Intuition och intriger

Ett inlägg om såväl fiktiva som verkliga intriger – och intuition. För att inte tala om mat och vin…

---

 

Morgonsysslor – läsa och dricka kaffe i sängen.

Och vart tog den här dan vägen??? För min del inleddes den med läsning. Jag hade inte tänkt ligga i sängen och läsa (och spela Wordfeud) så länge, men HEPP! så hade jag slukat de 160 sista sidorna i Flickan framför muren. Fy te rackarns sicken bra deckare! Nu har jag påbörjat min tionde och sista julklappsbok – och det är faktiskt inte nån deckare. I stället har Eva Wiklund (kommunikatör hon också precis som Kristina Appelqvist och yours truly, för övrigt!) skrivit en bok baserad på Anna-Lena Vikströms upplevelser av sina… förmågor. Detta skulle jag vilja skriva mer om här, men nånting inuti mig säger att det är sånt en inte ska prata så högt om.

 

 

Snön finns kvar och den påverkar mig också negativt.

Att känna och veta, se och höra, saker som de flesta andra inte noterar är ganska jobbigt. Min intuition, som jag väljer att kalla den, har de senaste åren dessutom haft en stor störning – jag har gjort fatala missbedömningar av framför allt människor. Men en del bedömningar har varit helt korrekta. En av dessa människor… påverkade mig negativt idag, tyvärr. H*n skrämmer mig, kort sagt. Det är en person som gillar att skvallra och intrigera bakom ryggar, gärna ställa sig… von oben. I ansiktet är det sen oskyldiga blå ögon och en leende mun. Ibland önskar jag att jag inte kan se bakom ansiktet – alternativt att ”alla” skulle kunna det. Fast tillvaron ska ju som bekant inte vara enkel. Vi är här för att lära och det är genom svårigheter – och svåra människor – vi kommer vidare. (Kanske är det därför jag drar mig undan mer och mer till böckerna..? Med min nya bok på gång är jag i alla fall ytterligare ett myrsteg närmare mitt mål att läsa fler böcker av andra genrer än deckare…)

Det har varit en grå dag. Snön finns kvar och den påverkar mig också negativt, men tack och lov har det blivit varmare. I morse var det ett par, tre minusgrader, framåt dan har det varit runt nollan. Jag längtar efter barmark igen. Det behöver inte vara sol varje dag, bara jag slipper snön, kylan och halkan…

En grå dag. (Just dessa träd fotade jag i Himlen igår.)

Men jag har faktiskt inte bara läst och spelat idag. Jag har skrivit också. Nog hade jag velat skriva mer, men tyvärr blev det inte så. Jag tog en lång dusch och tvättade håret innan jag ringde mamma. Det var min tur att skrapa veckans Trisslott. Inte en spänn vann vi. Nu väntar en strykhög som jag gärna vill bli av med innan jag steker firren jag ska ha till middag. Igår provade jag förresten att steka kalkon i grillpannan. Det blev suveränt gott det också precis som laxen jag brukar grilla. Till kalkonen drack jag Zensa primitivo. Det gillar jag! Till kvällens middag blir det nog ett glas vitt. Mitt sällskap i afton blir, precis som igår, en bok.

Lördagsmiddag bestående av kalkonfilé med jumbo frites och ett glas Zensa primitivo. Mitt sällskap var ett tänt ljus och en bok.

Slutligen… det var en hel drös med folk från Uppsala som syntes i TV-rutan i torsdags kväll. Kan DU se några bekantingar här – förutom Anders och Knut Knutson???

Kan du se några bekantingar???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

”Å de va freda igen, å jag satt här å deppa…”

Ett sjungande (?) inlägg.

---

 

Nja, riktigt så illa som i rubriken är det INTE! Jag bara kom att tänka på en gammal dansbandslåt. Texten går egentligen så här på svenska:

[…] Å de va lörda igen å jag satt här å deppa, jag tyckte allting va så meningslöst.
Men just nu ringde en rar lite flicka å mitt problem va löst. […]

Poesi av högsta klass, eller vad tycker du? Originallåten heter Another Saturday Night, för övrigt, och originallåten spelades in 1974 av Cat Stevens. Du som har varit med ett tag kanske minns Cat? Han var lite av en mjukis singer-song-writer och konverterade senare till islam. Då upphörde hans karriär som artist. Men det jag inte visste är att Cat Stevens faktiskt har svenska rötter (mamma) och att han är släkt med både Sissela Kyle och Jan Scherman. Så pass!.. Här slutar föreläsningen om Cat Stevens.

