Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘fäbless’

Ett inlägg i vilket Tofflan laddar för långkörning, pladdrar om böcker och avslutar med ett oombett råd.


 

Ängel i handen

Min skyddsängel, en julklapp från Sister of Pain förra året.

Jag vaknade till en regnig morgon. Det är väl inte mitt favoritväder att köra i under en långkörning, men det är bättre än snö. Fast snö ska det visst också komma längs vägen jag ska färdas. Det är en klass 1-varning utfärdad, vad den nu innebär. Det oroar mig lite, eftersom jag har sommardäck på bilen. Samtidigt har jag förtröstan i mr Upstairs, herrn däruppe, att han ledsagar mig hem till mamma, och min skyddsängel. Och skulle det vara så att jag inte kommer fram är det nån mening med det. Jag orkar inte oroa mig eller bekymra mig längre. Men håll med om att det skulle vara lite typat om det hände nåt, nu, när jag står inför en sån spännande vändning av livet..?

Den spännande vändningen har jag nästan inte förstått än. Min födelsedag i tisdags blev en helt galen dag med sån fin uppvaktning, presenter och det bästa beskedet. Telefonsamtal och sms hela eftermiddagen och kvällen. Champagne före läggdags så jag inte kunde sova… Det blev två timmars sömn natten mellan tisdag och onsdag. Lite för lite och jag var glad att jag inte hade några måsten igår, jag hade bara några hållpunkter och de var av det roliga slaget.

 Böcker olästa

Ett av hyllplanen med olästa böcker blev fint påfyllt under födelsedagen och igår. Ytterligare fyra böcker är på väg med ett transportföretag.

 

Två Ruth Rendelböcker

Två Ruth Rendellböcker från Kommunalrådet.

Onsdagen gick och jag hade knappt ro att sitta stilla och läsa. Men oron i kroppen var inte längre av det negativa slaget utan av en motsatt sort. Framåt seneftermiddagen tog jag bilen in till stan för att hälsa på hos Kommunalrådet. Jag hade blivit erbjuden två böcker som Kommunalrådet hade dubbletter av. Vi delar en fäbless för deckare, jag och Kommunalrådet. Kommunalrådet hade uppenbarligen mig i tankarna som mottagare av böckerna, två av Ruth Rendells psykologiska thrillrar.

Kommunalrådet är en mycket omtänksam person. Jag blev påmind om en ensam julafton för några år sen när vi mot kvällens slut/på natten hade kontakt via sociala medier. Ensamheten var nåt jag hade valt den julen på grund av sjukdom, men sen var det nog inte det roligaste eller bästa för mig. I natten fanns Kommunalrådet och ytterligare en person som tyvärr senare tog livet av sig. Jag är tacksam att jag finns kvar här. Kanske är det så att Kommunalrådet också har en del i det..?

Regnet har tilltagit och jag ska inte sitta här och pladdra utan sätta fart in i duschen. Men anledningen till att jag sitter vid datorn är att jag väntar på att få ett svar från min handläggare på Arbetsförmedlingen huruvida jag fortfarande måste söka jobb eller inte. Jag behöver ju faktiskt ersättning från a-kassan fram till dess jag tillträder min nya tjänst. Jag mejlade min handläggare helt snabbt och kort i tisdags och fick då ett snabbt svar med ett stort grattis. Sen kom jag ju på en följdfråga om det där med jobbsökeriet, men den har jag alltså inte fått nåt svar på. Nåja, datorn följer ju med ner till mamma och kanske blir det nån stund över att söka jobb, fast jag varken vill eller behöver, främst under lördagen. Har en stark misstanke att min lilla mamma TV-ledes vill följa firandet av vår konung som blir 70 år då.

Jag har redan hunnit bli förvånad över okunnighet idag, men jag ska inte säga vad eller hur, bara att den är av den litterära sorten. Visst är det kul och bra att läsa nya böcker och roligt att berätta om dem i sociala medier. Samtidigt ger läsning av äldre litteratur en bildning som jag saknar hos vissa författare och läsare idag. Att se lite bakåt är inte fel ibland, vill jag skicka med som dagens oombedda råd.

Olästa böcker

Ytterligare ett hyllplan i sovrummet med olästa böcker. Här finns en del loppisfynd, men också en och annan icke skönlitterär bok. En rätt salig blandning, med andra ord!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett överlevt inlägg.


 

Life is sweet

Livet är starkare än smärtan.

Tänk att jag har överlevt! Det måste vara ett tecken på att livet är för mig och att jag ska vara kvar här ett tag till. Livet är starkare än smärtan. Inte kan jag på nåt sätt påstå att jag är pigg och kry idag. Smärtan finns kvar, jag är stel och svag. Men… jag lever! Medicinen hjälpte föga. Det är nog så att smärtan – och det som kommer med den – måste ha sin gång. Ändå känns det tryggt att ha medicinen hemma. Nu gäller det bara att ta den när den behövs, inte när smärtan är alltför skarp. Idag finns den fortfarande här och sveper om min mage och rygg nedtill, som ett brett bälte. Men jag har bestämt mig för att den inte ska få ta överhanden och jag ska hålla mig uppe idag. Morgondagen är ju en sån viktig dag!

Nästrimmer

”No pulling guaranteed”

Innan smärtan satte klorna i mig hade vi en bra helg, Fästmön och jag. Vi var bland annat på Salléns och tittade på röda köksmaskiner, nåt som en av oss har en viss fäbless för. Jag tittade på en nästrimmer som garanterade

No pulling

Mindes när vi skojade med min pappa och köpte en sån till honom. Det var en rätt värdelös tingest, pappa skrek när han provade den. Sen hamnade den i hans byrålåda och kom aldrig mer fram. Nåja. Vi kom varken ut med nån röd köksmaskin eller nån nästrimmer från Salléns, blott en glödlampa. Såna är vi när vi är på shoppingtur!

En kopp kaffe

En skir kopp kaffe på Erikshjälpen.

Vi korsade gamla E4:an och svängde in till Erikshjälpen. Redan i entrén doftade det nybakade kanelbullar. Vem kan motstå det? Inte ens såna med dåliga magar som borde motstå det. Men först tog vi en lång tur bland hyllorna och möblerna. Vi såg både tokigt och slugt, vackert och fult – precis som vanligt. Anna blev förälskad i en söt kaffeservis. Den påminde om en av dem som min mamma har/hade. En finservis, som jag tror att mina föräldrar fick i bröllopsgåva. Den användes nämligen enbart vid högtidsdagar. Sen kom det andra kaffeserviser in i familjen, främst från farmor och farfars hem. De är också fina, på sitt sätt, men jag har inga minnen kopplade till dem.

Bok Låt mig ta din hand

En bok följde med mig hem från Erikshjälpen. Helt otippat, va’?

Vi tog i alla fall en fika. I Erikshjälpens lilla kafé jobbar alldeles för många människor som jag har svårt att förstå vad de säger. Men kaffet är ljuvligt gott och en kan dricka det ur skira, vackra koppar. Självklart blev det en kanelbulle till. (Så här efteråt misstänker jag att kanelbullar är ytterligare en grej som får strykas på listan över sånt jag kan äta utan att nästan dö i tarmkramp.)

Med mig från Erikshjälpen kom en pocketbok för 15 spänn, i dyraste laget, tycker jag nog. Andra loppisar brukar ta en femma för pocketar… Nåja, jag hoppas att boken är bra. Det är visst den tredje delen i en serie – eller så är det bara författarens tredje bok – så jag ska försöka få tag i de två första och läsa först. En bok att lägga på vänt, med andra ord. Författaren, Tove Alsterdal, blir en ny bekantskap. Spännande och kul, tycker jag!

Wasabinötter

Wasabinötter får strykas på listan över sånt jag kan äta.

Innan vi for hem blev det ett besök på Stormarknaden. OK, det är inte världens roligaste ställe och det är framför allt alldeles för stort. Men… där finns ju ”allt”. Anna, som ju är kvinnan i förhållandet, handlade på Gubbdagiset, medan jag, som är mannen i förhållandet, köpte mat. Ja, tänk så rollerna kan förändras! (<== ironi).

På kvällen lagade jag mat, för jag hade ju börjat äta lite fast föda igen under veckan. Men att inleda med wasabinötter kanske inte var det bästa för min mage. De är väldigt goda och väldigt starka. Tyvärr får nog dessa strykas också på min kan-äta-lista. Vi drack ett svindyrt vin till maten (kalkon) och vad jag tyckte om det kommer i ett separat inlägg! Vi skulle ju fira lite, lite grann i helgen…

Kokostopp

Naturgodis i form av kokostopp går fetbort också. (Det ser ut som gröt, men är jättegott!)

