Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘löjligt’

Ett inlägg om att unna sig frisk luft intill en parkeringsplats och en vacker himmel, bland annat.


 

Unna dig själv något gott ibland

Den här lappen låg i min fortune cookie!

Igår var det finväder. Den som läser min blogg vet att jag ägnade en del av dan åt att städa mitt hem. Det behövdes. Men sen unnade jag mig en ballesittning*. Jag slog upp en thriller som jag ska läsa och recensera, en bok som är så ny att den inte har kommit ut än. Mitt eget manus ville det dumma förlaget inte ge ut. Nä, gissningsvis satsar de på kvalitet. Boken jag läser nu är på cirka 430 sidor – och HEPP! så hade jag läst nästan halva boken. Det är litterär kvalitet, det och det unnar jag mig. Recensionsböcker är dessutom gratis, ifall nån snåljåp(a) nånstans i De Mörka Skogarna (det är alltid i det fördolda dessa myckettyckare häckar) skulle råka få för sig att jag lever alltför vidlyftigt över mina tillgångar.

Men jag ska erkänna, jag unnade mig asiatisk middag på Chop Chop på kvällen. Det var ju som sagt finväder och då måste ”alla” grilla. Jag orkar inte med fler bråk, så jag tog bilen och åkte iväg en sväng. Till Chop Chop, alltså. Maten var het och god som vanligt. Jag intog den utomhus, nära en parkering. Ärligt talat var det lättare att andas där för mig än hemma på ballen**. Tyvärr var jag inte tillräckligt snabb att stänga fönster och dörrar hemma. Lukten av tändvätska hängde kvar i några timmar. Det jobbigaste var att det var svårt att andas. Jag får lite panik av den känslan. Idag har jag torrhosta som jag nästan kiknar av. Hoppas er grillmiddag smakade bra!

Under min middag intill parkeringen hamnade jag i en märklig Twitterdiskussion. Tänk att man alltid tycks landa i sandlådan på Twitter! Jag uttryckte min ilska och förvåning i nån sorts kombo över den försvunna ettåringen. Genast blev jag påhoppad av en person som ansåg att jag tyckte mig själv vara

ofelbar.

Skrev jag ingenting om! Jag bara undrade hur man kunde lämna ett sånt litet barn utan tillsyn. Det är ju inte ens alla ettåringar som kan gå och mina tankar (inte tweets!) for iväg alldeles till att nån hade snott ungen. Sen blev utgången mycket tragisk och det är naturligtvis förskräckligt. Men mina tillkortakommanden har inget med detta att göra. Jag har inte skaffat barn – delvis av det skälet att jag är utrustad med viss självinsikt och ansåg mig alltför inkompetent att ta hand om ett barn… Ett annat skäl är den vardagshomofobi som jag har plågats av hela livet, men som jag nog aldrig har skrivit om – jag vill inte hamna i nån plåsterdiskussion, nämligen. Ska jag vara med och prata kränkthet vill jag lyfta nivån. Annars blir det bara löjligt.

Senare under lördagskvällen var det åter fritt fram för mig att sitta på ballen. Jag njöt av luften, tystnaden och boken. När solen gick ner bakom husen såg det ut som om himlen tog eld. Det gick naturligtvis inte att låta bli att fota solnedgången. Men låt mig visa hur man kan luras! Så här blev bilden i original (endast storleksförminskad så att den får plats på bloggraden):

Augusti kvällshimmel original

Kvällshimmel den 14 augusti 2015 i original, fotad med min iPhone 5 från balkongen.


Sen ville jag ha bort träden 
och fördjupa färgerna lite, samtidigt som en silhuett fick vara kvar så att kontrasterna blev än mer slående. Slutresultatet, som jag skickade upp till Instagram, blev detta:

Augusti kvällshimmel bearbetad

Augustihimlen bearbetad. Det är samma bild som ovan, men tillfixad och tilltrixad.


Av bilderna ovan 
kan den som är utvecklingsbar lära sig att allt inte alltid är vad det ser ut att vara. Men att unna sig en stund i tystnad, på balkongen, en kväll i augusti, kan vara helt underbart (om den inte omfattar rök).

 

*ballesittning = sitta på balkongen
**ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

I kväll var det premiär för SvT:s nya serie Deckarna. Sex deckarförfattare samlas på ett värdshus där man ska komma fram till vilka drivkrafter var och en har för sitt skrivande om mord. Att de totalt har haft ihjäl 125 personer – i litteraturen, dock! – får en ju onekligen att undra lite…

Deckarna foto Janne Danielsson svt

Deckarna. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto: Janne Danielsson, SvT.)


Av de sex 
har jag läst Anna Jansson, Anders Roslund & Börge Hellström, Katarina Wennstam och Christoffer Carlsson. Denise Rudberg har jag inte gett mig på. De tre förstnämnda är mina klara favoriter. Anna Jansson skriver otroliga bladvändare och Roslund & Hellström skriver böcker med synnerligen aktuella och realistiska teman.

Men idag var det Roslund & Hellströms tur att bli utredda i denna kriminallitterära version av Stjärnorna på Slottet. (Serien kunde ha hetat Deckarna på Värdshuset, men…) Det var intressant att höra författarparet berätta hur de jobbar fram en bok. Jag skulle nog aldrig kunna samarbeta så med nån annan skribent! Extra kul var det med ”gästen” som ju faktiskt har en prominent roll i deras böcker – utan att de har frågat om lov…

Utan att avslöja för mycket – jag tycker som vanligt att du som läser det här inlägget ska titta själv och bilda dig en egen uppfattning – kan jag säga att både Roslund och Hellström utsattes för övergrepp av olika art som barn. Detta har naturligtvis varit en drivkraft i författarskapet.

När nån undrar 

Varför ställer folk runt omkring inte frågor?

kommer svaret blixtsnabbt från Denise Rudberg:

De är fega!

Jag kan förstås bara nicka och hålla med. Annars tyckte jag att Denise Rudberg och Katarina Wennstam var mest pratsamma och lite för frågvisa stundtals. Anna Jansson uppfattade jag som en god lyssnerska och Christoffer Carlsson… tja, han tillförde inte nånting just – alla andra hade liksom sagt allt redan när han sa nåt. Kanske är hans roll i det hela att sänka medelåldern på deckarna?

En roll som jag definitivt inte begriper är Krister Henrikssons. Han smög omkring utanför och var berättaren som med tydlig förkylning skulle föra dan framåt. Eller? Ja, hans busksmygande kunde programmet helt klart ha klarat sig utan, det var mest löjligt.

Toffelomdömet efter första programmet blir högt, men en hel tofflas avdrag blir det för Busk-Krille!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Nästa vecka är det min klara favorit Anna Janssons tur att bli utredd.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en tur i omvärlden – i media i cyberspace.


För en del avslutas arbetsveckan idag,
för andra innebär den ett härligt (?) helgpass på jobbet. Själv passar jag på att ta en tur cyberspace för att se vad media skriver om.

damm

Lerig damm…

Träden dör i Lerdammsparken. Jag undrar om de som jobbar på lokalblaskan fortfarande läser bloggar. Min blogg blev en gång i tiden (2010) utsedd till en av fyra bra bloggar i Uppsala. Hur som helst, nu har man uppmärksammat läget i Lerdammsparken – det jag bloggade om den 18 augusti. Hur fick blaskan idén till den artikeln, tro?


Kakfabriken får nytt liv.
Pricks före detta kakfabrik i Tierp ska få nytt liv. Fabriken byggs om till både lägenheter och företag. Att använda gamla byggnader och förnya dem för dagens verksamheter gillar jag!

tre chokladhjärtan

Godis kan få vara hjärtegott, inte nåt farligt.


Chokladcigg och lakritspipa EU-hotas.
Nya tobaksregler inom EU kan medföra att chokaldcigarretter och lakritspipor får designas om. Det kan man tycka är löjligt, men jag tycker att det är bra. Idiotiskt att tillverka godis som föreställer saker som är farliga för hälsan!


Sex minuter ska vara försening.
Trafikverket ändrar begreppet försening när det gäller tåg. Femton minuter minskas till sex minuter. Alltså, är ett tåg sex minuter sen är det försenat… Eh… ja… Och vad GÖR ni åt det då, mer än ändrar i betydelsen av ett ord..? Undrar vad Uppsalanyheters pendlarbloggare anser om detta…

 

monopol

Betalt för att spela med låtsaspengar…

Låtsasjobb blir riktiga i statistiken. DN har granskat Kriminalvården och bland annat kommit på att fångar betalas för att spela Monopol och att se på film. Ärligt talat… Om detta är sant är Kriminalvården inte ensamt om att ordna låtsasjobb… Det man har hört om Fas 3-jobb ligger på samma nivå.


Språkkonsulter får fortsätta fundera.
Det här med myndighetsspråk är nåt som verkligen kan få mig att se röttrött som i rödpenna! Det finns nånting som heter klarspråksparagrafen i språklagen. Den har funnits fyra år. Det ska ställas krav på myndigheter om klarspråk! Men när Språkkonsulterna fick ett obegripligt svar från PRV JO-anmälde de detta. Och sen… avskrev JO ärendet. Och huruvida Språkkonsulterna fick nåt svar på sin fråga fortsätter alltså att vara… oklart. Sverige är fantastiskt ibland – fullt av tandlösa lagar, uppenbarligen. Är det inte LAS så är det språklagen. F*n vad jag blir TRÖTT!!!

kryssade ögon

Mina ögon blir x-ade.


Avrättade sitt ex.
Gamla ex kan man ju bli galen på ibland, men det bästa är att ignorera dem när de fortsätter att larva sig, tycker jag personligen. Att gå så långt som Kim och avrätta dem tycker jag däremot känns helt sjukt.


De fick Skämskudden!
Det delas ut priser hittan och dittan till TV-folk. Men det delas också ut Skämskuddar. Ha ha ha!!!


Repslagaregatan byggs om.
 Titta! Nu gör de det igen, de två före detta konkurrenterna Motala tidning och Corren – de tar in samma artikel! Vådan av Mediemogulers härjningar, säger jag bara… Kolla MvTkolla Corren! Undras vilken av tidningarna som läggs ner först…


Livet är kort.

Read Full Post »

Uppdaterat igen: Rynkig sjuksköterska JO-anmäler Södersjukhuset. Det gör han rätt i, tycker jag!

Uppdaterat: Aftonbladet har en bild på annonseländet…

 

Man tror inte att det är sant! Och Vårdförbundet, du minns det där fackförbundet med dödsannonsen

Nej, det är ingen dödsannons utan en annons för presskontakter vid Vårdförbundet.

… tycker uppenbarligen att det är OK att lyfta fram andra konstiga annonskampanjer i sin tidning Vårdfokus. Det är Södersjukhuset som annonserar efter

TV-snygga sjuksköterskor [och] söderhipsters […]

som kan tänka sig att sommarvikariera vid sjukhuset. Men alla inom förbundet tycker uppenbarligen inte att detta är OK, roligt eller ett annorlunda grepp att få uppmärksamhet. De flesta som hört av sig till förbundet via Fejan eller fackets hemsida tycker att det är

[…] pinsamt och oseriöst, löjligt och omodernt […]

Men andra…

[…] tycker inte att det är något att bråka om och menar att annonsen är gjord med glimten i ögat – och får svar från en som ”absolut inte vill rekryteras på skämt”. […]

Södersjukhusets personalchef har inte sett annonsen och låter förskräckt när Vårdförbundets tidning ringer upp och berättar om annonsen.

För mig låter det som ett dåligt försök att hitta ett alternativt sätt att få sommarvikarier. Frågan är om nån enda seriös syrra kan tänka sig att jobba vid Södersjukhuset. Visserligen har sjukhuset fått både publicitet och uppmärksamhet, men i det här fallet tror jag att det har fått motsatt effekt. Oseriöst!

Men vad kan man förvänta sig när Storasyster Facket självt låter göra smaklösa annonser som den ovan..?

Read Full Post »

Jag tror aldrig att jag har skrattat så som jag gjorde åt Morden i Midsomer i kväll nånsin. Det handlade inte bara om att mamma var rolig, det handlade om att jag ärligt talat tyckte att avsnittet var mest skit och löjligt…


En del karlar i kvällens avsnitt sprang omkring med hjorthorn på huvudet och jagade unga tjejer som bara tyckte att de var tjocka och knäppa.


Kvällens avsnitt inleddes med
att en man blev jagad av några mörka figurer. Efter inledningsmusiken var scenen nån sorts majfest. Och kommissarie Barnaby spydde efter att druckit cider från ett kar i vilket en död man låg i… Den döde visar sig vara skattmas. En härva av lögner, gamla seder och bruk, hembränning och en sekt som jag undrar vad den hade i avsnittet att göra över huvudtaget – den tillförde ingenting.

Nej, det här var det sämsta avsnitt av Morden i Midsomer jag nånsin har sett. Jag tyckte inte som mamma att det var komplicerat, det var bara tramsigt och inte ett dugg spännande eller ens lite charmigt. Lågt betyg – två tofflor – och då är jag snäll!..

Read Full Post »

Poesi stod på agendan i säsongens näst sista Babel. Programmet gick på SvT den 27 maj, men jag fick spela in det på min DVD-hårddisk och har inte haft möjlighet att kika på det förrän nu.

Programledaren Daniel Sjölin, nyss uppstigen ur bingen (vem f*n gör inte hans hår???) inledde med att be tittarna att inte stänga av – oavsett hur flummigt programmet blir. Och så erkände han att han haft ett nervöst sammanbrott – på sina medarbetare… Hmmm, kan ju bli ett riktigt intressant program… Vi kikar får vi se!

Bob Hansson och en jury skulle utse en vinnande kärleksdikt som ska läsas för kronprinsessparet. Stackars dem!.. Kronprinsessparet, alltså. Men svenskarna skriver dikter som bara tusan – eller TREtusan – för över tretusen dikter hade kommit in till programmet. Gör folk inget annat än skriver poesi? I vart fall tackade Hovet nej till att få den vinnande dikten uppläst för kronprinsessparet.

Författaren och Svenska Akademien-ledamoten Kjell Espmark var första gäst i studion. Kjell Espmark har skrivit såväl romaner som lyrik. Nu senast blev det memoarboken Minnena ljuger. Ett intressant och seriöst inslag som dessvärre togs ned när badkarsfilosofen Erik Schüldt svamlade ointressant i karet om minnets bedrägeri. Suck, varför, varför, varför dessa tramsiga prylar i ett annars så bra program??? Men… Kjell Espmark tog tillbaka showen genom att läsa en av sina kärleksdikter! Vilken vacker röst…

Så följde ett spännande och annorlunda reportage om den arabiska, kvinnliga poeten Hessah Hilal som vunnit priser för sin poesi. I burka berättade hon om sitt skrivande och sitt liv. Tävlingen gick av stapeln i TV och därför lever hon nu under dödshot. En kvinna på männens arena är nämligen otänkbart i denna kultur. Inbjudna för att diskutera bland annat poesins ställning och betydelse i diktaturer var poeten och kritikern Anna Hallberg samt författaren och journalisten Göran Greider. (Den senare har dykt upp lite nu och då i programmet, är han månne kompis med nån i redaktionen?) Göran Greider hade för övrigt inte bytt kläder sen han i samma program men i en annan konstellation satt och bedömde de 16 finalistdikterna i Bob Hanssons kärleksdiktstävling.


Göran Greider på en bild från Bok- och biblioteksmässan 2008. Han hade samma skjorta i programmet.

                                                                                                                                                    Nästa studiogäst var Helena Granström, poet och matematisk fysiker. Hon kändes betydligt fräschare än Göran Greider. Lätt läspande och med Lidingö-i:n berättade hon om den egentligen inte så konstiga kombinationen poesi – vetenskap. De tre studiogästerna Granström, Greider och Hallberg fick gissa författarna bakom två olika dikter – den ena skriven av en människa, den andra av en dator. Ganska intressant, men också ganska lätt, tyckte jag. Daniel Sjölin presenterade sin version av poesins periodiska system. Lite halvtramsigt men ändå med ett visst mått sanning.

Sen blev det mer trams igen när Daniel Sjölin presenterade hur poesin ser ut i framtiden. Fem olika poesigenrer presenterades. Lätt löjligt.

Veckans boktips blev:
Kjell Espmark: Processen av Franz Kafka
Göran Greider: Gå, mina sånger av Ezra Pound och Kallskänken av Jenny Wrangborg
Anna Hallberg: Låga av Anja Utler

Read Full Post »