Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘reportagebok’

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Sist ut i serien Deckarna är Katarina Wennstam. Nog har jag läst en och annan av hennes böcker som jag har hittat hemma hos Fästmön. Och jag har nog gillat dem. Faktum är att jag har beställt en av hennes böcker på årets bokrea, Stenhjärtat, till Anna. Som du vet brukar jag köpa och ge bort böcker och sen låna och läsa dem själv. Så blir det nog även denna gång. Men i kväll fick jag lära mig lite nytt om författaren!

Katarina Wennstam

Katarina Wennstam var kriminalreporter och blev deckarförfattare. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto: Janne Danielsson/SVT.)


Jag märkte genast 
att Katarina Wennstam var journalist! Inte nog med att hon ställer massor av frågor hela tiden, hon har en mycket bestämd underläpp – typiskt journalister. (Eh ja…) Hon jobbade som kriminalreporter på SvT. Ofta handlade hennes inslag om mäns våld mot kvinnor. I sina sex deckare har hon fortsatt på det temat. Men samtliga mordoffer i hennes böcker är män.

Som barn skrev hon ett ilsket brev om gåvoskatt till Olof Palme – och fick ett tre sidor långt svar. Kopian skickade hon till Ulf Adelsohn, som då var i opposition. Det är helt uppenbart att Katarina Wennstam gillar att skapa konflikter. Utan högskoleutbildning som journalist, ”bara” folkhögskoledito, skapade hon åter konflikt för att få sitt första jobb. Så småningom jobbade hon med att bevaka rättegången mot Anna Lindhs mördare. Men längtan att bli författare tog över. Först skrev Katarina Wennstam reportageböcker innan hon gav sig på deckargenren.

Eftermiddagens övning blev en fiktiv rättegång i vilken Christoffer Carlsson var anklagad för stöld. Övriga deltagare fick olika roller och som bonus var en känd advokat med och lekte.

Vid  middagen avslöjades hur Katarina Wennstam blev utsatt för en ryktesspridning under tonåren. Det gjorde henne arg. Och stark. Anders Roslund tyckte också att hon är

skarp även när hon är flamsig.

Kvällens program var… trivsamt. Katarina Wennstams böcker ska jag fortsätta läsa.

Toffelomdömet blev högt. Och jag ser fram emot flera böcker av författarna och flera program i den här serien.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Detta var den sista författaren
som presenterades i Deckarna, men jag hoppas att det blir en fortsättning och att nya författare dyker upp på nåt värdshus nånstans. Jag har ju tipsat om några namn…

 

Här kan du läsa vad jag tyckte om övriga författare:

Deckarna: Christoffer Carlsson

Deckarna: Denise Rudberg

Deckarna: Anna Jansson

Deckarna: Roslund och Hellström

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag har läst en av de svåraste böckerna. Trodde jag. En bok vars baksidestext började med frågan

Hur lång tid tar det att förlora allt?

Författaren och journalisten Majgull Axelsson skrev boken …och dom som inte har efter att åren 1992 – 95 ha följt 14 människor med mycket låga inkomster. Detta blev berättelsen om hur deras liv förändras i och med att Sverige förändras.


En bok om 14 människor med mycket låga inkomster.

                                                                                                                                                        Majgull Axelsson är en av mina favoritförfattare. När hon dessutom visar sig vara en lysande reporter försämrar det ju inte mitt intryck. Berättelserna i den här boken handlar om arbetslöshet, skilsmässor, kriminalitet, våld, knark. Livets baksidor, helt enkelt.

Jag har redan skrivit lite om boken här. Då hade jag just tagit mod till mig och börjat läsa den, nästan sju månader efter att jag fick den av Nurse Rached. Den börjar ju med en berättelse om en kvinna som skilde sig, blev arbetslös, blev vräkt och som sålde sin servis Måsen… *sneglar i högerspalten*

Det var ingen lätt läsning, det här. Det var bitvis väldigt tufft. Trots att boken har flera år på nacken slås jag av hur lite som har förändrats. Och Kerstins känsla av vanmakt känner jag igen…

[…] – Men du själv då? säger jag til slut. Finns deet något hopp om något nytt jobb för dig? Vad säger arbetsförmedlingen?
Kerstin gör en ny grimas.
– Äh. Jag kommer aldrig att få något riktigt jobb igen… […]

Majgull Axelsson är i Meteropolen Byhålan och Stöllestan också och intervjuar folk. Och skriver på sin roman Aprilhäxan (1997), gissar jag. Har du inte läst den så gör det. Jag rekommenderar den varmt!

Jag fnissar lite igenkännande när Majgull Axelsson skriver om barn.

[…] Carina, Helen, Birgitta och Jenny tillhör den generation kvinnor som blev med barn. Nuförtiden skaffar man barn […]

Men så åker jag ner igen när jag läser om Gunilla, den yngsta i gruppen. Hon som sökte mer än femtio jobb och inget fick. Femtio jobb låter lite för mig. Däremot inser jag att jobb eller inte handlar om kontakter. Det gjorde det redan 1995:

[…] Det är Gunilla som får mig at inse hur den informella arbetsförmedlingen i den svenska industrin fungerar. Hon fick sitt jobb tack vare att hennes mor och syster redan fanns på fabriken. Och när hon numera ringer runt till företagen i de södra förorterna får hon gång på gång bekräftat att det gäller att ha kontakter. […]

Att ha ett arbete är en dröm för en sån som jag. Men personerna i boken har en annan syn på arbete. Kanske hade det med tidsandan att göra eller kanske är vi ändå inte så lika, trots allt..? Samtidigt suger jag åt mig Annas ord:

[…] Ingen av dem jag intervjuar kommer heller på tanken att arbetet är det som ger mest mening åt deras liv. Inte ens Anna, hon som annars är den som talar mest väl om sitt arbetsliv.
– Meningen med livet? säger Anna när vi endag sitter på hennes blommande balkong i Rosengård. Meningen med livet är att människan ska bli sin godhet. […]

Det här är en tung bok så tillvida att den var jobbig att läsa. För övrigt är den inte tung, blott 188 sidor med bra gradstorlek.

Tack, Nurse Rached! Det här var en tankebok!!!

Read Full Post »

Frågan i rubriken ställs på baksidan av boken …och dom som inte har av Majgull Axelsson. En bok jag fick av Nurse Rached i början av september förra året, men som jag inte har vågat röra förrän nu. Och jag vet knappt om jag vågar fortsätta läsa den.

Jag har verkligen utmanat mig själv genom att börja läsa denna bok. Boken, som är en sorts reportagebok om 14 människor under åren 1992 – 95 som har det mindre bra på grund av låga inkomster.

Kerstin, som boken inleds med, förlorade ”allt” på fyra år: skilsmässa, jobb och två söner som spårade ur. Och sitt hem. Hon vräks. När boken skrivs lever hon i en liten lägenhet och har inte råd med telefon eller tidning för det räcker inte a-kassan till. Hon har sålt sin Måsen-servis. Den inbringade 3 000 kronor. Det räcker ett tag…

Alltså jag vet inte om jag pallar fortsätta. Jag har visserligen varit utan jobb i lite mer än två år. Bara. Jag lever i ett särboförhållande som jag ändå upplever har stärkts genom svårigheterna. Ett tag till har jag råd med telefon och tidning, men a-kassan räcker inte ens till månadens räkningar. Jag har förmånen att få en extra slant via en inkomstförsäkring. Ett tag till det också. Inte i nån evighet, kortare tid än a-kasssan, för övrigt. Och min Måsen-servis, eller de delar jag har av den, är fortfarande osåld… *sneglar åt högerspalten*

Jag kan inte hjälpa det, men jag undrar: Hur lång tid tar det att förlora allt?

Read Full Post »

Ett spännande månadsbrev från Månpocket kom just i inkorgen. Det handlar förstås om förlagets pocketsläpp i september. Här har jag valt ut några titlar som jag tycker verkar intressanta (notera alltså att förlaget ger ut fler böcker än dem jag presenterar nedan):

Bibeln på mitt sätt av Annika Borg
Detta sägs vara en rolig´och intelligent guide till Bibeln, en guide som vågar brottas med de eviga texterna på ett respektlöst sätt. Författaren, som också är präst, tar med läsaren på en personlig guidning genom de mest centrala skrifterna i vårt västerländska kulturarv. Det blir en resa genom berättelser, poesi och domedagsprofetior kring kärlek, erotik, mirakel och ond bråd död. Borg ger fakta om Bibelns långa tillkomsthistoria, de svartaste och ruggigaste berättelserna, tio-i-topp-listor på de bästa och mest kända texterna, bra citat om man ska hålla tal samt existentiella tolkningar av sina egna favoriter. Boken avslutas med en praktisk andakt att följa dagligen under fyra veckor.


En intressant pocket skriven av en präst.

                                                                                                                                                        Jorden de ärvde av Björn af Kleen
Vad har Brideshead Revisited, Evelyn Waughs roman om bortdöende engelsk adel (och kanske världens bästa TV-serie) med familjestriden på Erstavik utanför Stockholm att göra? Hur mycket som helst, skriver Björn af Kleen i den här reportageboken. Den engelska adeln dog aldrig bort, inte den svenska heller. Stigande markpriser, sänkta skatter och återupprättat rykte har inneburit en ny skördetid för de svenska jordägarna. Hur gick det egentligen till när den svenska adeln överlevde både industrialismen och demokratin, vad bråkar de om på Erstavik och varför köpte egentligen Göran Persson Torp? Björn af Kleen, född 1980, är kulturjournalist och medverkar regelbundet i Expressen, Sydsvenskan och Metro, Här undersöker han adeln i sin debutbok.

Nattfjäril av Jessica Kolterjahn
Torsdagen den 24 november 1892 tar en ung, vacker kvinna in på Hotel del Coronado i Kalifornien. Hon uppträder märkligt, verkar sjuk och frågar upprepade gånger efter sin bror som aldrig kommer. Fem dagar senare hittas hon död. Coroner Henry Stetson rubricerar snabbt dödsfallet som självmord, men snart börjar frågetecknen hopa sig. Långsamt sugs han ner i en spiral av död, hämnd och åtrå. Nattfjäril är en fri fantasi om ett verkligt fall.

Livet, makten och konsten av Ebba Lindsö
Ebba Lindsö skriver öppenhjärtigt om framgångar och tillkortakommanden. Hon belyser näringslivets dolda beslutsprocesser, personkonflikter och våndor, avslöjar maktspel och osunda lojaliteter. Hon berättar också om en tillvaro där hjulen snurrar allt snabbare, tiden är en bristvara och känslan av otillräcklighet är alltför påtaglig.

Djävulens märke av Magnus Nordin
Det är något märkligt med den nya vikarien – hon får alla i värstingklassen lugna, och så är det något med hennes ögon, ena stunden är de blå, andra stunden bruna … En ny suggestiv spänningsroman av Magnus Nordin, som den här gången innehåller både häxor och ond bråd död.

Lämna världen av Douglas Kennedy
På sin trettonde födelsedag svär Jane inför sina föräldrar och sig själv att aldrig gifta sig och skaffa barn, att aldrig fastna i samma hjulspår som du. Hon satsar på utbildning och karriär, men livet tar inte bara en utan flera vändningar som hon aldrig kunnat förutspå.


En bok om livet som man ju aldrig vet vad det för med sig…

Read Full Post »

Tysk pingpong och jounalistik var aviserade teman för förra veckans Babel, som jag först idag kom ikapp med att se på DVD:n. I själva verket handlade programmet om litteratur och journalistik. Nåja…

Först i rutan tramsade Bob Hansson. Den här gången försökte han få makthavare av olika slag och barn att skriva kärleksdikter.

Första gäst i studion var författaren PO Enquist, som fick gissa varför han var ditbjuden. (Vad är det för inledande fråga att ställa till en inbjuden gäst, Daniel Sjölin???) PO Enquist klarade sig bra i gissningsleken och hänvisade till ett par böcker av dokumentär karaktär han skrivit, Legionärerna och Katedralen i München. Dessutom sa han flera kloka ord om Günter Wallraff, nästa herre på programmet.

Günter Wallraff har blivit en förebild bland många journalister. Hans namn har till och med gett ett verb, ”att wallraffa”, att ta reda på sanningen genom att maskera sig och låtsas vara nån annan. Ungefär. Wallraff är numera pensionär, men trots det aktuell med en ny bok.

Till studion dök nästa gäst upp, en kvinna, faktiskt. Journalisten och författaren Lena Sundström, som nyligen kommit ut med boken Världens lyckligaste folk. Boken, som handlar om danskarna, har dessutom blivit belönad med Föreningen Grävande journalisters pris Guldspaden. Lena Sundström var emellertid något mera skeptisk till wallraffande än PO Enquist.


En bok om danskarna.

                                                                                                                                                          Så blev det äntligen dags för Herr Wallraff själv. Tyvärr kunde han inte vara med i studion, men Daniel Sjölin intervjuade honom efter en pingsmatch (!). Günter Wallraff brukar spela pingis med en annan litterär spektakulär, nämligen Salman Rushdie. Och HÄR imponerade Daniel Sjölin stort – i pingis, i tyska och i intervjun! Mer sånt! Hela intervjun finns att se på Babels hemsida.

När förläggaren Svante Weyler anlände till studion diskuterade han tillsammans med PO  Enquist och Lena Sundström kring reportageboken – och dess underavdelningar – som genre. Tyvärr tog Svante Weyler över lite för mycket från den mer timide PO Enquist. Lena Sundström tillförde inte nåt direkt upphetsande.

Nästa inslag behandlade Stig Dagerman, född i Älvkarleby, Uppland, för den som inte visste det (jag själv, till exempel). Syndikalisten Dagerman sändes till Tyskland för arbete och i år ges ett antal av hans böcker ut på nytt, bland annat tre romaner och reportageboken Tysk höst. Just den reportageboken utgjuter sig Lena Sundström helt lyriskt över! Härligt!

Från Danmark gjordes nästa reportage om danska polisserier och framgångarna kring dem.

Veckans boktips blev:
Lena Sundström: Vi vill upplysa er om att vi kommer att dödas i morgon tillsammans med våra familjer av Philip Gourevitch
PO Enquist:  Apokryferna
Svante Weyler:  In the footsteps of mr Kurtz av Michela Wrong

Nästa Babel, nu på torsdag, handlar om poesi. Då utses även vinnaren i Bob Hanssons kärleksdiktstävling.

Read Full Post »