Planering med seg hjärna

Ett segt inlägg.

---

 

Anna hasar runt med en sån här just nu.

Det som passar bäst att göra idag är att ägna sig åt planering. Planering av kommande aktiviteter, helt enkelt. Och så ska jag ut på vift med Clark Kent* till både Förorten och Förortens förort. Fästmön hasar runt på Tokerian. Jag är nyss utsprungen (?!) ur duschen och sitter nedhasad vid datorn. Två tröjor och halsduk på. Tänker att jag är min fars dotter. Pappa hade nämligen sin lilla barnhalsduk virad runt sin gubbhals när han var förkyld. Jag skrattade lite åt det. Nu är jag nästan likadan själv. Pappor och döttrar, du vet… Jag har förstås fått en riktig mans-förkylning.

Jag hade ingen bild på min halsduk, så du får titta på de fina vantarna jag fick av vännen Irene.

Det blir ingen helg i Himlen för min del. Jag ska, som sagt, ägna mig åt planering. Och tugga lite piller, försöka kurera mig över lördag och söndag. Nästa vecka innebär en del… fart och fläkt. Fart och fläkt ska det visst bli om man får tro väderprognoserna. Bäst att ställa undan lösa prylar som ballemöbler** så de inte blåser omkring när vi har Alexander över oss… (Hur jag nu ska orka det, jag som är så sjuk… <== ironi)

I övrigt har jag uppfunnit en träningspenna. Knappen man trycker av och på med är trasig och varje gång jag använder knappen sprätter jag iväg den. Det innebär att jag måste böja mig ner och kräla runt på köksgolvet för att leta efter eländet. Motion på låg nivå, alltså, men bra övningar mellan mina planeringsstunder.

Vem vet, jag kanske återkommer senare. Eller också inte. Oavsett vilket önskar jag DIG en go helg!

*Clark Kent = min lille bilman
**ballemöbler = balkongmöbler

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Pappersskyffling

Ett pappersinlägg.

---

 

Framåt seneftermiddagen anlände två gröna, vadderade kuvert till min postbox från godaste Nisse-vännen…

Två gröna kuvert var intryckta i min postbox.

Därefter vidtog en lång stunds pappersskyffling. Eller sortering, kan man säga… Jag skar mig bara en gång bland alla hundratals papper. Blodvite uppstod förstås, men jag svimmade inte utan fortsatte stoiskt, mest rädd att mitt blod skulle fläcka dokumenten.

Papperssortering… Hoppas jag la rätt papper i rätt hög nu.

I morgon efter förmiddagens möte stoppas dokumenten ner i två nya kuvert och postas. Hoppfull… 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

”Å de va freda igen, å jag satt här å deppa…”

Ett sjungande (?) inlägg.

---

 

Nja, riktigt så illa som i rubriken är det INTE! Jag bara kom att tänka på en gammal dansbandslåt. Texten går egentligen så här på svenska:

[…] Å de va lörda igen å jag satt här å deppa, jag tyckte allting va så meningslöst.
Men just nu ringde en rar lite flicka å mitt problem va löst. […]

Poesi av högsta klass, eller vad tycker du? Originallåten heter Another Saturday Night, för övrigt, och originallåten spelades in 1974 av Cat Stevens. Du som har varit med ett tag kanske minns Cat? Han var lite av en mjukis singer-song-writer och konverterade senare till islam. Då upphörde hans karriär som artist. Men det jag inte visste är att Cat Stevens faktiskt har svenska rötter (mamma) och att han är släkt med både Sissela Kyle och Jan Scherman. Så pass!.. Här slutar föreläsningen om Cat Stevens.

 

 

Oj det blev visst fel låt…

Idag vaknade jag, som vanligt med ett kliande högeröra, till en ganska grå dag. Jag var jättetrött klockan 6.38 och ville inte alls gå upp. Konstigt, för igår kväll gick jag till sängs tidigare än kvällen innan. Låg i sängen en stund och kollade in Twitter. Ibland är det ett intressant flöde, bland annat för mig som letar nytt jobb och som är nyhetsnörd. Men understundom är det mest ett brus. Idag brusade det, enligt min uppfattning.

Sen klev jag upp i alla fall. Sparkade igång en maskin tvätt runt halv åtta. Ja vaffan, det är ju vardag och normala människor jobbar eller går i skolan. Onormala människor –  ==> jag – tvättar. Och enligt husreglerna, som för övrigt inte följs av alla men av mig, ska det bara vara tyst mellan klockan 23 och 7. Klockan hade passerat halv åtta när min tvättmaskin åkte på.

Fredag innebär att hela landet myser. Vad ska jag mysa med? För mys, enligt svenskar, betyder nåt ätbart, nåt man stoppar i munnen. Jag älskar att äta gott, det är inget problem. Problemet ligger snarare i att jag är rätt tjock nu för tiden. Tjock… FET, är ordet. Så jag försöker hålla igen. På vardagar. I onsdags var det en familjemiddag med Linn i fokus och då gjorde jag ett undantag. Ska jag följa ett liknande poängsystem som när det gäller jobbsökeriet borde jag därför straffas med en helgdag minus. Men nu tänker jag inte späka mig på helgerna. Nåt kul måste en få ha. Om vi nu ska diskutera problem är kanske mitt största att klura ut mat. Själva myset är inga problem, jag har lite att välja emellan:

Fingerkex, norsk makrill och skumpa… Vad ska jag välja att mysa med i kväll när det är fredag?

Nu har jag ganska mycket tid på mig att bestämma myset till i kväll, för dan har just börjat. Tvättmaskinen börjar låta

snart fääärdig

och jag ska inte torka, men hänga upp tvätteländet på tork. Jag har sökt två jobb, varav ett är ett lika stort drömjobb som det jag sökte igår. Om inte mer… Det finns många, många spännande jobb där ute, ska du veta… Jag hoppas att det finns nåt med mitt namn på snart.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Rutigt och randigt

Ett blandat inlägg.

Den här helgen hade jag helst av allt velat gå omkring i mjukisbrax och bara varit. Och visst har jag gjort det stora delar av helgen, men… När man jobbar som kontorsråtta på heltid på annan ort och pendlar, blir vardagarna snabbt fyllda. Det är alltid nåt

måste

efter jobbet, som att handla eller tvätta eller betala räkningar. Sen ska man äta nåt litet – vilket ska tillredas och så ska det diskas. Möjligen hinner jag se nåt ett TV-program eller läsa några sidor innan det är dags att gå och lägga sig.

Rutigt och randigt. Det rutiga är Annas julklappspyjamasbyxa, det randiga tyget på hennes kökssoffa.

På helgerna är det därför så mycket som ska hinnas med. Det där

andra

som man inte hinner eller orkar göra måndag till fredag. Städa, till exempel. Eller storhandla.

Främsta prio för mig på helgerna är emellertid familjen. Men inte ens familjen hinner jag riktigt med, känner jag. För det är ju som sagt alltid nåt

annat

jag behöver fixa under helgen också.

Igår åkte jag ut till Himlen på eftermiddagen. Fullastad som en packåsna. Fästmön kan ju inte rimligtvis släpa alla sina prylar från en längre vistelse hos mig i New Village först till jobbet, sen på bussen. Anna är så duktig att hon promenerar till sitt jobb de dagar vi inte kan samåka. Då funkar det inte att ha tunga väskor att släpa på.

När jag åker till Himlen en helg har jag då först delar av Annas prylar och sen mina egna. Lapdancen* följer med och den är mer släpbar än bärbar. Sen ska jag ha necessär, ett ombyte, min bok på gång, kanske nåt drickbart och – HEPP! – så var ryggsäcken väldigt tung.

Vi hade en bra och slapp helg. Jag kände mig jätteslapp! Först åkte vi och handlade. Sen kunde jag ligga på soffan och läsa en stund. Anna fixade underbart god mat – som vanligt. Det är en njutning att äta hemlagat, det gör jag typ en eller två gånger i månaden. Ja, alltså hemlagat av nån annan hand än min. Min egen hand lagar jag inte så mycket mat med, förresten. Det blir när Anna är här på helgen, ungefär.

Resten av kvällen slappade vi båda två i var sin soffa. Vi kollade på Leif Andrée och hans medstjärnor på Slottet. Sen fastnade vi i nån obegriplig film där folk blev slajsade av laserstrålar eller zombier. Jag fattade inte mycket, men sent blev det innan vi kom i säng. Läste nåt kapitel innan sömnen tog överhanden.

Sovmorgon idag. Underbart! Anna fixade äggfrukost. Jag satt vid Lapdancen en stund efter frukosten, men Annas trådlösa nätverket är väldigt instabilt, så det blev bara lite smått gjort.

Innan jag for hem till New Village blev det en sväng till bästa ICA-affären – ICA Solen i Förorten. Anna hängde med, för det är ju alltid nåt som fattas i kyl, frys eller skåp när alla fyra ”barnen” är hemma. Jag passade på att utnyttja en av mina kuponger från Boxholmsost som jag vann. Det blev den här osten, som jag aldrig har provat tidigare:

Boxholms chiliost – mild, men het. Den ser jag fram emot att smaka på.

Stannade till vid apoteket på vägen hem och hämtade ut medicin. Lottot lämnade jag också in och mamma och jag hade vunnit hela 60 kronor! När jag hade packat upp hemma i New Village slog jag lilla mamma en signal och tillbringade runt en halvtimme med henne i telefonen. Jag vet hur det är när man känner sig opratad efter en hel ensam helg. Jag har det i färskt minne, inte bara helgdagar, utan oändliga vardagar när

alla andra

jobbar utom jag…

Tvättmaskinen tvättar grönt just nu. När tvätten är hängd ska jag äta söndagsmiddag – kycklingchorizo med bröd och räksallad – den senare ska jag försöka fånga innan den går ut ur kylskåpet av sig själv, tänkte jag. Jag har duschat och tvättat håret och plockat fram rena kläder till i morgon.

Resten av min kväll planerar jag att läsa och glo på TV och inte göra nånting annat mer än samla krafter inför en arbetsvecka. Jag ser inte fram emot att köra i vinterväglag och mörker, kan jag meddela. Pendeltåg är inte att tänka på – det räcker med en snöflinga så står tågen stilla, ungefär. Dessutom pallar jag inte att åka UL-buss in till stan. Dyrt, sura chaufförer och fullt av människor som snorar, hostar och luktar illa.

*lapdancen = min största laptop

Livet är kort.

Read Full Post »

Luciatjosan och julmöblande

Ett inlägg om Luciadagen 2013.

Jag klagade ju som tusan förra året för att jag inte fick se nån Lucia. Men det fick jag i år! Besöket hos bilverkstan gick supersnabbt (inte blev det dyrt heller!) och jag var på jobbet tio i åtta. Hann bara visa mig så slängdes en kamera på mig och jag blev tillsagd att fota eländet luciafirandet på min arbetsplats.

Lucia med tärnor kom…

Där fick jag så jag teg. Är det nåt jag kämpar med att lära mig så är det att ta order från kollegor.

Lucia med tärnor gick…

Jag tappade linsskyddet som rullade över en gång på en trappa ovanför luciagänget. Det lät som om man rapade i kyrkan, ungefär… Men jag var för irriterad för att bry mig. Efter avslutat jobb hämtade jag go-fika som AV hade fixat så fint. Gick upp i lunchrummet och satte mig och njöt alldeles ensam en kvart. Underbart!!!

Luciafika on my own.

Sen blev jag snäll och foglig och gjorde det jag blev tillsagd. Igår lyckades jag göra mitt första webbformulär. Efter lite justeringar idag fixade jag till alla inblandade sidor och tidsinställde publiceringen till måndag morgon.

Fick ett nytt uppdrag som var minst lika knepigt. Manualen gav ingen hjälp och det fanns ingen att fråga. Jag blev nästan lite kinkig igen, men kom på att en indisk lunch på lokal tillsammans med min bok på gång nog skulle både rensa hjärnan och förbättra dess kapacitet.

Chicken tikka masala från indiern nära jobbet.

Och se! Lunchen gjorde underverk och på eftermiddagen löste jag problemet galant. Efter ett antal fula ord, endast sagda inombords, förstås. Jag var ju på jobbet, trots allt.

Kom iväg skapligt tidigt tack vare snälla I som tyckte att jag som har så långt hem skulle åka. Tack vare I kunde jag plocka upp Fästmön på hemvägen. Det blev en tur till ICA Solen innan jag dumpade min älskling i Himlen. Men jag återvänder i morgon eftermiddag.

På ICA Solen var vi inte ett dugg ensamma och personalen, de stackrarna, var tvungna att arbeta med glitter i håret. Ja, ja… Jag köpte ett par saker till mammas och mitt julbord, resten inhandlas i morgon, hoppas jag.  Tänkte handla julmat efter dusch och hårtvätt och före avfärd till Himlen i morgon. På söndag blir det biltvätt först och frysavfrostning sen.

Men i kväll då? Jorå, jag har kört hårt med dammtrasan. Jag har lagt på juldukar nästan överallt och jag har julmöblat.

Min julkrubba är nog den enda i hela världen som har sex vise män. De flesta vet nog inte att det finns så många vise män. Men jag vet, jag!

Klockan är nu över 20 och jag har också hunnit med att köra och hänga en maskin tvätt. Det har börjat suga i båge- och öl-tarmen. Jag tycker jag är värd det, faktiskt, där jag sitter i mitt julmöblade hem… Påskliljan har fått på sig sin tomteluva…

Tomtig Påskliljan.

Och på spisfläkten står tomten med träsleven tätt ihop med julgrisen, den senare numera julklädd i rött sidenband. I det här hemmet äter vi nämligen inte julgrisen, vi klär upp den. I stället för skinka ska vi äta kalkon i år, har vi bestämt, mamma och jag.

Julgrisen och tomten på köksfläkten. Djuret har fått julklädseln på.

Lugnet sänker sig över New Village. Eller nåja… Alla grannar som gapar slipper man ju inte ifrån, men just nu är jag så jävla trött att jag inte orkar bry mig. Frid på dig!

Livet är kort.

Read Full Post »

Håll med om detta!

Ett vädjande inlägg. 

Håll med om att gammal, uppklippt gräslök luktar gammal, äcklig armsvett?!

Luktar armsvett. Gammal armsvett.

Livet är kort. Jag föredrar sånt som doftar gott.

Read Full Post »

Bra dagar och mindre bra

Ett inlägg med vilket Tofflan hade intentionen att vara neutral, snudd på optimistisk, men som blev rätt gnälligt.

Torsdagen blev underbart varm och solig. ”Lisbeth” och jag tog en alldeles för lång lunch. Vi skulle nog kunna prata non stop i flera timmar. Vi måste antagligen slut ses så här, vi hinner ju aldrig snacka klart!

Hemma i New Village stålsatte jag mig och började städa. Först dammade jag, sen skurade jag badrummet, därefter duschrummet/toan och sist dammsög jag. Jag var trött och varm efteråt, men jag drack vatten hela tiden. Ändå lurade en lätt huvudvärk bak i skallen. Mamma ringde när jag hade slagit ner rumpan för att vila ut före duschen, men vi pratade inte så länge. Jag trodde verkligen att duschen skulle göra susen. Men icke! När jag kom ut slog huvudvärken ner som en bomb. Jag blev så dålig att jag började må illa och var tvungen att lägga mig. Som tur var släppte det med en tablett, men det tog ungefär en timma och jag hann bli ganska rädd under tiden. Det kom så plötsligt, så intensivt. Solljuset genom mina skitiga fönster gjorde så obarmhärtigt ont.

Solens strålar är härliga, men kan också göra rätt ont.

Jag hade tänkt skriva ett inlägg om bra och mindre bra dagar på jobbet innan jag såg på Eurovision Song Contest 2013:s andra semifinal. Det gick inte. Därför skriver jag dessa rader när klockan är alldeles för mycket.

Bra dagar och mindre bra dagar… Den där dagen det var strömavbrott på jobbet blev ändå en ganska bra dag, trots allt. Det blev en konstruktiv dag. Det blev en bra dag, med bra möten. Likaså var dagarna, veckorna, när jag byggde hus på jobbet fantastiska. Jag såg hur nånting växte framför mina ögon och det var jag som skapade det.

Men andra dagar… Andra dagar är mindre bra. Frustrationen lurar runt hörnet. Maktlösheten. Oron. Försöken att kommunicera som misslyckas, trots att man först tror det motsatta. För mina ord kan väl inte vara så svåra att förstå? Jorå, det kan de! För i nästa stund möts jag av saker som bara är… på tvären.

Andra dagar…

Jag har faktiskt kämpat och jobbat med mig själv de senaste åren. Rannsakat mig. Försökt ändra vissa beteenden. Men tro inte en endaste sekund att det är lätt att lära gamla hundar att sitta! Och jag har ju fått höra så många gånger hur dålig jag är och hur jag måste vara på ett annat sätt att jag till sist trodde på det. Nu är jag nånstans mitt emellan. Jag  har blivit mjukare, fogligare, fått ett bättre pokerface. Jag kan le fast jag gråter inuti. Eller rasar. Fast det syns inte! 

Men dessa andra dagar… Ibland går det inte att visa upp ett falskt leende eller säga falska saker. Jag brister och fäller hårda ord. Eller nej. Inte hårda, utan korta. Och jag avslöjar lite för mycket vad jag tänker.

Hårt. Eller kort.

Det är en kamp att vara människa. Att vara en sån människa som andra kan acceptera utan att jag gör mig själv till nån jag inte vill vara. Balansgång är svårt. Jag är inte mycket för kompromisser, men jag har blivit bättre på det.

Det gör bara så ont vissa dagar. Dessa dagar när mina ord blir korta. När jag inte orkar le med ögonen. När jag inte orkar peppa dig eller dig eller dig. När jag bara skulle behöva få höra av nån att jag kan släppa kontrollen och relaxa, allt är fixat. Men mitt liv blir aldrig fixat. Jag är spänd till det yttersta just nu, jag gör saker och lovar saker jag aldrig hade haft en tanke på att sänka mig till att göra för några år sen. Allt för att få behålla lite värdighet, få låtsas vara nån.

Mindre bra dagar behövs! För hur skulle jag annars kunna uppskatta de bra dagarna? Det är allt jag vet. Just nu. I denna stund. När jag skriver detta, nån gång mellan torsdag och fredag. Jag lär vara död när jag ska upp om några timmar.

Solens uppgång. Kommer jag också upp?

Livet är kort.

Read Full Post »

Som sommaren…

Det är ungefär tio grader kallt här. Det har kommit lite snö idag. Inte mycket, men tillräckligt. Jag fick skrapa rutorna på Clark Kent* innan jag kunde åka hem från jobbet.

Då är det roligt att vittja postboxen och hitta ett vykort från New Zealand. Där är det sommar. Det var sommar på kortets framsida.

Det är sommar i New Zealand.

Nu sitter mitt på mitt kylskåp. Jag ska titta på det varje iskall morgon när jag har pinat mig upp ur sköna sängvärmen. Jag ska titta på det varje kväll jag har halkat in från garaget och klarat av att inte bryta nån lårbenshals.

Tack snälla Vita Damen! Du är inte bara omtänksam, du är rätt rolig också, din galning! 

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »

Öltunna, snedseglarfrilla och armar – en bristvara

Jag var så himla slut igår kväll att jag inte orkade skriva några inlägg för tidsinställd publicering. Därför tar jag mina raster i anspråk till bloggande i stället. För det är liiite svårt att hämta kaffe när man går med två kryckor. Det känns inte bra att stoppa ner kaffemuggen med vätskeinnehåll i jobbväskan, nämligen. Att gå och äta lunch utan att först tvinga nån att agera assistent känner jag inte för idag. Det var ju så mycket folk och så rörigt igår och då kan det vara knepigt även för en assistent att ta sig fram med två brickor. Det skrivna ordet i stället för kaffe och mat, alltså! Men var lugn, jag svälter inte ihjäl! Magen ser ut som en öltunna just nu, eller som Obelix, ungefär…

Min mage är som Obelix, fast jeansen sitter inte i armhålorna utan nedanför magen. Hundens roll i sammanhanget är oklar, den är säkert bara en linslus.

Det har gått bra att strutta omkring på kryckor, men det gör baske mig inte mindre ont. Sen är det, som sagt, lite opraktiskt också eftersom jag inte har bläckfiskarmar utan bara två ganska vanliga. Men vänta bara! Snart kommer ett gnäll-inlägg om blåsor i händerna! Jag känner mig själv…

Dagen började med ett gapflabb i badrummet åt morgonfrisyren. Alltså jag vet inte vad jag håller på med om nätterna! Snedseglat, såg det ut som… I morse vaknade jag för övrigt halv fem och det var inte roligt när harpan på Ajfånen inte trillrar igång förrän 6.10. Men jag låg och funderade lite, svarade på ett par kommentarer på bloggen och HEPP! så hörde jag att kaffet var klart. Det är helt suveränt med timer till perkolatorn på morgnarna, det har jag kört med sen 1980-talet!

Snedseglarfriysr med uppståndelse och platthet i… annorlunda kombination. Kort sagt: jag inte bara snackar skit, enligt nån, enligt mig själv ser jag ut som skit också.

När jag anlände till jobbet hade skeppet kapsejsat och frisyren antagit ett mer neutralt utseende. Klockan åtta hade jag en utbildning och tekniken krånglade som 17. Det slutade med att eleven fick sitta vid min dator och jobba, allt medan jag i varannan mening skrek

Klicka inte på publicera! Klicka INTE på publicera!

Efter denna märkliga upplevelse (eleven såg mycket trött ut efter utbildningen, jag kan nu lägga till hes till min bank av åkommor) var det dags att svara på lite mejl kring bland annat projektsidor på webben. Jag försöker också köpa grafisk form av en mall, det ser mycket lovande, men dyrt ut. Kanske skulle jag kunna göra det själv, men nu ska jag ju inte jobba som varken grafiker eller formgivare, så…

I eftermiddag ska jag skriva lite nyheter med anledning av en helikopterleverans idag. Snälle C har lovat ta en bild eftersom det är lite knepigt att klara av rent praktiskt – två kryckor och en kamera, men bara två armar = omöjligt.

I morse var det mer än sju grader kallt. Enligt Ajfån-appen är det tre grader plus ute. Mellan wellpapprullarna i fönstret (man tager vad man haver så att man kan se vad som står på datorskärmen trots solljus) noterar jag att solen skiner för fullt. Det vore skönt med en promenad, men jag har alltför ont.

Efter jobbet ska jag handla på Tokerian och det blir en intressant upplevelse. Eller nej, det blir det inte. Kryckorna får stanna kvar i bilen och jag får göra som mamma när hon storhandlar – hänga på varuvagnen. Det slog mig alldeles nyss via min observanta Fästmö att jag blir mer och mer lik mamma:

• jag hänger på varuvagnen
• jag rapar och skyller på bråcket på matstrupen
• jag pratar skit
• jag är rätt ilsk rent generellt
• jag är allmänt DAAAN!

Att vara daaan är en östgötsk företeelse som jag nog måste blogga om!

Den hjärtegoa L har jag haft mejlkontakt med under förmiddagen och L vill överraska oss kulinariskt i efterskott på förlovningsdagen. Tills vidare skjuter vi det på framtiden eftersom det är som det är med hälsan, men en lunch ska vi försöka få till snart. Vi jobbar ju inom samma fakultet, så det borde ju inte vara så knepigt. Om armarna räcker till, vill säga… I dagsläget är just armar en bristvara.

Nu ska jag ta en liten inomhuspromenad denna lunch. Jag ska gå på toa och där ska jag… inte berätta mer. Jag sparar nämligen en del av skitsnacket för en intern publik.

När jag har hämtat hem Anna från jobbet i kväll, nån gång runt 21.30, blir det ost, kex och rödvin. Vad blir det för fredagsmiddag hemma hos dig???

Livet är kort

Read Full Post »

Nog är det lite sol, här…

Onsdag och då kan nästan inget stoppa Tofflan från att ta sig till Thaistället för veckans mest kulinariska lunch – kycklingspett med ris och en fantastisk jordnötssås! Nere i entrén mötte jag E som kom och balanserade på såväl kryckor som en låda med sin avhandling. Runt omkring var det fullt av FRISKA människor, men ingen lyfte ett finger för att hjälpa E. Jag la min bok och mina solbrillor på golvet och så tog jag lådan ända in i hissen. Armstyrkan är det inget fel på. Däremot torde det ha varit en syn med en med kryckor och en som haltade svårt, kånkades på en låda…

Idag skiner solen lite och jag hade som sagt gett mig fan den på att promenera till Thaistället. När jag inte har ont i hälen tar det mig tio minuter, ungefär, att gå dit. Nu tar det minst 20. Jag hade rejält ont när jag kom fram. Stannade då och då för att vila foten – och ta en och annan bild. Det blåste friska och kyliga vindar, så det var skönt med handskar.

Ett orange litet träd fastnade i Ajfånens kamera.

På Thaistället träffade jag N från fakulteten och N frågade om hälen. N är en sån där spring-person och eftersom hälsporre är en typisk löparskada var intresset genuint. Fast för min del är det ju ingen löparskada utan en förslitning – i kombination med övervikt (jag skulle helt klart INTE slå en pensionär…) och extremt korta hälsenor.

Dagen har avlöpt bra, jag har fått mycket gjort. Foldern är levererad till grafikern, i sekunden efteråt hade beställaren upptäckt ett korr-fel och det kom ett argt mejl… Det hade ju varit HIMLA bra om just den beställaren nån gång är på sitt arbete så att vi till exempel kan motläsa korrektur… Men det ordnar sig med det, foldern ska inte tryckas den här veckan, för beställaren har inte bestämt upplaga och är dessutom bortrest.

Startsidan har fått sig en rejäl omgång. Jag har lagt in nya texter och länkar, en karta samt en jättefin bild. Nu ska den bara godkännas av prefekten innan den publiceras. Och så väntar en undersida på att en studierektor ska göra den.

I morgon förmiddag ska jag berätta för prefekt 2 om mitt arbete med kommunikation på institution 1 och vad det arbetet har resulterat i. Jag hoppas få göra nånting liknande på institution 2, nämligen. Efter lunch kommer fakultetskommunikatören och intervjuar prefekt 2 och hans deputy och mig angående institutionens kommunikationsarbete generellt.

Här fotar jag en lustig spegel på vägen till lunchstället.

Och så är det Fästmöns och min fjärde förlovningsdag i morgon! Eksemen på fingret där min förlovningsring sitter blossade upp igår igen, så jag smörjer och smörjer och smörjer med kortisonsalva. Dessutom läste jag nånstans att man inte ska tvätta händerna med tvål och vatten utan sprita sig i stället, så det gör jag efter toabesök på jobbet, i alla fall.

Nålar i hälen, en tur till BRF:s brevlåda med ett omdöme om fönsterbytet samt en tur till soprummet är min eftermiddag och kväll. Och så TV-programmet Stalkers, som sagt, icke att förglömma!

Livet är kort.

Read Full Post »