Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kärleksdikt’

Jag fick en liten ensamstund med Fästmön, mellan handling och barnhämtning. Äntligen var det rätt dag för glasspremiär!


Anna snaskade på en Dajmstrut. Fast jag är gammalmodig och stavar Dajmstrut med j, inte i.

                                                                                                                                                         Det var emellertid inte helt lätt att hitta nåt ställe som sålde glasstrutar. På ICA Heidan hittade vi inga och den relativt nyöppnade godisaffären på torget säljer bara godis, snus och tobak, typ. Men på Statoil fanns det en GB-frys. Jag valde min favorit, TipTop.


Vårens första glass blev en Tip Top för min del.

                                                                                                                                                           Så där jättevarmt var det ju inte, men vi hittade en plats i solen och i lä, med utsikt över en antenn och en minaret.


Vi såg, från vänster, solen, en antenn och en minaret avteckna sig mot himlen.

                                                                                                                                                           Elias blev glad över att få åka bil hem. Det är ju ganska långt att gå, extra långt när man är trött efter en skoldag. Han kom precis ihåg att lämna in sin läxa som blev klar igår kväll, redan, innan vi åkte. 

Frida hade kommit hem från skolan och kom ut i sin röda poncho som en liten indianflicka *retas*. Linn hade kaffet klart tills vi kom hem, GOTT! Duktiga tjejer båda två! Och just när vi satt och fikade och pratade, ringde Linns mobil. Det var ett glädjande besked -. hon har fått jobb som timanställd personlig assistent och i morgon är det första introduktionsdagen av fyra! (Vilken tur att morgondagens enda lektion blev inställd.) Härligt! Stort GRATTIS och hoppas att det går bra!!! 


Det lät så allvarligt – och så lika allvarligt ut. Men sen kom glädjetjuten! GRATTIS till dig, Linn, och hoppas att det går bra!

                                                                                                                                                 Samtidigt förde jag en märklig sms-konversation med den kära fru Hatt. Och jag var mer än lovligt blond idag, för jag fattade ingenting. Men vi redde ut saker och ting per mobilsamtal – och det visade sig att vi hade skrivit om två olika saker. Ja, ja, vi är ju blonda båda två, men jag var blondast idag.

Solen lyste in genom köksfönstret i Himlen och spelade lite med sina strålar på en köksstol.


Solen spelade med sina strålar på en köksstol.

                                                                                                                                                  Inspirerad av färgspelet skrev jag en kärleksdikt på kylskåpet.


Kärlekspoesi på kylen.

                                                                                                                                                    Tack för dagens glädje. Vårglädje. Vår glädje.

Read Full Post »

Samlade ihop mina soppåsar och gick ner till Tant och plingade på. Inte för att ge henne mina sopor utan för att fråga om hon ville komma med ut i solen och få lite luft eller om hon behövde få nåt hemburet från Tokerian. Men hon orkade inte. Så i stället tog jag hennes sopor med mig på vägen. Och när jag kom tillbaka hade jag var sin Tip Top-glass åt oss. Hon får inte i sig just nånting och i morgon är det Farbrors begravning. Känner igen det hela så det gör ont inne i hjärtat. Tant fick en kram och ett par klappar på kinden samt ett löfte om att jag ska tänka på henne i morgon eftermiddag. Nåt mer kan jag inte göra just nu. Men jag ska fortsätta plinga då och då, lovade jag. Då log hon lite.


En glass kan inte torka några tårar, men ge en liten stunds njutning.

                                                                                                                                                         På Tokerian inhandlade jag också veckans enda kvällsblaska med tillhörande TV-bilaga. Rekommenderar starkt alla som läser detta att läsa Marcus Birros ypperliga onsdagskrönika. Hans krönikor finns också att läsa på blaskans hemsida, men den senaste är i skrivande stund inte utlagd än.

TV-bilagan köper jag för att jag tycker att just den är bäst. Tyvärr måste jag köpa tillhörande kvällsblaska. Den tycker jag INTE är bäst. Bara Marcus Birros krönikor. Och möjligen horoskopet. Ibland. När det står bra saker som Lottovinster och kärlek och så.

Jag brukar sen programmera min inspelningsbara DVD-spelare för veckans TV-program. För ofta är det så att bra program krockar, det vill säga sänds samtidigt, eller också är man – eller TV:n – upptagen av annat/annan. De kommande sju dagarna, från och med i morgon, spelar jag in Babel, Anna Travis och Winter. Och så Desperate Housewives ifall att! Nästa tisdagkväll är det nämligen säsongsavslutning och sånt får man inte missa!  I och för sig ligger den redan ute som play-version, men MAN SKA INTE FUSKA!


Bree van de Kamp är min favorit-hemmafru.

                                                                                                                                                            För den som inte känner till Babel, så brukar jag blogga om programmet. Skämt åsido, det är ett litteraturprogram som lockar många intressanta gäster till studion och som har en hel del bra inslag om nya böcker och författare på tapeten. Dessvärre ingår en del trams också. Ett stående sånt inslag är Bob Hanssons kärleksdiktstävling. Jag gillar Bob Hansson i vanliga fall, men i detta sammanhang har jag svårt att förstå varför han ställer upp på sånt här. Vill du se en utmärkt imitation av den käre Bob, kolla in Bajsugglan när hon läser dikt – som Bob Hansson! Helt underbart!

PS Och ja just det! Melodifestivalens första semifinal var ju igår kväll. Jag dissade den till förmån för ovan nämnda Desperate housewives, men tittade sen på snabbrepriserna. Insåg att jag inte missat mycket och att tävlingsspöet nog fått ett riktigt bottennapp. Får se om jag överhuvudtaget slösar bort två timmar av min tid på torsdag när nästa semifinal går. Den stora finalen på lördag ska jag emellertid se. Bara för att.

Read Full Post »

Oj, det är en vecka sen förra Babel sändes – och jag har inte hunnit kolla inspelningen från SvT på DVD:n förrän idag… Vad är det som gör programmet så viktigt eller så bra att det sägs att ”alla” vill vara med i det – och jag vill SE det? Tja, inte är det programledningen*… Och inte heller en av frågeställningarna i förra veckans program: Hur skriver man om kungahuset?

Först ut i studion var Per Svensson och Johan T Lindwall, båda aktuella med en nya böcker om monarkin, samt Amelia Adamo, som startat en ny tidskrift, S, som handlar en hel del om kungahuset.

Redaktionen hade anlitat Jessika Gedin för att läsa igenom all denna nya litteratur om monarkin och det blev ett friskt och vasst reportage om bland annat fjäsk och tråkighet. Därpå följde en trist diskussion i studion om monarkin rent generellt. Och den väldisciplinerade studiopubliken skrattade, som alltid, torrt och på kommando, känns det som. Vad har detta med litteratur att göra?.. Och framför allt, vad har diskussionen om kungahuset i ett litteraturprogram att göra???

Per Gustavssons prinsessa var huvudperson i nästa reportage, ett betydligt roligare inslag i programmet! Denna tjej som gillar att vara både vän och stark.


Prinsessan – gillar råååsa men kan också slåss mot drakar.

                                                                                                                                                         Bob Hansson tramsade sen vidare med kärleksdiktstävlingen. Bland annat läste han dikt för Daniel och Victoria – emellertid inte med efternamnen Westling och Bernadotte…

Nästa gäst i studion var musikskribenten och manusförfattaren Andres Lokko, även han aktuell med två nya böcker. För rolighetens skull (?) betitlade Andres respektive Lokko. Böckerna innehåller 20 års texter. Andres Lokko sa en hel del roliga och kontroversiella saker. Bland annat vill han uppfostra folk att läsa och lyssna på bra saker. Och bra saker är ju förstås sånt som han själv anser vara bra. Självklart.

Den danska författarinnan Hanne Vibeke Holst porträtterades eftersom hon nu debuterar som dramatiker. Hennes pjäs är inspirerad av den mördade ryska journalisten Anna Politkovskajas öde. Denna irriterande journalistkvinna som bara måste bort…

Veckans boktips blev:
Andres Lokko:  The dog of the marriage av Amy Hempel
Amelia Adamo: Min mamma är död av Claes Britton
Per Svensson: Käre prins, god natt av Lennart Bernadotte

Nästa Babel, som visas redan i kväll, handlar bland annat om genier och Patricia Highsmith!

                                                                                                                                   *Programledningen, Daniel Sjölin… Varför kan ingen hjälpa honom med håret och att få på karln en blazer i rätt storlek???

Read Full Post »

Föds man till författare eller kan man träna/utbilda sig till att bli det? Den frågan ställde programledaren vid SvTs litteraturprogram Babel som gick i torsdags. Och trots att Daniel Sjölin låter oerhört förnumstig och ser ut som om han gömmer på det hemliga svaret erkänner jag att det är en intressant fråga.

Till att reda ut författarfrågan var författaren och ledamoten av Svenska Akademien Torgny Lindgren inbjuden till studion. Notera att detta är

[…] en RIKTIG författare! […]

enligt Daniel Sjölin. (Jag undrar förstås obstinat  hur en ORIKTIG författare ser ut.)


Så här ser den riktiga författaren Torgny Lindgren ut, fotad av Ulla Montan.

                                                                                                                                                       Torgny Lindgren påstår att han är nybörjare varje gång han skriver en bok och att han inte känner till sitt eget författarskap. Dessutom menar han att han aldrig blev författare – han har mycket svårt att se det som ett yrke. Torgny Lindgren anser sig nämligen ha varit arbetslös hela livet och därför haft möjligheten att roa sig med att skriva! En skön inställning, tycker jag. I övrigt håller jag inte med Torgny Lindgren i allt han säger, men det han säger är helt klart genomtänkt från hans sida. Därför blir det en sån frontalkollision när denne filosofiske, intellektuelle man samtalar med… Daniel Sjölin…

Efter kollisionen tar Daniel Sjölin med sig författarinnan Sara Stridsberg ut till Biskops-Arnö där de – och även jag! – gick på skrivarskola. (Jag gick emellertid en annan kurs och det var för övrigt här på ön som geten Anders tvingade mig att stå timmar i soprummet!..) Naturligtvis handlade inslaget mycket om Sara Stridsbergs nya bok, Darling River, där hon inspirerats av Vladimir Nabokovs bok Lolita. Men det blev också en hel del nostalgiska tillbakablickar på skolan och livet på ön.


Omslaget på Sara Stridsbergs senaste bok, Darling River.

                                                                                                                                                       Ida Linde och Lennart Hagerfors var nästa gästpar i studion. Båda är författare, den förra poet, den senare även lärare på skrivarkurser. Lennart Hagerfors menade att man till viss del kan utbilda sig i hantverket att författa, men att det krävs en viss talang, något Ida Linde förstås ifrågasatte. Sen blev det mest allmänt fnissigt och tramsigt i studion.

Bob Hansson besökte poeten Göran Greider för att prata om vad som är en bra kärleksdikt. Bland annat läste de tu ur Bibelns Höga visa och kom fram till att en bra kärleksdikt endast torde vara sju till åtta rader lång. Ytterligare tips skaffade Bob Hansson hos artisten och låtskrivaren Martin Svensson:

[…] Du är så yeah yeah, wow wow […]

Veckans USA-reportage gjordes hos författarinnan Jayne Anne Phillips, som slog igenom på 1980-talet. Hennes hem skulle ha gjort experterna i Antikrundan alldeles prilliga…

Torgny Lindgren fick exekvera veckans lästips och hade valt Thomas Manns utsökta bok Döden i Venedig, en kortroman med homoerotiskt tema.

Nästa Babel tar upp frågan varför gamla kommunister skriver så bra deckare… Lagom seriöst.

Read Full Post »