Grönt, beige, svart, rött åt tegel och färgglatt som 17

Ett inlägg i regnbågens färger.

---

 

Vilken tur jag hade i morse! Jag slapp gå ut med soporna på väg till garaget. Aparmarna (<== självinsikt) bar nämligen två papperskassar med grönt. Fyra krukväxter skulle till Husets Vackraste Rum på jobbet. Jag ställde en kasse bakom förarsätet och en i baksätet med intentionen att köra försiktigt. Efter första rondellen skramlade det till. Lyckligtvis överlevde vi allihopa och nu har jag förgyllt min vardagstillvaro på jobbet med det gröna. En får hoppas att de trivs lika bra som jag…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nåt sedvanligt fredagsfika blev det inte. I stället vankades det cider och gigantiska bullar med hosta på borta i andra änden av husets plan ett. Min företrädare i Husets Vackraste Rum och hennes gäng hade mingel borta hos sig. Och bullarna var verkligen STORA, även med Bagges mått mätt…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Resten av förmiddagen ägnade jag mig åt seriöst jobbande. Jag laddade upp kommunikationsplanen som arbetsmaterial för staben. Vete 17 om nån har läst den idag på fredagen, men den ligger där nu i alla fall. Övrig tid på dagen fnulade jag kring internkommunikation. Det blir en egen liten plan kring den aktiviteten, för det är efterfrågat. Nånstans mitt på dan bröt jag för lunch. Den var rätt beige, men ganska god. Fast pasta… det hade jag tänkt äta både i morgon kväll (kycklinglasagne) och på söndag (kycklingkorv och makaroner). Nåja, för att göra tillvaron på jobbet mer färgglad satte jag ett regnbågsskal på tjänstemobilen. Och på lunchen läste jag ut Vita spår – i kväll är jag säker på att jag börjar med uppföljaren, Prio ett, som jag vann, signerad, i en utlottning hos författaren.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag har under dagen fått en signal från Fästmön att hon har satt sitt namn på ett papper. Det glädjer mig mycket! På hennes utflykt idag blev det emellertid inget kaffe och hade jag vetat det skulle hon ha fått en inbjudan till sådant i Husets Vackraste Rum. Nåja, jag får se fram emot morgondagen då jag får träffa Anna några timmar mellan två arbetspass. Vi är bjudna till hennes snälla mamma och L i Slottet/Slottsträdgården – om nu regnet kan hålla sig borta!

Kontakt med goa vänner från min förra arbetsplats har jag haft vid arbetsdagens slut. Omtanken är ömsesidig – och uppskattad. Det är gott! Jag är så glad att ni finns kvar i mitt liv, NK* och H!

En flaska rioja, Montelciego 2011, ett reserva gjort på tempranillo, fick jag av Lucille idag.

En av mina köksstolar har varit på kalas sen i lördags. Snacka om bortamatch! Men när jag återvände från soprummet på seneftermiddagen stod en skamsen Lucille utanför med stolen – och en flaska rött gjord på en av mina favoritdruvor, tempranillo (som ger vinet en tegelfärg, vanligen). Snacka om goa grannar det finns, trots allt. Vi har för övrigt lovat att utbyta tjänster – jag öppnar Lucilles och F:s vinflaskor om de öppnar mina champagnedito.

Den här helgen har jag städhelg, men eftersom jag blev bortbjuden i morgon har jag börjat i kväll med att bädda rent, tvätta och damma. Redan i morse slet jag av de smutsiga sängkläderna och slängde dem i tvättkorgen. Kuddar och täcken fick ligga i frysen hela dan. Vik hädan, kvalster! Jag räknar med att dammsuga och städa av i badrummet och i duschrummet-/toan innan jag åker och hämtar Anna mitt på dan. Då kan jag torka golv när jag kommer hem, ringa mamma och ta en öl medan jag lagar lasagne på kvällen. Ja, helgen går fort… Men sen är det söndag och då ska Tofflan bara vila…

En go och färgglad helg önskar jag dig som har orkat läsa ända hit!

*NK = Närmaste Kollegan på min förra arbetsplats.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ny månad, nya möjligheter..?

Ett inlägg i vilket jag låtsas ha lite kontroll på tillvaron.

---

 

Jag vände blad i fotoalmanackan i morse.

I morse vände jag blad i min fotoalmanacka. Jag fick fram en bild på en snötäckt gravhög i Gamlis. Riktigt lika mycket snö finns inte i februari innevarande år (bilden har ett par år på nacken), men vi fick både snö och minusgrader igår. Och mer ska det visst bli. Det gillar jag inte, fast jag är ju inte förvånad över att det kommer – februari är fortfarande en vintermånad för mig. Idag och i morgon pågår Distingsmarknad på Vaksala torg. Ursprungligen hölls disting, ett medeltida rådslag, i Gamlis. Nu är det bara marknaden kvar. Det brukar vara en kylslagen historia, men samtidigt att bra tillfälle att köpa på sig ett halvårs lager av strumpor till bra pris. Dessvärre hinner jag inte ner på marknaden. Ja, ja, jag får väl handla i nån av dussinaffärerna på Stormarknaden vid tillfälle.

Jag har som vanligt arbetat idag. Vissa saker, som skrivaren, var väldigt tröga. Andra saker, som jag och NK*, var förstås väldigt alerta. Min känsla vid arbetsdagens slut var att vi båda har kommit ifatt saker och ting nu och känner att vi har kontroll – så gott det nu går. Ett arbetsmöte på lunchen med vår nya chef var en halvtimme långt och ganska effektivt även det. Vi har ett behov av att stämma av. Dessutom måste nån prioritera bland det vi gör och det är en chefsfråga.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Hamlet på besök på kontoret? Nej, bara kollegan N!

Före och efter mötet har jag lay outat, jobbat med några foton och haft ett kort arbetsmöte på kontoret för att få in lite kompletteringar till ett material. En kunde nästan tro att jag fick besök av Hamlet – se bilden! Vidare har jag fått ett mejl från Arbetsförmedlingen. Det är intressant att de faktiskt bryr sig mer om mig nu när jag jobbar än när jag var/är arbetslös…

Mina nya brillor och jag kommer finfint överens. Det var bra att jag kunde testa dem hemma i helgen. Inte är det fel, heller, att de fungerar både vid datorn på jobbet och vid datorn hemma!

Jag har vikt lite rentvättade lakan (det är tur att en är utrustad med aparmar) och nu ska jag efterforska uppgifter som finns nånstans i mina gömmor om en konstnär. I kväll står det läsning på min agenda. Jag känner att jag vill bli färdig med min bok på gång så att jag kan läsa nåt mer… lättsamt.

Vad läser DU just nu??? Skriv gärna några rader och berätta!!!

*NK = Närmaste kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kärt barn har många… felaktiga namn

Ett inlägg om namn.

---

 

Igår kväll var Fästmön lite törstig efter avslutat arbete. Vi svängde in till ICA Heidan så hon fick köpa sig lunch till idag och nån dricka till gårdagskvällen. Jag stod fascinerad framför coca cola-flaskorna. Det står ju namn och roliga saker på dem.

Naturligtvis fanns det ingen flaska som det stod Tofflan på, men mitt förra nickname fanns…

Gösta fanns och det var jag i ett annat liv!

Ulrika, som jag egentligen heter, fanns inte heller. Dåligt av coca cola, tycker jag. Däremot vet jag med säkerhet att Anna finns. Fast nån sån flarra med det namnet orkade hon som bär namnet inte leta reda på. Så jag fick med mig en helt ny tjej hem:

Eh… Pia..?

I kväll höll vi oss för säkerhets skull till mjölk (jag) och vatten (Pi… Anna). Och nu blir det var sin kaffe. Vi överlevde storhandling, men fick som vanligt aparmar. Idag var det bara fem kassar att bära in i alla fall. Ett barn har ju flyttat hemifrån och ett annat barn ska vara hos sin pojkvän i helgen.

Vad har DU burit på idag??? Nåt roligt/ovanligt smek- eller öknamn, kanske? Skriv gärna en rad och berätta så jag får skratta lite.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Snabba ryck, sporrar och vaggad till sömns av metal

Ett varierat inlägg.

---

 

Igår slutade Fästmön jobba klockan 16. Jag åkte och hämtade henne och sen började det… storhandlingshelvetet på Tokerian. Alltså vi var inte hemma förrän klockan 20. Fast då hade vi förstås också levererat alla kassar och ställt in mat i kylen i Himlen, hämtat ett paket, tankat och ätit snabbmat också.

Men ändå. Snabba ryck är det inte när vi storhandlar. Anna går omkring med en roman över de varor som ska inhandlas. Jag, som ju är mannen i familjen (<== ironi av det interna slaget), sköter framförandet av fordon, det vill säga varuvagn inne i affären, fullastad bil utanför samt pistolen. Med pistol menar jag scanner. För att roa mig själv ibland låtsas jag att scannern är en vattenpistol som jag riktar mot folk som står i vägen för vår framfart. Anna skäms. Jag utbrister i onomatopoetiska ord, passande en vattenpistol.

Igår tror jag Anna slog rekord. Jag misstänkte starkt att vi hade fått med oss hela affären hem. Det hade vi inte. Det var ett bröd som smet, så det lämnade vi kvar. Nån bärhjälp i Himlen fick vi inte heller. Storbarnen jobbade, de yngre var hos sin pappa. Inte konstigt att vi har aparmar.

Bröd på rymmen på Tokerian.

 

Aparmarna till trots så har jag inga större problem med dessa lemmar. Det är fötterna som är ONDA just nu. Hälsporren på högerfot, som jag trodde jag hade lyckats hålla i skick, dunkar nu med full styrka. Ungefär som Sabaton igår kväll på Vaksala torg, metal, som vaggade mig till sömns tack vare rätt vindriktning. Skillnaden är bara att Sabaton, som lustigt nog i sammanhanget är den del av en rustning som täcker foten, är ljuv musik i mina öron. Hälsporre är a pain in the ass foot. Jag stretchar och gör tåhävningar och rullar med tennisboll i fotvalvet och använder skoinlägg sen 2012. Inget hjälper. Som grädde på moset har jag fått ont i vänsterfoten också, fast på ovansidan. Märkligt. För du ska veta att jag går i rejäla gympadojor, inga fjantiga pumps eller så. (Pumps är fjantiga på mig. På dig kanske de inte är det.)

Därför tänker jag unna mig ett skönt och masserande fotbad i kväll. Jag köpte ett härligt fotbad för fem och ett halv år sen, strax före Katastrofen. Man kan inte påstå att jag har överutnyttjat det. Jag längtar redan… Du som inte har ett fotbad att njuta av kan i stället njuta av fina bilder och en recension av Sabatons konsert igår av Uppsalanyheters utsända. Om du vill.

Men nu måste jag ge mig ut i cyberspace och leta lediga jobb. Idag har de inte precis landat i mitt knä med ilfart idag. Det gjorde däremot skrivartonern från inkClub! Jag beställde toner i onsdags och igår, torsdag, låg en svart toner och en färgtoner i min postbox. Det kallar jag ilfart!

Kan denna vara ett tecken på att det sker ett mirakel i jobbsökeriet idag..?

Dags att pytsa upp en senapsmugg java till sällskap på jobbletarresan.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Söndag, söndag…

Ett funderande inlägg.

 

En skrek från ett annat rum i lägenheten.

Min andra lediga dag den här veckan är nu i full rull. Jag klev upp strax före halv sju i morse och skjutsade Fästmön till jobbet. (OBS! Ifall nån undrar erbjöd jag mig själv att göra det.) Sen åkte jag hem, kröp ner i sängen och sov ett par timmar till. Det hade kunnat bli längre om inte somliga i huset estimerar att skrika åt varandra. Denna gång en vuxen från sovrummet, vägg i vägg med mitt, till barn på annat håll i lägenheten.

Jag, i guldpyjamas, försöker vara rädd om mina öron.

De nyinflyttade är tysta som möss efter inflyttningen igår. Till och med själva inflyttningen var bland de tystaste sådana jag har hört – det var ju ändå ett antal händer och fötter och bilar med och hjälpte till. Vi vinkade så glatt till varandra genom köksfönstret på eftermiddagen. Idag är de säkert jättetrötta. Jag är inte avundsjuk på allt som ska packas upp nu…

Och själv är jag skittrött. (Hört det förut???) Jag skulle kunna sova hur länge och hur mycket som helst. Men jag vill inte sova bort min lediga dag. Har ägnat tiden direkt efter den andra väckelsen åt tvätten från gårdagens maskiner. Det mesta var torrt och hänger/ligger nu för strykning eller i lådor. Lakanen får hänga kvar eftersom man behöver aparmar alternativt två armar till för att vika dem snyggt. Jag väntar därför in Anna.

Jag har en plan för evigheten…

Eftersom Anna slutar redan klockan 14 idag skulle vi vilja hitta på nåt kul. Det är sånt roligt man överlever resten av veckans tuffa dagar på. Och tro nu inte att jag inte gillar hårt arbete under vardagar, för det gör jag. Det är andra hårdheter jag inte gillar. Men nedräkningen har börjat. Nedräkningen till dagen när jag har gått från pest till kolera. Tillvaron är en sån kamp. De senaste fem åren har jag åldrats 25. Det sätter sina spår på kroppen, såväl utanpå som inuti. Ändå har jag så mycket kvar att ge! Så jag har en liten, liten plan… En plan för The Return of the Mighty Toffle…

Men just nu är det söndag och vilodag. Strykningen får vänta tills i kväll. Kanske står jag med bräda och järn framför TV:n. Vi ska försöka se hålla oss vakna och se Nobels testamente som går på TV 4 i afton. Därför blir Freddie och Stuart inspelade (de struttar ju runt på SvT1 samtidigt)  för att ses en annan dag.

I morgon väntar en hemsk dag för mig. Då är det gott att ha nånting trevligt och spännande för sig lite senare framåt kvällen. Så att jag vill överleva, menar jag.

Och… ja just det… Mina köksstolar försvann på kalas igår eftermiddag. De har till och med haft bortamatch. Jag hoppas det hela har varit till deras belåtenhet. Man kan ju aldrig så noga veta med… köksstolar…

Livet är kort.

Read Full Post »

Fredagsbajs

Ett allt annat än fredagsmysigt inlägg.

Min arbetsdag var en blandad kompott. Jag gjorde en del bra prylar idag, trots allt.

Visdomsord på kylen på jobbet.

Jag gjorde en ovanlig sak idag: Jag läste lokalblaskan till morgonfikat. Eftersom jag fick rusa iväg på ett jobb blev jag utan fredags-go-fikat. Min rast blev därför ensam med tidningen närmare klockan halv elva. Passade på att tjabba lite med nån liten tillförordnad chef på blaskan också via Twitter. Likt en politiker undvek chefen att svara på en fråga. Eller också begrep h*n inte. Det var en rätt otrevlig konversation. Jag är glad att jag inte längre betalar för att få läsa blaskan.

Ensam med lokalblaskan och en mugg kaffe.

Det näst bästa jag gjorde var att hjälpa en person att göra lite struktur i internettillvaron. Det allra bästa jag gjorde var att ringa ”Lisbeth”. Ja, du kanske minns ”tokan” på mitt förra jobb, hon som är både klok och rolig och som jag då och då citerade här. Jag ringde helt enkelt för att klaga min nöd och besvikelse över det där nejet som kom idag. Och för att höra om hon vill ses nån gång. Det vill hon, så det ska vi. Men det blir väl i mars, när jag har slutat vara borta från Uppsala tolv timmar om dygnet.

I morse hann jag byta plats på kontoret också innan jag stack iväg på brandkårsutryckning. Nu sitter jag med ansiktet ut mot korridoren, fast med en ”skrivbordsvägg” emellan. Förut satt jag på andra sidan, med ryggen ut mot korridoren. Eftersom gardinen i fönstret bakom inte får vara fördragen, vägrade jag att sitta kvar. Avskyr att ha folk bakom ryggen. Arbetsmiljön på mitt jobb är under all kritik. Alarmerande. Det här är en grej av flera som inte är bra.

Alarmerande arbetsmiljö.

Sista timmarna på jobbet satt vi tre som var på plats idag på det gemensamma kontoret mest och gäspade. Alla var jättetrötta. Vi gjorde allt för att hålla oss vakna. Jag lyckades till och med HTML:a lite.

Nä, inte kom det särskilt mycket snö här. Men kallare blev det och lite halt. Det gick i alla fall bra att köra hemåt. Jag hade ingen lust alls, utan fick tvinga mig själv att stanna till vid Tokerian för att införskaffa… mjölk, fil och vad det nu var. Handlingslappen låg förstås hemma. Medicin, hade jag till exempel behövt… Det blev i alla fall tillfälle att hälsa på en granne som inte hälsade tillbaka. Mest pinsamt för grannen, tyckte jag.

Lägenheten var kolsvart när jag kom hem. Ingen Fästmö. Nej, idag åkte hon hem till Himlen efter jobbet för att vara mamma på heltid i två veckor. Men jag åker förstås ut i morgon och stannar till söndag. Och faktum är att jag tror att hon kommer tillbaka hit nån gång. Hon har lämnat lite prylar efter sig på strategiska platser.

Annas brillor ligger framför fotot på farmor, pappa och farfar på halvabordet i hallen. Jag tror bilden är tagen när farmor och farfar har kommit till Sverige. De ser i alla fall väldigt glada ut, kanske för att de är återförenade efter kriget.

Jag har jobbat i slowmotion med att montera ner det sista av julen här hemma. Till och med julgardinen i vardagsrummet åkte ner och den svarta kom på plats. Men den behöver en Annas touch, så jag litar på att hon

rättar till

nästa gång hon kommer hit. Jag har klättrat på stolar och pallar, men jag har baske mig inte aparmar som räcker till att justera gardinkappan. Ibland behöver man vara två.

Nu sitter väl 

alla andra

och ägnar sig åt fredagsmys. Själv har jag vikt den här kvällen åt fredagsbajs. Här ska baske mig inte mysas. Men jag tänker sprätta en bira och kanske hälla upp en prästostbåge eller två i en skål. Och sen tänker jag läsa ut Fjärilseffekten.

Livet är kort.

Read Full Post »

Motivation?!

Ett inlägg om motivation.

Det är trögt idag. Vaknade före klockan sju med en härlig huvudvärk. Ute är det ganska mörkt, men det regnar inte. Hade två spännande tjänster i pipeline att söka – trodde jag. Det blev bara en av dem som söktes. Har sen letat och letat och letat, men inte funnit nåt intressant. Kanske beror det på att motivationen tycks vara bortflugen idag, vad vet jag. Och det i sin tur beror säkert på gårdagen. (Länken går till ett lösenskyddat inlägg.)

Tofflan tänker – och letar inspiration och motivation.

Men dan har bara börjat än och det kan ju trilla in intressanta saker. Under tiden ska jag ägna mig åt att tvätta och bädda rent. Egentligen skulle jag ha åkt på en intervju idag. Den är framflyttad till nästa vecka.

Igår hann jag precis innanför dörren här hemma innan regnet kom. Vi hade klarat oss hela dan i Stockholm. Det var ett perfekt väder för det vi skulle göra!

Medan det sen vräkte ner här utanför skrev jag två blogginlägg. Under tiden hann det sluta forsa från himlen och jag kunde traska över torrskodd till Tokerian. Kom tillbaka med två matkassar. Det mesta var slut här – mjölk, fil, mat etc, så aparmarna förlängdes. Ändå handlade jag inte allt som stod på lappen. Frukt och grönt, till exempel, inhandlas inte förrän i morgon eftersom Fästmön kommer först på fredag. (Jag är ju dålig på att äta nyttigt, det är Anna i familjen som är bra på det.)

Köpte lite nödvändigheter igår… (SKOJAR bara! Bilden är tagen för ett tag sen och det var INTE min varuvagn då heller.)

Senare i eftermiddag ska jag åka och få håret klippt. Jag blev ju så himla nöjd sist och även om jag kanske borde ta dessa pengar till ett läkarbesök, har jag ingen lust. Måste ju se proper ut i skallen också, nu när det är så många intervjuer på gång… En prioriteringsfråga, alltså.

Så här blev det sist. (Nyklippt Tofflas nacke fotades av Anna.)

Nu börjar klockan närma sig halv nio och jag ska sparka igång dagens första tvättmaskin. Eftersom jag – tro det eller ej! – är av den hänsynsfulla typen vill jag inte börja tvätta direkt när jag vaknar – trots att det ju är vardag. Under tiden ska jag läsa lite nyheter på nätet.

Vad händer hos dig idag??? Du vet att jag gillar när du berättar om din dag!

Livet är kort.

Read Full Post »

Shabby gone Chic!

Ett inlägg om sjavigt och sniggt. Eller shabby och chic, som de säger på utrikiska. Och nej! Det går fortfarande inte att nå mig via mejl hos Home.se!!! Jo nu funkar det att mejla mig på Home.se!!! 😆 Nej, det strular igen, så tyvärr kan jag inte läsa mejl till mig på Home.se 👿

Den som har fått följa med ända in i Toffelsovrummet – och det är verkligen inte vem som helst som får det! – kan för en kort stund få för sig att jag gillar shabby chic…

Avskavd färg – shabby- på sänggaveln.

Nu vill jag å det bestämdaste dementera och klargöra en gång för alla:

Nej, jag gillar inte shabby chic.

Skälet är enkelt: jag ser inte vitsen med det. Jag vill ha snigga saker, inte sjaviga! Så det där med sängen har ingenting med inte med mode att göra. (Möjligen skulle jag kunna sträcka mig så långt som att använda ordet patina…) Jag skulle vilja slänga ut hela åbäket och ersätta såväl sängram som resårbottnar. Men det går ju inte när man inte har nån inkomst, eller hur?

Däremot går det att städa om man råkar ha rengöringsmedel, svampar, trosor trasor, hushållspapper, skrapor och gummihandskar i sitt förråd. Jag har nu ägnat över en timme åt att rengöra en av hemmets mest eftersatta elektronikprylar: spisen. Och nej. Det blir ingen före-bild, du får bara se hur fin den blev utanpå efteråt:

Ren spis! Nu går det till och med att ÄTA ovanpå den!

Inuti blev den minst lika fin, men där är det svårare att både gnussa med svampar och fota. De rengöringsmedel jag använder är av ett märke som är väldigt bra inte bara för Misters som saknar välpumpade armar utan även för kvinnor. Problemet med dem är bara att jag får stora problem att andas. Jag kan liksom inte göra som en Hans eller en Greta och sticka in huvet i ugnen. Tur att jag är utrustad med aparmar! (Du minns väl vad min morfar sa: ”Ful får man vara, men inte dum!”)

Ren ugn osså!

Jag är synnerligen nöjd med min dag hittills, men jag undrar vart den tar vägen – timmarna tycks fly… Så jag återvänder raskt till min kvast och fortsätter. Det här har jag bara skrivit under tiden tvättmaskinen har fått jobba med en ljus tvätt. Den ska hängas nu, därefter blir det badrumsskrubb och duschrum-och-toa-skrubb.

CU! Eller, som det heter på svenska CS! Minst lika chict är det, modersmålet!

Livet är kort.

Read Full Post »

Snuskiga människor och tjocka…

Ett inlägg om folk som är lata och snuskiga och tjocka.

Det skulle storhandlas idag. Fästmön behövde fylla på förråden ute i Himlen, även om hon själv bara åker dit i morgon och över helgen. Tre barn unga vuxna behöver också äta. Anna gick iväg själv medan jag… jaa, vad gjorde jag? Packade? Strök? Vimsade omkring?

Posten kom och med den en avi om ett rekommenderat brev som skulle hämtas ut på ICA Heidan. Det gjorde ont i bröstet och jag kunde inte vara ensam hemma utan tog bilen över till Tokerian där Anna drog omkring en gigantisk varuvagn.

Blev så jäkla förbannad när jag såg att Nån bara dumpat sitt skräp på golvet! Folk är inte bara lata, de är snuskiga också! SKÄMS!

Det man inte ska handla går man väl för farao tillbaka med och skräp kastar man väl i en papperskorg???

Med fullpackad bil styrde vi sen mot Annas snälla mamma där Anna klev av medan jag fortsatte till ICA Heidan. Efter uträttade ärenden (väskhämtning och brevhämtning) åkte vi ut med mat till De Utsvultnas Skara i Himlen. Inte vet jag hur vi bar oss åt, men vi fick in fem matkassar, en kasse med diverse prylar, en mindre väska på hjul, en axelremsbag samt 18 rullar toapapper. Snacka om aparmar efteråt…

Hemma i stan igen tankade jag bilen innan vi åkte hem och lagade mat. Det vill säga Anna borstade potatis och jag gjorde sallad. Till det åt vi varmrökt lax och romsås. Jag ringde mamma innan middagen och talade om när, hur och var gällande morgondagen. Ungefär.

Har ingen lust med nånting, men ska försöka att inte göra vår sista kväll tillsammans på ett tag till ett surt minne. Därför har jag köpt goda kakor som jag tänker servera till nyperkolerat kaffe snart. Kakor om åtta points styck… Ja, jag tänker dö tjock.

Livet är kort.

Read Full Post »

En sån roerska!

Jag har skrivit ett antal gånger om min roliga Fästmö här, men jag får ändå känslan av att de flesta tror att Anna är tyst och timid. Uj, uj, uj… Hon är inte ens tyst, ska du veta. Förutom att hon fortfarande får vissa gamla dängor i huvet som hon nynnar på, har hon kommentarer om det mesta. I alla fall hemma hos mig. Hon gillar att

rätta till

saker som hon tycker sitter på sniskan eller så. Men så vet hon att jag är snäppet mer pedant. En kväll hade hon, innan hon gick och la sig, dragit upp en plastpåse ur en låda så att den stack fram retsamt – bara för att klocka hur lång tid det skulle ta innan jag var på den och stoppade ner den i lådan… Jorå, jag VAR på den, men insåg att Anna nog drev med mig (egentligen trodde jag att hon hade dragit upp påsen för att hon själv skulle komma ihåg att ta med sig bröd eller nåt…), så jag lät den vara, till hennes stora förtret.

Min älskling ÄLSKAR att störa sig på mina gardinstänger som hon tycker sticker ut för långt på sidorna. Hon har fått

rätta till 

stängerna i vardagsrummet och i sovrummet, så nu är köket det stora irritationsmomentet. Där är det inte lika lätt att rätta till eftersom man helst bör ha fruktansvärt långa aparmar  – eller vara två. Och jag vägrar ju förstås att vara behjälplig, mitt lilla sätt att retas tillbaka.

Anna brukar ofta häckla mig för att jag plockar fram rena kläder till morgondagen när jag kommer hem från jobbet. Vidare lägger jag fram ett par nya linser och laddar kaffeperkolatorn, som står på timer. Men det är jag så van vid, det har nog alla mina Xor också retat mig för. Jag tänker inte försvara mina handlingar mer än att säga att jag är som en zombie på morgnarna och då är det väldigt praktiskt att ha förberett vissa saker.

På morgnarna, ja… Vi samåker ju ibland och även om jag går upp en kvart, 20 minuter före Anna är jag alltid sist färdigt. Detta har jag lärt mig att utnyttja till min fördel nu! Genom att sega och såsa slipper jag tråkigheter som att diska och bädda – jag hinner ju helt enkelt inte. Fast det slutar i alla fall med att Anna sitter fullt påklädd på stolen i hallen och suckande väntar på mig medan jag borstar tänderna. I morse försökte jag snabba på, vilket fick till följd att jag nu måste skita på jobbet. 😳

Det är inte bara 

rätta till

som gäller för Anna, för resten. Hon hittar alltid skavanker, framför allt på mig. Det kan vara finnar eller osexiga hårstrån på fel ställen. Eller helt enkelt fläckar, bara. Anna vet att jag verkligen hatar att ha fläckar på kläderna, nåt som sitter i sen barndomen eftersom mamma blev så arg om jag fläckade ner mina kläder. I morse hittade Anna en fettfläck – iiiiiiiiiiiiiiiiiiii! – på min jackärm, påstod hon. Jag hade naturligtvis inte möjlighet att kolla ordentligt eftersom vi skulle åka och jag körde. Men det första jag gjorde när jag kom till jobbet var att kolla. Och jorå, hon hade rätt, som alltid. Fast den är ju inte så gigantiskt stor som Anna hävadade och man SKULLE kunna tro att det är tyget som skiftar i färg – i vissa lägen. Eller???

En fläck stor som en 25-öring, för oss som levde på stenåldern och som minns dessa mynt.

Read Full Post »