Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘lockande’

Ett inlägg om en bok.


 

Prio ettBöcker är ofta prio ett för mig. När jag så vann en bok med just den titeln, Prio ett, i en utlottning hos författaren på Instagram, blev boken självklart prioriterad. Jag slukade del två i serien snabbt. Denna den tredje delen om åklagaren Jana Berzelius och poliserna i Norrköping läste jag… ännu snabbare. Tack, Emelie Schepp!

Det är en läskig huvudberättelse som läsaren kastas in i. En efter en hittas svårt stympade människor i sina hem. Philip Engström har under sitt yrkesliv som ambulanssjukskötare upplevt mängder av svåra saker, men frågan är om inte detta tar priset. Jana Berzelius, på sidan 57 tillfälligt könsbytt till man, blir förundersökningsledare för morden – ja, personerna avlider av sina svåra skador. Som i tidigare böcker i serien har fallet kopplingar till Jans privatliv.

Jan Berzelius

Åklagaren byter tillfälligt kön på sidan 57.


Vad är det som gör att jag läser en bok så snabbt? 
Det är flera saker! Naturligtvis är det för att boken är bra, i det här fallet spännande. Men det handlar också om språket och bokens struktur, disposition. Det är inte helt ovanligt att författare låter flera parallella historier löpa genom hela boken. Det ger en snabbhet åt storyn. Emelie Schepp låter i alla sina böcker läsaren följa sina huvudkaraktärers göranden och låtanden. Möjligen skulle detta kunna vara nåt som avslöjar mördaren – den personen följs inte på samma sätt. Ganska snart får jag mina misstankar om vem som kan vara den skyldige i Prio ett. Vanligen innebär det att boken sjunker i värde för mig. Men inte den här gången. Jag kanske gissar vem och jag vet hur morden har gått till. Riktigt säker är jag förstås inte på mördarens identitet, men det som gör storyn fortsatt lockande är att jag inte har en aning om varför. Motivet, alltså.

Efter en smärre mellanlandning tycker jag Emelie Schepp har nått toppen igen. Åklagarens och polisernas privatliv känns nedtonade, men finns kvar – i mer lagom mängd, enligt min mening. Nåt som stör mig flera gånger är att jag får för mig att handlingen utspelar sig i Stockholm. Det gör den ju inte! Det gör däremot handlingen i alltför många andra nutidsdeckare. Därför är det roligt att Norrköping är miljön i den här serien. Jag känner igen Vrinnevisjukhuset och Södra Promenaden från mina farföräldrars sista år i stan. Extra ”kul” blir besöket i min gamla hemstad Metropolen Byhålan, på ett härbärge nära den gamla Konsum Ringen. Poliserna i stan verkar inte vara de mest alerta, men om jag finge önska vore det att Emelie Schepp tar livet av en och annan Metropolitan – som en nutida Maria Lang, rentav..?

Konsumringen

Här blir det bråk i Prio ett!


Toffelomdömet är tveklöst det högsta. Fortsätt skriva bra deckare, Emelie Schepp, och visa att Jante är död och Metropolitaner kan!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en ny TV-serie.


 

I kväll var det dags för premiäravsnittet av Jordskott på SvT1. Jag var mycket förväntansfull inför den här serien, som kallats

en svensk version av Twin Peaks

Spänning med övernaturliga inslag kändes väldigt lockande. Det handlar om barn som försvinner. Först dottern till en polis, flera år senare en pojke. Flickan ansågs ha drunknat, men nån kropp hittades aldrig. När nu ytterligare ett barn försvinner återvänder polismamman till hålan. Officiellt handlar det om att hon ska ta hand om arvet efter sin far. Inofficiellt tänker hon utreda försvinnandena.

Jordskott

Gänget i Jordskott. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Höga förväntningar har jag allt, 
men jag är samtidigt lite förundrad över skådespelarlistan. Göran Ragnerstam och Ann Petrén tillhör dem jag utgår från ska leverera lika bra som alltid. Men Yohio? Happy Jankell? En artist och en röst med ett känt efternamn…

Nåja i detta första avsnitt njuter jag av Göran Ragnerstams skådespeleri. Han spelar alltid lite märklig och han passar bra in som polisen Wass från riks. Jordskott är nämligen en märklig historia. För Eva är ute och kör en dimmig kväll och från ingenstans dyker en flicka upp. En flicka, som har samma örhänge som dottern Josefin hade den dan hon försvann.

Det är kusligt och obehagligt. Visst påminner det lite om Twin Peaks i det kusliga, men också i det lite roliga att Wass gillar paj precis som agent Cooper, eller vad han hette. Roligast av allt är emellertid när ICA-Stig (den riktige) dyker upp som kuf på bibblan.

Ja, nu låter det ju som om detta är en komedi. Det är det INTE. Det är läskigt. Och det blir inte mindre läskigt av blandningen mellan det logiska och det som händer i slutet med flickan och blomkrukorna…

Toffelomdömet för premiäravsnittet blir högt. Jag ska definitivt se de kommande delarna!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett litterärt inlägg.


 

 

Professor Frans Stenberg

På tryck just nu!

Just nu är jag lite inne på deckare. Det KAN kanske skyllas på boken jag läser för tillfället för att därefter recensera, men också för att jag helt enkelt är en deckar-fantast. Deckare är verkligen böcker jag helst läser.

Därför blev jag synnerligen uppspelt och väldigt nyfiken på en bok som är så ny att den inte har kommit ut än. Det är Mohamed Omars Professor Frans Stenberg och det stulna guda-huvudet. Idag såg jag på Twitter att boken har gått till tryck. Boken är egentligen inte en deckare av vanligt slag, utan en detektivnovell. Men det som gör mig extra nyfiken på den är att handlingen utspelar sig i Uppsala. Och en hastig titt på det läckra omslaget gör att boken ser väldigt lockande ut. Det vore riktigt roligt att få läsa den och recensera den!

Jag har tidigare läst och recenserat en helt annan typ av bok av samme författare, Skymning öfver Upsala, som består av lyrik. Särskilt spännande är det när en författare byter genre, så där, tycker jag.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


SpringflodenKring trettonhelgen
köpte jag och Fästmön några efter-jul-böcker. Det finns nämligen alltid skäl att köpa böcker. Springfloden av Cilla & Rolf Börjlind var den bok som Anna valde. Nu har jag inte bara lånat den utan också slagit ihop den efter att ha slukat den från pärm till pärm.

Författarna var en helt nya bekantskaper för mig. Omslaget på boken såg läskigt och lockande ut. Men innehållet då? Tja, boken börjar nånstans på 1980-talet när ett läskigt mord begås på Nordkoster. Polisen kan inte ens identifiera offret, än mindre hitta mördarna. År 2011 rycker polisstudenten Olivia Rönning åt sig mappen med fallet för att skriva ett elevarbete. Hennes pappa Arne var en av poliserna som jobbat med fallet. Olivia är duktig. Hon hittar ett och annat och till och med den försvunne utredningsledare.

Det är alltid svårt när två personer ska skriva bok tillsammans. Just i det här fallet märks det ganska tydligt. När sen boken, en deckare, innehåller flera berättelser i en, berättelser som ska knytas samman, kan det bli spretigt och knepigt. För läsaren blir det ganska mycket att hålla reda på, helt enkelt. Upplösningen av den här boken sköts galant av Börjlinds, men det är svårt att hålla koll på saker och ting när historierna sticker iväg. Detta är ändå en väldigt spännande deckare, med många otäckheter som gör den till en bladvändare.

Det blir inte högsta Toffelbetyg, men det blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om märkligheter i tillvaron.


Inte var det särskilt lockande
att kliva utanför dörren idag. Regnigt och mörkt och lite kallt, till och med. Men jag var tvungen att inhandla förnödenheter på Tokerian. Det är ju helg snart och Fästmön dyker upp i morgon. Då får Tofflan tänka på nyttigheter och regelbundna måltider. Så jag var över och köpte det här:

Godis och prästostbågar

Nyttigheter!? Eh..?


Ja, en massa färgämnen
och konstiga bokstavsingredienser samt ost är väl riktigt bra och nyttigt, eller hur? Skämt åsido, det blev fel bild. Den HÄR ska det ju vara:

Frukt och grönt

Nyttigheter – definitivt!


Dagens middag
blir emellertid pannkakor med sylt och sprejgrädde. Det går så bra, så, det är vad som finns att tillgå. Det lite godare sparas till helgen!

Dagen har, som sagt, varit märklig, men jag har nu fått en bekräftelse i skrift på att jag har gått vidare till intervjuomgång två. Det är en sak att höra det i mobilen, en annan att få läsa det i skrift! Och eftersom det lär bli en pirrig och bra dag, har jag bestämt mig för, passar dan också perfekt för att träffa en god vän som gärna vill ses före intervjun.

Utöver detta har jag fått mejl om ytterligare ett par spännande tjänster där det kan tänkas hända saker framöver. Så mycket bra och positivt har skett den här märkliga dan att jag snudd på blir… kaxig! (Fast det blir jag aldrig igen, det har DLF* tagit ifrån mig för alltid.)

Som grädde på moset – och då menar jag inte sprejgrädde utan äkta vispgrädde! – kan jag också meddela att det snart blir möjligt att bli granne med Tofflan för den som så önskar! Det är lägenhetsvisning här på söndag och måndag! YES YES YES!

Uppiggad av allt detta ringde jag min mamma. För jag vill inte höra igen och igen och igen att jag inte bryr mig. Men då fick jag ont i huvudet, eftersom det började pratas jul och julklappar.

Nu har jag hittat lite fler tjänster att söka idag, så det ska jag göra innan pannkakorna micras och jag bänkar mig med UppsalaTidningen som ju glädjande nog har hittat till min postbox denna vecka också!

Trick or treat? Tja, om den här dan säger jag hittills TREAT!!! (Men tro nu inte att jag har gått och blivit mesig snäll, för några eventuella ungar som plingar på får stå kvar utanför min dörr! Godiset är mitt! Äpplena är mina!)


*DLF = Den Lille Fjanten, obehaglig person som förstörde mitt gamla liv


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagen – väderinformation och strulinformation.


Idag är det en riktig höstdag!
Vi sov faktiskt med stängt fönster i natt, min kära Fästmö är en fryslort. Det blir väl så när späcket försvinner. Det var visserligen 15 grader varmt när jag skjutsade henne till jobbet strax efter sju i morse, men det blåste kallt. Och på vägen började det regna. Först lite grann, nu mycket grann, kan man säga. Det typ vräääker ner… Skatorna passar på att ta ett dopp i pölarna på tennisbanan, annars är här väldigt lugnt och stilla. Jag njuter av att höra regnet smattra mot taket.

För ett tag sen la jag ut en bild på fallna löv vid en björk och en bänk på baksidan…

Bänkar på gräsmatta vid björk och fallna löv

En bild från den 12 september.


Nyss tog jag en ny bild
på samma bänk. Vi ska se om det syns nån skillnad:

Björken m bänken o fallna löv 16 sep

Lite mera fallna löv fyra dar senare, alltså idag, den 16 september.


Men lugn, bara lugn.
Det är fler saker som faller här i Uppsala än regn och löv. Jag har just telefonerat med Bredbandsbolaget. Satt i godan ro med dagens första ansökan. Ja, själva jobbansökan hade jag skrivit, men sen var det ett sånt där hiskla webbformulär som skulle fyllas i. Ett sånt där webbformulär av värsta sorten, när man tvingas skriva in allt som redan står i ens prydliga CV som ligger på fil… Den goda ron tog slut, för plötsligt bröts internetuppkopplingen. För Storebror* har jag fast lina i väggen. Den har baske mig aldrig krånglat. Men så idag…

Ibland är det tur att ha både hängslen och livrem, för jag har ju ett trådlöst nätverk också. Jag kopierade över de tre annons-URL:erna och ska skriva ansökningar på min mindre dator.  Det går hyfsat att sitta vid Lapdancen**. Dock inte lika ergonomiskt. Det här inlägget har hittills tagit fem minuter att knappa in och jag har redan ont i nacken. Vi får hoppas att linan snart blir en livlina igen så att jag kan fortsätta med mina ansökningar på Storebror. Killen på Bredbandsbolaget lovade att skicka ett sms när problemet är löst.

På Storebror har jag har Photoshop också, ett program som inte finns på Lapdancen. Så det blir lite mickligt att fixa bilderna på Storebror, föra över dem till USB och sen plocka upp dem här, vid datorn bredvid… Så märkligt det är, egentligen, med tekniken… Jag är förstås väldigt glad att nåt funkar överhuvudtaget! Tanken på att vara datorfri en längre stund är inte särskilt lockande. Just nu verkar det som om det händer nåt på Storebror, jag har i alla fall tappat min nätverksadress… Intressant… Jag skulle kunna ta kabeln och koppla in i  routern för det trådlösa, men jag vill vänta och se ifall det löser sig. Men en gul varningstriangel (gurt är, som bekant, furt) med ett utropstecken i ser inte lovande ut… Jag kanske helt enkelt får nöja mig med att skriva blogginlägg idag. På stickan finns emellertid både CV och ansökningar jag kan utgå ifrån, så jag tror nog inte att jag kan ge mig ledigt bara för att linan strular…

För den som undrar är foten riktigt OK när jag vaknar efter att ha legat och sovit en hel natt. När jag sen har gått omkring ett tag börjar den göra ont. Anna sa att det ju kunde vara ett ledband jag har tänjt på lite för långt. Så är det nog, för foten är varken svullen eller missfärgad.

Händer det nåt roligare än teknikstrul hos dig? Regnar det inte regn utan manna från himlen? Skriv några rader i en kommentar och berätta! Du vet ju att jag blir glad för det!


*Storebror = min stationära dator

** Lapdancen = min laptop


Livet är kort.

Read Full Post »

Ja jemine! Var ska jag börja? Här har hänt så mycket sen sist så jag vet inte till mig.

Först hörde en person från ett TV-produktionsbolag av sig och ville diskutera en eventuell medverkan från min sida i ett TV-program. Sant! Jag har nog emellertid i princip tackat nej, eftersom vissa galningar från såväl nu som då skulle bli ännu galnare annars. Men det är otroligt lockande att acceptera och försöka få hjälp att få slut på flera års lidanden. Jag kan eventuellt ordna en ”inhoppare”. Tänker…

Väl hemma i New Village efter apoteksbesök och handling satte jag mig ner för att betala lite räkningar och påbörja en jobbansökan. Vid 19-tiden plonkade iPhonen till, för då ville Selma spela Ordjakten. Jag sopade mattan med henne! Härligt!

Sen kollade jag gårdagens Antikrunda och bloggade om den. Den kändes lite halvtrist, ärligt talat.

Kom på att jag ju hade min ersättning från de minst 150 läsarundersökningarna hos lokalblaskan att hantera, så jag gjorde två skrapningar. Och kan du tänka dig, jag vann!

Trissvinst
Trettio pix för över 150 läsarundersökningar. Nu är du bra avundsjuk, va?

Hasade ut i förrådet
för att hämta in några öl till kylning till i morgon. En sprättade jag tillsammans med lite prästostbågar – jag måste ju fira min storvinst. Vann förresten en sak till – en Wordfeudmatch mot Fästmön. Och DET hör till ovanligheterna!

Sen hände det som har hänt tre gånger tidigare: jag tappade en skruv. En REJÄL skruv. Så nu sitter jag nog löst. I min fåtölj, alltså.

skruv
En rejäl sak. 


Har det hänt nåt hos dig???
Om du har tråkigt kan du ju alltid ge dig på att gissa på årets femte bildgåta på en blogg nära dig! Moaahahahahaaaaa…


Livet är kort. 

Read Full Post »

Min bloggvän Arga Klara gjorde mig uppmärksam på ett relativt nytt fenomen: bolag som kollar dig på nätet. Dagens Nyheter Ekonomi skriver om detta och menar att våra åsikter på nätet kan krossa våra CV:n – om det vill sig illa. Nää, det här känns inte riktigt rätt…

DN Ekonomi konstaterar att allt fler arbetsgivare anlitar särskilda bolag för att granska personer man funderar på att anställa. Idag finns det ett tiotal företag som sysslar med bakgrundskontroller. Ofta är det små företag där ägarna tidigare har jobbat med vakt- eller säkerhetsfrågor. Det handlar om företag som

[…] 2Secure, ToFindout, Look Closer, Persongranskning, Gothia Protection Group och Lerdell Investigation […]

Lite läskigt, men faktum är att jag har noterat ett eller två av dem på min blogg… Ännu lite läskigare är det vad DN Ekonomi har fått fram när man bakgrundskollat företagen – allt från obetalda trafikavgifter till restskatt, orena revisionsberättelser och… misshandel. Men klart läskigast är ändå att dessa företag bryter mot lagen.

Datainspektionen menar att det är

[…] vanligt att företagen registrerar brott och inkomstuppgifter som strider mot personuppgiftslagen (pul). Den jobbsökande ska också underrättas om kartläggningen – vilket inte alltid sker. […] Det händer ibland att bakgrundsföretagen även kontrollerar anhöriga eller dammsuger belastningsregistret från domstolarna där ärendena många gånger är urgamla och redan bortgallrade ur polisens egna arkiv […]

De senaste åren har jag och flera med mig noterat ett antal fall där anställda blivit av med sina jobb för nåt de har skrivit på Twitter, bloggar eller Fejan. Det nya är att arbetsgivarna nu kollar av sociala medier INNAN de anställer nån. Och det är inte heller få företag som ägnar sig åt det heller, enligt DN Ekonomi…

[…] En nyligen gjord enkät av Stockholms handelskammare visar att fyra av tio företag som söker personal söker uppgifter på sociala medier. Vart femte företag, 19 procent, sorterar bort en kandidat med anledning av den information som vaskas fram på internet. […]

Men problemet är att det som skrivs i sociala medier generellt sett inte är tillförlitlig information. Det är åsikter. Och i Sverige har vi ju nånting som kallas yttrandefrihet, så vi har genom grundlagen rätt att uttrycka våra åsikter. Att tycka och att ge korrekt information är ju två helt skilda saker. Dessutom är ju en del av oss tämligen ironiska när vi skriver. Ironi uppskattas av en del, men uppfattas inte av andra som i stället tror att man menar det man skriver när man i själva verket är ironisk. Då kan det ju bli jättefel.

Andra exempel på när det kan bli jättefel är, enligt Samuel Engblom, jurist på TCO

[…] En person som blivit mobbad på jobbet kan bli omskriven av för­övaren. Sanningshalten i det skrivna spelar ingen roll, offret stämplas som eventuell bråkmakare och gallras bort […]

När jag bloggar och twittrar bjussar jag mycket på mig själv. Jag är ofta ironisk, men jag anser inte att jag har nåt att dölja eller skämmas för. Vill jag skriva djupt personligt gör jag det under lösen, vilket innebär att endast ett fåtal personer – eller ibland bara jag själv! – kan läsa! Däremot tycker jag inte att det är OK att

ta referenser 

på det här sättet. Jag menar att det inte är OK att söka på personer och läsa andra personers omdömen om dem i bloggar och andra medier på nätet. Det handlar ju om subjektiva uppfattningar, visst, men det kan ju också vara antagonister som svartmålar varandra. Hur sanna blir texterna då?

Ibland lämnar jag min bloggadress som arbetsprov. Då handlar det om mitt sätt att skriva eller kanske vissa ämnen jag ofta skriver om. Kan en presumtiv arbetsgivare inte se att det jag skriver är min sanning, det vill säga mina åsikter och inte Sanningen, då vill jag heller inte arbeta för den arbetsgivaren.

En arbetsgivare som inte heller tillåter divergerande åsikter bland sina anställda är inte heller särskilt lockande. Som anställd skulle jag snabbast möjligt söka mig därifrån. Och även om jag inte skulle blogga om det då skulle jag säkert sprida mitt missnöje på annat sätt. Vi människor har ett behov av att få pysa. Så länge man inte röjer sekretessbelagda saker finns det inget som hindrar att man pyser. Tycker jag, dårå. Vad tycker du???

Read Full Post »

Vem har inte förförts av doften av hembakade kanelbullar? Att det ska dofta bak – och då menar jag den delen bak som vi hittar i ordet bakning  (inte svart bak som Tofflan delar ut till folk och fä som gjort dumt) – är ett knep som jag vet att mäklare uppmanar säljare att ta till när det är visningsdags. Men doft som är designad, kan det vara nåt för flera marknader? Och ljudpuckar, vad är det???


Aroslim är en maskin som sprider väldoft. 


Idag på förmiddagens möte gled
samtalet en stund in på både doftdesign och ljudpuckar. Det finns ett svenskt företag som jobbar med detta och jag tycker att det låter spännande – fast samtidigt lite… UFO?

Doftdesign handlar i mångt och mycket om att förstärka företagets varumärke. Exempelvis skulle kanske kanelbulledoft kunna locka fler kunder att köpa bullar som säljs i en viss kioskkedja. Ljudpuckar är en sorts riktat ljud som på olika sätt låter välkomnande. Det kan handla om trevliga och lockande ljud i skyltfönster eller entréer.


Det här är ingen ljudpuck, utan en rosa aromax!


Jag brukar inte göra gratis reklam här på bloggen 
 för företag jag inte känner till. Och egentligen har jag väl inte med detta inlägg gjort så mycket reklam. MEN… jag ville lyfta fram doftdesign och ljudpuckar som spännande nytänk och allt annat än puckat! Jag tror nämligen att det här är två vinnande affärsidéer! Det finns helt klart en marknad för dessa produkter. Jag tänker på en arbetsplats nära mig där man har stora problem med ventilationen och där man kanske hellre skulle känna doften av grillad kyckling än lagård… 😉

Vill du veta mer kan du hoppa in till Lexter och förkovra dig! Från Lexters hemsida har jag också lånat bilderna i det här inlägget.

Read Full Post »

Stadsbussarna vill locka fler resenärer. Hur gör man då? Tätare turer? Gladare chaufförer? Billigare resor? Nej, i Uppsala höjer man biljettpriserna – i alla fall för dem som åker med sms-biljett.

Från och med idag är det ny taxa för sms-biljetter i Uppsala. Priset för vuxna höjs från 20 kronor till 25 och priset för barn och unga höjs från tolv kronor till 15. Syftet med höjningen är att öka intäkterna. Fast det blir ju inte precis mer lockande att ta bussen när resorna är dyrare. Och 25 pix plus sms-avgift är inte billigt. Ett annat syfte med prishöjningen är att man vill att allt fler resenärer använder värdekort eller periodkort.


Jag fattar inte.

                                                                                                                                                        Ordföranden i styrelsen för Uppsalabuss, moderaten Fredrik Ahlstedt, tror inte att resenärerna blir färre. Det är ju endast de som sällan åker buss som använder sms-biljett.

Samtidigt är det lite intressant att läsa att UL, under vilket Uppsalas stadsbussar lyder, i höst ska dela ut gratis busskort till de anställda* vid Sjukstugan i Backen. Det handlar om Zon 1-kort som ska delas ut i ett försök att få personalen att resa kollektivt i stället för att ta bilen. Även anställda på företag i Uppsala Science Park bjudas in att delta. Och senare i höst ska nyinflyttade i kommunen få gratis busskort under 15 dagar. Vänta nu… Glömde jag inte nåt? Jo, politiker som ska ta sig till sammanträden ska också få resa gratis med UL-buss eller Upptåg till sina sammanträden… Jag kliar mig i huvudet och undrar om det bara är sms-människorna, snart, som faktiskt betalar sina bussbiljetter.

Ehum… Är det konstigt att man behöver öka intäkterna när man är så frikostig med gratisplåtar?.. Och varför ska den som sällan åker buss betala kalaset? Inte blir man sugen på att åka oftare, precis…

                                                                                                                                                         *Antalet anställda var förra året 8 144.

Read Full Post »