Modus

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Anne Holt är en av mina favoritförfattare. I kväll var det premiär för Modus på TV4. Det är en svensk thrillerserie baserad på en av Anne Holts litterära karaktärer, Inger Johanne Vik. Totalt blir det åtta delar. Jag trodde att jag var alltför trött för att kunna titta och ta in, men icke!

Premiäravsnittet börjar med en bröllopsfest. Inger Johanne Vik och hennes döttrar ska sova på hotell. Mitt i natten håller äldsta dottern Stina på att bli överkörd av en lastbil utanför hotellet. Det mamma inte vet är att den autistiska Stina har sett en man mörda en kvinna. Det är juletid och medan Inger Johanne Vik pyntar sitt hem får tittarna följa med hem till en kvinnlig präst. Ytterligare ett mord sker – av samma mördare. Men varför och vem är han?

Det är inte tu tal om att det här är spännande och riktigt bra! Inte blir serien sämre heller av den fantastiska rollistan. Melinda Kinnaman är lysande som Inger Johanne Vik, men övriga skådisar, som Henrik Norlén, Peter Jöback (!), Krister Henriksson, Cecilia Nilsson med flera gör inte heller bort sig.

Toffelomdömet blir det högsta. Den här serien ska jag definitivt följa!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

”Stockholm, Stockholm, stan i världen…”

Ett härligt inlägg.

---

 

Hej, hej! Har du saknat mig? (Detalj från Annas tischa.)

När man kommer hem efter att ha varit borta ett par dar, du vet… Lägenheten är mörk och instängd, väskan kräver uppackning, smutskläderna måste i karantän… Och så den där känslan av… tomhet. Tystnad, ensamhet, visst, men framför allt tomhet. För nu är det gjort och nu är det liksom slut på det roliga. Det roliga som var två nätter inklusive frukost på Clarion Hotel på Ringvägen i Stockholm, tack vare Fästmön (som vann dem)!

Min hemkomst bestod av att fixa lite tvångsadministration och därefter skriva en bokrecension. Jag packade upp. Mamma fick ett samtal och hon förstod inte varför jag ringde, nästan. Och nu… en mugg kaffe vid datorn och jag ska berätta… eh nästan allt om våra dar i Kungliga Hufvudstaden!

Vi tog 11.11-tåget från Uppsala i lördags i sällskap med våra små resväskor på hjul. Vi hade sån tur när vi kom fram till hotellet att vårt rum var klart! Vi kunde inte bara ställa in våra väskor, vi kunde packa upp upp också. Sen tog vi t-banan in till stan igen. Första stoppet blev Alfa antikvariat där jag fyndade den av de fyra Maria Lang-ungdomsdeckarna som saknades i min samling (den som var så svår att få tag i att den inte ens fanns i Nora!) samt Sigrid Combüchens Den umbärliga – båda stod på min lista! Vätskepaus blev det på det innan vi traskade upp till Vasaparken och Sven-Harrys konstmuseum. Där såg vi flera utställningar, mer om dessa kommer ett separat inlägg senare!

På seneftermiddagen intog vi kaffe och scones hos Coffeehouse by George vid Odenplan. Jag tog en helt underbar Cinnamon spicey med massor av grädde. Till sconesen fick vi Philadelfphiaost och jordgubbssylt (valde jag, inte Anna). Det var ljuvligt gott med nåt sött och väldigt skönt att vila fötterna – innan vi tog t-banan ”hem”. Där vilade vi lite till, det vill säga jag somnade! Och sen var det dags att fräscha till sig inför middagen.

Anna hade vid en tidigare vistelse helt nyligen på Söder noterat Stavros taverna. Dit styrde vi stegen på lördagskvällen. Två regnbågsflaggor välkomnade oss. Det kändes skönt och rätt att äta på en gayvänlig restaurang. Servicen var utmärkt, maten underbart god, vinet, Piccini Memoro, fylligt och ljuvligt, bra priser… Och bäst av allt – vi kunde sitta utomhus.

Här är några bilder från vår lördag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Böcker och en gammal skrivmaskin blev häftigt som skyltning i Sturegallerian.

På söndagen satte vi alarmet så vi inte skulle missa hotellfrukosten (den serverades fram till klockan elva). Jag försökte äta lite grönsaker som var röda, men en och annan sockerstinn godbit blev det också. Anna, däremot, tycktes odla saker för sitt akvarium. Eh… ja…

Anna hade ett ärende i Sturegallerian på Östermalm, så vi tog tunnelbanan till Östermalmstorg. Efter utfört ärende slank vi in för en vätskepaus på Wienercaféet som vi har åkt förbi så många gånger. Vi var för mätta för att äta, så det blev en öl respektive ett glas rosé till lunch.

Vi flanerade, varma i den heta augustisolen, ända från Östermalm till Stadsgårdskajen vid Slusken Slussen. Där satt vi sen och försökte känna fläktande vindar från vattnet.

Nästa mål var Fotografiska. Det är ett av våra favoritmuseer i Stockholm. Den här gången kan man väl säga att… viss fotokonst förstår man, annan inte. På Fotografiska skedde dagens första Could be Catastrophe – jag tappade min mobil på golvet, med skärmen neråt. Tack och lov höll den!!! Mer om Fotografiskas pågående utställningar kommer i ett separat inlägg!!! 

Innan vi äntrade Götgatsbacken behövde vi vätskepaus. Den tog vi på Old Beefeater Inns uteservering. Vi förfasade oss över en man som inte hade hundra procent kontroll över ett litet barn. En annan man förfasade sig säkert över oss, för han glodde på oss under hela vår vätskepaus.

Strax efter vätskepausen, på Götgatan, inträffade dagens andra Could be Catastrophe – jag trampade snett. Som tur var varken ramlade jag eller vrickade eller bröt foten. Men nära var det…

Efter en kort vilopaus och lite uppfräschning på hotellet tog vi tunnelbanan till Gamla stan. Jag vågade inte riskera frakturer igen. Vi intog middag på Michelangelo – och där inträffade dagens tredje Could be Catastrophe! Jag såg inte riktigt vad som hände, men nån klippte till en gäst så att blodvite uppstod. Den slagne var mer än salongsberusad och alla gäster, inklusive jag, tyckte att det var mycket obehagligt. Man kan säga att detta förstörde en annars god middag. Vi bröt upp tidigt. Trist! Men jämfört med det som hände på IKEA i Västerås av alla ställen idag var det förstås en baggis…

Här är några bilder från vår söndag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Måndag… Hemfärd… Vi grundade med en rejäl hotellfrukost innan vi tuffade hem till Uppsala. I kväll serverar köket i New Village en upptinad matlåda med lasagnette och till den vatten eller möjligen en öl. Nej, det blir ingen snygg bild på maten! Anna har åkt till Himlen, men vi ska återförenas för ett par, tre dar redan i morgon.

Några måndagsbilder:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Stort TACK till Anna som gjorde den här trippen möjlig och som ville ha just mig med på den! Inlägg om utställningarna kommer som sagt separat, eftersom jag använde mitt presskort i stället för att betala entréavgifter, men senare.

 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Helgplaner

Ett inlägg om helgen och om glädjen som saknas.

---

 

Jag satt här och läste… Som synes behöver jag tvätta håret OCH skaffa tandställning mot underbettet.

Jag satt här igår och läste min tidning… Ja, det vill säga jag läste pappersvarianten av QX, en tidning jag knyckte i Pride Park i lördags. Och sen läste jag förstås boken jag ska recensera. Den hinner jag inte ta mig igenom före helgen – helgen börjar ju för övrigt idag. Recensionen kommer därför nån gång under nästa vecka.

