Drömmen om en mörkare tillvaro…

Ett drömmande inlägg.

---

 

Vitt, trist!

Det stod strykning på schemat i kväll. Därför ska jag berätta om mitt badrum. (Logiskt, va?) Det är nämligen där inne jag förvarar min strykbräda. Jag borde ha städat badrumseländet och inte bara strukit kläder. Men hur kul är det att städa nåt som är slitet, trist, ofräscht och framför allt opersonligt? Inredningen är nästan så gammal att den är modern.

Idag ska allting i kök och bad vara vitt, vitt, vitt. Hur trist är väl inte det?! Mitt kök var vitt en gång. Sen blev det orange, orange, orange. Eller terracotta, dårå… Färgstarkt! Jag skulle vilja göra nåt lika… häftigt med badrummet. Och kanske toa/duschrummet också, för den delen.

Men sen ska det inte bara vara snyggt utan praktiskt också. De två, trista vita hyllorna jag har i badrummet idag hänger på väggen. Fine! Fast… med tre centimeter (nåja, nån centimeter ytterligare, kanske) från golvet är det nästintill omöjligt att få in såväl dammsugare som svabb där. Det går liksom inte att hålla rent, inte på nåt enkelt sätt. Till sist blir det så att jag… blundar för det, struntar i det. Och det var det jag upptäckte i kväll när jag hämtade strykbrädan.

Förutom att byta kranar och blandare till engreppsdito skulle jag vilja mörka ner badrummet. Jag fick fina idéer hos Aspenbad – mörka golv. Varför inte??? Varför måste ett badrum vara vitt och sterilt som en sjukhussal? Möjligen för att matcha min vita medicinlåda… (Se bilden ovan!) Resten av inredningen skulle vara mörk också, men framför allt hänga på ett vettigt avstånd från golvet så man kommer åt att hålla det rent och fräscht.

En svart toalett vore väl ursnyggt? (Bilden är lånad från Aspenbads webbplats.)

Jag skulle fortfarande kunna tänka mig att ha blått som accentfärg i badrummet – inte bara i handdukarna, som idag, utan på själva möblerna, på gavlar och luckor. Toa/duschrummet vill jag också mörka ner, men det vill jag ska gå i svart och gråskala. Där vill jag ha det lite mer… maskulint… Idag har jag till exempel ett svart toalock, men tänk dig en helt svart toalett? Det tycker jag vore ursnyggt. Kolla bara bilden här intill!!!

Ja ja… vad är väl en bal på slottet..? Men en svart toa ska jag i alla fall låta installera innan jag dör!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tusen gram fil, bottenmyndigheter och visstidsanställningar

Ett inlägg om mindre bra saker i tillvaron.

---

 

Mindre mängd fil, men bättre förpackningar.

Nä, det här med att tusen gram fil inte är en liter utan nio deciliter tycker jag inte är så mycket att hänga upp sig på. Man behövde inte vara matematiker för att räkna ut att mängden var mindre när förpackningarna gjordes om med skruvkork. Skruvkork i sig kanske inte är så miljövänlig, men den är så mycket mer praktisk! Filpaketen är numera lätta att öppna – även för den som har svårt att använda händerna och för yngre förmågor. Dessutom kan filen förvaras liggande i kylen. Så jag betalar gärna lika mycket för nio deciliter som för en liter! (Kanske ska äta filmjölk till middag idag..?)

Då tycker jag att det är betydligt värre med de myndigheter som har fått bottenbetyg av allmänheten. De tre bottenmyndigheterna, enligt svenska folket, är Arbetsförmedlingen, Migrationsverket och Försäkringskassan. Både Arbetsförmedlingen och Migrationsverket hamnar till och med på nivån

extremt dåligt.

Förvånad är jag inte, men vi får inte glömma bort att dessa myndigheter faktiskt får sina uppdrag av våra folkvalda politiker. Så egentligen är det ju vi väljare som genom våra val har sett till att det har blivit så här. Fast ärligt… Igår var jag hos en av dessa myndigheter, Arbetsförmedlingen, på ett informations-möte. EN person hade en dålig power pointdragning, EN annan person stod också framför åhörarna, men hade oklar roll. Dessutom presenterades fyra (4) närvarande personer som administratörer. Fyra pers… Som gjorde vadå??? Ja, det vimlar av anställda på Arbetsförmedlingen, men jag har svårt att tycka att de gör rätt saker. Förmedlar jobb gör de definitivt inte, inte heller kan man få kontakt med dem och föra dialog och de kopplar heller inte ihop företag och jobbsökande. De har inte tid med sånt. Ja, du läste rätt: de har inte tid att göra sitt jobb. Så ja, jag förstår bottenbetyget på sätt och vis…

 

Spadarvet (efter min pappa) skulle kunna ha använts till att gräva i sossarnas förslag om begränsningar av visstidsanställningar…

Men åter till de politiker vi har valt (jag valde ett annat parti än de partier som sitter i regeringen). Sossarnas senaste utspel är att begränsa visstidsanställningarna. På sätt och vis tycker jag att det är bra, för många av oss jobbar år ut och år in på tillfälliga och osäkra anställningar. När vi är nära att bli LAS:ade varslas vi. Det är inte OK, det är väldigt jobbigt att inte kunna planera sitt liv längre fram än kanske två, tre månader, knappt det. Samtidigt… jag föredrar ju att jobba, även om det är korta jobb, just för att få arbeta och få lön för det jag gör. Så det är inget enkelt problem som har nån enkel lösning. Därför tycker jag att det hade varit bättre om sossarna hade tagit itu med det egentliga problemet – arbetslösheten – i stället för att göra ett försök till en mindre quick fix.

Men hur själva begränsningen ser ut har jag inte riktigt fått kläm på i skrivande stund. Det verkar som om media inte är särskilt intresserad av frågan. Men många journalister jobbar ju själva på korta jobb. Kanske är det rentav så illa att ingen av dem vågar ta initiativ till att gräva lite mer i förslaget för att de är… visstidsanställda..?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kära besök

Ett inlägg om vänskap och kärlek.

---

 

De gigantiska mackorna levererades från Ofvandahls Hovkonditori.

Hur många goa vänner har du som tar med sig berget till Mohammed? Det vill säga, tar med sig egen förning samt förning till värdinnan när de kommer på besök? Jag har i alla fall en sån vän, A. Igår var det bestämt att hon skulle dyka upp efter jobbet. Med mackor. Det enda jag skulle ordna var kaffe. Både A och mackor dök upp tidigare än avtalet, men blev självklart insläppta. Kaffet hade precis runnit igenom perkolatorn. Så vi slog oss ner i köket och mumsade och pratade och sörplade kaffe. Och smulade, för min del. Inte en smula blev det efter A. Jag tar det som att hon har större käft än jag. För se stor käft var nämligen ett måste när man skulle äta dessa gigantiska bröd med smarrig fyllning. Vi hade både lite träningsvärk efteråt, tror jag. Men det behöver inte bara bero på mackornas storlek, det kan mycket väl bero på att vi pratade så mycket.

A och jag är före detta kollegor. Vi lärde känna varandra i början av 1990-talet när jag kom till A:s avdelning för att bygga upp en del av verksamheten som inte fanns – organiserad informationsverksamhet. Så småningom skildes våra vägar när jag fick jobb på annat ställe. Definitivt gick vägarna isär när A lämnade Organisationen. Sen gick det några år och så träffades vi igen, först via cyberspace, sen IRL. Och så upptäckte i alla fall jag (jag tror att detsamma gäller för A!..) att vi hade väldigt trevligt när vi sågs.

Livet kan komma emellan. 

Det blir glest mellan gångerna vi ses ibland. Livet kommer emellan. Jag beundrar A som jag upplever är stark och kapabel att ta tag i inte bara det praktiska utan sorger på ett vettigt sätt. Dessutom uppskattar jag att hon delar med sig och att hon orkar lyssna på mina, i sammanhanget, småsaker. Och så får jag vara med på ett litet hörn och dela hennes glädje över att nyligen ha blivit dubbelmormor.

Idag får jag nästa besök. Fästmön dimper ner och det ska bli gott att få sällskap i helgen även om hon ska jobba ganska mycket. Det är en hel del som oroar och gnaver inuti just nu. Svar och besked jag inte får, därför att ansvariga inte är tillgängliga eller har tid för en sån som mig. Det är tungt. Om jag tänker på det hela tiden skulle jag inte vilja leva en minut till. Därför får jag fösa bort tankarna, eftersom jag själv inte kan göra nåt åt saken mer än det jag redan gör. Och sen begraver jag mig en bok och låtsas vara en av karaktärerna. Det funkar sisådär. (Just nu är jag en kvinnlig fotograf med ett rörigt kärleksliv.)

Och nu undrar jag förstås om DU har en sån go vän som A??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar! Då blir jag glad.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Sol och hemkånkad gröngöling

Ett soligt inlägg om granar och grannar.

---

 

Solen!

Det är sol idag! Och det kan ju behövas efter den hemska natten… Jag tänker på de 300 som… Äh, läs det lösenskyddade inlägget själv. Hur som helst, solen var fantastisk! Jag kände hur ljuset gjorde nytta och kunde inte låta bli att stanna och ta en bild. För jag gick ju ut. Det sved i luftrören, eftersom det var nån minusgrad, men det struntade jag i. Det gör ju jämt ont att andas nu för tiden.

Två kassar mat och kaffe släpade jag hem från Tokerian idag. Det var sånt himla bra pris på kaffe och kaffe går det åt. Dessutom kunde jag utnyttja en rabattkupong på hela köpet via appen.

Naturligtvis var jag inte ensam inne i affären, men det gick rätt bra. Jag irrade bara lite. Tänk att jag hade glömt att köpa Bregott havssalt i tisdags när jag var iväg och köpte julmat! Katastrofen var nära. Nu köpte jag inte bara kaffe utan även mat för ett par dar. Matlusten är det annars si och så med, men det skadar ju inte med lite bantning inför julbordet.

På hemvägen mötte jag en granne som har bott här längre än jag. Vi brukar växla några ord. Jag tror bestämt att vi båda är lika ensamma ibland. Även grannen njöt av solen och kände sig trygg med rollatorn. När h*n såg hur jag släpade på mina kassar föreslog h*n att jag skulle införskaffa en kompis med hjul. Väldigt praktiskt, onekligen! Jag vet att mamma kan hänga upp till fyra kassar på sin rollator… När jag sa att jag funderade på att gå hem med varorna och plocka in dem och sen ta ytterligare en tur för att slå till på en gran, blev granen erbjuden rollatorlift av grannen.

Innanför nätet döljer sig en skönhet i form av en gröngöling.

Och jorå, jag gjorde som jag sa. Tog dessutom lite medicin, vilket gjorde luftören gladare. Utanför Tokerian stod Paolo. Den fulingen hade höjt priset sen sist jag var där med 30 spänn för rödgranarna. Jag sa att det väl var bäst att jag slog till på en innan han höjde till miljonen. Ett lagom stort exemplar upphittades. Paolo sågade av foten lite och några grenar nertill innan han nätade gröngölingen. Sen kånkade jag hem den och i skrivande stund får den bo på min balle* till dess den ska kläs på kvällen den 23:e och bli lika sagolikt vacker som granen 2013.

 

 

*min balle = min balkong

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: Bara för dig med personligt lösen: Värde

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

Ecovers prylar: Diskmedel och allrengöring

Ett rent inlägg.

---

 

I början av veckan hämtade jag ett paket från Ecover med två produkter som jag ville testa. Det ena var diskmedel, det andra en flaska med allrengöring. Produkterna innehåller så lite giftiga ämnen som möjligt och är dessutom snabbt biologiskt nedbrytbara, enligt följebrev och webbplats. Företagets produkter är inte bara snälla mot miljön utan även mot människor.  Det tyckte jag lät bra. Går jag till min egen person lider jag då och då av eksem på främst händerna. Särskilt på vintern. Och mina luftrör har fått mer och mer svårt att inte bli irriterade av mitt nuvarande allrengöringsmedel.

Doftar svagt och fräscht, men vad 17 är tensider?

Diskmedlet doftar svagt, men gott och fräscht. Det innehåller citron och aloe vera enligt etiketten. På baksidan står angivet, i mikrostorleksgrad på bokstäverna, att man tar 1,6 teskedar (åtta milliliter) diskmedel till fem liter vatten för smutsig disk och hälften för mindre smutsig disk. Diskmedlet innehåller mellan fem och 15 procent anjoniska tensider, men mindre än fem procent nonjoniska tensider. Jag har googlat på detta, men jag har inte hittat några riktigt bra förklaringar nånstans. Det jag har läst mig till är att anjoniska tensider är bra mot smuts och fett och att de är vattenlösliga. Nonjoniska tensider är bra rengörare vid låga temperaturer, men de är giftigare för fisk än anjoniska. Samtidigt är nonjoniska tensider lätt biologiskt nedbrytbara. Innehållsförteckningen på baksidan säger inget om att medlet ska innehålla citron, vilket står på etiketten på framsidan. Däremot står det att disk-medlet innehåller aloe veraextrakt, men mindre än fem procent av detta. Medlet är tillverkat med låg-energiprocesser och av förnybara växtbaserade och mineralbaserade ingredienser, enligt baksidan. Vad som är vad framgår dock inte.

Jag börjar med att prova diskmedlet på lätt smutsad och färsk frukostdisk. Det går som en dans. Mina händer blir lite torra, men jag får inga utslag. Nästa provdisk består bland annat av en kastrull med tomatsoppa. Kastrullen blir finfint ren utan problem. Mjölkglaset får ingen kvarvarande fet hinna efter disken heller.

 

Allrengöring i en praktisk flaska, men även här undrar jag över innehållet.

Ecovers allrengöring kommer i en praktisk sprejflaska. Flaskan är för övrigt gjord i Plantoplastic, en blandning av sockerrör och återvunnen plast. Lite fundersam blir jag emellertid när jag läser innehållsförteckningen på flaskan. Där står nämligen inte vad allrengöringen innehåller, utan bara vilka ämnen den innehåller lite av. Som till exempel dessa nonjoniska tensider.  Parfym, vatten och alkohol vet jag vad det är och dessa ämnen är det också lite av. Det låter lovande för mina eksem, i alla fall!

Första gången jag testar allrengöringen är på min spishäll. Det doftar fräscht och lagom mycket och ytan blir ren och blank utan att jag behöver gnugga för mycket eller skrapa. Däremot är mdlet inte särskilt effektivt mot gamla fläckar på köksbänken (laminat) eller kalkfläckar. När jag provar medlet på brickan i metall under diskstället tar det snabbt och lätt bort färska kalkfläckar.

I ett badrum provar jag allrengöringen på ett handfat och på toalettlocket i hårdplast. På handfatet fungerar det OK. Det blir rent, men inte lika blankt som med mitt vanliga rengöringsmedel. Toalettlocket blir randigt och inte alls bra.

Luftrören reagerar lite på allrengöringen, men betydligt mindre än när jag använder mina vanliga rengöringsmedel.

 

Överlag gillar jag båda medlen. Det jag däremot inte gillar är innehållsförteckningarna. Det hade varit bra med lite bättre förklaringar av ämnena, gärna i läsbar gradstorlek på bokstäverna, så att vanligt folk förstår! Man kan få plats med en bra innehållsförteckning om man gör en utdragbar sådan bakom en etikett på förpackningen/flaskan.

Vidare saknar jag uppgifter om priser och var jag kan köpa varorna. Självklart kan jag titta och säkert hitta på nätet, men i ett enpersonershushåll är det oftast enklast att kunna köpa såna här medel i sin vanliga livsmedelsbutik.

Sen var det förstås inte särskilt miljövänligt att skicka varorna till ett utlämningsställe som gjorde det nödvändigt för mig att ta bilen dit…

Det samlade Toffelomdömet dras ned av innehållsförteckningarna, som gör att jag känner mig osäker på miljövänligheten, leveransen samt att medlen inte fungerar så bra på vissa material och fläckar. Men det blir ändå klart godkänt med ett plus!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Gå med i facket nu!

Ett fackligt inlägg.

---

 

Min morfar startade en lokalavdelning av Metall.

När jag började jobba, på bronsåldern, gick jag med i facket. Men fackföreningar har funnits långt innan dess. Min morfar, till exempel, startade en lokalavdelning inom Metall.

Det var liksom ingen tvekan om att jag skulle gå med i facket redan från början. Sen dess har jag varje månad, oavsett om jag har jobbat eller varit arbetssökande, betalat såväl fackavgift som avgift till a-kassan. Och även om jag gnäller om det ibland finns det liksom inget annat alternativ för mig: facket ska man vara med i.

Idag tycks det vara så att de flesta unga inte är med i facket eller anslutna till nån a-kassa. Det som händer när de blir arbetslösa är att de får minsta ekonomiska hjälp från samhället. Tro det eller ej, det är betydligt lägre än a-kassan. A-kassan har inte höjts på tolv, tretton år vad jag har förstått. Men snart är det val och då hoppas nog många med mig på en höjning.

Att vara med i facket handlar om mer än bara pengar. Du kan få hjälp och stöd av ditt fackliga ombud om du har problem på jobbet med till exempel en chef som vill peta dig eller om du känner dig diskriminerad. Facket kan löneförhandla åt dig om du tycker att det är svårt. Facken har också olika medlemsförmåner. Det handlar om allt från rabatter till prisvärda försäkringar och banklån. Många fack ordnar utbildningar och kan hjälpa dig med praktiska saker som coachning och till och med ditt CV.

Medlemsavgifterna till de olika facken skiljer sig åt. Det handlar också om vilken inkomst du har. Man kan gå med i facket redan när man studerar. Många fack har gratis eller väldigt förmånliga medlemsavgifter för studenter.

Så vad väntar du på, du som inte redan är medlem? Surfa in på webbplatsen Gå med i facket nu och kolla upp vilket fack som passar dig!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Klädvanor och matvanor – eller ovanor.?!

Ett inlägg om Tofflans vanor. Eller snarare ovanor. Och hjälpbehov Bland annat.

En gång sa Fästmön till mig:

Du behöver en fru!

Med det menade hon inte att hon ville tvinga sig till giftermål utan att jag behöver nån som lite grann

ser till mig.

Ser till mig så att jag sköter mig. Sköter om, kanske..? Jag klarar städning och tvätt galant, men är fullt medveten om att jag skulle behöva nån som valde och köpte kläder åt mig. Nu har ingen gjort det på väldigt, väldigt länge. Stenåldern, minst. Min mamma gav tidigt upp, för jag hade så bestämda åsikter om framför allt kjoltyg:

Inga klänningar eller kjolar får följa med hem till min garderob, tack!

Nej, jag var aldrig den söta lilla flicka som mamma och pappa ville ha. Sist jag bar kjol var vid min konfirmation. Eftersom jag konfirmerade mig i Metodistkyrkan hade vi inga kåpor utan jag skulle ha vita kläder. Jag var nyss fyllda 14 år och tvingade mig själv att bära vit kjol. Sen dess – aldrig mer. Och du som vet hur gammal jag är och kan räkna, fattar att detta var för många, många år sen.

För liten för att protestera mot klädesplagget klänning.

Det jag ville komma fram till när det gäller kläder är att jag inte är ett dugg intresserad. Kläder köper jag för att inte gå naken i tillvaron eller för att inte frysa – eller vara för varm. Det är sällan snygga kläder, de är snarare praktiska, och de är allt som oftast svarta till färgen, utom jeansen som är blå. Tjockis-svarta. Jag har nämligen gått på det där om att svart gör en smalare. Det hjälper inte ett dugg på mig, kan jag tala om, fast jag känner mig bekvämare. Efter en kort fling med en ganska… omfångsrik kvinna med en fäbless för rosa pikétröjor, bär jag alltid svart. Nån annan får se ut som en gullegris, jag föredrar att se ut som en smutsgris.

Sen är det här med mat. Jag har fått för mig att jag inte kan laga mat. Anna säger att jag kan, men det är många som har sagt att jag inte kan. Eller många och många, Några Fler Än En. Och idiot som är jag väljer jag att tro på

Några Fler Än En.

Mitt förhållande – eller snarare oförhållande till mat – är säkert skälet till att jag hade magproblem (snygg omskrivning) igår förmiddag och väldigt ont i magen idag. Här kan du se gårdagens meny så förstår du kanske varför jag har ont idag:

Frukost:
Ostsmörgås med saltgurka, fil med müsli, kaffe, Pro Viva (Bra start, va?! Men sen…)

Förmiddag:
Fyra senapsmuggar kaffe

Lunch:
Två koppar kaffe, en bulle, en medelstor bit jordgubbspaj med grädde, ett par nyplockade hallon

Förrätt kvällsmat:
Två kanelbullar

Kvällsmat:
En skål popcorn med salt, en starköl

Kvällsfika:
En 200 grams schweizernöt

Ja, det är inte konstigt, som sagt. Jag inser det själv. Så idag blir det skärpning! Men det handlar mest om att Anna kommer till mig. Framåt seneftermiddagen, när Prinskorven har förts i sin faders ömma vård, ska vi på en utflykt som eventuellt får som resultat kläder, bad och ordentlig mat. I will say no more, utan den som lever får se. Eller möjligen läsa en rapport på en blogg nära sig.

Kanelbullar till förrätt är gott. Men inte särskilt bra för magen…

Dåligt med sömn i natt. Ältar. Ont i magen. Somnade runt två, vaknade halv sex. Somnade om. Vaknade vid nio. Ständig oro.

Har varit lite duktig i alla fall och lyckats hitta ett telefonnummer till företaget som bytte fönstren här i höstas, Dalkarlarna. Har ringt och reklamerat ett antal av mina nya persienner. Jag är allt annat än nöjd med dem! Men det är semestertider och tidigast i september kan jag få hjälp. Jag lovade att försöka överleva till dess.

Livet är kort. Man vet aldrig när det tar slut.

Read Full Post »

Ute i kylan – på flera sätt

Åter en kall natt, även om temperaturen har stigit ett par grader. Du tycker säkert att jag tjatar om kylan och eländet. Och jag har ett skäl till det! Du och jag klagar så ofta att vi fryser – trots att vi går omkring i våra dunjackor eller ligger i våra sängar, under såväl duntäcken som tak över huvudet. Det gör inte alla. Det finns många som måste tillbringa nätterna utomhus. Vad gör du för dem? Själv gör jag inte så mycket mer än att jag skänker kläder. En gång gjorde jag misstaget att ge bort pappas alla kläder till nån som inte behövde dem – eller ens förtjänade att gå i pappas skor. Sen dess har jag lärt mig att kläder skänker man till verkligt behövande. Såna som måste tillbringa vinternätterna utomhus. Så jag tänker inte be om ursäkt för att jag inte gillar vintern… För faktum är att jag inte bara tänker på mig själv utan lite längre än min stora kran räcker. Faktiskt. Det kallas empati och jag visar det i handling.

Dunjackor behövs till dem som inte har tak över huvudet.

Hela förmiddagen idag ska jag diskutera min yrkesroll i förändringsprocessen. Är det nånting jag är expert på så är det detta! Och det var därför jag reagerade lite (underdrift) när jag läste om en av de stora organisationerna i stan som, liksom liknande organisationer, kringgår de lagar vi har (framför allt LAS) genom att köpa ut folk som är för gamla, för uppkäftiga, för tråkiga eller för… vad-som-helst-som-inte-passar-in-när-alla-ska-vara-så-lika-som-möjligt. (Konstigt resonemang, det där, jag undrar om man verkligen eftersträvar homogenitet? En annan sak jag undrar är hur arbetsgivarna får tag i alla som är högst 35 år och som har 25 års yrkeserfarenhet. För det är ju såna som alltid efterfrågas…) Alla icke önskvärda skrattar inte gott när de tar emot avgångsvederlag. Många gråter och vill inget hellre än att arbeta. Men vad ska de leva av? A-kassa eller aktivitetsersättning räcker ju knappt/inte alltid till hyran. Sen får man välja om man ska köpa mat eller busskort (som man kanske behöver för att söka jobb; kläder köper man inte). För om man inte kan betala sin hyra hamnar man ju dubbelt ute i kylan – dissad från sitt jobb och arbetssökande samt bostadslös. Det är lättare att hamna där än du tror.

Det syns kanske inte här, men eftersom jag själv har varit nästan nere på botten vill jag nu hjälpa andra som är på väg ner. Naturligtvis vill jag först och främst ge tillbaka lite till familjen – på olika sätt. Men också stötta och hjälpa arbetssökande praktiskt. För hos de myndigheter, vars namn missvisande nog säger att de ska hjälpa till att hitta jobb, får man ingen vidare hjälp. Många känner sig misstänkliggjorda, tillplattade, förminskade, till och med tillintetgjorda. Och för en del slutar det med att de inte orkar längre utan tar sina liv. Du får tro vad du vill, men det finns många, många arbetssökande som inget hellre vill än att arbeta. Ägna dessa en tanke – och gärna en handling! – när du klagar över ditt jobb. (OK, alla dagar är inte solsken på jobbet, det tycker inte jag heller. Men i verkligheten är det inte rosenskimrande på jobbet till 100 procent. Då ser/ger man inte hela bilden. För lite är det regnet som gör väntan på solen värd…)

Regnet gör väntan på solen värd.

Ha en bra dag där ute, vad du nu ska ta dig för! Skriv gärna en rad i kommentarsfältet och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »