Ovilligheter

Ett rätt ovilligt inlägg.

---

 

Typisk ovillig typ, utan kontakt med internetet och med huvudvärk.

I morse var visst hela min värld ovillig. I alla fall väsentliga delar av den. Mycket fungerade som det skulle, men kontakt med internetet kunde inte etableras å lina (tur att jag kör hängslen och livrem och har trådlöst nät också). Ej heller ville skrivaren utföra det jag ålagt den att göra. Själv hade jag en hejdundrande huvudvärk och undrade om jag led av totalt minnesbortfall från gårdagen. Mig veterligen omfattade den nämligen inget starkare i dryckesväg än vatten, mjölk och kaffe, men det kändes som om jag hade partajat hela dan. Den enda jag minns är att jag hade ett par ärenden och i samband med dessa tittade in på två loppisar – UTAN ATT KÖPA NÅT!!! På kvällen lagade jag mat, läste och såg på TV. På natten sov jag, men vaknade flera gånger av att nån levde rövare i huset. Kanske kom det alkoholångor upp genom ventilationssystemet..?

Det finns en bra sak med att ha ont i huvudet. Då vet man att man har ett huvud. Nåt annat bra med det är det inte. Jag blev tvungen att ta en tablett, nåt som i sin tur orsakar illamående och magplågor. Har jag drabbats av pest eller kolera? Ingetdera, det är väl bara som vanligt: jag är trött. Häromdan fick jag dessutom veta att Sjukstugan i Backen fortfarande lämnar ut cancerbesked på fredagar. Det är INTE OK! Dessutom läste jag om en karl som fick vänta nio månader på sitt cancerbesked. Det är INTE HELLER OK. Kanske tänkte jag så svarta tankar om bygget att jag överansträngde det som finns innanför pannbenet.

Upp i det blå igen.

Flygstrejken är löst och det glädjer många som nu kan göra sina helt fantastiska, underbara resor inom- och utomlands. Strejken i sig kan ha kostat upp mot en halv miljard. Sjuka pengar, tycker jag som inte kan resa några längre sträckor. Själv planerar jag en tripp till min moder i påsk, men det blir per bil. Fläktremmen verkar OK. I vart fall tålde den tvätten i måndags utan att knota, det vill säga gnissla. Två gånger 30 mil hoppas jag att den håller. Nu är bara frågan om vintertofflorna ska bytas mot sommardito innan. Jag brukar byta så sent som möjligt, för man vet aldrig. Plötsligt kan det vara vinter igen. Jag har ju gott om tid på mig att byta. Här kan du läsa om vad som gäller för däck!

Nåt som till skillnad från flygstrejken inte är löst är tiggerifrågan. Här i Uppsala är gemene man oense om vad som ska göras och inte göras. Men alla tycks vilja att frågan blir löst eftersom situationen blir allt mer ohållbar. Nu tycker ju jag att det verkligen inte är allmänheten som ska bestämma åtgärder utan våra politiker, både på riksnivå och på lokal dito. De verkar emellertid nästintill ovilliga, känns det som.

Nu ska jag ta tag i mitt ovilliga jag och sluta gnöla för att i stället fixa till mig. Det är en sak att nätverka hemma, framför en ovillig dator, en helt annan att nätverka i verkliga livet. Det senare tarvar en viss… fräschör. Nånstans mitt på dan ska jag träffa en person, en delvis ny bekantskap. Det mötet tror jag blir givande. Ska passa på att handla hem nåt ätbart i samma veva, typ ost till helgen, för Fästmön dyker ju upp redan till middag på fredag kväll. Härligt! Huvudvärken är som bortblåst!..

Vad har DU för dig idag??? Du som inte har nåt bättre för dig kan alltid skriva några rader i en kommentar här, inte bara läsa och svischa vidare! För jag vet att du läser, det syns i administrationspanelen!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Skakigt

Ett skakigt inlägg, kort och gott.

---

 

Sökta jobb-högen den 16 september 2014.

Det känns skakigt i tillvaron lite här och var, tycker jag. Idag har jag, precis som vanligt, inlett min dag med att leta lediga tjänster som är lämpliga att söka samt sökt ett par. Generellt kan sägas att antalet börjar mattas av, men det har jag ju skrivit om tidigare. Det gör ju inte mitt liv mindre skakigt…

Nu har jag varit arbetssökande i över två och en halv månad. Jag har sökt cirka 150 jobb (troligen fler). Visst har jag fått en del nej, men de har faktiskt inte varit så många. Frågan är om jag ska se det som nåt positivt – eller bara som att rekryterarna har många ansökningar att gå igenom… Intervjun i somras, den som blev inställd typ tre gånger, har jag inte fått nåt nytt datum för. Jag har kontaktat bemanningsföretaget, men de har ingen ytterligare information. Jag tror att det bara är att lägga den tjänsten på hyllan, för min del. Dessutom var det ju bara ett uppdrag om cirka fyra månader – och dessa månader har ju börjat ticka på.

När jag ändå är inne på den egna personen kan jag också meddela att jag sen ett tag kör en liten egen bantningsmetod. Jag kallar den 4:3 och den fungerar inte. Den innebär att jag under veckorna (måndag – torsdag) inte äter godis, kakor, snacks och sånt och bara frukost och middag. Under helgen (fredag – söndag) är det fri ätning av sötsaker och snask. Ja, du fattar kanske att jag är helt utsvulten på godsaker när fredagen kommer! Jag äter och äter och äter – in i det sista på söndagen. I söndags kväll, till exempel, satte jag till och med fram en skål chips. Och jag är inte överdrivet förtjust i chips… Nej, 4:3 är ingen fungerande metod. Jag måste ta till nåt annat som skakar loss några kilon.

Egentligen handlar det om betydligt mer än

några kilon

dessutom. Det är väl där skon klämmer om hälsporren: jag behöver äta bättre, mindre och så behöver jag röra på mig. Promenader älskar jag, men inte mina hälsporrar. Nåt simkort har det inte blivit än – den här månaden fick jag lägga pengarna på tandläkaren. Men nästa kanske?

Men det är inte bara min tillvaro som är skakig och min kropp som behöver skakas om. På riksnivå har sosse-Stefan sagt nej till samarbete med vänstern. Hur tänker han då? Samarbete över blockgränserna har ju en tendens att skaka sönder blocken. Det är risk att vi får en väldigt svag regering, som jag ser det. Nog om politik nu!

Inte långt härifrån var det ett jordskalv igår eftermiddag. Skalvet uppmättes till hela 4,1 p Richeterskalan, vilket är kraftigt här i Sverige. Det var norra Dalarna, ungefär, som drabbades, cirka fyra mil söder om Sveg och sju mil norr om Mora. Förhoppningsvis blev det inga större skador på varken hus eller människor – jag har i alla fall inte läst om nåt sånt.

Denna ska recenseras.

Idag skakar jag vidare i min tillvaro, men gör en paus i bokskriveriet. Jag har fått en nyutkommen bok att recensera, så den ska jag fokusera på. Och så är Fästmön ledig idag. Hon skulle ha varit ledig i morgon också, men har anmält sig för extrapass. Det är skakigt på hennes jobb just nu med brist på personal och då måste de som redan arbetar arbeta mer, även på sina lediga dagar. Lite orättvist när det finns såna som jag som inte har nåt jobb och som inget hellre vill än att arbeta… Dessvärre har jag ingen utbildning inom Annas gebit. Vi kanske skakar ut på nån utflykt under dan. Himlen är alldeles blå, men björken utanför mitt arbets-rumsfönster har börjat gulna.

Nån som definitivt kommer att skaka vidare i tillvaron är lokalblaskans chefredaktör och vd Hanna Stjärne. Efter bara tre år här går hon vidare till SvT där hon blir vd. Grattis till nya toppjobbet, Hanna!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Blått, rött och förändring

Ett förändringsinlägg.

---

 

Det är inte OK att spika mellan klockan 22 och 22.20 en söndagskväll, tycker jag.

Det har varit val i Sverige. Igår kväll hade vi SvT:s valprogram på TV:n fram till läggdags, för det var ju verkligen spännande. Men Fästmön skulle upp tidigt för att börja jobba klockan sju och jag lovade att skjutsa henne, så vi släckte ner vid 22-tiden. Tyvärr gjorde inte andra det utan tyckte att det var en bra tid att spika på, mellan klockan 22 och 22.20, ungefär. Tack och lov upphörde det innan jag blev klarvaken! Jag hade liksom ingen som helst lust att hoppa ur sängen och i kläderna för att plinga på nåns dörr och påtala det självklara: man spikar inte efter klockan 22 i ett flerfamiljshus. Tänk att människor inte kan förstå det! Det är väl en sak om man inte har läst bostadsrättsföreningens regler eller struntar i dem, men man kanske kan tänka lite själv vad som är passande och vad som är mindre passande. Eller också gör man saker för att jävlas.

Blått i skyn, men de röda kommer starkt.

Idag tittar jag på valsiffrorna såväl lokalt som på riksnivå. Jag kan berätta att jag inte röstade på nåt parti som har ändelsen -demokraterna i sitt namn. Men det är skrämmande att se att ett av dessa partier har fått hela 6,6 procent av väljarnas röster här i Uppsala i kommunalvalet. Det är fem mandat.

Valdeltagandet i Uppsala låg på 83,7 procent. Det kan tyckas högt, men jag kan inte låta bli att undra var de 16,3 procenten som inte röstade höll hus. Slött! I Uppsala blir det i alla fall maktskifte, från blått till rött. S, MP och V får egen majoritet i kommunfullmäktige. Men resultaten är förstås fortfarande preliminära.

Hur det gick i landstingsvalet är inte mycket att orda om, eftersom jag tycker att landstingen ska läggas ner och dess verksamheter tas över av stat och kommun. Men trenden håller i sig även där – partiet med en blå blomma, som påminner lite om en majblomma, är det parti som har ökat mest och fick hela åtta procent av rösterna.

Jag tittar också på hur folk i området där jag bor har röstat på riksnivå. Här är sossarna starka. Men mer skrämmande är att partiet som fick 6,6 procent av rösterna i kommunen här har fått 7,4 procent. Partiet fick hela 69 röster av mina grannar. Högt, men tack och lov inte lika högt som i Järlåsa där 149 personer gav partiet sina röster. Valdeltagandet i min valkrets var 85,1, också något högre än i hela Uppsala.

Vad ska man säga sammanfattningsvis om resultatet då? Tja, jag tycker att det inte var nåt oväntat resultat och jag har en del förväntningar.

Tre jobb har jag sökt idag på morgonen och när jag har bäddat och stoppat in linserna i ögonen ska jag ta upp bokskriveriet. Jag räknar med att kunna skriva om det första halvåret förra året.

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna några rader i en kommentar så jag har nåt roligt och intressant att läsa när jag gör pauser i mitt skrivande!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »