Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘leta’

Ett vårligt inlägg.


 

Fängelset Uppsala

Fängelset i Uppsala, en vacker byggnad – på utsidan…

Idag har det varit en underbar vårdag, en av årets första. En sån där dag när solen har briserat på himlen och fåglarna har kvittrat, men lite grann av vinterns kyla fortfarande biter i vinden. I stället för att förmiddagsfika tog NK* och jag en promenad runt huset. Det var just precis det vi behövde båda två – ljus och frisk luft. Även på lunchen blir det sol, ljus och luft, för då traskade vi till pizzerian ett par kvarter bort och åt. Jag önskar att jag finge lägga ut fotot på NK när h*n äter sin kebab, men jag har lovat att inte göra det. Du får i stället titta på en bild av Uppsalas gamla fängelse, en ganska vacker byggnad – från utsidan sett – som vi passerade på våra strövtåg idag.

Spår efter flygplan på väg ner

Som vanligt blir det aldrig mer annat än att planer smids och går antingen som de ska eller om intet.

Min arbetsdag har varit lite som vanligt och ändå inte. Som vanligt blir det inte, det blir det aldrig mer. Men jag är nöjdast med att vi kunde slutföra en beskrivning. I övrigt har jag letat efter försvunna saker och hittat dem samt städat lite inför nån sorts överlämning. På eftermiddagen fikade jag med H med flera. Så goa, fina arbetskamrater som jag vet också är och fortsätter att vara kamrater!

 


Nåt som däremot är som vanligt
är det som väntar när jag kommer hem. Varenda kväll efter jobbet inleds med nån sorts administration av nåt slag. Idag var det en räkning som skulle betalas och papper som skulle arkiveras med mera. Vidare har jag odlat yrkesnätverket och fått önskad utdelning på det mesta samt uppdaterat lite här och lite var.

I kväll är det torsdag och då har jag TV-kväll. Antikrundan, förstås, följd av Gåsmamman. Men innan jag kan hälla ner mig i bästefåtöljen med laddad mobil och Antikrundans app påslagen ska jag skura av lite i badrummet och i duschrummet/toan. Jag får besök i helgen och då vill jag att det ska vara rent här. Sen ska jag rengöra mig själv och tvätta håret länge. Det är såå skitigt att jag nästan lånade H:s solhatt idag.

För övrigt fick jag två samtal igår, det ena på fasta telefonen, det andra på mobilen, från ett nummer jag inte känner igen. Är det nån som kan upplysa mig om vem det är? (<== retorisk fråga). Jag vet att jag inte känner nån i Ryssland och jag har nog ingen släkt kvar där… Lurendrejare, med all säkerhet. Sol- och-vårare kanske. Nåja, lämna solen och våren och sluta ring mig. Du är blockerad!

Ryskt nummer

Nej, jag känner ingen i Ryssland så sluta ring mig.


*NK = Närmaste Kollegan

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett surkärringinlägg.


 

Blä inte godkänt ord i Wordfeud strict

Nä, BLÄ är inte nåt godkänt ord i Wordfeud svenska strict (ja, det stavas på engelska) spelplan och borde inte vara det i mitt liv heller.

Så sant som det är sagt i rubriken: nöjd blir en visst aldrig. Bland annat tänker jag då på den förlorade sovmorgonen igår. Jag vaknade före sju och det var totalt omöjligt att somna om. Och så tänker jag på idag när jag vaknade och klockan var närmare tio… Tog visst igen sovmorgonen med besked! Dessutom värker hela kroppen utom vänster ben, fot, halsen, näsan och stjärten. Att släpa med fyra matkassar och minst lika många kassar med julklappar ger träningsvärk och muskelsträckningar. Dessutom har hälsporren i höger fot vaknat till liv och benet värker från knäet upp till höften. Så fint då – NOT! Samtidigt är allting relativt och jag tänker på vännen som halkade och nu ligger med omlindat ben och vilar det så mycket hon bara kan i helgen – för att hon ska kunna jobba. Då tänker jag att jag nog kan stå ut med värken, att magen visserligen är besvärlig men inte såsom den kan vara och dessutom är jag inte förkyld – ta i trä…

Men det är många saker jag inte är nöjd med. Julklappsinköpen igår var väl OK, men det är onekligen… luckor. Inte bra! Jag vet inte vad jag ska handla och jag vet inte när. Nästa helg är vikt för julstädning och julpyntning och helgen därpå kommer ju mamma med riksfärdtjänst.

