Eftermiddagsfika i picknickform

Ett inlägg om en picknick i Gamla Uppsala.

---

 

Tillvaron är uppochner.

Vissa dar är bara uppochner från början. Som om kropp och själ känner på sig. Eller också är det erfarenheten, den dyrköpta, som bor i mig sen sex och ett halvt år tillbaka, som ger utslag. Denna spänning, detta att alltid vara taggad, laddad, beredd – på det värsta. Det bästa kommer inte till mig.

Så jag bröt ihop redan på förmiddagen, trots att jag inget visste då. Sen förbarmade sig min fästmö över mig. Vi åkte till Gamla Uppsala. Jag tog med picknickfilten, Anna tog med picknicken – inklusive silvergaffel till smörgåsmaten! Jo, hon har klass, min älskade.

Framåt eftermiddagen kunde jag peta i mig två ostmackor, ett par salta kex och några chokladpraliner. Mitt under mackan kom telefonsamtalet. Jag fick den bästa återkopplingen nånsin – och det talade jag om. Men besvikelsen är min. Bara min. Trots att min mamma också grät. Jag är en besvikelse för henne. En börda. Precis som jag är för Anna.

Efter samtalet började flygövningarna igen. Började och började… De har hållit på sen i fredags, dag som natt, men det var inte förrän Stockholmsborna klagade på oljudet i natt som det blev känt för mig att det var en övning. En övning här strax utanför Uppsala. Så för min del har det inte varit tal om lite förstörd skönhetssömn i natt. Både nätter och dagar har understundom trasats sönder av oljud. Jag tänker på dem som kommer från kriget. Vad kände de? Jag kan inte ens föreställa mig… I Gamla Uppsala, på filten, kunde vi nästan inte föra nåt samtal med varandra, Anna och jag. Sex klagomål har inkommit till försvarsmakten. Nån information har jag, som bor ganska nära start- och landningsbanor, ICKE fått. Trots detta säger Anders Persson, ansvarig övningsledare, till Radio Uppland:

[…] Det har getts information på alla tänkbara vis. Vi har skickat information till olika tidningar, nyhetsredaktioner och här lokalt så har vi delat ut informationslappar i brevlådor […]

Jag måtte ha varit blind. Nu är jag hörselskadad också. Tur att jag kan lite teckenspråk. Annars är jag inte särskilt mycket för kommunikation för tillfället. Orkar inte svara på frågor och kommentarer, orkar inte läsa fler dåliga ursäkter. Säg som det är, i stället! Jag är för fan en diamant. Hård, men inte hårig.

Här är några bilder från Gamla Uppsala:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Den som vill lägga lite mer kulor på eftermiddagsfika kan snart åka till Lady Hamilton i Gamla stan i Stockholm snart för afternoon tea. Lördagen den 12 september börjar hotellet servera sin afternoon tea-buffé igen på lördagar och söndagar. Det är två sittningar, klockan 12.30 och 15, fram till mitten av december. Men det går inte bara att ramla in, en måste boka per telefon 08-506 401 04 eller e-post info@ladyhamiltonhotel.se Numera är priset 349 kronor per person (439 kronor för den som vill ha champagne också). När vi var där i november 2010 kostade det 195 kronor, så en viss prishöjning har skett. Men jag tvivlar inte ett ögonblick på att det är lika gott idag som då.

Personligen är jag helt tillfreds med det eftermiddagsfika jag fick idag. Tack, Anna!

Och HÄR hade jag kunnat fråga DIG hur DU helst fikar om eftermiddagarna. Men jag gör inte det. Du får skriva om det på din egen blogg eller nåt i stället. Prova att prata med väggarna, det gör jag ibland.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Rätt mycket liv i luckan

Ett inlägg om en utflykt bland bakluckor.

---

 

Vädret var sisådär idag. Därför blev det varken picknick eller dopp i spat som jag hade tänkt utan i stället en utflykt till Ulva. Där är det bakluckeloppis varje söndag på sommaren. Man kan strosa bland bakluckorna i några timmar, kanske fynda nåt. Det brukar bli nån sorts fika och kanske titt i antikvitetsaffären och glasblåseriet inne i själva kvarnhuset.

Den här bilens baklucka var inte öppen, men bilen i sig var intressant att titta på.

 

Den här plastmannen tillhörde väl kanske det som inte var nåt större värde i. Men så kostade den bara tio kronor också.

Men vi började bland bakluckorna. Det var förresten där jag såg den roliga munken med mikrofonen i föregående inlägg. På såna här loppisar finns det rätt mycket skräp, fast också en del fina saker. Fästmön gjorde en del fynd till bra pris – det mesta kostar ju nästan ingenting. Hade jag till exempel haft behov av en plastman kunde jag ha fått mannen till höger för en tia. Fast nu är jag ju inte så intresserad av varken män eller plastiga dito.

Det blev faktiskt ganska varmt, om än inte outhärdligt, att gå bland bakluckor och bord. Det var fantastiskt mycket liv i luckorna denna söndag, faktiskt! Många säljare och många presumtiva köpare.

Anna bjöd på glass och bubbelvatten med citronsmak. Det var gott med nåt svalkande. Vi gick ner till vattnet och tittade. Där var fult med folk som fotade fallet, doppade fötterna och matade ändor. På gräsmattorna ägnade sig några åt att spela volleyboll, medan andra sov på filtar. Och så fanns det folk som grillade på engångsgrillar direkt på marken trots att det är eldningsförbud just nu. (Det var inte så väldigt länge sen kvarnen brann, för övrigt… Året var 1998 och den återuppbyggdes året därpå.) Nä, jag har respekt för eld, jag. Den kan vara så förtärande och obarmhärtig.

Jag fick inte min lilla sjöjungfru att sätta sig på en sten framför det knäckta pilträdet.

Humle eller Dumle hade jag möjligen haft råd att köpa. Men jag ville inte.

Inne i kvarnen var det hett, men dess antikaffär vill man inte missa! Oj så många fina saker där finns! Riktiga kvalitetsprylar och allt från böcker och tidningar, via glas och porslin, silverprylar, möbler, plåtburkar fram till kläder. Jag noterade till min glädje att en likadan kexburk som jag fått efter min farmor såldes för 240 kronor och att blomkakburken jag fick av mamma förra året kostade 300 kronor. Där fanns en mindre variant av den senare, men det priset var lite för högt för mig. Jag hade möjligen haft råd med Humle eller Dumle…

Den kletiga räkmackan drog till sig getingar.

Vi avslutade vår utflykt med kaffe och räkmacka. Tyvärr kom ett antal getingar med på köpet, så njutningen blev inte så stor. Vi skrek och flaxade med armarna och kastade i oss mackan. Sen åkte vi hem.

Lite halvkyligt var det här hemma och somliga har dragit på sig tjocksockar. Vi har ändå kunnat sitta på ballen* och läst, pratat och ätit ostpaj med tomater och tzatziki till middag. I morgon börjar 50 procent av oss att jobba, medan andra fortsätter sin kamp för att hitta nåt jobb. Jag ska också ta en förnyad dust med a-kassan angående det arbetsgivarintyg de återigen påstår sig inte ha fått samt ännu en gång försöka förklara att jag aldrig i hela mitt liv har jobbat deltid, vilket det påstås att jag gör just nu. Ja, du hör/läser ju hör tokigt det är. Alla dessa duster tar emellertid hårt på krafterna, krafter som jag i stället borde lägga på jobbsökeriet i sig.

Nåt roligt i veckan då? Förhoppningsvis en träff med gäster från Sollentuna en dag samt en bokträff med mormor A. Och så hoppas jag på positiva besked angående framtiden, förstå. Jag vill ha ett liv igen.

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kräftansvärt!

Ett inlägg om en lördag med fokus på kräftor.

---

 

Kräftor hör augusti till! Fast jag kan äta kräftor när som helst, egentligen. Igår var det emellertid bestämt att vi skulle ha kräftskiva, Fästmön och jag. Jag hade hoppats att vi skulle kunna hålla till på ballen* och det kunde vi. Lycka! Vi satt på ballen nästan hela dan, till och med. Det var skönt att ta det lugnt, prata, läsa, äta nåt lätt på dan, sörpla och suuuga på kvällen.

Jag slog en signal till mamma innan vi traskade över till Tokerian. Det var en varm dag igår igen, men luften har blivit bättre. Jag har lyckats få ner temperaturen i lägenheten till en dräglig nivå. I natt regnade det och det gjorde förstås sitt till. Sen var Anna smartare än jag och fällde persiennernas lameller åt rätt håll förra måndagen – så att de stänger ute solstrålarna i stället för att släppa in dem… Därför hade det varit möjligt att ha kräftskiva i köket – om vi på kvällen hade helöppnat de två mindre köksfönstren. Nu blev det inte nödvändigt.

På eftermiddagen plockade vi ihop var sin sallad på Tokerian. Var sitt kanelwienerbröd följde också med hem i påsen. Det var underbart gott! Jag köpte mycket melon och annan frukt i min sallad. Kaffe och det söta, kladdiga wienerbrödet till dessert var perfekt.

Det fanns ostpaj till kräftskivan, men eftersom vi intog lunch så sent (15.30-tiden) bestämde vi oss för att nöja oss med kräftor, bröd, smör och ost. Och naturligtvis öl och Östgöta sädes. Jag hade köpt nya servetter med tolv snapsvisor på. Vi sjöng (tyst) en till varje snaps. Fast naturligtvis tog vi inte tolv snapsar, utan sex. Anna bet av några av sina, dessutom.

Jag gick ut med skalen till soprummet efter skivan och Anna diskade. Vi satt inte uppe så sent. Värmen på ballen gör en ganska trött, säkert alkoholen också. Idag vaknade vi i lagom tid med kräftluktande fingrar. Vi funderar på nån sorts utflykt, vi har ju paj vi kan packa ner till picknick.

Här kommer några bilder från vår lördag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Man behöver inte alltid göra som alla andra

Ett inlägg om midsommar.

---

 

Nä. Precis som rubriken säger:

Man behöver inte alltid göra som alla andra.

Vår egen stång.

Idag är det midsommarafton. Massor av människor känner en massa måsten. Jag är inget undantag, för jag kände måstet att städa på förmiddagen. Inte för att jag är städmanisk utan för att det behövdes. Med fönster och dörrar ständigt på glänt kommer det in ganska mycket damm, nämligen. Fästmön skickade jag iväg till affären i Långtbortistan, nästan. Närå, hon erbjöd sig själv.

Nyduschad och renhårig sitter jag och doftar oliv. Nåt gott ska man väl smörja in sig med ibland. Om en stund ska jag ringa mamma och messa bonusbarnen. Anna ska göra röra nummer två till vår middag, nånting med matjessill, rödlök, ägg och äpple. Jag gjorde min röra igår kväll, den med ägg, lax, dill, grädde och andra nyttigheter.

Sillbord med färskpotatis, knäcke, stinkiga, goda ostar och röror samt öl och snaps tar vi framåt kvällen. På sin lilla shoppingtur inhandlade nämligen Anna nåt gott till lunch kaffet: vaniljhjärtan. Dessa måste provas före maten.

Jag har monterat vår egen midsommarstång. I år får den stå på köksbordet. Varken picknick eller balkongsittning blir det idag. Molnen hopar sig och utomhustemperaturen ligger på knappa 15 grader.

Hoppas du har det bra där du är! Och glöm inte bort det jag skrev i rubriken. För du behöver inte göra som alla andra, gör vad du själv vill i stället, så blir åtminstone du gladare (?) i själen. Jag önskar dig en fin helg – vare sig du firar Midsommar eller inte! Undrar om himlen är lika vacker i kväll som igår..?

Kvällshimlen utanför mitt arbetsrumsfönster den 19 juni 2014. Bilden är inte behandlad på nåt sätt förutom att den är beskuren.

Att titta på himlen i kväll är gratis! Gratis är det också att läsa min recension av Elisabeth Ohlson Wallins nyaste fotobok, Ack Sverige, du sköna…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En nickad pick bland djur i natur

Ett inlägg om en nickad pick.

Det var en rätt trist dag idag. Ingen av oss var på riktigt bra humör. Tur att det kommer såna dar ibland – så att man kan njuta av de riktigt, riktigt bra dagarna.

När alla hushållssysslor utförts och jobb sökts och familjen hade duschat och ordnat med andra bestyr på toaletten (Jajamens, där är vi ibland! Den här bloggen är inte som nån amerikansk film där folk aldrig går på toa. Fast i amerikanska filmer har ju folk också underkläder på sig direkt efter att de har älskat… UFF! Tänk att kränga på dig det efter en svettig akt… Sunkigt, ju!..)… Men NU kom jag bort från ämnet!!!

I alla fall DÅ slängde jag ihop en sallad och packade för picknick. Vi tog bilen bort till Gamlis, så vinet fick vara hemma. Vi tog bubbelvatten, bröd, ost och en grillad kyckling med oss också.

Det var väldigt mycket folk i Gamlis. De flesta sprang förbi oss där vi satt, vid foten av en gravhög. De hade slimmade kläder, vanligen i neonfärger. Vi gissade att de sprang för olika lag. De sprang och de sprang och de sprang och det luktade bara svett när vi skulle äta. Inte tänkte de på oss, inte.

Djuren i naturen tycktes alla bli förälskade i min fästmö. Först kom en skittjock humla och satte sig på henne så att hon PEP och jag, som är Mannen i familjen, fick jaga bort den. Sen invaderades vi av rapsbaggar. Och, som grädde på moset, höll två getingar oss sällskap.

Som du kanske förstår var vi rätt slut efter alla löpska människor och limmande djur. Vi åkte hem och fikade. Det kändes lugnast så.

Jag har pratat med herr Olsson angående torsdag när jag ska föra gossebarnet Prinskorv för att snaggas. Jag tror att vi sa en millimeter..? På fredag ska det skolfotas, nämligen, och då är det ju roligt om frillan är fin och inte ostyrig kalufs.

Min kväll avrundas klockan 21 med andra delen av Broadchurch. Anna jobbar i morgon, men börjar inte förrän klockan 16. Så min dag i morgon börjar som vanligt – med jobbsökeri… Sisyfos, släng dig i väggen!!!

Här kan du titta på några bilder från vår nickade pick:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Livet är kort.

Read Full Post »

Näst sista semesterdan/spontandan

Ett inlägg om mina tankar kring den här dan och vad jag ska göra med den.

I morse vaknade jag just innan Fästmön skulle väcka mig. HA! Kände mig trött, men ändå utvilad. Det verkar bli en varm dag precis som igår, men det blåser fortfarande, tyvärr.

Det är min näst sista semesterdag och tillika min näst sista dag i spontanveckan. Denna vecka där jag har varit så arg och ledsen. Inte nån kul vecka, direkt. Så mycket spontant har därför inte blivit gjort – mer än picknicken igår. Och en fundering på att träffa bloggbekantingen I i morgon om vi får till det med tid och så.

Förberedelserna för det spontana nickandet av pick igår.

Dagarna går, tiden försvinner och jag tränar på att försöka fylla dem med vettiga aktiviteter. Men det är svårt. Jag älskar att arbeta och jag vet inte hur det blir efter nästa vecka. Kan bara gissa och spekulera, men det är svarta tankar som jag motar bort just nu. Det enda jag vill är att få jobba.

Det blir en trist avslutning på mitt nuvarande jobb. Jag måste ju jobba över min sista arbetsdag på grund av att man inte kan vika en millimeter på byråkratin. Ärligt talat trodde jag statlig byråkrati var ett sossefenomen. Det är det inte, kan jag meddela! Det fortsätter även utan sossarna.

Övertidsjobb min sista arbetsdag alltså. Trist! Dessutom fyller familjens minsting år då. Varken Prinskorvens mamma eller jag är tillgängliga förrän på kvällen. Blir ju ingen rolig dag för pojken…

Idag har jag skickat efter ett hårt paket till födelsedagsbarnet. Sen finns det lite andra saker i skåpet här som ska slås in. Men idag när Anna har slutat jobba tar vi nog en shoppingtur för att se om vi hittar nåt mer.

Ett hårt paket.

Morgonen i övrigt har jag ägnat åt den fantastiskt roliga sysslan att vika lakan. Jag kan säga att jag har utvecklat vissa tekniker kring detta, eftersom jag ju har varit ensam om själva vikandet i princip hela mitt vuxna liv. Alla som har vikt lakan, framför allt dubbelunderlakan, vet att armarna inte räcker till – varken i längd eller antal. Men med lite envishet och ett och annat f-ord får man till det. Det går. Det måste ju gå. Man kan ju inte ha en massa ovikta lakan här och var i sitt hem, heller!

Skrivit, bäddat och diskat har jag också gjort. Och hostat upp slem, i fall du ville veta. Annars är det Anna som hostar just nu. Väldigt mycket, väldigt torrt! Tänk om det är nåt skit på kontoret som ger henne hosta?

Inte ett moln ser jag på himlen, men det är lite disigt ute. Kanske ska jag ta min bok och gå och sätta mig nånstans? Nej, det är inte jag. Jag gör inte sånt ensam. Kanske går det att sitta på ballen* senare, om det inte är för livat åt det hållet till. Då står jag inte ut.

Nej, det blir nog en mugg java till och kanske en surfrunda. Det här med nyheter är nåt jag glömmer bort på sommaren. Finns ju inte mycket att läsa som intresserar mig. Men, jag ska ta en tur får vi se om det inte blir ytterligare ett inlägg, rentav!

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna en rad och berätta!

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

En nickad pick så där en onsdag

Ett inlägg om att hitta på nåt som är kul.

Jag vet att man inte ska hänga sig på nån. Man ska inte vara klängig, klistrig eller limma. Men det finns en person i mitt liv som alltid får mig att skratta, även när det känns som rena natta. En person, som det är lätt att vara med. Alltid. I ur och skur. Det är min Fästmö! Anna är en fantastisk person! Hon är inte bara snäll och vacker, hon är väldigt, väldigt rolig att hänga med. Knäppkul!

Man kan inte ha tråkigt med Anna.

Så igår behövde vi piggas upp båda två, jag efter en förskräcklig dag, Anna efter en hektisk dag på kontoret. På eftermiddagen förberedde jag därför en liten picknick hemma i köket.

Vad ska man ha med sig nu då på picknicken..?

Jag plockade fram kaffetermosen, för kaffe vill man ju ha. Sen hittade jag plasttallrikar till maten och engångsbestick och engångsmuggar, en rulle hushållspapper och lilla kylväskan. Den fina vinväskan med öppnare och glas som jag fick av Annas snälla mamma och L i 50-års present var självskriven! Innehållet blev en flaska Husets vin.

Den fina vinväskan! Verkligen användbar och passande present! Fast vinet är urdrucket för länge sen…

Men man kan ju inte bara ha dryck, man måste ju ha nåt med substans till också. I kylen hittade jag några röda druvor, tomater och en gorgonzola som jag köpte för en billig penning häromdan (kort datum). Det åkte ner i kylväskan. I ett skåp hittade jag kexchoklad och små toblerone – perfekt till kaffet! Det enda jag behövde köpa var en grillad kyckling och en baguette.

När jag kom till Annas jobb för att hämta henne var hon inte klar. Åkte därför iväg och handlade maten först. Sen for vi hem och startade perkolatorn, packade det sista och bytte om till lättare kläder. Och så gav vi oss iväg.

Anna envisas med att säga 

utflykt.

Jag envisas med att säga

nicka pick.

Skit samma, vi tog med oss det goda utomhus, gick en lagom promenad, placerade en filt på marken, satte oss ner och dukade upp.

Idag drack vi Husets vin.

Kyckling och bröd hade vi skurit upp hemma för att förenkla, men det blev ganska kladdigt ändå. Och jag avskyr verkligen att bli kladdig och kletig om händer och fingrar. Anna tog med våtservetter – en kvinna med resurser, sannerligen!

Uppdukat på filten.

Filten blev väl rätt kletig den också, men den går ju snabbt att köra i tvättmaskinen. Dessutom hade jag gett Anna en kaffemugg som läckte, så det kom lite brunt på vita linnet. Då blev hon lite trött, tror jag.

Trött Anna nickar pick/på utflykt. Notera den fyndiga vinglashållaren – en conversesko.

När vi hade länsat fat och flaska ätit och druckit klart satt vi en stund och softade. Vi hade var sin bok med oss, men inget blev läst. Blåsten började tillta och vi packade ihop framåt kvällningen och strosade hemåt.

En enkel nickad pick är bättre än en onickad pick. 

Livet är kort. Enjoy it while U can.

Read Full Post »

En dag i saknad och en dag att göra det bästa av

Ett inlägg om trötthet, hushållsarbete, saknad och ord som berör.

I morse var jag trött och tung som en sten. Så märkligt det är! Igår, när Fästmön skulle vara snäll och låta mig få sovmorgon, vaknade jag pigg som en lärka (nåja…); i morse var jag, som sagt, som en tung sten när hon kom och petade på mig vid sjutiden. Upp kom jag i alla fall och Anna är nu på jobbet.

Jag har rivit ut lakanen i sängen och startade faktiskt en maskin tvätt före klockan åtta. (Vi får tvätta från klockan sju, men…) Så tidigt brukar jag inte tvätta även om det är vardag, men jag ska sluta vara så hänsynsfull, har jag bestämt. Somliga i huset tvättar alltid så tidigt att det redan centrifugeras, med påföljd att hela huset skakar, runt sju på söndagsmorgnar. Men det får de väl göra då, om de tycker att det är kul. Jag tycker att det är taskigt och hänsynslöst. Fast man kan ju inte förvänta sig annat.

Renbäddning och tvätt liksom strykning står på dagordningen idag. Strykningen ska jag nog börja med snart, för enligt Anna ska det bli varmare idag och sol. Det var hela 18 grader när vi stack i morse, så prognosen kan faktiskt slå in! Blir det bra väder framåt kvällen tänker jag ordna en picknick med kyckling och vin för min älskade.

Min frukost/lunch blir jordgubbar och mjölk. Anna var över till Tokerian igår kväll och köpte en liter, säkert en av de sista vi äter. Gubbarna börjar sina nu. Vi får helt enkelt besöka Slottet och kolla hur det står till med Annas snälla mammas hallon…

Jordgubbar – säsongens sista för Anna och mig?

Jag tränar på att fylla mina dagar. Det går sisådär. Måndag – onsdag nästa vecka ska jag jobba, sen är det över för den här gången. Mardrömmen börjar igen.

Känslan som uppfyller mig idag är emellertid inte mest oro eller rastlöshet utan saknad. Den här morgonen för sju år sen var den sista i min pappas liv. Nån timma eller två efter lunch var det slut. Bara så där. Jag vet inte om det var nån skön död för honom. Mamma har berättat om han sista ord, som i mina öron var ganska ångestfyllda. Men det gick snabbt. Och det är väl ett snabbt slut vi alla önskar oss, inte nån utdragen plåga, eller? För oss som blev kvar blev saknaden en ständig följeslagare. Min mamma har inte längre sin älskade sen 50 bast hos sig; jag har inte min starka, kloka och knäpproliga pappa.

Se så stark han var, min pappa! Han lyfter mig på sina armar.

Många gånger har jag undrat vad pappa hade tyckt och tänkt om saker och ting. Det som hände för över fyra år sen hade gjort honom helt galen, det är jag säker på. Om inte jag hade överklagat saker och ting hade pappa gjort det åt mig. Jorå, jag vet nog varifrån mitt temperament kommer…

Det finns fler likheter mellan pappa och mig. Han fick sent i yrkeslivet av en krönikespalt av Byhålebladet där han jobbade som lokalredaktör sen 1950-talet. Den fyllde han med vardagsbetraktelser även efter pensionen. Men han skrev så träffande att somliga läste in sig själva – och slutade hälsa. På både pappa och mamma. Det känns igen… Sen spelar det ingen roll att man beskriver typer, många ser sig själva till och med om man i grunden beskriver… inte dem alls utan sin egen person!!! Jaja, folk ska aldrig upphöra att förvåna mig. Jag ser det som att jag skriver så att människor blir berörda – på gott och ont – och för mig är det ett kvitto på att kombinationerna av mina ord är rätt bra.

Idag blir det åter ett telefonsamtal med mamma. Den här dagen, den 24 juli, är en svår dag för henne. Önskar att det just idag inte var 30 mil oss emellan.

Och älskade, ilskna, kära, roliga, flänga gubbe – så jag saknar dig!!!

Pappa som jag minns honom. (Foto: Henrik Gedda)

Livet är kort.

Read Full Post »

Söndagstur bland korvar, toapapper och grönt

Ett inlägg om dagens lilla utflykt.

Joråsaatte… det slutade regna efter en stund och av åskan blev det bara en enda knall. Men det var ju inte riktigt läge för en picknick – om man inte vill bli blöt i rumpan, förstås. Så vi tog bilen över till Tokerian när vi hade slängt stinky soppåsar. Elias fick lite lunch där i form av en korv och apelsinjuice.

Korven slank raskt ner i magen.

Själv fick jag bekräftat att mamma och jag inte hade vunnit en enda spänn på Lottot – precis som väntat. Och så köpte jag nånting som verkligen behövdes…

Toalettpapper WC-paperi Toalettpapir Toiletpapir – kärt barn har många namn…

Nästa mål på färden var Blomsterhallen på Stormarknaden. Jag frågade om de tog Euroflorists presentkort och jag hade tur! Det är lite dumt, för det står nämligen inte nånstans på blomsteraffärernas webbplatser om de tar nån sorts presentkort. Nu hade jag 300 kronor på just Euroflorist och 200 kronor på Interflora.

Blomsterhallen nästa!

 

Tyvärr minns jag inte vem/vilka det var som gav mig dessa presentkort på Euroflorist… 😳 (Det enda jag vet är att presentkorten från Interflora kommer från mammakusinen B och hennes familj.) 

Presentkorten på Blomsterhallen gav mig en hel låda grönt! Stort TACK till den/de som gav mig Eurofloristpresentkorten till födelsedagen förra året! 

En hel låda blommor och grönt blev det!

Nu har jag 200 kronor kvar på Interflora. Det kan bli blommor till nåt kontor nånstans eller möjligen nånting till min pappa också vid nästa besök. 

Elias fick låsa upp bilen åt mig medan jag bar blomlådan och satte den i baksätet. Hemma gjorde jag sen fint på ballen*. Först åkte ampeln upp, det var lätt, för den behövde inte nån ytterkruka.

Rosa lobelia – där jag alltid brukar ha lila! Jaa, även en gammal Toffla kan förnya sig!

Vidare blev det en paprikablomma, som har gröna frukter som blir röda om jag inte plockar dem i förtid, förstås, samt en pelargon till balkongbordet.

En pelargon och en paprikaväxt.

Efter allt detta sjå var det förstås dags för eftermiddagsfika. Det blev en 88:an och ett glas saft till Elias och en Nogger till mig. Så att vi står oss till middagen.

Saft och 88:an till Prinskorven, Nogger till mig.

Nu blir det en stunds softande vid datorerna innan vi åker och klämmer en pizza. Därpå blir det direkt färd ut till Morgonen. I morgon är det skoldag, men det är en av de två sista, för på tisdag kväll är det skolavslutning för Elias. Sen börjar hans långa, härliga sommarlov… Tänk den som var barn igen…

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Blött, blött, blött…

Ett inlägg i vilket Tofflan konstaterar… väta.

Det regnar. Det regnar blött. Det regnar som fan. Ja, ursäkta, men det går inte att uttrycka det på annat sätt. Vi hade ju halvt om halvt planer på nån utflykt idag. Jag hade tänkt ta med picknick och filten från bilen. Men glöm det!

Sovmorgon ända till klockan nio idag! Jag hoppas att gossen kommer i säng i bra tid i kväll. Annars får jag nog lite skäll… Men det är svårt att natta den yngre generationen när det är både ljust och varmt. Elias är ju emellertid så stor nu och han säger själv till när han vill lägga sig. Nån nattning är det ju inte fråga om i egentlig mening. Bara bädda upp, fixa läsbelysning om så önskas, tjata (knappt det, ens…) om tandborstning och lite sånt, du vet…

Efter frukost tog jag en välbehövlig dusch i mitt duschrum. Sen var det Elias tur. Han duschade i mitt badkar, där det också finns en dusch. Vi har vårt speciella knep för att det inte ska rinna vatten och schampo i ögonen och det funkade även hemma hos mig!

En renhårig gosse, om än lite störd av smattret från regnet.

När Elias var ren, torr och påklädd klev vi ut ur badrummet bara för att konstatera att det fullkomligt vräkte ner. Eller vräker, som sagt. Presens är det som gäller.

Blött på baksidan. De djupa spåren i gräsmattan kommer från kranen som flyttade upp de nya fönstren.

Jag tänker inte gå ut om det regnar så här mycket!

sa Elias.

Nej, inte jag heller!

sa jag.

Men i hallen står tre soppåsar och stinker och väntar och jag måste över till Tokerian eftersom jag insåg att toapappret är slut. Eller rättare sagt… Jag hade lyckats köpa med mig hushållspapper, extra tjockt som inte går att spola ner, i stället för toapapper. Hushållspapper går det inte åt så mycket av här hemma, det är toapappret som har strykande åtgång. Så nu när sista rullen sitter på måste det handlas. Sen vill jag förstås kolla storvinsten på Lotto – fat chance… En annan tanke jag hade var att införskaffa blommor till ballen*. Det känns inte så… kul i skrivande stund.

Fast… det där är ju saker som kan vänta lite. Det som inte kan vänta är att vi ska åka till Elias pappa i kväll – oavsett väder. Så då om inte förr måste vi verkligen ut. Och innan dess hade jag tänkt att vi skulle åka och äta söndagsmiddag nånstans.

OCH NU KOM VÄRLDENS ÅSKKNALL OCKSÅ! 

Vi får väl sitta vid våra datorer – synd om oss! – men eftersom det åskar nu också var Elias smart och stängde av sin dator. Själv sitter jag vid Storebror och den kan jag ju inte stänga av eftersom den inte vill starta då.

Jag har gjort lite research inför telefonintervjun på torsdag. Det finns vissa saker som är spännande med tjänsten, annat som oroar mig. Det sistnämnda handlar mest om personer som jag kan tänkas stöta ihop med. Personer jag inte vill gärna vill möta. Men ämnet har jag saknat! För även om jag trivs där jag jobbar nu, saknar jag humanmedicin, ett område inom vilket jag har jobbat med informations- och kommunikationsfrågor i nästan 23 år. Det är det jag är bäst på. Jag har ändå haft stor nytta av de 23 åren i mitt nuvarande jobb. Somligt går att översätta till animalmedicin och forskning kring miljöfrågor, men inte allt.

Igår kväll pratade jag lite med Fästmön. Det är alltid gott att höra Den Mest Älskades röst! Lite senare på kvällen fick jag emellertid veta att de hade blivit väldigt, väldigt besvikna och modstulna. Jag hoppas verkligen att dagen idag blir bättre för dem!

Vad sysslar du med en söndag som denna, när det i alla fall här i Uppsala är blött?

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »