En måste klaga lite också…

Ett inlägg om exponerade kroppsdelar, oönskade kontakter och en dålig app.

---

 

Inte moget, men syns endast hemma.

När nu förra inlägget var så rosaskimrande och glatt måste jag givetvis kompensera med ett svartare och ilsket. Maj månad kan vara så härlig, så lagom varm och det är den nu. Värmen kom bara lite plötsligt. Med den upptäckte jag också att mina gamla hyresgäster talgoxarna har återintagit sin bebislya. Inget fel med det heller! Det enda som är fel med sköna maj just nu är alla nakna kroppsdelar som okända människor helt ogenerat visar upp vid de mest opassande tillfällen och platser.

Men skärp er! Shorts och linne är OK hemma, badkläder är OK på badstranden! Vuxna människor i kortbyxor känns inte… moget. Oskönt!

 

Några som aldrig tycks skärpa sig är dess förskräckliga telefonförsäljare. Jag orkar inte med dem, vill inte ha nån kontakt med dem. Därför har jag NIXat båda mina telefoner. Men ändå slinker samtal som det från Assistansbolaget för ett tag sen igenom.

Hur kan det komma sig? Kollar ni inte NIX-registret innan ni ringer?

frågar jag alltid. Från Assistansbolagets säljare fick jag sedvanligt svar:

Nä vi kollar inget register, vi får bara listor med nummer vi ska ringa.

Jag glömde fråga varifrån/från vem dessa listor kommer, men jag glömde inte att berätta att jag anmäler alla företag som okynnesringer mig till DM-nämnden. Dessvärre blev jag i fallet ovan synnerligen besviken på DM-nämndens mejlsvar som kom i lördags. Så här skriver Axel Tandberg till mig, kursiveringen och rödmarkeringen är dock min:

Bäste Ulrika H,

DM-nämnden har mottagit din anmälan mot Assistansbolaget.

DM-nämnden har, i enlighet med SWEDMAs och Föreningen Kontaktas (f.d. SCCF) branschöverenskommelse, en fastställd praxis att det som huvudregel inte är tillåtet att i försäljnings-, marknadsförings- eller insamlingssyfte ringa till privatpersoner som har låtit registrera sitt fasta telefonnummer i spärregistret NIX-Telefon. Det finns dock undantag från huvudregeln. Dessa undantag är när

· det föreligger ett etablerat kundförhållande (ingånget avtal) mellan marknadsföraren och konsumenten och samtalet avser erbjudanden om samma typ av varor eller tjänster

· samtalet genomförs inom ett år efter det att avtalsförpliktelserna fullgjorts, då anses kundförhållandet bestå.

· konsumenten lämnat sitt uttryckliga medgivande till att bli kontaktad.

Vi kommer nu att informera företaget om det inträffade samt om reglernas innehåll samt be dem att kontakta dig via e-post för att informera dig om varför samtalet ringdes.

Med vänlig hälsning

Axel Tandberg
Jur.kand.
Sekreterare i DM-nämnden

Men hallå! Jag vill inte ha nån kontakt med Assistansbolaget! Det var ju därför jag liksom anmälde dem. Lika lite som jag vill ha telefonsamtal från dem vill jag ha mejl. Därför svarade jag:

Tack för ditt svar! Men att be företaget ifråga MEJLA mig är jag inte alls nöjd med. Jag vill INTE ha någon kontakt med företaget, jag vill inte ha oönskad reklam. Det är skälet till att jag har NIX på båda mina telefoner. Vidare har jag heller aldrig varit kund hos företaget och jag har inte gett något medgivande till att de får kontakta mig. Detta gäller även att DM-Nämnden inte får be företaget kontakta mig. ABSOLUT INTE!

//Ulrika H, arg

Som grädde på det ilskna moset  kan jag slutligen inte låta bli att nämna ICA:s app. När den först kom var den OK, men ganska snart började den strula. Den var seg och ibland ville den inte starta. På senare tid har den börjat skicka dubbla notiser av erbjudanden till mig också, men bara det ena går att ladda ner på mitt kort. Det andra ligger kvar som oläst. Irriterande! Efter den senaste uppdateringen hoppades jag att den buggen var löst. Icke! Besviken blev jag också att bara vissa ICA-användare – med konto i ICA-banken, står det – kan logga in med mobilt bank-ID. Alltså jag har ett plastkort, ett betalkort, som är knutet till ett konto till vilket jag varje månad har en automatisk överföring av en matpeng. Varför anser ICA att detta inte är nåt konto? Dåligt, dumt och fel!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Månpockets aprilsläpp

Ett pocketbokligt inlägg.

---

 

För flera dar sen trillade det in information om Månpockets aprilutgåvor i min inbox. Dessvärre strular e-posten fortfarande och jag har inte kommit till skott med att skaffa en ny mejlleverantör (det är ju så mycket som redan är knutet till den e-postadress jag har…) – därav dröjsmålet med detta inlägg. Men här kommer några titlar som jag tycker är intressanta – på ett eller annat vis:

Simma med de drunknade av Lars Mytting
När en vackert snidad träkista dyker upp efter farfars begravning vänds tillvaron upp och ner för Edvard. Han har vuxit upp hos sin fåordige farfar på landsbygden, men beger sig ut i världen för att finna svar på sina livsfrågor. Sökandet leder honom till Shetlandsöarna och Frankrike där han tvingas gräva i de mörkaste hörnen av sin familjs historia, sammanvävd med de stora tragedierna i Europa under 1900-talet. Detta låter som en riktigt spännande släktkrönika!

 
 

Vita Spår av Emelie Schepp
På Norrköpings centralstation står ett tåg stilla i den kalla vinternatten. Ombord har en ung kvinna hittats död. Hennes fingrar är blodiga och från munnen droppar ett vitt skum. Med sig hade hon en väninna som nu är spårlöst försvunnen. Vilka är kvinnorna? Och vad har hänt dem? Jana Berzelius kopplas in som åklagare, men fallet gör att hon återigen ställs öga mot öga med sitt dunkla förflutna. Hon måste hon hitta den misstänkte innan polisen gör det.
Jag har inte läst Emelie Schepp än, men jag ska, jag ska!

 
 

Varats olidliga lätthet av Milan Kundera
De lever i exil i Schweiz efter den ryska ockupationen av Tjeckoslovakien. Tereza älskar Tomas djupt men svartsjukt. Hans älskarinna Sabina, konstnär, inleder ett förhållande med Franz, olyckligt gift universitetsprofessor. Tomas och Tereza återvänder till sitt hemland och fråntas möjligheterna att arbeta i sina yrken. Franz reser som fredsaktivist till Kampuchea och Sabina hamnar i USA, skeptisk mot både kommunism och kapitalism. Varats olidliga lätthet från 1984 sammanfattar vår tids politiska, moraliska och erotiska dilemman och har blivit en modern klassiker. Jag såg den på bio. Jag minns den bland annat därför att jag alltid gav den fel titel, typ Tillvarons obändliga varaktighet… Och Lena Olin, förstås…

 

Feberfågel av Maria Nygren
I en febrig augustihetta är den före detta polisen Linn ute i skärgårdsidyllen Sejdarö på Ålands hav. Under täckmanteln att fotografera öns fågelliv utreder hon varför så många olyckor drabbat öborna. Enkla försäkringsbedrägerier visar sig vara något helt annat och djupt fördolt finns en hemlighet. Är orsaken till olyckorna övernaturlig eller världslig? Feberfågel rör sig i gränslandet mellan förnuftet och den gåtfulla naturen – både den mänskliga och den yttre runt om oss.

 

Go’ läsning önskar jag dig!!!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Påfyllning

Ett påfyllt inlägg.

---

 

Elliot satt med vid köksbordet när vi fikade.

Igår kväll fick jag fint besök. Det blev en rejäl påfyllning av Elliot-kontot, för strax efter halv sju plingade den hårige killen på dörren här. Med sig hade han sin mormor som jag inte har träffat sen… jag vet inte när. Det blev med andra ord lite vänskapspåfyllning också. Jag försökte ta några nya bilder på den söte herrn, men det var höstmörkt i köket. Dessutom hörde han så många ovanliga ljud att han var lite på språng hela tiden. Är man vakthund så är man.

Elliots mormor och jag drack kaffe och åt kletiga kanelbullar. Det fick ju blev veckans go-fika för min del eftersom det inte blir nåt fredagsfika i morgon på jobbet. Fast… sen visade det sig att det bjöds på go-fika idag i stället. Bulle med sylt kunde jag inte låta bli…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det var intressant att få en lägesrapport av Elliots mormor. Vi var båda i en liknande tuff situation för ett tag sen, men nu hoppas vi att det har vänt. Inget är klart inför framtiden. Däremot ser den inte lika nattsvart ut som tidigare för nån av oss. Personligen hade jag börjat misströsta lite över över resultatet av ett möte för ett tag sen. Idag kom mejl att det inte fanns nåt resultat att redovisa än. Det är tålamod som gäller, alltså.

Min dag på jobbet har också på sätt och vis inneburit påfyllning. Jag har fyllt på med ord i ett par InDesign-mallar. Det vore att ljuga att säga att påfyllningarna har gått smidigt. Vissa stunder har jag känt mig säker och fått mycket gjort, andra stunder har jag känt mig osäker och gnällig. Framåt seneftermiddagen skulle jag påbörja en ny trycksaks-layout och det strulade så mycket att jag fick springa på toa akut. Då är det inte roligt. Men att gå ifrån ett tag kan hjälpa liksom att slå ihop huvudet med närmaste kollegan. Till sist funkade mallen som den skulle. Och när det funkar är det roligt.

Ingen idé att det kommer några ungar till tanten. (Halloweensaken och den afrikanska figuren på bilden kostar 50 respektive 125 kronor på Myrorna i Boländerna i Uppsala.)

Idag fick vi veta att vi inte får vara på jobbet i morgon på eftermiddagen. De anställda jobbar fyra timmar och vi konsulter får inte vara på arbetsplatsen när reception och vaktmästeri är stängda. Kollegan och jag fick därför jaga våra konsultchefer för att informera om detta. Jag fick inte svar från min förrän jag kom hem i kväll. Plötsligt finner jag alltså att jag bara jobbar till klockan 12 i morgon. Eftermiddagen vet jag inte vad jag ska fylla på med – kanske en bunke godis, för det är ju Halloween, trots allt. Inte för att jag tänker ge bort nåt till några utspökade barn utan för att jag vill äta godis själv. Förresten vet nog ungarna på gården att det inte är nån idé att plinga på hos mig. Tanten är snål när det gäller godis.

Jag hoppas få tillbringa helgen med min Fästmö, men inget är bestämt än hur eller var. Det kanske klarnar framåt aftonen. Jag vet inte hur hon jobbar idag, så jag vill inte ringa ifall hon jonglerar med tanter eller farbröder i stället för att vara hemma.

Nu ska jag fylla på min lekamen på utsidan med schampo och duschcreme för att få upp värmen. Sen blir det macka, lite läsning och 100 Code klockan 21.

Vad har DU för dig denna torsdagskväll??? Skriv gärna några rader och berätta, för nyfiken är jag fortfarande.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Gott och sånt

Ett inlägg om det goda i livet.

---

 

Det finns en sak som hela tiden går uppåt i mitt liv – och det är vikten. Jag försöker stundtals hålla igen, tacka nej, inte köpa hem, men… det är lika bra att erkänna att jag tröstäter en hel del. Visst är jag van att vistas i mitt hem. Fast om jag finge välja skulle jag mycket hellre gå till ett jobb om dagarna och komma hem trött om kvällarna. Det är oerhört tärande på många sätt att klättra på väggarna, nämligen.

Exempel på vad jag tröstäter:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nu gör jag vad jag kan för att förändra min situation. Det vet människor omkring mig, såväl nära och kära som myndighetspersoner. Att konkurrera med mellan 200 och 400 människor varje gång jag försöker komma vidare i livet är inte det lättaste när man inte längre är nån ungdom. Inte i min bransch. Där ska alla vara 35 år högst och samtidigt ha 20 års erfarenhet.

Jag jobbar på att lära mig acceptera att det inte går att ändra vissa saker. Som ålder, till exempel. Däremot skulle jag mycket väl kunna ändra min vikt. Men det är tungt på många sätt och då kommer vikten inte ens i andra eller tredje hand.

Igår hade jag en proppfull dag, med mycket prat och babbel och en hel del stress. Det var nästan så att jag för en stund trodde att jag befann mig på en arbetsplats när jag pratade i fasta telefonen, mobilen ringde och nån plingade på dörren – samtidigt. Och så kom det lite mejl och sms och nyhetsuppdateringar också, för säkerhets skull. Men naturligtvis var det en positiv stress. Jag kan konstatera att det verkligen är så att inte alla människor vill mig ont. Det finns väldigt många människor som vill mig gott. Faktum är att de goda och snälla är fler än de som vill sabba, förstöra och vara elaka.

Helt optimalt för denna positiva känsla av stress var det emellertid inte att försöka förnya prenumerationen på mitt virusskydd strax före läggdags. Eller, det var så här att jag började i tid, men blev avbruten. Och när jag skulle fortsätta strulade det förstås hela tiden. Det vill säga, pengarna var dragna och installationen misslyckades. Jag grinade nästan och tänkte att jag i värsta fall får ta med mig datorn till expertisen på midsommarafton. Men så i morse hade installationen plötsligt gått igenom – utan att pengarna hade blivit dragna flera gånger än en. Det känns gott att kunna leva lite tryggare i cyberspace ett tag till.

I kväll är jag och får mitt hår fixat av ett av mina M. Efteråt har Fästmön lovat att bjuda på thaimiddag på stan. Det är ju nåt gott jag inte säger nej till! Och så äter jag lite för mycket. Igen. Det där med vikten får vi ta… nån annan dag, tror jag.

Ha det riktigt gott i kväll! Har du inte gjort det än, så kolla in min boktävling. Jag tänkte ha dragning i helgen, typ midsommardagen eller nåt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vardag igen

Ett vardagligt inlägg.

---

 

Att alla spännande jobb finns i Stockholm är lite av en insekt i arbetsklubban… (Klubborna hittade jag i ett glas på Restaurang Kreta i Förorten.

Äntligen blev det lite vardag igen! Det vill säga, jag är hemma hos mig och kan sitta och skriva i, för mig, normal arbetsställning: jag sitter i min trasiga kontorsstol (bara sitsen som har spruckit), med benen i kors framför datorn. Idag vaknade jag strax efter klockan sju, en alldeles perfekt tid när man har massor att göra. Som vanligt inledde jag dagen med att söka tre jobb. Jag måtte ha världens tur, för jag hittar intressanta tjänster, alltså jobb jag verkligen skulle kunna tänka mig. Det enda smolket i bägaren – eller insekten i klubban – är att de flesta spännande jobb inte finns här utan i Stockholm. Hur det blir med pendlingen vete 17. Tågtrafiken strular ju typ hela tiden och bil kan vill jag inte ta till Stockholm… En sund människa kör inte bil i innerstan.

Mitt kylskåp den 15 juli 2014, en sorglig historia.

På min agenda för övrigt idag står att ta en lång dusch när jag har skrivit det här inlägget. Därefter blir det marsch pannkaka till Tokerian, eftersom jag inte var där igår. Mitt kylskåp behöver verkligen fyllas på! Det innehåller några droppar fil med bäst-före-datum idag, några deciliter mjölk med bäst-före-datum i förra veckan, en skvätt Pro Viva svartvinbär, en halv kaviartub, fem öl, ketchup, lite smörgåsgurka, några svarta oliver, hostmedicin, vattenflaskor, en halvfylld bunke tzatziki (osäkert om den lever), en liten ostkant, några matskedar Bregott havssalt och en klick räksallad. Jag undrar vad nån kändiskock skulle kunna laga till av det? Men det behöver jag ju inte undra särskilt länge, för hit hem kommer ju inga kändiskockar… Nä, mitt kylskåp är en sorglig historia idag. Sammanfattningsvis: kylskåpet ekar lätt och behöver färska varor!

I eftermiddag ska jag ner till stan och lägga mitt huvud i M:s kompetenta händer. Kalufsen ska bort, jag vill bli sval i nacken igen! Sen ska jag stråla samman med Fästmön och Elias och hänga med dem tills vi går till vår gemensamma nämnare för att lämna barn och hämta docka. Ja det där med docka är en datorgrunka som jag ska förklara bättre när den är installerad! Anna har en del ärenden på stan och jag kan alltid glo på böcker. Avslutningsvis äter vi middag nånstans. Jag hade hoppats på fint väder och kall öl, men dan ser glåmig ut. Det tycks ha regnat rejält i natt och det kommer säkert mera från ovan.

Vad gör DU idag då??? Har du semester, jobbar du dina sista dagar före semestern, har du just återvänt från semestern eller är du som jag, ofrivilligt – eller frivilligt! – ledig??? Skriv gärna några rader och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Så går dagen…

Ett både klipskt och oklipskt inlägg.

---

 

Nyklippt.

Jorå, jag tog mig till frissan igår kväll. Tack och lov kunde jag vila lite på eftermiddagen, även om det var med en mobillur vid örat. Måste ju uppdatera familjen samtidigt som jag vill kolla av läget med dem. Mamma och Fästmön, alltså.

Det var skönt att få håret klippt. Eller rakat, snarare. Det går snabbt för frissan, vilket min rygg var tacksam för. Jag fick ändå göra två avbrott och ställa mig upp och räta ut den ihoptryckta raden av kotor. Det bästa av allt är att håret blir väldigt lättskött för mig. Det är bara att tvätta och så ha i lite mousse i det blöta håret. Klart!

Eftermiddagarna och kvällarna är ofta bättre värkmässigt sett. Morgnar och förmiddagar kan vara helvetesstunder. Idag var inget undantag. Jag har legat på köksgolvet i omgångar. Tack för Wordfeud, som distraherar mig! Idag har jag till exempel fått skratta åt att hetero är ett ogiltigt ord och så har jag skrivit

KÅT

två gånger i en spelomgång. Du vet…

Little things amuse little minds.

Har jagat HR-människor på jobbet för att kolla vad jag ska göra med mitt sjukintyg. En kopia ska till chefen, originalet till Försäkringskassan när det kommer papper därifrån. Tyvärr upptäckte jag att doktorn har skrivit fel på sjukintyget. Min chef tyckte att det var bäst att jag kollade upp det så inte Försäkringskassan strulade. Det blev ytterligare några samtal, men nu ska jag få hem ett nytt och korrekt sjukintyg. För det är faktiskt så att jag visst kan få tillbaka min arbetsförmåga i nuvarande arbete efter sjukskrivningen! Doktorn hade kryssat nej i stället för ja…

Nej skulle ha varit ja.

Nu har jag kört en maskin tvätt.  Jag inväntar att ryggen ska bli medgörlig så att jag kan böja mig ner och plocka ur tvätten ur trumman och hänga upp de rena persedlarna. Sen ska jag ladda för en lätt promenad utomhus. Om ett par timmar eller så.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Mumien

Ett inlägg om en film.

En gång när jag var ganska liten, typ tio bast eller så, såg jag Boris Karloff i filmen Mumien vaknar. Efter den filmen kunde jag inte sova på flera månader. I kväll visade TV6 Mumien fast från 1999. Jag hade fullt sjå att hålla mig vaken.

Den sentida filmen klassas som action i TV-tidningen, men är i själva verket mest komedi. Som sin föregångare handlar det dock om en förbannelse och en mumie som väcks till liv. Mumien som blir levande är en överstepräst som strulat med Faraos kvinna. Prästen mumifierades och begravdes levande – tillsammans med en massa otäcka kryp. Genom att ta sig in i gravkammaren väcks prästen/mumien till liv. Förbannelsen släpps lös sen en bibliotekarie (!) öppnat De dödas bok. (Dessa klåfingriga litteraturmöss!)

Vad tycker jag om 1990-talets mumie då? Tja, två och en halv timme (inklusive reklampauser) är lite väl långt. Det hjälpte inte heller med ostbågar och öl. Nej, visserligen är det häftiga effekter och snyggt filmat, men spännande är det inte, bara tramsigt.

Toffelomdömet blir lågt. De två tofflorna får filmen för effekterna och filmningen, ingenting annat.

Livet är kort.

Read Full Post »

Ska man glädja sig åt det lilla eller ska man..?

Ett inlägg om glädje och ilska, ungefär.

För ett tag sen köpte NTM-koncernen, som också äger Lokalblaskan och de båda byhålebladen Motala &Vadstena tidning och Corren med flera, upp lilla UppsalaTidningen. Det är en av de bättre gratistidningar jag har läst och den delas ut till alla hushåll här en gång i veckan. Fram till dess att UNT distribution AB tog över. Då tog det plötsligt fem (5) veckor innan tidningen hittade till min postbox.

NTM-koncernen köper upp tidningar och sajter som kan tänkas vara konkurrenter. Uppsala.com är ett annat exempel. Webbplatsen har blivit uenntefierad. Självklart är jag rädd att UppsalaTidningen ska gå samma öde till mötes. Men sen två veckor tillbaka dimper den åter ner igen i min postbox en gång i veckan, vilket jag är glad över. Så länge den får vara som den har varit – och utvecklas som den har utvecklats.

Idag kunde jag läsa att UppsalaTidningen sedan den 12 september delas ut samtidigt som morgontidningarna. En del hushåll får till och med tidningen redan vid midnatt. Det tycker platschefen Björn Löfqivist är en styrka. Jorå… fast… Jag har då inte sett tidningen på morgonen. Här. Ännu. Det kanske tar ytterligare fem veckor? Men det är möjligt att den ligger nere i postboxen. Dit lallar jag inte i morgonrock för att leta på torsdagsmorgnar. Om jag ska få den på morgonen vill jag ha den i min tidningshållare utanför min ytterdörr, tack. Där UNT hamnar om man prenumererar på den, vill säga.

Det här är en bra gratistidning!

På UNT Distribution AB säger regionchefen Jan Persson att reklamationerna bara är en promille.  Det vill säga… det är lite fler än tusen hushåll som har klagat på att man inte har fått tidningen, eller hur ska jag tolka ”reklamationer”? Problemen beror, enligt Björn Löfqvist, på att Postens postnummerområden inte stämmer överens rent geografiskt med UNT Distribution AB:s utdelningsdistrikt. Nehej… Men… när jag var UNT-prenumerant fick jag alltid min tidning. Varför strulade det med UppsalaTidningen under fem veckor? Ett tungt vägande skäl KAN ha varit att ingen läste mina mejl som jag sände till reklamationsadressen. Jag fick i alla fall inget svar förrän jag kontaktade en person på redaktionen (som ju inte har med distributionen att göra, men…) Då hände det nåt.

Fast… jag kanske ska vara glad med det lilla..? Glad att jag numera får tidningen, för den är som sagt både bra och läsvärd och dessutom är den gratis. Och inte är det så att jag måste ha den på morgonen, inte. Närå, bara jag får den är jag ganska nöjd och glad.

Men… jag undrar väldeliga hur det är med ägarförhållandena inom NTM-koncernen – och inom UNT, framför allt. Nån hugad journalist som vågar sig på att gräva lite i detta? För vad jag förstår är delar av UNT fortfarande ägt av en stiftelse? Nån frivillig grävare? Nä, skulle inte tro det… Vilken David vågar sätta sig upp mot Goliat?

Nån som vågar gräva i detta? Troligen inte.

Härom kvällen var det ytterligare en grej som nån liksom skröt om som skulle vara så bra och hej och hå. En person som jobbar fackligt twittrade om att nu skulle vi som tillhörde just den här a-kassan minsann slippa betala arbetslöshetsavgift. Mitt facks a-kassa var den första att ta bort den här avgiften.

Vet du vad det handlar om? Elva kronor. ELVA (11) SPÄNN! 

Hela avgiften till a-kassan som jag betalar är idag 119 kronor i månaden. Från och med november ska jag betala 108 kronor. A-kassan ger mig med ena handen ersättning, men den tar samtidigt en avgift för detta. Nog hade jag jublat om jag hade sluppit att betala a-kasseavgift helt och hållet så länge jag är arbetslös. För som arbetslös slipper jag nämligen redan sen tidigare att betala de där elva kronorna.

Ovanpå detta betalar jag min fackavgift på 288 kronor. Nu har jag en gång blivit uppläxad av nån på a-kassan att facket och a-kassan är två skilda saker. Ja så är det säkert, men för mig som medlem är det inte det! För mig är facket facket. Vad hände med målgruppstänket, facket????

Så frågan är om jag även i detta sammanhang ska glädjas åt det lilla, det vill säga elva kronor, eller om jag ska protestera ilsket på det enda sätt jag kan protestera, nämligen genom att blogga? För jag tycker inte att det är nåt att glädjas åt, en lättnad om elva kronor som jag ju redan har för att jag är arbetslös. Jag tycker att arbetslösa helt ska slippa att betala a-kasseavgift. Den som jobbar har råd att betala 108 spänn. För den som är arbetslös är 108 kronor pengar som räcker till ett par måltider. Till exempel.

Naturligtvis blir det en svart bak, för jag tänker inte glädjas åt det lilla!

Den svarta baken innebär att Tofflan inte gläds åt det lilla.

Livet är kort.

Read Full Post »

Fredagsfunderingar framåt aftonen

Ett inlägg om hur fredagskvällen började.

Klockan 16 skulle jag vara utanför Fästmöns jobb, för då skulle hon sluta. Ja just det. Skulle sluta. Det strulade in i det sista och Anna var kvar för att reda upp saker och ting. Det gick vägen till slut! Jag tror vi åkt till Himlen runt klockan 17. Under tiden satt jag mest i bilen och läste Kristian Gidlunds bok. Jag fick ganska ont i ryggen och boken är tuff att ta sig igenom, så till sist gick jag in. Under tiden hade det klarnat upp och himlen började bli blå.

Himlen sedd genom mitt bilfönster.

Vi åkte min Prinskorven till dennes pappa och först vid 19-tiden kunde vi sitta ner och äta middag. Jag hade inte ätit sen förmiddagen och då blev det en skål fil med müsli. Den som inte arbetar har inte rätt att äta lunch, nämligen, i min värld. (Jag är min egen domare.)

Av nån märklig anledning låg det ett brev – skickat som 1:a klassbrev! – med Arbetsförnedringens logga i min postbox när jag kom hem. Det var från nån Christer som jag aldrig har träffat. Där stod det jag efterfrågade en bekräftelse om igår, men endast fick muntligt!

Meddelande från Arbetsförnedringen om ersättningsanmälan till a-kassan.

Så nu vet jag inte vad jag ska tro. Antingen har de lyssnat på mig eller också var det en SEN bekräftelse på nåt som skulle ha varit gjort i torsdags förra veckan.

Och vem är Christer??? Han hade inte signerat brevet, men hans för- och efternamn stod i övre vänstra hörnet tillsammans med en adress och telefonnummer – i Stockholm. Men mig veterligen är jag väl inskriven här i Uppsala? Arbetsförnedringen snurrar till det mer och mer, får jag lov att säga.

Nu ska jag umgås med Anna!

Livet är kort.

Read Full Post »

Flyt…

Mitt armbandsur höll på och strulade hela dan idag. Eftersom klockan stannade gissade jag att det var dags för batteribyte. Och efter att ha grejat in i det sista – med min nya jobb-laptop – tog jag vägen om stan och plockade upp en familjemedlem innan vi for till Stormarknaden och toppenbraiga Stjärnurmakarna. En gång fick jag nämligen jättebra hjälp där med en reklamation på ett armbandsur som var inköpt i en affär i Metropolen Byhålan. De som jobbade i Byhåleaffären hade ingen känsla för service, men det hade Stjärnurmakarna i Gränby. Och sen dess är jag kund där. Att byta batteri tog en kvart och kostade en hundralapp.

Min ville bara stanna idag.

Under tiden pep vi hem till New Village för att kolla fönstren. Och tänk… i min lägenhet var de klara!!! Så gott som, men ändå. Fönsterputsningen visste Dalkarlen jag pratade med – han pratade värmländska! – inte när den skulle bli av, men kanske torsdag. Därför kan jag inte flytta tillbaka möbler än eller sätta upp gardiner. Däremot kan jag städa golven och DET behövs, ska jag säga! Jag är evigt tacksam att jag plastade så bra, för det är otroligt skitigt överallt! Sen kan jag skruva upp fästena för gardinstängerna och förbereda. Och införskaffa en bredare rullgardin till sovrummet, tror jag.

En ny och bredare sån här blir det nog.

Efter fönsterbeundran och klockhämtning åkte vi så äntligen ut till de utsvultna i Himlen. När jag är kock där vet barnen att det blir en av två rätter:

1. grillad kyckling
2. hämtpizza

Och eftersom kyckling stod på menyn i lördags blev det nu hämtpizza. Det var ingen som klagade över det, men oj, så mätt jag blev. Därför passade det alldeles utmärkt att vara läxhjälp efter maten. Läxan innebar att man skulle räkna bilar i olika färger på parkeringen och göra stapeldiagram. Frisk luft och en liten promenad! Hälen knorrade lite och brände till rejält ett par gånger, men jag måste ju för 17 få röra på mig lite grann i alla fall!

Snart är det dags att åka in till stan och hämta hem Fästmön från jobbet. Jag får nog sällskap in av nån och det är alltid trevligt. Sen ska jag åka hem till mig och avplasta delar av mitt hem. Tror inte att jag orkar göra så mycket mer och dammsugning känns liiite elakt att göra även om det inte är Tystnad påbjuden i huset förrän klockan 23. Risken är nämligen att jag väcker en viss varg björn som förhoppningsvis sover… Jag får nog lägga band på mig till i morgon efter jobbet. Men jag är glad att det har varit ett rejält flyt idag, trots att allting hopade sig…

Livet är kort.

Read Full Post »