Att lära sig den hårda vägen…

Läste i Svenska Dagbladet på nätet om att undersökningar visar att vi svenskar är så bra på engelska. Fast det är ju inte riktigt sant. Språkföretaget EF, som till och med arrangerade språkresor på bronsåldern när jag var tonåring, har, för att bevisa lite av motsatsen, sammanställt en lista på de tio ord vi svenskar har svårast med. Här kommer orden – tillsammans med mina kommenterar inom [ ]

• Catch (fånga) och Cash (kontant) [Men hallå! Där finns ju ett t i catch, vad är problemet?]
• Chips och Ships (skepp) [Ch i början ska uttalas Tj, Sh ska uttalas Sch]
• Watch (klocka, titta på) och wash (tvätta) [Samma som Catch, ju. Där finns ett t, vad är problemet?]
• Juice och Use (använda) [J ska uttalas Dj, inte svårare än så]
• Jet (ung. luftström) och Yet (ännu) [Jet uttalas med Dj i början precis som Juice]
• Buzz (surr) och Bus (buss) [MEH! Det syns väl att Buzz har en surrande ändelse och Bus en ganska tonlös?]
• Three (tre) och Free (fri) [Ja, vi svenskar tycker att det är pinsamt att läspa. Det tycker inte jag. Men jag är ju lesba, hö! Och b:et i lesba uttalas som p på svenska.]
• Thin (tunn) och Fin (fena) [Se Three och Free!]
• Wine (vin) och Vine (vinranka) [Ja jösses så svårt det är när W uttalas som W…]
• Phoned (ringde) och Found (fann) [Hur kan man uttala dessa ord fel???]

Jag åkte ett par svängar med EF till Brighton under senare hälften av 1970-talet. Eftersom jag bodde i en familj som hade en dotter i samma ålder som jag själv plus det faktum att jag inte är helt socialt inkompetent fick jag snart infödda vänner. Som skrattade åt mina klanterier. Men jag lärde mig av detta! Mitt största problem var när jag trodde att jag sa

I’m only joking!

fast jag i själva verket sa

I’m only yolking!

Joke = skämt; yolk = äggula. Att lära sig den hårda vägen, bland infödingar, har emellertid sina fördelar. Vissa saker fastnar för evigt!

Livet är kort.

Read Full Post »

Babel den 2 juni: Gamla bekanta… och en och annan ny bekantskap

Torsdagens Babel innebar säsongsavslut. Förväntasfull bänkade jag mig för att se en inspelning av programmet. Det skulle visa sig att programmet befolkades av flertalet gamla bekanta. Men vi tar det i ordning nu…

Dokudiktaren denna vecka var Bodil Malmsten. Jag spolade förbi som vanligt.

Amos Oz besökte Babel för jag vet inte vilken gång i ordningen tredje gången. Författaren, som inte ville bli författare alls, utan hatade ord. Så småningom började han skriva och har bland annat skrivit ett tjugotal romaner. En berättelse om kärlek och mörker är en av hans mest kända självbiografiska böcker och handlar bland annat om moderns självmord. Hans nyaste bok är en novellsamling med titeln Lantliga scener.

Fiktion och berättande prosa var samtalsämnena den här gången. Den senaste novellsamlingen är baserad på en dröm av författaren. Personteckningen är speciell i Amos Oz böcker, men han talade om att han aldrig baserar sina personporträtt på existerande människor. Novellerna i boken har dessutom öppna slut – precis som livet, menade författaren. Intellekt och ödets ironi rundade av intervjun.

Intellektuella… Det handlade nästa inslag om. Uppsalaprofessorn i litteratur Johan Svedjedal, tillika Övralidspristagare förra året, pratade lite om 1930-talets intellektuella som han skrivit en bok om.

Gänget i studion som representerade De Intellektuellavar trion Magnus Alexander Bard, Ulrika Knutson och Per Wirtén. Sävliga Ulrika Knutson läspade fram att de gamla 30-talisterna var stora intellektuella. Alexander Bard menade att 30-talisterna kring Spektrum var unga och ville förändra världen – precis som alla unga vill. Per Wirtén tyckte att det är en befrielse att slippa de stora kulturgiganterna som överskuggar allt. Intelligentian idag finns på internet, menade Alexander Bard. Ulrika Knutson höll delvis med, men menade att intelligentian finns på universiteten. Alexander Bard sa att programledaren ställde en dum fråga och jag skrattade högt! Alexander Bard efterlyste också kritik rent generellt.

Ett avbrott i studiodebatten där alla avbröt alla hela tiden blev reportaget om fransmannen Bernard Henri Lévy, författare, filosof och intellektuell. Väloljad åsiktsmaskin och världsreporter kallas han av somliga. Frankrikes Björn Ranelid, säger en del. Jet-set-aktivist benämndes han av Per Wirtén.

                                                                                                                                                         Veckans lästips var böcker som passar som sommarläsning:
Amos Oz: The Rabbit from Patagonia av Claude Lanzmann
Ulrika Knutson: Just kids av Patti Smith
Alexander Bard: Kroppsmaskinerna av Alexander Bard och Jan Söderqvist

Read Full Post »

Babel den 19 maj: Paul Auster, Sigmund Freud och så några kvinnor

En salig blandning på tapeten som vanligt. Och som vanligt snabbspolar jag förbi dokudiktstramset, denna vecka representerat av ingen mindre än Lars Gustafsson.

Paul Auster var första gäst i studion och presenterades som stjärnförfattare och vår tids Kafka. Samt make till författaren Siri Hustvedt. När programledaren tog över intervjun efter introreportaget blev det till att börja med en massa trams. Men man kom fram till tillfälligheter och sammanträffanden. Paul Auster läspade fram sina idéer om författarskap och klokskap med rökhes röst. Författarskap, menade han, är en sjukdom. Det är faktiskt illiterat av mig att inte ha läst honom… Jag menar, en man som började skriva böcker i tioårsåldern kan ju inte vara dålig…  Och böckernas värld är mycket bättre än vår värld, enligt Paul Auster, för den är

                                                                                                                                                                                                                                                                                 

   […] intressantare, mer levande… och inte så plågsam […]

Bland annat med anledning av att utgivningen av Sigmund Freuds samlade skrifter sker i vår var denne psykoanalysens fader nästa ämne. Författaren Maja Lundgren var nästa gäst i studion. Hon har bland annat recenserat flera verk av Freud. Maja Lundgren menade att Sigmund Freud KANSKE har influerat 1900-talets litteratur mest av alla. Diplomatiskt nog nämnde Maja Lundgren att flera författare nog har bidragit till influenserna, bland andra Fjodor Dostojevskij…

Nästa gäster i studion för att diskutera Freud var läkaren Clarence Crafoord, som bland annat jobbat med Freuds samlade skrifter, och Jenny Jägerfelt, författare och Augustprisvinnare.Clarence Crafoord menade att Freud var på rätt plats vid rätt tid för att bli så stor som han blev. Jenny Jägerfelt tror att det är en Freud revival på gång tack vare det nya intresset för psykoterapi som finns. Och Maja Lundgren ansåg att Freud är en mycket god stilist, visserligen svårläst, men i vissa delar lite rolig också. Jenny Jägerfelt skulle kunna tänka sig Muminmamman eller Gud som kund – Jenny Jägerfelt är psykolog också. Clarence Crafoord skulle kunna tänka sig att jobba med berättaren i Marcel Proust romansvit eller doktor Glas…

Nästa reportage behandlade biblioteken, vars vara eller icke vara har diskuterats ofta de senaste åren. Hur ser det ut utomlands? Efter krisen på Island ökade antalet låntagare och lån på biblioteken. I Storbritannien har staten gett MINDRE pengar till biblioteken. Och i Kairo, efter revolutionen, väntar det största bibiloteket på sin nya skylt…

                                                                                                                                                         Veckans boktips var böcker som man tror skulle ha intresserat Sigmund Freud:
Jenny Jägerfelt: Våtmarker av Charlotte Roche
Clarence Crafford: Den gamle och havet av Ernest Hemingway
Paul Auster: Revolution in mind av Georger Makari

Read Full Post »

Babel den 27 maj: Poesi

Poesi stod på agendan i säsongens näst sista Babel. Programmet gick på SvT den 27 maj, men jag fick spela in det på min DVD-hårddisk och har inte haft möjlighet att kika på det förrän nu.

Programledaren Daniel Sjölin, nyss uppstigen ur bingen (vem f*n gör inte hans hår???) inledde med att be tittarna att inte stänga av – oavsett hur flummigt programmet blir. Och så erkände han att han haft ett nervöst sammanbrott – på sina medarbetare… Hmmm, kan ju bli ett riktigt intressant program… Vi kikar får vi se!

Bob Hansson och en jury skulle utse en vinnande kärleksdikt som ska läsas för kronprinsessparet. Stackars dem!.. Kronprinsessparet, alltså. Men svenskarna skriver dikter som bara tusan – eller TREtusan – för över tretusen dikter hade kommit in till programmet. Gör folk inget annat än skriver poesi? I vart fall tackade Hovet nej till att få den vinnande dikten uppläst för kronprinsessparet.

Författaren och Svenska Akademien-ledamoten Kjell Espmark var första gäst i studion. Kjell Espmark har skrivit såväl romaner som lyrik. Nu senast blev det memoarboken Minnena ljuger. Ett intressant och seriöst inslag som dessvärre togs ned när badkarsfilosofen Erik Schüldt svamlade ointressant i karet om minnets bedrägeri. Suck, varför, varför, varför dessa tramsiga prylar i ett annars så bra program??? Men… Kjell Espmark tog tillbaka showen genom att läsa en av sina kärleksdikter! Vilken vacker röst…

Så följde ett spännande och annorlunda reportage om den arabiska, kvinnliga poeten Hessah Hilal som vunnit priser för sin poesi. I burka berättade hon om sitt skrivande och sitt liv. Tävlingen gick av stapeln i TV och därför lever hon nu under dödshot. En kvinna på männens arena är nämligen otänkbart i denna kultur. Inbjudna för att diskutera bland annat poesins ställning och betydelse i diktaturer var poeten och kritikern Anna Hallberg samt författaren och journalisten Göran Greider. (Den senare har dykt upp lite nu och då i programmet, är han månne kompis med nån i redaktionen?) Göran Greider hade för övrigt inte bytt kläder sen han i samma program men i en annan konstellation satt och bedömde de 16 finalistdikterna i Bob Hanssons kärleksdiktstävling.

Göran Greider på en bild från Bok- och biblioteksmässan 2008. Han hade samma skjorta i programmet.

                                                                                                                                                    Nästa studiogäst var Helena Granström, poet och matematisk fysiker. Hon kändes betydligt fräschare än Göran Greider. Lätt läspande och med Lidingö-i:n berättade hon om den egentligen inte så konstiga kombinationen poesi – vetenskap. De tre studiogästerna Granström, Greider och Hallberg fick gissa författarna bakom två olika dikter – den ena skriven av en människa, den andra av en dator. Ganska intressant, men också ganska lätt, tyckte jag. Daniel Sjölin presenterade sin version av poesins periodiska system. Lite halvtramsigt men ändå med ett visst mått sanning.

Sen blev det mer trams igen när Daniel Sjölin presenterade hur poesin ser ut i framtiden. Fem olika poesigenrer presenterades. Lätt löjligt.

Veckans boktips blev:
Kjell Espmark: Processen av Franz Kafka
Göran Greider: Gå, mina sånger av Ezra Pound och Kallskänken av Jenny Wrangborg
Anna Hallberg: Låga av Anja Utler

Read Full Post »