Inte riktigt klart

Ett oklart inlägg.

---

 

Björken utanför arbetsrummet i dis när jag klev upp i morse. En del av dess blad börjar gulna.

Dagen idag har redan från början känts oklar. Jag försöker piska mig själv framåt, men den tappade sugen från igår är svår att hitta igen. I mitt jobb-sökarsystem låg jag på ett poäng minus sen igår. Det har jag hämtat in. Vidare har jag hittat tre intressanta tjänster att söka. Tänkte vänta till efter-middagen. Jag gillar att arbeta med ansökningar samtidigt. Det känns mest effektivt. I övrigt ältar jag saker inuti och undrar varför jag inte duger. Är det nåt som saknas i mitt CV? Skriver jag usla ansökningar?

Det är bara att inse och acceptera att vissa dar är lite oklara. Men samtidigt vet jag att jag inte ger upp särskilt lätt. Envisheten kan vara både en förbannelse och en styrka. När man söker nytt jobb är den definitivt en styrka. För nånstans finns det ett kanonjobb därute med mitt namn på. Så måste det ju vara, eller hur?

Klarnar dagen, tro?

Möjligen blir det en stund över idag för bokskriveri, men min plan är att ta en djupdykning ner i hösten 2013 under morgon-dagen. Jag har kommit så långt framåt att jag närmar mig samtiden. Och då känns det inte riktigt som med de tidigare åren. Lättnaden tillhör dem, när jag har skrivit om tiden längre tillbaka. Samtiden är svårare, jag känner mig skörare. Den är ju liksom här och nu och jag är mitt uppe i den. Det blir svårare och svårare att skriva ju närmare nuet jag kommer. Jag är rädd att jag ska skriva i affekt, såsom man gärna gör i nuet. Och den där affekten kan ju variera från dag till dag. Idag, till exempel, är det ju en oklar dag. Igår var det en klar dag fram till de tre nejen klubbade ner mig totalt.

Jag läser en vidunderlig bok. Ja, inte vidunderligt hemsk… direkt… eller..? Bokens språk är så fantastiskt poetiskt. Vissa stycken är som rena poesin, dikter, lyrik. Ändå kan de skildra hemskheter. Jag slås av vilka tillfälligheter det är som gör om vi blir lyckade som människor. Framgångsrika eller losers. Och människors grymhet. Människor är verkligen grymma! Det ska verkligen bli spännande att skriva en recension om den här boken…

Den här dagen klarnar förhoppningsvis för min del. Det gäller att utgå från att den blir bättre för var timme. Fästmön ska jobba i kväll, men har ett möte på eftermiddagen och behöver ta sig till jobbet efter lunch. Jag ska försöka ta mig samman i min ensamhet, söka de där jobben, ta en dusch och tvätta håret. Det brukar bli lite klarare då, livet.

Vad händer i DITT liv idag? Är det klart eller oklart? Knacka ner några rader till nyfikna Tofflan i en kommentar så får jag nåt intressant att läsa när jag sätter mig vid datorn nästa gång!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Blekingegatan 32

Ett inlägg om en bok.

---

 

Om jag tidigare var lite nyfiken på Greta Garbo, kan jag inte påstå att den nyfikenheten har minskat. Detta efter att ha läst Lena Einhorns roman Blekingegatan 32. Här får jag som läsare träffa den mycket unga Greta fram till genombrotten i såväl Sverige som Amerika. Och så får jag läsa om kärleken till lilla Mimi. Det här var den sista boken i den gigantiska hög jag köpte för en del av födelsdagspengen från mamma. Tack!

Händelserna i romanen (nej, det är ingen biografi, men den är baserad på verkliga händelser och fakta!) utspelar sig under 1920-talet. Greta Gustafsson bor på Blekingegatan 32 på Söder i Stockholm tillsammans med sin mamma Anna och syskonen Sven och Alva. Pappan gick bort när Greta bara var 14 år. Hon får tidigt arbete som expedit på PUB. Så småningom ”upptäcks” hon där och för stå modell för hattar i PUB:s katalog. Men det är skådespelare hon vill bli. Genom tillfälligheter får hon en kontakt och medverkar i en filmkomedi. Sen kommer hon till Dramaten. Det är där hon träffar Mimi, som blir hennes älskade. Tiden på Dramaten är Gretas lyckligaste i livet. Sen träffar hon Moje, regissören Mauritz Stiller. Och inget blir sig likt.

Det här är en vidunderlig bok – på många sätt. Ett sätt därför att författaren ursprungligen tänkte göra en film om Greta Garbo. Under sju år kämpade hon för detta. Men det blev ingen film, det blev en bok. Och det är jag väldigt, väldigt glad för. Det är en välskriven bok. En del kapitel skildrar tiden efter upptäckten i Amerika, andra kapitel vägen fram till berömmelsen i Sverige. Författaren lotsar skickligt mig som läsare genom de olika tiderna. Man får ett hum om varför Greta Garbo kallas gåtfull – Lena Einhorn lyckas skildra Greta Garbo på ett mycket trovärdigt sätt.

Toffelomdömet blir förstås det högsta.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Dagens citat den 19 mars 2014

Ett inlägg om ord som påverkar.

Jag läser en vidunderlig liten bok just nu. Den kan tyckas liten till formatet och har ett trevligt utseende. På omslaget promenerar en kvinna och hennes hund i skogen.

Det är Annika Östbergs bok Se ljuset i det svarta. Och orden kastar sig på mig, nästlar sig in i det allra innersta. Lite mer om boken kommer vid ett senare tillfälle. Nu bjuder jag bara på detta citat:

[…] Att älta det som har hänt och som jag ändå inte kan göra något åt, vore att göra mig själv blind, döv och förlamad inför det jag upplever nu. Saker som redan skett står absolut stilla, förändras inte och kan aldrig göras ogjorda. […]

Livet är kort. Tack för att du sa till mig att det är en gåva, Annika!

Read Full Post »

Sorgesång

Ett inlägg om en bok.

Tre kronor. Det var vad Siri Hustvedts bok Sorgesång kostade mig när jag köpte den på bakluckeloppis för en månad sen. Det är inte att överdriva att säga att boken var väl värd sina pengar. Denna märkliga bok om förlusten av en pappa, en bok jag läste ut på min egen pappas dödsdag.

En vidunderlig bok.

Bokens jag är Erik Davidsen. Han och systern Inga hittar efter faderns död ett märkligt brev. Erik går igenom faderns papper och dagböcker och bilden av fadern förändras. Samtidigt blir Erik förälskad i sin hyresgäst Miranda, som är förföljd av ett ex. Mirandas sexåriga dotter Eggy har en central roll i handlingen. En annan del av berättelsen handlar om Ingas avlidne man, en känd författare. Inga blir uppsökt av en journalist som hotar att avslöja hemligheter om den döde maken.

Det här är den första boken jag har läst av Siri Hustvedt. Jag har tänkt läsa henne så många gånger, men först nu blev det av. Och jag kan säga att de tre kronorna var väl investerade: det här är en helt fantastisk roman! Jag fångas direkt av såväl teman som valet att som kvinnlig författare vara manlig huvudkaraktär, ett manligt jag, i boken. Fascinerande!

Det blir högsta Toffelbetyg!

Livet är kort.

Read Full Post »

Drakflygarväder, tok-middag och trådlösa funderingar

Ett inlägg om dagen igår och morgonen idag, i och strax utanför Skokartongen.

Idag är det verkligen drakflygarväder! Och faktum är att jag har en drake i min ägo. En svart. Det var den bästa present jag fick av ett av mina gamla ex, en person som annars sällan gav mig så mycket glädje. (Nej, vi passade inte alls ihop och nej, det här inlägget ska inte solkas mer av gamla ex.) Man kanske skulle ta med sig Den Svarte på en flygtur till Gamla Uppsala under dagen??? Så om du ser nåt svart i luften och en tjock tant, också hon i svart, försöka kuta runt under det där svarta i luften – då är det Draken och Skräcködlan jag!

Den behöver få känna luft under sina vingar och idag är en perfekt dag för drakflygning.

I morse vaknade jag faktiskt av ett susande ljud, ett vindljud. Jag klev upp ur sängen och fann att kära Fästmön hade flugit sin kos i blåsten. Idag ville hon promenera till jobbet och samtidigt ge mig sovmorgon. Typiskt då att jag vaknar klockan sju…

Låg kvar i sängen och läste en stund… Fy 17, så illa jag börjar se… Ungefär så här…

Att läsa en bok i sängen är svårt. Glasögon av, glasögon på… Inget funkar optimalt.

Tänk om jag börjar se så dåligt att jag inte längre kan köra bil! FASA! Men jag ser ju rätt bra på långt håll, med linser i ögonen. Värre då på nära håll. Jag kan ju liksom inte växla mellan läsglasögon och enbart linser när jag kör bil…

Förresten läser jag den här boken, ifall du har missat det:

En vidunderlig bok.

Det är en vidunderlig bok, inte helt lättsmält, inte nån bok man sträckläser. Jag måste lägga den ifrån mig då och då. Den handlar om en pappa som har dött och hur hans vuxna barn sörjer efteråt, på olika sätt. Och går igenom hans saker och papper.

I morgon är det sju år sen min egen pappa gick bort. Den dan glömmer jag förstås aldrig. För det var en sån onödig död, det var verkligen inte dags då. Tycker jag. Mr Gud där uppe tyckte annorledes.

Det är den andra dagen i min Spontanvecka idag. Jag har ett par måsten, till exempel ta rätt på tvätt, kanske tvätta en maskin till och gå och handla. Håret ska tvättas – om jag inte vill se ut som… tja, jag vet inte vad…

Funderar på vad vi ska äta till middag idag. Igår blev det en tok-middag, pizza. Det mår varken Anna eller jag bra av.

En annan tok, en Ölandstok.

Jag ska fortsätta nätverka lite på LinkedIn också. I helgen fick jag två nya kontakter, igår ytterligare två. Och det är faktiskt inte bara jag som tar kontakt! Vidare anslöt jag mig till några grupper under gårdagen. Grupper, som jag tror kan vara meningsfulla att delta i inför dagar av jobbsökeri.

Inte vet jag hur det ska bli framöver, men… efter en dag utan sysselsättning kröp det ganska bra i kroppen igår. Förmiddagarna går an. Då skriver jag och så finns det alltid saker att ta sig an här hemma. Det är sen. Eftermiddagarna. Det är då den stora rastlösheten kommer!

Igår eftermiddag twittrade jag med Benjamin på Telenor. Jag har en trådlös nätverksrouter via Bredbandsbolaget/Telenor (Bredbandsbolaget ingår i Telenorgruppen, men har uppenbarligen ingen support via sociala medier – till skillnad från Telenor och flera konkurrenter…) och jag tycker att det har funkat rätt kasst i flera dar. Jag twittrade om detta och strax hörde Telia av sig på Twitter och tyckte att jag skulle byta till dem. En dag senare hade Benjamin på Telenor snappat upp att jag hade problem. Nog var han hjälpsam, men… Vissa saker är det inte smidigt att försöka lösa genom Twitter, faktiskt! Så nu sitter jag här med ett bindningstid på tolv månader och en uppsägningstid på tre för det trådlösa. Bindningstiden går ut i december i år, så det är ju inte jättelång tid kvar. Men frågan är om Telia kan erbjuda nåt som ger mer för pengarna..? Och märkligt nog funkar det trådlösa bättre idag…

Till sist… Vi har tänkt och funderat och tänkt lite till. Igår bokade vi hotell för två nätter och ett dagpass för Stockholm Pride 2013 på lördagen. Det är vad vi har tid och råd med. Ingen av oss vill avstå från den här sommarens enda gemensamma resa utanför länet.

Var sitt dagpass till lördagen i Prideveckan.

Nu börjar morgonen bli förmiddag och nåt vettigt ska jag väl ta mig för. Du är läsuthållig om du har orkat läsa ända hit!..

Livet är kort.

Read Full Post »

Islossning

Barbara Voors bok Islossning kostade mig 30 kronor på loppis. Boken kom ut 2007. Den utgåva jag köpte är inbunden och i fint skick, säkert bara läst en gång före mig. Jag vill aldrig skiljas från den här boken, jag skulle aldrig lämna den till loppis. Den är vidunderlig – hemsk, gripande och fruktansvärt jobbig.

En vidunderlig bok. 

En senvinterdag går Fredrik och hans nioåriga dotter Elin ut på isen. Sen försvinner de. Ett tag efteråt hittas de båda drunknade. Boken handlar om de närståendes tankar och känslor före och efter händelsen: det är frun/mamma Iris, Fredriks vän Daniel, Fredriks älskarinna, Elins bästis Anneli med flera. Var och en har sin egen bild av det som hände. Frågan är vad sanningen är. Var det nån som mördade Fredrik och Elin?

Att läsa en bok om en pappa och dotter som drunknar just när det är sexårsdagen av ens egen pappas drunkning är väl inte det smartaste man kan göra. Så klart att boken griper tag i en mer än andra. Men att läsa om sorg är aldrig fel. Och även om jag bara kunde läsa 50 sidor åt gången gjorde den här boken mig gott, trots allt.

Högsta betyg!

Livet är kort.

Read Full Post »

Ögonblick som förändrar livet

När Annika Östbergs första egna bok, Ögonblick som förändrar livet, kom ut i augusti 2011 skrev jag genast upp den på min önskelista. Och så fick jag den av mamma till julen 2011. Den första bok jag har läst år 2012 är denna som gick rakt in i mitt hjärta. Tack mamma  för att du gav mig boken och tack Annika för att du skrev boken!

Den här boken kanske inte förändrade mitt liv, men den gav mig väldigt, väldigt mycket.

Redan när jag hade läst ett tiotal sidor föll jag pladask. OK, jag var positivt inställd innan, men Annika Östberg kan skriva så det går rakt in i hjärtat – utan att det blir patetiskt. Annika Östberg berättar här om sitt liv i USA och vägen genom missbruk som ledde till mord och fängelse. Även om Annika Östberg inte personligen mördade, gjorde hon inget för att stoppa mördaren. Därför döms hon till ett långt fängelsestraff som egentligen inte är tidsbestämt. Hon tillbringar 28 år av sitt liv i fängelse i USA innan hon kommer till Sverige för att avtjäna ytterligare ett par år och för att under tiden få hjälp att slussas ut i vårt samhälle. I maj förra året blev Annika Östberg fri.

Detta är en vidunderlig bok! Jag fascineras, som sagt, mycket av språket. Den här boken är väldigt välskriven. Författaren går rakt på sak, förskönar inget, inte ens de svåra sakerna eller de saker som är mindre vackra. Jag kanske hade önskat att få veta mer om vissa svåra upplevelser och stunder, men samtidigt förstår jag knappt hur Annika Östberg orka skriva om dem överhuvudtaget…

Det här är en viktig och engagerande bok som dessutom är mycket välskriven. Jag kan bara rekommendera ”alla” att läsa den! Och så blir det högsta betyg, förstås! Ett litet grattis i förskott på födelsedagen i morgon den 6 januari till Annika Östberg! Du har lyckats!

Read Full Post »

Lämna mig inte

I natt läste jag ut en vidunderlig liten bok. Stieg Sæterbakkens bok Lämna mig inte var en gång ett lästips jag plockade upp från Marcus Birro! Marcus Birro, vars krönikor jag älskade, men som jag inte läser längre. Varför? Därför att han gav upp och drog från Sverige när det blåste för snålt och jag tappade lite tro på honom samtidigt som jag förstod varför han drog… Hur som helst, detta var en av böckerna som presentkortet jag fick av Rippe till födelsedagen gick till. TACK!

En vidunderlig liten bok.

                                                                                                                                                              Den här boken börjar lite i fel ände – slutet. En kärlekshistoria som har tagit slut, en ung kvinna har lämnat sin unge man därför att han helt enkelt inte går att leva med. Genom berättelsen förs vi bakåt i tiden och inser VARFÖR han inte går att leva med. Via svartsjuka hamnar vi i svek och tillvarons svarthet. Mobbning. Utsatthet. Ett litet HBTQ-tema också. Ja det låter mycket och kanske rörigt, men det hela blir faktiskt ganska logiskt – trots allt.

För att orka läsa den här boken måste man vara stark. Jag klarde inte av att läsa mer än några sidor v de 239 åt gången för att den berörde mig så starkt. Jag tilltalas emellertid av bokens yttre – det lilla formatet, typsnittet (som jag tror är en Garamond-sort) och pagineringen, som ligger i mitten av marginalen i stället för i botten på sidan eller uppe i övre kanten. Skitnyggt!

Jag ger inte högsta betyg, för boken är lite rörig bitvis och vissa delar har jag svårt att foga samman. Men högt betyg blir det!

Read Full Post »