Efter en shoppingresa som gårdagens hade jag bestämt mig för att slå på stort och laga mat. Jag brukar laga mat en eller två gånger i veckan. Det får räcka. Jag avskyr verkligen matlagning. En kycklingfilé skulle stekas, potatisklyftor med inslag av pommes värmas i ugn och ärtor kokas. <== Ja titta! Grönsaker till maten!  Till detta korkade jag upp en flaska vin och så tog jag fram goda ostar och fikonmarmelad, en ostbricka lagom för en person att ha till senare. HA! Kycklingfilén kändes inte OK och potatisportionen var för stor, så hälften av maten åkte i sophinken. Tyvärr. Jag brukar aldrig slänga mat, men det här var oätligt. Sås (köpt färdig) och ärtor var det enda som slank ner utan att jag mådde illa. Vidare hade köpt lite lösgodis. Det var inte gott, det heller. I vart fall inte igår. Men kanske i kväll? Den lilla ostbrickan för en får bli söndagsmiddag, för nåt nytt försök vid spisen orkar jag inte med idag.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Inte ens vinet
kunde jag trösta mig med, för det visade sig vara ett spanskt, billigt vin och jag köper bara italienska viner. Jag måste ha fått en total blackout när jag inhandlade detta! Vinet var pepprigt, tunt och utan kvardröjande eftersmak. Det enda som hände var att jag blev lite varm. Det var ju bra i sig, för här i hemmet är det kyligt. Elementen är iskalla och rumstemperaturen varierar mellan 18 och 19 grader. Igår satt en lapp på porten att BRF-styrelsen letar efter läckande element och kunde vi kolla. Jag kollade, mina var torra, men kalla. Tänkte nästan messa ordföranden om det att här minsann finns vatten i radiatorerna men ingen värme. Fast jag orkar inte bråka igen. Jag blev påmind om just bråk igår när jag observerade ett och annat pucko som skulle handla på samma ställe som jag. Men… jag är glad och tacksam för att jag har tak över huvudet – ett tag till vet jag att jag kan ha det, i alla fall.

Söndagen den andra advent är lika grå, regnig och blåsig som gårdagen. Inte ens vädret är bra… Jag har rivit ur sängen och tvättar nu lakan och ska bädda rent innan det blir frukost, om jag nu får ner nåt. Därefter slänger jag in mig i duschen. Jag hade tänkt skrota omkring här hemma idag och greja med diverse, men jag måste ut en tur på seneftermiddagen. Bilen måste tankas och Fästmön behövde hjälp med att få hem kattsand. Förhoppningsvis får jag en puss eller två och det ser jag fram emot, i alla fall.

Mamma fick ett samtal igår och ska få ett även idag. Det blir lite längre samtal på helgerna och kortare i veckorna och jag vet att hon sitter mycket ensam. Det gladde mig i alla fall att hon har tagit kontakt med en gammal väninna som nyligen blivit änka och som bor i samma område. Förhoppningsvis kan de två träffas då och då, kanske fika och eventuellt promenera om det är väder för det. Själv träffade jag också en kompis igår och fick lite irriterande nyheter. Jag träffade också en kollega som skulle inhandla nåt drickbart till en fest h*n skulle till på kvällen. Hoppas han inte valde Campos de Luz, bara…

Jag läste nåt kapitel i min bok på gång i sängen innan jag rusade upp med mitt dåliga samvete. Tänk att ”alla” tycks skriva om tofflor… Ulrika Kärnborg är inget undantag, alltså… Hon skriver dessutom om tofflor i kombo med svällande bakdel… Vad menas???

Eller är det tofflor

”[…] Eller är det tofflor? […]”

 
Ha en fin andra advent! Jag hoppas att den inte är lika sur som jag.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett Stockholmskt inlägg.


 

Igår var det Dagen D för årets Stockholmsträff med vännen FEM. Ja, vi lät en dotter och en fästmö följa med också.

The more, the merrier

du vet. Regn, regn, regn hela dan. Tur att våra sinnen var soliga. Det blev mycket prat och skratt, en hel del shopping och framför allt: många fikastunder.

Vi gillar också att ta selfies. Och det är tur för dig, för då får du ju se hur vi ser ut efter att ha blivit mer eller mindre dränkta av lördagens konstanta ösregn.

Detta bildspel kräver JavaScript.



Vi fotade faktiskt en hel del. 
Dock inga kändisar, trots att vi redan i Uppsala mötte Marie Göranzon på perrongen. En stilig kvinna, för övrigt.

Tåget kom och gick som det skulle. Möjligen har SJ gått nån charmkurs, för de hade nån sorts fånig utlottning under resan. Ja, fånig var den för att det var fina priser och vi vann inget. Fast lite mer fånig var den för att en kunde vinna på sitt vagnsnummer och sitt platsnummer och några såna såg vi inte nånstans…

Första stoppet i Stockholm skulle bli Vetekatten på Kungsgatan där vi skulle inta frukost. (Vi åkte tidigt hemifrån.) Men där var det knökat med folk, så det kunde vi glömma. Vi gick i stället upp till Muffin Bakery på Drottninggatan, nästan mitt emot det som tidigare hette Hurtigs. Mumsigt värre med varm bagle med kalkon och philadelphiaost samt chokladboll med pärlsocker! Jag passade på att överlämna ett stycke födelsedagspresent och en julklapp till FEM.

Soffan och FEM hade vid det här laget redan drabbats av påssjukan på väg genom stan från bussen. Men vi hamnade naturligtvis på Alfa där vi alla handlade nånting, tror jag. Jag fyndade två böcker där och senare under dan en tredje i en bokhandel på Drottninggatan.

Detta bildspel kräver JavaScript.


I Gamla stan fikade vi två gånger,
bland annat på Muren, trängdes i en bokhandel (paniken var nära) samt plaskade runt i ösregnet på Stortorgets julmarknad. Nej, vädret var ingen höjdare. Det kanske var därför vi fikade så ofta. Då fick vi torka till en stund.

Detta bildspel kräver JavaScript.


När vi kom ut från sista kaféet 
regnade det fortfarande. Det var dags för FEM och Soffan att dra sig mot sin buss. Vi kramades farväl under överinseende av Tyska kyrkan. Anna och jag fortsatte mot nya äventyr. Vi skulle leta efter en hemlig trädgård…

Tyska kyrkan

Tyska kyrkan.


To be continued…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett oskyldigt inlägg.


 

 Innocent dryck

Innocent – oskyldig? (Drycken fotade jag på ICA Solen idag.)

Efter lite mer än ett dygn i Himlen är jag helt slut. Och det handlar inte om att bonussönerna (båda var hemma i helgen) har varit besvärliga. Det är familjen Katt som har kört slut på mig. En katta och två ungar har varit busigare än människobarn, tror jag bestämt. Inte för att jag har så stor erfarenhet av små barn i grupp, men dessa två håriga typer – och deras moder (som visst löper…) var helt galna. Det var tur att kattungarnas mormor, det vill säga Fästmön, kom hem tidigare än beräknat idag.

Det blev lite sent igår kväll för mig och Elias. Det sista som hände var ju att en av kattungarna lyckades krascha Annas fina regnbågskula som hängde i ett sidenband i en gardinstång. Jaa, den kulan har länge levt farligt, har jag förstått. I natt fick den sätta livet till. Små, små bitar av vasst glas for överallt. Eftersom det var miss i nassen kunde jag inte släpa fram dammsugaren, utan jag fick sopa efter bästa förmåga. Tursamt nog var Johan vaken så vi kunde leta efter sopkvasten och skyffeln gemensamt. Jag sopade idag också, fast eftersom jag skulle åka in till centralen och hämta Anna och Jerry hann jag inte suga innan. Nåt kul lyckades jag spara till min kära, alltså. Hoppas bara att ingen lite flisa fastnar i nån söt, rosa tass.

Den umbärliga o kaffe på sängen

Det blev kaffe på sängen i morse också.

Jag sov till klockan åtta idag, ungefär. Då skuttade jag ur sängen och gav familjen Katt sin äckliga mat – nån sorts torsk i gelé som stank. Annas Moccamaster kom jag bra överens med och kunde därför dra mig tillbaka till sovrummet med en kopp nybryggt kaffe och Ida Bäckmann. Ja alltså boken om Ida Bäckmann av Sigrid Combüchen. Fröken Bäckmann är död sen länge.

Det blev en stunds läsning innan jag klev upp och gjorde frukost till Elias och mig. Anna hade messat att jag fick ta hennes hemkokta äpplemos med mjölk och det gjorde jag. Strösslade på lite kanel också och det smakade bara ljuvligt. Sen hörde Anna av sig igen att de skulle åka hem med ett tidigt tåg, så jag fick plötsligt bråttom. Det hade varit kallt under natten och taken lyste vita. Därför var jag införstådd med att jag behövde skrapa rutor på bilen.

Annas äplemos m mjölk o kanel

Annas ljuvliga äpplemos med mjölk och kanel blev min frukost.


Anna och jag fick lite extra tid idag
och det var mysigt. Tid har blivit en sån bristvara för oss. Hur det blir nästa helg är osäkert. Vi har ju då en större födelsedag inom familjen, men om Anna jobbar till klockan 21 på Dagen D får vi två helt enkelt fira födelsedagsbarnet på söndagen. Helgen därpå hoppas vi få mer tid för varandra, men vi ska också in till Stockholm och träffa FEM och Soffan på lördagen. Jaa, det är lite mycket nu…

Alldeles nyss har jag avslutat ett 50 minuter långt telefonsamtal med min mamma. Hon har en infektion och kände sig klen, men näbben verkade det inte vara nåt större fel på. Fast hon pratade inte hela tiden, vi, det vill säga jag, beställde julklappsböcker åt oss från Bokus. Mamma får fyra, jag tre och så delar vi på fakturan. Men när hon började prata julmat avbröt jag henne – jag kan inte handla sånt förrän om en månad. Sen följde en diskussion om pengar hit och dit, för vi vill ju vara ”oskyldiga” båda två. Bestämt blev att jag betalar och lägger ut så länge.

Nu ska jag värma min ICA-pizza och läsa en stund innan jag häller ner mig i bästefåtöljen för en av veckans TV-höjdpunkter, Bron. Jag hoppas att du har haft en jättebra helg – det har jag haft! Den var både lugn och händelserik, men lite för kort, känner jag. Clark Kent* är tankad och gnisslar och vi är båda redo för en ny arbetsvecka.

 

Två som mest är redo för bus är kattungarna. Fast de är ju också väldigt, väldigt söta…

Detta bildspel kräver JavaScript.


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett gnissligt inlägg.


 

Istappar

Mitt hus måste ses om. (Istapparna på bilden är dock från 2010, tror jag.)

Den här måndagen stavas frustration. Jag tänker inte gå in på detaljer, men jag känner mig väldigt… oarbetad efter arbetsdagen. Det går att spekulera i orsakerna och det gör jag för mig själv, inte här på bloggen. Glad och tacksam är jag emellertid för fina kollegor. Förändringar är bra. Samtidigt blir det lätt så att vissa saker hänger i luften under pågående förändring. Jag kan bara hoppas att slutresultatet blir bra för mina kollegor som jag upplever som aningen luttrade och frustrerade, men väldigt kompetenta. För egen del ser jag om mitt hus på flera sätt. Jag letar, söker och utnyttjar kontakter på olika plan.

Jag ser om min bil också. I morse sjöng Clark Kent* så vidrigt i falsett att jag bara kände att det var nog. Jag ringde bilverkstan och bokade tid för dels det där rostskyddsarbetet som behöver göras, dels för byte av fläktrem. Slutnotan lär hamna på cirka 1 600 kronor. Överkomligt, men svidigt. Bäst av allt är att jag kan åka dit på torsdag i nästa vecka klockan sju och vänta medan de opererar Clark**. På så vis slipper jag be chefen om ledigt IGEN och dessutom slipper jag jobba över, också det IGEN.

Det har regnat hela dan och om jag hade fått välja idag skulle jag nog ha stannat i sängen med min bok på gång. Jag tänker nog ägna den en stund i kväll i alla fall. Men först blir det strykbrädan där jag ångar av mig lite frustration, helt enkelt.

Hur har DU haft det idag – frustrerat eller flyt? Har du reparerat nåt eller vad har du haft för dig? Skriv några rader i en kommentar och berätta. Men gör det nu, för nu är det bara ju procents utrymme kvar här!

93 procents utrymme använt

93 procents utrymme är använt. Alltså finns det bara sju procent kvar.


*Clark Kent = min lille bilman

**operera Clark = lagar min bil

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett tisdags-inlägg.


 

Soluppgång i oktober mellan träden

Åter en solig dag, men oj så kall!

Tisdag är inte min favoritdag i veckan, men idag var jag mycket spänd. Skälet var att huvudredaktören skulle dimpa ner från norr. H*n ska vara här i tre dar och bland annat delta i en utbildning. Dagen idag var lite vikt åt mig och mina frågor.

Eftersom jag inte vågade riskera att bli nerslagen eller få böter parkerade jag på stora parkeringen och betalade en svindyr dygnsavgift. Jag ville inte heller komma försent. Hittills har jag fått åka hemifrån tidigt för att leta parkeringsplats. Sen har jag fått vänta tills klockan har blivit åtta och mitt passerkort fungerar eller tills nån kollega har kommit. Under dagen löste sig parkeringseländet för oktober månad, tack och lov. Nu räknar jag med att sova bättre om nätterna, slippa stressa och inte behöva frysa så mycket om morgnarna.

För kallt har det blivit i Uppsala, Sverige. När jag kikade på termometern nån gång strax efter klockan sex i morse visade den på nollan. Jag kör ännu på sommardäck, men den 26 oktober ska Clark Kent* få sprillans nya vinterskor** i samband med hans årliga hälsoundersökning***. Den fina Trissvinsten i söndags hade varit ett bra bidrag till däcken. Nu fick den gå till parkeringsboten i stället. Och även om det kan tyckas trist är jag tacksam att jag vann pengar så jag kan betala böterna! Var jag ska hitta pengar till däck återstår att se. Förhoppningsvis kan jag dela upp kostnaden, som landar på cirka 5 000 kronor.

Huvudredaktören visade sig vara en skärpt och trevlig person i min ålder. Vi gick igenom det jag tycker är krångligt, framför allt rutinerna för hantering av ärendena (jag vill inte gå in på djupare detaljer än så). Själva språk- och textgranskningen är inget problem (även om jag naturligtvis inte ”kan allt”), men den ska göras så att den funkar för alla inblandade. Från och med nu gör den förhoppningsvis det. Därför började jag helt enkelt om, nästan, på tre dokument. Jag har jobbat intensivt – med ett avbrott för lunch med huvudredaktör och min närmaste kollega och en kort fika – och hunnit ungefär halvvägs. I morgon har jag hela dan på mig att göra klart och på torsdag ska jag och huvudredaktören ha en genomgång av vad jag har gjort. Det blir nog bra i slutänden, även om polletten inte riktigt har trillat ner än. Den beräknas emellertid göra det snart. Annars blir jag galen på mig själv.

Efter jobbet behövde jag svänga in och handla lite mat. Det blev ICA Heidan som fick besök av mig. Jag passade på att lösa in min Trissvinst förutom att jag shoppade tre frysta färdigrätter till kommande luncher. Tyvärr glömde jag köpa apelsiner. Jag gillar mest apelsiner för deras snigga färg. Däremot estimerar jag inte att skala dem. I stället brukar jag dela dem på mitten och handpressa dem. Två lagom stora apelsiner blir ett glas färskpressad och jättegod juice. Juice är inte så bra för min mage, men jag behöver C-vitamin. Min kropp bekämpar just nu en infektion och målet är att slå ut viruset innan det slår rot. Det går ju så där, dårå, om en glömmer att köpa ”meducin”. Men jag fick i alla fall i mig en clementin på arbetstid, alltid något!

Clementin skalad och delad i två halvor

Det blev i alla fall en clementin idag…


Sen är det ytterligare en grej med att handla.
Tro inte att jag är färdig när jag har lämnat affären och åkt hem. Nej, sen ska varorna skannas en gång till här hemma och kvitton registreras. Jag är nämligen med i ett projekt kring dagligvaruhandel. Tanken var att ge mig nåt att göra om jag inte jobbade, så just nu känns det mest jobbigt. Fast… jag handlar inte särskilt ofta, så ett par gånger i veckan ska jag väl stå ut att administrera mina inköp.

Efter jobbet finns även annan administration att ta tag i. Jag ska tidrapportera och jag ska kolla eventuella svar på sökta tjänster, nåt jag registrerar i en Excel-fil.

Nu tänker jag emellertid administrera ett par rostade mackor. Kvällen är vikt för att läsa ut en rätt tradig bok så att jag kan börja på nåt nytt, troligen sista delen i Kristina Sandbergs Maj-trilogi. Om lust och och ork infinner sig ska jag läsa och recensera Professor Frans i serieform, som landade i min postbox igår, i helgen.

Vad händer hos DIG i kväll??? Har du orkat läsa ända hit pallar du säkert med att skriva några rader och berätta i en kommentar. Men skynda! Det återstår bara åtta procents utrymme på den här bloggen.


*Clark Kent = min lille bilman

**vinterskor = vinterdäck
*** hälsoundersökning = service

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om svenska myndigheters effektivitet, övervakning och sånt.


 

Efter en morgon med dålig sömn skuttade jag ändå ur sängen. Även idag är det en del småfixande som behövs, men förhoppningsvis slipper jag telefonköa!

Det första jag gjorde var att kontrollera att mitt a-kassekort, som jag fyllde i och registrerade igår, blivit färdigbehandlat hos myndigheten Akassan Vision. Ja kors i taket, det hade det! Men jag har nog aldrig varit med om att en sån behandling av 14 kryss har tagit ett helt dygn, 24 timmar… Nä, effektiviteten är inte på topp, precis…

SJ är ingen myndighet men ett statligt företag. En kan ha åsikter om dess effektivitet, men på nätet är det smidigt att köpa biljett, i alla fall. Jag loggade in, fyllde i tiden jag vill resa med tåg till Stockholm i morgon, mina uppgifter och sen fick jag bekräftelse via mejl att köpet var gjort. (Nån returbiljett har jag inte köpt än, för jag vet ju inte hur lång tid kontraktsskrivningen tar. Klockan 15 ska jag vara där, vilket innebär att jag måste åka med 13.11-tåget så jag hinner ta tunnelbanan och leta mig fram till kontoret.) Men… jag kanske inte ska jubla över SJ för tidigt – nån sms-biljett har jag inte fått ännu och det var en stund sen jag köpte den…

Ett svart tåg

Hoppas jag får följa med på tåget i morgon…


Jag började kolla lite nyheter på nätet
så snart jag hade köpt min tågbiljett. Det första jag läste är en artikel om att svenska myndigheter lämnar ut mina surfvanor. Det är Dagens Nyheter som har gjort en undersökning som visar att det finns utländska bolag som kartlägger besökare på svenska sjukhus och myndigheters webbplatser. Spårningsfunktioner finns också på till exempel privata bloggar som denna, e-handelssajter med mera. Och syftet är förstås ett: att rikta reklam så att du ska lockas att nätshoppa. Landsting och kommuner, Bolagsverket, polisen, Skatteverket, Kristdemokraterna och Kronofogdemyndigheten är exempel på andra som har spårning. Men det blir nästan ironiskt när jag läser om detta hos Omni och under den korta artikeln hittar en annons från Bokus med tre böcker som jag nyligen har läst om – hos Bokus… Inte bara ironiskt, ganska skrämmande också, faktiskt, även om jag inte har nåt att dölja. Snacka om att ens surfvanor är kartlagda.

Röd drottningAtt föda ett barnDen tredje mannen
De har tre böckerna fanns i annonsen från Bokus under artikeln från Omni. Och det är inte första gången det här händer…


Jag utgår från
att det också syns att jag beställde en skattsedel från Skatteverket i förra veckan. Det vore ju bra om de slutade kolla mina surfvanor och skickade över skattsedeln med snigelposten i stället… Nä, fort går det inte när det är nåt Den Lilla Människan vill ha från en myndighet.

En applåd vill jag ändå dela ut. I förrförra veckan skrev jag om våra nya sedlar här på bloggen. Sen dess har det trillat in en broschyr med bra information om sedelbytet från Sveriges Riksbank. Där finns bland annat en sida med både viktiga datum och bilder. Den som vill kolla digitalt kan förstås surfa in på Riksbankens webbplats, men också ladda ner en gratis-app.

nyasedlar

Så här ser de nya sedlarna ut. Några av dem börjar komma ut i oktober.


Nu ska jag sätta mig med mina egna sedlar 
eller snarare mina hushållsräkenskaper. Förhoppningsvis kan jag betala mina räkningar den här månaden också, trots a-kassans fina lilla avdrag om 300 kronor för att jag råkade ”jobba” två timmar i augusti. Det sved lite att veta att min dagersättning från a-kassan har gått upp till 910 kronor om dan (noll kronor lördagar och söndagar) från och med den 7 september. Jag har haft 680 kronor om dan (noll kronor lördagar och söndagar). När det äntligen går att leva på a-kassan är det dags att säga ajöss till den för min del. Men ärligt… jag vill självklart mycket hellre jobba och få en lön!

Jag ska förresten också ringa bilverkstan och boka en tid för service framöver samt be dem ta fram offert på fyra nya vintertofflor till Clark Kent* så att vi kan ta oss fram lagligt i vinter. Det bör jag ha råd med när jag får lön framöver.


*vintertofflor till Clark Kent = dubbfria vinterdäck till min lille bil

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »