Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Meryl Streep’

Ett inlägg om ex och felfria människor, hum hum.



Igår kväll fastnade Fästmön och jag 
framför en film som jag såg för cirka ett och ett halvt år sen på TV, It’s complicated. Meryl Streep är fantastisk i rollen som skild, medelålders kvinna som börjar dejta sin ex-man. Och även om filmen är klassad som komedi, har den en seriös underton. Kanske var det därför jag såg den i januari 2013, jag som aldrig tittar på komedier…

Det här med gamla ex är känsliga saker. Jag själv har bland annat blivit hotad av ett av mina ex med ny partner. Hotelser och förtal kan inte skrämma mig till tystnad. Men jag får ju onekligen mindre lust att ge dem fortsatt plats i mitt liv. Jag tycker mest att det är sorgligt att vissa människor står kvar och stampar på samma fläck, utan ett uns av självinsikt. Och så blir jag lite avundsjuk på vänner och bekanta som har goda förhållanden till sina föredettingar. Det är onekligen praktiskt när man har barn tillsammans, till exempel.

Fez

Jag fez när jag skrattade.

I morse kom vi, lite med anledning av gårdags-kvällens film, att prata om saker vi gör som är… lite halvskämmiga och pinsamma. Vanor och ovanor, saker som ens ex vet om att man gör. Saker som man skulle kunna avslöja om sitt ex för sin eventuellt nya partner – om man ville vara lite taskig mot ex:et… Nu är varken Anna eller jag såna att vi pratar om våra ex:s mindre positiva sidor, men vi tänkte på oss själva. Anna skulle till exempel kunna berätta att jag fiser när jag skrattar (medvetet!), att jag alltid lägger fram strumpor och underkläder kvällen före och att jag blir spårlöst försvunnen varje gång det ska öppnas en ny ost, fyllas på kaffe eller diskas. Om Anna finns det bara bra saker att berätta, fast… det är ju det här med att hon är lite mycket för att… rätta till saker och ting. Typ att hon petar in gardinstänger som sticker ut, korrigerar mattor som hon tycker ligger på sniskan och avlägsnar blomblad som är torra – hemma hos andra. Förutom det är hon ganska felfri och har inte många ovanor.

Idag är det exakt tio år sen jag la bort den största ovanan jag nånsin har ägnat mig åt: jag slutade röka. Tänk, tio rökfria år! Jag är mycket stolt över detta och tycker att det är bland det bästa jag har gjort. För det var ju inte precis det lättaste. Jag hade då rökt i nästan 30 år och jag var uppe i ungefär 30 cigarretter om dan. Jag tycker att det var rätt beslut att fatta, det att bli rökfri. Framför allt för de risker som rökning innebär. Och det är ju inte bara så att du som ägnar dig åt ovanan att röka kan skada dig själv, du skadar faktiskt andra i din omgivning också – även ofödda barn och andra som inte ens kan avlägsna sig själva.

Nu ska jag avsluta min vana att morgonblogga genom att stoppa in mina linser och ta en dusch. Måste fräscha till mig eftersom Anna och jag ska göra hembesök – hos hennes ex… Jaa, såna är vi.

Men vänta nu… Vad är detta jag ser..? Nån har liksom

hoppat ur

sina smutsiga strumpor på köksgolvet… Vem kan det vara..? Här finns ju bara felfria människor!

Strumpor på köksgolvet

Vem har hoppat ur dessa???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


För 30 år sen
kom filmen Falling in love. Jag har sett den fyra, fem gånger. För flera år sen köpte jag den på DVD, men filmen har legat orörd i en hylla. Fram till igår, nyårsafton. Med bara skräp på TV föreslog jag mamma att vi skulle se denna gamla film, en av de bästa kärleksfilmer jag vet.

Falling in love

Frank och Molly blir kära.


Historien är ganska enkel,
snudd på banal. Frank och Molly ägnar sig åt att köpa julklappar i sista minuten. De möts på bokhandeln Rizzoli’s och råkar av misstag få med sig fel bokpaket. På julafton får därför Mollys man en bok om trädgårdsskötsel och Fransk fru en bok om segling. Några månader senare möts Frank och Molly på pendeltåget. Sen är det kört. Trots att de är gifta på var sitt håll faller de handlöst och blir kära i varandra.

Jaa, banalt så det skriker om det! För övrigt hade den här filmen inte kunnat göras idag, eftersom det finns mobiltelefoner. År 1984 fanns inte den kommunikationskanalen utan man fick lita till slumpen – eller våghalsigt chansa. Ämnet som filmen skildrar är emellertid klassiskt: vad händer när två människor, gifta på var sitt håll, förälskar sig?

Jag älskar den här filmen – fortfarande! Den är så oskyldig, mitt i de val Frank och Molly tvingas göra på grund av de starka känslor de båda upplever.

Så trots avsaknaden av mobiltelefoner, men med inslag av axelvaddar håller den här filmen fortfarande, 30 år senare. Och det är sant, det Frank säger:

Gifta människor måste också äta.

Naturligtvis blir det högsta Toffelbetyg! Meryl Streep och Robert de Niro är fantastiska i den här filmen.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Äntligen blev det tillfälle att se filmen Järnladyn (2011), en DVD som har legat ett par månader och väntat på att bli sedd av oss. Vi, Fästmön och jag, bänkade oss för att beundra Meryl Streep.

Järnladyn
Beundrad.


Vi får här följa Margaret Thatcher
på sin ålders höst, änka och dement. Men det blir förstås glimtar tillbaka genom ett liv i Storbritanniens konservativa parti. Margaret Thatcher, den första kvinnan att leda ett brittiskt parti, men också den första kvinnliga premiärministern. Hon blev vald strax före jag flyttade till England och mycket av det som utspelar sig i filmen minns jag väl. Däremot tycks jag ha förträngt bomben på Grand Hotel i Brighton, ett hotell jag passerade så gott som dagligen.

Det här är bland det bästa i seriös filmväg jag har sett på länge. Meryl Streep är en helt fantastisk skådespelare. Hon kan ju baske mig spela vilken karaktär som helst. Hon är väldigt porträttlik i den här filmen, inte bara utseendemässigt utan även vad gäller rörelsemönster. Helt otroligt!

Det kan inte bli annat än högsta betyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

Livet är kort.

Read Full Post »

Idag landade mitt paket med film och musik! Jag fick åka till ICA Heidan och hämta två, nej tre, starka kvinnor för ett par, tre hundralappar… Jag talar om Sarah Dawn Finer och Meryl Streep, den senare som Järnladyn, Margaret Thatcher.

Sarah Dawn Finer o Järnladyn

Två, nej tre, starka kvinnor för bara ett par, tre hundralappar.


Sarah Dawn Finer har en helt underbar röst
och jag är så glad att jag äntligen köpte en av hennes skivor. Dessutom är den fantastiska Kärleksvisan i akustisk version på skivan och den ska Fästmön och jag ha när vi… ja, tänk på det, du!

Jag har lyssnat på skivan ungefär tre gånger redan, det vill säga ända sen jag kom hem. Den gick lika utmärkt att vika lakan till som att steka potatis och ägg och att jobba till. Dessutom ringde jag Anna och spelade favoritlåten.

Sarah Dawn Finer får högsta Toffel-betyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini
När det gäller filmen Järnladyn får jag lov att återkomma till den när vi har sett den. Däremot är ju Meryl Streep den skådespelare jag håller högst just nu – och har gjort sen 1980-talet. Det spelar ingen roll om hon spelar seriösa roller (typ den i min favoritfilm Falling in love eller Sophie’s choice) eller mer lättsamma (It’s complicated, Djävulen bär Prada eller Mamma Mia!) – hon är alltid lika skitbra!

Så utan att ha sett Järnladyn får Meryl Streep högsta Toffel-betyg för det hon TIDIGARE har gjort!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Margaret Thatcher, däremot…
Tja, hon var brittisk premiärminister det år jag bodde där. Antingen gillade man henne eller så kände man motsatsen gentemot henne. En av de dåliga saker hon gjorde var att ta bort ett mjölktillägg som mindre bemedlade, men barnrika familjer hade. Tack vare detta fick hon epitetet

Margaret Thatcher, the milk snatcher.

Nu är hon historia och det ska bli spännande att se filmen om henne. Men den sparar jag tills Anna kommer!

To be continued… 


Livet är kort.

Read Full Post »

Dramakomedier brukar verkligen INTE vara min grej. Men när Meryl Streep spelar en av huvudrollerna måste till och med jag titta. I kväll visade TV3 It’s complicated.

Its complicated

Att prassla med sitt ex kan vara… komplicerat…


Jane och Jake har varit skilda i tio år.
Deras tre barn är vuxna. Jake har en ny, mycket yngre fru. Vid en gemensam familjehögtid hamnar Jane och Jake i baren. De har en trevlig kväll tillsammans – som slutar i en gemensam hotellsäng. Och så inleder de ett förhållande. Samtidigt har Jane träffat Adam.

Meryl Streep är både fantastiskt rolig (till exempel när hon bakar) och väldigt seriös i den här filmen. Hon är verkligen en av de bästa skådespelarna jag vet! I den här filmen kommer hennes breda talanger mycket till pass. Filmen är nämligen både skitkul och allvarlig.

Så trots att det här är en dramakomedi ger jag den högsta Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort. Bra film förhöjer det.

Read Full Post »

Det är svårt att veta ibland vad jag ”får” skriva om här på bloggen som inte irriterar eller upprör människor. Om jag skriver om nånting som engagerar mig får jag, bakom ryggen, förstås, höra att jag är

en åsiktsmaskin.

Och skriver jag om mig själv är jag

en egoist som bara tänker på sig själv.

Men nu ska jag tänka på mig själv och högaktningsfullt skita i dessa negativa personer, människor som antagligen bara mår dåligt och har svårt att tåla om andra är glada eller mår bra en liten stund. För inget är för evigt, inte livet, i alla fall. Det lär nog en och annan bli varse om vad det lider. Och så som jag känner just nu hoppas jag att den skämsmössa man står med då är stor och förbannat tung.

Jag hämtade familjens överhuvud med sällskap på en plats i Svartbäcken igår eftermiddag. Då hade jag kämpat med illamåendet länge, men bestämde mig för att försöka dämpa det med en tablett och bara strunta i kallsvetten som rann nerför ansiktet. Det gick ganska bra. De två damerna hade inhandlat en fin sak, en äkta vara, på uppdrag av mig. Fast det hade nog slunkit med lite för egen del i påsen också. Mer om varan kommer senare!

Hemgjord pizza stod på menyn och Anna bakade som febrilt – och nu rann svetten nerför hennes ansikte. Var och en fick önska vad de ville ha på sin del. Eftersom somliga tyckte att jag skapat nåt

groteskt! 

sist, beslöt jag mig för att vara lite måttlig och bara lägga kalkonsalami, champinjoner, tomater, svarta oliver, grön paprika och fetaost på min del. Eh… Toppat med lite béarnaisesås, förstås. Jorå, jag blev mätt och halva pizzan finns kvar – tills nån utsvulten hittar den.

Jag ska erkänna att Jerrys kommentar till ett av mina inlägg här nedan gjorde mig både arg och ledsen. Och om det kan glädja honom blev det lite dämpad stämning. Det är ju inte bara jag som kan läsa och berörs.

Tårar eller inga linser gör tillvaron suddig. 


Vi kunde sitta en stund
på ballen* efter middagen, Anna, jag och en av de yngre. Det var ganska varmt, så det dröjde en stund innan Anna var söt och hämtade tröjor åt oss.

Senare på kvällen blev det slötitt på TV, en film som heter Tvivel med bland andra Meryl Streep, min favoritskådis. Tyvärr orkade vi inte se färdigt den, det var ju ingen actionfilm, så ögonlocken blev tunga. Men nån gång vill jag se den, för den hade ett intressant tema: pedofili inom kyrkan.

En nunnas kamp mot en populär präst i Tvivel.


Idag hade vi tänkt
åka och titta om det finns några positionsstolar till ballen till bra pris, men vädret är allt annat än lockande – det vräker ner. Så det blir nog bara en tur till ICA Solen för att få hem lite förnödenheter till veckan.

Huvudvärken och illamåendet vill inte ge med sig och idag har jag fått kämpa för att inte kräkas. Buken är stinn, men alien har hållit sig lugn och jag har inte haft nån mer blödning sen igår förmiddag. Jag bekämpar eländet, med alla krafter jag har och tänker inte låta energitjuvar ta sig in i mitt hjärta idag.


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Medan jag körde min stridsvagn inne på ICA Kvantum och funderade på varför jag gjorde misstaget att åka dit och handla, fick jag vänliga sms från vännen Jerry. Det ljusade upp en kall och svart själ, en Mårra som gick och blängde allt och alla till isskulpturer.

Och så fick jag syn på den! Filmen med stort F! Filmen, som jag bara har på VHS. Den låg där i en hög, bland andra DVD-filmer av lågpriskaraktär. Endast 39 kronor. Endast 39 spänn, inte ens två tjugor, liksom. Klart jag köpte den, min favoritfilm från 1984, Falling in love. Molly (Meryl Streep)  och Frank (Robert De Niro) möts i en bokhandel när de köper julklappar. Det blir ett oförglömligt möte och de blir kära. Men det får bli en platonisk kärlek eftersom båda är gifta. Eller?.. Äh, se den! Den är skitbra!!!


Min favoritfilm gjordes redan 1984.

                                                                                                                                                             PS Den går alldeles utmärkt att böla till!!!

Read Full Post »