I eftermiddag ska jag åka till Förorten, skjutsa barn och grejor och hämta Fästmön. Efter nåt ätbart tar vi oss sen in till stan för att gå på konsert. Jag har inte varit i stan på hela sommaren, för jag räknar inte en bussresa till centralen som ett stadsbesök liksom inte heller besöket hos frissan – salongen ligger i utkanten av stan. Nej, jag häckar ju mest här i New Village. Vad ska jag i stan att göra? Bli irriterad på folk? Det kan jag lika gärna bli här hemma. Det är tröttsamt när människor inte förstår hur röster ekar i grytan som bildas av omkringliggande hus. Det gör att alla här hör deras fest, trots att vi inte är bjudna (för övrigt skulle jag aldrig frottera mig på ett party där Mr Besser-Wisser deltar). Och jag blir liiite grinig och hyssjar när jag genom mitt öppna arbetsrumsfönster har hört en unge säga

Det är en fluga!

sex gånger, högt, utan respons från nån förälder.

Vi ska lyssna på Sarah Dawn Finer i Parksnäckan!

En har blivit folkskygg, det är bara att konstatera. Jag klarar fint av att umgås med en till två personer i taget, helst såna ur närmaste umgänget eller familjen. Sen tar det stopp. Därför blir det extra intressant att se hur det avlöper i kväll. Jag gissar nämligen att vi inte är ensamma om att lyssna på Sarah Dawn Finer i Parksnäckan här i Uppsala. Biljetterna var en liten överraskning från Anna, som vet att Sarah Dawn Finer är det närmaste en idol för mig. Hon reser och far Sverige runt och ger konserter, hon reser utomlands och sjunger, är med i teateruppsättningar… jag blir trött bara jag tänker på hennes schema. Och jag förstår verkligen att hon numera nästan aldrig svarar på Tweets… Men i kväll ska vi lyssna på hennes ljuva stämma när hon och hennes tremannaband kör akustiskt. Det blir nog en magisk kväll, särskilt som solen har lovat att hålla sig framme.

Stadshuset i Stockholm ska vi kanske titta på. Den här bilden är dock från november förra året.

I morgon far vi sen iväg, Sar… Anna och jag, för att utnyttja två gratisnätter på hotell som Anna har fixat. Vi får ungefär två dar i Stockholm allt som allt (anländer lördag eftermiddag, åker hem måndag lunch). Lucille vaktar över mitt hem och får på så vis en fristad (utan att jag förklarar närmare). Det ska bli skönt att få tid tillsammans. Tid, när bara Anna och jag upplever saker. Det är för lite av den varan sen en tid tillbaka och det tär. Sen vet jag också att Anna alltid är mamma, att Anna jobbar när hon inte har semester och att jag är dotter (inte till Anna, förstås!) och har mitt skrivande. Men nu… Nu har vi två dar som ingen tar ifrån oss. Jag lämnar datorn hemma. Behöver jag skriva kan jag faktiskt göra som FEM och jag gjorde när vi var barn, eller som Kim M. Kimselius gör på sina resor – skriva för hand. Block och penna brukar finnas på hotellet. Jag vill vara närvarande den här gången, inte tänka på nästa text eller nästa blogginlägg eller om jag har fått nåt mejl.

Datorn får stanna hemma, alltså, du läste rätt. Visserligen är jag livegen, men jag har lagt på några extra kol och det jag behöver göra på måndag kan jag göra när jag kommer hem – bara det är före midnatt. Jag har tidsinställt några blogginlägg ifall du saknar mig förfärligt. Och du som finns på Instagram kan nog se en och annan bild som jag skickar upp – kopia går till Twitter också. Mejlen får vila helt. Jag har inte riktigt hittat tillbaka till glädjen i skrivandet. Orden finns där, de kommer ut utan problem, men jag känner mig inte välkomnande eller glad över dem. Bara ledsen och sorgsen. Det är med andra ord rätt illa ställt.

Vad händer hos DIG i helgen??? Skriver du några rader i en kommentar och berättar har jag nåt kul att läsa, det vet jag bestämt!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Bädda sängen och få en härligare dag

Ett inbäddat inlägg.

---

 

Sängen är bäddad, men jag har Kiss och Bajs i den.

