Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘stötta’

Ett grått inlägg.


 

Bokhylla med julkort

Jag trodde självaste jultomten ringde idag, men han står ju överst på ett av jobbets mini-bibliotek.

Idag är det som om det ligger en tung, blöt och väldigt grå filt över tillvaron. Utanför är det så disigt att jag knappt ens ser till huset mittemot. Jag skulle ha åkt och tankat efter jobbet, men jag orkade inte. Ville bara hem. Där möttes jag av en knökfull postbox med post som stack ut genom facket. Men hallå, posten! Hur svårt kan det vara att peta ner saker och ting?!

Min dag hade börjat så smått när jag fick ett mobilsamtal från en före detta kollega. Det är en person som stöttade mig en hel del efter Det Som Hände. Sen kom Livet emellan och vi tappade kontakten. Nu ser jag fram emot en lunchträff nästa vecka så att vi kan uppdatera varandra på vad som har hänt sen sist. Det kändes faktiskt lite som om självaste jultomten ringde, så glad blev jag. Men han tronar uppe på toppen av ett av jobbets små mini-bibliotek, det såg jag minsann idag.

Det har känts helt OK att dyka ner i grundvattnet den här torsdagen och rota runt, så att säga. Jag har ägnat mig åt slutgranskning av produkter hela dan idag. Det tar längre tid än jag trodde och jag hann bara en tredjedel. Ett välkommet avbrott var besöket av två arbetskamrater från olika håll i huset som strålade samman på mitt kontor. Bland annat fick jag låna ett verktyg av den ena. Jag arbetar med så fina, fina människor – du skulle bara veta! Och en dag kanske du får veta det – på nåt sätt.

Linjal och bok

Dagens verktyg. Det vänstra fick jag låna av en av mina fina, fina arbetskamrater.


Nu borde jag gå ut med sopor
innan jag duschar, men jag orkar fan inte. Det räcker med att jag har nätshoppat linser. För att kunna göra det var jag tvungen att ha en fungerande e-post och till min glädje kom home.se igång sent igår kväll. Nu kan jag ta emot fakturor igen. Och andra, roligare mejl. Jag ska släpa mig in i duschen nu för att få upp värmen denna ruggiga dag. Klockan 20 bänkar jag mig förstås framför Antikrundan, med appen påslagen för att amatörvärdera. Hoppas jag inte förekommer i alltför pinsamma situationer i rutan, bara… Då blir det skämskudde fram…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett lördagsförmiddagsinlägg.


 

 After eight

Klockan är efter åtta. Bilden visar dessutom hur många After eight jag åt igår. Många…

Ja, som rubriken säger, lever äter jag inte men gör. Jag gissar att många har saknat mig eftersom jag inte har bloggat sen igår morse (<== ironi). Jag har haft fullt upp med att leva, det vill säga kämpa för tillvaron och även njuta av den. Nu är klockan… efter åtta och jag tar mig en liten stund vid datorn innan jag ska rusa vidare i livet.

Det blev en liten sovmorgon i morse, även om somliga i huset tycktes leka stamrenovering. Jag mindes nattens dröm och rekapitulerade den. Den involverade hundväkteri åt okänd kollega, lera samt löpning. Det enda jag kan tänka mig i detta är hundväkteri, resten begrep jag inte.

Men det var fredag igår och mitt goda humör tycks rinna ut med sanden i timglaset. Jag jobbade stenhårt med det jag fått veta ska prioriteras. Ända fram nådde jag inte igår, men det finns ännu tid kvar. Runt omkring oss får NK* och jag mycken verbal uppskattning. Min chef på distans stöttar på helt rätt sätt. Resten kan jag inte säga mycket mer om förrän jag har deltagit i ett samtal på onsdag eftermiddag. Samtal. Vad Det Nu Innebär… Till dess får jag finna mig att jag inte sover så bra, nåt som i stället ger tid för mer läsning i arla morgonstund. För att peppa mig själv iklädde jag min favvo-tischa igår också. Den får jag känna mig lagom kaxig i. Och nya, spännande konstellationer igår gav vid handen att naturvetare faktiskt är rena kulturknuttarna. Trevligt med utbyte av boktips vid gofikat!

Detta bildspel kräver JavaScript.


Jag lämnade byggnaden en kvart
före ordinarie arbetstids slut, men jag hade ju jobbat in den tiden på torsdagen. Tog en annan väg hem och plockade upp Fästmön på vägen. Vi åkte och fyndade vin och gott att äta. En del försvann ner i våra magar igår, annat kanske åker ner idag.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Nu ska vi hasta iväg på nya äventyr.
Den här helgen är fullt intecknad och omfattar förutom vissa ärenden, även födelsedagsfirande och museibesök med mera. Jag hoppas att DU får en riktigt bra helg! Du får gärna lämna en hälsning i en kommentar. Bloggen finns nämligen fortfarande kvar, men se Twitterkontot är jag på väg att avsluta. På Twitter finns nämligen bara konstiga människor, nästan, förut Lisa och Inger. 😆


*NK = Närmaste kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om inspiration och morötter.


 

Nä, morötter gillar jag INTE. Jag vet att de är nyttiga för såväl ögon som hud och de är visserligen sniggt orange. Men goda är de INTE. Däremot används de ofta som bildligt uttryck för att locka nån, vanligen en envis åsna, till nåt. Envis är jag, det vet jag och många tycker att jag är en åsna, det vet jag också. Fast även en sån dålig och tämligen värdelös varelse som jag behöver lockas och inspireras.

Morotsskål Erikshjälpen 25 kr

Alla behöver bildliga morötter. (Skålen på bilden finns på Erikshjälpen i Uppsala och kostar 25 kronor.)

 

Ny hylla

Även en sån som jag behöver input och nåt nytt att stoppa i hyllorna.

För ganska länge sen anmälde jag mig därför till en skrivarkurs i Stockholm. Det är en endagskurs och jag har inte frågat nån Myndighetsperson om lov att åka, eftersom min kontaktperson vid Myndigheten inte har hört av sig på tre månader, trots att det står i handlingsplanen att h*n ska göra det en gång i månaden. Så jag åker ändå. Kursen är dessutom kostnadsfri och såväl fika som lunch bjuder Offentliga Journalister på, en avdelning inom Svenska Journalistförbundet som jag tillhör. Ja, jag är ju dubbelansluten. Mitt huvudfack har inte lyft ett finger för att hjälpa eller peppa eller stötta på över sex och ett halvt år. Elaka tungor säger att det är ett fack för gamla kärringar och att ombuden är människor som har för lite att göra på sina jobb. Jag är själv en gammal kärring, men jag är utvecklingsbar. Så när OJ bjöd in mig på en dags kurs (det är bara tågbiljetten jag behöver införskaffa) nappade jag självklart. För även en sån som jag behöver få input och nåt nytt att stoppa in i sina hyllor.

Idag landade programmet i min inbox. Det ser ut som om jag (och min dator) får en spännande dag i slutet av månaden! Bland annat ska jag

  • träna min iakttagelseförmåga och hitta ord för att beskriva
  • lära mig gestalta i stället för att redovisa
  • bli bättre på att ”gå nära” den jag intervjuar/porträtterar

Äntligen får jag göra nåt mer stimulerande än att… etc etc

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om mod. Mest.


 

År 2011 blev Fästmön och jag fotbollsflator. Den som känner mig tror att jag fabulerar nu eftersom den som känner mig vet att jag inte gillar sport. (Därför var det så extra dumt av ett lokalt fotbollslags Twitteradministratör att försöka FÖRfölja mig via Twitter.) Så ja, det var högst tillfälligt vi blev fotbollsflator och endast några timmar en lördag. (Efteråt blev jag jättesjuk och var nära att få åka till akuten, men DET är en annan historia.)

Det var Pride och paraddag. Paraden skulle utgå från Tanto, det var helt bakvänt, eftersom Pride tidigare firades där. Vi letade efter ett lämpligt gäng att sälla oss till i tåget. Det måste ha synts på oss. Ändå var det ingen som erbjöd oss plats – förrän AIK-gänget gjorde det. Vi välkomnades varmt in i AIK-gänget, som bestod av såväl killar och tjejer. Jag gillar som sagt inte sport, jag är inte intresserad av att tävla. Men vi kände oss välkomna av denna fotbollsklubb under några timmar.

Prideparaden 2011 AIKgänget

Prideparaden 2011 och AIK-gänget – och två tillfälliga fotbollsflator i solbrillor. Fotograf: okänd.

 


Därför är det med sorg i hjärtat
jag läser att AIK drar sig ur Pridefestivalen efter fem år. Men jag gissar att hot och skadegörelse riktat mot klubbens Pride-grupp kan ligga bakom detta. Det finns gränser för hur stark man orkar vara. Huvudstyrelsen har beslutet att klubben inte ska delta, men sju ledamöter i styrelsen röstade nej för ett fortsatt deltagande och bara två ja. Kanslichefen förnekar att beslutet har med nåt hot att göra. Vad har det då med att göra, undrar jag..? Feghet eller mod???

Varm i hjärtat blir jag i stället för sorgsen när jag läser om trettonårige Alex i Metro. Han visste redan på dagis att han inte var tjej. För en månad sen berättade Alex, som föddes som Victoriya, detta för sin familj och sina kompisar. Alex beskriver sin barndom som att han spelade en karaktär. En gång på lågstadiet pratade han med en lärare om det. Men läraren svarade att det var ett påhitt och töntigt! 

Som trettonåring har han nu bestämt sig för att bli Alex. Vänner och klasskompisar har tagit det bra, men självklart får Alex många frågor. Mamma Elena stöttar Alex och hjälper honom med förändringen. Alex ska träffa en specialist om några veckor och sen är planen att göra en könskorrigering när han har blivit myndig. Han säger i Metro:

[…] Man ska inte vara rädd för att berätta, man måste berätta för vem som helst som man litar på. Många vet inte så mycket om det här med transpersoner och hur det är att vara en sådan. Men om fler lär sig mer så blir vi lättare att acceptera. 

DETTA är mod. En trettonåring. För andra, äldre och mindre modiga är det försent.

 


 

Och by the way, liiite gillar jag att tävla. Igår kväll låg jag på åttonde plats (i skrivande stund på sjunde!!!) på Bloggtportalens lista över de totalt cirka 1 500 privata bloggarna i Uppsala. TACK till dig som läser, det är ditt mod att titta in här som gav mig den fina placeringen!

Åttonde plats Bloggportalen mest besökt privata bloggar Ua 31 maj

Igår kväll låg jag åtta på Bloggportalens lista över privata bloggar i Uppsala.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


 

Biobiljett Pride

Biobiljetten kostade mig som synes 0 kronor.

Idag på seneftermiddagen var jag på bio. Det händer inte särskilt ofta, vanligen när jag har present-kort. Det hade jag nu, men det blev lite bråttom att använda det eftersom jag fick det från facket på min förra arbetsplats i julklapp – 2013. Den sista giltighetsdagen använde jag det för att se filmen Pride (2014).

Den här filmen utspelar sig 1984. I Storbritannien pågår en lång gruvstrejk. Ett gäng gayaktivister i London bestämmer sig för att stötta de strejkande gruvarbetarna. Men facket är, som ofta, sömnigt och ovilligt. Därför tar Londongänget en kartbok och sätter en nål vid en liten walesisk håla. De beger sig dit och efter många om och ännu flera men får de stötta gruvarbetarna.

PrideFör mig blir det en resa bland pudelfrisyrer och stentvättade jeans uppdragna i armhålorna. Men också till komma ut-tiden och mina egna första demonstrationer i samband med Homosexuella frigörelseveckan i Stockholm. Jag ser samma rädsla och spänning jag själv upplevde i unge Joes ögon.

Samtidigt ser jag modet hos Mark. Modet att leva här och nu – och att inse det jag alltid skriver i slutet på mina inlägg: livet är kort. För på 1980-talet kom HIV och aids och skördade skoningslöst sina offer. Vi glömmer så ofta bort alla dessa unga män som straffades med döden för att de älskade. Men den här filmen handlar inte mest om sjukdomen utan om det vi så sällan visar andra och varandra nu för tiden: solidaritet.

Den här filmen är kategoriserad både som drama och komedi. Jag hade ett enormt behov av att få skratta idag. Och visst drog jag på munnen en och annan gång i biomörkret. Men jag fällde också en och annan tår.

Toffelomdömet blir det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Citatet i rubriken kommer från författaren Märta Tikkanen i en av slutscenerna av hennes samtal med Ann Söderlund. Märta Tikkanen menade att hon och de fyra barnen levde sitt liv, alkoholiserade maken Henrik sitt eget. Och hennes prioritet och främsta uppgift vara att ta hand om barnen. Igår kväll gick den andra delen av Djävulsdansen på SvT1. Temat var just medberoende. Jag kunde inte titta igår utan spelade in på DVD-hårddisken för att i stället glo idag på eftermiddagen.

Märta Tikkanen och Ann Söderlund

Märta Tikkanen och Ann Söderlund. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Just mötet mellan Ann Söderlund och Märta Tikkanen 
känns väldigt laddat. Den hatkärlek – eller det kärlekshat – som fanns mellan makarna Tikkanen är så otroligt stark och tydlig fortfarande, trots att Henrik varit död i 30 år. Ann Söderlund berättar vid nåt tillfälle att hon haft Märta Tikkanens bok Århundradets kärlekssaga som sin medberoendebibel. Och så vill Märta Tikkanen inte ens kalla sig medberoende!

Sanna Lundell, den andra programledaren, träffar Ulrika och Micke. Ett vanligt par, men där en drack för mycket och en försökte dölja det så mycket som möjligt för omgivningen – tills den som var sjuk nästan dog av kombinationen lugnande tabletter och alkohol. Extra starkt i det här mötet är barnens närvaro. Dottern, som tycker att det är bra att alla vet hur det ligger till nu.

Och så Martin och hans tjej, där beroendet var ätstörning, framför allt… Hur mycket ska en partner stötta sin andra halva? Kan man behöva ta hjälp av flera?

Sanna Lundell hos psykologen gav en och annan tanke hos mig. Särskilt det psykologen sa om att man inte ska dölja nåt för barnen. Han menade att barn är smarta, de fattar att det är nåt fel. Sanna Lundell undrade om det inte blir värre då. Men i ett missbrukarhem är det ju redan dåligt, menade psykologen.

Det är många tankar och funderingar som snurrar i mitt huvud efter andra delen. Den här delen känns bättre än förra veckans program eftersom alla medverkande verkade ha kommit vidare på ett eller annat sätt. Förra gången var jag mycket bekymrad över den unge Simons väl och ve. Nästa tisdag går den tredje och sista delen. Då handlar det om att bryta mönster. Och programledarna berättar ännu lite mer om sina medberoenden.

Toffelomdömet för andra delen blir det högsta. Det här var ett mycket starkt program!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett undrande inlägg.



Uppdaterat inlägg:
Uppsala kommun har den 15 augusti cirka 11.45 skrivit följande på Twitter (!) till Fridas pappa:

Inget yttrande ännu – för att få möjlighet att inhämta alla uppgifter har kommunen begärt och fått anstånd till den 28 augusti.

Fridas röda kängor

Vilken väg ska Frida gå?

För snart en månad sen skrev jag om min yngsta bonusdotter Frida. Frida, som tillbringade sin skoltid i särskola trots att hon är normalbegåvad. Frida, som gjorde en anmälan om detta till Skolinspektionen i början av sommaren.

Det enda Frida önskade sig med sin anmälan var nån sorts upprättelse i form av en ursäkt. Som vuxen i hennes ”när-område” fast inte förälder skulle jag också vilja önska att hon fick nån form av hjälp vidare i livet av kommunen. Kanske nån utbildning som passar eller ett arbete. För lätt lär det ju inte bli eftersom Frida inte är behörig att söka ens en gymnasieutbildning. Dessutom kan hennes Aspergerdiagnos ligga henne i fatet. Vi som känner henne vet ju att hon fungerar bra och kan mycket, med bara lite hjälp. Jag noterar med glädje hur Frida har vuxit som person det senaste halvåret. Bara modet att göra den där anmälan var ju enormt… Frida har inte heller haft problem att ta kontakt med myndigheter och organisationer som borde hjälpa och stötta henne, men som kanske inte alltid gör det på rätt sätt. Jag tänker då närmast på Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan.

Idag är det den 14 augusti. Ett speciellt datum. Det är nämligen den sista dagen Uppsala kommun har på sig att lämna ett yttrande om Frida och hennes anmälan till Skolinspektionen. Jag har inget hört än, men jag antar att Frida är den första som får veta något eftersom hon ju är myndig. Och kanske hennes föräldrar.

Vi är många som väntar med spänning på vad som händer nu. Uppsala kommun borde ta sitt ansvar och hjälpa Frida, är min åsikt.

Här kan du läsa vad Fridas pappa skriver om Fridas anmälan till Skolinspektionen.

Här kan du lyssna på Frida när hon själv berättar för Radio Uppland om sin anmälan.

Här kan du läsa vad SvT Uppland skriver på nätet om Frida.

Här kan du läsa vad Upsala Nya Tidning skriver på nätet om Frida.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett upphöjande och sänkande inlägg.


 

Hettan till trots har jag lite okokt hjärna kvar. Det är torsdag och här kommer den gångna, tofflianska veckans höjdpunkter respektive lågvattenmärken. Det är inte svårare än så här:

Het 

  • Resurrection (En TV-serie som inte bara är underhållning och spänning utan får en att tänka lite.)
  • ABBA-museet (Vilken upplevelse!)
  • Efva och Eva (Bäst på årets Pride!)
  • Pariserhjulet (Vi vågade!)
  • Alla som stöttade och stöttar mig i och inför mina anställningsintervjuer! (Ni är GULD!)
  • Kräftor (På lördag är det dags! Tills vidare suktar jag…)

Fet

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »