det vara 18 – 19 grader inomhus hos mig igloon. I natt var här jättekallt också. Mamma hade fått lägga en filt ovanpå underlakanet som var iskallt. Men denna söndagen den fjärde advent är ett stort undantag – 20,8 grader visade termometern i köket att temperaturen inomhus var!
Det fjärde ljuset tände vi till frukost i mormors och morfars kopparstake i köket.
Gröngölingen står på balkongen tills vidare.
Det var lite soligt idag när vi traskade ut, mamma och jag. Inte var vi ensamma heller ute på ärenden. Men allt gick bra och vi fick även tag i en lagom stor och perfekt gran till ett rimligt pris (300 kronor). Granen ska inte vara för hög och inte för vid nedtill eftersom den ska förpassas in i ett av vardagsrummets hörn. Mamma tog våra varor i korgen på rollatorn medan jag bar den nätade granen hem till balkongen. Där står den nu i ett par dar, fram till onsdag. För i vår familj klär vi alltid granen dan före dopparedan. Mina blåa hyancinter, som jag köpte häromdan, har börjat slå ut och dessas doftutsöndringar tillsammans med äkta gran är riktig jul för mig! Sen kan andra ha plastgran eller ingen gran alls – var och en gör som den tycker och vill.
Kärleksmums – eller chokladrutor med kokos på.
Efter utförda ärenden och hemförd gran behövde vi fylla på energin. Det blev fika och jag tog en kaka. Kärleksmums, kallas de visst nu för tiden. När jag var barn sa vi… chokladrutor med kokos. Goa var de, i alla fall.
Eftermiddagskaffet intog vi i vardagsrummet. Då kunde vi tända det fjärde ljuset även i hästastaken. Den fina trästaken fick jag av vännen M en gång när hon kom för att hälsa på en helg med sin son när han var liten. Det är många år sen nu, men inför varje första advent tar jag fram den och precis som kopparstaken har den sin egen plats i mitt hem. Mamma kollade lite TV – nåt sportarrangemang med snö, skidor och bössor. Jag läste ut Åsa Jinders bok – smärtsam var ordet…
Hästastaken i trä. Notera den fina tändsticksasken med renen på – den fick jag förra året av en bloggvän.
Mammas enda önskemat, förutom julmat, när hon kom hit var våfflor. Därför åkte dubbeljärnet ut och jag gräddade så det stod härliga till. Sprejgrädde och två sorters sylt – drottning och hjortron – bjöd jag till. Jag tror att vi åt fyra våfflor var. Och ja ja, våfflor ska en väl äta på våren. Men det var ju nästan som en vårdag idag, så då passade det ju alldeles utmärkt, tyckte vi. Vad åt du själv till söndagsmiddag??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!
Våfflor med sylt och grädde passade utmärkt idag.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Personligt, TV, tagged adventsljusstake, alkohol, ädelost, bonusson, citrus, dammsugare, fika, fikabrödspåse, finsk, flator, frukost, Fullerö, Fullerö handel, gå enligt tidtabell, glasdörrar, glömma, glittrig tjej, gourmet-katt, grillade kattungar, hästastake, heder, ICA Supermarket Solen, julklapp, kaffe, kaffebricka, katt, kattungar, kök, köksstol, knacka på, knycka, kolla, litteratur, lucia, Lucia-feeling, luciatåg, Lucifer, lussekatt, lyssna, mat, middagsmat, mini, mugg, mysig, obestämt kön, Omerta, pepparkakor, provsmaka, röda sidenband, saffransbulle, sång, söndagsmiddag, söt, scheka, shopping, sitta med vid bordet, skönsång, skita ner, slå in julklappar, snäll, stake, starkvinsglögg, stänga, stjärngosse, svarta oliver, svedda morrhår, Sverige, Sveriges Television, tända ljus, tärnor, tåg, thriller, titta på, tomte, tredje advent, tvätta, tyst on 13 december 2015|
Ett inlägg om min tredje advent, tillika Luciadagen.
Nån Lucia knackade inte på i morse med kaffebricka, lussekatter och skönsång. Jag fick minsann kliva ur sängen och sätta på kaffe själv. Men den första muggen tog jag med mig till sovrummet och avnjöt tillsammans med boken om heder.
