Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Åsa Nilsonne’

På lunchen läste jag en intressant artikel om hat. Psykiatern, professorn och författaren Åsa Nilsonne var intervjuad i Dagens Nyheter. Åsa Nilsonne menar att hat är skrämmande. Vi blir rädda när vi inser att nån hatar oss. Ändå ägnar vi så mycket tid åt att hålla fast vid hatet, enligt Åsa Nilsonne. Nej, vi människor är inte särskilt logiska. Också självhat tycks vara vanligt. Genom att odla det trycker vi ner vår självkänsla, vi blir nedstämda, känner skam, kanske skadar oss själva – eller begår nåt brott.

För att kunna förändra hatet måste vi lära känna det, menar Åsa Nilsonne. Hjärnan spelar oss ofta spratt. Hon tar som exempel – vilket känns ganska aktuellt – politikern som försöker sko sig och uppfattningen, som många då får, är att alla politiker är ruttna. Eller att alla journalister gör vad som helst för ett scoop… Ibland behöver man bli påmind om att inte generalisera…

Ett annat steg i rätt riktning är att reda ut om hatet går att reparera. Går inte det handlar det om att acceptera, så man inte fastnar i ett livslångt ältande.  För egen del kan jag säga att jag först i år hamnat i acceptera-fasen vad gäller det tr. Jag har i princip tagit mig vidare själv, dock med ett starkt och tryggt stöd från framför allt Fästmön och mamma, de två som så gott som alltid stöttar mig – när jag gör modiga saker, vågade saker … och även mindre bra saker… Stödet från vänner – ingen nämnd, ingen glömd – har också varit en stor hjälp på vägen.

Hat handlar oftast om det förflutna. Att ta mindfulness till hjälp handlar om att försöka befinna sig i nuet. Det handlar om att träna sig att gå vidare. Träna sig att släppa gamla tankemönster.


Mindfulness handlar om att befinna sig i nuet.

                                                                                                                                                             Jag säger inte att det är lätt, för det är det inte. Jag säger inte heller att ett visst mått av ältande behövs. Ett tag. För att bli av med ”infektionen”. Men sen måste även tjurskallar som jag gå vidare och inse att det blev som det blev, livet, och vissa saker går inte att göra nåt åt.  Även om jag aldrig, aldrig säger ”tack” till DLF* för att jag försattes i ett flera år långt kristillstånd. Jag är inte redo att förlåta, men jag har varit redo att gå vidare ett tag nu. Och ju mer jag prövar mig, ju stadigare känner jag att jag står.

Ett varmt och innerligt TACK riktar jag i stället till alla er som, till skillnad från DLF, tror på mig! Ni är många fler och det borde säga mig en del rent logiskt…

                                                                                                                                                                              *DLF = Den Lille Fjanten, ett samlingsnamn för en grupp fega personer ur ett av mina gamla liv

Read Full Post »

Mitt i veckan är det dags för N-författare. Vilka finns i mina hyllor?

N

Åsa Nilsonne är inte bara psykoterapeut utan skriver också bra deckare. Hennes Bakom ljuset står i min bokhylla och den är ruskigt bra!

Och vem matchar väl Åsa Nilsonne bäst på den manliga sidan om inte Friedrich Nietzsche och hans Så talade Zarathustra? Denna utgåva från Forum, 1982 och full av blyertsmarkeringar…

Read Full Post »

Igår var det dags för mig att skjutsa hem mamma. Jag såg till att starta resan klockan 13, för jag ville lyssna till dagens (gårdagens, alltså!) Sommarpratarepsykologen och terapeuten Anna Kåver från Uppsala. Men gäsp, både jag och mamma höll på att somna och DET är ju inte smart att göra bakom ratten…


Anna Kåver, Sommarpratade från Uppsala igår. (Bilden är lånad från Sveriges radios hemsida.)

                                                                                                                                                                Anna Kåver inledde nästan med att deklarera att hon minsann valt bort sociala medier från sitt liv – dock inte datorer och liknande teknik. Jag tycker att folk som gör tydliga val och bortval är lite spännande och vill gärna veta mer om varför. Det fick jag också. Jag kan förstå valet – eller bortvalet – eftersom Anna Kåver inte gillar att det man en gång skriver på internet alltid finns kvar samt att det pågår ganska hemska saker som självmordshetsning och mobbning på nätet. Men jag blev aldrig engagerad i det hon sa! Anna Kåver har nämligen en mycket sövande röst och jag hade fullt sjå att hålla ögonen öppna och på vägen.

Ja, jag är besviken! Jag såg fram emot att få lyssna på Anna Kåver, men jag gick aldrig igång på hennes Sommarpratande. Det blev tamt, blekt och, som sagt, sövande. Anna Kåver har annars en spännande bakgrund och har bland annat jobbat med suicidala och självskadande unga kvinnor. Hon forskar och hon har skrivit sex böcker i ämnet KBT, några tillsammans med kollegan och bland annat deckarförfattaren Åsa Nilsonne. (Anna Kåver är också gift med Göran Kåver, chef för Musik i Uppland och en gång sektionschef på Stadens sandlåda, tillsammans nuvarande Högsta Hönan som då var en något Mindre Höna – karriärmässigt sett. Gissningsvis kom en del musik från makens håll.)

Ärligt talat hade jag nog hellre lyssnat till kollegan Åsa Nilsonne, som jag sett på Babel och som jag fann mycket engagerande och klok! Och inte ett dugg sövande…

Read Full Post »

Bänkade mig för att se långfredagens Babel om påskekrim. Ett och annat tips förväntade jag mig.

Veckans dokudiktare var Mari Jungstedt. Suck! Att hon säljer sig till sånt här trams…

Första gäst i studion var Leif GW Persson. En person som inte bara har ägnat sig åt att skriva kriminalromaner. Debutromanen Grisfesten var ett sätt att bearbeta den arbetslöshet som följde efter att ha bekräftat att en minister varit på bordell… Idag jobbar han på TV och är dessutom professor. Den döende detektiven är hans senaste roman.


Professorns senaste roman. 

                                                                                                                                                        Leif GW Persson är väldigt jobbig att lyssna till, men han har mycket intressant att säga. Bland annat när han talar om romanen som hämnd och ventil. *nickar igenkännande* Därför gäller det att stå ut. Svårare är det att stå ut med programledarens tramserier. ORKA!

Nästa inslag handlade om mordets och mördandets roll och betydelse i deckarromanerna genom tiderna.  Kan deckarläsning rent av vara ett sätt för oss att lära oss umgås med döden??? Två damer hade parkerat sig i studion, Åsa Nilsonne och Kristina Ohlsson, båda deckarförfattare, Åsa Nilsonne dessutom läkare, för att diskutera mord, mordredskap och själva mördandet. I litteraturen, alltså. Leif GW Persson menade att morden i litteraturen har blivit allt blodigare, till skillnad från verkligheten. Kristina Ohlsson, också otroligt jobbig att lyssna till (jag är väldigt ljudkänslig), menade att detta nog är ett sätt att konkurrera som författare. Åsa Nilsonne talade med mycket behaglig röst och framförde åsikten att det inte alltid blir trovärdiga mord i litteraturen för att författarna är lite slarviga.

True crime, genren att skriva om riktiga brott, var nästa programinslag. Författaren Wensley Clarkson guidade oss till en verklig brottsplats i London. En äkta true crime-bok bör, enligt Wensley Clarkson, innehålla en verkligt intressant brottsling och en privat historia – alltså inte enbart en historia om brottet – utan också om livet utanför brottet.

Jo Nesbø handlade nästa reportage om. Denne norske författare som bland annat har varit börsmäklare. Nu blir det mest hårdkokta deckare. Intervjun var rätt tråkig, tyckte jag.

                                                                                                                                                 Veckans boktips var trovärdiga brottsskildringar:
Kristina Ohlsson: Där tvivlet gror av Thomas H Cook
Åsa Nilsonne kunde inte hitta nån trovärdig brottsskildring, så hon tog inte med sig nån bok.
Leif GW Persson tipsade i stället om två böcker, skrivna av två bröder: Den magiska cirkeln av Anders Sundelin och Fallet Thurneman av Arne Sundelin

Read Full Post »

Blir man en bättre människa av att läsa böcker?  Tja, en av de mest ökända människorna som läste mycket och som dessutom hade en boksamling bestående av 16 000 böcker var Adolf Hitler… Frågan – och reportaget om Adolf Hitler – ställdes respektive visades i SvT 2:s program Babel i torsdags, det andra programmet i vårens serie. Jag kollade just på en inspelning av programmet på DVD:n.

Första gäst var Fredrik Lindström som pratade om poesi. Fredrik Lindström pratade mycket. Och mycket. Och så lite till. Så intressant är inte karlen och riktigt pinsamt blev det när Daniel Sjölin, programledaren, utnämnde honom till hedersdoktor… Detta dementerade emellertid Fredrik Lindström som kan titulera sig med det mer med sanningen i överensstämmande doktorand…

Bob Hansson vrålade poesi i megafon från ett träd och blev fotad av dam i rött, lyssnad på av en hund samt besökt av en polisbil… To be continued…

I studion debatterade lysande Åsa Nilsonne, författare och psykiatriker, med två ”kultursnubbar” (en manlig och en kvinnlig) från Dagens Nyheter. Åsa Nilsonne visade bland annat en bild på vad som händer i en hjärna när man läser – att omdömet, som sitter i frontalloben, faktiskt påverkas. Men se det trodde inte ”kultursnubban” på!

Afrikanska (från Zombabwe) författarinnan Petina Gappah intervjuades och efterlyste bland annat sin gamla svenska brevvän.


Petina Grappah i egen hög person.

                                                                                                                                                    Boktipset denna vecka kom från Fredrik Lindström som viftade med Somerset Maughams novellsamling Sken och verklighet.

Read Full Post »