 

 

Oj det blev visst fel låt…

Idag vaknade jag, som vanligt med ett kliande högeröra, till en ganska grå dag. Jag var jättetrött klockan 6.38 och ville inte alls gå upp. Konstigt, för igår kväll gick jag till sängs tidigare än kvällen innan. Låg i sängen en stund och kollade in Twitter. Ibland är det ett intressant flöde, bland annat för mig som letar nytt jobb och som är nyhetsnörd. Men understundom är det mest ett brus. Idag brusade det, enligt min uppfattning.

Sen klev jag upp i alla fall. Sparkade igång en maskin tvätt runt halv åtta. Ja vaffan, det är ju vardag och normala människor jobbar eller går i skolan. Onormala människor –  ==> jag – tvättar. Och enligt husreglerna, som för övrigt inte följs av alla men av mig, ska det bara vara tyst mellan klockan 23 och 7. Klockan hade passerat halv åtta när min tvättmaskin åkte på.

Fredag innebär att hela landet myser. Vad ska jag mysa med? För mys, enligt svenskar, betyder nåt ätbart, nåt man stoppar i munnen. Jag älskar att äta gott, det är inget problem. Problemet ligger snarare i att jag är rätt tjock nu för tiden. Tjock… FET, är ordet. Så jag försöker hålla igen. På vardagar. I onsdags var det en familjemiddag med Linn i fokus och då gjorde jag ett undantag. Ska jag följa ett liknande poängsystem som när det gäller jobbsökeriet borde jag därför straffas med en helgdag minus. Men nu tänker jag inte späka mig på helgerna. Nåt kul måste en få ha. Om vi nu ska diskutera problem är kanske mitt största att klura ut mat. Själva myset är inga problem, jag har lite att välja emellan:

Fingerkex, norsk makrill och skumpa… Vad ska jag välja att mysa med i kväll när det är fredag?

Nu har jag ganska mycket tid på mig att bestämma myset till i kväll, för dan har just börjat. Tvättmaskinen börjar låta

snart fääärdig

och jag ska inte torka, men hänga upp tvätteländet på tork. Jag har sökt två jobb, varav ett är ett lika stort drömjobb som det jag sökte igår. Om inte mer… Det finns många, många spännande jobb där ute, ska du veta… Jag hoppas att det finns nåt med mitt namn på snart.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Utsatthet

Ett inlägg om att utsätta sig för läskiga saker.

Uppdaterat inlägg: Thank God, jag får sällskap på mässan! Men jag ska fortfarande klara bussresan in…

_________________________________________________

Idag ska jag göra nånting som jag tycker är riktigt hemskt. Men det är genom att tänja sina gränser och utmana sina förmågor som man tar sig fram här i livet. Om inte annat så stärker det ens självkänsla – om och när man klarar av saker och ting.

Först ska jag ta bussen in till stan. Ensam. Bara det i sig är hemskt fruktansvärt. Det är extra hemskt fruktansvärt just nu eftersom jag inte är den glada prick och stålskodda toffla jag under andra omständigheter är. Jag får därför resonera allvarligt med mig själv och pedagogiskt säga att

Nej, det är inte troligt att jag avlider under bussfärden.

Och…

Ja, det kan vara så att nån kommer och sätter sig bredvid mig. Jag smittas antagligen inte av nån dödlig sjukdom för det.

(Jag överdriver lite för att det ska bli tydligt och för att du ska förstå ett uns av hur det känns.)

Önskar att det vore bussen till Skagen i stället…

Mitt mål idag är att gå till en rekryteringsmässa som Arbetsförmedlingen arrangerar. Jag har varit på liknande mässor tidigare – och de är bara hemska. Men då hölls mässorna på en stor idrottsanläggning här i Uppsala, idag är det i Arbetsförmedlingens ganska nya lokaler. Kanske blir det bättre. Men mina minnesbilder av den senaste rekryteringsmässan var…

• busslaster med ungdomar skeppas dit
• jag är inte yngst (litotes…), men jag har inget sällskap
• ungdomarna är inte blyga
• jag skäms över att vara där
• ungdomarna når fram till rekryterarnas bord
• jag tycker att det är oartigt att trängas

Och så vidare, och så vidare…

Man kan undra varför jag åker dit, egentligen. Ja dels är det, som sagt,

1. för att utmana mig själv och utsätta mig själv för sånt som jag tycker är jobbigt.
2. Dels är det förstås för att jag nånstans hoppas på att nån arbetsgivare ska vara intresserad av mina kompetenser
3. Bara lite grann är det för att jag ska kunna skriva detta i nästa aktivitetsrapport till Arbetsförmedlingen…

Känslan av utsatthet ligger hos mig själv. Jag tycker, i ärlighetens namn, att det är förnedrande att delta i sånt här. Mina kompetenser borde vara eftertraktade och efterfrågade ändå. Jag älskar ju att jobba, jag älskar dessutom att jobba hårt. Och inte behöver jag ha så hög lön heller, bara så jag går runt och får lite över. (Allt över a-kassans 9 900 kronor är som miljoner i mina ögon…)

Utsatt!

Mässan är i eftermiddag, mellan klockan 12 och 17. Jag tänkte inte hänga på låset, utan gå dit nånstans mitt i. Det hålls också seminarier där, men inte nåt som intresserar mig eller tangerar mitt yrkesområde.

Jag har nu därför förmiddagen på mig att stressa upp mig leta nya jobb att söka. Igår hittade jag en riktigt intressant tjänst, som jag sökte. Tjänsten har kopplingar till mitt förra arbete, kan man säga. Ett viktigt och engagerande uppdrag i denna tidsbegränsade anställning (ja, tyvärr tidsbegränsad, men ändå intressant nog att söka).

I övrigt är dagen grå och ser kylig ut. Jag måste fundera ut vilken jacka och tröja jag ska ha, för att gå till en rekryteringsmässa iförd en jacka med trasig dragkedja känns inte OK. Dunjacka är för tidigt att använda och det är dessutom fem plusgrader just nu. Jag har en tunn höstjacka som är OK, men jag måste leta fram en snygg tröja att ha över min kortärmade piké. Jag har massor av snygga kortärmade pikétröjor – men inte lika många snygga, varma och långärmade tröjor…

Denna, kanske? Äh, den är inte ens min. Jag såg den på en loppis en gång.

Nattsömnen har varit god och näringsrik. Jag skrattade mig till sömns åt prällen Geraldine i Ett herrans liv igår kväll. Hon hade en älskare på besök… Kan meddela att man mår betydligt bättre av att somna till en rolig fiktiv präst än mord och elände i nåt gammalt CSI-avsnitt!..

I morse bäddade jag medan kaffet perkolerade och så har jag beställt varor från Apotea samt lämnat ett mycket positivt omdöme om sagda näthandel! Man kan till och med hämta ut på sina recept här, med e-legitimation, och få personlig rådgivning av den uppringande farmacevten! Tips till dig som inte kan eller vill eller har svårt för att ta dig till ett apotek!

Vad ska DU utsätta DIG för idag då? Skriv gärna några rader och berätta! Jag är, som bekant, nyfiken!

Och… ja just det! Antalet besök på den här bloggen har nyligen passerat 800 000. Det tackar jag för! Varje besök är en pinne (och vad det betyder håller jag för mig själv).

Livet är kort.

Read Full Post »

Tidig start… och lång kväll

Idag blev det en tidig start på dan. Fästmön började klockan sju, så jag gick upp 5.38 eftersom vi samåker. Anna måste ju klä om också innan hon börjar jobba och därför bör hon vara på plats cirka tio minuter innan arbetsstart. Själv anlände jag till jobbet vid sjutiden. Rafsade efter passerkort och var tvungen att smygkolla min kod som är antecknad på hemligt ställe. På ett universitet är nämligen ingen på plats vid den här tiden – förutom lokalvårdarna och en och annan toffla…

Ytterligare en grå dag idag. Vi får hoppas att vädret håller sig, för i kväll är det skolavslutning för Elias. Andra klass… Om solen skiner hålls avslutningen utomhus, vid regn måste den ske inomhus – och då får varken föräldrar eller löst folk plats. Snopet, men så är det. Förra året var det fint väder och stora avslutningen skedde med sång och musik på fotbollsplanen. Sen fick vi följa med i klassrummet och eleverna, som då gick ut första klass, fick var sin medalj av fröken.

Så här såg Elias ut för ganska precis ett år sen.

Anna slutar klockan 13 idag och åker till Himlen för att förbereda avslutningsgrabben samt kanske nåt gott till efter. Familjetraditionen är nämligen att mamma gör jordgubbstårta. Jag ska försöka hinna ut till halv sex så att jag kan skjutsa Elias och Anna till skolan. Sen får vi se hur vädret blir och om vi får vara med eller inte. Jag vill nog gärna smaka jordgubbstårta sen i kväll i alla fall, men jag får se hur det blir. Jag vill inte tränga mig på alltför mycket i familjetraditionerna. Men kanske är det annat som drar i kväll än tårta. Fotbolls-em? Äsch, jag bara skojar, inte glor jag på fotboll heller när det är skolavslutning för Elias!!! Och jordgubbstårta… Det blir nog en lång kväll och jag är troligen inte hemma förrän till läggdags. Anna stannar kvar i Himlen med Elias, som ju har sommarlov från och med i morgon – det vill säga skolan är ju slut och fritids har visst stängt och den andra föräldern, den han ska vara hos egentligen, jobbar, medan Anna har ledig dag. Det eviga pusslandet.

Idag blir det en massa småplock på jobbet och jag har redan hunnit få iväg några viktiga mejl och lagt ut lite material på en av institutionernas intranätsidor. Äntligen har rektor kommenterat de höga kostnaderna och det innebär att alla måste hjälpas åt – och att korttidsanställningar ska undvikas. Så gissningsvis blir det ingen fortsättning för mig här. Det är oroande, men jag förstår om somliga är skadeglada. Jag försöker att inte måla 👿 på väggen än. Det är emellertid svårt att låta bli eftersom jag är en planerare. I sommar kan jag inte ens planera semester, än mindre framtiden efter den 31 juli…

Read Full Post »

Guldkanter på dagen

En grå dag behöver guldkanter. Och inte hjälpte det mycket att olja in två stycken träskärbrädor eller att gå ut med soporna till ett överfullt soprum. Nej då ringer man en kär vän och får sig till livs några varma ord. Tack, du vet själv vem du är, raring!

Sen, när man vittjar postboxen, gör man en grimas av lidande när man öppnar ett fönsterkuvert med hemförsäkringen och bilförsäkringen i. Bara att bita ihop och betala dessa försäkringar vars premier var betydligt lägre förra året. Därför blir det antingen snabb offertinhämtning nu eller en mer långsiktig till nästa år.

MEN… Så hittar man i sin postbox ett bokpaket som man har vunnit från Fritz & Ståhl. Visserligen har man läst 50 procent av innehållet, den till vänster, tillsänd av en zylvazz bloggläzare (som verkar ha problem med sitt webbhotell?), men vad gör det? Hälften har man INTE läst och man tackar glatt de vänliga avsändarna!

 Alice Munro har jag INTE läst och det ska bli spännande att göra denna nya bekantskap.

                                                                                                                                                   Tack, vän och tack, Fritz & Ståhl, för dagens guldkanter!!!

Read Full Post »

Dagarna går

Dagarna går och det är redan den fjärde dan på det nya året. En grå dag och kall, nästan 14 minusgrader. Mamma och jag trotsade emellertid kylan och gav oss ut på en lite längre promenad, Den Långa Vägen till Tokerian. Det innebär att man tar cykel- och gångbanan till höger om affären härifrån sett. Och här såg jag en av de största istapparna jag NÅNSIN har sett…

Snacka om megaistapp…

                                                                                                                                                           Inne på Tokerian var det mesta sig likt sen igår. Mamma vann även idag kampen om att få betala. Men först hittade vi en låda med tillhörande skylt som gjorde oss något förbryllade. Var fanns Herr Vant???

Var fanns Herr Vant???

                                                                                                                                                  Messade Fästmön i morse och hon hade haft en hyfsad natt. Men hon var trött. Och det förstår jag – första arbetsdan efter att ha varit hemma i två veckor, först med sjuk liten pojke, sen julledig och så sjuk själv.

Mitt ”jobbande” känns som om det ligger på is. Jag har svårt att få ro att sitta och aktivt söka jobb nu när mamma är här, för datorn står i arbetsrummet som har ett öppet valv in till gästrummet där mamma huserar. Lilla datorn funkar inte så bra för jobbsökeri. Dels för att alla mina ”handlingar” ligger på stora datorn, dels för att skärmen är så liten att det är svårt att jobba framför den mer än korta stunder. Så den här veckan blir det enbart lite bloggande och bokmärkning av intressanta tjänster att söka.

På förmiddagen idag ringde de från Riksfärdtjänsten och meddelade klockslag för avfärd. Det blir tomt här när mamma har åkt och jag bävar för att nåt fruktansvärt ska hända igen – så som det gjorde för två år sen fem dar efter att mamma åkt hem. Det var liksom då min tillvaro rasade samman, typ.

För övrigt har jag bäddat rent i sovrummet och tvättat lakan. Det känns lite fräscht och skönt att ha det gjort. Nu blir det en kopp kaffe med nåt gott till och så gissar jag att det blir en stund med en bok för min del och TV:n för mammas del. I kväll förenas vi emellertid framför TV:n klockan 21 när Kanal 5 visar andra delen av den nya serien om Kommissarie Lewis.

Read Full Post »