När klockan var tjugo i tio messade jag Fästmön och frågade om det passade med en tur till Fullerö idag för de sista julklappsinköpen. Det passade. Jag hade ett par saker att göra hemmavid först. Tvätta, till exempel. Jag fattar inte vem som skitar ner så mycket kläder här… Till frukosten kom i alla fall Lucia med två tärnor och en finsk stjärngosse som såg ut som om han provsmakat starkvinsglöggen i släptåg. Sist i tåget fanns en lussekatt. Lussekattens ljus och stjärngossen samt tre ljus i adventsljusstaken tändes andaktsfullt.
Mitt eget Luciatåg är väl ett av Sveriges få tåg som går enligt tidtabell. Tre ljus tändes i staken också.
På Fullerö glodde vi på tomtar. En och annan julklapp inhandlades också. Och jag slog på stort och köpte en glittrig tjej till mig själv.
Detta bildspel kräver JavaScript.
På hemvägen stannade vi till vid ICA Solen för vi behövde handla fikabröd och mat. Fast det var bara en som handlade och den som ”glömde” handla har nu ingen middagsmat till ikväll. Så kan det gå. I Himlen var det fullt av levande lussekatter. De är så söta att en nästan kan äta upp dem till söndagsmiddag… När vi skulle fika och tända adventsljusen fick vi emellertid stänga ute katterna från köket. Katterna fick titta på oss genom glaset i dörrarna. Dels ville vi ha vårt fikabröd ifred, dels ville vi inte ha några svedda morrhår eller grillade kattungar. Men killarna, båda bonussönerna, fick sitta med vid bordet. (Visst är vi snälla?) Efter fikat släppte vi in mamma Mini. Hon visade sig gilla både ädelost och svarta oliver, den gourmet-kattan.
Detta bildspel kräver JavaScript.
Nja, för att få nån ordentlig Lucia-feeling fick jag titta på SvT i kväll. Det var riktigt mysigt att kolla och lyssna medan jag slog in årets tre sista (?) julklappar…
Detta bildspel kräver JavaScript.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Epikuréiskt, Familj, Krämpor, Personligt, Vänner, tagged adventsfika, adventsljusstake, alkohol, andra advent, äldste bonusson, bädda rent, bära, bensinmack, ett glas rött, fikonmarmelad, foto, freda oss, goda ostar, gott, hästastaken, himlen öppnade sig, huslig, kaffe, katt, kattungar, köksbord, knävärk, låst, levande, lida, livet, ljus, Luddskallarna, lussekatt, mamma, mörkt, middag, nyfiken, ont i axlarna, parkering, påssjuka, pepparkakor, rödvin, regn, söka jobb, söt nos, shopping, sken, snäll, stake, stilla, stoppa en strumpa, tända på, telefoni, tvätta, vardgsrum, vräka ner on 06 december 2015|
2 Comments »
Ett inlägg om andra advent.
Citrus på bordet fast hon inte får.
Om det är nåt en skulle kunna tro att det är brist på i mitt liv så är det stakar. Men faktum är att jag har sett så många såna ”live” idag att det räcker och blir över. Eller nej. Den typen av stakar som jag har sett är visserligen av det levande slaget och såna en tänder på, men de har samtliga haft ljus. Andra advent har jag firat ganska storslaget med såväl stakar som lussekatter. Sötaste lussekatten var nog den här intill.
Men först var jag lite huslig här hemma. Tvättade, bäddade rent, hade syjunta stoppade en och annan strumpa och sökte ett jobb. Innan jag åkte och hämtade Fästmön ringde jag mamma. Framåt eftermiddagen fick regnet en ny skjuts och det fullkomligt vräkte ner ett tag. Anna och jag åkte och handlade och på väg ut till Förorten var det som om himlen öppnade sig. I stället för att köra 70 fick jag hålla 40 fram till bensinmacken.
Detta bildspel kräver JavaScript.
Äldste bonussonen var snäll nog och kom och mötte oss vid parkeringen i Himlen samt bar vår medförda last. Anna hade nämligen handlat ett och annat till Luddskallarna* och sånt är tungt. Jag lider fortfarande av påssjukan från igår – mina axlar är riktigt onda. Knävärken vill inte heller ge med sig, irriterande nog. Anna fick inte äta utan tvingades koka kaffe till mig. Till kaffet hade vi pepparkakor och lussekatter, de senare även av det levande slaget. Och trots att katterna fick mat – av Mommisen** – hade vi fullt sjå att freda oss från deras nyfikna och söta nosar. Inte kan de vara stilla heller så en kan ta bra bilder på dem…
Detta bildspel kräver JavaScript.
Hemma i New Village var det mörkt. Det blev till att tända… en stake, förstås. Denna gång blev det hästastaken från vännen M i vardagsrummet. I skenet från dess två ljus intog jag min middag – de goda ostarna och fikonmarmeladen som jag inte åt igår samt ett glas rött. Ibland är livet bara så… gött…
Detta bildspel kräver JavaScript.
*Luddskallarna = katterna Mini, Lucifer och Citrus
**Mommisen = Tofflan
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Epikuréiskt, Familj, Personligt, Trams, TV, Vänner, tagged adventsljusstake, adventsstjärna, arbetsdag, ärende, blogg, brillor, Bron, Downton Abbey, dröm om små änglar, första advent, fika, frukost, fyrbent, gigantisk, god natt, grå, härlig, headset, humor, ICA Supermarket SAMköp, kaffe på sängen, kak-tarm, känslosam upplevelse, kök, klättra omkring, kommentera, kopparstake, löpande, mamma, maskering, mörk, mössa, morfar, mormor, Pulled chicken, söndagsmiddag, sopa, sov gott, tänt ljus, telefoni, trav, uttänjd on 29 november 2015|
Ett ljust inlägg.
En grå dag tarvade tända stjärnor och stakar.
Sicken grå dag det var idag! I morse klättrade jag omkring i köket och satte upp de två sista stakarna och den sista, gigantiska stjärnan. Jag provtände, släckte och tände igen – hela den här dan var ju mörk och hela den här dan var adventsstjärnor och dito stakar tända i mitt hem. Fästmön och jag åt frukost vid köksbordet efter att ha intagit kaffe på sängen. Jag tände mormors och morfars kopparstake när vi åt, men kombon mossa – tända ljus är ingen bra kombo, nåt som vännen FEM har erfarenhet av. Vi lämnade inte bordet en sekund medan det första adventsljuset var tänt.
Framåt eftermiddagen slängde jag veckans sopor innan vi åkte och handlade lite på ICA Heidan. Jag hittade Pulled chicken för 20 spänn och det blev min söndagsmiddag i kväll. Men före maten tittade vi in till Annas snälla mamma och hennes L för ett litet ärende och för en fika.
L redo för travet.
Annas snälla mamma dukade upp till en rejäl adventsfika. Eftersom kak-tarmen blivit riktigt uttänjd igår för min del var det ju inte svårt att fortsätta. Men en som hade svårt att dela uppmärksamheten mellan oss tre damer och några fyrbenta, löpande saker på TV:n var L. Hänsynsfull som han är använde han dock headset. Fast han kommenterade så vi inte skulle missa nåt. Jag kunde inte låta bli att ta en bild. Brillorna har emellertid jag målat dit. Det är ju inte säkert att L vill förekomma på den här bloggen utan maskering.
Så småningom körde Clark Kent* ut Anna till Himlen och jag fortsatte hem till New Village. Mamma fick ett samtal och jag hann laga mat och äta den innan jag såg gårdagens Downton Abbey och säsongens sista Bron. Båda programmen är spännande men på olika sätt. Bron var dessutom en väldigt… känslosam upplevelse på ett särskilt sätt för mig i kväll.
Nu är det dags att hoppa i säng denna första advent. I morgon är det en ny, härlig arbetsdag. God natt, dröm om små änglar och sov så gott till dess!
Första advent 2015 är snart slut.
*Clark Kent = min lille bilman
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Familj, Personligt, TV, tagged adventsljusstake, adventsstjärna, alkohol, öl, balkongräcke, blå, boaorm, bord, Det Lilla Undret av Effektivitet, förbajsad, förlängningssladd, förråd, första advent, fejkbarr, fredagskväll, gästsäng, helg, i förväg, jul, julevangelium, julklapp, julklappar, krångla, kväll, ljusslinga, lysa, mage, mamma, natt, nöjd, ostbågar, påse, prova, provningsanstalt, resurser, rim, söka jobb, skruva ur och i, slå in, sno runt, sovrum, spika, stearinljus, tända och släcka, tålamod, testa, Toffliansk fredagsmiddag, trasig, tvätta, underhållningsprogram, ute i god tid, vacke, varde ljus! on 20 november 2015|
2 Comments »
Ett inlägg om vissa förberedelser inför kommande högtid.
Jaha. Du sitter väl framför TV:n och glor på nåt underhållningsprogram. Ha! Det gör inte jag. Här har varit full fart sen jag kom hem. Jag gör inte som andra här i huset – spikar och tvättar sent om kvällarna och nätterna. Det som ska göras görs nu, inte sen. Magen har inte fått nåt i sig sen halv tolv, så när dessa rader är färdigskrivna blir det Toffliansk fredagsmiddag, det vill säga ostbågar och öl.
Först sökte jag ett par jobb. Sen pep jag ut i förrådet och hämtade in alla stakar och stjärnor jag tänker sätta upp NÄSTA helg när det är första advent. Här sätts inget upp i förväg, alltså, men det testas. Alla prylar las på gästsängen och så drog jag fram en förlängningssladd och började prova. Alltid lyste – utom den blåa staken till sovrummet. Men här finns resurser! Och tålamod. En av de små lamporna var förstås trasig och då lyser inte nån av de andra. Bara att sätta sig ner och skruva ur och i och tända och släcka med knappen. Till sist varde det ljus även i sovrumsstaken. De enda stakar jag inte testade var de två som ska ha stearinljus. Ljus är emellertid inköpta.
Tofflisk provningsanstalt.
Inspirerad fortsatte jag med nästa julevangelium: att slå in julklappar. Men nä. Jag skrev inga rim. I år har jag sannerligen varit ute i god tid. Hela sju klappar slog jag in. De flesta är till mamma och jag måste fixa sånt lite då och då och helst innan mamma kommer hit.
Sju vackra (?!) klappar på ett bord…
Och medan Det Lilla Undret av Effektivitet, det vill säga jag, ändå var igång provade jag förstås ljusslingan där den låg i en påse. För gissa bara hur förbajsad jag skulle bli om jag krånglat med den sex meter långa boaormen av fejkbarr och sen skiten inte funkar… Nu fungerade den och jag hoppas att det håller i sig till i morgon när jag ska sno den runt balleräcket*.
Det lyser i påsen bland fejkbarren.
Men nu är jag väl värd en bira och ostbågar, va???
Jag är så, nöjd nöjd, jag är… nöjd…
*balleräcke = balkongräcke
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Familj, Personligt, Trams, TV, tagged 50-åring, administration, adventsljusstake, adventsstjärna, andra kanaler, Anja Kontor, anstränga mig, arbetsvecka, ärlighet varar längst, ödmjuk, badrum, balkongbelysning, banan, barn, bekräftelse, bländad, blodsocker, bra och mindre bra, bravur, byta kanal, clementin, dammsuga, dator, dålig, dinera, duktig, födelsedag, förmåga, försökt titta, förstår inte, fel, fira, fira jul, fnissa, forskningsvärlden, fredag, fruktansvärda, fruktsallad, Gina Dirawi, glad, glatt överraskad, glo, havet, hänvisad, helg, hemma, humor, ingen stor familj, inkännande, inte förvånad, irritera sig, julvärd, kattungar, köra stenhårt, klaga, klargörande, knattra, kollega, kompott, konsultchef, Kukasjärvi, lägenhet, lördag, lyfta, matbord, matglad, mäktiga tittarsiffror, mörkt, möte, middag, mobiltelefoni, nöd, nödig, nödknapp, nöjd, onödig, ord, Petra Mede, planer, pojkvän, prestation, religion, rysansvärt, saft, söka jobb, sevärd, självförtroende, självkänsla, skåla, sliten, smart, små äventyr, springa ett varv, städa, Sveriges Television, svika, tacksam, teori, toalett, tuffa arbetsdagar, TV-människa, TV-tittande, tvätta, tvehågsen, under naglarna, uppdrag, vardag, varm, världen, verkligheten, vidrig on 20 november 2015|
4 Comments »
Ett blandat inlägg.
Det är fredag. Det är fredag seneftermiddag, på väg att bli kväll och jag sitter hemma framför datorn för att summera. En kan säga att det har varit fruktsallad idag, det vill säga en blandad kompott av stort och smått, högt och lågt. Idag var jag till exempel i Kukasjärvi i teorin, ett ställe jag aldrig hört talas om tidigare. Självklart fnissade jag. Sen har jag varit en tur in i forskningsvärlden, nere i ett hav och på ett och annat möte.
En av mina prestationer den här veckan var att jag skalade en clementin. Jag tycker att det är vidrigt och rysansvärt att få in saften under naglarna. 😮
Jag är nöjd med mina prestationer den här veckan (jag skalade till och med en clementin i eftermiddags och det har jag mycket svårt för att göra!) och jag är glad och tacksam över de bekräftelser jag får. När jag oroar mig för att inte räcka till får jag inkännande och klargörande ord av NK*. NK har en otrolig förmåga att lyfta mig när min självkänsla och mitt självförtroende sviker och jag känner mig… dålig. H*n säger sånt som:
Du har gjort vad du har kunnat. Det är inte ditt fel att XXX…
På eftermiddagen ringde min konsultchef och vi fick ett bra och sammanfattande samtal. Jag hörde hur han knattrade ner vad jag sa, både bra saker och mindre bra. Och så talade jag om att jag hade varit iväg på diverse små äventyr, men inte fått resultatet av dessa än. Ärlighet varar längst. Sen avslutades min arbetsvecka med ett möte som varade nästan ända fram tills det var dags att gå hem.
Jag tog en banan på väg ut från jobbet idag så att jag skulle hålla blodsockret på en bra nivå.
I kväll hade jag tänkte tvätta och torka av lite i badrummet. Det får anstå, för helgplanerna är lite förändrade. Jag blir inte hemma hela lördagen som tänkt utan ska ut och röra på mig en tur. Det jag måste hinna fixa medan det är ljust är att sno ballebelysningen** runt balleräcket***. Det är ju helt omöjligt att göra en vardag eftersom det är så mörkt när jag kommer hem. Dammsugningen får emellertid vänta till söndagen på dagen, men att prova om stakar och stjärnor fungerar hinner jag nog under morgondagen. Nånstans måste jag hinna med att söka ett par jobb också. Jag ska anstränga mig för att orka det i kväll. Jag är rätt sliten efter fem tuffa arbetsdar…
På söndag ska vi fira familjens 50-åring med en gemensam middag. Alla barnen inklusive en pojkvän kommer hem till helgen, så vi blir åtta runt matbordet. Hur nu det ska gå… Där vi ska dinera finns ju också två… matglada kattungar…
Tomte-Tofflan hade definitivt INTE passat som julvärd.
Idag har det hänt saker ute i världen och verkligheten igen som är fruktansvärda. Här hemma har SvT avslöjat att Gina Dirawi blir årets julvärd. Jag tycker inte att valet av julvärd i år var nåt bra val, men för mig har det definitivt inte nåt att göra med vilken religion Gina Dirawi tillhör. Samtidigt är jag inte förvånad över SvT:s val – de kör ju stenhårt med Gina Dirawi i alla möjliga program som jag inte tycker är sevärda (jag har försökt titta, men förstår inte Gina Dirawis humor). Jag har inte hört nån som pratar om eller tittar på hennes program. Det jag undrar över är varför de inte valde nån TV-människa som har riktigt mäktiga tittarsiffror, såsom Anja Kontor, till exempel. Anja Kontor är dessutom vad jag har sett duktig, smart, ödmjuk och varm. Jag tycker inte att Gina Dirawi har tillräckligt av dessa egenskaper och det är egenskaper som jag tycker passar en julvärd. Men… vem vet… Det kanske blir riktigt bra. Jag var ju lite tvehågsen när det gällde Petra Mede och då blev jag glatt överraskad – hon skötte uppdraget med bravur. Vi får la si hur det går. Vi som inte firar jul med nån stor familj är ju rätt hänvisade till TV-tittande. Är julvärden nån en inte tycker om blir det nog inget tittande på SvT. Då är det tur att en har andra kanaler och kan byta kanal i stället för att sitta och glo, irritera sig och klaga.
Nu ska jag springa ett varv i lägenheten och sen ta nya tag med diverse… administration. Jag lämnar dig med en bild från jobbet. Med den vill jag säga hur tryckt det känns att det finns en NÖD-knapp på toaletten. Fast ganska oNÖDigt också eftersom en redan har fått hjälp i sin NÖDighet om en befinner sig på toa…
Om en är NÖDig behövs kanske ett NÖDlarm, men har en gjort sig oNÖDig behövs det inte på toa.
Vad händer hos DIG i helgen? Ska du äta frukt, fira ett födelsedagsbarn eller rentav gå på toa??? Skriv några rader i en kommentar och berätta, så blir jag glad!
*NK = Närmaste Kollegan
**ballebeslysningen = balkongbelysningen
***balleräcket = balkongräcket
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Familj, Gult, Ironi, Personligt, Trams, tagged adventsljusstake, adventsstjärna, arbetsrum, året om, bländad, blåsa, det långa benet före det korta, dofta söndagsstek, environger, familjesammankomst, få fart, fönster, förbereda, förblindad, februarisol, gammal, gästrum, gissa, gnöla, gott samvete, granne, grill, häcka inomhus, häl, hälsa, humor, inte hälsa, julen varar än till påska, julgranskulor, julprydnad, kök, keps, kvarter, kvast, kylig, ljusslinga, ljusstake, locka och pocka, middagsgäst, mindre kufisk, minnas, misstag, morfar, nordlig, olika riktningar, orka, påskägg, påskfirande, påskkärring, pingisboll, promenad, rätt praktiskt, rätta till, ropa, rygg, söndagspromenad, sjunga, skitkärring, somrigt, studsa, svischa ut, tacka, tomte, träningscykel, undanplockning, uteplats, vackert väder, vaken, vind, yngre stenåldern on 15 februari 2015|
12 Comments »
Ett tisdags-inlägg med en smula självironi.
Himlen är oskyldigt blå idag.
När himlen är oskyldigt blå kan inte ens en gammal Toffla häcka inomhus med gott samvete. Jag svischade ut (nåja…) och blev så förblindad av februarisolen först att jag missade att hälsa på en granne. Men jag insåg snart mitt misstag och vi växlade några ord innan vinden tog tag i oss och blåste oss i olika riktningar. En annan granne studsade förbi. Kanske var h*n också bländad av solen. Jag tänkte ropa efter grannen eftersom jag har fått höra att det är jag som inte hälsar. Men jag orkade inte. Varför bry sig om människor som är mindre än pingisbollar?
Jag tog i stället det långa benet före det korta och begav mig ut på promenad i kvarter som doftade söndagsstek och familjesammankomst. Mindes min egen familjs söndagar med morfar som middagsgäst mitt på dan. Då, på yngre stenåldern, var det svårt att komma upp till klockan 13 när morfar anlände. Idag hade jag vid 13-tiden varit vaken i sådär en fem, sex timmar.
Det är kyligt idag och vinden är nordlig. Även om himlen är blå och vädret vackert var jag tvungen att locka och pocka mig själv för att få mig runt i environgerna. Jag visste ju att ryggen skulle tacka mig sen, medan hälen snart började gnöla. Sometimes you just can’t win…
För att få fart på mig bestämde jag mig för att kolla hur det står till med undanplockningen av julprydnader hos folk. Här är resultatet. Men notera att tre saker är mina egna! Kan du gissa vilka???
Detta bildspel kräver JavaScript.
Nåja… Julen varar än till påska brukar ju somliga sjunga. Jag har förberett för påskfirande jämt. Det är faktiskt rätt praktiskt – även om Somliga skulle vilja… rätta till genom att plocka bort dessa som jag har framme året om:
Detta bildspel kräver JavaScript.
Och nu vill jag ju förstås veta hur DU har det med julprydnader och påskkärringar… Skriv några rader och berätta så jag förhoppningsvis får känna mig lite mindre kufisk…
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Personligt, tagged adventsdagar, adventsljusstake, använda, en, fira, ingen, julstress, kök, levande ljus, nyfiken, svar, tack, tända ljus, Tofflan undrade, Tre, två, vacker, vardagsrum on 21 december 2014|
Ett redovisande inlägg.
Nu har vi firat alla fyra adventsdagarna i år och tänt ljus. Men Tofflan är ju nyfiken av sig och undrade hur många adventsljusstakar med levande ljus du använder.
Så här fördelade sig de 19 inkomna svaren:
47 procent (nio personer) svarade: En enda. Det räcker.
32 procent (sex personer) svarade: Ingen.
21 procent (fyra personer) svarade: Två – en i köket och en vardagsrummet.
Ingen svarade: Tre eller fler. Det är ju så vackert!
Stort TACK till dig som tog dig tid i julstressen att klicka ett svar! Jag hoppas att du kollar in den nya frågan, som vanligt här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar…
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 