Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘strunta i’

Ett darrande och barrande inlägg.


 

Snöiga buskar jobbet

Det var vinter utanför jobbfönstren också.

Det blev vinter i Sverige även 2015 trots allt. Jag kan inte påstå att jag gillar snö, kyla och halka, men det blev onekligen lite ljusare. Fast kallt, som sagt. Nu i kväll visade termometern i bilen på elva minusgrader. Ja, jag har varit ute och kört en sväng, sånt jag gör för att jag ska få träffa Fästmön en stund. Du kanske minns henne, Anna, heter hon..?

Kul att vara tillbaka på jobbet idag också, men det var inte många kroppar där. Tror vi var fem i närmaste kretsen som arbetade, många av dem inte hel dag. Men NK* och jag var plikttrogna som alltid. Jag jobbade med policydokumentet och NK med några beskrivningar. En kan inte säga att jag gjorde storverk idag. Jag gjorde det jag hade satt upp som mål i alla fall och det är jag nöjd med. Tyvärr hade jag en oönskad kamrat med mig hela dan. Dess namn är Ångest. Det var riktigt tufft och riktigt segt, men jag vann. Beneländet, däremot, är bättre. Igår kväll hittade jag nåt sjukt bra liniment som jag smorde på. Den tuben är jag rädd om!

På eftermiddagen ringde jag hem för att kolla läget med mamma. Då satt hon och åt, vilket ju var bra. Hon tenderar annars att strunta i mat och äta godis. Känns det igen? När jag kom hem på kvällen hade temperaturen börjat sjunka rejält, så jag tog en dusch för att värma mig, plockade undan ren och torr tvätt samt perkolerade kaffe och serverade oss tillsammans med rostat bröd. Mamma hittar inte sin brödrost (heller) hemma och hon sa flera gånger hur gott det var med rostat bröd. Mammas våffeljärn är också borta och våfflor hade hon önskat sig när hon kom hit. Det har hon fått, men vi bestämde i kväll att våfflor blir vår nyårsdagsmiddag. Såna är vi.

Röd julgranskula

Barry är rätt stilig med sina kulor.

En till som tycks darra av köld (?) är Barry Gröngöling, det vill säga vår gran. Han doftar fortfarande väldigt gott och kulorna och glittret gör honom riktig stilig. Men barren… Det bara rasar om honom när en råkar gå förbi eller böja sig ner för att sticka in elsladden till en fönsterstjärna eller så. Jag bävar för hur det ska bli när jag ska bära ut honom…

I morgon är det tisdag och då ska jag handla på hemvägen. Måste hitta på ett par små presenter också, mamma har namnsdag en dag här innan hon åker hem. Sen måste jag gripa mig an strykhögen i morgon kväll, så att jag kan vara helt ledig från onsdag efter jobbet ända till söndag när riksfärdtjänsten kommer och hämtar mamma. Fast i denna stund ska jag bara posta det här inlägget innan jag läser en stund och släcker ner. God nattis!


*NK = Närmaste Kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om avundsjuka, uppretning och en dröm om att få flytta till ett hus i skogen.


 

Katthalsband bling bling

Halsband och koppel, kanske?

Det är måndag. Tystnaden har lagt sig i huset efter att somliga ljudligt har gett sig iväg. Ja visst fattar jag att det är svårt att få små barn att vara tysta i trappuppgången, men när de stampar på locket till huvudkranen, spelar harpa på trappräcket och plingar på hos folk då har en nog släppt dem lite långt. Kanske koppel vore nåt? JAG SKOJAR BARA, är bäst att tillägga, så ingen får för sig nåt. Särskilt skojigt med koppel på barn är det inte, det var mer att jag teoretiserade kring barnuppfostran – jag, som inga barn har. Igår blev jag tillfrågad i vissa saker rörande bonusbarnen och jag kände att jag rörde till det, så jag gick därifrån. Ibland är det bäst att tiga, trots att ens åsikt efterfrågas.

Inte är det mycket en får ha åsikter om i det här landet utan att nån blir kränkt. Jag själv blir till exempel jättekränkt när nån som aldrig har träffat mig tror sig veta hur jag lever enbart genom att ha läst min blogg. Bloggen består fortfarande – nio procents utrymme kvar – av valda delar av mitt liv. Hade jag skrivit om precis varenda sekund skulle utrymmet ha varit slut för länge sen. Några vill veta mera och hör av sig, men sen har de inte tid att ha nån kontakt för de är så upptagna med att leva sina liv. Good for them! Jag står kvar här och stampar rastlöst med mina 42:or.

Dagens val står mellan att städa lägenhet och/eller packa ihop ballen* för vintern. Jag har inte lust med nåt av det. Städa känns dumt ifall jag gör ballen senare, då kan det ju komma skräp med in. Och ballen… Det kan ju komma fina dagar när en kan ta en fika i eftermiddagssolen – vi gjorde ju det hos Fästmön i fredags, till exempel…

Toffelklädda fötter

Det blir nog ingen mer ballesittning med bok i år för min del.

När det gäller ballen försöker jag glo hur de omkringboende har gjort. Grannarna, alltså. De som har ballar** som inte är inglasade och allar***. Och det är lite varierat, måste jag säga. Sen vet jag att en del grannar aldrig vinterskyddar sina utemöbler. Nån hade såväl träningscykel som grill ute hela vintern förr säsongen, till exempel. Nä, jag får nog fatta ett alldeles eget beslut och inte fundera så mycket över hur andra gör.

I fredags läste jag förresten en artikel i Expressen Leva om grannar och vad vi är avundsjuka på när det gäller grannar. Ett mäklarföretag har undersökt detta och kommit fram till att vi är mest avundsjuka på att våra grannar har…

  • ett större hem
  • mer pengar
  • större möjlighet att göra renoveringar
  • en mer välvårdad trädgård
  • ett roligare och mer aktivt liv
  • ett bättre läge
  • möjlighet att resa mer
  • ett lyckligare liv
  • ett bättre jobb

Mest avundsjuka är de som bor i Jönköping (snåla smålänningar?), Västra Götaland, Örebro och Stockholm. Kvinnor är mest avundsjuka på storleken – av huset, alltså – och vackra trädgårdar, medan männen främst är avundsjuka på sina grannars bilar, bättre tomtlägen och att grannarna verkar ha ett roligare och mer aktivt liv.

Men de flesta är inte avundsjuka på sina grannar, enligt artikeln. Och så lyfts det fram hur viktigt det är att ha trevliga grannar och god grannsämja. Själv är jag inte ett dugg avundsjuk på mina grannar. Vem vill ha barn som låter jättemycket tidigt på morgnarna eller en smärre plätt med oklippt gräs som är så högt att det växer upp till grannens fönster på våningen ovanför? (Jag överdriver. Mycket.) Däremot är jag avundsjuk på att de grannar som har allar har lägre månadsavgift än vi som har ballar. De med allar har ju vanligen skaffat sig ett större utomhusutrymme. Fast det är ju faktiskt inte deras egen mark, utan kommunens. Så en kanske skulle gå ner och sätta sig… Nä, tror inte det. Grannar ska en inte umgås med. Det finns ju en viss risk att de kommer ut och undrar vad en gör där när en sätter sig på deras alle, även om det är kommunens mark…

Grillrök

Inrökt på ballen, en bild från i somras hur det kan te sig uppe hos mig när grannarna grillar.

Men vi är inte bara avundsjuka, vi retar oss på grannarna. Här kan du läsa om tolv saker vi retar upp oss på hos våra grannar. Många av dessa tolv punkter nickar vi instämmande med, vi Karlsson på taket. Till exempel… grannar som inte hälsar [men glor; mitt tillägg], fester [utomhus sommartid; mitt tillägg], trädgårdsskötsel [oklippt gräsplätt; mitt tillägg], saker i trapphuset [allt från stinkande soppåsar och möbelkartonger till cyklar – jag hoppas det inte börjar brinna…; mitt tillägg], grillning och rökning [fast inte på ballar utan på allar för min del, som bara har grannar bredvid och under, eftersom rök stiger är det såna som jag som drabbas; mitt tillägg], ombyggnationer [på sena kvällar; mitt tillägg] och barn [egentligen inte barnen utan deras föräldrar som struntar i dem; mitt tillägg]. Sen skulle jag kunna lägga till grannar som tvättar och diskar på nätterna (tror ni att det inte hörs? Det gör det.), grannar som spikar vid midnatt, grannar som möblerar om sena kvällar, grannar som blir tjuriga som ungar när en ber dem flytta sina rökmaskiner eller dämpa sig med mera mera. OCH JA! JAG FLYTTAR GÄRNA TILL ETT HUS I SKOGEN OM DET VORE MÖJLIGT!!!

VA? Träningscykel och grill på uteplatsen? Lite väl tidigt för det, va' ..?

Träningscykel och grill är bra att ha  – även på vintern. Fast det ska jag inte ha inte utanför mitt hus i skogen. (Bilden är från den 15 februari i år.)


Är DU avundsjuk på nåt som dina grannar har eller som du tror att de har? Skriv några rader i en kommentar och berätta, så hjälper du mig att snabbare få slut på bloggutrymmet!


*ballen = balkongen

**ballar = balkonger
***allar = altaner

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan leker Kristallengalan hemma hos sig. Rätt tramsigt, med andra ord, men ett inlägg som avslutas seriöst.


 

Idag har jag sett så mycket tokigt och oslugt att det inte är konstigt att jag är som jag är. Eller vad sägs om rondelltoaletter, nåt som Byhålebladet kallar

[…] ett klipskt reklamtrick av reningsverk Karshults […]

Nån som kan se det klipska i detta??? Vardå, i såna fall?


Dagens rubrik
hittade jag ändå hos förra konkurrenten Byhålenytt, numera ägd av samma koloss som Byhålebladet:

Piskman rubrik Corren


Piskman, är det en yrkeskategori precis som polisman?


Dagens nyaste stadsdel
står däremot SvT Uppsala för:

Grändby

Grändby i Uppsala har jag aldrig hört talas om. Inte heller Gräny, som SvT Uppsala provade med lite senare…

Gräny centrum

Tänk att det ska vara så svårt att stava till Gränby!!! (Fråga Fästmön…)


Dagens skojigaste chokladbit
observerades på ICA Solen i Förorten.

Kit Kat Romantic Naughty

Have a romantic/naughty/crazy break – have a KitKat.


Och så beviset – dagens bilförare = ett kålhuvud:

Kålhuvud i bilen

Dagens bilförare = ett kålhuvud.


Men det hände en del igår också! 
Gårdagens R I P får bli Wes Craven du vet han som regisserade Terror på Elm street och Scream.

Gårdagens TV-upptäckt av mig får bli Katarina Wennstam, som blir en av tre programledare när nya Efterlyst kör igång på TV8 nu på onsdag. Att ha en före detta kriminalreporter och numera deckarförfattare i studion är ett nytt och spännande grepp!

Gårdagens babbelpelle blir utan tvekan David Lagercrantz som syntes i Babel, ett program som var inspelat före släppet av den däringa boken… va heteren eh… Det som inte DÖVAR oss..? Nej, Det som inte dödar oss. Uppenbarligen är herr Lagercrantz lika ensam som jag såsom han babblade… Hela tiden. It takes one babbelpelle to know one!

Slutligen nåt seriöst. Dagens klokaste ord kommer från Fotios Papadopoulos, överläkare och docent i psykiatri, här i Uppsala. Och det här är inget skämt utan väldigt, väldigt bra påpekat med anledning av att psykiatrivården här i stan slår sig för bröstet vad gäller statistiken kring självmord, som är lägst i landet i Uppsala län:

[Fotios Papadopoulos] menar att antalet självmord i Uppsala län generellt är lågt och att man därför bör vara försiktig i tolkningen av statistiken, samt att det är viktigt att följa upp siffrorna under kommande år. Han menar att åtgärder för minskad arbetslöshet, ensamhet och alkoholkonsumtion är viktiga för att ytterligare få ner antalet självmord.
– Vi ska komma ihåg att långt ifrån alla som tar sitt liv har haft kontakt med psykiatrin. Däremot har de allra flesta haft kontakt med primärvården året innan. Detta betyder att primärvården har en avgörande roll för att fånga upp personer som inte mår psykiskt bra och erbjuda diagnostik och behandling […]


Nä, allt i det här inlägget var inte trams. Och NU kunde jag ha frågat DIG om DU ville dela ut nåt pris till nåt/nån Dagens – eller gårdagens – av nåt slag. Men jag gör inte det. Du får skriva om det på din egen blogg. Eller strunta i det.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett drömmande inlägg.


 

Badrumshyllor

Vitt, trist!

Det stod strykning på schemat i kväll. Därför ska jag berätta om mitt badrum. (Logiskt, va?) Det är nämligen där inne jag förvarar min strykbräda. Jag borde ha städat badrumseländet och inte bara strukit kläder. Men hur kul är det att städa nåt som är slitet, trist, ofräscht och framför allt opersonligt? Inredningen är nästan så gammal att den är modern.

Idag ska allting i kök och bad vara vitt, vitt, vitt. Hur trist är väl inte det?! Mitt kök var vitt en gång. Sen blev det orange, orange, orange. Eller terracotta, dårå… Färgstarkt! Jag skulle vilja göra nåt lika… häftigt med badrummet. Och kanske toa/duschrummet också, för den delen.

Men sen ska det inte bara vara snyggt utan praktiskt också. De två, trista vita hyllorna jag har i badrummet idag hänger på väggen. Fine! Fast… med tre centimeter (nåja, nån centimeter ytterligare, kanske) från golvet är det nästintill omöjligt att få in såväl dammsugare som svabb där. Det går liksom inte att hålla rent, inte på nåt enkelt sätt. Till sist blir det så att jag… blundar för det, struntar i det. Och det var det jag upptäckte i kväll när jag hämtade strykbrädan.

Förutom att byta kranar och blandare till engreppsdito skulle jag vilja mörka ner badrummet. Jag fick fina idéer hos Aspenbadmörka golv. Varför inte??? Varför måste ett badrum vara vitt och sterilt som en sjukhussal? Möjligen för att matcha min vita medicinlåda… (Se bilden ovan!) Resten av inredningen skulle vara mörk också, men framför allt hänga på ett vettigt avstånd från golvet så man kommer åt att hålla det rent och fräscht.

Lysan-40-svart-ek-miljö

En svart toalett vore väl ursnyggt? (Bilden är lånad från Aspenbads webbplats.)

Jag skulle fortfarande kunna tänka mig att ha blått som accentfärg i badrummet – inte bara i handdukarna, som idag, utan på själva möblerna, på gavlar och luckor. Toa/duschrummet vill jag också mörka ner, men det vill jag ska gå i svart och gråskala. Där vill jag ha det lite mer… maskulint… Idag har jag till exempel ett svart toalock, men tänk dig en helt svart toalett? Det tycker jag vore ursnyggt. Kolla bara bilden här intill!!!

Ja ja… vad är väl en bal på slottet..? Men en svart toa ska jag i alla fall låta installera innan jag dör!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett somrigt inlägg.


 

Hashtagskugga

Hashtag sommar och sol.

Jaha. Så kom den då, sommaren. Äntligen, tycker en del, Joråvars, tycker jag. Jag tål inte solen så bra och vad den medför i form av överhettning, soleksem, svårt att andas av grillrök etc. Nä, jag är en typisk höstmänniska som älskar regn och höstens vackra färger. Under sommaren lider jag mest. Kanske vore det skillnad om jag fortfarande bodde vid vatten som när jag var barn. Fyrisfloden räknar jag inte som nåt vatten och ska jag ta mig till Mälaren får jag åka bil. I Metropolen Byhålan är det alltid typ tio minuter till Vättern.

Men det har varit skönt att sitta på Fästmöns balle* uppe i Himlen. Lite höjd medför friska vindar i kombination med sol och då blir det uthärdligt. Och även om ”alla” grillade var det ingen som gjorde det precis under vår balkong utan på avstånd. Vi kunde eftermiddagsfika där ute igår med kaffe, jordgubbar och glass. Anna var så söt och skötte hela middagsarbetet själv så jag kunde bara sitta och njuta av en kall öl och en god bok – och grannens musik, tyvärr. Jag tror inte att folk inser hur väl det hörs när musiken ekar mellan husväggarna. Eller också gör de det och struntar i att andra blir medhörande. Det var ju inte riktigt min musiksmak, men tack och lov var det inte dansbandsmusik i alla fall.

Solar benen

Jag grillade mina blekfeta ben också.

Vi grillade också på kvällen, men Anna har en elgrill och den lilla rök som blir från elgrillar tål jag bra. Middagen fick vi inta inomhus, för fem personer får inte riktigt plats på Annas balle. Efteråt blev det soffhäng och Indian summers, prat och softning.

En rejäl sovmorgon tog vi idag. Jag sover alltid mycket bättre hos Anna, trots att jag vaknade av hundskall och lekande barn. Vi intog en sen frukost på ballen, med jordgubbar och ägg och starkt, gott kaffe. Sen hade barnen på gården vattenkrig och då var det inte så rofyllt. Det blev en liten tur till ICA Solen innan jag for hem till mitt.

Här hemma blir det bara jag ett tag framöver. Ganska länge, faktiskt. Jag och min dator och mobilen… Jag har i alla fall torkat av mina ballemöbler** och svabbat balltrallegolvet***. Kanske kan jag sitta där och läsa en stund, möjligen äta om det inte blir för hett och ingen röker eller grillar nedanför. Sånt vet man aldrig. Behöver DU nåt bra att läsa kan du delta i min utlottning av sommarläsning i form av en deckare!

Ett annat tecken på att det är sommar är att den årliga Almedalsveckan kör igång. Då får man lust att avfölja somliga på Twitter, mest för att man inte är DÄR där det händer utan HÄR där typ inget händer… Får väl hålla kontakten med några lokalpolitrucker om jag vill uppdatera mig. Dessa är i Almedalen, enligt SvT Uppsala.

Jag hoppas att du har haft en bra helg. Det har jag. Det är så skönt att bara få vara. Det enda irriterande som har skett är att jag har fått en gigantisk finne i nacken, som ett skitstort, rött stoppljus… Och nej. Du får inte se nån bild på den, du får se några trevliga bilder i stället:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Och vad har DU gjort, dårå??? Skriv gärna några rader och berätta!


*Fästmöns balle = Annas balkong
**mina ballemöbler = mina balkongmöbler
***balltrallegolvet = trätrallen på balkonggolvet

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om svårigheten att svara.


 

vässa pennan

När jag skriver – med vässad penna eller slö eller via e-post – vill jag gärna ha ett svar.

Det händer att jag i min förtvivlan sliter mitt hår. En ständig orsak till detta hårslitande är uteblivna svar. Jag saknar allt från svar på direkta frågor via anmälningar till ansökningar. Varför är det så svårt att svara, Sverige???

Idag kommunicerar vi ofta via e-post, särskilt när det gäller ansökningar av olika slag. De flesta företag och organisationer har nån sorts autosvar man får tillbaka. OK, då vet jag i alla fall att min fråga/ansökan har kommit fram.

Men sen då? Jorå, självklart fattar jag – efter några veckor – att ett uteblivet svar på en jobbansökan är ett nej. Fast i mina ögon är det ett nej på ett dåligt och oförskämt sätt. I de flesta e-postprogram går det att klumpa ihop alla som sökt men inte ska bli anställda i en grupp dolda mottagare och skriva att

tyvärr, det blir ett nej den här gången.

Det krävs några copy and paste, ett par textrader och sen ett sänd-klick. Är det svårt och jobbigt på nåt vis, eller? Jag säger som qpaqex (som emellertid aldrig svarade på min kommentar…):

Arbetsgivare – svara på ansökningar det vinner ni på. […] Om ni vill att jag skall ha en bra bild av er som arbetsgivare även om ni inte anställde mig […]

Tyvärr breder det här oskicket ut sig. För ett tag sen mejlade jag en ansökan till en författare att recensera en ny bok jag var intresserad av. (Notera att jag skrev i imperfekt.) Inget svar. Dagarna gick. Till sist kontaktade jag författaren via denn*s blogg och undrade i en kommentar om det möjligen hade kommit nåt mejl. Efter nån dag fick jag svar – på bloggen.

Jodå, ditt mejl har kommit fram.

Sen vet jag inget mer, för nåt besked lämnades inte. Tror du att jag har nån lust kvar att recensera? Nej, det har jag inte. Det är oförskämt att inte svara! Det går att ställa in autosvar i e-postprogram även som privatperson – om man nu får så många ansökningar att recensera ens verk.

Tofflan i tidningen

Den här gratistidningen finns inte på riktigt.

I förra veckan kom inte den lokala gratistidningen till min postbox. OK, den är just gratis, men den är rätt bra och den är den enda papperstidning jag har tillgång till. Så jag gick ut på nätet och kollade upp var jag skulle anmäla utebliven tidning. Jag hittade en e-postadress, skrev några rader, namn och adress och mejlade. På nätet stod att alla mejl vidarebefordras till distributören, stans lokalblaska. Vad tror du hände? Nej, jag fick varken svar eller nån tidning. Dåligt, dåligt, dåligt! Snart är det torsdag igen. Då skuttar jag inte lika förväntansfull nerför trappan för att kolla om jag har fått nån tidning, kan jag meddela.

Kundtjänst och kundservice, vad är det i Sverige idag? Är det att strunta i att svara när presumtiva anställda, kunder med flera frågar efter nånting? Eller är det sättet som ett av vårt lands största företag som levererar telefoni med mera använder sitt Twitterkonto på: man tipsar om TV-program? (Vem kan inte leta själv i tablåerna, liksom..?)

Varför är det så svårt att svara, Sverige???

Hallå..? Hallå..? HALLÅ???

(Jag svarar på ALLA publicerade kommentarer på min blogg, i alla fall.)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett trött inlägg om drömmar, ältande och ensamhet, faktiskt, när man läser mellan raderna.


 

Regnbåge 13 maj 2015

Det var en helt fantastisk regnbåge här i Uppsala igår kväll. Bilden är tagen vid 21-tiden och den gör naturligtvis inte bågen rättvisa!

Sist det var fullmåne var jag inte alls påverkad. Igår kväll bjöds på Uppsala den vackraste och största och mest fantastiska regnbåge jag nånsin har sett. Kan den ha gjort det svårt att sova för mig? Jag trodde bara det var fullmånen som åstadkom sånt..? Ibland bedåras vi av det vackra, det storslagna, kanske så till den milda grad att vi bländas. Och jag är ju en ljusskygg figur. En sån som vill ha kolsvart i sovrummet (jag har persienner OCH mörkläggningsgardiner) och gärna på gränsen till kyligt också. Regn brukar ha en sövande effekt på mig också, men igår var det som om allting inuti tjorvade ihop sig till ett trassligt nystan.

Det händer lite för många obra saker nu och mina krafter går åt till att både försöka reda ut och stå ut. Vissa stunder är det så illa att jag nästan skrattar åt eländet. Och tänk… det enda jag vill är att jobba… Detta ältar jag inuti och delvis här på bloggen. Jag struntar i att somliga läser och gottar sig, jag måste få ur mig det som är tungt, för det gör mig faktiskt lättare efteråt. Det vore skönt att ha nån att älta alltihop inför. Du som läser mina rader får veta en del. Men den kloke förstår att mina ord här bara är ett urval. Den utomstående som jag senaste ältade med tog betalt för sina tjänster och finns sen en tid tillbaka inte längre till för mig. Nej, sjuk är jag inte, fast vi kom gemensamt fram till att jag behöver ett jobb. Att aldrig få lugn och ro på den fronten tär. Det gör stora sår på insidan. Visst, jag är tacksam för livet och ser det som en gåva, framför allt efter det jag var med om 2012, men… Ärligt talat… nu börjar mina reservkrafter sina. Jag drömmer fortfarande om att få slippa vakna en morgon för att mitt hjärta har stannat och såna drömmar vill jag inte ha.

Kaffemugg o bok

Sovmorgon med kaffe på sängen och läsning.

Idag är det inte bara Kristi Himmelsfärdsdag och röd dag utan också Folknykterhetens dag. Jag firar ingetdera utan har ganska enkla planer för dan: duscha, gå till Tokerian och handla samt styrka. Men jag unnade mig en rejäl sovmorgon idag, ända till klockan 8.30. Jag tyckte att jag var värd det när jag inte somnade förrän vid tvåtiden och sen vaknade av och till fram till klockan fyra. Fast när jag vaknade kände jag mig inte ett dugg utvilad, snarare tvärtom. Jag gav mig själv kaffe på sängen och låg och läste en stund i min bok på gångmed den fantastiska titeln Livet går vidare. Boken fick jag på min födelsedag i år av vännen Jerry och han sa att han hade valt boken just på grund av titeln. Vackert!

Valpolicella ripasso superiore Ville de Antane

Jag tog ett glas Valpolicella ripasso superiore Ville de Antane igår kväll och slukade de sista bitarna av FEM:s ostar.

Igår kväll avnjöt jag de sista bitarna ost som FEM hade med sig från Skafferiet tillsammans med ett glas Valpolicella Ripasso, den andra flaskan födelsedagsvin från min mamma. Innan dess hade jag telefonerat med mamma. Hon ringde för att höra hur det hade gått med bilen. Och den blev ju underkänd, fast jag slipper ombesiktning om jag snarast byter den trasiga bromslampan (det blir en tur till grabbarna på Bil 3:an i morgon, igår stängde de före min besiktningstid). Sen ältade hon kaffeperkolatorn jag hade köpt åt henne och jag känner bara att det var ett stort jävla misstag att försöka hjälpa min mamma genom detta inköp för halva min matkassa i maj. Men jag vet hur det är, hon har ingen annan än mig att älta sånt med…

Nu ska jag fixa lite frukost och idag tänker jag unna mig ett kokt ägg. Löskokt, förstås, det är så äggen ska vara.

Så… hur ska DU ta vara på denna Kristi Himmelsfärdsdag/Folknykterhetens dag??? Skriver du några rader i en kommentar blir jag glad!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »