Isiga tankar

Ett rätt kallt inlägg.

---

 

Mörkret har jag inga problem med.

Nej vinter gillar jag inte. Nog hade jag kunnat tänka mig lite snö under jul- och nyårshelgerna, men inte nu. Idag är vädret bara vidrigt. Jag fick skotta mig in i garaget i morse och jag fick skotta mig in i kväll. Det är lite svårt med tanke på min rygg. Tur att den snö som fallit är lätt. Sen var det kallt och halt och allmänt jävligt. Smart var jag i alla fall som tog lite extra tid på mig i morse. Jag lämnade Clark Kent* på jobbets parkering och gick in för att jobba mina åtta timmar. Det snöade hela jävla dan. Faktum är att jag hellre tar mörker än snöhelvete. Och mörkt var det när jag kom hem… Men det känns fint att stakar och stjärnor är borttagna – det är ju tjugondedag Knut idag.

Jag har en bra resväg till och från jobbet. Den går till största delen längs en två- eller trefilig väg. Inte har jag långt till jobbet heller. Det är jag så tacksam för. Jag tänker på kollegan E som har en bit att pendla. Tur att E verkar vara så lugn och trygg bakom ratten. Själv sitter jag på helspänn. Det finns alltid dårar som ska fram fort, så även i kväll när det inte var riktigt plogat och ännu halare än i morse… Vissa kanske har nio liv, men majoriteten har det inte. Det vore fint med lite hänsyn till oss med ett enda.

Att gå i ide vore en bra idé för mig den här årstiden. Jag vill helst inte gå ut när snö och blåst viner runt knuten och det är snorhalt. Temperaturen ska krypa ännu mer neråt igen. Såg nåt om att den skulle stanna nånstans mellan 25 och 30 minusgrader på fredag. USCH!

Snöhelvete!

Och ja. Jag gnäller hur mycket jag vill på snön på min blogg. (Men jag är glad åt att jag har en bra resväg till jobbet OCH nya vinterdäck.)

Arbetsdagen – och kylan – har gett mig ont i båda armbågarna. Det är inte bra. Lederna känns extremt belastade och jag hittar inget läge där jag kan vila dem. Jag fick i alla fall en textgranskning färdig idag och jag skickade korrektur till författaren. På eftermiddagen hade jag ett arbetsmöte. Tyvärr blev det ingen lunch med mor och dotter idag, men kanske kan den bli av nästa vecka. I morgon ska NK** och jag luncha i restaurangen och inte i lunchrummet. Ibland är det så skönt att smita iväg.

På grund av armbågarna tänker jag inte sitta alltför länge vid datorn nu i kväll, men en liten bloggrunda skulle jag vilja hinna med. Numera tar jag inte nån sån varje dag, som jag gjorde förut. Det var ganska länge sen jag slutade med det. Jag läser färre bloggar också, jag har varken tid eller lust. Och min egen driver jag bara mot slutet, även om det känns evighetslångt till dess…

En evighet dröjde det nästan, men idag fick jag besked angående en tjänst jag sökt – i början av augusti förra året. En del arbetsgivare har uppenbarligen inte bråttom. Det är ändå inte den längsta tiden jag har fått vänta. Jag har ansökningar gjorda i februari 2015 som jag ännu inte fått svar på.

En maskin julrött jobbar på i badrummet. Till skillnad från somliga tvättar jag vid vettiga tidpunkter. Jag har betalat en räkning utan att sucka. Betala räkningar gör jag också vettig tid i stället för sista dan när ”alla andra” gör det och det kan vara svårt att logga in hos banken. Klockan 21 häller jag ner mig i bästefåtöljen för att se premiäravsnittet av Vänligen Lars Lerin på SvT 1. Vem vill missa Lars Lerins möte med Anni-Frid Lyngstad?!

Vad gör DU i kväll, dårå??? Skriv gärna några rader i en kommentar om du har vägarna förbi den här bloggen!

*Clark Kent = min lille pansarvagn till bil
**NK = Närmaste kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Varför är det så svårt att svara, Sverige???

Ett inlägg om svårigheten att svara.

---

 

När jag skriver – med vässad penna eller slö eller via e-post – vill jag gärna ha ett svar.

Det händer att jag i min förtvivlan sliter mitt hår. En ständig orsak till detta hårslitande är uteblivna svar. Jag saknar allt från svar på direkta frågor via anmälningar till ansökningar. Varför är det så svårt att svara, Sverige???

Idag kommunicerar vi ofta via e-post, särskilt när det gäller ansökningar av olika slag. De flesta företag och organisationer har nån sorts autosvar man får tillbaka. OK, då vet jag i alla fall att min fråga/ansökan har kommit fram.

Men sen då? Jorå, självklart fattar jag – efter några veckor – att ett uteblivet svar på en jobbansökan är ett nej. Fast i mina ögon är det ett nej på ett dåligt och oförskämt sätt. I de flesta e-postprogram går det att klumpa ihop alla som sökt men inte ska bli anställda i en grupp dolda mottagare och skriva att

tyvärr, det blir ett nej den här gången.

Det krävs några copy and paste, ett par textrader och sen ett sänd-klick. Är det svårt och jobbigt på nåt vis, eller? Jag säger som qpaqex (som emellertid aldrig svarade på min kommentar…):

Arbetsgivare – svara på ansökningar det vinner ni på. […] Om ni vill att jag skall ha en bra bild av er som arbetsgivare även om ni inte anställde mig […]

Tyvärr breder det här oskicket ut sig. För ett tag sen mejlade jag en ansökan till en författare att recensera en ny bok jag var intresserad av. (Notera att jag skrev i imperfekt.) Inget svar. Dagarna gick. Till sist kontaktade jag författaren via denn*s blogg och undrade i en kommentar om det möjligen hade kommit nåt mejl. Efter nån dag fick jag svar – på bloggen.

Jodå, ditt mejl har kommit fram.

Sen vet jag inget mer, för nåt besked lämnades inte. Tror du att jag har nån lust kvar att recensera? Nej, det har jag inte. Det är oförskämt att inte svara! Det går att ställa in autosvar i e-postprogram även som privatperson – om man nu får så många ansökningar att recensera ens verk.

Den här gratistidningen finns inte på riktigt.

I förra veckan kom inte den lokala gratistidningen till min postbox. OK, den är just gratis, men den är rätt bra och den är den enda papperstidning jag har tillgång till. Så jag gick ut på nätet och kollade upp var jag skulle anmäla utebliven tidning. Jag hittade en e-postadress, skrev några rader, namn och adress och mejlade. På nätet stod att alla mejl vidarebefordras till distributören, stans lokalblaska. Vad tror du hände? Nej, jag fick varken svar eller nån tidning. Dåligt, dåligt, dåligt! Snart är det torsdag igen. Då skuttar jag inte lika förväntansfull nerför trappan för att kolla om jag har fått nån tidning, kan jag meddela.

Kundtjänst och kundservice, vad är det i Sverige idag? Är det att strunta i att svara när presumtiva anställda, kunder med flera frågar efter nånting? Eller är det sättet som ett av vårt lands största företag som levererar telefoni med mera använder sitt Twitterkonto på: man tipsar om TV-program? (Vem kan inte leta själv i tablåerna, liksom..?)

Varför är det så svårt att svara, Sverige???

Hallå..? Hallå..? HALLÅ???

(Jag svarar på ALLA publicerade kommentarer på min blogg, i alla fall.)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

DM-nämnden: Uppsala Kemteknik ska informeras om reglerna

Ett inlägg om en DM-anmälan.

---

 

Uppsala Kemteknik: Ring mig inte!

Den 2 september i år blev jag uppringd av företaget Uppsala Kemteknik på min mobil. Eftersom jag väntade annat samtal svarade jag, trots att det stod

okänt nummer

på displayen. Det var en man som ringde från Uppsala Kemteknik*, talade han om. Eftersom jag hade sökt många nya jobb vid den tiden började riva i min hög med ansökningar, jag trodde att han ringde om en anställning. Tills han började prata om tvättmedel. Jag upplyste då mannen om att jag har NIX på min mobiltelefon varpå han frågade om jag hade haft det länge. Det hade jag. Detta skulle han anteckna, sa han.

Nåt mer samtal från företaget har jag inte fått. Men det spelar ingen roll – jag anmäler alla såna här oönskade samtal till DM-nämnden eftersom jag varken är eller har varit kund vid företaget i fråga eller gett mitt medgivande att bli kontaktad av företaget. Jag vill slippa såna här oönskade samtal och det är liksom därför jag har samtliga mina telefoner NIX:ade.

Igår kom ett mejl från DM-nämnden. Där står bland annat:

[…] DM-nämnden har, i enlighet med SWEDMAs och Kontaktas (f.d. SCCF) branschöverenskommelse, en fastställd praxis att det som huvudregel inte är tillåtet att i försäljnings-, marknadsförings- eller insamlingssyfte ringa till privatpersoner som har låtit registrera sitt fasta telefonnummer i spärregistret NIX-Telefon. […] 

Det som händer nu är att DM-nämnden ska ta kontakt med Uppsala Kemteknik och informera om reglerna och att företaget har brutit mot dem. Vad som sen händer vet jag inte, jag är bara glad om Uppsala Kemteknik inte ringer mig igen.

To be continued..?

*När man googlar på Uppsala Kemteknik kommer man bland annat till företaget Hencall Marketing Group OCH företaget Kemteknik Scandinavien AB (med webbadress http://www.washclean.se/)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Upptrappning

Ett upptrappat inlägg.

---

 

Det trappas upp – på flera sätt än ett här. Samtidigt som det trappas ner. En första åtgärd blir märkbar ganska omgående. Visst får det vissa konsekvenser för såväl andra människor som mig själv. Men beslutet är fattat. Min mamma kan vara en tiger ibland när det gäller mig. För egen del blir jag en stridsvagn när det gäller människor jag bryr mig om – tung och obeveklig.

Tung och obeveklig som en stridsvagn.

Det är en blåsig men ljummen morgon jag har vaknat till. Träden utanför är nästan tömda på löv. Dagens första del har jag ägnat åt att söka ett spännande jobb i Uppsala som jag blev tipsad om av en vän som gärna ser mig som arbetskamrat. Vidare har jag läst en del mejl, besvarat några, skrivit ett par.

En intressant sak som kom upp vid ett av samtalen igår var återkoppling. Jag förstår att man inte kan ge var och en av de mellan 150 och 200 sökande, som det brukar vara på de jobb jag söker, personlig feedback. Men just igår fick jag en bra och enkel återkoppling via e-post på ett sökt jobb som jag tycker är föredömlig. Så här stod det ungefär (jag har tagit bort vissa ord i texten så att inte för mycket avslöjas):

Hej Tofflan,

Vi är mycket tacksamma över ditt visade intresse för att arbeta med oss på Företaget. Vi har fått in drygt 150 ansökningar till denna tjänst och det har varit en hård konkurrens bland de sökande. Vi har valt att anställa en kandidat med stor erfarenhet från Xverksamhet. Vald kandidat har även erfarenhet från Y och att implementera ett flertal Z . Ett stort plus har också varit att vald kandidat har erfarenhet från vår bransch och då specifikt Å.

Vi tackar för ditt visade intresse och för den tid du lagt ner på din ansökan.

Med vänlig hälsning,

Företaget

Nu ska jag strax ringa för att boka in lite tider av olika slag innan jag blåser över till Tokerian för att inhandla en del smaskens till fredag. Gudadrycken i guldpåsen sparas emellertid till lördag – fredagsmiddagen blir nämligen raclette och till den osten dricker man vitt vin.

Dagens bonus tackar jag K för! Det är en musikalisk upplevelse som rör våra gemensamma favoriter Status Quo. Fästmön säger att det är

bonnrock från Byhålan

och det är det säkert. Men jag gillart’. Och K!

I övrigt räknar jag med umgänge med familjen den här veckan – somliga har ju höstlov.

Bilen har höstlöv, andra har höstlov.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Högar med ord

Ett inlägg om det skrivna ordet.

---

 

Jisses så många ord jag har skrivit den senaste tiden! Inte behåller jag dem för mig själv heller, jag skickar dem vidare. Jag när nån sorts förhoppning om att nån ska nappa och välja just mig för det jag kan. Det är svårt att hålla modet uppe när det bara kommer nej, nej och nej till svar. Men skam den som ger sig! I högen nedan ligger över 200 ansökningar. Det räcker med att en enda av dem når fram till nån som säger ja. En.

Sökta jobbhögen nu på morgonen den 14 oktober 2014.

Jag har skickat iväg andra ord också. Jag är van vid att få nej och misstänker starkt att detta svar trillar in även här. Men självklart när jag en förhoppning även i detta fall. Samtidigt känns det OK att ha fått ihop det jag har fått ihop, även om det bara skulle vara för mig själv. Kanske kan jag gå vidare nu, också utan några svar från ett visst håll. Jag tror inte ens att jag skulle ta chansen om det fanns möjlighet till en konfrontation och en frågor-och-svar-stund. Ärligt talat skulle jag inte stå ut en sekund i somligas närvaro. Men det klart… Vissa dar undrar jag vad h*n gör med alla sina pengar och bostäder och bilar. Och lite avundsjuk är jag på sätt och vis. Mest för att jag inte har kunnat ge min familj det h*n har kunnat – h*n tog ju ifrån mig grunden.

Fast pengar är inte allt. Framför allt ger det ingen garanterad lycka. Och jag har en bestämd känsla av att det inte är så lyckat som en del tycks vilja visa upp. Varför skulle det annars finnas ett visst intresse för yngre, kvinnliga förmågor? Beats me.

Idag lägger jag ingen lök på laxen, men jag ska servera extrapris-lax med potatis och sås i afton. Fästmön tillbringar dagen med sin äldsta dotter och dimper sedan ner här. Anna höll hög hastighet hela dan igår, så jag tänkte att hon skulle få slippa att stå i nåt kök idag. Bara sitta, i stället.

Och själv sitter jag i mitt arbetsrum och fantiserar om hur jag ska få plats med ännu fler ord här. Ord i tryckt form. Jag behöver minst två bokhyllor till för att få ordning på torpet! Men var ska jag ha dem? Jag går och viker lakan och bäddar medan jag funderar.

En del av mina böcker. Det finns flera lika överfulla hyllor längs en annan vägg i rummet.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Förnöjsam söndag

Ett ganska nöjt inlägg.

---

 

Den här dagen har varit en bra dag. Stoltast kanske jag blev mitt på dan när lyckades installera det fina Office-paketet som jag kunde köpa tack vare Anders. Det är underbart att jobba i program som inte är från stenåldern, kan jag meddela. Och jag har testat kompatibilitet och diverse konverteringar så att det inte ska bli nåt krångel med mina ansökningar. Förhoppningsvis!.. För i morgon är det ju måndag och dags att jobba på att fixa ett nytt jobb.

Idag funkade nyckeln och jag kunde installera mitt Officepaket.

Prinskorven kom hem på eftermiddagen och behövde lunch. Jag tror att Fästmön stod vid spisen nästan hela dan. I vart fall var hon i köket nästan hela söndagen. Jag satt vid köksbordet och skrev och sen blev det inte bättre än att jag blev erbjuden middag – naken fisk* med räk- och dillsås, kokt potatis och kokta grönsaker. Hemlagad mat är verkligen godast! Som grädde på fisken moset fick jag med mig en matlåda hem av maten vi lagade igår kväll, så nu har jag i alla fall en jättegod måltid den kommande veckan.

Anna började jobba klockan 16 och jag hade lovat henne skjuts till arbetet. Men först hoppade hon av i farten och handlade lite på ICA Solen innan hon kastade sig in i bilen igen. Eftersom hon slutar klockan 21 i kväll erbjöd jag mig att hämta och skjutsa hem också – en viss minderårig person blir ju lite för mycket ensam annars. Jag hade just kört in i garaget hemma och stängt av motorn när det kom sms om att hon slutar redan klockan 20. Det var bara att ställa om larmpåminnelsen på mobilen, för jag måste ju hämta henne nu eftersom jag har hennes matvaror. Dessutom hinner hon kanske ladda sitt busskort också innan vi far ut till Himlen. Nästa besök på nästa ICA, det vill säga ICA Heidan. Själv har jag ju lyckats, efter många men och tusen svordomar, fixa ett UL-konto på webben. Det innebär att jag kan ladda på reskassa, kolla saldo etc när jag vill. Det är mycket praktiskt – när det fungerar. Dessvärre fungerar det nästan aldrig…

Lördagsgodis går bra att äta även på söndagar.

Hemma i New Village har jag telefonerat med min mamma och ätit lördagsgodis. Jag köpte alldeles för mycket igår… Nu ska jag softa med min bok på gång som jag lånade med mig från Anna. Jag kör ju varannan deckare/thriller, men den genren är faktiskt slut i mina att läsa-högar här hemma. Om nån timme är det dags att ge sig ut på vägarna igen.

Jag känner mig i skrivande stund ganska förnöjsam. Men jag har fortfarande inte fattat några som helst beslut…

 

 

*naken fisk = Elias benämning på torsk, ingen favoritmat hos den yngre generationen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Inte riktigt klart

Ett oklart inlägg.

---

 

Björken utanför arbetsrummet i dis när jag klev upp i morse. En del av dess blad börjar gulna.

Dagen idag har redan från början känts oklar. Jag försöker piska mig själv framåt, men den tappade sugen från igår är svår att hitta igen. I mitt jobb-sökarsystem låg jag på ett poäng minus sen igår. Det har jag hämtat in. Vidare har jag hittat tre intressanta tjänster att söka. Tänkte vänta till efter-middagen. Jag gillar att arbeta med ansökningar samtidigt. Det känns mest effektivt. I övrigt ältar jag saker inuti och undrar varför jag inte duger. Är det nåt som saknas i mitt CV? Skriver jag usla ansökningar?

Det är bara att inse och acceptera att vissa dar är lite oklara. Men samtidigt vet jag att jag inte ger upp särskilt lätt. Envisheten kan vara både en förbannelse och en styrka. När man söker nytt jobb är den definitivt en styrka. För nånstans finns det ett kanonjobb därute med mitt namn på. Så måste det ju vara, eller hur?

Klarnar dagen, tro?

Möjligen blir det en stund över idag för bokskriveri, men min plan är att ta en djupdykning ner i hösten 2013 under morgon-dagen. Jag har kommit så långt framåt att jag närmar mig samtiden. Och då känns det inte riktigt som med de tidigare åren. Lättnaden tillhör dem, när jag har skrivit om tiden längre tillbaka. Samtiden är svårare, jag känner mig skörare. Den är ju liksom här och nu och jag är mitt uppe i den. Det blir svårare och svårare att skriva ju närmare nuet jag kommer. Jag är rädd att jag ska skriva i affekt, såsom man gärna gör i nuet. Och den där affekten kan ju variera från dag till dag. Idag, till exempel, är det ju en oklar dag. Igår var det en klar dag fram till de tre nejen klubbade ner mig totalt.

Jag läser en vidunderlig bok. Ja, inte vidunderligt hemsk… direkt… eller..? Bokens språk är så fantastiskt poetiskt. Vissa stycken är som rena poesin, dikter, lyrik. Ändå kan de skildra hemskheter. Jag slås av vilka tillfälligheter det är som gör om vi blir lyckade som människor. Framgångsrika eller losers. Och människors grymhet. Människor är verkligen grymma! Det ska verkligen bli spännande att skriva en recension om den här boken…

Den här dagen klarnar förhoppningsvis för min del. Det gäller att utgå från att den blir bättre för var timme. Fästmön ska jobba i kväll, men har ett möte på eftermiddagen och behöver ta sig till jobbet efter lunch. Jag ska försöka ta mig samman i min ensamhet, söka de där jobben, ta en dusch och tvätta håret. Det brukar bli lite klarare då, livet.

Vad händer i DITT liv idag? Är det klart eller oklart? Knacka ner några rader till nyfikna Tofflan i en kommentar så får jag nåt intressant att läsa när jag sätter mig vid datorn nästa gång!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Skakigt

Ett skakigt inlägg, kort och gott.

---

 

Sökta jobb-högen den 16 september 2014.

Det känns skakigt i tillvaron lite här och var, tycker jag. Idag har jag, precis som vanligt, inlett min dag med att leta lediga tjänster som är lämpliga att söka samt sökt ett par. Generellt kan sägas att antalet börjar mattas av, men det har jag ju skrivit om tidigare. Det gör ju inte mitt liv mindre skakigt…

Nu har jag varit arbetssökande i över två och en halv månad. Jag har sökt cirka 150 jobb (troligen fler). Visst har jag fått en del nej, men de har faktiskt inte varit så många. Frågan är om jag ska se det som nåt positivt – eller bara som att rekryterarna har många ansökningar att gå igenom… Intervjun i somras, den som blev inställd typ tre gånger, har jag inte fått nåt nytt datum för. Jag har kontaktat bemanningsföretaget, men de har ingen ytterligare information. Jag tror att det bara är att lägga den tjänsten på hyllan, för min del. Dessutom var det ju bara ett uppdrag om cirka fyra månader – och dessa månader har ju börjat ticka på.

När jag ändå är inne på den egna personen kan jag också meddela att jag sen ett tag kör en liten egen bantningsmetod. Jag kallar den 4:3 och den fungerar inte. Den innebär att jag under veckorna (måndag – torsdag) inte äter godis, kakor, snacks och sånt och bara frukost och middag. Under helgen (fredag – söndag) är det fri ätning av sötsaker och snask. Ja, du fattar kanske att jag är helt utsvulten på godsaker när fredagen kommer! Jag äter och äter och äter – in i det sista på söndagen. I söndags kväll, till exempel, satte jag till och med fram en skål chips. Och jag är inte överdrivet förtjust i chips… Nej, 4:3 är ingen fungerande metod. Jag måste ta till nåt annat som skakar loss några kilon.

Egentligen handlar det om betydligt mer än

några kilon

dessutom. Det är väl där skon klämmer om hälsporren: jag behöver äta bättre, mindre och så behöver jag röra på mig. Promenader älskar jag, men inte mina hälsporrar. Nåt simkort har det inte blivit än – den här månaden fick jag lägga pengarna på tandläkaren. Men nästa kanske?

Men det är inte bara min tillvaro som är skakig och min kropp som behöver skakas om. På riksnivå har sosse-Stefan sagt nej till samarbete med vänstern. Hur tänker han då? Samarbete över blockgränserna har ju en tendens att skaka sönder blocken. Det är risk att vi får en väldigt svag regering, som jag ser det. Nog om politik nu!

Inte långt härifrån var det ett jordskalv igår eftermiddag. Skalvet uppmättes till hela 4,1 p Richeterskalan, vilket är kraftigt här i Sverige. Det var norra Dalarna, ungefär, som drabbades, cirka fyra mil söder om Sveg och sju mil norr om Mora. Förhoppningsvis blev det inga större skador på varken hus eller människor – jag har i alla fall inte läst om nåt sånt.

Denna ska recenseras.

Idag skakar jag vidare i min tillvaro, men gör en paus i bokskriveriet. Jag har fått en nyutkommen bok att recensera, så den ska jag fokusera på. Och så är Fästmön ledig idag. Hon skulle ha varit ledig i morgon också, men har anmält sig för extrapass. Det är skakigt på hennes jobb just nu med brist på personal och då måste de som redan arbetar arbeta mer, även på sina lediga dagar. Lite orättvist när det finns såna som jag som inte har nåt jobb och som inget hellre vill än att arbeta… Dessvärre har jag ingen utbildning inom Annas gebit. Vi kanske skakar ut på nån utflykt under dan. Himlen är alldeles blå, men björken utanför mitt arbets-rumsfönster har börjat gulna.

Nån som definitivt kommer att skaka vidare i tillvaron är lokalblaskans chefredaktör och vd Hanna Stjärne. Efter bara tre år här går hon vidare till SvT där hon blir vd. Grattis till nya toppjobbet, Hanna!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Gamla bekanta och nyare vänner

Ett inlägg om väntande, böcker, bekantskaper och vänner.

---

 

Dessa är ärliga. Faktiskt.

Den här dan började inte särskilt kul. Jag vaknade fyra minuter i sju och klev upp direkt. Ville inte ligga och dra mig längre eller störa Fästmön, som hade sovmorgon inför första arbetsdagen efter semestern. Jag hade inga jobbannonser som låg och väntade på mina små mästerverk (<== ansökningar), utan tillbringade en timme med att leta. Tre stycken hittade jag, men den ena visade sig vara borttagen när jag skulle göra min ansökan. I mitt poängsystem, det med morötter och piskor, fick jag emellertid den saknade poängen efter att ha fyllt i två veckors a-kasserapportering, gaggat med a-kassan och beställt ett anställningsbevis som de plötsligt kräver. Det tog i runda slängar en timme. Man har inte mycket att sätta emot Myndigheten när man är en vanlig människa. Är man dessutom ärlig är det som om man straffas för det. Känns det bekant..?

Det har regnat idag, nästan hela dagen. Efter morgonsysslorna tog jag en dusch och däremellan preliminärbokade jag in en snabbvisit av gamla bekantingen A i morgon och ett längre besök av nyare vänner på fredag. Nu på eftermiddagen har jag just mejlat en person angående en lunchdejt framöver. Det var nära att vi blev jobbarkompisar i höstas och tanken var att vi skulle hålla kontakten och ses. Tyvärr sätter sånt som pendling gärna käppar i hjulen för sociala kontakter av den privata sorten…

Jag skjutsade Anna till jobbet eftersom regnet just då vräkte ner. Det kändes konstigt att ta på sig strumpor och gympadojor – och dessutom en jacka med luva. Men allt åkte av igen när jag kom hem, till fördel för shorts och linne. Här inne är det nämligen fortfarande ganska varmt och nu gör solen tappra försöka att titta fram.

Det var cirka 35 sidor kvar i en bok som jag hade lånat av Anna (och gett henne i julklapp för snart två år sen), så den läste jag ut. Boken var på närmare 700 sidor totalt och väldigt detaljrik. Men den grep mig oerhört och jag grinade mig igenom stora delar av den. Därpå rafsade jag i mina högar och fick fram en ungdomsbok av Maria Lang. Den hittade jag faktiskt i mitt eget lilla förrådsbibliotek av ungdomsböcker. Uppföljaren, som tyvärr omkommit i en översvämning i mina föräldrars källare i huset, hittade jag i somras på loppis för en billig penning. Så nu ska här läsas ungdomslitteratur!

Maria Langs Katjaböcker. Den till vänster stod i mitt förrådsbibliotek, den till höger köpte jag på loppis i sommar.

Annars går jag mest och vankar och väntar. Jag hoppas på ett snabbt tillfrisknande för en person söderut och jag hoppas på ett positivt besked här där jag är. Och nu ska jag gå och kolla om brevbäraren har lämnat nåt intressant i postboxen.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tur att NÅN jobbar, i alla fall

Ett lite ironiskt inlägg.

---

 

Att söka jobb är ett heltidsgöra. Det ska du inte tvivla på. Tankarna kring att ha nåt vettigt att göra och att oroa sig för sin försörjning upptar större delen hela tiden av dygnets 24 timmar. Och givetvis letar man lediga tjänster och söker passande dito. Jag har nu varit arbetslös i en vecka (detta är åttonde dan) och högen med ansökningar växer stadigt – liksom dessvärre nejen…

Högen växer. Den här högen är jobb jag har sökt i juli 2014.

Man måste också se till att man inte isolerar sig och blir folkskygg. Det är lättare sagt än gjort, men jag jobbar (!) på det. Idag har jag inte träffat människor. Däremot har jag telefonerat. Med två personer. Det är bra. Det var ungefär en timme sen.

Vidare har jag duschat, ätit frukost och varit och handlat på Tokerian. Jag sa

Hej!

och

Tack!

till tjejen som tog betalt av mig. Undrar varför man tackar för att betala… Fast det är ju för servicen man tackar. Man tackar personen som tar emot ens pengar för service. Så måste det vara! Personen gör ju egentligen bara sitt jobb – men det är ju tur att nån jobbar, i alla fall.

På Arbetsförmedlingen i Uppsala jobbar de. Häromdan fick jag brev från dem att jag kvalificerar mig för a-kassa. Men från a-kassan är det fortfarande tyst. Idag kom det ett nytt brev från Arbetsförmedlingen. (De sparar inte på porto, precis…) Det var en ny handlingsplan som hade landat i min postbox. Den skiljer sig från den förra som jag tyckte var… mindre bra och fel. Nu är åtminstone ett faktafel borttaget och beskrivningen av mig och min situation, vad jag gör för att skaffa nytt jobb etc, stämmer bättre överens med verkligheten. Handläggarnamnet var bytt från Handan Gül till Alexandra Norlén. Nu står det 2 – 2 dem emellan. Det vill säga jag har två gånger fått veta att Handan Gül är min handläggare och två gånger att det är Alexandra Norlén. Spänningen är oliiiiiidlig! Eller?

Vem kan man tro på, tro på, tro på när… Tro på när allt är så här..?

för att citera en enligt mig rätt flummig så kallad artist. Men det han sjunger i låten jag citerar stämmer ju tämligen bra överens med hur jag har det just nu.

Jag har blivit kontaktad av en journalist vid ett av Sveriges stora och seriösa magasin. H*n vill intervjua mig om hur det är att leva på a-kassa. Mejlet är besvarat, men jag har inte fått nån respons. (Jag skrev att jag inte har blivit beviljad a-kassa än, men att jag fick ersättning därifrån i höstas.) Att leva på a-kassa är ju omöjligt, men att vara arbetssökande är så mycket mer än oro över huruvida jag kan betala hyran den kommande tiden eller inte…

Jaa, det är sannerligen tur att nån jobbar, i alla fall. Kassapersonalen på Willys, byggarbetararbetsförmedlaren Daniel Strömblad på Arbetsförmedlingen i Uppsala (han skrev båda versionerna av min handlingsplan) och jag – alla på våra egna sätt och vis. Skillnaden är att det bara är två av oss som får lön.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »