Protest till döds

Ett inlägg om en bok.

---

 

Nästa brittiska deckarförfattare ur de innehållsrika papperskassarna från vännen Agneta är Ruth Rendell. TACK! Ett par av hennes böcker har jag läst tidigare. Eftersom även hon avled förra året, till och med för nästan exakt ett år sen, blir det inga fler böcker av henne eller Barbara Vine, som hon också skrev som. Jag har även sett ett och annat avsnitt på TV i min dar om hennes kommissarie Wexford. Det jag framför allt minns är den där vårtan han hade på ena kinden… Nåja, spännande var Wexford-avsnitten. Protest till döds var boken jag läste ut idag.

Boken inleds med att en ung, tysk tjej hittas mördad. Den fortsätter sen med protester kring ett motorvägsbygge. Protesterna går så långt att ett gäng människor kidnappas. I detta gäng finns kommissarie Wexfords hustru Dora. Plötsligt släpps en av gisslan med ett krav från kidnapparna att motorvägsbygget ska stoppas helt. Om inte, ska de kidnappade tas av daga. När en annan ur gisslan hittas död trappas spänningen förstås upp. Den mördade tyskan hänger också ihop med fallet, på sätt och vis…

Jag faller direkt för Ruth Rendell! Jag gillar hennes språk, sättet att skriva, men också sättet att skildra de inblandade människorna. Karaktärerna blir verkligen levande varelser – med sina fel och brister såväl som med mer positiva egenskaper. Särskilt rörande tycker jag att Wexfords kärlek till hustrun och den oro han känner för henne är. För Wexford är nåt så ovanligt som en lyckligt gift snut! Slutet är också bra och har en överraskning. Sånt blir det pluspoäng för!

Toffelomdömet blir högt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Fallet Vincent Franke

Ett inlägg om en bok.

---

 

En dag, när jag som bäst behövde lite… omtanke, hittade två böcker av Christoffer Carlsson ner i min postbox. Igår kväll tog jag fram Fallet Vincent Franke, författarens debutroman från 2010. Man kan verkligen säga att jag slukade den, för varje ledig stund sen dess har jag läst i den. TACK, INGER!

Huvudpersonen Vincent Franke är en morfinist som just släppts ur häktet. Hans hem är genomsökt av polisen. En dag hamnar en ung kvinna, Maria, i hans vård. Han får i uppdrag att hålla henne i lägenheten. Uppdragsgivaren är Pastor, en riktigt ruggig typ i Stockholms undre värld. Men så går det som det går: Vincent faller för Maria och bestämmer sig för att rädda henne. Det innebär en livsfarlig flykt.

Det här är ingen skön och vacker bok, inte heller är det nån deckare eller psykologisk thriller i vanlig bemärkelse. Jag skulle säga att den handlar om två vilsna existenser som dras till varandra – på gott och ont. Den som läser får se om det goda segrar eller det onda…

Toffelomdömet blir högt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Gone girl

Ett inlägg om en bok.

---

 

Jag vet inte varför jag gjorde det, men jag suktade efter Gillian Flynns bok Gone girl. Den var upphaussad av alla möjliga och det är nåt som jag inte brukar falla för. Jag brukar bli motvalls i stället. Nu blev fallet inte så högt, för jag införskaffade boken för runt en femtiolapp på årets bokrea. Och nu ska jag berätta om jag tyckte att den var värd pengen.

Mycket kort kan man säga att det här är en bok om paret Nick och Amy. På deras femte bröllopsdag försvinner plötsligt Amy spårlöst. Vad som sen händer spelas upp genom att berättarperspektivet varvas mellan dem båda – psykopathäxan och skitstöveln, som en av dem vid ett tillfälle i boken kallar sig/dem. Som läsare kan man bara hålla med om detta – när man har kommit in en bit i boken. Ens sympatier flyttas onekligen hela tiden, i alla fall i början. Till sist känner jag inte sympati för nån.

Det är onekligen ett annorlunda sätt att skriva en thriller på. Boktoken och bokslukaren jag kan inte hjälpa att tänka att författaren kanske haft en TV-serie eller en film i åtanke i stället (eller också). Jag tänker lite Orange is the new black. Och den boken retade jag mig rätt mycket på…

Nej, jag kanske är gammalmodig, men det här nya sättet att skriva deckare på tilltalar mig inte. Toffelomdömet blir medel – och då är jag snäll.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 19: As-ballt och Asfalt

Torsdag och dags för veckans höjning (As-ballt) respektive sänkning (Asfalt). Och det är inte svårare än så här, enligt mig:

As-ballt

• Boken Gilla läget. Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande av Barbara Ehrenreich (en mästarinna på ironi och humor)
• Coola killar i Hjo som sökte musiker (skön inställning!)
• Häftigt att få beträda högarna i Gamlis igen (vacker utsikt och konditionsträning på samma gång!)
• WordPress roliga mejl när man råkar trycka på Gillaknappen till ett av sina egna inlägg (men nej, särskilt fåfäng är jag inte!)
• Radio Fyris startar TV-sändningar (bra och meningsfullt!)

Asfalt

• Instängd på jobbet på grund av asfalteringsarbete (vem betalar min övertid?)
• Twitter är underutnyttjat av politiker (och av väljare!)
• Vigselförrättare utan rätt att viga (det var väl rätt klantigt, tycker jag och säkert de drabbade trettiotalet par)
• Romancegenren är inget för mig (vad andra läser är upp till dem)
• Kvinnor som faller för mördare (jag har svårt att förstå det)

Read Full Post »