Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘humor’

Ett loppisinlägg med en snuskig twist.


 

Varning för snuskig litteratur och annat!!! (Fast först kommer det rumsrena.)


Idag är Fästmön ledig
och vi skulle åka in på tre ärenden till stan. Mitt primära var att inhandla underkläder. Gjorde jag det, tror du? Nej. Jag kom hem med en sån här för tio kronor, inköpt på Myrorna där det är halva priset på alla böcker till och med söndag (fast på söndag har just Myrorna i centrala Uppsala stängt):

Jag skulle vara din hund

Bokreafynd på Myrorna. Inte ett spår av underkläder på bilden.


Ett annat ärende 
var att hälsa på äldste bonussonen. Det gjorde vi. Vi botaniserade också, som sagt, i hans välskötta bokavdelning i källaren på Myrorna, men tittade även på andra saker på entréplanet. Vi passerade Röda rummet först. Ja passera är ju fel ord. Vi gick in och glodde, bland annat för att skyltfönstret skvallrade om Maria Lang-fest. En titt in hos Helping Hand, bredvid Myrorna, blev det också. Där fanns en del smått och gott, bland annat veckotidningar om människosmuggling.

Dags att fika blev det sen. Anna var söt och bjöd på nåt sött. Själv tog hon räkmacka – minus brödet. Duktig som håller sig till det hon ska äta!

Innan vi trängdes på bussen hem köpte jag kyckling till middag. Jag trodde att det fanns i frysen och köpte ingen igår när vi storhandlade. Busskortet fylldes på med en hundring innan vi tuffade till New Village igen. Jag är helt slut efter sorlet på Kafferummet Storken

Här kommer först några rumrena bilder från dagens utflykt:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Sen kommer vi då till sånt som roar mig, det vill säga snusk! Och kom ihåg att jag varnade dig!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett ombytligt inlägg.


 

Häromdan läste jag om konstnären Ernst Billgren i Dagens Nyheter. Han ska byta både namn och stil, det förra till Wilhelm von Kröckert, det senare på måleriet.

Inte vet jag om namnet blir till det bättre eller sämre, men lite… ovanligt låter det allt. I själva verket är det ett återvändande till rötterna i Tyskland. Eller om det är ett sätt att få uppmärksamhet. Enligt Ernst… nej Wilhelm von Kröckert handlar det också om att testa vilken betydelse det personliga varumärket har. Han säger bland annat i artikeln:

[…] Jag vill undersöka en eller två saker i varje utställning som jag gör. Den här gången är det om allt verkligen hänger på ens varumärke – eller om det också har någonting att göra med vad man skapar som konstnär. Hur konsten är utförd. Konstkulturen handlar ju så mycket om just varumärken i dag […] 

Vad gäller hans måleri sägs tavlorna bli rävfria. I stället ska han utgå från sina inre bilder. TV-spel och kretskort i mönstren och grälla färger.

Tja… det kanske är dags att göra en Ernst. Billgren, alltså. Eller jag menar Wilhelm von Kröckert. (Icke att förväxla med tvillingarna Höckert från Metropolen Bylhålan, där det fanns MÅNGA Höckert, för övrigt). Jag har länge funderat på att byta till mitt första förnamn och använda mitt tredje förnamn som efternamn. En gång, på en arbetsplats jag snart har förträngt, skrev jag detta ”nya” namn på en whiteboard. Det tog fem minuter innan den första i huset kom springande och undrade om vi anställt en ny person på avdelningen.

Ett alternativt nytt namn kan vara det efternamn min släkt hette på pappas sida innan vi fick ett soldatnamn. Det är ett ganska vackert och tämligen ovanligt namn.

I sociala medier och i cyberspace kan det hända att man byter både namn/nick och ställe också. Kanske till och med… kanaler och genrer. Och vad jag menar med det är…

for me to know and for you to find out…

Tofflan i sin Leffemössa

Tofflan eller GW?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett trotsigt inlägg, mest för dig som inte finns på Instagram.


 

Idag blev jag påkommen med mitt trots. Jag trotsade såtillvidapass att jag promenerade på den del av banan som var markerad med en stor CYKEL. Ja va tusan, cyklister har ju egna trafikregler, det vet ju alla, så därför trotsade jag.

Men just som jag skulle föreviga mitt trots dyker fru B upp. På cykel. På gångtrafikanternas sida, för övrigt. Men jag fattar om det känns fel att cykla på vänster sida, det gör jag. Fru B, Adjunkten, som så många av oss var förälskade i när det begav sig. Idag hade vi tid att prata en stund. Jag hoppas att det blir en fikaträff nån gång framöver. Det var några år sen vi umgicks. Typ tio eller nåt…

Går på cykelbanan

Dagens trots: Här går jag på cykelbanan.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om olika tycke och smak.


 

Det är synd om Filippa Bark. Enligt Expressen hånas hon i sociala medier för sin medverkan i Melodifestivalen 2015. Och så har man lagt in följande citat om henne:

Reaktioner på nätet om Filippa Bark

Skärmdump från Expressen.


I skärmdumpen ovan, 
som består av citat från sociala medier om Filippa Bark, ser jag inte några direkt hån av henne. Gör du? Men Expressen vidhåller och skriver följande om senaste lördagens deltävling:

[…] Under gårdagens sändning så rasade debatten om Filippa, spelad av Sissela Benn, på sociala medier och i Expressens liverapport. […]

Alltså, får man inte tycka att nån artist som uppträder i skattefinansierad TV är dålig? Måste man tycka att alla är bra? Eller vad menas? Vad hände med den berömda yttrandefriheten, Expressen? 

Sanna Nielsen tycker att det är näthat och skriver på sin Facebooksida:

[…] det gör ont i mig när jag ser alla påhopp och kränkningar av personer som medverkar i programmet. Det är näthat och det är inget jag tolererar på min sida. Snälla, tänk efter INNAN ni skriver vad ni känner så vi har en god ton här inne. Hädanefter tar jag bort kommentarer som är kränkande […]

Nu följde jag ju inte vad som skrevs i sociala medier om Filippa Bark, men kanske sades det hånande och kränkande saker. Jag publicerar själv inte kränkande kommentarer på min blogg – vissa skickar jag emellertid vidare. Och visst bör man inte vräka ur sig precis vad som helst, men alltså… Smaken är som baken – delad – åtminstone när det gäller din och min uppfattning om vad som är underhållning… Och olika tycke och smak måste vi få ha. Vi måste också få tala om att vi har det.

Jag tillhör dem som inte gillar karaktären Filippa Bark – i Melodifestivals-sammanhang, notera! Jag gillar inte komiker så särskilt mycket överhuvudtaget, allra minst på fel ställen. Filippa Bark tillhör emellertid dem jag i vanliga fall kan tycka är roande. Men… Melodifestivalen är en tävling i sång och musik och jag förstår inte varför man alltid ska ha med en eller flera komiker i programmet. Varje år, liksom. Det är tröttsamt. Jag tycker inte det här är nåt skojprogram. Det är underhållning, men det är, som sagt, en musiktävling.

Skämten är dessutom, i nio fall av tio, under bältet. Vidare är en del skämt i sig hånande – fast då är det minsann komikern själv som hånar. Jag tänker till exempel på när Filippa Bark tjötade med en av debutanterna i den första deltävlingen. Daniel Gildenlöw sjöng en känslosam och djup sång om en familjemedlem som lämnat familjen. Filippa Bark var väldigt på honom och skrek (ja, skrek!) flera gånger:

Det var inte ditt fel, det var inte ditt fel!

Även om jag inte tyckte att låten var särskilt bra, tycker jag att Filippa Barks uppförande var riktigt jävla dåligt. DÄR kan vi snacka om hån! 

Mitt omdöme om Filippa Bark i första deltävlingen var:

[…] Kvällens skäll: Filippa Bark, som bidrog till att tävlingen delvis hölls på dagisnivå. […]

Mitt omdöme om Filippa Bark andra deltävlingen var:

[…] Kvällens Filippa Bark: Sluta. Varför är nio av tio skämt under bältet? Varför detta TRAMS? :-( […]

Min rättelse av Filippa Bark i  tredje deltävlingen var:

[…] Kvällens nej: Filippa Bark. Östersund ligger mitt i Sverige. […]

Jag tycker inte att jag hånar Filippa Bark. Jag yttrar mig om hennes framträdande i TV. MEN… jag skulle önska att Melodifestivalen inte hade komiker med i programmen. Sånt kan få vem som helst att roas – och oroas. För övrigt gillar jag och roas av Filippa Bark och skratta – i andra sammanhang.

Nej, jag kan inte tycka att Filippa Bark hånas om hon får läsa liknande saker som jag har skrivit om sig själv. Att håna och kränka nån – och att förtala – det är till exempel att skriva i sociala medier att nån har supit bort jobb eller är psykiskt sjuk. För tänk om såna ord råkar vara sanna. Vilken skada kan de inte göra då? Och om de inte är sanna… Hur tror du att det känns..? Hur ont tror du att det gör?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett felaktigt inlägg.


 

På våra shoppingturer idag, å yrkets vägnar för somliga av oss, blev jag lite förskräckt och undrade om ICA Heidan möjligen har blivit inspirerad av Tokerian. För en skalad banan bland rengöringsmedlen känns inte riktigt… rätt…

Banan o Ajax på ICA Heidan

Förbjuden frukt, skulle jag vilja säga, bland rengöringsmedlen.


På Tokerian kör man på i samma stil som vanligt. 
Här har nån tyckt att en burk läsk hör hemma bland doftljusen.

Doftljus och Cola på Tokerian

En burk läsk bland doftljusen på Tokerian.


En del affärer…
utvecklar sig… medan andra… håller ställningarna i tokerier, så att säga.

Men tokigast av allt var att träffa min och Rippes före detta kollega M på Tokerian – lite mera mörkhårig än sist. (Själv är jag ljushårigare…) Ett oväntat och framför allt kul återseende, verkligen!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett familjärt inlägg.


 

Min familj och nära släkt är inte precis några klaner, snarare tvärtom. Av min ursprungliga familj återstår min mamma och jag. Därför är det väldigt praktiskt och gott att få låna Fästmöns familj. I helgen blev det oväntat besök av yngsta bonusdottern, så Anna och jag tuffade ut till Morgonen igår för att träffas.

Tommy  Maxi Frida Anna Elias Jerry

Tommy, Maxi, Frida,. Anna, Elias och Jerry – nästan hela bandet. Fotografen, det vill säga jag, var visst yr i mössan, för bilden blev tyvärr oskarp.

 


På köpet fick ju också träffa
yngste bonussonen och hans pappa samt Fridas Tommy. (Äldste bonussonen träffade vi först i Himlen, men han blev så arg på mig så han ville inte följa med. Man kan nästan tro att han har fått temperamentet efter mig – som han inte är köttsligt släkt med…) Jag hade föreslagit att vi skulle skypa med äldsta bonusdottern uppe i norr, men ingen av oss har skype på sin mobil, så Jerry körde Facetime. Det gick bra det med och det var roligt att få se Linn i mobilens display och prata några ord med henne. Sen kanske hennes pappa blir mörkrädd när räkningen kommer, för lite oklart är det vad Facetime kostar…

Syltkaka

Syltkaka som Anna köpte med oss. Munken hann jag inte fota.

Jerry är så duktig med sin diet och för den som följer densamma hade han gjort iordning bär med grädde och nötter. Det var nog bara Elias och jag och möjligen Tommy som smockade i oss munkar med glasyr och syltkakor. Ja va 17, man vill ju inte riskera att bli liten och klen och få gå på Frälsningsarmén.

Idag blir det med all säkerhet påfyllning av kakfaten. Vi har en födelsedag i familjen och tänkte ta oss dit för lite uppvaktning. Det är Annas snälla mamma som fyller år. Just det faktum att hon är så snäll gör att man vill uppvakta henne även om det är en ojämn födelsedag.

Det känns lite i hjärtat när jag vet att min egen lilla mamma sitter ensam i helgen. Samtidigt vet jag att hon har stort nöje och fint sällskap av det sportevenemang som pågår just nu. Ibland föredrar hon sporten framför att umgås med sin dotter per telefon, men ett samtal blir det i alla fall senare idag – veckans Trisslott ska ju skrapas!

I kväll ska vi sno ihop en broccoligratäng. Det blir förstås under Annas ledning, jag står bredvid och är i vägen tittar på och lär mig. Men nu är det dags att tänka på det yttre och hoppa in i duschen. Det går inte att åka på kalas med skitigt hår.

Slutligen bara en bild på hur jag återigen KBT-tränar min katträdsla, för dig som inte kan följa mig på Instagram (@tofflisen). Här ser det ut som om Maxi har tagit över och knäppt en ”självisk”, som vi kallar dessa falska selfies. Maxi i förgrunden, alltså och jag bakom:

Jag o Maxi

Maxi tog en ”självisk”.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett vårdande inlägg.


 

Besök i vården kan vara… utmattande, jobbiga, behagliga, ledsamma, glada… Men gemensamt för just mina besök i vården är att jag blir trött. Idag bestämde jag mig för att fylla på med lite galenskaper och intryck i andra hand. Eller second hand, som vi säger på svenska.

På vägen hem från vårdbesöket svängde jag in till Återbruket. Återbruket flyttade för ett tag sen från en plats ganska nära där jag bor till en plats en bra bit bort från mitt hem. Har man bil är det emellertid lätt att ta sig till den nya affären, som ligger i Boländerna här i Uppsala. Affären känns luftig och rymlig, men böckerna står fortfarande inte i bokstavsordning, skyltningen är åt skogen och personalen… underlig. Jag stegade fram till disken och bad nästan om ursäkt att jag störde tre pladdrande personal med en prisfråga: jag ville veta vad EN bok kostade. En personal talade om att priserna var skyltade och så började h*n rabbla ett mantra. Jag avbröt och sa att befintlig skylt inte uppgav priset på EN bok, bara paketpris om man vill köpa fem eller fler böcker. Personalen började rabbla sitt mantra igen. Jag gick därifrån. När jag sen skulle betala frågade jag en annan personal om styckepriset på böcker, en hel hög ville jag inte köpa. Jag fick betala fem kronor styck för två inbundna böcker med skyddsomslag och i fint skick!

Från Återbruket följde också en söt liten vas med blåklint på med hem samt en brittisk pryl till Fästmön på skoj. Jag stannade en stund framför en Billy rödbrun bokhylla med glasdörrar. Hundra spänn skulle de ha för den… Den var lite skavd på ena gaveln samt på ett hyllplans kant, men för att ha böcker i var den definitivt värd en hundring. Den fick då stå kvar, för en hundring är ändå en hundring när man inte uppbär lön…

Innan jag for hem svängde jag över gamla E4:an till Myrorna i Boländerna också – jag var ju så nära. Äldste bonussonen jobbade där i höstas, men är nu tillbaka inne i stan. Det gick att besöka stället ändå. Personalen är trevlig och hälsar på alla kunder. Det är ordning bland sakerna och böckerna står i bokstavsordning. Ingenting fick följa med hem därifrån, men jag provsatt en skrivbordsstol. Priset var hundra kronor och stolen i bra skick, dessvärre inte vickbar. Jag får allt fortsätta sitta vackert i min trasiga ett tag till.

Hemma igen och trött som jag vet inte vad… Det blev uppvärmt kaffe, TVÅ kanelbullar och en skrapad Trissnitlott. Tänkte vila, men grannen började borra… Messade ett grattis på namnsdagen till yngsta bonusdottern. Sen messade jag hennes mamma om toalettbesök och annat. Trodde jag. Sms:et gick till Frida… Ja, ja, jag SKA försöka vila lite. Annars vet jag inte vad jag skriver här.

Här är några bilder från mina second hand-besök idag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 359 andra följare