Jedins återkomst

Ett inlägg om en film.

---

 

Expressens TV-tidning har gjort det igen: misslett sina läsare. Enligt tidningen skulle den tredje Star Wars-filmen, Jedins återkomst (1983), visas i söndags kväll. Den gick på måndagskvällen på Kanal 5. Och det var tur för mig, för att sitta och glo på science fiction var helt rätt när en lever i en verklig värld full av människor som är både onda och goda – och en del till och med rätt underliga.

Den tredje filmen inleds med att Han Solo är fången hos Jabba. Både sessan och Luke åker dit för att rädda honom. Luke vill sen fortsätta sin träning till jedi hos Yoda, men Yoda säger att han faktiskt redan är fullärd. Och så pratar de om vem som är Lukes pappa. Vidare får Luke veta att han har en syster. Gissa vem! Gänget hamnar på en ö som är bebodd av en sorts nalleliknande folk. Syftet med besöket på ön är att förstöra en generator för Dart Vader och hans armé. Och sist, men inte minst, hamnar Luke i en kamp mot Kejsaren och Darth Vader.

Den tredje Star Wars-filmen känns både svartare och djupare än de två första. Det finns vissa roliga partier också, men döden blir mer känslosam den här gången, framför allt för att den drabbar Luke i form av nära och kära som går bort. Ön där generatorn finns är väldigt lik ett vanligt skogslandskap, men i övrigt är figurerna i den här filmen mer fantasifulla. En del är vidriga, medan andra mest är söta.

Toffelomdömet blir högt. Jag gillar när det är sorgligt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Rymdimperiet slår tillbaka

Ett inlägg om en film.

---

 

Igår kväll var det dags igen. Jag har insett att jag verkligen har missat nåt under mina yngre år – även om science fictiongenren inte riktigt är min grej. Star Wars… I fredags såg jag den första filmen, igår såg jag uppföljaren Rymdimperiet slår tillbaka (1980) på Kanal 5.

Den här gången trappas kriget upp och de onda leder. Luke Skywalker beger sig ut för att söka Yoda – och träna sig till Jedi, krigare. (Yoda är en lustig liten farbror som pratar underligt och som påminner om Fästmöns kattungar, för övrigt.) Medan Luke är iväg och tränar anfaller Darth Vader Han Solo, prinsessan Leia och de andra – allt för att locka dit Luke. Och Darth Vader lyckas. Luke ger upp sin träning för att rädda sina vänner. Men frågan är om han klarar livhanken…

The Empire strikes back heter filmen på engelska och det klingar i mina öron mer storslaget än den svenska titeln. Annars tycker jag inte att den här filmen är så storslagen. Tvärtom är den ganska svart. Det känns lite som om Luke Skywalker är en av de ensammaste människorna – på film, alltså.

Toffelomdömet blir medel.

 

Lika som bär? Nja… inte riktigt, kanske. Yoda och Citrus – eller tvärtom…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Star Wars

Ett inlägg om en film.

---

 

Jag är obildad. Jag har inte sett Star Wars. Inte en enda av filmerna – förrän i kväll. Kanal 5 visade den allra första Star Wars-filmen från 1977. Och jag tog chansen att bättra på mina filmkunskaper.

Luke Skywalker, prinsessan Leia och Han Solo. Notera sessas kanelbullar vid öronen.

Precis som titeln säger handlar det om krig bland stjärnorna. Det godas kamp mot det onda. Och så mitt i det hela Luke Skywalker, som av en händelse kommer över ett par robotar, droider, som bär på planerna över den onda rymdstationen. Så småningom utkristalliserar sig ett uppdrag som Luke Skywalker får. I detta uppdrag ingår också att rädda prinsessan Leia. Förutom själva galaxen, dårå.

Det här är inte en alltigenom spännande science fiction-film. Den är faktiskt rätt rolig också. Droiderna är till exempel väldigt mänskliga, Luke går från att bära en judodräkt till en hockeyutrustning och prinsessan har gigantiska kanelbullar vid öronen. Bullar, som mot slutet blir en bajshög ovanpå huvudet. Och pungsvetten i hockeutrustningen… Jag vågar knappt tänka tanken om lukten under inspelningen…

Nåja, nu ska vi inte förirra oss in i tramset. Det här är fortfarande en bra film, sin ålder till trots. Den är bra gjord, den är både spännande och rolig och den innehåller förstås lite kärlek.

Toffelomdömet blir högt. Den här filmen njöt jag av att se.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Helgens filmer: Skräck och sci-fi

Ett inlägg om filmer.

---

 

Den här helgen blev en riktig filmhelg. Vad passar väl bättre än att krypa upp i soffa och fåtölj och glo på lite fiktiv spänning medan mörkret är kompakt utanför?

 

Först ut var filmen Omen IV (1991) som vi såg på Tv12 hos Fästmön. Damien, den ondskefulle lille pojken och sedermera mannen, är död. Men som ett under (?!) lever han vidare i flickan Delia. Delia adopteras som nyfödd av ett advokatpar som är barnlösa. Flickans ursprung är väldigt oklart, nåt adoptivföräldrarna inte bryr sig om. Först. Framför allt pappan är totalt charmad av sin dotter, men mamman blir allt mer misstänksam och börjar nysta i flickans förflutna.

Det här var inte nån jättespännande film och framför allt inte en av de bättre Omen-filmerna. Men jag är snäll och Toffelomdömet blir medel. Det var trots allt lite kul att se gamla locktångsfrisyrer och jeans som sitter uppe i armhålorna.

 

Nästa film blev Orphan (2009) på Kanal 5. Vi missade en hel del i början eftersom jag hade fått för mig att vi redan hade sett filmen. Återigen är huvudpersonen en ond liten flicka som adopteras av ett par. Paret har två barn sen förut, en son och en döv liten dotter. Den adopterade Ester blir på sätt och vis ett substitut för deras tredje biologiska barn som är dödfött. Ester är minst lika vidrig som Delia, men hon är mer manipulativ och det är mer uttalat att hon vill ha pappan för sig själv…

Toffelomdömet blir lite högre för Orphan än för Omen II.

På lördagskvällen bänkade vi oss i min soffa och fåtölj. Först såg vi filmen Prometheus (2012) som jag hade spelat in åt Anna i veckan från TV3. Lite nyfiken var jag dock själv, så vi tittade tillsammans. Det här är en science fiction-film och jag är ingen större fan av såna filmer. Men det är bra skådespelare, bland andra Noomi Rapace, och faktum är att jakten på människans ursprung, som filmen handlar om, blir en obehaglig resa in i framtiden. Ett par forskare, där Noomi Rapace spelar en av dem, har hittat grottmålningar på olika ställen. De reser in i framtiden och hamnar på en plats där även nån från Alien har landat en gång tidigare… Filmen hänger alltså på sätt och vis ihop med Alien-filmerna, men om det är en prequel eller en spin off-film är oklart.

Toffelomdömet för Prometheus blir förvånansvärt högt.

Andra film på lördagen blev Terror på Elm street (2010) och den visades på TV12. Det här var alltså en nyinspelning av den gamla skräckfilmen och på engelska heter denna A Nightmare on Elm Street. Tyvärr hade jag ganska nyligen (för två år sen) sett filmen. Här kan du läsa vad jag tyckte om den då! I kväll blev jag fortfarande rädd, men mest hoppade jag till av alla effekterna, framför allt ljuddito. Det är en sjuk mardröm om en galen typ i randig tröja som jagar ett gäng ungdomar, varav en med ADHD, bara för att han vill ha ihjäl dem.

Toffelomdömet för Terror på Elm street (2010) har sjunkit sen 2013.

Tredje film på lördagen blev Halloween II (2009). Även den gick på TV12. Michael Myers går igen, men tyvärr mindes jag alltför lite från den första filmen för att uppföljaren ska ge mig nåt. Det är bara blodigt och vidrigt. En galning går lös och har ihjäl alla han möter, ungefär. Michael Myers har i vart fall rymt från mentalsjukhuset och nu söker han sig till sina hemtrakter igen för att leta efter sin syster.

Toffelomdömet för Halloween II blir lågt. Det är inte spännande, bara blodigt och meningslöst. Vi såg bara knappt en timme av filmen.

Det var mina och Annas filmer i helgen. Har DU sett några??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Påskekrim och pocketsläpp

Ett litterärt inlägg.

---

 

På våren händer det ofta spännande saker i litteraturen. Särskilt till påsk tycks svenska bokförlag ha anammat den norska seden med påskekrim, pocketböcker i deckargenren som är lätta att ta med när man går på tur. Nu ligger påsken tidigt i år, men under april släpps bland annat dessa pocketar, som för övrigt står på min önskelista (det finns ju en och annan födelsedag i april, också):

De utstötta av Elly Griffiths. Äntligen släpps den senast översatta boken om arkeologen Ruth Galloway i pocket! Ruth, som ständigt snubblar över lik, såväl arkeologiska kvarlevor som mer moderna. Den här gången är hennes senaste fynd kvarlevorna av Jemima Green, även kallad mor Krok på grund av sin handprotes. Hon hängdes 1867 för mordet på ett av sina skötebarn, trots att barnets kropp aldrig återfunnits. Och ett fynd i graven, en mystisk amulett, lämnar inte Ruth någon ro. Samtidigt hittas ett spädbarn dött i sin säng och två barn kidnappas. Paniken sprider sig i Norwich.

 

Skymningslandet av Marie Hermanson. Det här är en favoritförfattare sen länge! Och det roliga var att jag hittade henne av en slump. Jag hade inget att läsa och valde Musselstranden bara för att huvudpersonen har samma förnamn som jag… Marie Hermansons böcker har ofta lite av det övernaturliga i sig, med dragning åt sci-fi, nästan och åt det absurda. Det här att vi vet med vårt förnuft att saker och ting är på ett visst sätt – och så är de inte allas i Marie Hermansons böcker.
Den senaste boken av författaren handlar om tjugotvååriga Martina som är timanställd och bor i andra hand. Hennes valmöjligheter är lätt räknade. Så när Tessan erbjuder henne ett boende på herrgården där hon arbetar, säger Martina inte nej. Tessan är husa åt en gammal dam, som vore det fyrtiotal. Det är i den tiden damen befinner sig mentalt. Snart accepterar de sina roller i damens låtsasvärld. De bor bra och hyresfritt, och börjar fantisera om att få stanna. Men så dyker en ovälkommen besökare upp. En besökare som stör deras planer och sätter ett fruktansvärt händelseförlopp i rörelse.

 

Märkta för livet av Emelie Schepp. Det här är en författare som jag inte har testat än, men blev nyfiken på när jag läste om boken. Boken handlar om den nioåriga Jana Berzelius som en sommardag 1991 vaknar upp på ett sjukhus, utan minne av vem hon är eller var hon kommer ifrån. Tjugoett år senare får hon, som åklagare, uppdraget att leda förundersökningen i ett mord på en chef på Migrationsverket. En mystisk pojke figurerar i utredningen och ju mer hon gräver i pojkens bakgrund, desto närmare kommer hon sanningen om sitt eget mörka förflutna.

 

Bland vårens inbundna spänningsromaner finns också flera intressanta titlar. Här är ett litet urval:

Alla kan se dig av Anna Jansson. Den som känner mig vet att Anna Jansson är min klara favorit bland svenska kvinnliga deckarförfattare. Det var en fröjd att få se och höra henne berätta en del om sitt privatliv och om sitt författarskap i TV-serien Deckarna som nyligen visades på SvT.
I sin senaste roman om polisen Maria Wern tar Anna Jansson upp synnerligen aktuella ämnen. Med ett enda sänd på datorn kan en bild nå tusentals anhängare i ett nätverk. Vad händer när vi aningslöst lägger ut bilder ur våra liv på Facebook? Vem får tillgång till dem? I fel händer kan våra mest privata bilder vara ute i offentligheten. Och vad är vi beredda att göra för att slippa skammen?
I boken hittas en gammal fotograf död. Någon har dessutom försökt sätta eld på hans arkiv. Samtidigt blir Tomas Hartmans mor blir misshandlad och lämnad i skogen för att dö. Hon minns vagt att någon filmade henne. När Maria Wern tar över utredningen hotar mördaren att lägga ut Marias privatliv i offentligheten. ”Det kanske är det enda vapen som behövs i framtiden”, spekulerar Per Arvidsson, ”den offentliga skammen.”

 

Brudkistan av Unni Lindell. Det går ju inte att skriva om påskekrim och inte nämna några av de norska böckerna. Unni Lindell är en av dessa vars böcker om polisen Cato Isaksen jag har slukat. Numera finns även Marian Dahle med som en av huvudkaraktärerna.
Tolvåriga Maike Hagg återfinns död i källaren till ett sjukhus i Oslo. Hon är dotter till en psykiskt sjuk man och leker under besökstid tillsammans med barn till andra patienter i sjukhusets källargångar.
Under allhelgonahelgen tjugofem år senare möts två nu vuxna döttrar för att reda ut vad som hände den där dagen. Dåtid möter nutid, både rädsla och hat lockar fram en kallblodig mördare ur skuggorna. Samma kväll mördas en av kvinnorna och den andra befinner sig plötsligt i livsfara. Polisinspektör Marian Dahle får i uppdrag att skydda henne. Under tiden arbetar Cato Isaksen och hans team mot tiden. Sanningen avslöjas steg för steg och än en gång står det nu övergivna sjukhuset i händelsernas centrum.

 

Helveteselden av Karin Fossum. Karin Fossum är en annan norsk författare som drar åt psykologiska thrillerhållet snarare än åt deckar- eller polisromangenrerna. Många av hennes karaktärer har drabbats av händelser i livet som har gjort dem… lite störda…
I hennes senaste roman finns kommissarie Sejer med. I centrum står två ensamstående mödrar med varsin son, två familjer som på varsitt håll kämpar mot tillvarons torftighet och dåliga odds, män som svikit och familjehemligheter som får katastrofala följder.
Det är en varm sommardag i början av juli 2005. I en sänka, intill en träddunge, står en gammal, rostig husvagn. Inuti ligger en kvinna och hennes femårige son döda. Brutalt mördade. Fyra knivhugg i moderns kropp, lika många i barnets. På golvet bredvid dem ligger det blodiga mordvapnet, en kniv med långt blad.
Kniven och ett blodigt fotavtryck är de enda spår Konrad Sejer har när han försöker lösa vad som både framstår som ett vansinnesdåd och som ett välplanerat mord. Varför befann sig kvinnan och hennes son i husvagnen? Och vem har haft motiv att mörda dem?

Kom ihåg! Det här är fiktion! Men det verkliga livet kan vara minst lika otäckt…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Valborgsfirande

Vårt valborgsfirande blev lugnt. Fästmön och jag gjorde ju iordning på ballen* och kunde sitta där och ta var sin öl och lite nötter innan somliga tände rökmaskinen** och vi fick gå in.

Nån tände rökmaskinen så vi fick gå in.

Det är så trist med människor som visar noll hänsyn. Igår morse, till exempel, började nån spika klockan 7.15. Ja, spika. SPIKA! Strax efter klockan sju på morgonen en helgafton när många säkert var lediga och ville ha sovmorgon eller iväg på jobb. Uteslutningsmetoden gör att det är lätt att komma fram till gärningsmannen. Spikandet höll på nån timma och sen var det tyst. Resten av dan. Trött blir man.

Mamma ringde på eftermiddagen och jag får så dåligt samvete gentemot henne. Hon sa flera gånger både igår och i förrgår att hon känner sig så ensam. Inte vet jag hur jag ska kunna få henne att känna sig mindre ensam. Jag kan ju inte helgpendla ner, precis. Men jag ska nog ta och ringa henne idag också för att höra om det har passerat några Gamla Gamar*** utanför hennes köksfönster.

Vi anpassade oss efter rökmaskinen och när den hade jobbat klart och endast stanken av gris låg tung i luften påbörjade vi vår valborgsmiddag. Till sista april ska det vara sill, färskpotatis, snaps, jordgubbar med mera, tycker jag. Vi fick tag i färskpotatis från Israel och jordgubbar från Spanien. Inte som svenska varor, men ändå.

Sillar, ostar, snaps, öl, färskpotatis, tomater och annat gott fanns på vårt valborgsbord.

Vi skippade kasen. Den närmaste finns i Gamlis och dit tar det kanske 20 minuter att gå. Men det mulnade på framåt kvällen och vi satt med tröjorna på och åt middag på ballen. Kasen skulle tändas först klockan 21 och vi tyckte att det var skönare att softa framför andra semifinalens första hälft av låtar till Eurovision Song Contest 2012 – trots att det var mest skräp.

Sen skulle vi se på film. Det blev The Box som är nån sorts science fiction-film som inte tilltalade mig särskilt. Och inte blev det bättre av att jag misslyckats med att få med slutet av filmen på DVD-hårddisken! Fick därför leta upp en ”vad-hände-sajt” på nätet.  Ja ja, jag insåg att vi inte hade missat nåt väsentligt.

I morse sov vi länge och utan att bli väckta, för en gångs skull. Det är sista lediga dan och solen strålar och himlen är blå. Annas mamma ringde vid tio-tiden och bjöd oss på middag till Slottet klockan 16. Härligt! Dels för att vi själva slipper fixa mat – och Annas mamma lagar så god mat! – och dels för att det är en finfin dag för en tur till och en vistelse på Slottet!

Vad ska du göra idag???

*ballen = balkongen
**rökmaskin = grill
***Gamla Gamar = när mamma hade flyttat till lägenheten 2010 var jag där och hjälpte till och stannade även några dar för att packa upp. På 1 maj hörde vi plötsligt mässingsinstrument som spelade marschmusik utanför hennes köksfönster. Det var stadens förstamajtåg. Just när vi tittade kom några med banderollen Unga Örnar. Fast medelåldern bakom den var nog typ 65… Därav vårt interna skämt om Gamla Gamar!

Read Full Post »

The Event

Bänkade mig för att se första avsnittet av 13 av SvT 1:s nya amerikanska dramaserie The Event klockan 21. Den trailer som visats de senaste dagarna såg lovande ut, men uj så besviken jag blev…

En av de många rollerna – och vinklarna.

                                                                                                                                                      Grejen med The Event är att serien har premiär i Sverige bara en knapp vecka efter premiären i USA. Men det gör inte The Event till nånting bra. I USA har det blivit tittarsuccé. Jag fattar knappt vad serien handlar om…

Ett försök att bena ut: jag tror att det handlar om nån sorts mörkläggning av nåt. USA:s svarte (!) president utsätts för ett attentat, men klarar sig. Berättelsen skildras från olika rollkaraktärers vinklar. Det blir inte bara ständiga hopp mellan rollfigurer utan även i tid. För mig blir detta bara rörigt. Och droppen är mot slutet när det sker nåt märkligt, science fiction-artat. Då hamnar tankarna hos en annan TV-serie, Lost. Den följde jag i några säsonger tills jag inte pallade mer därför att INGET NÅNSIN fick nån förklaring. Är The Event av samma skrot och korn? Jag ska ge serien en chans till, men det jag såg i kväll ger jag lågt betyg.

Två tofflor – och dessa för att det var liiite spännande bitvis och snyggt filmat…

Read Full Post »

Babel den 16 september: Barn, romanfigurer, rymden, döden – och så lite feminism

Vilken är Sveriges viktigaste romanfigur? Finns det liv i yttre rymden? Och vad händer efter döden? Gårdagskvällens Babel  på SvT2 ställde frågorna. Men hittade man svaren i programmet???

Bob Hansson tramsade på i vanliga spår genom hela programmet. Lite mer seriöst blev programmet med reportaget om danske författaren Peter Hoeg, mest känd för romanen Fröken Smillas känsla för snö (1992). Efter succén – inte bara boken, det blev film också av den! – gömde han sig under tio år. Han senaste roman, Elefantskötarnas barn, lyfter också fram barn som hjältar. Rafflande humor och spänning, men väldigt lite blod innehåller den nya boken, enligt programledaren Daniel Sjölin.

En bok med ganska lite blod i.

                                                                                                                                                         Första gäst i studion var Lars Gustafsson – Sveriges mest belästa person, enligt Babelredaktionen. Han drog ner ett antal skrattsalvor genom att dissa sommarpratarprogrammen och människorna i dessa som påstår sig vara så intressanta. Poesi, science fiction och bloggande – det är några av Lars Gustafssons genrer. Och så är han pensionerad professor i filosofi, vilket gör att han måste hålla små föreläsningar på bussen – annars blir han på dåligt humör. Lars Gustafsson är aktuell med tre böcker i höst: Samlade dikter, Tennisspelarna och Om begagnandet av elden. Den senaste är nyskriven av författaren, som skriver för att livet då blir mindre tråkigt… Lars Gustafsson är fantastiskt rolig! Han betraktar sig själv med distans, han driver med sig själv och han är inte rädd att säga vad han tycker. För övrigt gav han ett kort och koncist svar på frågan om meningen med livet:

Livet har ingen mening, du måste själv skapa den.

Lars Gustafsson skriver för att livet då blir mindre tråkigt.

Nästa reportage behandlade Erica Jong, vars 1970-talsroman Rädd att flyga kommer ut i nyutgåva. Dessutom levererar Erica Jong sina memoarer, Förföra demonen. Rädd att flyga inledde en trilogi om Isadora Wing. Böckerna handlade om kvinnors sexualitet – och framför allt kvinnliga sexuella fantasier. Naturligtvis blev Rädd att flyga en kultbok! Erica Jong konstaterar i intervjun om sexualitet och åldrande:

Men är rädda att förlora sina penisar, kvinnor är rädda att förlora sina utseenden.

En av höstens många memoarer, denna av Erica Jong.

                                                                                                                                                               Så var det dags för studiobesök igen! Maria Sveland, aktuell med boken Att springa och Mian Lodalen, lika aktuell med boken Tiger.  Maria Sveland inledde med att nämna sin bok Bitterfittan ett antal gånger samt begreppet Det Knapplösa Knullet. Annars behandlade diskussion mest feminism, feministiska biblar och politik.

 +
Sveland och Lodalens senaste!

                                                                                                                                                        Veckans boktips blev:
Lars Gustafsson: Världen som vilja och föreställning av Arthur Schopenhauer
Maria Sveland: Våtmarker av Charlotte Roche
Mian Lodalen: Kärlek i Europa av Birgitta Stenberg

Nästa veckas Babel sänds från Bokmässan i Göteborg!

Read Full Post »

Alien resurrection

Äntligen, ÄNTLIGEN blev det ett tillfälle för Fästmön och mig att se sista delen i Alien-boxen hon fick av mig i julklapp… 2008, tror jag! Alien resurrection (Alien återuppstår) från 1997.

Puss på dig, ditt gamla slem-monster!

                                                                                                                                                             Efter 200 år lyckas forskare klona fram Ripley på ett rymdskepp där det bedrivs forskning. Ripley tog ju livet av sig i filmen innan eftersom hon bar på en alien. Men denna alien togs om hand och har nu producerat ägg. Forskarna fångar människor och använder dem som försökskaniner: de befruktas. Ripleys DNA har blandats med med några aliens och det ger henne en särskild förbindelse med monstren. Skeppet är på väg mot jorden och Ripely måste se till att monstren inte kommer fram.

En spännande film och kanske den bästa av de fyra. Men så är den ju också nyast. Sammanfattningsvis kan man också säga att den är kletigast. Helt klart sevärd för den som gillar science fiction, monster och Sigourney Weaver!

Read Full Post »