Tusen gram fil, bottenmyndigheter och visstidsanställningar

Ett inlägg om mindre bra saker i tillvaron.

---

 

Mindre mängd fil, men bättre förpackningar.

Nä, det här med att tusen gram fil inte är en liter utan nio deciliter tycker jag inte är så mycket att hänga upp sig på. Man behövde inte vara matematiker för att räkna ut att mängden var mindre när förpackningarna gjordes om med skruvkork. Skruvkork i sig kanske inte är så miljövänlig, men den är så mycket mer praktisk! Filpaketen är numera lätta att öppna – även för den som har svårt att använda händerna och för yngre förmågor. Dessutom kan filen förvaras liggande i kylen. Så jag betalar gärna lika mycket för nio deciliter som för en liter! (Kanske ska äta filmjölk till middag idag..?)

Då tycker jag att det är betydligt värre med de myndigheter som har fått bottenbetyg av allmänheten. De tre bottenmyndigheterna, enligt svenska folket, är Arbetsförmedlingen, Migrationsverket och Försäkringskassan. Både Arbetsförmedlingen och Migrationsverket hamnar till och med på nivån

extremt dåligt.

Förvånad är jag inte, men vi får inte glömma bort att dessa myndigheter faktiskt får sina uppdrag av våra folkvalda politiker. Så egentligen är det ju vi väljare som genom våra val har sett till att det har blivit så här. Fast ärligt… Igår var jag hos en av dessa myndigheter, Arbetsförmedlingen, på ett informations-möte. EN person hade en dålig power pointdragning, EN annan person stod också framför åhörarna, men hade oklar roll. Dessutom presenterades fyra (4) närvarande personer som administratörer. Fyra pers… Som gjorde vadå??? Ja, det vimlar av anställda på Arbetsförmedlingen, men jag har svårt att tycka att de gör rätt saker. Förmedlar jobb gör de definitivt inte, inte heller kan man få kontakt med dem och föra dialog och de kopplar heller inte ihop företag och jobbsökande. De har inte tid med sånt. Ja, du läste rätt: de har inte tid att göra sitt jobb. Så ja, jag förstår bottenbetyget på sätt och vis…

 

Spadarvet (efter min pappa) skulle kunna ha använts till att gräva i sossarnas förslag om begränsningar av visstidsanställningar…

Men åter till de politiker vi har valt (jag valde ett annat parti än de partier som sitter i regeringen). Sossarnas senaste utspel är att begränsa visstidsanställningarna. På sätt och vis tycker jag att det är bra, för många av oss jobbar år ut och år in på tillfälliga och osäkra anställningar. När vi är nära att bli LAS:ade varslas vi. Det är inte OK, det är väldigt jobbigt att inte kunna planera sitt liv längre fram än kanske två, tre månader, knappt det. Samtidigt… jag föredrar ju att jobba, även om det är korta jobb, just för att få arbeta och få lön för det jag gör. Så det är inget enkelt problem som har nån enkel lösning. Därför tycker jag att det hade varit bättre om sossarna hade tagit itu med det egentliga problemet – arbetslösheten – i stället för att göra ett försök till en mindre quick fix.

Men hur själva begränsningen ser ut har jag inte riktigt fått kläm på i skrivande stund. Det verkar som om media inte är särskilt intresserad av frågan. Men många journalister jobbar ju själva på korta jobb. Kanske är det rentav så illa att ingen av dem vågar ta initiativ till att gräva lite mer i förslaget för att de är… visstidsanställda..?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Blått, rött och förändring

Ett förändringsinlägg.

---

 

Det är inte OK att spika mellan klockan 22 och 22.20 en söndagskväll, tycker jag.

Det har varit val i Sverige. Igår kväll hade vi SvT:s valprogram på TV:n fram till läggdags, för det var ju verkligen spännande. Men Fästmön skulle upp tidigt för att börja jobba klockan sju och jag lovade att skjutsa henne, så vi släckte ner vid 22-tiden. Tyvärr gjorde inte andra det utan tyckte att det var en bra tid att spika på, mellan klockan 22 och 22.20, ungefär. Tack och lov upphörde det innan jag blev klarvaken! Jag hade liksom ingen som helst lust att hoppa ur sängen och i kläderna för att plinga på nåns dörr och påtala det självklara: man spikar inte efter klockan 22 i ett flerfamiljshus. Tänk att människor inte kan förstå det! Det är väl en sak om man inte har läst bostadsrättsföreningens regler eller struntar i dem, men man kanske kan tänka lite själv vad som är passande och vad som är mindre passande. Eller också gör man saker för att jävlas.

Blått i skyn, men de röda kommer starkt.

Idag tittar jag på valsiffrorna såväl lokalt som på riksnivå. Jag kan berätta att jag inte röstade på nåt parti som har ändelsen -demokraterna i sitt namn. Men det är skrämmande att se att ett av dessa partier har fått hela 6,6 procent av väljarnas röster här i Uppsala i kommunalvalet. Det är fem mandat.

Valdeltagandet i Uppsala låg på 83,7 procent. Det kan tyckas högt, men jag kan inte låta bli att undra var de 16,3 procenten som inte röstade höll hus. Slött! I Uppsala blir det i alla fall maktskifte, från blått till rött. S, MP och V får egen majoritet i kommunfullmäktige. Men resultaten är förstås fortfarande preliminära.

Hur det gick i landstingsvalet är inte mycket att orda om, eftersom jag tycker att landstingen ska läggas ner och dess verksamheter tas över av stat och kommun. Men trenden håller i sig även där – partiet med en blå blomma, som påminner lite om en majblomma, är det parti som har ökat mest och fick hela åtta procent av rösterna.

Jag tittar också på hur folk i området där jag bor har röstat på riksnivå. Här är sossarna starka. Men mer skrämmande är att partiet som fick 6,6 procent av rösterna i kommunen här har fått 7,4 procent. Partiet fick hela 69 röster av mina grannar. Högt, men tack och lov inte lika högt som i Järlåsa där 149 personer gav partiet sina röster. Valdeltagandet i min valkrets var 85,1, också något högre än i hela Uppsala.

Vad ska man säga sammanfattningsvis om resultatet då? Tja, jag tycker att det inte var nåt oväntat resultat och jag har en del förväntningar.

Tre jobb har jag sökt idag på morgonen och när jag har bäddat och stoppat in linserna i ögonen ska jag ta upp bokskriveriet. Jag räknar med att kunna skriva om det första halvåret förra året.

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna några rader i en kommentar så jag har nåt roligt och intressant att läsa när jag gör pauser i mitt skrivande!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Fyra dagar i april

Ett försök till en recension av en bok, medan andra hoppar högljudda precis utanför mitt arbetsrumsfönster. (Eventuella misstag beror på vissa skärande ljudinslag som… ja, stört mig.)

Finns det nåt bättre än att få en alldeles ny bok i sin hand, direkt från författaren själv? Jag har haft Fyra dagar i april av Magnus Alkarp i min ägo i ungefär fem dagar. Den har blivit luktad på, den har blivit hållen, den har fått följa med in i obskyra (?) skrubbar och vrår. Den har varit med mig 24 timmar om dygnet. Och nu ska jag försöka skriva en sorts recension av boken.

En bok om fyra dagar i slutet av april 1943.

Året är 1943 och det närmar sig påsk. Ute i världen rasar ett krig, men här hemma i Sverige är det fred. Detta hindrar dock inte de svenska nazisterna att kalla till riksmöte i Uppsala. Ett möte som avslutas på annandagen med en manifestation. Men det blir minsann ingen fredlig historia. Ett gäng motdemonstranter är på plats. Ändå visar det sig vara poliserna som är skurkarna. Hur ska man annars förklara sabelhuggen i ryggarna?

Jag dras direkt in i händelserna. Händelser, som författaren stötte på i och med sin forskning inför avhandlingen 2009. Här har han tagit tillfället i akt att sticka näsan ner i en detalj. Eller var det ett getingbo? Hur som helst, påskkravallerna i Gamla Uppsala hade jag aldrig hört talas om – trots att de faktiskt utspelar sig på min födelsedag. (Fast jag var ju förstås inte född 1943, men samma dag som påskkravallerna. Och Tjernobyl. Tjernobyl är ju för övrigt en ännu senare katastrof, 1986, än Petite Moi. Nånting mer den 26 april???)

Vad är väl en bok om den inte, förutom ett givande innehåll, har ett språk som tilltalar mig? Ganska snart noterar jag att Magnus Alkarp har flera riktigt roliga vändningar för sig ibland. Eller vad sägs om denna:

[…] Att han ibland kallades Rödlyset berodde inte på att han skulle ha haft ett förflutet som trafikpolis i Sundbyberg, vilket somliga lär ha trott, utan förmodligen på att det fanns misstankar om att han var socialdemokrat, vilket han troligtvis var. […]

Andra formuleringar är snudd på poetiska:

[…] Ett iskallt duggregn letade sig in under ylletröjor och ned i strumpor och skor. […] 

Jag hittar ett enda ställe där jag tycker att det språkliga brister:

[…] Men Lundberg var också en fri själ och bångstyrig till naturen, inte sällan kritiserad för sin vägran att rätta in sig i ledet när partipiskan ven, vilket i mångas ögon i och för sig gjorde honom ännu mer lämpad att leda striden, men vi ska inte vara så säkra på att Gustav Möller och Per Albin Hansson var lika överförtjusta som sina väljare. […]

Det här är en bok om verkliga händelser, men den är skriven som en roman. Vissa delar skildras så skört, så skört. Och det är bra. Det ger berättelsen liv. När Magnus Alkarp till exempel beskriver hur en av de norske jentene blir utfryst kan inte ens den mest förhärdade förbli kallsinnig:

[…] Det tisslades, vänner undvek henne, inte ens Ingrid visade sig. Den enda som besökte henne, tröstade henne, uppmuntrade henne och kanske försökte uppelda henne var Greta. Sedan slutade även Greta komma. […]

Men det ligger som sagt gedigen forskning bakom tillblivelsen av den här romanen. Särskilt intressant att notera är en lista med namn där Magnus Alkarp faktiskt kunnat återskapa 63 av de 75 ursprungliga namnen. Han tycker att det är

[…] bara […]

Jag tycker att det är många.

Vill du läsa en historisk bok vars innehåll känns synnerligen aktuellt väljer du Fyra dagar i april. Men eftersom Magnus är min syssling kan jag inte dela ut några rosa tofflor utan att anklagas för opartiskhet. Jag låter därför ytterligare ett citat ur bok få avsluta mina tankar om och upplevelser av den här boken:

[…] Vi har ett ansvar för allt vi gör och allt vi underlåter att göra. Det har alltid varit förenat med risker att göra det rätt, men det är värt sabelhuggen om det är friheten man försvarar. […]

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 19: As-ballt och Asfalt

Torsdag och dags för veckans höjning (As-ballt) respektive sänkning (Asfalt). Och det är inte svårare än så här, enligt mig:

As-ballt

• Boken Gilla läget. Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande av Barbara Ehrenreich (en mästarinna på ironi och humor)
• Coola killar i Hjo som sökte musiker (skön inställning!)
• Häftigt att få beträda högarna i Gamlis igen (vacker utsikt och konditionsträning på samma gång!)
• WordPress roliga mejl när man råkar trycka på Gillaknappen till ett av sina egna inlägg (men nej, särskilt fåfäng är jag inte!)
• Radio Fyris startar TV-sändningar (bra och meningsfullt!)

Asfalt

• Instängd på jobbet på grund av asfalteringsarbete (vem betalar min övertid?)
• Twitter är underutnyttjat av politiker (och av väljare!)
• Vigselförrättare utan rätt att viga (det var väl rätt klantigt, tycker jag och säkert de drabbade trettiotalet par)
• Romancegenren är inget för mig (vad andra läser är upp till dem)
• Kvinnor som faller för mördare (jag har svårt att förstå det)

Read Full Post »

Politiker för monolog på twitter

En ny avhandling från Anders Larsson vid Uppsala universitet visar att många kommunalråd i Uppsala finns på Twitter. Men inte för att föra dialog med (presumtiva) väljare eller skapa kontakter, utan för att föra fram sina egna åsikter och möjligen ”prata” med andra politiker.

Många politiker twittrar, dock inte med syftet att föra dialog.

Anders Larsson har kommit fram till att Twitter särskilt används för information, det vill säga som enkelriktad kommunikationskanal. Nån kommunikation med presumtiva väljare eller väljare sker inte.  De flesta politiker för endast fram sina egna budskap eller länkar till den egna bloggen eller andras bloggar. Om de nån gång chattar på Twitter är det med andra politiker.

Det är många politiker som twittrar, sex av tio kommunalråd, enligt lokalblaskan. Mest aktiv är vänsterpartisten Ilona Szatmari Waldau, med närmare 3 000 tweets hittills. Hon har också flest följare. Ändå har hon inte så ofta kontakt med väljare. Hon säger till lokalblaskan att hon vill ha samtal, men det blir väldigt lite. Hon vet inte varför, men tänker att det kanske är svårt att föra en dialog på enbart 140 tecken. Hon ställer ofta öppna frågor, men får sällan svar.

En annan twittrare är folkpartisten Mohamad Hassan. Hans ambition är att föra en dialog, men det har inte blivit så mycket av det. Mohamad Hassan tror att det beror på att väljare helt enkelt inte följer politiker på Twitter. Samtidigt hoppas han att folks beteende ska ändras när de märker att det är lätt att få snabbt svar från en politiker.

Forskaren själv tycker att de folkvalda ändå ska fortsätta twittra och söka kontakta via Twitter. Det tar tid att förändra beeenden, anser han också.

Den som vill kolla in Ilona Szatmari Waldau på Twitter kan söker @IlonaWaldau. Den som vill kolla in Mohamad Hassan på Twitter söker @Uppsala_Hassan

Read Full Post »

Rödgrönrörigt!

I morse läste jag en sån konstig artikel om a-kassan. Den rödgröna röran – för nu kan man ju liksom inte kalla den nåt annat ÄVEN om detta inte är nån politisk blogg – röstade emot en S-motion. En motion där man kräver en höjning av a-kassan. En höjning som skulle göra att fler arbetslösa kunde få högre ersättning.

Men hallå! Blev det rätt nu, eller? Så har var det – tror jag:

Sverigedemokraterna hade yrkat på sossarnas förslag, så OM de rödgröna hade stött det, hade det fått majoritet. Men i stället röstade de rödgröna på en reservation där den motionen PLUS andra förslag med lite skarpare formuleringar. Denna reservation gillade inte SD. I den reservation som de rödgröna röstade på och som ställdes mot SD:s yrkande ingick alltså även den motion som SD yrkade på, men tillsammans med flera andra motioner innehöll den betydligt skarpare förslag.

Reservationen innebar att de rödgröna ville ha höjd ersättningsnivå och ett tak så att alla som tjänar upp till 25 000 kronor i månaden 2012 får ut 80 procent av sin lön i a-kassa. Ett långsiktigt mål är att minst 80 procent ska få 80 procent av sin lön i ersättning från a-kassan. För att komma dit föreslogs att taket höjs till 930 kronor per dag nästa år och sedan till 950 kronor per dag året därpå. Vidare vill man återinföra skattereduktion för a-kasseavgiften.

Om jag nu har fattat det hela rätt, gick inte varken den ursprungliga S-motionen eller de rödgrönas reservation igenom – och därför blir det ingen höjning av a-kassan. Eller???

Jag hoppas alla rödgröna känner sig extra duktiga idag. Själv blir jag heligt förbannad! Ni leker med människor, ni politiker, bara för att SD är ett missnöjesparti som kommit in i riksdagen och uppenbarligen som mobbas ut därifrån. Har ni nån gång frågat er VARFÖR ni rödgröna tappat så många väljare – ÄNNU fler EFTER valet, visar mätningar? Jag bara undrar. För ni är så himla snabba på att kasta skit på alliansen, menar jag. Varför är PRESTIGE viktigare än arbetslösa människors ekonomi???

Read Full Post »