Dags för ledighet igen!

Ett trött inlägg.

---

 

Jag var INTE glad på grannarna i natt…

Ja jisses så trött jag är! Inte kan jag påstå att det beror på arbetsbördan – denna arbetsvecka är ju enbart tre dagar lång kort. Nu är jag ledig fyra dagar igen, dessutom. Kanske är ett av skälen till att jag är trött att några grannar tycktes fira nyårsafton den gångna natten. Det var fest och prat och skratt och en och annan raket. Jag hade lite svårt att sova, med andra ord. Men grannar kan ju inte stava till hänsyn, det vet jag ju sen tidigare. Att det var vardag både igår och idag bryr de sig inte om heller. Jag låg på helspänn, för jag gillar inte när fulla människor eldar raketer i tättbebyggt område. Ja, de skiter i regler och förbud också. Tröttsamt!

Pompe.

Nä nyårsraketer är inte min grej. Jag har aldrig tänt nån, knappt nån smällare heller. Jag tänker på hjärtsjuka och hundar, för jag har sett båda sorter lida av ljuden. Och själv är jag skotträdd. På tal om djur fick jag en kort gosstund med Pompe vid lunchtid. Han kom i sällskap med min chef på plats. En helt underbart fin kille, som kanske blev lite uttråkad efter ett tag. En myndighet med en massa kontor är inte det roligaste för en med spring i alla fyra benen. Men det var väldigt roligt att chefen tog med honom, så en fick se underverket!

Veckans tre arbetsdagar har varit lite sega. Jag har haft svårt med arbetsmoralen. Eller… hastigheten, snarare. Julledigheten sitter liksom kvar i kroppen och, som sagt, nu blir det fyra lediga dar igen. Jag nådde i alla fall arbetsmålen den här veckan och det är jag nöjd med. Då kan jag unna mig att försöka koppla av under nyår och lördag och söndag.

I kväll såg vi på drottning Sonja medan vi intog ost och kex, mamma och jag. Jag tog två glas vin, mamma julmust. Och jag kollade nog mer på den norska, underbara naturen på TV än Sonja. Jag läste ut den första av mina tio julklappsböcker i afton, men har inte börjat på nästa riktigt än. Det är nån som pratar typ HELA TIDEN. Till sist blev jag tvungen att säga att jag måste gå och lägga mig. Mina öron behöver vila. Jag fattar ju att mamma är ensam och tycker att det är roligt att prata så nån hör, fast i kväll blev det lite mycket av saker jag hört förut.

I morgon är det årets sista dag och jag har förberett en sammanställning på bloggen av mitt gångna år. Sen ska vi äta gott hela dan. Vi börjar med julknäcke med kalkon och senap till frukost, hemgjord räkmacka på eftermiddagen, kalkonfilé och potatisgratäng till nyårsmiddag samt minipäron i konjak och grädde till dessert. (Och nä. Jag har inte gått upp i vikt under julen – inte ett enda av de sju kilon jag har gått ner sen jag började jobba i slutet av september, så jag kan unna mig detta.)

Jag hoppas att du också äter nåt gott i morgon! Men NU ska jag läsa en stund innan jag släcker ner den här dagen! Nåt eventuellt norrsken missade jag totalt i kväll…

Släck!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Blått, rött och förändring

Ett förändringsinlägg.

---

 

Det är inte OK att spika mellan klockan 22 och 22.20 en söndagskväll, tycker jag.

Det har varit val i Sverige. Igår kväll hade vi SvT:s valprogram på TV:n fram till läggdags, för det var ju verkligen spännande. Men Fästmön skulle upp tidigt för att börja jobba klockan sju och jag lovade att skjutsa henne, så vi släckte ner vid 22-tiden. Tyvärr gjorde inte andra det utan tyckte att det var en bra tid att spika på, mellan klockan 22 och 22.20, ungefär. Tack och lov upphörde det innan jag blev klarvaken! Jag hade liksom ingen som helst lust att hoppa ur sängen och i kläderna för att plinga på nåns dörr och påtala det självklara: man spikar inte efter klockan 22 i ett flerfamiljshus. Tänk att människor inte kan förstå det! Det är väl en sak om man inte har läst bostadsrättsföreningens regler eller struntar i dem, men man kanske kan tänka lite själv vad som är passande och vad som är mindre passande. Eller också gör man saker för att jävlas.

Blått i skyn, men de röda kommer starkt.

Idag tittar jag på valsiffrorna såväl lokalt som på riksnivå. Jag kan berätta att jag inte röstade på nåt parti som har ändelsen -demokraterna i sitt namn. Men det är skrämmande att se att ett av dessa partier har fått hela 6,6 procent av väljarnas röster här i Uppsala i kommunalvalet. Det är fem mandat.

Valdeltagandet i Uppsala låg på 83,7 procent. Det kan tyckas högt, men jag kan inte låta bli att undra var de 16,3 procenten som inte röstade höll hus. Slött! I Uppsala blir det i alla fall maktskifte, från blått till rött. S, MP och V får egen majoritet i kommunfullmäktige. Men resultaten är förstås fortfarande preliminära.

Hur det gick i landstingsvalet är inte mycket att orda om, eftersom jag tycker att landstingen ska läggas ner och dess verksamheter tas över av stat och kommun. Men trenden håller i sig även där – partiet med en blå blomma, som påminner lite om en majblomma, är det parti som har ökat mest och fick hela åtta procent av rösterna.

Jag tittar också på hur folk i området där jag bor har röstat på riksnivå. Här är sossarna starka. Men mer skrämmande är att partiet som fick 6,6 procent av rösterna i kommunen här har fått 7,4 procent. Partiet fick hela 69 röster av mina grannar. Högt, men tack och lov inte lika högt som i Järlåsa där 149 personer gav partiet sina röster. Valdeltagandet i min valkrets var 85,1, också något högre än i hela Uppsala.

Vad ska man säga sammanfattningsvis om resultatet då? Tja, jag tycker att det inte var nåt oväntat resultat och jag har en del förväntningar.

Tre jobb har jag sökt idag på morgonen och när jag har bäddat och stoppat in linserna i ögonen ska jag ta upp bokskriveriet. Jag räknar med att kunna skriva om det första halvåret förra året.

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna några rader i en kommentar så jag har nåt roligt och intressant att läsa när jag gör pauser i mitt skrivande!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

May I remind you om ett par timmar?

Ett timslångt inlägg.

Jag är så stolt! Jag har kommit ihåg det som ska kommas ihåg i kväll! Först och främst är det ju Earth Hour. Den timmen infaller i afton mellan klockan 20.30 och 21.30. Kanske precis hinner få hem Fästmön från jobbet – och så får vi släcka ner.

Sommartid.

Nästa timme att minnas är sommartiden. För i natt förlorar vi en timme genom att vi i Sverige ställer fram klockorna en timme. Personligen tycker jag att det är idiotiskt och undrar vad en timme gör för skillnad – mer än ställer till det för den, som liksom Anna börjar sju i morgon bitti och måste kliva upp vid fem-tidennånting, redan. Men ja ja… Jag har redan ställt om de flesta av mina klockor och hajar till varje gång jag tittar på nån av dem. Det vill säga, jag har noll koll på tiden i skrivande stund. Fast jag är väldigt stolt över att jag kom ihåg att påminna på bloggen om såväl Earth Hour som sommartid.

Livet är kort.

Read Full Post »

Barnskrämmare lugnar ner sig – med strykning..?

Gårdagskvällen, lördag, blev lugn. Fästmön var ganska trött efter att ha varit igång en hel dag på jobbet och jag har ju mina små (dagens litotes!) lingonbekymmer som gjorde/gör mig så trött. Sovmorgonen igår var verkligen väldigt uppskattad av mig!

Vi åkte till ICA Heidan och kompletteringshandlade lite och köpte lördagsgodis när jag hade hämtat Anna. Där var det en pappa som trodde att hans barn skulle höra bättre om han hela tiden upprepade barnets namn tre gånger. Ja han gjorde det flera gånger och varje gång sa han barnets namn tre gånger. Det var verkningslöst, kan jag meddela. Ungen medförde en stor pinne som h*n klippte till mig med på smalbenet en gång så att jag svor. DET var däremot effektivt.

Barn och pinnar är ingen bra kombination. Låt pinnarna ligga i naturen och se vackra ut i stället för att använda dem på tanters smalben så att tanterna svär.

Jag kanske skulle ha sagt nåt fult ord till en annan pappa med ett annat barn i fredags, på Tokerian. Jag trodde nämligen att jag skulle bli ett inventarium där (dvs bli tokig). Pappan lekte überpedagog och lät barnet väga grönsakerna de skulle handla. En och och en vägde barnet grönsakerna. En och en tomat tar ganska lång tid att väga när man har en hel jävla påse. Jag hade inget tålamod alls eftersom blodet pumpade ur mig, nerför benen, ut på golvet, över hela affären, kändes det som (det gjorde det inte!), så jag stegade iväg till den andra fungerande vågen av totalt åtta vågar (sex fungerar alltså inte och om jag får komma med ett oombett råd, anställ en våglagare för höge farao!).

Men som sagt, igår kväll var det lugnt. Eller det blev lugnt när vi kom hem med våra godispåsar. Jag lagade mat på kyckling och kalkon som jag hittade i frysen. Eftersom jag hade valt ett vin som skulle passa till rött kött och starka ostar kryddade jag potatisklyftorna med rosmarin. Testa får du se, det blir lite lammkänsla! Och till kalkonen serverade jag vitlökssmör. Vinet, förstås rött och fylligt, var strävt och gott och blev den där riktiga pricken över i:et.

Primitivo de Manduria var ett bra val.

Kvällen avrundades med prassel i godispåsar och den åttonde Irene Huss-filmen. Jag gillar verkligen de filmerna, för de känns realistiska. Dessutom är Irene Huss en ganska normal kvinna och hon har inte några krångliga kärleksaffärer som tar fokus från huvudhistorien. Vi släckte omkring oss under Earth Hour, men vi kollade faktiskt på filmen under tiden 😳 Sen var det läggdags och två trötta tanter somnade som två stenar.

I morse var det upp som en sol och ner som en… nej då. Anna smög upp, men jag hade sagt till henne att väcka mig, för annars måste hon gå hemifrån så lång tid innan hon börjar jobba. Och jag ville skjutsa henne. När jag klev upp, cirka 6.20 efter att ha blivit försiktigt väckt av Anna, var det tre minusgrader och strålande sol.

Sol och minusgrader den allra första morgonen i april 2012. 

Även idag ska jag försöka ta det lugnt eftersom jag lyssnar på min kropp. Så när jag kom hem från morgonutflykten hoppade jag ner i sängen igen med lokalblaskan. Jag hånlog åt tidningens dåliga första april-skämt. Det var verkligen uselt i år och jag tycker att det var riktigt pinsamt skrivet av den journalist som undertecknat ”artikeln”. För övrigt saknar jag kära sysslingens krönikor. Vofför gör i på dätta viiisä???  När jag tillfälligt hade slutat vara upprörd – somnade jag! Och sov till 8.30. Det var kanon!

Nu har jag vikt rena lakan som hängt på tork. Det gäller att ha aparmar, helst sju stycken, när man viker lakan. Strykbrädan står uppmanande och väntar på mig i gästrummet, strykhögen har jag formerat som ett utropstecken. Jag ska göra en insats, för se strykning tycker jag mest är avkopplande. Jag tänker så intressanta tankar när jag stryker!

Read Full Post »