Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘dikter’

Ett uppdiktat inlägg.


 

Poeten och Nobelpristagaren Tomas Tranströmer har avlidit. Jag gillade många av hans dikter, men min klara favorit är denna, så tydligt inspirerad av musiken. Känn glädjen i de lekande orden. Jag tror inte Tomas Tranströmer vilar i frid, för övrigt – han spelar med all säkerhet piano!

 

C-dur

När han kom ner på gatan efter kärleksmötet
virvlade snö i luften.
Vintern hade kommit
medan de låg hos varann.
Natten lyste vit.
Han gick fort av glädje.
Hela staden sluttade.
Förbipasserande leenden –
alla log bakom uppfällda kragar.
Det var fritt!
Och alla frågetecken började sjunga om Guds tillvaro.
Så tyckte han.

En musik gjorde sig lös
och gick i yrande snö
med långa steg.
Allting på vandring mot ton C.
En darrande kompass riktad mot C.
En timme ovanför plågorna.
Det var lätt!
Alla log bakom uppfällda kragar.

Pianotangenter

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Natt öfver UpsalaLyrik…  Det är nånting jag läser väldigt sällan. Men det händer! Igår gjorde jag det, till exempel. Mohamed Omars lilla bok Natt öfver Upsala trillade nämligen ner i min postbox. Jag hade väldigt lite tid, men kunde inte låta bli. Vem kan väl motstå när Peter Bergtings omslag är så fantastiskt som det är?

Men innehållet då? Är det lite bra som omslaget lovar? Det jag genast gillar är berättandet i dikterna. Nån lyrik i vanlig mening är inte detta. Snarare skulle jag vilja säga att boken består av fyra prosadikter. Det finns en tjusning med diktens korta form, men ärligt talat tjusas jag mer av själva berättandet i en text! Och det är här jag tycker att Mohamed Omar lyckas.

Den första dikten, Svenska institutet för missionsforskning, fångar genast in mig. Jag gillar beskrivningarna av Uppsala och de uppsaliensiska personerna – för mig såväl kända som okända – som passerar. Trots att personbeskrivningarna är så kortfattade ser jag dem framför mig. Jag som läsare skapar förstås min egen bild utifrån det jag läser, blandat med mina egna referensramar. Men när en författare får en läsare att göra det då har han lyckats, enligt min mening. Det enda jag har lite svårt för i just den här dikten är hoppet på två år – från 17-årig praktikant till 19-åring. Början och slutet hänger för mig inte riktigt ihop.

Den andra dikten, Pasolini kom aldrig till Uppsala, har jag svårare att ta till mig. Den griper mig först mot slutet – men då gör den det rejält vid den skändade graven.

Den tredje dikten är kanske den som berör mig mest. Jag hittar inte den hängde är dess titel och den handlar om svåra saker som arbetslöshet och självmord. Dikten beskriver en verklighet som många av oss alltför väl är bekanta med, tyvärr – allt ifrån aktivitetsrapporter och att delta i meningslösa kurser till att bli sjuk och slutligen ta livet av sig. Det här är mycket starkt!

Finn Malmgren vid vansinnets berg är den fjärde och avslutande dikten. Och dessvärre hänger jag inte alls med i dess svängar. Men det har nog att göra med de ovan nämnda referensramarna.

Man ska inte döma en bok efter dess omslag. I det här fallet lovar omslaget en sak som innehållet sen infriar: det är spännande och berörande läsning.

Toffelomdömet blir högt!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett oklart inlägg.


 

Björken utanför arbetsrummet i dis

Björken utanför arbetsrummet i dis när jag klev upp i morse. En del av dess blad börjar gulna.

Dagen idag har redan från början känts oklar. Jag försöker piska mig själv framåt, men den tappade sugen från igår är svår att hitta igen. I mitt jobb-sökarsystem låg jag på ett poäng minus sen igår. Det har jag hämtat in. Vidare har jag hittat tre intressanta tjänster att söka. Tänkte vänta till efter-middagen. Jag gillar att arbeta med ansökningar samtidigt. Det känns mest effektivt. I övrigt ältar jag saker inuti och undrar varför jag inte duger. Är det nåt som saknas i mitt CV? Skriver jag usla ansökningar?

Det är bara att inse och acceptera att vissa dar är lite oklara. Men samtidigt vet jag att jag inte ger upp särskilt lätt. Envisheten kan vara både en förbannelse och en styrka. När man söker nytt jobb är den definitivt en styrka. För nånstans finns det ett kanonjobb därute med mitt namn på. Så måste det ju vara, eller hur?

Rönnbär mot ljusblå himmel

Klarnar dagen, tro?

Möjligen blir det en stund över idag för bokskriveri, men min plan är att ta en djupdykning ner i hösten 2013 under morgon-dagen. Jag har kommit så långt framåt att jag närmar mig samtiden. Och då känns det inte riktigt som med de tidigare åren. Lättnaden tillhör dem, när jag har skrivit om tiden längre tillbaka. Samtiden är svårare, jag känner mig skörare. Den är ju liksom här och nu och jag är mitt uppe i den. Det blir svårare och svårare att skriva ju närmare nuet jag kommer. Jag är rädd att jag ska skriva i affekt, såsom man gärna gör i nuet. Och den där affekten kan ju variera från dag till dag. Idag, till exempel, är det ju en oklar dag. Igår var det en klar dag fram till de tre nejen klubbade ner mig totalt.

Jag läser en vidunderlig bok. Ja, inte vidunderligt hemsk… direkt… eller..? Bokens språk är så fantastiskt poetiskt. Vissa stycken är som rena poesin, dikter, lyrik. Ändå kan de skildra hemskheter. Jag slås av vilka tillfälligheter det är som gör om vi blir lyckade som människor. Framgångsrika eller losers. Och människors grymhet. Människor är verkligen grymma! Det ska verkligen bli spännande att skriva en recension om den här boken…

Den här dagen klarnar förhoppningsvis för min del. Det gäller att utgå från att den blir bättre för var timme. Fästmön ska jobba i kväll, men har ett möte på eftermiddagen och behöver ta sig till jobbet efter lunch. Jag ska försöka ta mig samman i min ensamhet, söka de där jobben, ta en dusch och tvätta håret. Det brukar bli lite klarare då, livet.

Vad händer i DITT liv idag? Är det klart eller oklart? Knacka ner några rader till nyfikna Tofflan i en kommentar så får jag nåt intressant att läsa när jag sätter mig vid datorn nästa gång!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Skymning öfver Upsala

Det var väldigt länge sen jag läste lyrik. En gång i tiden, på järnåldern, skrev jag själv lyrik. Men poesin föll bort ur mitt litterära liv när min kandidatexamen med litteraturvetenskap som huvudämne var klar och tagen. Därför kände jag mig lite rostig, men ändå nyfiken, när jag grep mig an recensionsexplaret Skymning öfver Upsala, som författaren själv skickat mig.

När jag börjar läsa kommer den över mig direkt, den där känslan av spleen som vi litteraturstudenter då och då allt som oftast drabbades av. Därför är omslaget särdeles passande, en svartvit bild av Svartbäcksgatan i vinterskrud. Sen läser jag. Och läser och läser och läser. Jag hör författarens röst i mitt huvud. Han läser sina ord för mig. Lite research ger vid handen att Mohamed Omar gärna reciterar sina texter med musik. (På YouTube, för den som inte har upplevt det IRL.) Då blir det garanterat en helt annan upplevelse.

Men nu läser jag boken. Förutom spleen far uttrycket stream of consciousness genom min hjärna. Till skillnad från James Joyce använder emellertid Mohamed Omar skiljetecken. Det tackar jag för! Orden är ändå som en ström.

Dikterna blir som små separata verk, berättelser. Jag fastnar särskilt för chokladtjuveriet (Klosettpalatset) och taxitexten (Påskafton). De är väl de enda som åtminstone lite grann andas lite positivism, snudd på humor. Men mest tilltalar mig texten om de två schackspelarna (Spela schack) – för den refererar ju till Döden…

Så det är först andra halvan av boken jag känner att jag bäst tar in och får nånting ut av. Den första halvan känns svår, nästan ogenomtränglig, alltför svart. Kanske är det jag själv som sätter stopp för att tilltalas?

Sammantaget är boken mycket Uppsaliensisk med referenser till såväl döda som levande (mest döda) poeter och andra kulturpersonligheter. Det gillar jag liksom referenserna till platser i Uppsala, platser som jag känner till och kan relatera till.

Toffelomdömet hamnar vid denna den första genomläsningen på medel. Det är en välskriven liten bok, något för svart för min smak. Men jag är fortsatt nyfiken på Mohamed Omars lyrik och jag ska läsa mer!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 

Mohamed Omar ligger i startgroparna för att ge ut sin nästa bok, Natt öfver Upsala. Vill du sponsra tryckningen av den kan du till exempel köpa Skymning öfver Upsala. Mer information hittar du här!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag är det Världsbokdagen. Jag vet att många gnäller och klagar om alla Dagar som uppstår. Själv förstår jag inte varför man ska gnälla om det, det är väl bara att ”fira” eller uppmärksamma om det är en bra dag. Om inte, strunta i dagen.

En del av mina böcker.


Världsbokdagen instiftades av Unesco 1995.
Tanken var att dagen skulle vara en firardag för författare, böcker, läsning, värnandet om upphovsrätt och människors fria tillgång till information.

Att läsa böcker är roande, stimulerande och lärorikt. Jag lärde mig tidigt att läsa och det en fantastisk värld som öppnade sig för ett ganska ensamt ensambarn… Idag har jag alltid en bok på gång. Tack vare böckernas värld fick jag sällskap, men jag lärde mig också läsa, stava och en massa, massa annat förstås. Så jag är en av dem som firar Världsbokdagen, men jag gör det som vanligt i min ensamhet hemma, genom att läsa en bok och genom att blogga om dagen!

Den som vill fira Världsbokdagen med andra i Uppsala kan till exempel

Bara några tips…

Och by the way… Birgitta Stenberg och jag fyller jämnt samma dag den här veckan! En av mina favoritförfattare! Grattis till oss!

Read Full Post »

Torsdagens Babel gav oss tittare en märklig blandning av nutid och dåtid. För nutiden står Íngrid Betancourt som nyligen gett ut en bok om sina sex och ett halvt år som fånge hos gerillan. Marilyn Monroe representerar dåtiden – nu är hennes okända dikter på väg att ges ut.

Dokuförfattare den här gången var Fredrik Lindström, aktuell med sin andra diktsamling. Jag spolade förbi tramset, som vanligt, men noterade att platsen han valt för att skriva var ett krematorium. Sjukt…

Íngrid Betancourt var första gäst i studion. Politikern, som var den colombianska gerillans fånge under sex och ett halvt år. Programledaren ställde som vanligt en del fåniga frågor, i denna intervju på svengelska, vilket inte hjälpte upp det fåniga intrycket. Så otroligt dumt att fåna sig när det handlar om den här kvinnan! Även tystnaden har ett slut, heter hennes bok på svenska. Boken, om ett förändrat liv…


En bok om fångenskap och ett liv som för alltid är förändrat.

                                                                                                                                                 Självbiografier var nästa programinslag, en bra övergång från den första, mycket känslosamma intervjun. (Ja, alltså Íngrid Betancourt och hennes berättelse var känslosamma, programledaren fånig.) Kim Thúy och boken Ru var en böckerna som fick exemplifiera den nya självbiografin. Ru betyder vaggvisa och författaren ser ord som ljud.


En ny självbiografi.

                                                                                                                                                          Det andra exemplet var Lizzie Doron och hennes bok Varför kom du inte före kriget? En annan typ av självbiografi, av två kvinnor. Den här boken kom ut redan 1998, men har inte getts ut förrän nu på svenska. Huvudperson är Lizzie Dorons mamma, en av de överlevande från Buchenwald, och författaren skrev den för sin dotter.

De nästa två gästerna i studion var Lena Katarina Swanberg och Herman Lindqvist. Herman Lindqvist har skrivit mängder av böcker, bland annat åtta biografier. Den senaste är Ludvig XIV: Solkungen. Herman Lindqvist skaffar sig en ensidig relation till personen han skildrar.

                                                                                                                                                         Lena Katarina Swanberg är både journalist och författare, precis som Herman Lindqvist. Hennes senaste bok är Börje Ahlstedts Från min loge på Dramaten, en memoarbok som blivit väldigt omskriven. Lena Katarina Swanberg är ofta den som sitter vid tangentbordet åt kända personer. Men hon skriver bara om personer hon tycker om. Dessutom måste de ha en historia värd att berätta. Att hon ser snäll ut är en bra egenskap, anser hon, för det får folk att lita på henne och våga berätta.

Från Marilyn Monroe har man hittat lösa minnesanteckningar. Marilyn Monroes teaterlärare ärvde hennes kvarlåtenskap. Det var hans fru som hittade anteckningarna i några lådor när hon städade efter maken. Tillsammans med en fransk förläggare har de nu skapat en bok av alla lappar. Marilyn Monroe skrev ofta när hon var förtvivlad. Det vimlar av stavfel och hon har troligen inte skrivit för nån annan än sig själv. Boken heter, i sin svenska översättning, Fragment och kommer ut på svenska i höst.

                                                                                                                                                Veckans boktips, en biografi, blev:
Herman Lindqvist: Talleyrand av Duff Cooper
Lena Katarina Swanberg: Blonde av Joyce Carol Oates [en fantastisk bok, som är fiktion, men ändå!]
Íngrid Betancourt: Bibeln

Read Full Post »

Polarpriset 2011 går till Patti Smith och Kronos Quartet. Det betyder en miljon vardera som mottages ur kungens hand vid en ceremoni den 30 augusti.

Patti Smith är en amerikansk sångerska som jag minns från min ungdom framför allt för låten Because the night. Hon har också skrivit dikter och nu senast gett ut självbiografin Just kids. Som jag hade turen att kunna köpa i pocket tack vare ”ett presentkort” från snälla Bokoholisten!


Inköpt häromdan tack vare ett presentkort från Bokoholisten.

                                                                                                                                                        Nu känns det extra kul att läsa boken!

Kronos Quartet, som är den andra pristagaren, är en experimentell stråkkvartett från San Francisco.

Stikkan Andersson, som var ABBAs manager, instiftade Polarpriset 1989. Tidigare pristagare är bland andra Björk, Peter Gabriel, Bob Dylan, Paul McCartney, B B King, Led Zeppelin, Eric Ericsson, Bruce Springsteen med flera.

<a

Read Full Post »

Older Posts »