Stjärnorna på Slottet 2015: Inspelning pågår!

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

En av SvT:s mer lättsamma serier som jag gillar är Stjärnorna på Slottet. Nu pågår inspelningen av de avsnitt vi tittare får se troligen nån gång i mellandagarna i vinter. Den tionde säsongen av serien spelas in på Ericsbergs slott i Södermanland – där Pintorpafrun spökar, sägs det…

Stjärnorna på Slottet 2015 är från vänster Amanda Ooms, Morgan Alling, Marika Lagercrantz, Stefan Sauk och Clarie Wikholm. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto: Fredrik Sandberg)

Årets stjärnor är skådespelare, kan man lätt konstatera:

• Amanda Ooms är även författare och konstnär. Hon är också rätt känd för att vara både ett ex till och nuvarande sambo med Thåström…
• Morgan Alling skriver också, men är kanske mest känd som Siw Malmkvists brorson som växte upp på barnhem.
• Marika Lagercrantz är inte bara skådespelare utan även regissör. Dessutom är hon dotter till Olof Lagercrantz, lyriker och litteraturvetare som bland annat var chefredaktör på Dagens Nyheter. Och så är hon syster till författaren David Lagercrantz som står bakom den fjärde Millenniumdelen (utkommer i höst).
• Stefan Sauk har spelat satir och komedi men även iklätt sig rollen som underrättelseofficer. Vidare dansade han 2010 i Let’s dance.
• Claire Wikholm har jobbat med skådespeleri och mycket teater, men hon har även skrivit en bok. Och så har hon ett stort intresse för deckare! Jag minns henne främst från tidernas mest utskällda julkalender Broster, Broster! från 1971 där hon spelade mamma.

För första gången är det fler kvinnliga stjärnor än manliga, påpekar Aftonbladet. För en gångs skull har Pravda rätt. Oavsett det är jag själv mest nyfiken på Marika Lagercrantz och Claire Wikholm. De råkar vara kvinnor.

Brukar DU se på Stjärnorna på Slottet och om så, vem eller vilka är DU mest intresserad av i årets gäng???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Test: Vem är du – Morran eller Tobias???

Ett testande inlägg.

---

 

Morran och Tobias – men vem av dem är du?

Joråsaaatte… Det finns delade meningar om Morran och Tobias, den där TV-serien. Jag brukar inte gilla komedier, men jag måste säga att när jag glor på detta skrattar jag en hel del. Det är så dåligt att det är bra.

Idag hittade jag ett test också där jag kunde kolla vem av dem jag var – Morran eller Tobias. Jag blev Tobias. Men vem blir du??? Svara på frågorna och skriv gärna i en kommentar vem du blev.

Till testet Vem är du i Morran och Tobias???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Premiäravsnitt: Jordskott

Ett inlägg om en ny TV-serie.

---

 

I kväll var det dags för premiäravsnittet av Jordskott på SvT1. Jag var mycket förväntansfull inför den här serien, som kallats

en svensk version av Twin Peaks

Spänning med övernaturliga inslag kändes väldigt lockande. Det handlar om barn som försvinner. Först dottern till en polis, flera år senare en pojke. Flickan ansågs ha drunknat, men nån kropp hittades aldrig. När nu ytterligare ett barn försvinner återvänder polismamman till hålan. Officiellt handlar det om att hon ska ta hand om arvet efter sin far. Inofficiellt tänker hon utreda försvinnandena.

Gänget i Jordskott. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Höga förväntningar har jag allt, men jag är samtidigt lite förundrad över skådespelarlistan. Göran Ragnerstam och Ann Petrén tillhör dem jag utgår från ska leverera lika bra som alltid. Men Yohio? Happy Jankell? En artist och en röst med ett känt efternamn…

Nåja i detta första avsnitt njuter jag av Göran Ragnerstams skådespeleri. Han spelar alltid lite märklig och han passar bra in som polisen Wass från riks. Jordskott är nämligen en märklig historia. För Eva är ute och kör en dimmig kväll och från ingenstans dyker en flicka upp. En flicka, som har samma örhänge som dottern Josefin hade den dan hon försvann.

Det är kusligt och obehagligt. Visst påminner det lite om Twin Peaks i det kusliga, men också i det lite roliga att Wass gillar paj precis som agent Cooper, eller vad han hette. Roligast av allt är emellertid när ICA-Stig (den riktige) dyker upp som kuf på bibblan.

Ja, nu låter det ju som om detta är en komedi. Det är det INTE. Det är läskigt. Och det blir inte mindre läskigt av blandningen mellan det logiska och det som händer i slutet med flickan och blomkrukorna…

Toffelomdömet för premiäravsnittet blir högt. Jag ska definitivt se de kommande delarna!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Pride

Ett inlägg om en film.

---

 

Biobiljetten kostade mig som synes 0 kronor.

Idag på seneftermiddagen var jag på bio. Det händer inte särskilt ofta, vanligen när jag har present-kort. Det hade jag nu, men det blev lite bråttom att använda det eftersom jag fick det från facket på min förra arbetsplats i julklapp – 2013. Den sista giltighetsdagen använde jag det för att se filmen Pride (2014).

Den här filmen utspelar sig 1984. I Storbritannien pågår en lång gruvstrejk. Ett gäng gayaktivister i London bestämmer sig för att stötta de strejkande gruvarbetarna. Men facket är, som ofta, sömnigt och ovilligt. Därför tar Londongänget en kartbok och sätter en nål vid en liten walesisk håla. De beger sig dit och efter många om och ännu flera men får de stötta gruvarbetarna.

För mig blir det en resa bland pudelfrisyrer och stentvättade jeans uppdragna i armhålorna. Men också till komma ut-tiden och mina egna första demonstrationer i samband med Homosexuella frigörelseveckan i Stockholm. Jag ser samma rädsla och spänning jag själv upplevde i unge Joes ögon.

Samtidigt ser jag modet hos Mark. Modet att leva här och nu – och att inse det jag alltid skriver i slutet på mina inlägg: livet är kort. För på 1980-talet kom HIV och aids och skördade skoningslöst sina offer. Vi glömmer så ofta bort alla dessa unga män som straffades med döden för att de älskade. Men den här filmen handlar inte mest om sjukdomen utan om det vi så sällan visar andra och varandra nu för tiden: solidaritet.

Den här filmen är kategoriserad både som drama och komedi. Jag hade ett enormt behov av att få skratta idag. Och visst drog jag på munnen en och annan gång i biomörkret. Men jag fällde också en och annan tår.

Toffelomdömet blir det högsta.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Rogue assassin

Ett inlägg om en film.

---

 

Varken komedier eller actionrullar står högst på min lista på filmer jag vill se. Men härom natten gjorde jag ett undantag eftersom jag bara hostade och hostade och hostade (det var liksom ingen idé att försöka sova). TV6 visade den amerikanska actionfilmen Rogue assassin (War) (2007) och jag slöglodde från bästefåtöljen.

Handlingen är ganska enkel: En FBI-agent, Jack Crawford, mister sin partner när denne mördas av yrkesmördaren Rogue. Jack drivs av hämndbegär, vilket kostar honom hans äktenskap. Rogue försvinner, men dyker upp igen efter tre år. Då är han inblandad i ett gangsterkrig i San Fransciso. Huvuden rullar till höger och vänster och rakt fram. Jack letar som besatt efter Rogue för en slutlig uppgörelse.

Gillar du gillar slagsmål, skottlossning, knivar, kendo, judo etc samt mycket blod är det här filmen för dig. Jag finner inget större nöje i att se folk ta livet av varandra. Människor dör som flugor – inte på grund av några direkta skäl mer än att de är i vägen, typ. Jag stod knappt ut att se filmen till slutet, men eftersom jag ändå var vaken et etc.

Toffelomdömet blir lägsta möjliga!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det är jag som är idioten

Ett idiotiskt inlägg.

---

 

Det är uppenbarligen ingen måtta i sociala medier. Det vill säga, man läser det man vill läsa. Och sen kallar man folk…  nej idioter för idioter. Blev uppmärksammad av en vän gällande detta blogginlägg. Det är jag som är idioten och min tweet som är sjuk.

Jag skrev så här i en tweet:

Varför kan inte arbetsgivare förstå att ett nej på sökt jobb en fredag känns lika jävligt s att få ett cancerbesked före helgen. #empati ?

På min egen blogg förtydligade jag vad jag menade i tweeten i ett inlägg och skrev så här:

[…] På tal om komedier, tragiska såna, tycks arbetsgivare visst aldrig lära sig följande: att mejla ett nej till nån som sökt ett jobb en fredagseftermiddag är lika taskigt som när en läkare lämnar ett cancerbesked inför helgen. Med den skillnaden att många cancerformer kan botas idag, medan ett nej alltid är ett nej. Så tänk (om) lite innan du klickar på SÄND en fredagseftermiddag! […]

Ja jag är en idiot. Stort TACK till alla Upplysningscentraler där ute. Men är det verkligen OK att skriva att nån är en idiot? Är inte det kränkande och förtal?

Och förresten… Den cancer jag själv fick, vilket var flera godartade tumörer, tillhörde en form som gick att bota med operation.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tänk(t) om…

Ett omtänkande inlägg.

---

 

Gurka och plommon fick följa med hem. Eller vad tänkte du?

Jag har återvänt från dagens tur i världen utanför. Nu tänker jag inte gå ut mer idag. Mitt hår och jag gick först till soprummet (<== se Twitter eller flödet i högerspalten här!), därefter till Tokerian. Och tänk – jag har tänkt om! Det blir varken soppa eller kycklingburgare till middag i kväll utan stekt kycklingfilé (fanns hemma i frysen) och tzatziki (fanns hemma i kylen). Potatisklyftor för 9:90 påsen fick följa med hem, bara. Samt lite mer. Det blev en gurka och plommon också. De senare kostade också 9:90 för ett helt kilo. Löjligt med 9:90, förresten, för det blir ju en guldpeng.

En karaff husets hemtrampade röda har jag tappat upp till middagen. Ja alltså, jag tänker inte dricka en hel liter rödvin, det blir ett glas eller två. Jag måste göra nåt för att få upp värmen här i hemmet. Det räckte inte med att städa. Här är runt 19 grader och jag fryyyyser!

Jag försökte hitta nån bra film på Tokerian, för i appen läste jag att de vill ha 99 spänn (100, alltså) för två DVD-filmer. Men jag hittade inte nån enda DVD som jag ville köpa. Och jag har inte fått nåt bra tips på nån skräckis eller thriller än heller. Kom igen, förse mig med lite idéer i en kommentar, även om jag är tjurskallig. Fast det ska vara otäckt och spännande, inga jävla komedier.

På tal om komedier, tragiska såna, tycks arbetsgivare visst aldrig lära sig följande: att mejla ett nej till nån som sökt ett jobb en fredagseftermiddag är lika taskigt som när en läkare lämnar ett cancerbesked inför helgen. Med den skillnaden att många cancerformer kan botas idag, medan ett nej alltid är ett nej. Så tänk (om) lite innan du klickar på SÄND en fredagseftermiddag!

Förresten är det FN-dagen idag. Det hade kunnat legitimera ett köp av en FN-bakelse. Men faktum är att jag inte ens köpte nån chokladbit till kvällen idag. Jag vet inte vad som har flugit i mig. Har jag tänkt om???

Så här ser en FN-bakelse ut.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vanor, ovanor och gamla ex

Ett inlägg om ex och felfria människor, hum hum.

---

Igår kväll fastnade Fästmön och jag framför en film som jag såg för cirka ett och ett halvt år sen på TV, It’s complicated. Meryl Streep är fantastisk i rollen som skild, medelålders kvinna som börjar dejta sin ex-man. Och även om filmen är klassad som komedi, har den en seriös underton. Kanske var det därför jag såg den i januari 2013, jag som aldrig tittar på komedier…

Det här med gamla ex är känsliga saker. Jag själv har bland annat blivit hotad av ett av mina ex med ny partner. Hotelser och förtal kan inte skrämma mig till tystnad. Men jag får ju onekligen mindre lust att ge dem fortsatt plats i mitt liv. Jag tycker mest att det är sorgligt att vissa människor står kvar och stampar på samma fläck, utan ett uns av självinsikt. Och så blir jag lite avundsjuk på vänner och bekanta som har goda förhållanden till sina föredettingar. Det är onekligen praktiskt när man har barn tillsammans, till exempel.

Jag fez när jag skrattade.

I morse kom vi, lite med anledning av gårdags-kvällens film, att prata om saker vi gör som är… lite halvskämmiga och pinsamma. Vanor och ovanor, saker som ens ex vet om att man gör. Saker som man skulle kunna avslöja om sitt ex för sin eventuellt nya partner – om man ville vara lite taskig mot ex:et… Nu är varken Anna eller jag såna att vi pratar om våra ex:s mindre positiva sidor, men vi tänkte på oss själva. Anna skulle till exempel kunna berätta att jag fiser när jag skrattar (medvetet!), att jag alltid lägger fram strumpor och underkläder kvällen före och att jag blir spårlöst försvunnen varje gång det ska öppnas en ny ost, fyllas på kaffe eller diskas. Om Anna finns det bara bra saker att berätta, fast… det är ju det här med att hon är lite mycket för att… rätta till saker och ting. Typ att hon petar in gardinstänger som sticker ut, korrigerar mattor som hon tycker ligger på sniskan och avlägsnar blomblad som är torra – hemma hos andra. Förutom det är hon ganska felfri och har inte många ovanor.

Idag är det exakt tio år sen jag la bort den största ovanan jag nånsin har ägnat mig åt: jag slutade röka. Tänk, tio rökfria år! Jag är mycket stolt över detta och tycker att det är bland det bästa jag har gjort. För det var ju inte precis det lättaste. Jag hade då rökt i nästan 30 år och jag var uppe i ungefär 30 cigarretter om dan. Jag tycker att det var rätt beslut att fatta, det att bli rökfri. Framför allt för de risker som rökning innebär. Och det är ju inte bara så att du som ägnar dig åt ovanan att röka kan skada dig själv, du skadar faktiskt andra i din omgivning också – även ofödda barn och andra som inte ens kan avlägsna sig själva.

Nu ska jag avsluta min vana att morgonblogga genom att stoppa in mina linser och ta en dusch. Måste fräscha till mig eftersom Anna och jag ska göra hembesök – hos hennes ex… Jaa, såna är vi.

Men vänta nu… Vad är detta jag ser..? Nån har liksom

hoppat ur

sina smutsiga strumpor på köksgolvet… Vem kan det vara..? Här finns ju bara felfria människor!

Vem har hoppat ur dessa???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det är måndag morgon…

Ett måndagsmorgoninlägg om ljud och (o)väder.

---

 

Inget ljud från dumburken i sovrummet.

Det är måndagsmorgon i juli och jag är nog baske mig den enda i området som vaken och uppe. Här är så tyst. Inte ens nån unge eller två skriker, än mindre några överhettade föräldrar. Jag vaknade en kvart före sju, en kvart före den tid jag hade satt larmet på.

Natten har varit orolig. Jag fick försöka somna till TV:n. Mitt i natten vaknade jag av att det inte kom nåt ljud från dumburken. Började mickla med detta nånstans mellan två och tre. Höjde så volymen låg på 46. Då hördes det lite grann. Nåja, sovrums-TV:n är en gammal TV och sjunger nog på sista versen. Nån gång i natt stängde jag av den, precis innan jag somnade. Nu på morgonen testade jag TV:n igen. Den vrålade ut nån sorts komedi på volym 46. Jag kastade mig på fjärrkan och sänkte. (Lite hänsyn kan även jag visa mina grannar. Lite.) Jaha. Så eländet ska funka när den vill. Baskat, man skulle ha en Ove här som kunde fixa skiten!

Jag använde en mejsel på min brödrost en gång. Då lagade jag den.

En kvart före sju en måndagsmorgon i juli… Larmet var som sagt ställt på sju, men det var inte det jag vaknade av. Takfläkten har börjat ge ifrån sig störande ljud – till skillnad från TV:n i natt, dårå. Jag vaknade, blängde på den och väste:

Skruvmejseln!

Det hjälpte inte. Därför klev jag upp, tog tag lite i den i farten. Då slutade den låta illa. Jag tror att min takfläkt är uppmärksamhets-sökande, helt enkelt.

Jag brukar masa mig upp runt sju på vardagsmorgnarna för att skriva jobbansökningar. Idag blir det inget skrivet, för jag ska strax fräscha till mig, ta på mig kläder som täcker armar och ben och fötter och åka iväg på en intervju. Jag är nervös. Skitnervös. Jag behöver den inkomst det här jobbet skulle ge mig under ett halvår, men jag vet inte om jag skulle palla pendlingen. I mitt jobbsökarpoängsystem, förresten, motsvarar en intervju tre jobbansökningar. Alltså behöver jag inte skriva några ansökningar idag, men jag kanske gör det ändå. Två stycken annonser har jag som ligger på vänt.

Jag är varm. Det är redan 30 grader utomhus. Det varnas för åska idag igen. Jag hoppas jag hinner hem innan dess. Vill inte fastna i nåt oväder av den typ som drog in igår. Såg på Twitter att Metropolen Byhålan blivit översvämmad. Fästmön messade om det också. Blev såklart orolig för mamma, så klockan var över 22 när jag ringde henne. Hon var rätt cool, men erkände att hon hade varit rädd under ovädret. Regnet hade slagit så hårt på fönstren att hon trodde glaset skulle gå sönder… Men när det gällde översvämningarna var hon ovetande. Jag berättade om de ganska läskiga bilderna som Byhålenytt visade i ett bildspel. Mamma sa att det ju blir översvämning i stan lite då och då. Men ett ställe på bilderna ligger ganska nära där mamma bor, så jag blev lite fundersam. Nu verkar läget vara under kontroll, men ändå. Jag har helt klart respekt för vädrets makter…

Nä, dags att sluta svamla och göra sig redo för den här dan. Nerverna dallrar än så länge, men det brukar bli bättre.

Skriv gärna några rader och berätta om vad DU har gjort eller gör den här dan. Så jag har nåt att läsa om senare!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Mumien

Ett inlägg om en film.

En gång när jag var ganska liten, typ tio bast eller så, såg jag Boris Karloff i filmen Mumien vaknar. Efter den filmen kunde jag inte sova på flera månader. I kväll visade TV6 Mumien fast från 1999. Jag hade fullt sjå att hålla mig vaken.

Den sentida filmen klassas som action i TV-tidningen, men är i själva verket mest komedi. Som sin föregångare handlar det dock om en förbannelse och en mumie som väcks till liv. Mumien som blir levande är en överstepräst som strulat med Faraos kvinna. Prästen mumifierades och begravdes levande – tillsammans med en massa otäcka kryp. Genom att ta sig in i gravkammaren väcks prästen/mumien till liv. Förbannelsen släpps lös sen en bibliotekarie (!) öppnat De dödas bok. (Dessa klåfingriga litteraturmöss!)

Vad tycker jag om 1990-talets mumie då? Tja, två och en halv timme (inklusive reklampauser) är lite väl långt. Det hjälpte inte heller med ostbågar och öl. Nej, visserligen är det häftiga effekter och snyggt filmat, men spännande är det inte, bara tramsigt.

Toffelomdömet blir lågt. De två tofflorna får filmen för effekterna och filmningen, ingenting annat.

Livet är kort.

Read Full Post »