2012 – Tofflans år

Nej, jag hade inte tänkt att skriva nån årskrönika. Men jag är ju på bättringsvägen och nu ska jag göra ett försök att beskriva 2012 – Tofflans år.

• Januari
  Jag slutade på Fakulteten för veterinärmedicin och husdjursvetenskap där jag hade jobbat sen den 1 september året innan. Men i slutet av januari var jag på intervju och fick börja nytt jobb redan den 1 februari! Jag var också på en av stans reklambyråer och pratade om bloggerier. 
• Februari
  Jag började arbeta på Institutionen för energi och teknik. Det är ett helt fantastiskt ställe att tillbringa vardagarna på – jag kan inte säga annat! Sverige fick en ny prinsessa, den lilla Estelle. Och jag fick lyssna på en helt fantastisk föreläsning av Annika Östberg tillsammans med Fästmön och Fatou!
• Mars
  Det var final i Melodifestivalen. Det var ingen höjdare. Värst av alla var Helena Bergström och Gina Dirawi, inte ett dugg roliga nån av dem. Sarah Dawn Finer, däremot glänste! Och fel låt vann, enligt mig.
• April
  Anna fyllde år och jag fyllde år, 50 stycken. Vi firade Annas födelsedag på Kreta och min i Stockholm.
• Maj
  Jag köpte Maria Langs bok Ögonen, den enda som fattades i min samling. På Uppsala Pride var alla inte välkomna. Men till mig var vännen FEM välkommen – vi hade en fantastiskt rolig helg!
• Juni
  Anna och jag fick en ovanlig lördag på stan! Det har vi så gott som aldrig! Jag bloggade om mina hjältar på jobbet för Framtidskommissionen i Framtidsstafetten.
• Juli
  Mamma fyllde 77 år.  Vi åkte och träffade Mammakusinen B. Det var sex år sen pappa gick bort.
• Augusti
  Jag kände mig välkommen även på min nya arbetsplats Institutionen för vatten och miljö. Anna och jag åkte till Pride, men var också på Söderballarna och träffade Klara. Jag testade VårtFri – och blev av med min fotvårta!
• September
  Jag köpte en tavla av Konstkitty, Just nu vill jag leva. När saker och ting började dra ihop sig med min Alien insåg jag nämligen hur mycket jag älskar livet. Norstedts förlag skickade mig en BRA bok att recensera! Jag fick nya fönster.
• Oktober
  Gunilla skickade mig nånting kul att ha för kommande sjukhusvistelse. Jag skrattade gott! Och den snälla Augustifarmor skickade mig en bok att bli glad av. Jag gick och väntade på ett Besked. Under tiden visade Sveriges Television Torka aldrig tårar utan handskar. Jag var skör och TV-serien gjorde att det knep inuti. Jag blev med tjänsmobil, en iPhone, och pensionerade min gamla Nokia N95. (Fast jag fotar med den ibland när Ajfånen gör mig frustrerad.)
• November
  Den 8 november firade Anna och jag vår fjärde förlovningsdag. Fast vi firade inte själva dagen förrän senare. Jag fick äntligen mitt besked – med liten bokstav. Jag tog ett sista farväl av vännen Karin och himlen fick sin datoriserande ängel. Hjärtegoda L bjöd Anna och mig på en supé som hette duga…
• December
  Jag fick förtur till min operation. Den 12 december las jag in. På Luciadagen opererades jag. Jag överlevde. Men för första gången orkade jag inte blogga (den 14 december). Jag firade jul ensam. Och grinade. Nu är Anna här hos mig och jag är inte ensam längre.

 

Jag önskar alla läsare ett riktigt gott 2013! Men glöm inte bort att livet kan vara  kort.

 

Read Full Post »

Sverker Åström har avlidit – RIP

Det är nog allmänt känt att jag inte gillar när folk skriver RIP om en kändis så snart denne har dött. RIP för mig är förknippat med en nära anhörig och min bekantskapskrets omfattas inte av några kändisar. Direkt. Men, jag har just nu läst att Sverker Åström har avlidit och då frångår jag min ”principer” och skriver RIP.

Sverker Åström i yngre version.

Sverker Åström föddes 1915 i Uppsala. Han var FN-ambassadör, diplomat och ambassadör. Han jobbade bland annat i metropoler som Washington, Paris, London och Moskva. Och så var han homosexuell. Han kom ut 2003 – som 87-åring och fick pris som Årets homo av QX året därpå. Att komma ut som 87-åring tycker jag är riktigt, riktigt tufft. Sen kan man tycka vad man vill om unga idrottsstjärnor som idag inte har behövt kämpa nån längre tid med sin sexuella läggning. En del människor är liksom lite andra sorters hjältar.

Read Full Post »

En Toffla bland hjältar

Det är när man har fyllt tant som en del mer seriösa tankar smyger sig in i ens hjärna. Inte för att jag precis har varit oseriös i 50 år, men att fylla 50 är att vara mer än halvvägs till graven. Bara tio år till 60 och 15 år till pension. Om det nu finns några pengar kvar till såna som mig… Vem vet, jag kanske tillhör gruppen som måste jobba tills jag är minst 70 och stupar på min post..? Fast å andra sidan kanske jorden har gått under och då behöver jag ju inte bry mig om varken pension eller pengar.

Tofflan som tant redan tio år före födseln. Bilden är manipulerad av mig själv.

För tre år sen befann jag mig i den djupaste förtvivlan, i svart misär, i helvetet, tyckte jag. Det var ytterst sköra trådar som höll mig vid liv. Men Fästmön, som var en av dem som höll i dessa trådar, är inte nån person som ger upp hur lätt som helst. Hon håller i tråden än idag. Och idag har jag inga tankar på att ge upp livet, det som är en gåva till oss alla.

Det senaste året har det hänt en hel del bra saker i mitt liv. En grej som tillhör kategorin Bra skeenden är den fantastiska arbetsplats jag har förmånen att få gå till varje vardag – ett tag till, vad jag vet. Jag arbetar i en oerhört stimulerande och intellektuell miljö, bland forskare och doktorander som jobbar med frågor som berör oss alla. Frågor som

Vad innebär människans påverkan på miljön för framtiden?

och

Hur ska vi minska de farliga utsläppen vid såväl lantbruket som vid transporter av det lantbruket producerar?

och

Hur klarar vi den framtida livsmedelsförsörjningen när så många människor svälter idag och det ändå finns ett matsvinn?

Jaa, när man läser de här frågorna och verkligen tar in dem skulle man kunna bli djupt deprimerad… Men depression är det sista jag ser hos dessa unga män och kvinnor som drivs av denna, för mig så gott som omöjliga ekvation:

Hur ska vi på bästa sätt ta vara på det vi har? 

Idag vet vi ju vad vi har, men om morgondagen kan man sia. Eller forska. För så klart att prognoser är viktiga när man jobbar med frågor som mat, miljö och befolkning. Och det är dessa saker ”mina” forskare och doktorander jobbar med. Med ett driv och ett engagemang som är enormt! Som icke-forskare i den här miljön är det rent omöjligt att inte påverkas av energin…

Det är omöjligt att inte påverkas av energin här.

Jag säger ofta till dem att de inte inser hur många fantastiska saker de faktiskt gör för framtiden, för de är själva så förbenat blygsamma. Hade jag varit en av dem hade jag skrutit tills jag hade spruckit, typ. Men det ligger i min roll som kommunikatör att skryta åt dem. Att lyfta fram dem. Att visa allt bra de gör idag och för framtiden. Och framför allt, att de ger tanter som mig ett hopp om att det finns en framtid därför att det redan nu existerar smarta människor som vill åstadkomma bra saker så att vi övriga dödliga kan leva ett tag till.

Nej, idag är jag inte så sugen på att dö. Jag vill leva ett tag till. Det är därför jag lägger mig under kniven, kanske redan i sommar, för att i höst förhoppningsvis få fortsätta att tillbringa vardagarna – ända till pensionen – med dessa

miljömuppar,

som en del skulle säga.

Hjältar, 

skulle jag säga.

Detta är ett inlägg i Framtidsstafetten, initierad av Framtidskommissionen och projektledd av Twingly. Läs gärna mer och hitta övriga inlägg i bloggstafetten på http://www.framtidskommissionen.se/gastbloggare/

Read Full Post »

Rosa elefanter

En granne som visar tuttarna lite hur som helst, ett grannpar som har tältmöten. Livet blir… annorlunda för Selma och Artur Jacobsson när Disa och Arne och Britt Hernemo flyttar till grannskapet. Jag har just lagt boken Rosa elefanter av Karin Brunk Holmqvist till handlingarna. Tack för många glada skratt, älskling (som gav boken till mig i julklapp)!

De rosa elefanterna finns på Arturs slips. Bland annat.

                                                                                                                                                         Selma och Artur Jacobsson bor på en liten gård i en byhåla. De har bara kvar sina höns och de har knappt varit utanför länsgränsen – mer än en gång. Då åkte de till Småland. Deras liv är ganska händelselöst, men bara tills de få nya grannar. Först kommer Disa, en märklig person, en sorts övervintrad hippie. Sen kommer paret Hernemo som har religiösa tältmöten. Samtidigt försvinner en man och Artur funderar på om det inte är den försvunne som Hernemos har begravt i sin trädgård.

Som alltid i Karin Brunk Holmqvists böcker är situationer och karaktärer dråpliga. Man ser verkligen karaktärerna framför sig – alltid äldre, lite byhåleoriginal i vissa fall, men kluriga och inte så tokiga. Det är med glimten i ett vänligt öga författaren skildrar dessa antihjältar som faktiskt blir hjältar i läsarens ögon JUST därför att de inte är så… tokiga som man först kan tro.

Det här är en liten bok för dig som vill fnissa och skratta. Det gör man alltid när man läser nåt av Karin Brunk Holmqivst.

Högt betyg!

Read Full Post »

Babel den 16 september: Barn, romanfigurer, rymden, döden – och så lite feminism

Vilken är Sveriges viktigaste romanfigur? Finns det liv i yttre rymden? Och vad händer efter döden? Gårdagskvällens Babel  på SvT2 ställde frågorna. Men hittade man svaren i programmet???

Bob Hansson tramsade på i vanliga spår genom hela programmet. Lite mer seriöst blev programmet med reportaget om danske författaren Peter Hoeg, mest känd för romanen Fröken Smillas känsla för snö (1992). Efter succén – inte bara boken, det blev film också av den! – gömde han sig under tio år. Han senaste roman, Elefantskötarnas barn, lyfter också fram barn som hjältar. Rafflande humor och spänning, men väldigt lite blod innehåller den nya boken, enligt programledaren Daniel Sjölin.

En bok med ganska lite blod i.

                                                                                                                                                         Första gäst i studion var Lars Gustafsson – Sveriges mest belästa person, enligt Babelredaktionen. Han drog ner ett antal skrattsalvor genom att dissa sommarpratarprogrammen och människorna i dessa som påstår sig vara så intressanta. Poesi, science fiction och bloggande – det är några av Lars Gustafssons genrer. Och så är han pensionerad professor i filosofi, vilket gör att han måste hålla små föreläsningar på bussen – annars blir han på dåligt humör. Lars Gustafsson är aktuell med tre böcker i höst: Samlade dikter, Tennisspelarna och Om begagnandet av elden. Den senaste är nyskriven av författaren, som skriver för att livet då blir mindre tråkigt… Lars Gustafsson är fantastiskt rolig! Han betraktar sig själv med distans, han driver med sig själv och han är inte rädd att säga vad han tycker. För övrigt gav han ett kort och koncist svar på frågan om meningen med livet:

Livet har ingen mening, du måste själv skapa den.

Lars Gustafsson skriver för att livet då blir mindre tråkigt.

Nästa reportage behandlade Erica Jong, vars 1970-talsroman Rädd att flyga kommer ut i nyutgåva. Dessutom levererar Erica Jong sina memoarer, Förföra demonen. Rädd att flyga inledde en trilogi om Isadora Wing. Böckerna handlade om kvinnors sexualitet – och framför allt kvinnliga sexuella fantasier. Naturligtvis blev Rädd att flyga en kultbok! Erica Jong konstaterar i intervjun om sexualitet och åldrande:

Men är rädda att förlora sina penisar, kvinnor är rädda att förlora sina utseenden.

En av höstens många memoarer, denna av Erica Jong.

                                                                                                                                                               Så var det dags för studiobesök igen! Maria Sveland, aktuell med boken Att springa och Mian Lodalen, lika aktuell med boken Tiger.  Maria Sveland inledde med att nämna sin bok Bitterfittan ett antal gånger samt begreppet Det Knapplösa Knullet. Annars behandlade diskussion mest feminism, feministiska biblar och politik.

 +
Sveland och Lodalens senaste!

                                                                                                                                                        Veckans boktips blev:
Lars Gustafsson: Världen som vilja och föreställning av Arthur Schopenhauer
Maria Sveland: Våtmarker av Charlotte Roche
Mian Lodalen: Kärlek i Europa av Birgitta Stenberg

Nästa veckas Babel sänds från Bokmässan i Göteborg!

Read Full Post »