Om det var nåt jag avskydde när jag var ung så var det att bädda sängen. Under gymnasieåren gjorde jag dessutom ett sovrum av en gå-in-garderob, vilket i sin tur medförde att det där med att bädda snyggt var omöjligt. Men under året i södra England lärde jag mig sannerligen att bädda! Ägarinnan av det resthome där jag först jobbade var en kraftig och kraftfull kvinna vars irländska svarta ögon blixtrade när jag som 18-åring hade missat att släta ut en liten skrynkla i underlakanet. Jisses anoga så rädd jag var för mrs Turner! Hon kunde vara väldigt snäll – och då fick man tilltala henne Anne – men hon kunde också bli fruktansvärt elak när hon var arg på en. Mrs Turner brukade fråga om jag inte bäddade sängen och om vi inte strök våra lakan i Sverige.

We use machines for that!

svarade jag med darrande stämma och tänkte på manglar. Kärr… Mrs Turners ögon blixtrade ännu mer och hon rev upp ytterligare fem sängar som jag fick bädda om. Men först efter att jag hade tömt pottorna hos mr E och mrs MH… Jag lärde mig snart hur jag skulle andas – eller inte andas, snarare! – när jag bar nattkärlen av porslin för tömning.

Som vuxen bäddar jag sängen varje dag och tänker inte så mycket på det, jag bara gör det. Jag skulle däremot aldrig låta bli att göra det. Det händer till och med att jag sänder mrs Turner en tacksamhetens tanke för att hon lärde mig vika kuverthörn på underlakanen.

Häromdan läste jag på Expressens Leva & bo-webbplats om fem skäl till att en ska bädda sängen varje morgon. Jag delar med mig!

1. Du blir mindre stressad.
   Jo, jag mår faktiskt bättre om mitt hem är prydligt. Det finns studier som visar att kvinnors stresshormoner ökar bara av att se oreda, så är du kvinna är det ännu smartare att bädda sängen, alltså.
2. Det är skönare att gå och lägga sig på kvällen.
   JA!
3. Du kan minska allergirisken.
   Genom att dra överkastet över sängen kommer där inte ner nåt damm under dan. Och inga husdjur kommer åt att håra ner. Men låt sängen först vädra en stund innan du bäddar den.
4. Du slipper bli generad om du får besök.
   Oplanerade besök händer. Det går ju att stänga dörren till sovrummet, visserligen, men alla kanske inte har ett separat sovrum. Obäddad säng ser slarvigt ut!
5. Du får en god vana.
   Att bädda sängen är en god vana. Startar du en god vana är det lättare att starta flera.

Här får du lite mer tips ifall du vill

bädda sängen som på hotell

bädda sängen medan du fortfarande är i den

slippa göra missar när du tvättar lakan

Och nu vill jag förstås veta om DU bäddar sängen varje morgon eller inte… Skriv en rad i en kommentar – om du vågar!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Häxan

Ett inlägg om en bok.

---

 

För ett tag sen strålade jag samman med Annas snälla mamma i samband med att Fästmön köpte en bästefåtölj. Då hade hon med sig en kasse böcker som vi fick gå igenom innan den skulle lämnas till Myrorna. I den kassen hittade jag Jan Mårtensons deckare Häxan, som jag roffade åt mig. Nu har jag läst boken. Det blev angenäma stunder med god mat och dryck, antikviteter och självaste August Strindberg, minsann! Eller i alla fall den senares konst. Tack, Ing-Mari!

Den här gången hamnar antikvitetshandlare Homan i Frankrike, närmare bestämt i Grez gamla hotell. Nu som då har ett gäng svenska konstnärer samlats. I gänget finns också konstkritiker, konstakademiker och en journalist. Det är en brokig samling människor, men ett tycks de ha gemensamt: hatet mot Pauline, konstkritikern, som går under öknamnet Häxan. Faktum är att hon hatas så mycket att nån tar livet av henne. Eller är hennes fall från slottsruinen en olyckshändelse? Vad har i såna fall hänt med Strindbergstavlan som Homan fått som tacksamhetsgåva för att han räddat en person från att drunkna och som Häxan ”lånat”?

Som vanligt i Mårtensons Homan-deckare är det mycket prat om mat och dryck, men det stör mig faktiskt inte. Inte heller blir jag jättestörd av nyhetsrapporteringen och att de politiska frågor som var på tapeten när boken skrevs omnämns. De tillför förstås inte själva berättelsen nåt. Däremot blir det lite av ett tidsdokument. För övrigt är boken spännande och jag lyckas inte lista ut mördarens identitet trots att Mårtenson på nåt ställe i boken skriver att det klassiska i gamla Agatha Christie-deckare är att den minst sannolika är den skyldiga.

Toffelomdömet blir högt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Mer paket, återbesök och blott ett litet fynd

Ett inlägg i vilket nya paket figurerar, ett och annat återseende, men få fynd.

---

 

Helt slut efter en halv arbetsdag i stan.

Det är inte varje dag en Toffla är på stan. Idag har jag tillbringat nästan en halv arbetsdag där och jag är helt slut. Samtidigt var det förstås jätteroligt att få besök av vännen I och forska lite bland litteraturen i Uppsala. I var på jakt efter kurslitteratur. Själv hade jag två digra litteraturlistor som åkte fram och tillbaka, upp och ner på antikvariaten.

På Röda Rummet gjorde jag ett pocketfynd för 20 kronor. I hittade litteratur som måste hämtas från ett lager annorstädes. Det föll sig naturligt att gå och inta lunch under tiden. Naturligtvis gick vi till min vän Greken på Kafferummet Storken, för där fanns ätbart för oss båda två. Jag tog en vegetarisk filodegspaj, kaffe och en chokladboll med socker på. När det var dags för mig att betala dök plötsligt min vän Greken upp vid kassaapparaten och slog in… 50 kronor… Det må jag säga var bra rabatt, för det verkliga priset för mitt kalas skulle nog gå på mer än det dubbla!.. Han är så snäll, Ioannis!

En annan vän som är snäll är I, som kom med tåget idag för att hälsa på. Varje gång vi ses får jag ett paket av henne. Idag fick jag två. Nu behöver mina vänner verkligen inte ge mig varken rabatt eller paket. Men det är väldigt gulligt av vännerna att vilja pigga upp mig på det viset. I hade kollat in min inköpslista över böcker här på bloggen. De lila paketen innehöll böcker från den listan. Tack snälla!!!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter att ha tjattrat som två apor – ja, en av oss är ju i alla fall en riktig sån – med mat i munnen i nån timme rullade vi med stinna bukar mot Myrorna. Där hälsade vi på äldsta bonussonen för att kolla hur det stod till med hans fötter i födelsedagsskorna samt se hur den nyrenoverade bokavdelningen blev. Fötterna mådde bra – inget skav – men fötterna var varma; bokavdelningen var ljus och fräsch. Johan har nu fått ordning på det mesta där nere. Endast ett par banankartonger återstod att packa upp. Det är ett tungt jobb att jonglera med böcker och ställa dem iordning i hyllor, snurror och på bord. Men jädrar så bra det blev. Ordning och reda gör ju dessutom att man lätt hittar. För övrigt var alla böcker i väldigt bra skick, så jag ska komma tillbaka nån dag när jag har tråkigt och botanisera igen. Idag gjorde jag tyvärr inga fynd – men jag kom ju ändå hem med tre böcker totalt sett! Det gladde mig att man lyckats rädda världen från den stora översvämningen i början av hösten 2014 när affären tvingades stänga för renovering. Men sportattiraljer på bokavdelningen… nja… Sängkammarlitteratur, däremot…

Detta bildspel kräver JavaScript.

I fotade Uppsalas China Town, medan jag fotade I.

När kurslitteraturen hade hämtats och betalats tog vi några turer på ett par gallerior när vi ändå var i farten. I passade på att fota Uppsalas eget China Town. Då passade jag på att fota I.

På Resecentrum var det ingen kö hos UL, så jag passade på att reda ut krånglet med mitt busskort som visar bortitok-saldo. Jag fick nån förklaring som gick ut på att chaufförerna inte redovisar som de ska samt fallerande teknik. Det senare tror jag mest på, för på webbplatsen har det stått att det är tekniska problem

just nu

ända sen starten med de nya busskorten och fortfarande. Är inte det lite pinsamt, UL..?

Sen var det dags för I att kliva på tåget hem. Jag följde henne till perrongen och hasade sen till närmaste busshållplats. Min fot gjorde vid det laget fruktansvärt ont. Hälsporren dunkade synnerligen oskönt. Dessutom kände jag mig rejält trött efter dagens alla intryck. Det var nästan så att jag tog in på stans nyaste hotell…

Radisson Blu, Uppsalas nyaste hotell.

Men hemma är bäst! Och nu ska jag vila, läsa en stund och ladda för torsdagens andra höjdpunkt: Antikrundan!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Frost/Nixon

Ett inlägg om en film.

---

 

År 1974 var jag tolv år. I slutet av juli/början av augusti gjorde jag min första utlandsresa utanför Skandinavien med familjen. Det var en dag under den resan som Richard Nixon avgick. Och trots att vi var väldigt opolitiska i min familj (troligen därför att mamma och pappa stod på ena sidan, morfar på den andra politiskt sett – ja, morfar var med på resan – och då var det liksom ingen idé att diskutera politik, vi blev bara osams) minns jag händelsen. På hotellet fanns ett TV-rum och där såg jag Richard Nixon avgå på grund av Watergate. Nu, åtskilliga år senare, har jag äntligen tittat på filmen Frost/Nixon (2008) som jag spelade in för över ett år sen från TV8.

Den här filmen handlar om hur den kände TV-profilen David Frost får för sig att försöka få till stånd en intervju med Richard Nixon efter att han avgått som president. David Frost är en talkshow-värd, ingen skjutjärnsjournalist. Men han är populär. Och även om han många gånger är ute på djupt vatten – både vad gäller finansieringen av inspelningarna och själva intervjuerna – vägrar han att ge upp. Han får fyra dagar att intervjua Richard Nixon. Varje dag har ett tema och sista dagen handlar förstås om Watergate. David Frost och Richard Nixon är som två boxare i var sin ringhörna. Och bara en av dem kan vinna matchen.

Lustigt nog blir ett par skor symboliska. Skor utan snörning anses som icke manliga av ex-presidentens rådgivare. Dessa skor är italienska, så kallade loafers med spänne. Jag minns vad jag brukade kalla såna skor – som bars av högste chefen (man) på en av mina före detta arbetsplatser…

Icke manliga skor?

Det här är, som du förstår, ingen actionfilm. Den närmar sig snarare dokumentärfilmen. Största delen av filmen handlar om de fyra dagsintervjuerna. Över två timmar lång kan filmen säkert upplevas som seg. Jag förvånade mig själv med att inte tycka det. Det här är en bra film och den är intressant – om man minns händelsen. Skådespelarinsatserna tycker jag också är riktigt bra.

Toffelomdömet blir högt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Sophies historia

Ett inlägg om en bok.

---

 

Hur bra blir det egentligen om man i en och samma bok blandar dåtid med nutid? Enligt mina erfarenheter är det ett ganska svårt grepp och alla författare klarar inte av det. Innehållsmässigt blir det hattigt och textmässigt ofta inte trovärdigt eftersom språket, oavsett tidsepok, är detsamma. Jojo Moyes använder greppet med två parallella berättelser från olika tider i boken Sophies historia. Men de två berättelserna förblir inte parallella utan går så småningom in i varandra, vilket ju ofta är syftet. Jag har just slagit ihop pärmarna till denna den andra bok jag fick av kollegorna vid Sigtuna kommun när jag slutade där den 30 juni i år. Tack! Boken stod på min inköpslista så den var önskad. Men frågan är om den höll måttet i mina ögon…

Det är krig, det första världskriget. Året är 1916 och författaren har tagit oss till Frankrike. Där driver Sophie ett hotell tillsammans med sin syster – allt medan hon väntar på makens återkomst från fronten. Tyskarna har emellertid ockuperat stan. Och när den tyske kommendanten får syn på porträttet av Sophie, målat av hennes make, blir han helt betagen. Allt Sophie vill är att få tillbaka sin man. Men är hon beredd att göra vad som helst för detta?

I den parallella berättelsen är året 2006. Porträttet av Sophie hänger i Glashuset, det fantastiska hus som Livs man, arkitekten David, har ritat åt dem. Tavlan köpte han som gåva till sin hustru. Men en dag dör han och Liv tvingas kämpa för att få tillvaron att gå ihop. Det blir inte bättre av att de förra ägarna kräver tillbaka porträttet som de anser är ett krigsbyte.

Det här är en bok om starka passioner, men också om den där rena och totala kärleken. Den kärleken, som vi, om vi har tur, upplever bara en gång i livet. Men den skildrar också grymhet och hur människor påverkas av det de tror är sant så till den milda grad att de vill göra andra ont. Det behöver liksom inte vara krigstider för det…

Jojo Moyes är en berättare av rang. Hon får till bra historier som håller fullt ut och hon kan konsten att berätta dem. Även om kärleksromaner egentligen inte tillhör mina förstahandsval när det gäller böcker jag vill läsa, är den här boken bara så rätt för mig.

Toffelbetyget blir det högsta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Spaning på omvärlden

Ett omvärldsspanande inlägg.

---

 

Det händer saker hela tiden utanför min bubbla. Och bara för att jag sitter här och är livegen betyder inte det att jag är oinformerad. Jag tycker att det börjar hetta till nu inför valet, till exempel. Hetta till så det blir väldigt… dumma saker som poppar upp ibland. Eller fagra löften som inte hålls. Vad vet jag..? I min omvärldsspaning börjar vi med det här med jobb, i alla fall. En del av grundtryggheten, du vet. Eller? Häng med om du har lust, stå kvar om du hellre vill det.

Hur har du det med ditt CV??? Den som söker jobb vet att ett CV bör man ha. Många är lite för… entusiastiska och kryddar sina CV:n. Men CV-lögner kan fälla dig! Ärlighet varar längst, vet du väl? Så många som sex av tio rekryterare upptäcker lögner i ansökningar. Rekryterarna efterlyser säljande presentationer, CV:n som lyfter fram rätt saker och… bra skrivna CV:n. Man kan putsa sitt CV genom att skriva riktade CV:n. Ett CV bör inte vara för långt. Själva ansökningsbrevet bör vara mer berättande än ett CV. Men ändå lätt att läsa. Och lay outen ska vara enkel och konsekvent. Tonen ska vara både korrekt och trevlig. Eh… tror du fortfarande att jobbsökeri är lätt??? (<== retorisk fråga).

Inte utan mina kossor… Igår kom beviset på att man inte ska lita på allt som sägs och skrivs. Ekot gick ut med nyheten att nuvarande sosseledaren tänkte ge en tidigare sosseledare utrikesministerposten om det var så att man fick bilda regering. Fast det var ett journalistiskt magplask, enligt nuvarande sosseledaren. Men jisses så det kommenterades till höger och till vänster och i sociala medier! Den som tänkte ett varv till blev misstänksam. Förre sosseledaren ville för övrigt bara ställa upp om han fick ta med sig sina kossor…

 

Dragon Gate invigt igen. I lördags invigdes Dragon Gate. Igen. Bygget har pågått i tio år intill E4:an i Älvkarleby. Ett fascinerande bygge, tycker jag, som då och då har åkt förbi och glott nyfiket. Enligt Dagens Nyheter är det en blandning av kulturcentrum, restaurang och hotell. Och så finns där rätt mycket kitsch, tycker reportern Clas Svahn. År 2004 tog en kinesisk myggmedelsmiljardär över platsen. Mr Li har stora planer. Han tänker sig ett Dragon Land med en kinesisk stad, men vill även skapa möjligheter att studera och lära sig kinesiska där. Liksom ett varuhus och kung fu-kurser. Ja… det är väl så att the sky is the limit..?