Mr Selfridge såg vi förstås på lördagskvällen, i alla fall jag. Det är den fjärde och sista säsongen och Anna missade den förra så hon läste. Lördagsgodis blev det och det är ytterligare sånt som nu åker fetbort. Jag åt två små kokostoppar (naturgodis) och två rader mintchoklad. Mår illa bara jag tänker på det…

 

 

Randiga lakan på duntäcke

Igår vilade jag hela eftermiddagen och kvällen och natten…

Sen kom söndagen… Och den tog jag, som bekant (?) på orden och gjorde till en vilodag. När jag hade skjutsat hem Anna med stegen la jag mig i sängen och klev nästan inte upp igen förrän i morse. Det enda jag fick i mig igår var yoghurt och honung på morgonen. Sen levde jag på vatten, mineralvatten och Pro Viva fruktdryck med svartvinbärssmak. Idag har jag druckit en halv mugg kaffe, rester från igår. Tanken på att äta nåt har passerat och jag har inte fångat in den. Men ska jag orka med morgondagen borde jag nog försöka få i mig nånting. Den genomsnälla, goa vännen Agneta har erbjudit sig att lyfta ut sommardäcken i min bil efter jobbet idag. Jag har accepterat erbjudandet. Ibland behöver också en genomstark Toffla lite hjälp.

Min dag har inte alls börjat som den brukar, men det är bara att bita ihop och komma igen för när en är arbetssökande får en inte vara sjuk. Jag läste dessutom hos en bloggvän häromdan att en inte ens får vara sjuk ens när en är sjuk. Det är så illa i Sverige 2016.

Men livet… LIVET!!! Life is sweet och bättre än dess motsats.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett litterärt fyndinlägg.


 

Varning för fula ord!

 

Nu har jag kommit på det! Och jag har belägg för det: J.K. Rowling skrev INTE Den tomma stolen. Det gjorde en mig närstående person som har en fäbless att vid… upprördhet använda ett ord som börjar på f och slutar på tt innan det kommer ett tilläggsord. Jajamens! Det blir minst en avhandling om detta!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och för den som inte fattade det är detta naturligtvis ett skämt. Självklart har J.K. Rowling skrivit boken på riktigt.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om mjölkens faror.


 

ett glas mjölk

Jag älskar mjölk!

Det varnas ju rätt som det är för vissa dieter och vissa livsmedel. Såna varningar ska man ta på allvar – men man ska förstås också tolka forskningsresultat på ett sansat sätt, är min uppfattning. Jag tror att en bra och balanserad kost är det bästa, det vill säga lite av allt. Fast det kan ju vara rätt svårt om man har fäblesser för olika smaker och saker man kan stoppa i munnen.

Jag älskar mjölk. Det är den dryck jag helst väljer till mina måltider på vardagar, i alla fall. (Vin är rätt gott också, men det får vara måtta på intaget!) Naturligtvis blir jag helt chockad när jag läser på nätet att mjölk inte alls ger nåt skydd mot frakturer, som man länge hävdat, utan i stället kan vara rent livsfarligt! Under flera år har nästan 110 000 män och kvinnor från tre län har deltagit i undersökningen som nu har presenterats i British Medical Journal.

Vi är väl många som har hört att mjölk är bra för skelettet och mot benskörhet. Men resultaten av den nya undersökningen visar att det faktiskt är tvärtom! Bland kvinnor som drack tre glas mjölk om dan var frakturer till och med vanligare än bland dem som drack högst ett glas per dag. Bland männen var frakturer lika vanliga hos storkonsumenter som lågkonsumenter av mjölk.

Men det läskiga är att forskarna dessutom har kommit fram till att dödligheten ökar rent generellt med ett högre intag av mjölk! Bland kvinnorna var dödligheten till och med nästan fördubblad. Ost och yoghurt, däremot, visar ingen koppling till varken frakturer eller dödlighet. Hur kan det komma sig?

Det kan vara så att mjölk ju innehåller höga halter av laktos. Detta kan brytas ner till galaktos, nåt som har visat sig ha samband med för tidigt åldrande och död. Dessutom har storkonsumenterna av mjölk visat sig ha förhöjda halter av vissa ämnen i blodet, ämnen som orsakar till exempel inflammation.

Nu ska forskarna rota mer i detta och göra nya studier innan det faktiskt går att eventuellt bevisa att mjölk är skadligt. Och det tycker jag är bra, för jag älskar ju som sagt mjölk och vill gärna fortsätta dricka det till maten.

Vad dricker DU helst till maten???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens svängningar.


Men hallå!
Vilken dag jag har haft! Jag skulle ha kunnat kategorisera den och arkivera den under

Skitdagar

men nu gäller det att tänka positivt och inte vara alltför hård mot sig själv. Så den hamnar under

Dagar som kunde ha varit bättre.

Dagen inleddes med… tadaaaaaaaaa… 

En invigning.

Jag har hört – nånstans – att just invigningar är en av min arbetsgivares… fäblesser. Just den här invigningen var speciell för att den hade så många invigningstalare. Annars tyckte jag att den berörde – jag blev faktiskt personligt berörd av själva evenemanget som invigdes: en finsk vecka.

Finsk flagga och två blåvita ljus

Vår finska vecka har invigts!


Ingen av invigningstalarna
höll sitt tal på just finska dock, men bland annat visas en jättefin utställning som är tvåspråkig just nu på mitt jobb. Varför jag känner mig berörd? Jo, just för att den på sätt och vis handlar om mig. Jag är ju andra eller tredje generations-finne, beroende lite på hur man räknar. Pappa räknade sig aldrig som finsk. Han var visserligen född i Helsingfors, men som svensk medborgare. På den tiden fick de nyfödda pappans nationalitet och min farfar var svensk. Farmor, däremot, var finsk.

Hela veckan pågår det nu olika evenemang kring det faktum att min arbetsgivare har ett särskilt uppdrag gentemot sina finska invånare. Jag tycker att det är rent fantastiskt!

Finska tårtor

Till och med tårtorna var finska idag.


Det var sen,
när jag kom upp i kontorslandskapet (jag har oerhört svårt att jobba i ett sådant – jag är ju van vid eget kontor), som den fina inledningen på dagen gick över till… en mindre fin fortsättning. Det var stört omöjligt att logga in i webbverktyget. Jag fann ingen råd utan blev tvungen att påkalla hjälp från Per, som jag störde på hans första arbetsdag på nya jobbet. Han var vänlig nog att försöka hjälpa, men jag var utlåst från systemet fram till lunchtid. Och enligt mina egna krav skulle materialet varit utlagt både internt och externt före lunch. Fail!

Blev tvungen att kila ut och införskaffa lite lunch, som jag försökte avnjuta. Det gick inget vidare, tankarna var på all försening och allt teknikstrul. Men i eftermiddags kom så texter och bilder och till och med en film som kollegan S fixat i morse utlagt. Först vid 15-tiden kunde jag läsa dagens mejl… Vid det laget kände jag mig ganska… genomskinlig. Som om allt jag kan var bortblåst. Utfluget ur skallen.

Glasfigurer

Jag kände mig… genomskinlig idag.


Lite nytta har jag dock gjort.
Förutom det publicerade har jag varit ner till IT med Pers dator och fått den fixad, så nu kan jag ta över den. Vidare fick jag äntligen ett samtal med Johan, som är chef, om vad jag förväntas ägna mig åt om dagarna. Och det blir inte bara webb och intranät. Jag kan, till exempel, tänka mig lite pressfrågor. Har redan lagt mig i omvärldsbevakningen och det mottogs positivt.

Övervakning i taket

Omvärldsbevakning i lunchrummet.


I morgon har vi enhetsmöte.
Eftersom en viss storhelg närmar sig ska det passas på att ätas julbord efter mötet. Vi ska nånstans med bil, nära en viss flygplats. Jag försöker följa med som passagerare, inte förare. Det känns säkrast. Evenemanget till ära har jag lagt fram en lite mer strikt tröja än luvatröjan från min förra arbetsgivare som jag hade på mig idag.

Lite märkligt, just som jag satt och läste mina mejl ringde mobilen. Det var en arbetsgivare inne i Stockholm som undrade om jag fortfarande sökte jobb… Jag fick tyvärr svara nekande, för nu känner jag att jag har förbundit mig för dessa tre månader i första hand. Men ännu mera märkligt var, att mobilen ringde igen när jag satt i bilen på väg hem. Då var det en rekryteringsfirma som… Nej, jag bad dem ringa mig senare eftersom jag körde bil. Det har de inte gjort. Samtidigt… visst är det väl lite typiskt om det skulle komma nåt erbjudande om nytt jobb igen..? Vänta gärna till i vår, tack!

Nu ska jag försöka varva ner efter denna, ganska hemska dag. Vi får se hur det går. Fästmön jobbar till klockan 20 och jag åker och hämtar henne. I morgon kväll firar vi en födelsedag ute i Himlen. Paketen är inslagna och framplockade! Vilken vecka det här ser ut att bli…

Hur ser din vecka ut???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om lite minus.


Idag är det kallt.
Termometern talade sitt tydliga språk i morse. Strax efter klockan sju tog jag den här bilden:

Minusgrader

Minusgrader! Hela 3,6 sådana.


Fästmön
börjar jobba klockan 13
och vi har bestämt oss för att promenera dit. Ja, jag kanske inte går hela vägen utan en bit, bara. Sen i kväll när hon slutar tar jag bilen och hämtar.

Min morgon har jag ägnat åt att leta intressanta jobb att söka. Jag hittade ett. Det tog ganska lång tid att få till det hela rent administrativt. Naturligtvis beroende på ett überkrångligt webbformulär där man ska fylla i typ alla poster man har på sitt redan skrivna CV i Word… Så onödigt mycket tid!

Vidare har jag förberett mig lite inför uppföljningen på Arbetsförmedlingen i morgon. Det är ett faktum att det finns många färre jobb för mig att söka just nu. Det stressar mig, eftersom a-kassan sätter press på Arbetsförmedlingen att sätta press på såna som mig. För söker vi inte massor av jobb hotas vi med att inte få nån ersättning från a-kassan. Den här veckan har jag bara hittat fyra jobb att söka. Jämför det med mellan 15 och 30 per vecka, som det var för nån månad sen …

Pappershög med sökta jobb

Min pappershög med sökta jobb.


Ungefär hälften
av mina ansökningar hittills är fortfarande aktuella. Men om jag knappt lyckas söka ett jobb om dan att söka och samtidigt får tre nej per dag kanske du ser att ekvationen inte går ihop. Resultatet hamnar på minus. Jag vet inte vad jag ska göra och hos Arbetsförmedlingen får jag ingen hjälp. I morgon får jag fem minuter till uppföljning. That’s it!

Inget roligt att se fram emot den närmaste tiden heller. Anna försvinner till sina barn på fredag och blir mamma på heltid igen under två veckor, medan jag vandrar omkring i min hemmabubbla. Nästa vecka har jag i alla fall planerat in storstädning. Måste göra nåt med mina händer, känner jag.

Telefonerade med min egen mamma igår och hon hade fortfarande inte fått blanketten för ansökan om riksfärdtjänst. Den måste vara inlämnad ett visst antal veckor före planerad resa. Hon är jätteorolig att inte få tillbringa sina tre veckor över jul och nyår hos mig. Nu ältar hon det faktum att blanketten inte har kommit. När den väl har kommit och hon har fyllt i den och skickat in den kommer hon att älta och oroa sig över ett eventuellt negativt besked. Jaa, jag är min mors dotter, för jag är likadan…

Men jag tycker bara att julen är jobbig och deprimerande och full av krav. Jag har en dröm om hur jag skulle vilja fira den, men den drömmen tycks inte bli verklighet. Så nu är det mamma och jag – i tre veckor. Jag är glad att vi slipper sitta ensamma på var sitt håll i alla fall. Det var inte så roligt förra året, men samtidigt var jag ju nyopererad och hade ingen möjlighet att ha mamma här eftersom inga lyft var tillåtna. I år mår jag inte på topp av andra skäl. Ekonomiska, till exempel. Det är en hel del som ska få julklappar och sen ska det vara mat och dryck och gottis… och jag vill bara hoppa av eländet, känner jag… Ingen idé att älta just nu.

Ett par små klappar till mamma har jag köpt och jag har nån idé om ytterligare någon. Anna får kanske både nån hård klapp och nån mjuk, ”barnen” har jag ingen aning om vad jag ska ge. Det blir nog en slant per ”barn” och så köper Anna och jag nåt tillsammans. De tre vuxna får nog stå tillbaka till förmån för den yngste. Tyvärr, men så är läget. Minus i kassan, typ.

Ytterligare minus har det blivit på gårdarna här runt omkring. Nån har roat sig med att såga ner en massa träd. Först ut var en björkarna på baksidan. Igår noterade jag att ett par, tre träd på framsidan hade fällts också. Det tycks som om somliga har en fäbless att fälla träd här och det är inte alltid bra. Trädens rötter suger nämligen upp en hel del av smältvattnet från snön senare i vår. Om det inte finns tillräckligt med träd och vidhängande rötter riskerar vårar gräsmattor – och i värsta fall markplanslägenheterna – att råka ut för översvämning… Hoppas att man har tänkt på det…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en tillvaro som sliter på Tofflan.


Fy te rackarns!
Idag har jag slitit hårt med städningen hemma. Det tog nästan hela dan – för jag blev ju lite avbruten då och då av goda vänner som ville spela eller prata eller kommenterade här på bloggen. Jag har som regel att alltid svara i telefonen/mobilen om jag kan (ibland kan man ju inte). Och alla kommentarer jag publicerar här från läsare får svar! Så nja, så värst mycket slet jag ju inte direkt…

Nu är mitt hem emellertid hyfsat rent och glänsande tills nästa attack från dammråttorna. Det var skönt att få det gjort, för då kan vi vara helt lediga i helgen och bara försöka göra roliga saker.

Jag känner att jag skulle behöva ut och röra på mig, men samtidigt har jag svårt att hitta tiden. Ja, det är sant! Det är baske mig ett heltidsjobb att söka jobb! Och att söka tre jobb om dan tar tid. Dels måste jag leta, dels måste jag ju skriva ansökningar. Idag hittade jag dessvärre bara ett enda jobb som jag ville det var värt att söka.

Minns du hur min nya strumpa såg ut efter Pride-paraden? Så här:

Hälen höll, men inte nya strumpan!

Hälen höll, men inte nya strumpan!


Idag har jag i alla fall
till viss del rört på mig, om än inomhus, för nu är det hål på nästa strumpa (fast den var ju inte ny, dårå, men randig).

Hål i strumpan på hälen

Hål i strumpan på hälen, den här gången. Och ja. Jag tycks ha en fäbless för randiga strumpor, för även denna strumpa är randig.


För att hjärnan skulle få sitt
 (det sägs att man blir smart av fisk!) lagade jag till lite lax i ugn idag. Till den hade jag Abbas citron- och dillsås (skitgod!) samt färskpotatis och dill från Slottsträdgården. Grönsakerna blev nåt jag snodde till à la varianten

Man tager vad man haver.

Det blev lite salladsblad, ett par småtomater, majs, gurka, svarta oliver och fetaost. Hur som helst blev det både ätbart och gott! Fästmön var söt och diskade – hon vet att jag hatar att diska! Inte får jag mer lust att diska heller eftersom det läggs om vattenledningar i östra och norra stan och vattnet är extra hårt ett tag framöver. Märkte häromdan att det knappt blev nåt lödder när jag tvättade håret. Och nu är händerna nästan vinterfnasiga på grund av det kalkrika vattnet. Så i stället gick jag ut med två stinkande soppåsar varav den ena läckte nästan en hel kaffekopp. Nä, Tokerians påsar är inte särskilt hållbara!

Vi har varit en sväng ut till Himlen och ett par ärenden. Nu tvättar jag för fullt, maskin nummer två med jeans går just nu. Har fyllt i mitt första kassakort hos internetkassan för veckorna 31 och 32. Utbetalning skulle visst bli torsdag i nästa vecka. Fint! Bara det att jag inte lär få ett korvöre, misstänker jag! För det första jobbade jag de tre första dagarna i vecka 31 och så har a-kassan sju karensdagar, om jag inte minns fel. Det blir exakt sju vardagar det som jag har varit utan jobb och lön, sju vardagar utan en spänn. Sen får jag vänta ytterligare fyra veckor efter torsdag nästa vecka – och kanske lite till – på septembers utbetalning. Tack för den! Vilken tur att jag är så otroligt rik att jag klarar mig fem veckor till. (Ha ha ha, inte alls så säkert, jag var ironisk!)

I morgon förmiddag ska jag på en undersökning som jag inte känner för att göra, men göras ska den. Uff! Och sen är det fredag för oss! Anna är till och med ledig i fyra dagar… Vad ska vi göra med alla dem, tro??? Stoppa strumpor och vila våra slitna fötter???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om färdtjänst och byråkraters fäbless för maktspråk och motstånd mot kommunikatörer.


Mamma har färdtjänst
eftersom hon är rörelsehindrad och har flera svåra sjukdomar. Hon kan inte gå utan rollator och då endast korta sträckor. Hennes skelett har blivit skört av en viss sorts medicin, vilket gör att hon lätt råkar ut för frakturer. Hon är beviljad färdtjänst och har haft det sen många år tillbaka, även om hon, som alla andra, måste ansöka då och då om att få förnya tillståndet. Mammas hälsotillstånd förnyas emellertid inte till det bättre.

Idioti nummer ett:

Varför måste personer med kroniska sjukdomar som inte förbättras utan försämras, då och då på nytt ansöka om färdtjänst? Kränkande!

Av och till ändras färdtjänstreglerna, vanligen därför att kommunerna gör upphandlingar och ibland sluter avtal med nya utförare. Det i sig är det väl inget fel på, man ska inte låta avtal bara löpa på år ut och år in. Men…

Idioti nummer två:

Varför är det alltid pengarna som styr? Varför väljer man alltid den billigaste utföraren även om kvaliteten är undermålig? Jag tänker till exempel på chaufförer som knappt kan göra sig förstådda på svenska, chaufförer som vägrar bära in kassar (ingår i uppgiften färdtjänst), chaufförer som är oförskämda och tigger pengar (en lyckades nästan lura i mamma att han inte fick betalt för att köra färdtjänst), chaufförer vars bolag är beläget i en helt annan kommun (de hittar inte adresserna). Och så vidare. Kränkande! 

Nu har Metropolen Byhålan gjort en upphandling och från och med den 1 juli är det en ny utförare som ska köra kommunens personer med funktionshinder. För ett tag sen fick mamma ett brev om detta, inklusive telefonnummer till nya färdtjänsten samt till kontaktpersoner. Det är bra, men…

Idioti nummer tre:

Brevet är författat på byråkratiska. Vad sägs om detta utdrag:

[…]  Trafiken är uppbyggd i ett tidtabells och linjesystem och som också kommer att kombineras med inomkommunala sjukresor och kompletteringstrafiksresenärer. […]

Nån som vet vad kompletteringstrafiksresenärer är för ena? 

Brevet fortsätter:

[…] Inom tätorten finns också de s.k. anropsstyrda tätortsbussarna, dessa bussar utför trafikuppdrag inom tätorten och endast efter beställning. Bussarna är också tidtabellstyrda.
Resor med dessa bussar kan inte betalas kontant utan måste betalas med ÖstgötaTrafikens periodbiljetter eller reskassa. […]

Reskassa? Vad är det? Anropsstyrd tätortsbuss..?

Mamma är orolig och förstår inte vad det står.

Ska färdtjänsten köra buss nu?

Hon som inte kan åka buss av olika anledningar!

Är det särskilda tidtabeller? Var finns de?

När jag kommer på besök tar jag med dator och trådlöst modem och surfar in på kommunens hemsida för att hämta mer information om de nya färdtjänstreglerna.

Idioti nummer fyra:

På hemsidan med information om de nya reglerna hittar jag inget om bussar. Ordet buss står inte nånstans. Men det står

[…] Vissa regler ändras som t.ex. att färdtjänstresor ska beställas minst 2 timmar i förväg. Inom Motalas tätort måste resenären vara beredd på att förskjuta sin resa +/- 30 minuter från önskad avresetid. Tidtabell finns för Motalas ytterområden. […]

Tidtabell finns… Men då handlar det trots allt om bussar, eller? Och vad är ytterområden? Var finns tidtabellen, förresten?

De nya reglerna är förstås sämre än de tidigare. Sjuka människor kan tvingas få vänta i upp till en halvtimme på färdtjänst – eller i minus en halvtimme! (Vad är tid för en som är sjuk eller funktionshindrad..?) Ska de sjuka stå beredda utomhus på vintern i upp till 30 minuter också? Beställning två timmar i förväg… Men vad händer om man är hos tandläkaren och besöket drar ut på tiden? Mycket sämre service, för att prata klarspråk.

Idioti nummer fem:

Färdtjänsthandläggaren på kommunen har telefontid en timme varje vardag. I övrigt hänvisas på hemsidan till den upphandlade utföraren. Så praktiskt att lägga över kommunikationsansvaret på denna…

Som kommunikatör undrar jag var kommunens kommunikatörer befann sig när detta skulle kommuniceras. Uppenbarligen var ingen av dem inblandade i författandet av brevet som gick ut till de färdtjänstberättigade. En duktig kommunikatör vägrar nämligen byråkratiska. Vidare anser jag att det är ofattbart hur man lämpar över ansvaret på en extern aktör, den upphandlade utföraren, när det gäller att informera om reglerna. För en handläggare som har en minimal telefontid ringer man ju inte till.

Detta, bästa sämsta Metropolen Byhålan, kan bara ge en enda sak: en stor, svart bakLÄXA!

Svart bak
En stor svart bakLÄXA till Metropolen Byhålans kommun för att den inte kommunicerar på ett bra sätt om de nya färdtjänstreglerna.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg där Tofflan skriver om en film.


Ja, jag erkänner!
Jag föll för reklamen som trillade in i inboxen och köpte filmen Hitchcock (2012). Den kom ut i veckan i Sverige på DVD. I kväll tittade Fästmön och jag på den.

hitchcock
En film om Hitch och hans fru.


Den här filmen handlar egentligen inte
om Alfred Hitchcocks liv. Ändå blir den på sätt och vis en spegling av det. Filmen utspelar sig under inspelningen av Psycho, filmen som blev den största (?) av Hitchcocks succéer. Vi får följa händelserna redan innan filmen får OK att spelas in. Hitchcock och hans fru sätter hela sitt hus i pant för att själv bekosta inspelningen. Samtidigt skildras förhållandet mellan makarna. Vi får glimtar av Hitchcocks bulimi och naturligtvis hans fäbless för blondiner. Varför hans fru Alma, som alltid deltar i produktionerna som co-writer eller co-regissör, stannar hos honom är stundom obegripligt. När hon börjar skriva ett manus ihop med en annan man drabbas Hitchcock av… svartsjuka.

För mig är Alfred Hitchcock Mästarnas Mästare när det gäller skräckfilm. Den här filmen är emellertid inte nån sån film utan ett drama. Kanske är det bristen på spänning som gör mig snäppet besviken.

I övrigt är filmen lysande! Sir Anthony Hopkins och Dame Helen Mirren gör fantastiska prestationer i huvudrollerna.

Inte högsta Toffelbetyg, men näst intill!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan spanar i omvärlden.


Vad passar väl bättre än en spaningstur
i världen utanför så här på måndagen? Ja jag kan tänka mig flera saker som passar bättre, men det jag serverar här och nu är just en sån spaning i världen utanför och inte ett dugg annat!

Pappersgrej m autostradaStrateger sprider titelsjukan. Kurt i Almunge är upprörd över alla strateger som offentliga verksamheter söker. Han trodde att strategier var nånting politiker ägnade sig åt, inte tjänstemän. Och så raljerar han om strategexamen och undrar om ordet har samma värde som bloggare, twittrare, debattör och coach. Han hävdar också att titelsjukan gör att visitkort kräver två rader för att beskriva tjänsten man innehar. Avslutningsvis återberättar han en 30 år gammal anekdot. Alltså jag är benägen att hålla med Kurt när han insinuerar i inledningen att strategerna tycks vara så många och finnas överallt. Vad gäller ordets värde, eller valör, som Kurt kallar det, beror det väl lite på huruvida man är positivt eller negativt inställd till saker och tings utveckling. Utveckling är nämligen bra ibland, trots allt. Visitkort, till exempel, används nog inte främst för att planka in på utställningar idag.

Domkyrkotornet”Kyrkan blir ett slagfält.” Tro det eller ej, men orden kommer varken från vanliga armén eller Frälsningsarmén utan från vår ärkebiskop Anders Wejryd. Han har gjort en par riktigt bra saker, tycker jag. Och nu manar han till ett hyfsat tonläge i sociala medier. Själv vet jag att han tycker att man ska ha ett hyfsat tonläge i mejl också. Man ska inte kränka andra på sin arbetsplats – varken via e-post eller på annat sätt.

Självmord i medierna. Självmord är den tredje vanligaste dödsorsaken bland människor under 25 år i världen. Och nästan en miljon människor tar livet av sig varje år. Vi måste börja våga prata om det här. Självmorden kan inte öka till 1,5 miljoner om året år 2020. Vi måste sätta stopp.

bokSpringsteen bra förebild till manligt läsande. Kulturchefen på Svenska Dagbladet skriver om The Boss, Bruce Springsteen, och sossarnas fäbless för denna arbetarklasshjälte. De tre senaste sossepartiledarna har sinsemellan varit väldigt olika men ett har förenat dem – kärleken till Bruce Springsteen. Och på nåt sätt knyter Kulturchefen ihop detta med symboler och hur man vill uppfattas som politiker samt läsning och bildning. För Bruce Springsteen är nämligen en läsande artist. En läsande manlig artist. En förebild för den läsande mannen, enligt Kulturchefen. Ja jo… Även män med muskler och valkar i händerna läser. Och kvinnor. Jag tror inte barn bryr sig om ifall det är pappa eller mamma som läser. En god förälder, oavsett kön, förmedlar läsningen till sitt barn, oavsett barnets kön punkt slut.

Gränserna för naturtyper förskjuts. Det blir varmare på jorden. För oss här uppe i norr är det kanske rätt OK, men vad händer om det blir ännu varmare i öknen, till exempel? Om knappt hundra år kan en femtedel av all landyta på jorden ha bytt klimatzon. Riskerna för att naturen inte hänger med är stora och kan leda till att vissa djurarter utrotas, till exempel. Andra konsekvenser är att ett varmare klimat gör att man kanske inte kan odla sånt som blir till mat på flera ställen än idag. Bryr du dig om dina efterkommandes framtid?

Fyriån under en broVattnet kan stiga ytterligare. Som Robban Broberg en gång sjöng… ”Vatten, stan är full av vatten…” Fyrisån har stigit över alla breddar. Och värre blir det, kulmen kommer i mitten eller slutet av veckan, enligt SMHI. Men det är inte bara restaurang Tzatziki i centrala Uppsala som drabbas. Det är trafikproblem mellan Uppsala och Stockholm och tågen går med lägre fart genom Knivsta. Och familjen Wennerberg/Lööv en mil norr om Uppsala har blivit hemlösa eftersom deras hus är vattenskadat.


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »