Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘fult ord’

Ett inlägg om paket.


 

På dagens agenda stod bland annat att hämta ett paket i Årsta av alla ställen. Nog för att jag har vänner där, men… På avin stod Kung Markatta som avsändare, vilket gjorde mig en aaaning… konfunderad. Men nyfiken, förstås! Skulle inte du bli det om du hade ett paket att hämta?! Fast markatta är ju en apa och mig veterligen har jag inga apor i min bekantskapskrets.

Två bruna paket

Två bruna paket fick jag idag – och det är inte ens julafton!


Paketet visade sig innehålla
två ekologiska och miljösmarta produkter. Jag får ju, särskilt när det är kallt, ofta eksem på händerna av diskmedel och rengöringsmedel. Det är inte alltid det funkar att använda handskar när jag diskar eller städar. Och en del rengöringsmedel har jag fått allt svårare att använda eftersom mina luftrör inte kommer överens med dem. Produkterna kommer från Ecover och sägs, enligt följebrevet, vara miljösmarta – det vill säga snälla mot både miljön och oss som använder dem. Jag ska nu få testa diskmedlet Lemon & Aloe Vera samt en allrengöring, båda på bekväm sprejflaska, förstås. Diskmedlet är så nytt att det inte ens finns på Ecovers webbplats. Lite märkligt, bara, att webbplatsen enbart är på engelska när produkterna ska säljas i Sverige… Ytterligare lite märkligt var att paketet levererades ända bort till Årsta. Inte så miljövänligt, för jag fick ta bilen dit.

Men nu ska jag inte gnälla, för när jag kom hem hittade jag ytterligare ett paket fast i min postbox. Det var en nyligen prisbelönt debutdeckare, utgiven av förlaget Historiska Media, som precis som de ekologiska varorna ska provas och recenseras på en blogg nära dig.

Medan mörkret faller och Ecoverprodukter

Varor att prova och recensera.


På min utflykt idag 
passade jag förstås också på att handla lite klappar till en familjemedlem. Det ena paketet var inte alls roligt att slå in – vilket jag också skrev på etiketten… Sån är jag! Det fula ordet dolde jag bakom andra tecken än bokstäver. Och så får vi hoppas att julefriden infinner sig – till julafton, i alla fall…

Julklapp med ilsken etikett

”Jag har slagit in det här *$§”@ paketet själv…” står det julefridigt nog på etiketten.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett trots allt ganska nöjt inlägg.


 

Idag hade jag en dejt med min Fästmö. Jag plockade upp henne där hon stod intill vägen och liftade just hade hoppat av bussen. Vårt mål var… IKEA. Jag trodde faktiskt att vi inte skulle vara ensamma där, men vi var nästan det. Där var inte alls många människor – förrän det var dags att betala…

Tjock gubbegosedjur

Jag såg nog ut så här eftersom vi blev så uttittade.

IKEA i Uppsala är ganska nytt och väldigt stort. Jag har ännu inte lärt mig hitta. Men idag blev det en och annan genväg… Det var nämligen så att vi provade öronlapps-fåtöljer. I samband med detta blev vi uttittade av ett par. De försökte till och med fånga vår uppmärksamhet genom att kyssas. Som om vi skulle vara intresserade av ett annat lesbiskt par (än vi själva) som GLOR så att ögona nästan trillar ur ska’n… Jobbiga typer, tyckte vi.

Men vi glömde strax de kontaktsökande flatorna nästan helt när vi upptäckte vårt drömrum. Där stod fåtöljerna vi nyss provsuttit inklusive fotpallar på en stor, underbar matta. Det uppbyggda rummets väggar var klätt av bokhyllor och bokskåp. Läslamporna var tända. Det var bara… SÅ FINT…

Anna i vårt drömrum

Anna i vårt drömrum, ett hemmabibliotek.


Men dröm är inte verklighet 
och vi hade andra byggplaner än att bygga vårt eget bibliotek. Vi var så effektiva och rafsade åt oss det vi skulle – när vi äntligen hittade hylla 0 (IKEA har inte så bra ordning på siffrorna, tycker jag…). Clark Kent* blev fullastad när vi tuffade mot New Village. Där lastade jag av en del av inköpen, medan Anna släpptes lös på Tokerian – det är ju chipskväll i kväll för somliga.

Montering av IKEAmöbel

Montering av IKEAmöbel…

Till sist for vi ut till Himlen. Stärkta av gott kaffe som äldsta bonusdottern fixat samt var sin cinnamon bun grep vi oss an Annas paket.  Vi blockerade dörren till Elias rum. Först samarbetade vi om en möbel. Vi blev inte osams, men det var ineffektivt. Anna påbörjade därför den andra. Jag sa ett visst fult ord flera gånger när jag höll på att montera en låda. Anna sa detsamma när hon skruvade, för det gjorde ont i händerna på henne. Men till sist blev vi färdiga och jag tror att Anna blev nöjd.

Trätrall hos Anna

Trätrallat hos Anna, gjort av Linn.

Under tiden hade äldsta bonusdottern påbörjat balltralleriet**. Hon var så noggrann och städade av först och det gick riktigt undan. Först. Sen blev det väldigt varmt. Och som alla hantverkare gör avbröt hon arbetet efter ungefär en tredjedel.

Det var fullt av skräp och kartonger i Annas hall när jag åkte därifrån. Men Anna hade inte tid att gå till soprummet, för det skulle ju lagas mat. Själv har jag totalt glömt bort mat idag. Jag har ätit frukost, en glass och en bulle. Tror att jag har en choklad i köksskåpet. Får väl låtsas att det är middag.

I New Village var det för en gångs skull lugnare än i Himlen, där en del akoholpåstrukna samlats hos en granne till Anna. Här var det ganska tyst, bara mina hyresgäster pep. Det vill säga de yngsta. Men de fick några bitar ost av mig innan jag grep mig an mitt balltrallande.

Trätrall på min balkong

Jag började i ena hörnet…

Jag tog fram sågen jag hade fått av pappa, men den kunde jag inte använda. Bästa redskapet blev i stället min sekatör! Den var finfin att klippa plast med på undersidan av trallplattorna! Sen klurade jag lite på hur jag skulle göra med stativet till markisen. Så satte jag igång. Det gick riktigt bra. I början – det gör det nästan alltid. Det är sista raderna som är svårast att lägga.

Bäst av allt var att jag kunde riva ut den überäckliga, gröna mattan! Delar av den var så vidrig, bland annat för att den trampats av fötter som aldrig mer får komma i närheten av mig eller mitt hem.

Balkongen med trall

Balkongen med trall från ena hållet…

Trallen är laserad och förbehandlad. Man bör förbättra laseringen efter nåt år. Rengör gör man med såpa och vatten. Så såpa ska jag inhandla i morgon! Under vintertid bör trallen helst förvaras inomhus eller under nåt som håller vatten/snö borta. Jag har en gigantisk presenning som jag tänker svepa in hela ballen i, så det lär inte bli några problem med den saken. Plast vill jag INTE ha. Det ska vara trä. Jag älskar trä! Det har jag nog i generna från min morfar Snickaren.

Balkongen med trall 2

… och från andra hållet.

Den innersta raden blev inte alls bra, men jag har kilat fast den med lösa bitar och hoppas att det funkar. Det blir ju inte så snyggt om man skulle skymta betonggolvet en decimeter, eller hur? Jag la till och med lösa bitar på kortsidan längst bort – trots att man egentligen inte ser den sidan när man sitter på balkongen.

Även om det inte blev perfekt är jag nöjd. Nu funderar jag på att skaffa en matta av nåt slag . Kanske. Golvet i sig är ju faktiskt väldigt fint att titta på som det är… Tycker jag, dårå, och är helt slut efter den här arbetsdagen. Men ändå glad att jag faktiskt balltrallade!


*Clark Kent = min lille bilman

**balltralleriet = lägga trätrall på balkongen.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Gårdagskvällen, lördag, blev lugn. Fästmön var ganska trött efter att ha varit igång en hel dag på jobbet och jag har ju mina små (dagens litotes!) lingonbekymmer som gjorde/gör mig så trött. Sovmorgonen igår var verkligen väldigt uppskattad av mig!

Vi åkte till ICA Heidan och kompletteringshandlade lite och köpte lördagsgodis när jag hade hämtat Anna. Där var det en pappa som trodde att hans barn skulle höra bättre om han hela tiden upprepade barnets namn tre gånger. Ja han gjorde det flera gånger och varje gång sa han barnets namn tre gånger. Det var verkningslöst, kan jag meddela. Ungen medförde en stor pinne som h*n klippte till mig med på smalbenet en gång så att jag svor. DET var däremot effektivt.

Barn och pinnar är ingen bra kombination. Låt pinnarna ligga i naturen och se vackra ut i stället för att använda dem på tanters smalben så att tanterna svär.


Jag kanske skulle ha sagt nåt fult ord
till en annan pappa med ett annat barn i fredags, på Tokerian. Jag trodde nämligen att jag skulle bli ett inventarium där (dvs bli tokig). Pappan lekte überpedagog och lät barnet väga grönsakerna de skulle handla. En och och en vägde barnet grönsakerna. En och en tomat tar ganska lång tid att väga när man har en hel jävla påse. Jag hade inget tålamod alls eftersom blodet pumpade ur mig, nerför benen, ut på golvet, över hela affären, kändes det som (det gjorde det inte!), så jag stegade iväg till den andra fungerande vågen av totalt åtta vågar (sex fungerar alltså inte och om jag får komma med ett oombett råd, anställ en våglagare för höge farao!).

Men som sagt, igår kväll var det lugnt. Eller det blev lugnt när vi kom hem med våra godispåsar. Jag lagade mat på kyckling och kalkon som jag hittade i frysen. Eftersom jag hade valt ett vin som skulle passa till rött kött och starka ostar kryddade jag potatisklyftorna med rosmarin. Testa får du se, det blir lite lammkänsla! Och till kalkonen serverade jag vitlökssmör. Vinet, förstås rött och fylligt, var strävt och gott och blev den där riktiga pricken över i:et.

Primitivo de Manduria var ett bra val.


Kvällen avrundades med prassel i godispåsar
och den åttonde Irene Huss-filmen. Jag gillar verkligen de filmerna, för de känns realistiska. Dessutom är Irene Huss en ganska normal kvinna och hon har inte några krångliga kärleksaffärer som tar fokus från huvudhistorien. Vi släckte omkring oss under Earth Hour, men vi kollade faktiskt på filmen under tiden 😳 Sen var det läggdags och två trötta tanter somnade som två stenar.

I morse var det upp som en sol och ner som en… nej då. Anna smög upp, men jag hade sagt till henne att väcka mig, för annars måste hon gå hemifrån så lång tid innan hon börjar jobba. Och jag ville skjutsa henne. När jag klev upp, cirka 6.20 efter att ha blivit försiktigt väckt av Anna, var det tre minusgrader och strålande sol.

Sol och minusgrader den allra första morgonen i april 2012. 


Även idag ska jag försöka ta det lugnt
eftersom jag lyssnar på min kropp. Så när jag kom hem från morgonutflykten hoppade jag ner i sängen igen med lokalblaskan. Jag hånlog åt tidningens dåliga första april-skämt. Det var verkligen uselt i år och jag tycker att det var riktigt pinsamt skrivet av den journalist som undertecknat ”artikeln”. För övrigt saknar jag kära sysslingens krönikor. Vofför gör i på dätta viiisä???  När jag tillfälligt hade slutat vara upprörd – somnade jag! Och sov till 8.30. Det var kanon!

Nu har jag vikt rena lakan som hängt på tork. Det gäller att ha aparmar, helst sju stycken, när man viker lakan. Strykbrädan står uppmanande och väntar på mig i gästrummet, strykhögen har jag formerat som ett utropstecken. Jag ska göra en insats, för se strykning tycker jag mest är avkopplande. Jag tänker så intressanta tankar när jag stryker!

Read Full Post »

I vår familj finns det en person som använder ett ord som börjar på f och slutar på a när h*n blir arg. Jag tycker inte att det är så trevligt. Det handlar om att jag tycker att ordet i sig är fult, men kanske också att man inte ska missbruka det. Men idag brukade även jag detta ord. Högt. I min ensamhet.

Vi har väl alla nån gång fått spel på Glad-Pack? Du vet den där rullen med plast som aldrig vill rulla ut sig när man ska ha en bit. Och där man sen alltid skär sig på den vassa kanten på kartongen, den kanten som skär igenom människokött men inte plasten. VEM I H-E DÖPTE SKITEN TILL GLAD-PACK??? Den borde spöas upp. Rejält. Det är väl ingen som blir glad av denna förtretliga plastrulle???

Glad-Pack gör i alla fall inte mig glad…


Denna samling
hushållsartiklar av arten

nödvändiga, men skitirriterande

kompletteras av aluminumfolie. Eller från och med idag av mig benämnd Folie-F***a. Varför då då? Joo… Här står jag, sjuk och halvdöd, på eftermiddagen efter att med nöd och näppe – och till mina belackares förtret – ha överlevt mina fruktansvärda magplågor och ska förbereda dagens middag. Kokt potatis och lax med citronsås, dill och sparris, hade jag planerat. Tinade firren, la de fyra laxblocken i ugnsfast fortm, hällde på sås och dill. Det var då folien kom in i bilden. Jag skulle täcka formen med folie och ställa den i kylen till dess att Fästmön var hemhämtad och maten skulle tillagar.

Med sjukdomsdarriga, febersvettiga händer försökte jag riva loss en lagom bit folie. Vad händer? Jag tappar rullen – OCH HELA J***A SKITEN RULLAR UT SIG PÅ KÖKSGOLVET! Har du försökt rulla tillbaka folie på en papprulle? Det är ingen idé att du ens försöker, det går inte.

F***A F***A F***A!

skrek jag i min ensamhet. Så nu har grannarna verkligen fått vatten på sin kvarn – hon där uppe (= Petite Moi) är lite… och så knackar de sina pannor och nickar menande.

Till slut fick jag väl upp skiten folien något så när, men den får absolut inte plats i kartongen där den ska ligga. Titta så det blev…

Nej, det går ju inte längre att få plats med filierullen till höger i dess pappförpackning till vänster, det ser man ju med blotta ögat.


Så nu har jag
två icke-favoriter i köket – Glad-Pack och Folie-F***a. Vad har du för hatobjekt i köket???

Read Full Post »