Historisk dundertabbe i Downton Abbey. I västvärlden gör vi emellertid mest tabbar. När det var dags att göra reklam för en ny vända av populära TV-serien Downton Abbey hade man lite för bråttom och glömde ta bort en modern detalj ur ett porträtt… (Klicka på länken och kolla på bilden först om du upptäcker missen!) Men lite skoj var det allt! Fast det är inte första gången det är klantar i farten när det gäller Downton Abbey. Tidigare har man lyckats visa både TV-antenner och moderna vägmarkeringar.

 

Bajsmarodör härjar i Mariestad. Ja man tror inte att det är sant, men ska man tro kvällspressen så är det det. Alltså, en bajsmarodör härjar i Mariestad. Jan-Åke på bilden vid artikeln som länken går till råkade emellertid inte ut för bajs – det var bara nån som satte på hans spisplattor när han inte var hemma. Men andra boende på Västra vägen har råkat ut för att en bajsmarodör alltså har kommit in i deras hem och uträttat sina behov – utan att spola efter sig. Hur ska detta sluta??? Bajs på golvet som på bilden här intill?

Yggdrasil i Metropolen Byhålan. På en återvinningsstation nära Hotell Gripen polisstationen i Motala växer en gammal hängask. Enligt experterna planterades såna ofta förr på kyrkogårdar som sorgeträd. Det här trädet är omkring 100 år. Så nja, då kan det ju inte vara Yggdrasil. Men ändå… Häftigt!

 

Ölbryggning i Metropolen stoppad. Fasa! Öl är gott. Men nu har ölbryggningen vid Motala Brygghus stoppats. Skälet är att Systembolaget väntas införa nya regler som gör att det lokala ölet – och andra liknande – inte får säljas på Systembolaget. För att få finnas med i Bolagets beställningssortiment måste bryggerierna se till att själva transportera ölet till centrallagret i Örebro. Men det är inte detsamma som att finnas på en hylla i butikerna. Mellan 40 och 50 småbryggare har fått veta att de inte får nån hylla. Hur Motala Brygghus tänker inför framtiden är ovisst, men man funderar på en ölsort för hela Sverige, säsongssorter för jul och påsk och två cidersorter. Ger sig gör de inte! Tofflan hejar på och håller tummarna!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Pride 2014: En bra start

Ett sammanfattande inlägg.

---

 

Igår anlände vi till Kungliga Hufvudstaden framåt seneftermiddagen. Här stannar vi alltså till söndag för att delta i Pride och semestra rent allmänt. Jag har lovat att inte sitta vid datorn alltför mycket, så här kommer en snabb sammanfattning av starten på vår Pride-semester! (Jag har för övrigt skrivit den sittandes på en gigantisk stjärtkudde för att komma upp i bra ergonomisk nivå. Fästmön går omkring och skrattar lite åt mig.)

• Bästa hotellutsikten: Globen
• Bästa Pridesällskapet: Anna
• Jobbigast på tunnelbanan: Folk som skriker rakt över andra till varandra
• Största besvikelsen: Vi fick inga dog tags!
• Största kossan: Regnbågskossan
• Bästa underlaget: På Stadion.
• Bästa torsdagsartister: Efva och Eva
• Bästa Prideshoppingen: En regnbågsfluga
• Roligast att träffa på i vimlet: Gunilla och Ingela
• Jobbigast att träffa på i vimlet: Ingen
• Bästa höjdarupplevelsen på torsdagen: Pariserhjulet
• Hetaste upplevelsen: Chilinötterna på den nattöppna baren på Ringvägen
• Sämsta baröppettiderna: På hotellet
• Övertrevligast på hotellet: Killen vid incheckningen
• Bästa hotellfrukosten: Den vi åt i morse
• Tråkigaste upplevelsen: En blödning

Här kommer några bilder:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »