Bageri Brantingstorg – en doft av bak (i positiv bemärkelse)

Ett inlägg om ett bageri och kafé som jag upptäckte igår.

---

 

Leverpastejmackan slukade jag – brödet var så färskt och gott!

För ett tag sen berättade Fästmön om hur hon och hennes mamma besökte ett härligt fikaställe i Uppsala. Syftet var att fördriva tiden, men det blev en riktigt härlig upplevelse. Jag blev också sugen på att testa och igår svängde vi in på Brantings torg och parkerade (fem kronor/timme) efter utförda ärenden.

Redan när vi gick över gatan kändes doften av bak. GOTT bak, vill säga, bak i POSITIV bemärkelse (inte slamlukt som i Faringe…). Och trots att det var en vardagseftermiddag fick vi köa. Det talade för att det är ett bra ställe. Enligt White Guide Café 2015 har det

god klass.

Gott kaffe kunde de också göra. Muggarna från ett visst kaffeföretag var läckra!

Det fanns mängder av smaskens i diskarna – smörgåsar, kakor, bakelser, bullar, tårtor… Vidare erbjöds lättare luncher såsom pajer och sallader. Helst av allt ville jag ta en en hel tårta, men valde en leverpastejsmörgås på rågbröd – med tomater, gurka och paprika på. Dels behövde jag järnet från pastejen för mitt blod, dels ville jag testa om magen reagerar. (Järntillförsel fick jag, men inte ont i magen, tack och lov!) Och så kunde jag inte motstå att ta en liten kaka. Tyvärr var det en kund som trodde att h*n var ensam framför disken. Till kunden anslöt efter en stund även partner och barn. Detta gjorde att jag hade lite svårt att se vilka kakor som erbjöds. Jag valde till sist en kokostopp, som var lagom stor. Dessvärre satte jag tänderna i kakan innan jag hann fota den.

Spännande interiör på Bageri Brantingstorg.

Såväl smörgås som kaka var supergoda! Mackan var verkligen rejäl. Brödet var färskt för dagen och alldeles lagom tjockt. Kokostoppen smälte i munnen… Priset minns jag inte riktigt, men mackan kostade 45 kronor. Det var den helt klart värd!

Medan vi smaskade och sörplade gott kaffe fascinerades jag av inredningen. Märkliga färgade fönsterrutor och kakel, snedtak, öppen spis och lampor gav en bild av ett vardagsrum på 1950-talet. Klientelet bestod av allt från äldre herrar i grupp och ensamma tidningsläsande kvinnor till barnfamiljer, två killar i yngre medelåldern och så Anna och jag. Med andra ord är det här ett ställe jag skulle kunna gå till med, förutom Anna, en kompis eller mamma.

Bageri Brantingstorg är öppet på vardagar klockan 8 – 17 samt på lördagar klockan 9 – 17. Bageriets webbplats är under rekonstruktion, men det går att kolla vad de har för sig via deras konton på Instagram och på Fejan.

Toffelomdömet blir det högsta. Hit kommer jag gärna igen!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Byggande

Ett uppbyggligt inlägg, en neverending story.

---

 

Jisses så det byggs/renoveras i huset! Det är som en neverending story. Jag vet inte hur länge jag har sett hantverkarbilar stå parkerade utanför (med minst två hjul på gräsmattan som nu är rätt förstörd). Varje dag skenas det i trappor, det slås i räcket och det skitas ner – utanför min dörr. Innanför andras dörrar hoppas jag att det blir fint. Fast framför allt hoppas jag att det blir färdigt snart. För att du inte ska tycka att jag är gnällig kan jag meddela att arbetet i min trappuppgång har pågått minst sen årsskiftet. Vi talar alltså om flera månader. Sen tror jag att det för säkerhets skull sker nåt liknande arbete i porten bredvid.

Hantverkarbilarna sabbar gräsmattan, som synes.

 

Mitt rum blir ingen hemlig plats, men ett rum för att läsa böcker, till exempel. Boken En hemlig plats läste jag ut igår, förresten.

Men faktum är att även jag bygger. Jag bygger ett nytt… rum i cyberspace. Det blir lite gammalt och lite nytt i mitt rum både vad gäller innehåll och utseende. Nånting jag ska bli tydligare med är mål och syfte med mitt rum. Innehållsmässigt ska det finnas vissa… ”hyllor” kvar, även om min första tanke var att renodla mer. I mitt rum ska en kunna läsa böcker, men samtidigt ska en kunna dricka vin och se på TV också. Det är blandningen jag gillar. Mitt rum blir ingen hemlig plats utan troligen offentligt, även om mitt tilltal kan vara väldigt personligt. Och till att börja med är alla välkomna – så länge man inte klampar in med skorna på och skitar ner. Det mest privata får som tidigare fortsätta att vara mest privat. Spännande är det att se nåt nytt växa fram! Det går fortare och lättare än jag trodde. På ett par timmar hade jag ”väggarna” klara. Nu sitter jag och finlirar med ”tapetval” och ”möblering” mest. Mer tänker jag inte avslöja här och nu – annat än att det blir an neverending story…

Idag blir det emellertid inte så mycket byggande. Jag sitter och laddar för ett tandläkarbesök mitt på dan – inklusive en bussresa. Att åka buss med UL är nämligen inget jag estimerar högt, men det blir för krångligt och för dyrt med bilparkering inne i stan.

Min dag har som vanligt inletts med jobbsökeri. För tillfället har jag flyt och hittar intressanta tjänster att söka, även om alla inte finns i Uppsala. Det är viktigt att jag får ett jobb snart. Till och med är det riktigt akut. Igår kom ett pensionsbesked och den månatliga ålderspensionen för de år jag har jobbat statligt har sänkts en krona sen förra året – till 83 kronor… Eh ja… Hur ska en kunna klara sig på det, tro? Det är ju fan mindre än a-kassan… Nä, det lär inte bli några sötebrödsdagar senare i livet heller. Tur att jag är van att leva på next to nothing = a-kassa.

En statlig ålderspension på 83 spänn i månaden utlovar inga sötebrödsdagar senare i livet…

 

Mitt dagliga bröd igår.

Hur det är med magen idag? Tackar som frågar. Jag byggde den med öl. SKOJAR BARA! Människor tycks ha många synpunkter på vad jag stoppar i mig. Det hade varit mer konstruktivt om jag fått kostråd av nån kunnig. Som det är nu får jag känna mig fram. Magen är bättre – den är inte bra, men den är inte sämre. Jag har levt med en kass mage i 45 år. Vissa perioder kan jag äta vissa livsmedel utan att få ont, för att i nästa perioder få riktiga smärtanfall om jag råkar få i mig en tugga av nåt specifikt. Det jag återkommande ofta får ont av att äta är gurka, paprika och ägg. Gurka kan jag leva utan, men paprika är gott och ägg behöver jag för proteinets skull – jag äter ju inget annat kött än fågel. Fet fisk går fetbort fick jag lära mig den hårda vägen i måndags. Makrill i tomatsås var inte bra. Gissningsvis funkar inte lax tillagad i min grillpanna heller, dårå… Men tack FEM för det hittills ENDA rådet jag har fått i förväg som inte har varit nåt ojande efteråt om vad jag har petat i mig: mineralvatten. Jag behöver dricka mycket och få i mig salter eftersom jag inte får i mig så väldigt mycket. Igår åt jag en rostad macka med smör och ost samt två små kycklingkorvar med bröd och lite räksallad bredvid. Det kunde jag äta utan att få ondare. Nu kluckar det inte längre i magen, det känns mer som om nånting… sitter löst på övre höger sida. Kanske behöver en och annan reservdel…

Nu har inte jag tid att sitta här och svamla med mig själv längre. Det är dags att sätta fart så jag kommer iväg på dagens utflykt. Men… jag ville bara påminna dig som missade gårdagens avsnitt av När livet vänder att det går att se på SvT Play – länk finns i mitt inlägg om Admir. Ett bra komplement är också att läsa Anna Nilssons trilogi Hållplats Sverige (länkar till dem finns i samma inlägg).

Anna Nilsson Spets trilogi Hållplats Sverige vänder sig främst till unga, men även vi äldre får ut nåt av den.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Bättre sömn, pyssel och felaktiga minnen

Ett misch-masch-inlägg.

---

 

Det är ett faktum att min tid på den här bloggen börjar rinna ut. Det vill säga utrymmet är på väg att ta slut på riktigt. Visserligen har det gått otroligt mycket långsammare än vad jag trodde, men i skrivande stund har jag bara tio procent kvar.

Frågan är vad jag ska göra sen. Sen när det är slut, alltså. Ja, jag har ju min hemliga blogg som är så hemlig att ingen hittar dit. Det är skönt att ha ett eget rum, samtidigt som jag också behöver socialt umgänge. Tyvärr sätter fritidsforskare (!), såna som tycker att det är OK att spela ut olika former av sjukdom mot varandra och allmänna glädjedödare stopp för umgänget.

Bättre sömn med viss mat.

Jag måste alltså skaffa mig nåt vettigt att göra. Steg ett är att sova bättre på nätterna. Lite mer än vad jag gör nu. Hos Expressen Hälsa hittade jag några tips på mat som ger mig bättre sömn. Mat gillar jag ju, så jag läste noggrant. Här är några av tipsen i korthet, med mina kommentarer efteråt inom parentes:

• Kaffe, alkohol och sötsaker går fetbort på kvällen om en ska sova bra. (SUCK! Med andra ord: ta bort guldkanterna i mitt liv.)
• Ät helst inte två timmar före läggdags, men ingen sänggång hungrig! (Det kan bli knepigt…)
• Varierad kost med många näringsämnen ger bäst sömn. (Ja ja ja, jag är ju, som bekant, inte nån mästarinna vid spisen, bara vid matbordet.)
• Melatonin är ett rogivande hormon och aminosyran tryptofan (se på fan!) är lugnande. Melatonin finns i körsbär och valnötter; tryptofan i mjölk- och sojaprodukter, vissa fiskar, skaldjur, kyckling, fullkorn, nötter, ägg, bönor, äpplen, bananer, plommon, avocado, broccoli, grönkål, kakao etc. (Mjölk? Kakao? Mjölkchoklad, alltså?!)
• Lykopen är en antioxidant som är bra och den finns i tomater, grapefrukt, papaya, paprika och vattenmelon. (Va 17 är en antioxidant???)
• Selen sägs vara bra för att det är antiinflammatoriskt. (Behöver man det för att sova bra???) Det finns i kött, fisk, ägg, mjölkprodukter och nötter.
• Vitamin C (Bra för sömnen???) och det finns i frukt, bär och grönsaker (uff!) som jordgubbar (mums!), kiwi (mums!), citrusfrukter (bara jag slipper skala!), spenat (helt OK!) och kål (prutt!).
• Teobromin finns i kakaoböner och är bra för hjärtat samt förbättrar sömnen, enligt den amerikanska studie som ovanstående grundar sig på.

Har du somnat än???

 

Korkat att inte göra nåt vettigt och pyssligt med vinkorkarna?

Nåt annat vettigt som jag kan göra är att skaffa mig en hobby. En hobby som jag redan har är att avnjuta fina rödviner. I Expressen Leva & Bo läste jag om en massa fina saker en kan göra med… vinkorkar. Pyssla, alltså. Vad sägs om klackskydd (mina skor har inga klackar), flöten (jag är bara bakom), placeringskortshållare (jag har ju så många gäster så ofta), förnya ost- och canapeknivar genom att byta ut plasthandtagen mot kork (mina ostknivar har metallhandtag och canapé, va e de?), badrumsmattor, lådknoppar, pås-stängare (det blir aldrig nåt över i mina gottpåsar, de är öppna hela tiden tills de slängs tomma), anslagstavlor, brickor, vaser, underlägg… Finns det nåt en INTE kan göra med vinkorkar??? Och jag som bara förvarar mina i en glasdamejeanne på köksgolvet…

Däremot är det inte nån idé att jag ägnar mig åt mina minnen. Över hälften av dem är nämligen fel, enligt amerikanska forskare. Ett antal år efter en händelse minns en visserligen själva händelsen, men hälften av detaljerna runt omkring blir fel. Det innebär att de flesta minnen försvinner efter ett år. Sen berättar en bara samma historia år efter år. Så varför blogga, liksom..?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Som man sår får man skörda

Ett personligt inlägg.

---

 

Vägen in till Den Hemliga Trädgården.

Fram på småtimmarna vaknade jag av att det luktade brandrök i sovrummet. Jag klev ur sängen och kollade runt i lägenheten, ut genom fönstren, men såg ingenting. När jag senare satte mig vid datorn poppade notisen upp att ett ödehus nära Bärbyleden brinner. Jag gissar att vinden låg på i morse så jag kände röklukten. Ett tag tänkte jag på Den Hemliga Trädgården med tillhörande hus, som jag vet har brunnit ner en gång och byggts upp. Men just detta står intakt – tack och lov, känner jag, av nån anledning (för ägarens skull eller min fantasis?). Eld är ju så totalt förtärande. Det blir inget kvar mer än förkolnade rester. Ett hus som ingen bor i, ett ödehus, är kanske inte hela världen att det brinner ner. Men frågan är varför där började brinna, egentligen…

Jag har tyvärr ältat och tänkt mycket på det som skrevs och sas igår. Trodde att mitt system var rensat, men uppenbarligen är det så att jag har svårt för vissa ord. De sätter sig som taggar jag inte kan ignorera – även om det sades att det inte var meningen. All min kraft blev som bortblåst på grund av detta – eller på grund av den jag är – välj det alternativ du tycker är bäst, jag är ju lovligt byte, uppenbarligen.

Men hur jag ska leva mitt liv frågar jag inte andra om. Jag ber inte om hjälp i första taget, jag kämpar och sliter och du har ingen aning om hur eller i vilken utsträckning – det är inget jag skryter om när jag vandrar mellan ”alla” mina rum – inre som yttre. Tyvärr har jag kommit fram till att det inte räcker. Jag är otillräcklig, mina handlingar likaså.

Den blev aldrig skördad.

Jag har en gång sått, men jag skördade aldrig. Fröet fick inte växa och det som finns kvar nu är bara nåt skrumpet, inte helt olikt min paprika i köket, den jag glömde plocka av i somras. Jag tror aldrig att jag har känt mig så ensam som just i denna stund, när jag skriver dessa ord. Men det är ingen annan som är orsak till det, det är bara jag. Mea culpa, semper mea culpa… Varken skulden eller straffet tar nånsin slut förrän jag… förstår vad jag är skyldig till.

 

---

 

Igår kväll telefonerade jag med den som är min äldsta vän. Om en månad kommer hon och hälsar på och det ger mig en prick i framtiden att försöka klänga mig fast vid. Vi läser mycket och pratar ofta om böcker och när hon kommer hit vill hon kika på alla spännande ställen med second hand-böcker här i krokarna som jag känner till.

På tal om läsning slog jag upp pärmarna till ett av mina fynd* på årets bokrea, Fredrik Backmans Britt-Marie var här. Första kapitlet utspelar sig på Arbetsförmedlingen där den 63-åriga Britt-Marie befinner sig för att skriva in sig. Det kunde ha varit jag som skrev boken – men jag har självklart inte författarens förmåga att sätta samman orden till en god bok!

Idag ska vi fira förtida födelsedag i familjen, så jag åker till Himlen och stannar över natt med mina futtiga paket. De senare överlämnas inte förrän på den riktiga dagen, det vill säga i morgon bitti. Sen åker jag hem till New Village igen och tittar på min skrumpna paprika och funderar över bränder, ord, skuld och framtiden. Den senare är en månad lång. Kanske. Jag vill verkligen välja livet.

*fynd = 55 kronor, om jag inte minns fel

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Bruten livslinje

Ett inlägg om livet. Men mest om döden.

---

 

Min vänsterhand med den brutna livslinjen.

I morse vaknade jag 6.44 av att det kliade i högerörat. Jag vaknar alltid av att det kliar i högerörat, men det var betydligt bättre att vakna av det 6.44 än 5.18 som igår. Klådan i sig må vara irriterande. Fast i och med att den finns vet jag att jag fortfarande lever. Just nu funderar jag mycket på livet och det där andra. Döden, vill säga. Och det faktum att jag har en bruten livslinje.

Så sent som igår pratade vi också om döden. Jag vet att jag inte blir särskilt gammal innan jag sluter mina ögon för gott. Det liv jag har levt, framför allt som rökare i nästan 30, har satt sina spår – trots att jag snart firar tioårsjubileum som rökfri.

Jag är inte rädd för döden, men just nu är jag inne i en period när den får mig att gråta. Mycket. Jag gråter varje dag över döden för att den är så definitiv. För att man kanske inte hinner säga eller göra det där man hade velat innan… Det är inte så att jag tror att jag ska dö i morgon, nu är jag ledsen över andra i min omgivning som gått bort. Det finns faktiskt såna som jag som snart inte har nån nära levande familj som jag har blodsband med kvar i livet. Det gör mig ledsen.

För min personliga del känns det värre att bli gammal än att dö. Därför är kanske min vetskap om att jag inte ska bli gammal snarare ett önsketänkande än ett faktum. Att bli gammal i Sverige nu för tiden är inte roligt. Du får inte den hjälp du behöver. Och behöver du hjälp får du betala för den, trots att du betalar skatt –högre skatt än de som jobbar, faktiskt! – till samhället. Jag är ganska less på att se dessa pengar försvinna ner i direktörers fickor i stället för att pengarna används för dem som behöver. Det har jag sett på nära håll. Det är skamligt vilka löner somliga har… Och då menar jag åt båda hållen…

I somras (ja, för nu känns det som höst!) läste jag flera böcker som handlade om döden. Ove-boken, till exempel, och Blå koral. Den senare grät jag mig igenom på vissa ställen. Jag visste redan när en av personerna hade blivit gravid att det skulle sluta med en katastrof. Eller flera. För livet hänger ju ihop med döden. Det blev så… tydligt just i boken.

Min paprikaskörd igår – två små frukter. Men ändå en skörd!

Jag tycker att det är viktigt att vi pratar om döden. Att vi vågar, att vi inte blundar. Att vi också vågar bry oss om dem som drabbas av den när de inte är beredda (vem är egentligen nånsin beredd på döden?). Det är nämligen inte farligt att nån sörjer, det är högst normalt. Det är när sorgen tar överhand under alltför lång tid som det kan vara farligt för den sörjande. Därför är det viktigt att vi runt omkring finns där under hela resan.

Igår skördade jag några ynkliga små paprikor. Till och med då tänkte jag på döden, men mest på livet. För även om min skörd blev mager, så blev det ändå en skörd! Två små röda frukter, som jag ska skiva och lägga på macka. En tredje hänger kvar på krukväxten för att mogna lite till.

Idag har jag inte skördat nånting. Men jag har letat och hittat ett skribentjobb som skulle vara toppen att kombinera med författarskap. Poängställningen är annars ett poäng minus plus minus noll just nu – dan är emellertid inte slut än.

Himlen är lika blå som den var igår på dan, vinden blåser bara fyra sekundmeter idag jämfört med nio igår. Jag vet att jag borde gå ut, men jag har ingen lust, har inget mål. Möjligen att halta över till Tokerian för att köpa bröd till soppan som blir min middag framåt kvällen.

Vad har du för mål den här dagen? Och då tänker jag på andra mål än mellanmål. Skriv gärna några rader och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Rekognoscering vid Fort Knox och nån som vill göra utrensningar

Ett luskande inlägg.

---

 

Nej, jag tänkte inte köra vilse i morgon när jag ska på anställningsintervju. Därför tog jag en tur idag mitt på dan för att kolla så att jag hittar till destinationen. Jorå, nog hittar jag. Men att ta sig in på området verkar vara lika lätt som att ta sig in i Fort Knox. Själva bilresan tar högst tio minuter, det är resten som nu känns oklart. Fast det får vi ta i morgon. Jag kunde ju liksom inte säga till grindvakten att

Hej! Jag är här och rekar lite inför en intervju jag ska på – i morgon.

Då verkar man rätt blåst. Det är jag ju i och för sig, tycker många. Men det gäller att inte verka vara korkad – när man ska söka jobb, i alla fall…

På hemvägen stannade jag till för diverse ärenden. Bland annat köpte jag jumbokräftor till vårt kalas på lördag. Hade tänkt köpa lite ostpaj också, men den var slut. Jag får väl göra ett nytt försök senare i veckan, jag ska ju ändå köpa nåt gott bröd till kräftorna.

Snart dags för skördefest!

Det blev inget möte med Kommunalrådet i eftermiddag. I stället hade jag balle-konferens* med Lucille. Hon har nämligen semester igen den här veckan. Vi satt en lång stund och avhandlade ett och annat. Lucille avslöjade att hon är sugen på att göra en utrensning. En utrensning bland mina krukväxter – eftersom jag ju aldrig byter jord och uppgraderar krukstorlekar… Ja ja, jag tänkte att det kan vara nåt att pyssla med om min ledighet blir långvarig. (Inget hört än från intervjuaren som hade semester förra veckan och lovade ringa igår eller senast idag.) Men mina paprikor på ballen** är fredade från Lucilles kastarfingar – de bär ju frukt. Det är faktiskt nästan rimligt med en skördefest snart!

Lucille berättade också om en annan idé – förutom den om utrensning bland mina krukväxter: en fest för oss i huset. Eh ja… jag är ju populärast (<== ironi), så jag får väl ta med mig en bok så jag har nåt att umgås med. Närå, jag ska göra mitt bästa och försöka vara social och trevlig. Om nu nån ens vill prata med mig. Jag får väl göra ett försök med de nya, finska grannarna. Men som Lucille sa kan det ju vara ett bra tillfälle att lära känna varandra. Att kommunicera med varandra utan att vara arga och irriterade…

För övrigt har det kommit några fjantiga störtskurar med regn. Det har varken gjort till eller från. En åskknall hörde jag mitt på dan. Solen är på väg fram igen och svetten rinner. Jag funderar på att läsa ut min bok på gång. Den har varit på gång lite för länge… Och så laddar jag naturligtvis för säsongsavslutningen av Morden i Midsomer i kväll klockan 21! Sen är sommaren utrensad, om du frågar mig.

Vad händer hos DIG idag???

*balle-konferens = en lååång pratstund på balkongen
**ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Grönt är skönt

Ett irriterat inlägg som kunde ha varit ett gött inlägg.

---

 

 

Små, ostekta gröna paprikor på min balle.

Grönt är skönt! Och det är tystnad också. Men man kan inte få allt man önskar sig. På min balle* finns endast ett av de tu. Just som jag nästan slumrade till, nerfälld, med lite sol på mina blekfeta lår, skar nån sönder lugnet. Så jag gick in och satte mig vid datorn och grävde i godispåsen i stället. (Den som spar lördagsgodis, hon har.)

Nåja, en får tacke, sa baggen, för det lilla. Jag kunde i alla fall äta söndagsmiddag på ballen under en stunds ro. Och jag kunde läsa en stund. Och jag kunde nästan klå Kobran**. Men, som sagt, man kan inte få allt man önskar sig.

Grönt ÄR skönt och i stället för att njuta av den gröna utsikten äter jag grönt godis.

I övrigt, denna makalösa dag, har jag sökt jobb, bytt batterier i min nummerpresentatör, köpt kuvert och frimärken, glömt att posta ett brev, handlat, telefonerat med mamma och pantat burkar.

Vad har DU gjort???

*min balle = min balkong
**klå Kobran = synnerligen seriös tävling på hög nivå

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Håll ögonen öppna!

Ett ögoninlägg.

---

 

Chateau du Cléray 2012, gårdagens vin.

Att det var fredag igår var väl ingen som missade. Själva kämpade Fästmön och jag för att inte missa fredagskvällen. Vi avnjöt ett kilo räkor och gjorde slut på en flaska vitt vin. Målet var sen att försöka hålla oss vakna för att se Tyst vittne klockan 22 till tio minuter över midnatt. Anna somnade på soffan efter fem minuter. Jag höll mig vaken lite längre, men de sista 45 minuterna kämpade jag mot mina tunga ögonlock. Då hade Anna gett upp och gått och lagt sig i sängen under täcket.

Min paprika blommar!

 
 

Det händer mycket just nu. På baksidan av huset där jag bor ser jag att gräsmattan har blivit grön och gul av maskrosor på bara några dagar. Den behöver dessutom klippas… Alla har ställt ut sina utemöbler utom jag. Jag tänkte fixa det i morgon. Idag har jag inte tid. Men även här inne händer det saker. Igår när vi satt och tuggade på räkor noterade jag att det blommade i paprika-krukan…

En liten grön paprika!

Och det är inte bara en blomma utan flera. När jag kröp närmare för att fota upptäckte jag en liten, liten grön sak… Tur är väl det, för kylskåpet här var ganska tomt på grönsaker när jag skulle duka fram för frukost i morse. Vi ska ta en tur till Tokerian sen och investera i lite nyttigheter – och lördagsgodis, förstås. Fast… vi ska ju inte vara hemma i kväll. Vi ska ju in till stan och se…

 
 
 
 

Sarah Dawn Finer!!!! Eh… jag menar… Cabareeeeeeet!!!

Det här har jag sett fram emot! Oj, oj, oj, det blir vårens höjdpunkt!!!

Men tätt efter denna höjdpunkt kommer nästa, min första drömintervju som har blivit verklighet. I morgon, söndag, kväll får du hålla ögonen öppna på en blogg nära dig vid 18-tiden. Då dyker en mycket spännande person upp här!

Håll ögonen öppna!

Ha en fin lördag! 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan smakar på… Boxholmsostar

Ett inlägg om goda ostar.

För ett tag sen vann jag 150 kronor i presentkort på Boxholmsost hos vännen Klara. De tre presentkorten om 50 pix har legat olika länge i min plånbok, men nu har jag utnyttjat dem alla tre. Därför vill jag dela med mig av det mina smaklökar upplevde. Notera att Boxholmsost inte på något sätt har tvingat mig att blogga om deras ostar – jag gör det av egen fri vilja.

Först dock en språklektion: Box i Boxholmsost ska uttalas som box i boxas, inte som box i postbox. Noga är det, serru! För Boxholm ligger nämligen i Östergötland och där är det extra viktigt med uttalet.

Tre presentkort, tre ostar. Men faktum är att jag har provsmakat några till. Sen tidigare känner jag till och älskar Boxholmsosts gräddost. Den brukar min familj ha på jularna och den är så suveränt fet och god.

Vidare köpte Fästmön en ost på Distingsmarknaden förra månaden. Det var Boxholms Tellicherry pepparost, en ost som man knappt har släppt till affärerna än.

Men nu åter till de tre ostar jag köpte för mina presentkort: Borgmästarost, chiliost och Carolineost. Så här tyckte jag om dem:

Borgmästarosten är mellanlagrad. Lite för mesig, egentligen, för mina smaklökar. Men faktum är att Borgmästarosten är vädligt smakrik ändå. Jag tycker att smaken rentav är fyllig. Osten passar bra på alla sorters bröd – mjukt, hårt, vitt, grovt. Komplettera gärna med paprika. Och kanske ett salladsblad mellan smöret och osten? Lite persilja ovanpå?

Borgmästarosten får näst högsta Toffelbetyg!

Chiliosten förväntade jag mig ha ett visst mått av sting i sig. Grunden är en gräddost med ganska kort lagringstid. Och visst känner man chilin – men inte förrän i eftersmaken. Dessutom är jag inte jätteimponerad över styrkan. Jag tycker inte att det här är nån stark ost. Då är Tellicherry peppar-osten betydligt starkare. Hur som helst, chiliosten är god och mina smaklökar kanske har blivit avtrubbade efter alla heta rätter.

Chiliosten får också den näst högsta Toffelbetyg!

Carolineosten gick det tredje och sista presentkortet till. Även detta en gräddost, men en sådan som har lite längre lagringstid, det vill säga mellan sju och åtta månader. Och det här är verkligen en ost i min smak! Den är lagom fet och den är lagom stark. Jag åt den på brungräddat knäckebröd, ovanpå ett lager Bregott med havssalt. Men det var osten jag ville ha mer av. Jag ville bara ta en skiva till hela tiden osten stod på bordet.

Toffelbetyget blir topp!

Livet är kort.

Read Full Post »

Göttä sä littä

Ett mumsigt inlägg.

Idag var det veckans andra lediga dag. På min agenda var det inledningsvis en del foto- och skrivjobb. Fästmön passade på att åka iväg och göra annat under tiden. Mamma fick ett telefonsamtal efter 13-tiden (man får inte ringa henne tidigare) och efter det kom vi äntligen ut tillsammans.

Första anhalten var Tokerian där jag bland annat skulle köpa pålägg till jobbet till i morgon. Vi hade ju köksvecka den gångna veckan jag och K och skulle ha bjudit på nåt till fikat i fredags. Eftersom det var morgonmingel för hela huset fredag förmiddag och K dessutom jobbade hemifrån, bestämde vi att bjuda på frukost i morgon, måndag, i stället. K har nu förhoppningsvis bakat gott bröd (vem fan bakar äckligt?) och mitt bidrag är ost, paprikor, smör och gurka.

På Tokerian var det bara hemskare än hemskt idag. Nu börjar det smitta av sig rejält på personalen också, som inte klarar av att hantera en kund i taget utan hattar mellan flera samtidigt. Inte bra. Jag slutar snart handla där om det inte blir omflyttat och klart snart. Om man inte har fobier av endera slaget får man det när man är där. Idag fick jag akut social fobi av stressen. Notera då, att jag klarade av att åka buss ENSAM in till vigseln igår. Ja ensam utan personligt sällskap (Anna tog en senare buss), men på en knökfull buss. Dessutom damp det ner en vitlöksnisse på sätet bredvid mig. Tur att mina orange vantar var med och nytvättade. Jag andades in i dem nån form av outdoor fresh-sköljmedel.

Tack och lov för dessa!

Men man överlever fler trauman än man tror. Jag överlevde bussresan igår och jag överlevde besöket på Tokerian idag. Sen åkte vi ut till Morgonen dit vi blivit inviterade på söndagskaffe. Lite ödmjukt medtog jag ett paket vit nougat som mamma haft med sig till jul, men som ingen av oss vågade ge oss på av tand-skäl. Barna Olsson lät sig väl smaka! Och tur var väl det eftersom den ena gästen ==> jag tog TRE chokladkex (ja, fan, de satt ju ihop…)

Vit nougat och fikabröd på Morgonbordet.

Det var gött att göttä sä littä, men att försöka klå mr Cobra i Wordfeud är visst omöjligt. Nu har jag fått väldigt ont i höger armbåge och gissningsvis är det mus-båge i kombo med Wordfeud-båge. Inga fler spel på ett tag nu!!!

Middag blev det sen hemma i New Village för Anna och mig. Vi tog en av katterna på Morgonen – de hade ju två där – och lagade till en riktigt… Nej då, men ärligt talat verkade det som om Maxi Katt inte skulle ha haft nåt emot att hänga med hit och bli gosad med…

Maxi Katt.

Nä, det blev pizza i kväll – med kyckling på, inte katt. Och nu ska jag sätta mig och läsa en stund. Jag har knappt 150 sidor kvar i Nyckeln, ba!

Vad göttär du dä mää då i kväll???

Livet är kort.

Read Full Post »