Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘liter’

Ett inlägg om mindre bra saker i tillvaron.


 

Filmjölkspaket med skruvkork

Mindre mängd fil, men bättre förpackningar.

Nä, det här med att tusen gram fil inte är en liter utan nio deciliter tycker jag inte är så mycket att hänga upp sig på. Man behövde inte vara matematiker för att räkna ut att mängden var mindre när förpackningarna gjordes om med skruvkork. Skruvkork i sig kanske inte är så miljövänlig, men den är så mycket mer praktisk! Filpaketen är numera lätta att öppna – även för den som har svårt att använda händerna och för yngre förmågor. Dessutom kan filen förvaras liggande i kylen. Så jag betalar gärna lika mycket för nio deciliter som för en liter! (Kanske ska äta filmjölk till middag idag..?)

Då tycker jag att det är betydligt värre med de myndigheter som har fått bottenbetyg av allmänheten. De tre bottenmyndigheterna, enligt svenska folket, är Arbetsförmedlingen, Migrationsverket och Försäkringskassan. Både Arbetsförmedlingen och Migrationsverket hamnar till och med på nivån

extremt dåligt.

Förvånad är jag inte, men vi får inte glömma bort att dessa myndigheter faktiskt får sina uppdrag av våra folkvalda politiker. Så egentligen är det ju vi väljare som genom våra val har sett till att det har blivit så här. Fast ärligt… Igår var jag hos en av dessa myndigheter, Arbetsförmedlingen, på ett informations-möte. EN person hade en dålig power pointdragning, EN annan person stod också framför åhörarna, men hade oklar roll. Dessutom presenterades fyra (4) närvarande personer som administratörer. Fyra pers… Som gjorde vadå??? Ja, det vimlar av anställda på Arbetsförmedlingen, men jag har svårt att tycka att de gör rätt saker. Förmedlar jobb gör de definitivt inte, inte heller kan man få kontakt med dem och föra dialog och de kopplar heller inte ihop företag och jobbsökande. De har inte tid med sånt. Ja, du läste rätt: de har inte tid att göra sitt jobb. Så ja, jag förstår bottenbetyget på sätt och vis…

arbetsformedlingen logga

 

Spadarvet

Spadarvet (efter min pappa) skulle kunna ha använts till att gräva i sossarnas förslag om begränsningar av visstidsanställningar…

Men åter till de politiker vi har valt (jag valde ett annat parti än de partier som sitter i regeringen). Sossarnas senaste utspel är att begränsa visstidsanställningarna. På sätt och vis tycker jag att det är bra, för många av oss jobbar år ut och år in på tillfälliga och osäkra anställningar. När vi är nära att bli LAS:ade varslas vi. Det är inte OK, det är väldigt jobbigt att inte kunna planera sitt liv längre fram än kanske två, tre månader, knappt det. Samtidigt… jag föredrar ju att jobba, även om det är korta jobb, just för att få arbeta och få lön för det jag gör. Så det är inget enkelt problem som har nån enkel lösning. Därför tycker jag att det hade varit bättre om sossarna hade tagit itu med det egentliga problemet – arbetslösheten – i stället för att göra ett försök till en mindre quick fix.

Men hur själva begränsningen ser ut har jag inte riktigt fått kläm på i skrivande stund. Det verkar som om media inte är särskilt intresserad av frågan. Men många journalister jobbar ju själva på korta jobb. Kanske är det rentav så illa att ingen av dem vågar ta initiativ till att gräva lite mer i förslaget för att de är… visstidsanställda..?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett omtänkande inlägg.


 

Gurka och plommon

Gurka och plommon fick följa med hem. Eller vad tänkte du?

Jag har återvänt från dagens tur i världen utanför. Nu tänker jag inte gå ut mer idag. Mitt hår och jag gick först till soprummet (<== se Twitter eller flödet i högerspalten här!), därefter till Tokerian. Och tänk – jag har tänkt om! Det blir varken soppa eller kycklingburgare till middag i kväll utan stekt kycklingfilé (fanns hemma i frysen) och tzatziki (fanns hemma i kylen). Potatisklyftor för 9:90 påsen fick följa med hem, bara. Samt lite mer. Det blev en gurka och plommon också. De senare kostade också 9:90 för ett helt kilo. Löjligt med 9:90, förresten, för det blir ju en guldpeng.

En karaff husets hemtrampade röda har jag tappat upp till middagen. Ja alltså, jag tänker inte dricka en hel liter rödvin, det blir ett glas eller två. Jag måste göra nåt för att få upp värmen här i hemmet. Det räckte inte med att städa. Här är runt 19 grader och jag fryyyyser!

Jag försökte hitta nån bra film på Tokerian, för i appen läste jag att de vill ha 99 spänn (100, alltså) för två DVD-filmer. Men jag hittade inte nån enda DVD som jag ville köpa. Och jag har inte fått nåt bra tips på nån skräckis eller thriller än heller. Kom igen, förse mig med lite idéer i en kommentar, även om jag är tjurskallig. Fast det ska vara otäckt och spännande, inga jävla komedier.

På tal om komedier, tragiska såna, tycks arbetsgivare visst aldrig lära sig följande: att mejla ett nej till nån som sökt ett jobb en fredagseftermiddag är lika taskigt som när en läkare lämnar ett cancerbesked inför helgen. Med den skillnaden att många cancerformer kan botas idag, medan ett nej alltid är ett nej. Så tänk (om) lite innan du klickar på SÄND en fredagseftermiddag!

Förresten är det FN-dagen idag. Det hade kunnat legitimera ett köp av en FN-bakelse. Men faktum är att jag inte ens köpte nån chokladbit till kvällen idag. Jag vet inte vad som har flugit i mig. Har jag tänkt om???

FN-bakelse

Så här ser en FN-bakelse ut.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om trötthet, hushållsarbete, saknad och ord som berör.


I morse var jag trött och tung
som en sten. Så märkligt det är! Igår, när Fästmön skulle vara snäll och låta mig få sovmorgon, vaknade jag pigg som en lärka (nåja…); i morse var jag, som sagt, som en tung sten när hon kom och petade på mig vid sjutiden. Upp kom jag i alla fall och Anna är nu på jobbet.

Jag har rivit ut lakanen i sängen och startade faktiskt en maskin tvätt före klockan åtta. (Vi får tvätta från klockan sju, men…) Så tidigt brukar jag inte tvätta även om det är vardag, men jag ska sluta vara så hänsynsfull, har jag bestämt. Somliga i huset tvättar alltid så tidigt att det redan centrifugeras, med påföljd att hela huset skakar, runt sju på söndagsmorgnar. Men det får de väl göra då, om de tycker att det är kul. Jag tycker att det är taskigt och hänsynslöst. Fast man kan ju inte förvänta sig annat.

Renbäddning och tvätt liksom strykning står på dagordningen idag. Strykningen ska jag nog börja med snart, för enligt Anna ska det bli varmare idag och sol. Det var hela 18 grader när vi stack i morse, så prognosen kan faktiskt slå in! Blir det bra väder framåt kvällen tänker jag ordna en picknick med kyckling och vin för min älskade.

Min frukost/lunch blir jordgubbar och mjölk. Anna var över till Tokerian igår kväll och köpte en liter, säkert en av de sista vi äter. Gubbarna börjar sina nu. Vi får helt enkelt besöka Slottet och kolla hur det står till med Annas snälla mammas hallon…

Jordgubbar

Jordgubbar – säsongens sista för Anna och mig?


Jag tränar på att fylla mina dagar.
Det går sisådär. Måndag – onsdag nästa vecka ska jag jobba, sen är det över för den här gången. Mardrömmen börjar igen.

Känslan som uppfyller mig idag är emellertid inte mest oro eller rastlöshet utan saknad. Den här morgonen för sju år sen var den sista i min pappas liv. Nån timma eller två efter lunch var det slut. Bara så där. Jag vet inte om det var nån skön död för honom. Mamma har berättat om han sista ord, som i mina öron var ganska ångestfyllda. Men det gick snabbt. Och det är väl ett snabbt slut vi alla önskar oss, inte nån utdragen plåga, eller? För oss som blev kvar blev saknaden en ständig följeslagare. Min mamma har inte längre sin älskade sen 50 bast hos sig; jag har inte min starka, kloka och knäpproliga pappa.

Pappa o jag 2

Se så stark han var, min pappa! Han lyfter mig på sina armar.


Många gånger har jag undrat
vad pappa hade tyckt och tänkt om saker och ting. Det som hände för över fyra år sen hade gjort honom helt galen, det är jag säker på. Om inte jag hade överklagat saker och ting hade pappa gjort det åt mig. Jorå, jag vet nog varifrån mitt temperament kommer…

Det finns fler likheter mellan pappa och mig. Han fick sent i yrkeslivet av en krönikespalt av Byhålebladet där han jobbade som lokalredaktör sen 1950-talet. Den fyllde han med vardagsbetraktelser även efter pensionen. Men han skrev så träffande att somliga läste in sig själva – och slutade hälsa. På både pappa och mamma. Det känns igen… Sen spelar det ingen roll att man beskriver typer, många ser sig själva till och med om man i grunden beskriver… inte dem alls utan sin egen person!!! Jaja, folk ska aldrig upphöra att förvåna mig. Jag ser det som att jag skriver så att människor blir berörda – på gott och ont – och för mig är det ett kvitto på att kombinationerna av mina ord är rätt bra.

Idag blir det åter ett telefonsamtal med mamma. Den här dagen, den 24 juli, är en svår dag för henne. Önskar att det just idag inte var 30 mil oss emellan.

Och älskade, ilskna, kära, roliga, flänga gubbe – så jag saknar dig!!!

Pappa

Pappa som jag minns honom. (Foto: Henrik Gedda)


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag tror… nej, jag VET att det händer en massa där ute. Utanför mitt fönster. Utanför mitt hem, min sfär. Men eftersom jag inte är helt kurant ännu blir det en runda i media för att kolla tokigt och slugt som händer och fötter. Häng med – men bara om du har lust!

  • Januari är en gyllene månad för pantbanken. Men varför blir det så här? Måste man köpa ihjäl sig på julklappar och sen leva på svältgränsen fram till lönen i slutet av januari? Nej. Själv fick jag en halv lön i december och räknar med en halv lön i januari. Pengarna från Försäkringskassan dröjer. (Jag kanske inte får några, förresten, det vet man ju aldrig.) Men pantbanken… Nej, dit går jag inte!
  • Arlabönderna får mindre för mjölken. Arla sänker ersättningen till bönderna med 6,5 öre per liter från den 7 januari. Tur att man inte är mjölkbonde, säger jag bara…
  • ISK okänd sparform. När vi ändå är inne på ekonomi… Vet du vad ISK är? Jaså inte. Men du är inte ensam. Bara en av tio vet att ISK står för investeringssparkonto och ett ställe där man kan sätta in aktier, fonder och andra värdepapper. ISK har funnits i ett år och är mest känt bland… välavlönade män.
  • Köttfärs lockar norska kunder till Sverige. Jepp! Eftersom norska staten får nya tullar på mat åker många norrmän till Sverige för att handla. Och inte för några småsummor! Det handlar (!) om 25 miljarder kronor om året. I Norge är det mycket dyrare med alkoholhaltiga drycker, tobak, kött, godis och läsk på grund av tullar och skatter. Köttfärs är populärast i norrmännens varukorgar när de handlar i Sverige.
  • Även säljare måste kunna ta ett nej. Det här med telefonförsäljare är som ett rött skynke för mig! Göran Vernersson har skrivit en bra debattartikel om säljare. Nej betyder liksom inte Hej! Och han borde ju veta eftersom han är vd för företaget Säljcoachen
  • Personalen på akuten anser att säkerheten i vården är hotad. Var? På Sjukstugan i Backen, förstås. Det här har man skrivit om i ett öppet brev. Det handlar om extrema väntetider och brist på vårdplatser. Ledningen skickar fram sin propagandaminister svamlar och blabbar i lokalblaskans TV. Har väl aldrig gjort nåt besök i verkligheten, den, inte… Jo men kanske en gång. När h*n fixade en vårdplats till en familjemedlem. Det handlar som vanligt om pengar.
  • Tre unga/förmedlare får jobb på ett år – via Arbetsförmedlingen. Sant? Det visar i alla fall statistik från Svenskt näringsliv. Organisera om skiten Arbetsförmedlingen rejält – eller lägg ner!
  • Sluta späka dig – lev längre! Och så avslutar vi med ett riktigt oombett, men gott råd: sluta späka dig! Överviktiga lever faktiskt längre än personer med normal vikt!


Livet är kort. Lev!

Read Full Post »