Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘poesi’

Ett skrivande inlägg.


 

Frågan i rubriken är naturligtvis inte möjlig att besvara. Jag har hittills skrivit i mina jobbansökningar att jag lever för att skriva. Det är en stor del av sanningen, men inte hela, förstås. Man kan faktiskt sluta leva och man kan sluta skriva, men att leva för en handling… Jag vet inte… Det behövs nåt mer. Typ… kärlek, kanske?

För övrigt har jag slutat skriva i mina ansökningar att jag lever för att skriva. Det är mera så att jag skriver för att leva. Kan du se skillnaden? Kan du förstå skillnaden?

Penna

Den här pennan fick jag av en före detta arbetskamrat för ungefär ett år sen. Pennan ska användas när jag signerar min första bok.


I morse läste jag
en BRA och intressant artikel i lokalblaskan på nätet om en skrivare i Uppsala som heter Håkan Pettersson. Han är bland annat poet och har gett ut böcker med poesi, noveller och krönikor. Sen är han med i en dokumentärfilm också.

I artikeln säger Håkan Pettersson bland annat att han inte är nånting utan skrivandet. Att skrivandet i sig är nåt han både är och gör, både ett varande och en process. Det lät så himla… fint. Och så känner jag igen mig i så mycket, förutom det där med bokutgivningen, dårå. Även där är jag ett misslyckande – än så länge. (Vänta bara…)

Den där filmen om Håkan Pettersson är jag nyfiken på. Enligt artikeln är den ärlig, men Håkan Pettersson själv tycker att den kunde ha varit både hårdare och djupare och ännu mer ärlig. Medierna inte varit särskilt intresserade av filmen. Kanske för att det är semestertider.

Håkan Petterssons texter blir jag förstås också nyfiken på. Enligt artikeln är de

[…] humoristiska och poetiska, men också dräpande, sylvassa, arga […]

Det är skönt att läsa att nån annan än jag själv har ilskan som inneboende. Annars är vi inte så lika, denne poet och jag. För mig tog det exakt sju minuter att skriva och korrekturläsa den här texten. För Håkan Pettersson tar det fyra timmar att skriva en A4-sida. Han skriver nämligen med näsan. Enligt artikeln har han en grav CP-skada. Jag hoppas bara att folk slutar se CP:t och i stället skrivaren Håkan Pettersson.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett oklart inlägg.


 

Björken utanför arbetsrummet i dis

Björken utanför arbetsrummet i dis när jag klev upp i morse. En del av dess blad börjar gulna.

Dagen idag har redan från början känts oklar. Jag försöker piska mig själv framåt, men den tappade sugen från igår är svår att hitta igen. I mitt jobb-sökarsystem låg jag på ett poäng minus sen igår. Det har jag hämtat in. Vidare har jag hittat tre intressanta tjänster att söka. Tänkte vänta till efter-middagen. Jag gillar att arbeta med ansökningar samtidigt. Det känns mest effektivt. I övrigt ältar jag saker inuti och undrar varför jag inte duger. Är det nåt som saknas i mitt CV? Skriver jag usla ansökningar?

Det är bara att inse och acceptera att vissa dar är lite oklara. Men samtidigt vet jag att jag inte ger upp särskilt lätt. Envisheten kan vara både en förbannelse och en styrka. När man söker nytt jobb är den definitivt en styrka. För nånstans finns det ett kanonjobb därute med mitt namn på. Så måste det ju vara, eller hur?

Rönnbär mot ljusblå himmel

Klarnar dagen, tro?

Möjligen blir det en stund över idag för bokskriveri, men min plan är att ta en djupdykning ner i hösten 2013 under morgon-dagen. Jag har kommit så långt framåt att jag närmar mig samtiden. Och då känns det inte riktigt som med de tidigare åren. Lättnaden tillhör dem, när jag har skrivit om tiden längre tillbaka. Samtiden är svårare, jag känner mig skörare. Den är ju liksom här och nu och jag är mitt uppe i den. Det blir svårare och svårare att skriva ju närmare nuet jag kommer. Jag är rädd att jag ska skriva i affekt, såsom man gärna gör i nuet. Och den där affekten kan ju variera från dag till dag. Idag, till exempel, är det ju en oklar dag. Igår var det en klar dag fram till de tre nejen klubbade ner mig totalt.

Jag läser en vidunderlig bok. Ja, inte vidunderligt hemsk… direkt… eller..? Bokens språk är så fantastiskt poetiskt. Vissa stycken är som rena poesin, dikter, lyrik. Ändå kan de skildra hemskheter. Jag slås av vilka tillfälligheter det är som gör om vi blir lyckade som människor. Framgångsrika eller losers. Och människors grymhet. Människor är verkligen grymma! Det ska verkligen bli spännande att skriva en recension om den här boken…

Den här dagen klarnar förhoppningsvis för min del. Det gäller att utgå från att den blir bättre för var timme. Fästmön ska jobba i kväll, men har ett möte på eftermiddagen och behöver ta sig till jobbet efter lunch. Jag ska försöka ta mig samman i min ensamhet, söka de där jobben, ta en dusch och tvätta håret. Det brukar bli lite klarare då, livet.

Vad händer i DITT liv idag? Är det klart eller oklart? Knacka ner några rader till nyfikna Tofflan i en kommentar så får jag nåt intressant att läsa när jag sätter mig vid datorn nästa gång!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett sjungande (?) inlägg.


 

Nja, riktigt så illa som i rubriken är det INTE! Jag bara kom att tänka på en gammal dansbandslåt. Texten går egentligen så här på svenska:

[…] Å de va lörda igen å jag satt här å deppa, jag tyckte allting va så meningslöst.
Men just nu ringde en rar lite flicka å mitt problem va löst. […]

Poesi av högsta klass, eller vad tycker du? Originallåten heter Another Saturday Night, för övrigt, och originallåten spelades in 1974 av Cat Stevens. Du som har varit med ett tag kanske minns Cat? Han var lite av en mjukis singer-song-writer och konverterade senare till islam. Då upphörde hans karriär som artist. Men det jag inte visste är att Cat Stevens faktiskt har svenska rötter (mamma) och att han är släkt med både Sissela Kyle och Jan Scherman. Så pass!.. Här slutar föreläsningen om Cat Stevens.

 

 

Oj det blev visst fel låt…

Idag vaknade jag, som vanligt med ett kliande högeröra, till en ganska grå dag. Jag var jättetrött klockan 6.38 och ville inte alls gå upp. Konstigt, för igår kväll gick jag till sängs tidigare än kvällen innan. Låg i sängen en stund och kollade in Twitter. Ibland är det ett intressant flöde, bland annat för mig som letar nytt jobb och som är nyhetsnörd. Men understundom är det mest ett brus. Idag brusade det, enligt min uppfattning.

Sen klev jag upp i alla fall. Sparkade igång en maskin tvätt runt halv åtta. Ja vaffan, det är ju vardag och normala människor jobbar eller går i skolan. Onormala människor –  ==> jag – tvättar. Och enligt husreglerna, som för övrigt inte följs av alla men av mig, ska det bara vara tyst mellan klockan 23 och 7. Klockan hade passerat halv åtta när min tvättmaskin åkte på.

Fredag innebär att hela landet myser. Vad ska jag mysa med? För mys, enligt svenskar, betyder nåt ätbart, nåt man stoppar i munnen. Jag älskar att äta gott, det är inget problem. Problemet ligger snarare i att jag är rätt tjock nu för tiden. Tjock… FET, är ordet. Så jag försöker hålla igen. På vardagar. I onsdags var det en familjemiddag med Linn i fokus och då gjorde jag ett undantag. Ska jag följa ett liknande poängsystem som när det gäller jobbsökeriet borde jag därför straffas med en helgdag minus. Men nu tänker jag inte späka mig på helgerna. Nåt kul måste en få ha. Om vi nu ska diskutera problem är kanske mitt största att klura ut mat. Själva myset är inga problem, jag har lite att välja emellan:

Fingerkex norsk makrill och skumpa

Fingerkex, norsk makrill och skumpa… Vad ska jag välja att mysa med i kväll när det är fredag?


Nu har jag
ganska mycket tid på mig att bestämma myset till i kväll, för dan har just börjat. Tvättmaskinen börjar låta

snart fääärdig

och jag ska inte torka, men hänga upp tvätteländet på tork. Jag har sökt två jobb, varav ett är ett lika stort drömjobb som det jag sökte igår. Om inte mer… Det finns många, många spännande jobb där ute, ska du veta… Jag hoppas att det finns nåt med mitt namn på snart.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Dagens I rörelse är en dikt av Ulf Lundell, från diktsamlingen Tid för kärlek:

Skeppen

Skeppen
dom går så långsamt
på håll
Skeppen
belysta av solen
dom ljuvliga skeppen
på väg mot andra hamnar
ständigt
så mycket friare
än människor
Och varför egentligen
alla ord
när poesin
borde levas istället


Livet är kort.

Read Full Post »

OBS! Nån översättningshjälp är INTE efterfrågad!

Hittade lite fler kloka ord på mammas toapapper. Men jag tar det på svenska så att ingen behöver… Äh, ORKA!..


Kärlekspoesi på toa!

Read Full Post »

Jag fick en liten ensamstund med Fästmön, mellan handling och barnhämtning. Äntligen var det rätt dag för glasspremiär!


Anna snaskade på en Dajmstrut. Fast jag är gammalmodig och stavar Dajmstrut med j, inte i.

                                                                                                                                                         Det var emellertid inte helt lätt att hitta nåt ställe som sålde glasstrutar. På ICA Heidan hittade vi inga och den relativt nyöppnade godisaffären på torget säljer bara godis, snus och tobak, typ. Men på Statoil fanns det en GB-frys. Jag valde min favorit, TipTop.


Vårens första glass blev en Tip Top för min del.

                                                                                                                                                           Så där jättevarmt var det ju inte, men vi hittade en plats i solen och i lä, med utsikt över en antenn och en minaret.


Vi såg, från vänster, solen, en antenn och en minaret avteckna sig mot himlen.

                                                                                                                                                           Elias blev glad över att få åka bil hem. Det är ju ganska långt att gå, extra långt när man är trött efter en skoldag. Han kom precis ihåg att lämna in sin läxa som blev klar igår kväll, redan, innan vi åkte. 

Frida hade kommit hem från skolan och kom ut i sin röda poncho som en liten indianflicka *retas*. Linn hade kaffet klart tills vi kom hem, GOTT! Duktiga tjejer båda två! Och just när vi satt och fikade och pratade, ringde Linns mobil. Det var ett glädjande besked -. hon har fått jobb som timanställd personlig assistent och i morgon är det första introduktionsdagen av fyra! (Vilken tur att morgondagens enda lektion blev inställd.) Härligt! Stort GRATTIS och hoppas att det går bra!!! 


Det lät så allvarligt – och så lika allvarligt ut. Men sen kom glädjetjuten! GRATTIS till dig, Linn, och hoppas att det går bra!

                                                                                                                                                 Samtidigt förde jag en märklig sms-konversation med den kära fru Hatt. Och jag var mer än lovligt blond idag, för jag fattade ingenting. Men vi redde ut saker och ting per mobilsamtal – och det visade sig att vi hade skrivit om två olika saker. Ja, ja, vi är ju blonda båda två, men jag var blondast idag.

Solen lyste in genom köksfönstret i Himlen och spelade lite med sina strålar på en köksstol.


Solen spelade med sina strålar på en köksstol.

                                                                                                                                                  Inspirerad av färgspelet skrev jag en kärleksdikt på kylskåpet.


Kärlekspoesi på kylen.

                                                                                                                                                    Tack för dagens glädje. Vårglädje. Vår glädje.

Read Full Post »

Vilken är Sveriges viktigaste romanfigur? Finns det liv i yttre rymden? Och vad händer efter döden? Gårdagskvällens Babel  på SvT2 ställde frågorna. Men hittade man svaren i programmet???

Bob Hansson tramsade på i vanliga spår genom hela programmet. Lite mer seriöst blev programmet med reportaget om danske författaren Peter Hoeg, mest känd för romanen Fröken Smillas känsla för snö (1992). Efter succén – inte bara boken, det blev film också av den! – gömde han sig under tio år. Han senaste roman, Elefantskötarnas barn, lyfter också fram barn som hjältar. Rafflande humor och spänning, men väldigt lite blod innehåller den nya boken, enligt programledaren Daniel Sjölin.


En bok med ganska lite blod i.

                                                                                                                                                         Första gäst i studion var Lars Gustafsson – Sveriges mest belästa person, enligt Babelredaktionen. Han drog ner ett antal skrattsalvor genom att dissa sommarpratarprogrammen och människorna i dessa som påstår sig vara så intressanta. Poesi, science fiction och bloggande – det är några av Lars Gustafssons genrer. Och så är han pensionerad professor i filosofi, vilket gör att han måste hålla små föreläsningar på bussen – annars blir han på dåligt humör. Lars Gustafsson är aktuell med tre böcker i höst: Samlade dikter, Tennisspelarna och Om begagnandet av elden. Den senaste är nyskriven av författaren, som skriver för att livet då blir mindre tråkigt… Lars Gustafsson är fantastiskt rolig! Han betraktar sig själv med distans, han driver med sig själv och han är inte rädd att säga vad han tycker. För övrigt gav han ett kort och koncist svar på frågan om meningen med livet:

Livet har ingen mening, du måste själv skapa den.


Lars Gustafsson skriver för att livet då blir mindre tråkigt.

Nästa reportage behandlade Erica Jong, vars 1970-talsroman Rädd att flyga kommer ut i nyutgåva. Dessutom levererar Erica Jong sina memoarer, Förföra demonen. Rädd att flyga inledde en trilogi om Isadora Wing. Böckerna handlade om kvinnors sexualitet – och framför allt kvinnliga sexuella fantasier. Naturligtvis blev Rädd att flyga en kultbok! Erica Jong konstaterar i intervjun om sexualitet och åldrande:

Men är rädda att förlora sina penisar, kvinnor är rädda att förlora sina utseenden.


En av höstens många memoarer, denna av Erica Jong.

                                                                                                                                                               Så var det dags för studiobesök igen! Maria Sveland, aktuell med boken Att springa och Mian Lodalen, lika aktuell med boken Tiger.  Maria Sveland inledde med att nämna sin bok Bitterfittan ett antal gånger samt begreppet Det Knapplösa Knullet. Annars behandlade diskussion mest feminism, feministiska biblar och politik.

 +
Sveland och Lodalens senaste!

                                                                                                                                                        Veckans boktips blev:
Lars Gustafsson: Världen som vilja och föreställning av Arthur Schopenhauer
Maria Sveland: Våtmarker av Charlotte Roche
Mian Lodalen: Kärlek i Europa av Birgitta Stenberg

Nästa veckas Babel sänds från Bokmässan i Göteborg!

Read Full Post »

Older Posts »