Barnskrämmare lugnar ner sig – med strykning..?

Gårdagskvällen, lördag, blev lugn. Fästmön var ganska trött efter att ha varit igång en hel dag på jobbet och jag har ju mina små (dagens litotes!) lingonbekymmer som gjorde/gör mig så trött. Sovmorgonen igår var verkligen väldigt uppskattad av mig!

Vi åkte till ICA Heidan och kompletteringshandlade lite och köpte lördagsgodis när jag hade hämtat Anna. Där var det en pappa som trodde att hans barn skulle höra bättre om han hela tiden upprepade barnets namn tre gånger. Ja han gjorde det flera gånger och varje gång sa han barnets namn tre gånger. Det var verkningslöst, kan jag meddela. Ungen medförde en stor pinne som h*n klippte till mig med på smalbenet en gång så att jag svor. DET var däremot effektivt.

Barn och pinnar är ingen bra kombination. Låt pinnarna ligga i naturen och se vackra ut i stället för att använda dem på tanters smalben så att tanterna svär.

Jag kanske skulle ha sagt nåt fult ord till en annan pappa med ett annat barn i fredags, på Tokerian. Jag trodde nämligen att jag skulle bli ett inventarium där (dvs bli tokig). Pappan lekte überpedagog och lät barnet väga grönsakerna de skulle handla. En och och en vägde barnet grönsakerna. En och en tomat tar ganska lång tid att väga när man har en hel jävla påse. Jag hade inget tålamod alls eftersom blodet pumpade ur mig, nerför benen, ut på golvet, över hela affären, kändes det som (det gjorde det inte!), så jag stegade iväg till den andra fungerande vågen av totalt åtta vågar (sex fungerar alltså inte och om jag får komma med ett oombett råd, anställ en våglagare för höge farao!).

Men som sagt, igår kväll var det lugnt. Eller det blev lugnt när vi kom hem med våra godispåsar. Jag lagade mat på kyckling och kalkon som jag hittade i frysen. Eftersom jag hade valt ett vin som skulle passa till rött kött och starka ostar kryddade jag potatisklyftorna med rosmarin. Testa får du se, det blir lite lammkänsla! Och till kalkonen serverade jag vitlökssmör. Vinet, förstås rött och fylligt, var strävt och gott och blev den där riktiga pricken över i:et.

Primitivo de Manduria var ett bra val.

Kvällen avrundades med prassel i godispåsar och den åttonde Irene Huss-filmen. Jag gillar verkligen de filmerna, för de känns realistiska. Dessutom är Irene Huss en ganska normal kvinna och hon har inte några krångliga kärleksaffärer som tar fokus från huvudhistorien. Vi släckte omkring oss under Earth Hour, men vi kollade faktiskt på filmen under tiden 😳 Sen var det läggdags och två trötta tanter somnade som två stenar.

I morse var det upp som en sol och ner som en… nej då. Anna smög upp, men jag hade sagt till henne att väcka mig, för annars måste hon gå hemifrån så lång tid innan hon börjar jobba. Och jag ville skjutsa henne. När jag klev upp, cirka 6.20 efter att ha blivit försiktigt väckt av Anna, var det tre minusgrader och strålande sol.

Sol och minusgrader den allra första morgonen i april 2012. 

Även idag ska jag försöka ta det lugnt eftersom jag lyssnar på min kropp. Så när jag kom hem från morgonutflykten hoppade jag ner i sängen igen med lokalblaskan. Jag hånlog åt tidningens dåliga första april-skämt. Det var verkligen uselt i år och jag tycker att det var riktigt pinsamt skrivet av den journalist som undertecknat ”artikeln”. För övrigt saknar jag kära sysslingens krönikor. Vofför gör i på dätta viiisä???  När jag tillfälligt hade slutat vara upprörd – somnade jag! Och sov till 8.30. Det var kanon!

Nu har jag vikt rena lakan som hängt på tork. Det gäller att ha aparmar, helst sju stycken, när man viker lakan. Strykbrädan står uppmanande och väntar på mig i gästrummet, strykhögen har jag formerat som ett utropstecken. Jag ska göra en insats, för se strykning tycker jag mest är avkopplande. Jag tänker så intressanta tankar när jag stryker!