Livet kommer emellan

Ett inlägg om livet just nu.

---

 

Nä, nån hotellfrukost blir det inte idag. Som vanligt blir det nån form av brunch vid elva-tolvtiden. Eller kanske tidigare och mindre idag. Jag får nämligen vänbesök som tittar in klockan 13 tillsammans med matiga mackor. Själv står jag för kaffet. Och håller sig vädret som det är nu tar vi filt med oss till Gamla Uppsala. Visst är det väl en förmån att ha denna underbara plats så nära?! Det är en plats dit jag alltid har sökt mig under mina 30nånting år i Uppsala. Ibland i glädje, ibland i sorg och ibland bara för att få sitta utomhus på gräset i skuggan under ett träd.

Visst är det en förmån att bo så nära detta?!

Livet rullar på och ibland kommer det emellan, det vill säga kastar omkull planer och annat. Jag försöker fylla det med meningsfulla och vettiga aktiviteter och det går bra ibland. Andra dagar slår apatin och förtvivlan sina klor i mig. Det kanske det skulle göra i vem som helst efter år av oro och stress. På förmiddagarna gör jag det jag ska, utan större återkoppling. Jag får vara min egen peppare och piskare och det är lite svårt ibland när jag bara vill slå mig själv till marken för att jag är så dålig och värdelös. De enda som hejar på mig då är mina belackare.

Den här veckan är ovanligt full av aktiviteter för min del. Och även om jag tycker att det är roligt och blir stimulerad av det vet jag att jag också blir trött, att jag kanske måste säga nej till människor som jag har sagt ja till tidigare. Då läggs det dåliga samvetet på axlarna också, tillsammans med allt annat. Nej, ingen offerkofta, som en del hävdar att jag bär. Jag bär andra tyngder och jag är fullt medveten om att det bara är jag själv som kan förändra saker och ting.

Igår började jag läsa en bok om skrivande som jag har fått för recension. Jag ska skriva om den på bloggen, men också på tre andra ställen. Först ska den läsas (den är på över 400 sidor), sen blir det en text som måste skrivas i ett antal versioner för att passa olika kanaler. En utmaning – ja! Spännande – ja! Dessutom hoppas jag på att bli lite peppad i mitt egen skrivande genom att läsa boken. Jag känner inte längre nån större glädje i skrivandet just nu, det är mest ett tvång, ett behov att få output, så jag inte exploderar av alla ord inuti.

Ytterligare en bok för recension lär hamna hos mig den här veckan. Det är en bok i genren erotisk deckare, kan man nog säga, och det ska bli spännande att läsa nåt som utger sig för att vara det. Ibland sägs ju böcker tillhöra en viss genre och så gör de inte det. Den här boken ser jag verkligen fram emot att läsa! Enda grejen är att jag blir så fruktansvärt generad om det är många sexscener i den…

Två böcker som jag ska recensera.

Kanske ska jag inte bara vara recensent den här veckan heller utan IT-konsult. Jag hoppas kunna hjälpa till med en seg dator nån dag när det är dåligt väder. Men inte i morgon, för då ska Clark Kent* till doktorn och få sin skada omsedd och fixad. Till helgen händer det en massa saker också. Bäst av allt är att jag får tillbringa den med Fästmön.

Jag är också hemvakt åt en vän i ytterligare några dar. Som bonus får jag lokalblaskan i pappersform. Skummade helgens tidningar igår och kan bara konstatera att det fortfarande råder nyhetstorka. Visst är det kul att läsa en papperstidning då och då, men ärligt talat tror jag att det är många som gör uppehåll i sin prenumeration under sommaren. Min vän hann emellertid inte göra det innan sin hastigt påkomna resa. Livet – och allt vad det innebär – kom emellan.

Vad händer hos DIG den här veckan??? Har du nåt att se fram emot eller nåt du bävar för??? Skriv några rader i en kommentar och berätta så blir jag glad!

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Presentjakt och klippt

Ett jagande inlägg i vilket Tofflan också lägger huvudet i nåns kompetenta händer.

---

 

Ett svart paket och ett grönt…

När det gäller födelsedagar brukar jag inte ha nåt problem att komma på presenter. Problemet ligger för det mesta i att jag inte har möjlighet att köpa det jag vill, men det är en annan historia. Igår gav jag mig ut på presentjakt mitt på dan. Jag hade en viss plan – och faktum är att slutresultatet blev bättre (och rätt mycket mera kostsamt…) än jag tänkt. Nu tror jag inte att mottagaren jublar åt paketen, så ett litet tillägg i annan form blir det också.

Vädret var skumt igår. Det var varmt, men blåsigt, lite som en höstdag. Nån strykning blev inte gjord. I stället samlade jag på mig mer tvätt som jag ska försöka slänga över strykbrädan senare idag. Mitt på dan ska jag göra en liten utflykt för att införskaffa förnödenheter, så bräda och järn åker väl inte fram förrän till kvällen. Idag är det lite mer blött ute än igår, så det är ett perfekt väder för att mysa inomhus och läsa böcker hushållsarbete.

Man kan nästan ha med sig badankor när man går ut numera…

 

Nysnaggad fotade jag mig själv i bilen.

Framåt kvällen hade jag en träff med ett av ”mina” M. Det var skönt att få lägga huvudet i hennes kompetenta händer och bli av med lite kalufs. Men ganska mycket är sparat på toppen, så att säga. I min situation är det inte så smart att vara extrem på nåt sätt och sticka ut för mycket. På hemvägen köpte jag med mig en pizza som jag slafsade i mitt i mitt kök. Den var god, men alldeles för stor.

Senare på kvällen blev det lite TV och en väldigt bra dokumentärfilm samt läsning. Jag gillade att jag kände igen såväl platser som människor i den Maria Lang-bok jag fyndade i Nora. Efter den har jag gripit mig an en Agatha Christie-deckare ur den bokskatt jag fick av vännen Agneta. Det är en sån bra kombo – sommarregn och deckare.

Jag fick en liten förfrågan om jag ville tillbringa onsdagen med en kille, men det kom lite hastigt på och jag har eventuellt annat för mig. Fast nu börjar jag nästan ångra att jag sa nej…

I min lilla värld händer inget mer spännande än presentinköp, hårklippning och matinköp. Utanför sker det helt andra saker. I morse har Hagamannen släppts ur fängelse. Jag kan inte låta bli att undra hur det ska gå. Han är ju ingen populär person och visar han sig i Umeå tror jag att det finns risk att människor som drabbats vill hämnas. Mannen har suttit nio år i fängelse, men jag läste nånstans att han inte kunde få permis under fängelsetiden för att han ansågs för farlig. Hur det ska gå nu när han är fri kan man ju då undra. Enligt SvT ska han få fortsatt ”behandling” och hans frigivning är villkorlig efter att han har avtjänat två tredjedelar av sitt straff. Vidare ska Hagamannen tydligen norrut i Sverige för att börja en utbildning. För denna utbildning ska han också få pengar till körkort, enligt SvT. Det är mycket i detta som både stör och oroar mig.

Vad händer hos DIG idag??? Skriver du några rader i en kommentar och berättar blir jag glad!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Livet som det är

Ett livsinlägg.

---

 

Ett delikat skrivuppdrag är på gång.

Just i denna stund lever jag i ett tämligen rent hem. Det var sååå skönt att jag uppnådde dagens mål – att städa min bostad (nåja, inte tak, väggar och fönster, typ resten). Men livet är som bekant inte rättvist. Det finns de som lever i ett rent helvete. Jag har fått höra lite grann, tills jag bromsade för att inte bli alltför känslomässigt indragen. Det kan jag inte bli om jag ska hjälpa till med detta delikata skrivuppdrag. Och därför får du som läser inte veta mer än så här.

Trots att ett av mina öron har varit mer eller mindre klistrat till mobilen av och till idag, har jag alltså uppnått mitt dagsmål. Vidare har jag nätverkat på ett positivt sätt, med vänner och bekanta. Jag har tackat ja till krattning som jag har blivit utlovad, därför att jag inser att jag inte klarar av vissa saker ensam och på enbart mina egna meriter.

En blivande tonåring och en okänd tants brövlåda fotade för exakt ett år sen.

Lilla mamma har fått ett samtal och hon klarar av att svara i sin mobil även om det tar lite tid. Men hon vågar ännu inte ringa med den. Det blir nästa steg. Fästmön och jag hade ett litet planeringssamtal mitt på dan. Jag frustreras av det faktum att tiden inte räcker till för det jag vill göra, men i morgon blir det i vart fall så att jag åker ut till Himlen. Nånstans mitt på dan får jag besök av två av mina favoritkillar som har ärenden i environgerna. Tänkte pumpa den av dem som snart blir tonåring om uppslag till den kommande födelsedagen. Det blir svårare och svårare ju äldre vederbörande blir.

Den kommande tiden blir mina dagar mer fyllda än tidigare. Det är bra för mig. Samtidigt jobbar jag på det spontana, men också på att säga nej. Det går sisådär, men det går framåt. Det känns skönt att vara åtminstone något utvecklingsbar – till skillnad från bittra, till åren komna personer, som utsätter andra för sin sjukliga fixering. Vilken förebild! Nej, jag kan inte påstå att jag njuter av att få mer uppmärksamhet än barn och barnbarn.

Corvina Veronese i glaset i kväll.

En dusch och lite middag från frysen med ett glas rött har gjort mig lite slö och mjuk i kroppen. Det är dags att jag försöker ta tag i seriös läsning, medan somliga spelar sin musik på så sätt att jag är böjd att tro att de har fått för sig att jag gillar den. I nästa liv ska jag inte ha grannar och jag ska definitivt inte omge mig med skrytpellar. I kväll ska jag däremot umgås med Vera.

 

 

Ha en go fredagskväll och helg!

 

 

 

 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Veckans kontraster: Mataffär för fattiga i Stockholm och guldgrävning i Uppsala

Ett kontrasterande inlägg.

---

 

Till och med den som är fattig kanske kan fylla en varuvagn i Stockholm i höst.

I höst öppnar Nordens första mataffär för fattiga i Stockholm. Det är Stadsmissionen som tillsammans med en affärskedja startar en affär där matvaror som har passerat eller är nära utgångsdatum ska att säljas till reducerade priser.

Stadsmissionen har länge fått förfrågningar om de kan ta emot matvaror, men har hittills fått säga nej eftersom de inte har några kylar. Men i höst öppnar den sociala supermarketen där människor, som har rätt till eller lever på eller under gränsen för ekonomiskt bistånd, kan handla för 30 procent av ordinarie pris. Övriga får köpa varor som frukt och grönt, bröd, mejerivaror, fryst kött med mera till fullt pris. Var nånstans butiken öppnar är inte klart än, men det kan bli i Rågsved. Butiken drivs som ett pilotprojekt med Stockholms stadsmission vid spakarna.

Det här är ett lovvärt projekt ur flera aspekter, tycker jag. Dels kommer mat, som fortfarande är tjänlig, till användning i stället för att kastas, dels får fattiga människor en större chans att kunna köpa mat. Även fattiga måste äta, nämligen. Kritiker hävdar att detta är att bjuda med armbågen. Må dä. Jag har inga problem med att köpa kalkonfilé till mellan 30 och 50 procents rabatt från Tokerian tack vare kort datum på förpackningen. Nä, bättre att maten kommer till nytta, tycker jag.

Det som göms i snö…

Som kontrast till detta gräver vi i Uppsala guld. Det vill säga arkeologer har grävt fram ett guldsmycke från 600-talet i Gamla Uppsala. Fyndet är ovanligt och det har hållits hemligt sen det hittades för ungefär en månad sen. Nu är utgräv-ningarna i Gamlis avslutade och utgrävningsplatsen täcks över.

Det är ett litet kvinnosmycke arkeologerna har hittat. Smycket är i guld och slipat glas eller granater. Ljuset bryts vackert genom glaset eller granaten. Det är ett smycke av hög kvalitet och tros därför ha tillhört en kvinna av hög aristokratisk börd. Dessutom är det i bättre skick än det som hittats tidigare i Kungshögarna. Nu ska smycket rengöras och konserveras, men i höst hoppas i alla fall jag på att få se smycket på Gamla Uppsala museum.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Att skriva för pengar, gratis eller bara för att

Ett inlägg om skrivande.

---

 

Det händer att jag skriver texter mot betalning.

Det händer att jag skriver texter mot betalning. Men du behöver inte oroa dig, det är inte tillräckligt mycket för mig att kunna leva på. Här på bloggen går jag via ett företag där jag har en sorts uppdragsanställning. Det innebär att jag får förfrågningar om eventuella texter jag vill skriva, jag får anmäla intresse och sen är det upp till beställaren att göra sitt urval. När jag tar såna uppdrag talar jag givetvis om det för min a-kassa. För 20 minuters arbetsinsats kan jag då få avdrag från a-kassan på såväl ersättning som en ersättningsdag. För a-kassan tycker inte att man ska jobba ens lite grann. Man ska inte jobba alls när man har a-kassa. Eller också ska man jobba mycket grann och få lön. Det senare är ju det jag vill göra.

Så det lönar sig knappast för mig att ta skrivuppdrag enligt ovan. Bruttolönen ser hyfsat bra ut, netto blir det runt en hundralapp för ett uppdrag. Nån lön betalas heller inte ut förrän man uppnått en viss summa. Hittills i år har jag fått en utbetalning, tror jag. På 400 kronor. Men pengar som pengar – allt är välkommet. Nästan.

Jag tar inte vilka skrivuppdrag som helst, nämligen. Det måste passa ihop med det jag skriver om för övrigt här på bloggen. Jag skulle inte åta mig skrivuppdrag som handlar om mode, smink, sport, till exempel. Det måste smälta in, vara nåt jag gillar eller som engagerar mig. Spelsajter skriver jag till exempel inte om. Jag gjorde ett undantag i höstas för jag blev lovad en ganska stor ersättning för det. I slutet fick jag 300 kronor och blev av med en vän. Så nä, vissa uppdrag lönar sig inte.

Jag säger nej.

Vidare säger jag för det mesta nej till företag som vill styra allt för hårt det jag skriver på uppdrag. Företag som kräver att få granska min text innan de betalar nånting. Jag jobbar inte så. Jag tar ett uppdrag efter de förutsättningar som ges – och som passar mig! – i förväg. Notera dock att hade jag drivit en professionell blogg skulle jag med all säkerhet ha tänkt annorlunda.

Jag får då och då förfrågningar om att skriva på uppdrag, få ersättning och sköta det här med skatteinbetalning på egen hand. Men dessa uppdrag är alldeles för styrda för att passa mig. Ska jag dessutom betala skatten själv anses jag som egen företagare och då kan jag inte samtidigt få a-kassa. Såna regler hade det relativt nystartade företaget, som köper texter av bloggare, ingen kläm alls på. Detta kan få till följd att en massa bloggare skattesmiter. Eller gör som jag: tackar nej. Jag skulle kunna namnge ett och annat sånt företag här, men… hur andra bloggare gör är upp till dem och inte till mig.

Böcker recenserar jag gärna, för det är inte plågsamt att läsa. Men det ger mig ingen inkomst, tyvärr.

Böcker recenserar jag gärna. Ibland får jag mig tillsänt nya böcker från förlag och författare. Jag får inte en spänn för det, men eftersom jag är road av läsning är det inte plågsamt att åta mig att recensera en bok. Ibland skriver jag om andra varor, tjänster, företag etc – men alltid hittills på uppdrag av mig själv.

Det händer att jag deltar i kampanjer vars budskap jag ställer mig bakom. Det gör jag alltid gratis, det förväntas man göra. Nu senast var det kampanjen om bokmoms på digitala böcker. Det är för övrigt sista dan att stödja den kampanjen idag, så gör gärna det! (Länk i högerspalten här via den stora runda knappen med texten ”JA! Till lika villkor för alla böcker!”)

Men ärligt talat… jag är rätt trött på att jobba gratis! Gratisjobb är sånt man kan ägna sig åt när man har en inkomst och det har inte jag. Häromdan blev jag ”erbjuden” att skriva om en ny sajt som visade samlade länkar för en viss typ av tjänst. För det skulle jag få… ingenting. Skälet som gavs till noll ersättning var att det ju är gratis för användarna att använda länkarna på sajten… Vidare skrev den lille (?) gossen som mejlade mig ord och uttryck som han inte riktigt begrep, tyckte jag.

Good luck!

säger jag bara. Gratis hjälp med marknadsföringen av en webbplats som jag gissar tar in annonsintäkter… För att citera lilla Kerstin i Barnen i Bullerbyn på Barnens dag:

Nä, nä!

Idiotiska regler begränsar alltså mina möjligheter att ta betalt för det jag skriver och gratisjobb är jag trött på. Finns det ingen som vill anställa en driven och produktiv skribent??? Jag är faktiskt rätt bra på att skriva texter för andra kanaler än min egen blogg och för olika målgrupper – jag har jobbat med det i hela mitt yrkesverksamma liv. Hallå???

Inget svar? Äh, då fortsätter jag att skriva här på bloggen – bara för att!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Gott och sånt

Ett inlägg om det goda i livet.

---

 

Det finns en sak som hela tiden går uppåt i mitt liv – och det är vikten. Jag försöker stundtals hålla igen, tacka nej, inte köpa hem, men… det är lika bra att erkänna att jag tröstäter en hel del. Visst är jag van att vistas i mitt hem. Fast om jag finge välja skulle jag mycket hellre gå till ett jobb om dagarna och komma hem trött om kvällarna. Det är oerhört tärande på många sätt att klättra på väggarna, nämligen.

Exempel på vad jag tröstäter:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nu gör jag vad jag kan för att förändra min situation. Det vet människor omkring mig, såväl nära och kära som myndighetspersoner. Att konkurrera med mellan 200 och 400 människor varje gång jag försöker komma vidare i livet är inte det lättaste när man inte längre är nån ungdom. Inte i min bransch. Där ska alla vara 35 år högst och samtidigt ha 20 års erfarenhet.

Jag jobbar på att lära mig acceptera att det inte går att ändra vissa saker. Som ålder, till exempel. Däremot skulle jag mycket väl kunna ändra min vikt. Men det är tungt på många sätt och då kommer vikten inte ens i andra eller tredje hand.

Igår hade jag en proppfull dag, med mycket prat och babbel och en hel del stress. Det var nästan så att jag för en stund trodde att jag befann mig på en arbetsplats när jag pratade i fasta telefonen, mobilen ringde och nån plingade på dörren – samtidigt. Och så kom det lite mejl och sms och nyhetsuppdateringar också, för säkerhets skull. Men naturligtvis var det en positiv stress. Jag kan konstatera att det verkligen är så att inte alla människor vill mig ont. Det finns väldigt många människor som vill mig gott. Faktum är att de goda och snälla är fler än de som vill sabba, förstöra och vara elaka.

Helt optimalt för denna positiva känsla av stress var det emellertid inte att försöka förnya prenumerationen på mitt virusskydd strax före läggdags. Eller, det var så här att jag började i tid, men blev avbruten. Och när jag skulle fortsätta strulade det förstås hela tiden. Det vill säga, pengarna var dragna och installationen misslyckades. Jag grinade nästan och tänkte att jag i värsta fall får ta med mig datorn till expertisen på midsommarafton. Men så i morse hade installationen plötsligt gått igenom – utan att pengarna hade blivit dragna flera gånger än en. Det känns gott att kunna leva lite tryggare i cyberspace ett tag till.

I kväll är jag och får mitt hår fixat av ett av mina M. Efteråt har Fästmön lovat att bjuda på thaimiddag på stan. Det är ju nåt gott jag inte säger nej till! Och så äter jag lite för mycket. Igen. Det där med vikten får vi ta… nån annan dag, tror jag.

Ha det riktigt gott i kväll! Har du inte gjort det än, så kolla in min boktävling. Jag tänkte ha dragning i helgen, typ midsommardagen eller nåt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Dagens dåliga samvete: Vilodag ersatte städdag

Ett orent inlägg.

---

 

Den här vilodagen går mot sitt slut. Jag har behövt den. Verkligen. Ändå får jag dåligt samvete för att jag inte har gjort nåt vettigt i hushållet – som att städa, till exempel. Det enda jag har åstadkommit är att vika rentvättade lakan och lägga in dem på rätt ställe.

Men jag tar städningen nån dag nästa vecka. Jag gillar nämligen att städa – av flera skäl, till exempel…

• jag gör nåt fysiskt
• det blir rent
• jag gör nåt vettigt
• det dämpar oro och motar bort tankefällor

med mera. Så länge jag letar jobb har jag också gott om tid att städa. Jag behöver inte städa på helgerna utan kan göra det en måndag eller en onsdag, om jag vill.

Städskåpet städade jag i alla fall – i mars 2010…

Däremot har jag tänkt att jag eventuellt ska köpa veckostädning sen när jag börjar arbeta. Dels för att jag då får mindre tid och behöver helgen till att vila och ladda. Men också för att det faktiskt ger andra människor jobb. Jag hoppas verkligen att RUT-avdraget blir kvar!

Sen pappa gick bort sommaren 2006 har min mamma köpt städhjälp. Hon är nämligen sjuklig och handikappad och orkar inte med de tunga delarna av städningen. Det vill säga många såna delar som hemtjänsten inte får utföra. Hur fel kan det vara..?

Tyvärr har mamma haft ett antal städfirmor som har varit mer eller mindre bra. En ägare visade sig vara kriminell (tack och lov drabbades inte mamma!), en annan var oförskämd och en tredje var ensamföretagare, slet ut sig och blev långtidssjukskriven. Eftersom vi inte bor på samma ort har det varit svårt för mig rent fysiskt både att hjälpa mamma att städa och att hitta ny städhjälp. (Tur att internet finns!) Det var en ren tillfällighet att bekanta till mamma kunde hjälpa till med flyttstädningen av huset våren 2010, för jag fick ju ombesörja stora delar av själva flytten – i alla fall packa upp, dirigera flyttkarlar och se till att mamma kom på plats i sitt nya hem.

Idag köper mamma hjälp av den städtjej som hon gillade allra bäst – ensamföretagaren. Det är inte dyrt. Mamma får hjälp med det hon behöver. Viss lättare städning gör hon själv. Genom sin sjukskrivning lärde tjejen sig att säga nej. Dessutom går firman så bra att hon funderar på att anställa ytterligare personal. Det är tryggt för mig som ensamt barn till min mamma på 30 mils avstånd. Och så tänker jag, som sagt, på min egen veckostädning… Den jag ska göra… på onsdag, kanske. Eller på torsdag…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Frostigt och isigt

Ett frostigt inlägg.

---

 

I natt blev det vinter igen. Det lär komma många vintrar till innan våren är här. Våren är inte nån favoritårstid i min kalender, jag är en höstmänniska. Men kanske var våren favorit när jag var barn och många av oss i kompisgänget fyllde år från mars till och med maj. (Undantag fanns!) Nu är det Fästmön och jag och vi fyller båda år i april.

Det är inte bara utomhus det är frostigt och isigt. Här inne är det ganska så kyligt också. Tänk att det ska göra lika ont varje gång en människa inte vågar stå upp för det som är fel utan väjer undan med blicken av rädsla för… frostiga (minst sagt…) relationer. Visserligen hedersamt att medge att man inte vågar. Men det är ingen hjälp för mig. Jag får åter bekräftelse på den utbredande värdelösheten. Nej, ingenting har ändrat sig sen 2009 eller 2006 eller 1999 eller 1977 eller 1969 heller…

Frostigt och isigt.

Så passande att ägna förmiddagen åt att frosta av frysen. Det behövdes! Kanske tar jag och torkar ur kylskåpet i eftermiddag. Det behövs också. Jag städar och gör rent, för jag vill inte höra sen i vinden att

hon var en riktig skitoxe, den däringa!

Det ska vara ordning och reda och rent när det är dags.

Amarone 2011 Luigi Righetti passade perfekt till Brie, gorgonzola och chèvre med fikonmarmelad.

Helgen har varit tung, men jag har samlat kraft och både producerat och tagit in. Den som tror att man klarar sig utan input lever nog i en bubbla för sig själv. Lördagsmiddagen jag lagade till fick jag spara till söndagen. Några goda ostar, fikonmarmelad och ett gott och svindyrt Amarone gick det bättre med. Det finns kvar av allt, så kanske blir det nåt gott i kväll också. Varför spara på godsakerna när man kan njuta här och nu? I graven behöver man det ju inte.

Idag har jag mobiltalat med två människor före klockan elva, varav en i Frankfurt. Tänk, den som finge resa… Igår mötte jag Lucille och hon tyckte att jag skulle unna mig en vecka utomlands.

In my dreams…

tänkte jag, men log bara vänligt och lite sorgset. Jag har inte varit utomlands sen 1996 – om man inte räknar Danmark och Finland efter det, förstås.

Jag såg ljus i morse genom fönsterrutan, mellan husen.

Något litet ljus har jag sett idag genom fönsterrutan, mellan husen. Jag kanske ska ge mig ut sen när alla fryslådor är avtorkade och alla frysvaror återbördade. Det skär i mig av sorg för att jag har fått säga nej till tre vänner. Men tårarna och tankarna – utöver dem jag har spillt här – håller jag för mig själv. Den falska omtanken har jag emellertid skickat vidare – och vad jag menar med det vet bara oss tre som det berör.

Det är måndag idag. Det är sex år och en vecka sen mitt gamla liv slogs i spillror. Jag accepterar det aldrig. Jag jobbar hårt med att påverka det. Men det kan vara försent…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Livet på en pinne..?

Ett inlägg om den eländiga ryggen, skrivandet och om en höjdpunkt.

 

Ajsan bajsan, vad det gör ont idag.

Nja, man kan väl inte direkt säga att jag sitter på en pinne och kvittrar. Fram till cirka klockan 16 har jag så jävla ont i ryggen att jag varken sitter på nån jäkla pinne eller kvittrar. Bästa ställningen är fortfarande skräddarställning på golvet, men det är liiite svårt att hitta på nåt att sysselsätta sig med där nere. Mer än att hitta skräp. Men jag kämpar på med mina övningar och min antiinflammatoriska gel, denna den sjätte dagen med ryggskott.

Jag försöker skriva på min bok. Idag har jag jobbat i nästan två timmar. Det blir inte bra. Jag pallar att skriva fem, tio minuter i stöten, sen måste jag röra på mig, gå omkring. Men jag håller i alla fall mitt mål i nedre kanten – fem kapitel som ram för helheten. I morgon är det dags för det femte, hoppas jag. Därefter har jag stakat ut hur jag vill ha det och det är bara att fylla på med ord – varav en del finns, andra måste läggas till. Bokskrivandet går framåt – om än långsammare än planerat! Jag hade tänkt sitta fyra timmar, åtminstone, varje dag och skriva koncentrerat. Det hade i slutänden kanske gett mig nånstans mellan tio och 15 kapitel. Men fem är OK, helt OK, med tanke på ryggen.

Igår eftermiddag strax efter 16 tråcklade jag in mig i bilen och åkte för att hämta Fästmön från jobbet. Hon behövde göra ett ärende i Himlen. Det gick hyfsat bra att köra bil – i alla fall i tio minuter. Vi fick dessutom goda nyheter när vi anlände. Önskar bara att det kunde ge lite flis för en som verkligen behöver det. Men så långt sträcker sig inte samhällets välvilja.

Fördrink igår.

Efteråt for vi till Mac Jack för att äta en allt annat än nyttig middag. Men god var den – kycklinggyros med stark sås för min del. Dessutom var stolarna anpassade för en med ryggskott – jag kunde i princip stå-sitta och äta! (Dock inte i skräddarställning på golvet!) Under fördrinken ringde chefen på min privata mobil – ja, han är betrodd och har fått det numret. Han ville att jag skulle göra en jobbinsats på kvällen, den andra jobb-insatsen sedan i fredags kväll. Men jag sa faktiskt nej med hänsyn till min rygg, inte till att jag har semester. Sen fick jag dåligt samvete och ringde upp när vi parkerat i garaget. Då hade chefen fått tag i nån annan som kunde utföra jobbet. Det kändes rätt bra. Vad jag vet finns ingen jourverksamhet i mitt avtal, men självklart hjälper jag till – i krissituationer och undantagsfall – om jag kan.

Kvällens höjdpunkt stod SvT för, När livet vänder, förstås, som jag har bloggat om. Extra roligt var det att få kontakt via Twitter med självaste redaktören och producenten före säsongsstarten. Och efteråt. En kontakt som dessutom ledde till ytterligare en kontakt med ytterligare en intressant person. (Tänk om jag finge intervjua nån av dem?!) Vem var det som kallade mig Asociala Klubbens ordförande, huh?!

Nu håller ryggen på att gå av och jag måste resa på mig och traska runt ett varv i lägenheten samt göra mina övningar ytterligare en gång före frukost och nästa antiinflammatoriska smörjning. Jag har varit uppe sen strax efter sju och säga vad man vill om övningarna, jag tänker i alla fall rätt bra när jag gör dem.

Ha en bra torsdag – trots att det inte är nåt Antikrundan i kväll!

Livet är kort.

Read Full Post »

Postkodlotteriet: Hur länge ska det få fortsätta?

Ett inlägg om nästa tvivelaktighet med Postkodlotteriet.

Uppdaterat inlägg: Enligt SR Ekot den 14 januari 2014 backar nu Postkodlotteriet.

Den som har följt min blogg sen starten vet att jag hyser starka tvivel om Postkodlotteriet. Det tog flera ÅR innan eländet Postkodlotteriet slutade skicka obeställt material hem till mig. Då hade jag nogsamt returnerat varje kuvert med ett stort kryss samt angett att jag inte hade beställt materialet. Till sist fattade de visst galoppen. (Ja, jag mejlade visst också några gånger.)

Den ena tveksamheten avlöser den andra när det gäller Postkodlotteriet. Jag har bland annat läst om sanslösa löner, människor som inte kan avsluta sina lottprenumerationer och nu sist, aggressiv marknadsföring.

Det senaste är alltså att Postkodlotteriet har infört nåt de kallar jackpott. Detta innebär att den som redan är kund/lottprenumerant aktivt måste tala om att h*n inte vill delta – annars dras extrapengar från kunden. Om alla kunder är passiva kan det innebära att lotteriet drar 160 miljoner spänn. Begreppet

aggressiv marknadsföring

kommer från Konsumentverket – och jag kan bara hålla med!

Idag har lotteriet en miljon kunder, enligt en artikel i Svenska Dagbladet. Om dessa inte aktivt tackar nej till att delta i den nya

Semesterjackpotten

dras automatiskt 160 extra kronor i juni. Det går bara att ringa för att avsäga sig sitt deltagande. Man kan ju föreställa sig lotteriets telefonväxel…

En som har blivit förbannad på det här är David Karlsson i Uppsala. Han menar att

Om man inte märker det här brevet drar de bara pengarna, det är alltså ett godkännande i och med att man inte ringer och säger nej. Så funkar ju inte business i vanliga fall i Sverige.

Brevet har gått ut till kunderna/prenumeranterna ett halvår i förväg. Postkodlotteriets marknadsdirektör säger bland annat om detta:

[…] Handen på hjärtat tycker jag det är tidigt och tydligt.

Och visst är det tidigt. Men det framgår inte av brevet att man måste ringa och säga nej om man inte vill vara med. På det svarar marknadsdirektören

[…] Men alla våra 1 miljon kunder har vi löpande kontakt med. De tycker om att vi utvecklar våra produkter. […]

En nedringd Kundtjänst och upprörda kunder viftar marknadsdirektören bort:

[…] Vi har ofta många kunder som kontaktar oss. Den vanligaste frågan är om de har vunnit. […]

Jag tycker att det här är skitdåligt. Jag tycker inte att det är OK affärsmetoder att bara dra pengar från kundernas konto till nåt nytt ändamål – även om man har informerat om detta ett halvår i förväg. Jag tycker inte att det ska krävas att kunderna aktivt tackar nej. Jag tycker att det är konstigt att marknadsdirektören hävdar att lotteriet har löpande kontakt med alla sina en miljon kunder – jag har svårt att tänka mig att det är nån sorts kommunikation (två parter kommunicerar). Så här får det inte gå till. Jag kan bara åter igen att ställa frågan:

Hur länge ska det få fortsätta?

Och så delar jag förstås ut en svart bak. Ytterligare en gång.

Åter en svart bak till Postkodlotteriet för aggressiv marknadsföring.

Livet är kort.

Read Full Post »