Solen går upp och solen går ner

Ett inlägg om hur det är.

---

 

Fem muffins och läsning var perfekt för humöret igår när jag blev lite irriterad och arg. (Underdrift…)

Livet lunkar på. Jag försöker göra det jag ska, men ibland blir det fel till exempel när jag gör saker som andra egentligen ska göra. Kanske blir jag nervös eftersom det är viktigt att det blir rätt. Och aningen irriterad, därför att, som sagt, det inte är jag som ska göra det. Igår eftermiddag blev jag höggradigt irriterad och arg. Jag tröstade mig med en stunds läsning på ballen* och fem (5) citronmuffins. Ja, de var små och passade perfekt in i min käft utan att bitas av först. (För jag har jag väl inte nån stor käft..?)

Solen kommer fortfarande runt hörnet av huset till ballen på eftermiddagen, men senare. Eller också är det så att den står lägre. Fästmön hade haft en… ovanlig dag på jobbet igår och jag lovade att skjutsa hem henne när hon slutat jobba vid 17-tiden. Därför hann jag nästan precis inta min middag i kvällssolen innan den sjönk bakom husen mitt emot. Klockan var då ungefär kvart i åtta på kvällen. Under sommaren har jag sol på ballen till 21-tiden.

Igår sjönk solen ner bakom husen redan kvart i åtta på kvällen.

Det börjar gå mot höst. Och det gillar jag! Fast det får en knappt säga förrän en får mothugg. Nåja, var och en blir salig under sin årstid. Jag älskar höstens färger, jag älskar att höra regn mot mina fönsterrutor och jag älskar mörkret för det är skonsamt för mina ögon. En blir nämligen lite av en mullvad när en inte har nåt jobb att gå till varje vardag. Jag kämpar hårt mot att isolera mig, men det är så mycket lättare att stanna här inne i den falska tryggheten än att ge sig ut i verkligheten ibland. Dessutom kostar verklighetsutflykter pengar.

Pardans av Birgitta Holm fyndade jag för en guldpeng hos Helping Hand.

Bästa såna utflykterna är när jag åker till en eller ett par loppisar och bara går runt och glor. Det är faktiskt ytterst sällan jag köper nåt. Men just nu har jag stor glädje av ett loppisfynd som kostade en hel guldpeng – Birgitta Holms underbara lilla bok Pardans. Birgitta Holm var min lärare när jag pluggade litteraturvetenskap vid Uppsala universitet på 1980-talet. Senare blev hon professor och jobbade mest på Centrum för kvinnliga forskare och kvinnoforskning, ett centrum, som numera heter nåt med genus, och som är knutet till Uppsala universitet. Där gick jag en kurs för henne i början av 1990-talet. Idag är hon professor emerita, 79 år gammal evigt ung och älskar dans! Jag gillade henne stenhårt, men jag skulle ljuga om jag påstod att jag förknippade henne med dans under min studietid…

Idag blir det två utflykter i verkligheten för min del. Först ska jag veckohandla på Tokerian – och min fantasi vad gäller mat och middagar är under nollstrecket. Men kaffe är billigt så det ska jag köpa. För är det nåt som går åt när en går hemma och inte försvinner på nåt jobb varje dag så är det kaffe. Och toapapper. (De tu hänger visst ihop på nåt sätt.) Utflykt nummer två innebär att jag måste ta bussen in till stan (iiiiiiiiiiiiiiiiiii!!!), men den innebär också ett nytt och spännande möte med en människa!

En av de fina pelargonerna jag fick av Lucille för ett år sen.

Kanske börjar jag så smått i kväll – eller i morgon – att plocka in de överlevande växterna från ballen. Eller så får de stå kvar. Nätterna är inte särskilt kalla ännu. Den här morgonen var mulen när jag vaknade, men solen tittade fram genom dis och moln efter nån timme. Kanske har solen varit för hård mot den fina orkidén jag fick av vännen Agneta när jag fyllde år, för de underbara blommorna faller av en efter en. De enda växter som trivs jättebra i morgonsolen i köket är pelargonerna jag fick förra hösten av Lucille. De har blommat – och blommar! – för fullt hela sommaren.

Jag sover fortfarande dåligt om nätterna. Eller… jag somnar i vettig tid, men vaknar vid tretiden och kan inte somna om förrän vid sextiden. När jag sen ska upp klockan sju är jag trött och huvudet är tungt. I morse låg jag och ältade och oroade mig, trots att jag vet att det inte gör nån större nytta. Bäst nytta vore ett mirakel. Men jag tror ju inte på såna längre. Jag vet bara att solen går upp varje morgon och den går ner varje kväll. Just nu lever jag, men jag ska dö precis som alla andra. Innan jag gör det ska jag leva med mig själv resten av mitt liv.

Och vad filosoferar DU om idag, dårå??? Skriv några rader i en kommentar och berätta, så att jag får lite input!

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Inte riktigt klart

Ett oklart inlägg.

---

 

Björken utanför arbetsrummet i dis när jag klev upp i morse. En del av dess blad börjar gulna.

Dagen idag har redan från början känts oklar. Jag försöker piska mig själv framåt, men den tappade sugen från igår är svår att hitta igen. I mitt jobb-sökarsystem låg jag på ett poäng minus sen igår. Det har jag hämtat in. Vidare har jag hittat tre intressanta tjänster att söka. Tänkte vänta till efter-middagen. Jag gillar att arbeta med ansökningar samtidigt. Det känns mest effektivt. I övrigt ältar jag saker inuti och undrar varför jag inte duger. Är det nåt som saknas i mitt CV? Skriver jag usla ansökningar?

Det är bara att inse och acceptera att vissa dar är lite oklara. Men samtidigt vet jag att jag inte ger upp särskilt lätt. Envisheten kan vara både en förbannelse och en styrka. När man söker nytt jobb är den definitivt en styrka. För nånstans finns det ett kanonjobb därute med mitt namn på. Så måste det ju vara, eller hur?

Klarnar dagen, tro?

Möjligen blir det en stund över idag för bokskriveri, men min plan är att ta en djupdykning ner i hösten 2013 under morgon-dagen. Jag har kommit så långt framåt att jag närmar mig samtiden. Och då känns det inte riktigt som med de tidigare åren. Lättnaden tillhör dem, när jag har skrivit om tiden längre tillbaka. Samtiden är svårare, jag känner mig skörare. Den är ju liksom här och nu och jag är mitt uppe i den. Det blir svårare och svårare att skriva ju närmare nuet jag kommer. Jag är rädd att jag ska skriva i affekt, såsom man gärna gör i nuet. Och den där affekten kan ju variera från dag till dag. Idag, till exempel, är det ju en oklar dag. Igår var det en klar dag fram till de tre nejen klubbade ner mig totalt.

Jag läser en vidunderlig bok. Ja, inte vidunderligt hemsk… direkt… eller..? Bokens språk är så fantastiskt poetiskt. Vissa stycken är som rena poesin, dikter, lyrik. Ändå kan de skildra hemskheter. Jag slås av vilka tillfälligheter det är som gör om vi blir lyckade som människor. Framgångsrika eller losers. Och människors grymhet. Människor är verkligen grymma! Det ska verkligen bli spännande att skriva en recension om den här boken…

Den här dagen klarnar förhoppningsvis för min del. Det gäller att utgå från att den blir bättre för var timme. Fästmön ska jobba i kväll, men har ett möte på eftermiddagen och behöver ta sig till jobbet efter lunch. Jag ska försöka ta mig samman i min ensamhet, söka de där jobben, ta en dusch och tvätta håret. Det brukar bli lite klarare då, livet.

Vad händer i DITT liv idag? Är det klart eller oklart? Knacka ner några rader till nyfikna Tofflan i en kommentar så får jag nåt intressant att läsa när jag sätter mig vid datorn nästa gång!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Näst sista semesterdan/spontandan

Ett inlägg om mina tankar kring den här dan och vad jag ska göra med den.

I morse vaknade jag just innan Fästmön skulle väcka mig. HA! Kände mig trött, men ändå utvilad. Det verkar bli en varm dag precis som igår, men det blåser fortfarande, tyvärr.

Det är min näst sista semesterdag och tillika min näst sista dag i spontanveckan. Denna vecka där jag har varit så arg och ledsen. Inte nån kul vecka, direkt. Så mycket spontant har därför inte blivit gjort – mer än picknicken igår. Och en fundering på att träffa bloggbekantingen I i morgon om vi får till det med tid och så.

Förberedelserna för det spontana nickandet av pick igår.

Dagarna går, tiden försvinner och jag tränar på att försöka fylla dem med vettiga aktiviteter. Men det är svårt. Jag älskar att arbeta och jag vet inte hur det blir efter nästa vecka. Kan bara gissa och spekulera, men det är svarta tankar som jag motar bort just nu. Det enda jag vill är att få jobba.

Det blir en trist avslutning på mitt nuvarande jobb. Jag måste ju jobba över min sista arbetsdag på grund av att man inte kan vika en millimeter på byråkratin. Ärligt talat trodde jag statlig byråkrati var ett sossefenomen. Det är det inte, kan jag meddela! Det fortsätter även utan sossarna.

Övertidsjobb min sista arbetsdag alltså. Trist! Dessutom fyller familjens minsting år då. Varken Prinskorvens mamma eller jag är tillgängliga förrän på kvällen. Blir ju ingen rolig dag för pojken…

Idag har jag skickat efter ett hårt paket till födelsedagsbarnet. Sen finns det lite andra saker i skåpet här som ska slås in. Men idag när Anna har slutat jobba tar vi nog en shoppingtur för att se om vi hittar nåt mer.

Ett hårt paket.

Morgonen i övrigt har jag ägnat åt den fantastiskt roliga sysslan att vika lakan. Jag kan säga att jag har utvecklat vissa tekniker kring detta, eftersom jag ju har varit ensam om själva vikandet i princip hela mitt vuxna liv. Alla som har vikt lakan, framför allt dubbelunderlakan, vet att armarna inte räcker till – varken i längd eller antal. Men med lite envishet och ett och annat f-ord får man till det. Det går. Det måste ju gå. Man kan ju inte ha en massa ovikta lakan här och var i sitt hem, heller!

Skrivit, bäddat och diskat har jag också gjort. Och hostat upp slem, i fall du ville veta. Annars är det Anna som hostar just nu. Väldigt mycket, väldigt torrt! Tänk om det är nåt skit på kontoret som ger henne hosta?

Inte ett moln ser jag på himlen, men det är lite disigt ute. Kanske ska jag ta min bok och gå och sätta mig nånstans? Nej, det är inte jag. Jag gör inte sånt ensam. Kanske går det att sitta på ballen* senare, om det inte är för livat åt det hållet till. Då står jag inte ut.

Nej, det blir nog en mugg java till och kanske en surfrunda. Det här med nyheter är nåt jag glömmer bort på sommaren. Finns ju inte mycket att läsa som intresserar mig. Men, jag ska ta en tur får vi se om det inte blir ytterligare ett inlägg, rentav!

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna en rad och berätta!

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Orolig natt och svischande dagar

Det blev en orolig natt av nån märklig anledning. Jag var så trött igår kväll att jag hade kunnat gå och lägga mig redan vid 20-tiden, men jag avvaktade till 21.30 när Mördare okänd började. TV:n i sovrummet fick visa denna brittiska deckare som gick på SvT1. Och faktum är att jag såg merparten av den – jag somnade när det kanske var en halvtimma kvar, vid 22.30. För att sen vakna klockan 3.16. (Ja det ska stå 16!) Sen låg jag och vred och vände på mig jag vet inte hur länge. Nånstans nån gång infann sig en dvala som medförde en förskräcklig stressdröm. Klockan halv sju dansade klockradion igång. Mina händer var avdomnade, vilket det blir ganska ofta nattetid, så det tog vad som kändes som evigheter att stänga av radion. Lyckades sätta på alarmsignalen och flytta fram klockan också och trodde jag hade försovit mig…

Nattens och morgonens beteende är typiska stressymtom för mig. Men det är konstigt för jag känner mig inte särskilt stressad, bara så himla trött hela tiden. Sovtrött. Lite orolig kanske jag var inför dagens övning ”Den innebär att arbeta i ett program som jag känner mig lite rostig i. Fast jag tycker att det är konstigt om det skulle påverka min sömn så pass,  jag har verkligen inte känt mig jätteorolig. Jag får hoppas att det bara var nån tillfällig dålig natt!

Fästmön skickade ett sånt fint sms i morse, men den röda, vackra soluppgången hon såg fanns inte att beskåda i New Village. Där var det disigt och gråmulet. Anna och Elias skulle ge sig iväg tidigt hemifrån i morse, för Anna började redan klockan halv åtta och måste sitta på bussen före klockan sju, misstänker jag.

När jag sen väl kom till ”jobbet” svischade timmarna iväg. Jag har jobbat med vårt nyhetsbrev och även tagit och hanterat väl, tycker jag, en diskussion om en text. Det är så mycket som ska få plats på två A4-sidor och det gäller att få med det viktigaste – när man nu måste stryka. Det har gått bra att jobba i programmet och jag har fått till det mesta som är klart. Jag är ganska nöjd med bildvalet och sidan ett, det är sidan två med sin ”saliga blandning” som det är lite krux med.

Dagens lunch blev beige pasta. Dock var insidan färggrant röd av soltorkade tomater. För säkerhets skull hade jag med mig några naturella körsbärstomater bredvid. En försökte smita och rullade över bordet, men jag hann fånga den innan den rullade över kanten. Reaktionsförmåga!

Pastaknyten och körsbärstomater, bubblevatten och en deckare är tillbehör. Deckaren rensar skallen från det alltför teoretiska.

                                                                                                                                                                                                                                                       I eftermiddag ska det vara en sorts ”avdelningsmöte”.  Jag vet inte om jag förväntas delta eller inte – jo, jag fick just höra av fru Chef att min närvaro önskas!

 Jag sitter inemellan och petar i mina forskartexter också. Alla har inte inkommit, men jag noterade att Carl var förvånad att så många som två tredjedelar har svarat. Det är ett gott tecken att vi jobbar med rätt saker, saker som känns angelägna att presentera.

I kväll blir det lugna puckar, tror jag. I morgon, tisdag, har jag däremot två roliga saker att se fram emot: dels att träffa Rippe för lunch och dels att klippa mig i morgon kväll. Rippe har jag inte träffat på länge och håret är som en pälsmössa uppe på huvudet och lär må kanonbra efter mötet med M:s sax. Efter det vassa mötet måste jag inhandla en del förnödenheter. Mjölken och brödet börjar ta slut.

Ser i min kalender att vi redan nästa vecka ska träffa M från Arbetsförmedlingen. Tänk, då har jag varit här en månad. Snacka om att tiden svischar när man har roligt…

Read Full Post »

Insikter och utsikter

En riktigt disig dag, denna! I morse for vi som i mjölk genom landskapet, först till fritids/skolan, sen till Fästmöns arbete. Bensinmätaren tickar stadigt neråt och jag inser att jag måste tanka om bensinen ska räcka till ett antal arbetsresor i slutet av veckan.

En annan insikt jag har gjort idag på morgonen är att det är den sista tisdagen på länge som jag kan sitta i linne och shorts/mjukisbralla från Nike. Det passar sig inte riktigt när man ska arbeta på kontor. För det är det jag ska göra. Snart. Jag är spänd, nervös och förväntansfull! Jag ska infinna mig klockan åtta på torsdag – för att sen smita iväg en stund under förmiddagen för att gå på begravning. Det blir tufft att åka tillbaka, men samtidigt är det nog bra att få mycket att göra så man slipper tänka, känna och gråta. Jag lär väl också träffa ett antal personer från mitt förra liv. En del tycker jag fortfarande mycket om, andra har med sin tystnad och sitt bakom-ryggen-snack kvalificerat sig till gruppen Föredettingar-att hälsa-på-men-inget-mer.

På tal om att hälsa och visa hyfs kunde jag knappt hålla mig för skratt i morse när jag gick från bilen. Först kom en person som slutade hälsa på mig för över två år sen – h*n är för övrigt känd för att plötsligt sluta hälsa på folk. Sen kom en person jag utbytte en glad hälsning med och som jag äntligen känner igen – tack vara mina nya linser som gör att jag ser… Ja ja, en del går visst alltid i en dimma, medan andra kommer ut ur den. Nån gång. Det är inte lätt att vara varken impopulär eller populär…

Nu har dimman lättat här och kvar är bara en grå och trist himmel.

                                                                                                                                                              Dagens planer är att softa lite här hemma under förmiddagen. Kontemplera. Jag försöker lägga några pusselbitar då och då, men skam till sägandes är strandpusslet inte ens lagt till hälften… 😳  Jag ska också läsa lite i den ovanliga lilla franska deckare jag läser just nu, en pocket jag köpte för att ha nåt att läsa i nödfall. Den är riktigt bra! Inte så spännande än. Den påminner lite om Jacqueline Winspears böcker som utspelar sig i London något senare i tiden, men ändå.

Jag har provat kläder till torsdag och det största problemet är som vanligt skor. Men det löser sig. Varken skor eller kläder är viktiga. Det viktiga är att jag får gå dit och vara en sista stund. Jag tror inte Gunilla skulle bry sig om jag så kom i paltor – vilket jag förstås inte tänker göra.

En ros och mina tankar.

Read Full Post »

En eftermiddag i Botaniska trädgården

Varning för liiite snusk!

Dagens utflyktsmål var Botaniska trädgården. Det som är bra med den är att den ligger väldigt centralt i Uppsala, på baksidan av Slottet, som ju ligger mitt i stan, kan man säga. Det är lätt att ta bussen hit, men vi tog som sagt bilen. Det var INTE lätt att hitta parkering. Efter en del cirkulerande hittade vi parkering för fem kronor i timman vid Evolutionsmuseet.

En annan bra sak med dagens utflykt är att den förutom resan dit kan vara i princip gratis. Det är fri entré till allt i Botaniska trädgården utom Tropiska växthuset. Och om man ska fika på kaféet kostar det förstås pengar. Men man skulle lika gärna kunna ha eget fika med sig  – och en filt.

På väg till Botan, som Botaniska trädgården ofta kallas här, såg vi några urgamla grindstolpar. Jag fångade en av dem på bild medan Elias skuttade i förväg.

                                                                                                                                                                Först tittade vi oss omkring på blommor och växter. De här gröna bladen såg liiite suspekta ut, tyckte jag…

Suspekta blad…

                                                                                                                                                               Vi såg ett konstigt träd och läste oss till att det var murgröna på det. Fast det kunde man ju knappast gissa, eller hur?

Det är murgröna på det här trädet, tro det eller ej!

                                                                                                                                                                      Det fanns små dammar lite här och var. Och i dammar ska det ju vara näckrosor, eller hur? Botan är annars känd för sin jättenäckros Victoria, men här är bara några små exemplar näckrosor. Notera att dessa är fotade med fara för liv och lem eftersom det varnades för ett jordgetingbo precis intill!

Små näckrosor, fotade med fara för liv och lem eftersom det fanns ett jordgetingbo intill.

                                                                                                                                                           Fördelen med att strosa i Botan med en relativt stor pojke är att man inte behöver vara rädd att han ska pilla och peta överallt. En del växter är nämligen giftiga och om man inte kan läsa skyltarna kan det vara ganska farligt att vara barn i den här trädgården…

En del växter är giftiga.

                                                                                                                                                                  Det var väldigt soligt och varmt idag, men vi fann skugga i ett lusthus med häftigt tak. Här dragkedjade Tofflan av sig byxbenen så att hon fick shorts. Zipper-brallor har sina fördelar!

Under detta häftiga lusthustak fick vi en stunds skugga och Tofflan kunde zippa av till shorts.

                                                                                                                                                            Det finns inte bara dammar i Botan utan också små arrangerade bäckar och vattenfall.

Många bäckar små…

                                                                                                                                                                  Det fanns många vackra växter här, men även stubbar kan vara fina att se på, eller hur?

Även stubbar kan vara vackra, tycker jag.

                                                                                                                                                             Elias fick en ny kompis bland alla växterna.

Fågelskrämman till vänster, Elias till höger! 😆

                                                                                                                                                               Före besöket på Tropiska växthuset tog vi en fika. Jag var nämligen mycket tydlig med till Elias att det är väldigt, väldigt varmt och fuktigt inne i växthuset.

Kaffe för mig, light-dryck för Elias, var sin glass och så delade vi på en gigantisk Linnébulle. En sån bulle kostade 30 spänn och räcker för flera att dela på!

                                                                                                                                                               Vi fikade på Café Victoria. Kaffet smakade mycket gott och Linnébullen var ljuvligt kladdig och sockrig. En kaffe, en läsk, var sin glass och en Linnébulle gick loss på närmare en hundring… Medan vi fikade skrattade vi åt en tant som försökte stjäla en stol, men hon misslyckades. En unge försökte skruva loss jätteparasollet ovanför oss som skyddade våra huvuden mot solen. Hon fick en skarp tillsägelse av sin moder – och det var vi tacksamma för! Men ungen var envis och säkert avundsjuk på våra glassar,så det tog en stund innan hon lydde…

Så klev vi in genom dörrarna på Tropiska växthuset. Entrén är 40 kronor för personer över 16 år. Men vi hade tur och ingen satt i receptionen när vi kom. Det fanns en betalkortsautomat, men den såg inte jag *ljuger* 😳 (Ärligt talat, jag hade kunnat vifta med mitt presskort så hade jag ändå gått in gratis.)

Elias hittade ett naturligt paraply i ett av rummen i växthuset. Och det var rätt smart, det, för då och då kom en regnskur – stället skulle ju efterlikna regnskog!

Elias hittade ett naturligt paraply, vilket kan vara praktiskt i en regnskogsliknande miljö.

                                                                                                                                                              Och så klev vi till slut in i det allra heligaste, där jättenäckrosen Victoria finns. Näckrosen blommar inte på dagtid och eftersom våra sommarkvällar är så ljusa kan det variera när blomman öppnar sig. Vanligen är varje blomma utslagen två nätter i rad. Den första natten är den vit, sen är den rosa. Helt utslagen kan blommorna bli ungefär 40 centimeter i diameter.

Här bor jättenäckrosen, men den blommade förstås inte när vi var där eftersom det ju var dag. Diset beror på den otroligt höga luftfuktigheten i växthuset.

                                                                                                                                                              Det fanns en massa både vackra och lustiga växter i växthuset. Här är en läcker röd blomma av nåt slag.

En läcker röd blomma.

                                                                                                                                                                       I ett rum skulle det finnas grodor som var rödrandiga, men vi såg inte en enda.

Elias spejade efter rödrandiga grodor, men såg inga.

                                                                                                                                                                Jag såg däremot nånting som jag inte vet vad det ÄR, men som jag vet vad det SER UT som…

Jag vet inte vad detta ÄR, men jag vet vad det SER UT som…

                                                                                                                                                               En del blommor såg ätliga ut. Som den här. Den såg ut som stekta ägg, tycker jag.

Äggplanta?

                                                                                                                                                               Det fanns många orkidéer i Tropiska växthuset. Blå orkidéer är den ovanligaste färgen, men här hittade jag en.

Blåa orkidéer är ovanligast.

                                                                                                                                                                Vi såg en kille som låg ner och fotade nåt mystiskt hela tiden vi var i växthuset. Jag blev naturligtvis nyfiken, men kom inte tillräckligt nära för att se. Fotade därför ett blad med vattendroppar på i stället.

Grönt blad med vattendroppar på.

                                                                                                                                                             Sen var det ganska skönt att komma ut – trots att termometern visade närmare 30 grader idag. Undras hur varmt det var inne i Tropiska växthuset, egentligen… Vi gick upp mot barockträdgården som ligger på slottets baksida, kan man säga. Där pågick SM i boule, så vi kunde inte riktigt strosa som vi ville eftersom grusgångarna var indelade i spelplaner. Men jag fick i alla fall ta en bild av Elias framför en grön ”pyramid”.

Elias framför en grön ”pyramid”.

                                                                                                                                                                       I Orangeriets hus Linneanum hittade vi en utställning med titeln Squares. Här var det fri entré så vi knatade in.

Fri entré till konstutställningen Squares i Linneanum.

                                                                                                                                                                Squares visade sig vara en sorts blandning av digital konst och målad. Konstnären är duktige fotografen Stewen Quigley. Bland verken hittade vi några kändisar, som denna snälla, snälla donna!

Caroline af Ugglas fanns på plats – i Stewen Quigleys version.

                                                                                                                                                                  Det var ganska spännande tavlor och jag testade lite hemma i Himlen att grejsa lite med en blå blomma som jag hade fotat på eftermiddagen. Men inte nådde jag upp till Stewen Q:s klass, inte…

Digital fotokonst av Tofflan.

                                                                                                                                                             Innan vi promenerade tillbaka till bilen tittade vi på en kaktusutställning i Linneanum. Kaktusarna var skänkta av en farbror till museet 1990. En del var taggiga, en del var håriga, några var korta, andra var skitlånga. Och somliga lockade till snuskiga tankar, igen.

En kaktus som ser ut som en… ja, du ser själv, fast minus en… kula, dårå.

                                                                                                                                                                 Bäst idag var Tropiska växthuset, tyckte både Elias och jag. Och jag tror nog att vi åker hit igen!

Botaniska trädgården är öppen maj – september.

• Parken är öppen varje dag mellan klockan 7 och 21. Fri entré.
• Tropiska växthuset har öppet tisdag – fredag klockan 9 – 15, lördag – söndag klockan 12 – 15. Entré 40 pix från 16 år.
• Orangeriet har öppet måndag – fredag klockan 11 – 18, lördag – söndag klockan 11 – 16. Fri entré.
• Café Victoria har öppet dagligen klockan 10 – 17 till och med augusti, i september endast lördagar och söndagar.

Read Full Post »

Teknik-skrik och mås-skrik

I natt hade jag tänkt ägna mig åt att skriva lite. Och att surfa runt. Då blev jag allt annat än glad när modemet bara la av. Det var så konstigt, för jag hade uppenbarligen kontakt med rymden och rätt färg på lilla lampan lyste, men ingen sida ville visa sig. Efter 18 försök och ett antal teknik-skrik gav jag upp och ägnade mig åt att läsa personbeskrivningar i stället. Ja, jag släckte och somnade ganska snart…

Jag kände mig som Du-vet-vem i natt!..

                                                                                                                                                            Inte vet jag vad jag hade tänkt skriva, direkt. Det föll väl bort när jag läste sida upp och sida ner i 500-sidors-klunsen om ett gäng människor samt lyssnade på måsarna utanför. Ja, de skriker och skrattar till och med om nätterna…

Men hur gör man egentligen med ett mobilt modem från 3 som då och då strejkar? Går man till affären (jag har hört ryktesvägen att personalen har slutat vara trevlig och serviceinriktad där…) där man fått modemt tillsammans med sin leksakslåda* eller kontaktar man 3??? Jag vet ju att Fästmön har problem ibland när hon är hos mig och lånar stickan, så det är liksom inte första gången modemet visar sig ovilligt.

Funkar bra när den funkar, men fungerar plötsligt inte ibland…

                                                                                                                                                     Idag har vi inget planerat mer än vad vi ska äta till middag – pizza – och så kanske det blir en promenad. Vädret ser ut att vara liknade det igår – disigt, men sol och varmt.

Hur ser din långfredag ut?

Och så sist, men inte minst, idag fyller en syster år! Många, många grattis till henne! Jag tycker att du ska hoppa in på hennes blogg och lämna ett grattis. För det här är en syster som är mycket mänsklig, trots det namn hon antagit från boken och filmen Gökboet. Men hennes bästa talanger är att hon aldrig ger sig och att hon vågar ställa de allra svåraste frågorna direkt till en.

                                                                                                                                                *leksakslåda = en dator av modell mindre

Read Full Post »

Påskfint #1

Påskhälsningar kommer via sms och mejl. Tack snälla, särskilt Bibbi, Catte och Kick! Och en viss dalabrutta för det lite mer ekivoka påsk-sms:et… Dessutom har jag bokat in ett förhoppningsvis givande och intressant möte efter påskfirandet. Tänk så praktiskt det är med sms!

Idag var det dags att göra påskfint vid graven. Eller gravarna. För förutom min pappa vilar även mormor och morfar där. Farmor och farfar finns i Norrköping och där är jag nästan aldrig 😳

Det är en varm dag här, men det vilar ett dis över den. Månntro det blir regn senare idag?

Jag planterade gula penséer…

Fyra gula penséer till graven, här är en av dem i närbild.

                                                                                                                                                       Och jag planterade blåa penséer…

Två underbart blåa penséer, här en av dem i närbild.

                                                                                                                                                           Och så blev det några påskliljor ovanför stenarna. Som stjärnor…

Påskliljor som stjärnor…

                                                                                                                                                           Mamma orkade inte följa med upp, så vi ska ta en åktur till graven i morgon igen för att titta. Nu står hon bredvid och hoppar, för nu vill hon gå ner i källaren och hämta grejor.

Jag skriver här på bloggen lite då och då även under min vistelse hos mamma, som du märker. Ibland skickar jag också upp en bild till Twitpic. Håll ett öga på Tofflisen på Twitter – ELLER här i högerspalten, under rubriken Tofflan twittrar. Där finns länkar till mina bilder – och mitt twitter, förstås!

Read Full Post »

Vecka 36: Lamm och damm

Dags för veckans höjning (lamm, ulliga, gulliga såna!) respektive sänkning (damm, otäcka dammråttor, fyyyyy…) Så enkelt som så här:

Lamm

• Den snälla Systerdyster (som tar sitt kall på allvar och skickar bokpaket med godis till sjuklingar)
• Fru Hatt (som alltid, alltid, alltid har tid för omtanke trots att hon har massor omkring sig!)
• Fästmön (som livar upp min tillvaro och som finns med en alldeles lagom hjälpande hand)
• Piggare (som jag ÄNTLIGEN börjar bli!)
• Mamma (som verkligen finns där när hon behövs)

                                                                                                                                                    Damm

• F Voldemort (som är ett av namnen på detta okära barn)
• Disiga morgnar (jaaa, det går verkligen mot höst nu, ofrånkomligt…)
• Marionetter (som viljelöst följer dockhållarens trådryck)
• ”Rapportörer” (som om folk inte själva kan…)
• Färgpatroner till skrivare (varför så sanslöst dyra???)

Read Full Post »

Idag trivs jag!

I morse vaknade jag och blev klarvaken direkt när Fästmöns alarm gick igång vid 6.15. Det var så underligt, så märkligt, men jag var pigg. Jag har känt mig pigg och klar i huvudet och bara yttepytte yr idag. Vilken känsla! Å vad jag trivs med att få känna mig lite pigg och frisk! TACK, Du-Vet-Vem!

Solig och glad och trivs idag!

                                                                                                                                                   Emellertid har jag en tendens att börja springa innan jag kan gå, så jag ska försöka ta det lite piano för säkerhets skull. Det blir en tur till soprummet och en shoppingtur till Tokerian innan jag hämtar Anna från jobbet klockan 13.30. Vi ska då åka vidare till OnOff med Annas nya, men krånglande mobil. Aj, aj! En ny mobil ska inte bara slå av sig så där hur som helst.

Morgonens dis har försvunnit och ersatts med sol. Jag ska försöka inta frukost och sen ta lite ge mig ut med sopor och shoppingkasse. Kan bara konstatera att somliga gör ALLT för att hamna i solen…

Read Full Post »