Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘sovmorgon’

Ett shoppande inlägg.


 

Skylt No stupid people beyond this point

Nä här finns inga korkade människor.

Lördag och hur är vädret? Kallt och kasst. En liten sovmorgon blev det innan dan sparkade igång. I morse hade jag två tjejer med mig i sängen – Fästmön och Marina. Fast jag måste ju säga att Anna är bäst och roligast. (Det snurrar för övrigt en massa spännande funderingar även i hennes huvud just nu efter beskedet igår kväll.) Den förra (Anna) är liksom mer levande än den senare (Marina). Vi har samma humor och rätt vassa tungor båda två när det gäller. Det är emellertid inget som ska dryftas på den här bloggen, för då blir folk så arga, så arga. Självinsikten är mycket god hos oss själva till skillnad mot hos andra, så skylten är ovan hade kunnat få följa med oss hem när vi var på uppköp, som pappas mostrar sa, denna lördag. För det passar ju bra med uppköp – eller shopping – när solen inte steker, eller hur?

Kaffe och Marina

Lördagsmorgonstart!


Förutom att jag har sån vaaansinnig självinsikt
känner mig tämligen kärleksfull idag. Till och med mina tomater var hjärtliga. Bara det att det finns grönsaker i huset visar att nåt håller på att hända med mig. Men var lugn. Här finns också choklad och annat smaskens, ty i afton blir det väl så i alla fall att jag bänkar mig och glor på finalen i Eurovision Song Contest, trots allt (får väl blunda eller hålla för örona när det blir outhärdligt).

Detta bildspel kräver JavaScript.


Men nånstans mitt på dan 
tuffade vi iväg till Stormarknaden med målet att inhandla vin för att täppa till vissa hål i mitt vinskåp. Innan vi kom fram till Systemet hittade vi en ny, rolig affär med köksredskap. Vi skrattade gott och rått åt vissa saker. Den som fattar, h*n fattar. Andra får leva i ovisshet.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Vin då? 
Jodå, jag hade ju min hjälpreda med mig och vi vimsade runt med varuvagnen. Två vita och fem röda följde slutligen med oss hem. Ingen enda rosé, trots att somliga nog försökte… De röda på bilden i bildspelet är från vänster Vinistella Appassimento 2014, I Castei Ripasso 2013, Boira’ Sangiovese 2014, Masi Amarone Cosastera 2011 och Z1N Il numero uno zinfandel 2013. Dagens billigaste vin var det vita Les Fumées Blanches (85 kronor), dagens dyraste Masi Amarone Cosastera (289 kronor). Det andra vita vinet, Villa Garros, kostade 95 kronor.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Eftersom jag hade kvar pengar på ett presentkort 
och presentpengar följde Pippi Långstrump i form av bokstöd med hem till mina böcker och Calvin Klein (underkläder) till mig själv.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Innan vi for hem tog vi en tur till Brantingstorg för att fika
. Det blev en morotskaka för min del, enda sättet jag får i mig morötter som ju är så nyttiga.

Morotskaka

Morötter är ju nyttiga.


Några ärenden senare hittade vi hem. 
Jag har kört en maskin tvätt under tiden jag har skrivit och jag misstänker starkt att min kära har lurat till på soffan. Och det är en blivande Uppsalabo väl unt!

Ha en riktigt go lördag och fortsättning på helgen!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Hur gick det här till..?

Ett inlägg om min första arbetsdag på nya jobbet.


 

Anställningsavtal

Idag skrev jag på anställningsavtalet för tjänsten som informatör vid Uppsala universitets IT-avdelning.

Jaha. Hur gick det här till? Att jag blev med nytt jobb, vill säga? Tja jag sökte en ledig tjänst, var på två intervjuer, befanns duglig, blev referenstagen hos fyra tidigare chefer och sen… började jag jobba som informatör idag på IT-avdelningen på Uppsala universitet, enheten för användarstöd och e-lärande. Än så länge är jag provanställd i sex månader (det är rätt vanligt idag). Dessutom kan nån fortfarande överklaga beslutet att anställa mig, nåt som blev offentligt två dar innan jag visste det (kan det stämma?). Det var nog världens finaste födelsedagspresent jag fick, ett nytt jobb. För om allt går bra och min arbetsgivare och jag trivs med varandra övergår provanställningen i en tillsvidareanställning den 9 november, dan efter Fästmöns och min åttonde förlovningsdag. Den som inte tänker överklaga och som är lite glad för min skull får gärna hålla en liten teoretisk vänstertumme fram till dess.

Min första arbetsdag fick jag sovmorgon till klockan nio, men vanliga dar är arbetstiden klockan 8 – 16.30, med en halvtimmes lunch. Larmet är ställt till 6.30 vardagsmorgnar. Jag åker en annan väg till jobbet än jag gjorde till mitt förra jobb, fast det går faktiskt att ta gamla vägen också. Bilköerna på min nya väg är inte att leka med, erfor jag när jag åkte hem. En restid på mellan 20 och 30 minuter är ändå absolut inget att klaga på. Kostnaden för parkering är samma som på förra stället – 20 kronor om dan.

Väckarklocka

Back in business!

 

Frukost

God och nyttig frukost blev en bra grund för min första arbetsdag.

Jag sov gott och bra i natt trots att jag hade hunnit bli rejält nervös igår. Vaknade bara nån gång av att det var varmt i sovrummet – och ändå sov jag med öppet fönster. För sista gången, hoppas jag, loggade jag in hos a-kassan när jag hade klivit ur sängen och fyllde i ett tvåveckorskort för a-kasseersättning. Sen intog jag frukost fil med linfrön, som är bra för mig och jordgubbar, som är både goda och nyttiga. Två baljor kaffe till det så var jag redo att möta min nya chef och mina nya kollegor.

Min nya chef mötte mig i entrén och där och då ordnade vi en massa praktiska saker som passerkort och parkeringstillstånd etc. Jag fick också lägga in en kod för passerkortet ifall jag jobbar mycket tidigt eller mycket sent.

Det är en väldigt häftig byggnad jag jobbar i, en gammal militär sådan. För tillfället delar jag kontor med två andra personer, varav en ska sluta snart. Rummet är stort och luftigt och en känner inte att en trängs eller stör varandra. Troligen får jag emellertid snart byta kontor och sitta närmare ledningen. Men nästa sommar ska vi flytta närmare stan – och min gamla arbetsplats – till nybyggda lokaler. Jag tycker att huset vi nu sitter i är väldigt charmigt. Tyvärr finns det mögel på en våning, vilket ju är ett bra skäl till att flytta. Sen är verksamheterna idag alltför utspridda. I det nya huset blir fler samlade.

Huset där jag har mitt kontor

I den här häftiga byggnaden har jag mitt kontor.


Det blev cirka en timmes sittning med chefen 
på hennes kontor. Jag fick ett bra och lagom introduktionsschema som innehåller allt från mötesdeltagande och nätverkande till utbildningar och information från personalavdelningen. Det känns inte svårt att ställa dumma frågor till chefen. Därför passade jag på att kontrollfråga om jag hade uppfattat lönen korrekt. Det hade jag. Jag är mycket nöjd.

Efter timmen med chefen tog kollegan, som tyvärr ska sluta om en månad, vid. (Hon har fått ett fantastiskt spännande jobb, så jag är glad för hennes skull.) Vi tog en runda genom husets fem våningar och sen var det lunchdags. Jag hamnade i värsta rusningen, trots att jag hade blivit förvarnad. Till sist fick jag i alla fall min kolja och kunde dra mig tillbaka till ett ledigt hörn och äta och mobilsurfa.

Kolja

Kolja med saffranssås och räkor blev det till lunch.

 

Eftermiddagsfika

Jag tog en eftermiddagsfika utomhus.

Det sägs att en blir smart av fisk, därav valet. Dessutom har magen varit besvärlig idag och när jag kom hem fick jag näsblod. Tänkte att fina fisken skulle vara bra för såväl kropp som själ, framför allt hjärna, men det hindrade inte att jag gjorde rent tokiga saker idag. Till exempel frågade jag trevliga tjejen i receptionen om kod till mitt passerkort när jag gick för att ta en kafferast utomhus på eftermiddagen. Det var liksom den koden jag själv fick välja och knappa in bland det första jag gjorde idag… Sen sa jag tack till en snubbe när jag menade hej och så skickade jag ett mejl till kollegan fast det skulle gå till nån helt annan. Och det sista jag gjorde innan jag gick hem var att tända en lampa på vägen ut – jag trodde att jag tryckte på låsknappen… (Jag hoppas att min nya chef inte läser det här…)

Min arbetsstation

Min arbetsstation såg så här välstädad ut när jag åkte hem i eftermiddags.

Resten av dan kollade jag runt på externwebb och intranät, letade lite information, försökte reda ut det här med lönekonto, hittade ett par fel som andra hade gjort (skönt att jag inte är den enda!) som jag påpekade, fixade lite fler behörigheter samt bokade möten och utbildningar och skrev in i kalendern på datorn. Jag ska få en tjänste-iPhone där jag sen kan synka kalendrarna. Privat funderar jag på att köpa en iPhone SE. Min chef hade en ROSA som hon stolt visade upp.

 

 

Jag sa till Anna när vi telefonerade i kväll att jag inte kände mig så trött eller förvirrad när jag kom hem, men nu när jag börjar känna efter… Det är nog dags att hoppa i duschen och spola av sig så att en orkar med möten och nätverksträff i morgon. Den senare innebär som bonus ett kärt återseende med en före detta kollega på SLU. På torsdag blir det ett annat kärt återseende. Då kommer NK* på cykel och hälsar på för lunch. Saknar!

I natt lär jag också sova gott. Om jag nu bara inte börjar fundera på hur det gick till, det här att jag får åka till en väldigt spännande arbetsplats i morgon igen…


*NK = Närmaste Kollegan på min förra arbetsplats

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett nyttigt inlägg.


 

Nej, jag har inte enbart ägnat mig åt utsvävningar. Det har blivit en hel del nytta gjord också. Igår innan jag for iväg ner på stan ringde jag a-kassan. Hela tre timmars telefontid hade de under onsdagen. En baxnar. De måtte vara helt slut efter arbetsdan. <== ironi! I vart fall var det en skön känsla att ringa och säga att jag har fått jobb. Ändå tyckte de att jag skulle skicka in en kopia på mitt nya anställningsbevis. Eh? Varför då? Jo, får att systemet kräver det. Men sen kom handläggaren på att systemet inte kommer att kräva det. Jag skickar in mitt sista a-kassekort för två veckor nu på måndag, samma dag jag börjar jobba. Dessa två veckor har jag varit helt arbetslös. Inga underliga så kallade deltidsdagar som a-kassan kan dra av alltså. Så jag slipper. Gentilt. <== ironi! (Hade inte tänkt skicka in nåt i alla fall.) Det fick mig att undra ännu mer vad alla handläggare gör på a-kassan när det är systemet som kräver in intyg och Arbetsförmedlingen som ansvarar för att arbetssökande söker tillräckligt med jobb och aktivitetsrapporterar. I vart fall ska det bli skönt att slippa både a-kassan och Arbetsförmedlingen. Nu. Ett tag. (För alltid, kan en väl inte hoppas på, luttrad som en är.) Det första jag ska göra är att byta fack. Vision är inte det vassaste facket i Sverige, om en säger så. Sen ska jag vänta på att få besked på alla jobb jag har sökt. Den lilla <== ironi! högen här nedan består av ansökningar som jag ännu inte fått svar på. Kanske blir det en svart lista på en blogg nära dig framöver på arbetsgivare som skiter i att folk lägger ner tid och kraft på att skriva ansökningsbrev.

 Sökta jobbhög som väntar på svar

De här ansökningsbreven vill jag ha svar på.


Tänk att det är så stört omöjligt 
att försöka ta sovmorgon så här de sista skälvande dagarna i livegenskap-arbetslöshet! I morse vaknade jag klockan 5.30 och tolv minuter senare gav jag upp försöken att somna om. Medan Kristus flaxade upp till himlen grottade jag ner mig i en bok om ett fiktivt mord i antikens Rom. Boken var en av dem som Återbruket skänkte sina kunder förra sommaren när alla böcker var gratis under ett par veckor.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

St Paulia

Det blommar i sovrummet.

Men till sist blev jag rastlös och steg upp. Jag tog tag i min strykhög som vuxit till tre maskiners tvätt. Trots det var den inte alltför hög. Under strykningen kom jag på att jag inte hade gjort april månads räkningar, så jag tog en paus för att kolla. Eh ja… Minnet är gott, men kort, för jag hade gjort räkningarna. Det har jag inget som helst minne av, dock. Läskigt. Efter strykningen tog jag itu med att sortera lite papper och rensa bort saker från skrivbordet. Det var skönt. Ett varv med vattenkannan har jag gått. Då upptäckte jag att S:t Paulian, som jag fick av Elliot Hund och köpte för att ha på förra jobbet, blommar igen i sovrummet.

Den här röda torsdagen blev det också en tur ut till Förorten. Jag hämtade Fästmön när hon slutade jobba och vi åkte för att proviantera på ICA Solen. Men tänk… där säljer de nåt så exklusivt som… ANDFÄRS!..

Andfärs

Andfärs säljes på Solen!


Naturligtvis hade jag lite BAKtankar 
med att skjutsa hem Anna. Dels hade jag paket och kakor till födelsedagen från yngsta bonusdottern att hämta och så hade födelsedagsböckerna från Anna levererats från nätshopen. Men bäst av allt var nog att sitta på Annas balle* och dricka nybryggt kaffe och äta en glass…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Självklart blev det lite kattgos 
innan jag åkte tillbaka hem till New Village för ett maratonsamtal (53 minuter) med mamma. Katterna var med oss ute på ballen, men de tyckte nog att där var för varmt. Citrus visade sig vara en blomälskare och åt såväl penséer från i år som torr lavendel från förra året. Och lite av min glass. Mini gick strax in och la sig på kökssoffan i stället. Lucifer fnattade mest runt.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Jag ska kika på mina födelsedagsböcker 
och öppna mitt paket. Kakorna tar jag till kvällskaffet. Det finns fortfarande chans att gissa på galgen, för övrigt. Klicka på bilden nedan så kommer du till tävlingen!!!

Galge roligt du kom

”Roligt du kom” står det på galgen, men vad står det på den bakom??? Klicka på bilden och gissa i tävlingen!


*Annas balle = Annas balkong

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett påskavslutande inlägg.


 

Fluga

Den är på riktigt, flugan, och jag fotade den i morse.

Igår eftermiddag fick jag äntligen träffa min kära den här påsken! Det har varit en lång helg med varierande väder och humör. Och nej, jag har inte direkt varit ute och letat vårtecken. På långfredagen var jag ju inne hela dan och städade och gjorde en massa annat. På påskafton var det soligt ett tag och det var det även igår på påskdagen även om det blåste ganska friskt. Men hur kul är det att gå ut på vårpromenad alldeles ensam på en skala? Nej, det är inte precis så att inbjudningarna till varken fester eller promenader har haglat över mig den här helgen. Själv har jag inte orkat bjuda till och bjuda hit. Även om det har varit tufft behövde jag nog vara ensam, bland annat för att skriva fantastiskt bra jobbansökningar. Ibland räcker det så bra med att leka fluga och titta på världen genom ett fönster…

Jag åkte och hämtade Anna efter att hon slutat jobba igår. Hon var så trött och slut att hon somnade på min soffa under filten medan jag stökade i köket med påskmaten. Vi åt sen vid matsalsbordet i vardagsrummet och när maten äntligen blev klar var vi ganska vrålhungriga. Det var fortfarande ljust när vi åt, så några ljuslyktor behövde inte tändas såsom jag fick göra på påskafton.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Efter mat och disk
blev det kaffe och kinderegg-provet, även kallat tävlingen ”Vem vill bli ingenjör? Ingen!”. Det senare består i att se till att en har antingen ingenjörsexamen eller är hyfsat nykter efter alla påsksnapsar så att en kan montera ihop en till två kindereggfigurer. Anna valde ett kinderegg som inte skramlade så mycket i hopp om att det var en hel figur som låg däri. HA! Var det ju inte! Fast skrattar bäst som skrattar sist… Jag fick en helt idiotisk anka (bara det, alltså…), tror jag det var, som bar på tallrikar med asiatisk mat. Det var en sorts spel och en skulle lägga på så många tallrikar som möjligt på ankans brickor utan att ankan vippade och tallrikarna flög av.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Nä, då var det faktiskt roligare
att se på Det okända på TV, om en säger så… Vi har ett rätt speciellt förhållande till Caroline Giertz, Anna och jag. Det grundar sig i att vi har läst en och annan bok av henne med ett sånt innehåll att jag rodnar bara jag tänker på det. Och jag vill inte skriva vad det handlar om, men… sängstolpar är inblandade…

Annandag påsk är det idag och det är dags att runda av den här storhelgen. Vi tog lite sovmorgon och framåt dan gjorde jag frukost. Men det verkade visst som om vi skulle inta den en annan dag än annandagen. En låg kvar i sängen och en bara fotade hela tiden.

Frukost annandag påsk

Frukost annandag påsk, men matgästerna tänkte visst inta den en annan dag.


Det var dags att skiljas åt igen, 
men först behövde Anna handla och jag behövde tanka bilen. Sen bjöd jag hem mig till Anna på eftermiddagskaffe, för jag hade hört talas om att farbror Bosse* hade levererat karra** på långfredagen. Karran var gömd i ett påskägg, nåt som de tre håriga vildbasarna inte kunde ta sig in i. De tre var för övrigt riktigt gosiga idag och jag fick flera hyfsade bilder på dem. Här är några:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Långhårig Toffla

I den här kalufsen platsar inga hårspännen!

Nu ska jag samla mig och ha tabberas på påskmaten. Det finns sill, Janssons frestelse, kycklingprinskorv och lax kvar. En mörk påsköl blir det till detta, men idag hoppar jag snapsen. Det är ju arbetsdag i morgon, min nästnäst sista på nuvarande jobb. Och ja. Jag har svår separationsångest och det gjorde påsken 2016 ganska tung.

Nåt som däremot ska bli lättare i morgon är mitt huvud. Jag har fått en riktig kalufs och längtar otroligt mycket efter att få lägga skallen i M:s kompetenta händer efter morgondagens arbetsdag. Anna föreslog att jag skulle ha hårspännen till jobbet i morgon. Men jag vill ju inte solka min image. Mina arbetskamrater ska minnas mig som hon med kedjan i jeansen och de ständiga luvatröjorna. Hon som helt ogenerat berättade vilken djävul hon är bakom ratten… (NK*** är nog den person som har sett mig gråta mest i hela världen.)

 

*farbror Bosse = Annas pappa
**karra = karameller, fattar du väl!
***NK = Närmaste Kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om första halvan av helgen.


 

 Ljus

Jag orkade inte tända sällskapsljuset.

En tung vecka ligger bakom mig. Ljusen har varit få. En dag var så svart att jag inte ens ville tända mitt sällskapsljus. Jag åt min kvällsmacka i mörker. Nödtorftig middag, ett par rostade mackor, men det räcker bra för mig. Igår på fredagskvällen orkade jag inte ens rosta mackor. Det blev parmesanringar och After eight – hela kostcirkeln – medan jag tittade på ett par TV-program som jag spelat in under veckan. Andra delen av Gåsmamman var ett av programmen. Det är en realistisk och otäck serie.

Idag fortsatte kampen. Som så många gånger förr spottade jag i nävarna och drog på i 200 knyck. En kort sovmorgon med några kapitel ur min bok på gång och en svart kaffe. Sen var jag redo att skriva åtta specifika ”önskelistor”. Och efter det städade jag.

 

Obarmhärtig sol

Vårsolen är obarmhärtig.

Det börjar bli ljust utomhus och då tarvas nödtorft av flytande sort. Därför var jag iväg i min skitiga bil och fyllde på ölförrådet. Vårsolen är obarmhärtig och min närvaro på Stormarknaden passerade inte obemärkt. Varför är det så pinsamt att möta nån från jobbet när en drar en varuvagn som endast innehåller en platta öl? Det är ju inte precis så att jag ska dricka upp alla 24 burkarna idag. En platta öl brukar räcka flera månader för mig. Det blir kanske en eller två burkar om helgen.

Jag blundade åt alla andra affärer på Stormarknaden än Systemet (som har fina, nya lokaler men inte en enda hylla där de visar upp inkomna nyheter. Dåligt!). Akademibokhandeln med sin bokrea fick vara ifred för mig – jag har ju nätshoppat några reaböcker. De senaste dagarna har jag också reat ut mitt eget manus. Efterfrågan har varit enorm och kossorna har en efter en flugit över månen.

Nu orkar jag inte skriva mer. Orden tryter och jag lämnar plats för lite bilder. Trots allt vill jag minnas den här dan, hur nödtorftig den än var. Snart blir dagen förhoppningsvis bättre och i kväll ska jag laga mat åt nån.

Första halvan av min helg i bilder:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett lördagsförmiddagsinlägg.


 

 After eight

Klockan är efter åtta. Bilden visar dessutom hur många After eight jag åt igår. Många…

Ja, som rubriken säger, lever äter jag inte men gör. Jag gissar att många har saknat mig eftersom jag inte har bloggat sen igår morse (<== ironi). Jag har haft fullt upp med att leva, det vill säga kämpa för tillvaron och även njuta av den. Nu är klockan… efter åtta och jag tar mig en liten stund vid datorn innan jag ska rusa vidare i livet.

Det blev en liten sovmorgon i morse, även om somliga i huset tycktes leka stamrenovering. Jag mindes nattens dröm och rekapitulerade den. Den involverade hundväkteri åt okänd kollega, lera samt löpning. Det enda jag kan tänka mig i detta är hundväkteri, resten begrep jag inte.

Men det var fredag igår och mitt goda humör tycks rinna ut med sanden i timglaset. Jag jobbade stenhårt med det jag fått veta ska prioriteras. Ända fram nådde jag inte igår, men det finns ännu tid kvar. Runt omkring oss får NK* och jag mycken verbal uppskattning. Min chef på distans stöttar på helt rätt sätt. Resten kan jag inte säga mycket mer om förrän jag har deltagit i ett samtal på onsdag eftermiddag. Samtal. Vad Det Nu Innebär… Till dess får jag finna mig att jag inte sover så bra, nåt som i stället ger tid för mer läsning i arla morgonstund. För att peppa mig själv iklädde jag min favvo-tischa igår också. Den får jag känna mig lagom kaxig i. Och nya, spännande konstellationer igår gav vid handen att naturvetare faktiskt är rena kulturknuttarna. Trevligt med utbyte av boktips vid gofikat!

Detta bildspel kräver JavaScript.


Jag lämnade byggnaden en kvart
före ordinarie arbetstids slut, men jag hade ju jobbat in den tiden på torsdagen. Tog en annan väg hem och plockade upp Fästmön på vägen. Vi åkte och fyndade vin och gott att äta. En del försvann ner i våra magar igår, annat kanske åker ner idag.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Nu ska vi hasta iväg på nya äventyr.
Den här helgen är fullt intecknad och omfattar förutom vissa ärenden, även födelsedagsfirande och museibesök med mera. Jag hoppas att DU får en riktigt bra helg! Du får gärna lämna en hälsning i en kommentar. Bloggen finns nämligen fortfarande kvar, men se Twitterkontot är jag på väg att avsluta. På Twitter finns nämligen bara konstiga människor, nästan, förut Lisa och Inger. 😆


*NK = Närmaste kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett tävlande inlägg.


 

Idag har det pågått en sorts tävling här i huset. Jag vet inte om jag vågar tro att det är sant, men den nattliga tvätteriverksamheten tycks ha upphört. I vart fall har jag inte hört nåt på nästan två veckor. Eller i alla fall en och en halv. Däremot väcktes jag denna lördagsmorgon före klockan sju – av nåns tvättmaskin. Alltså, det här är inte roligt. Jag vill kunna få ta sovmorgon ett par dar i veckan och jag vill kunna somna om kvällarna utan att bli störd. Dessutom vore trevligt att ha normal kontakt med dem som bor i huset. Jag menar inte att vi ska bli bästa vänner, just det misstaget har jag gjort en gång för mycket. Vi borde däremot åtminstone kunna visa varandra hänsyn och respekt.

Fast idag har jag sjunkit lika lågt som de som inte ens kan stava till ordet hänsyn: jag har gett igen. Jag försökte läsa i sängen i morse, men det gick ju inte nån längre stund. Dessutom hade jag annat jag behövde göra. Det var en tyst verksamhet, den krävde min koncentration, lite kreativitet och framför allt, disciplin. Då är det inte det lättaste när nån/några sätter igång att skråla

Old MacDonald had a farm…

så falskt att mina krukväxter började sloka. Det hjälpte inte att jag vattnade dem. Krukväxterna alltså, inte sångkören.

När sen 

E-I-E-I-O:andet

ersattes med nån hiseklig mer modääärn musik sjönk jag alldeles ner till stenåldern golvet, ålade mig fram till stereon i köket och… DROG PÅ The Classical Love Collection. (Notera Love…) Högt. Fem stycken CD-skivor med klassisk musik på random ger cirka 370 minuters musik. Eller över sex timmar.

The Classical Love Collection

The Classical Love Collection – över sex timmar klassisk musik.


Mellan musikstyckena
harvade den modäärna musiken på, trots allt. Då kontrade jag med att borsta tänderna med eltandborste OCH dammsuga hela lägenheten. Efter den trekvart eller vad det var som dammsugningen tog stängde jag av. Det var… tyst. Underbart tyst… (och jag hade ingen emalj kvar)

Detta bildspel kräver JavaScript.


En kanske kan säga att den här tävlingen hade en segrare.
Eller två. Men det är ganska sjukt när en måste ge sig in i nån sorts motsatt tävling till ett visst PK-lotteri* (att frivilligt tävla med folk som bor nära, bara det, liksom…) för att visa att vi är fler än en familj som bor i det här huset…

Idag har uttrycket

If you can’t beat ‘em, join ‘em

fått nytt liv för min del. Jag skulle kunna klassa detta som en sorts psykologisk krigföring, men en och annan som nog har för lite att göra (Prova att dammsuga! Eller lyssna på klassisk musik! Eller varför inte göra båda samtidigt?) skulle då med all säkerhet få för sig att det handlade om just henne eller honom. Därpå skulle följa ord som inte har med saken att göra i sociala medier. Att skilja på sak och person är inte alla förunnat att kunna heller, nämligen, lika lite som att förstå ordet hänsyn.

Detta inlägg, kära läsare, är en nästan helt påhittad historia om hur det skulle kunna vara. Det enda som är sant är att jag har dammsugit, borstat tänderna och lyssnat på klassisk musik en stund. Ungefär.


*PK-lotteri = PK kan stå för PisssKit, till exempel…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min lördagsmorgon.


 

I sanningens namn

Den fjärde julklappsboken jag läser är Viveca Stens I sanningens namn.

Nej nån sovmorgon går det inte att ta i det här hemmet. Två lediga dar och vad händer? Jag vaknar klockan sju – det vill säga en hel halvtimme innan mitt larm går igång på vardagarna. Inte gick det att somna igår kväll heller. Vid 23-tiden bestämde sig nämligen nån i huset för att tvätta IGEN. Innan dess hade det partajats, kacklats, fånskrattats och kastats med liten boll inomhus. Ungefär. Jag var tvungen att ha TV:n påslagen för att slippa höra eländet och kunna läsa. Igår kväll var jag emellertid så arg att jag så när hade ringt nån i styrelsen för att klaga. Lämpligt nog låg BRF-webbplatsen nere, så jag kunde inte hitta nåt telefonnummer. Eftersom jag inte vet vem det är som tvättar och lever om kan jag inte heller gå och ringa på hos de grannar som finns i min portuppgång – portuppgången bredvid kommer jag inte in i efter klockan 21. Efter att ha kört nån sorts uteslutningsmetod har jag kommit fram till vilka tre lägenheter som har tvätteriverksamhet på nätterna. Kan vara bra att föreslå styrelsen besök där – om jag nu hittar nåt mobilnummer till nån som jag kan ringa. Eller när. För ringa ska jag, nu har jag fått nog.

Jag påbörjade min fjärde julklappsbok igår kväll. Ganska lättläst är den, Viveca Stens senaste I sanningens namn. Men den är tjock och tung – nånstans mellan 400 och 500 sidor. Därför valde jag att läsa den före en pocket nu i helgen när jag inte behöver släpa med mig den i nån väska. Bland julklappsböckerna finns ett par inbundna till samt tre pocketar – och alla verkar mycket bra!

Det blev cirka 100 sidor lästa i sängen i morse, men sen slet rastlösheten tag i mig i stället för skärgården, Sandhamn och sommaren. Då passade jag på att rensa kylskåpsdörren på kort och magneter. För till skillnad från mina grannar tycker jag att en ska göra tysta saker en helgmorgon. Jag spolade sen av mig snabbt, klädde på mig, samlade ihop sopberget och traskade ut – i vintern, kylan (elva minusgrader idag) och snön. Det snöade ymnigt, så jag ville slänga sopor och åka och handla innan jag blev insnöad.

Inte var det nån spännande shoppingresa jag skulle på, men jag behövde komplettera med ett par saker till kvällens middag (lax). Dels behövde jag grejor till sås, dels behövde jag nåt vitt vin att dränka mina sorger i som är torrt och gott. Det tog ganska lång tid, för jag är inte alls bra på vitt vin och köper det endast när jag ska äta fisk eller räkor. Så det slank ner två flaskor vitt för säkerhets skull – och fyra flaskor rött. Ja, jag unnar mig rejält nu när jag har en lön.

sex flaskor vin

Sex flaskor vin varav två vita i mitten. Zensavinerna, flaskorna längst ut till vänster och till höger, är prisvärda och mycket goda!

 

Kranmunstycke

Kranen slutade droppa med det nya munstycket!

Vidare behöver jag sen länge göra nåt åt mina kranar. En del av dem droppar, andra går knappt att vrida runt. Men se byta packningar vågar jag inte ge mig på. Har frågat en vän som då och då får besök av rörmokare om h*n kan fråga om rörisarna kan tänka sig att göra ett mindre jobb hos mig. Vi får se. Till köket införskaffade jag i vart fall ett nytt kranmunstycke idag. Det jag hade var helt värdelöst, för det visade sig vara av plast just där en ska sätta rörtången och dra åt. Alltså, det gick inte att dra åt utan att ha sönder skiten… Jag hittade ett munstycke i metall hos Clas Ohlson. Kanske inte bästa stället att köpa sånt på, ett billighetsställe, men faktum är att det blev tätt och kranen har slutat droppa! Och när jag ändå var där passade jag på att köpa två påfyllningsbara braständare också. Inte för att jag har nån annan brasa än den där bak att tända, men ska jag tända ljusen i ljuskronan är braständare väldigt användbara liksom till airwickljus som har brunnit ner långt i glaset. Det är nämligen så jävla kallt inomhus att en måste tända levande ljus i det rum en befinner sig i för att få upp värmen. Det hjälper inte mycket, men är bättre än inget.

Tändare

En vit och en svart braständare blev det, det vill säga en till köket och en till vardagsrummet. Här är ju så jävla kallt att en måste tända levande ljus i det rum en befinner sig i.


Idag händer inte mycket mer. 
Jag fick gräva fram bilen på Stormarknadens parkering för den var helt översnöad, men när jag kom hem slutade det att komma vitt från ovan. Jag har tvätt från igår att ta reda på och ska sen sparka igång en ny maskin. Lite mer läsning lär det bli under tiden. Jag väntar med spänning på kvällen när SvT har bra program. I afton väljer jag SvT1 för att se Stjärnorna på Slottet och filmen Skumtimmen, baserad på Johan Theorins spännande och bra bok med samma titel. På SvT2 är det säsongsstart för franska Gengångare, men det spelar jag in på DVD-hårddisken och kikar på efter filmen, tror jag. Eller i morgon. En ska väl göra nåt då också..? Fast NU ska jag fixa frukost!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett bladvändande inlägg.


 

Boksida och hand

Nu har jag börjat läsa den första av mina julklappsböcker. Det är härligt att få vända blad i en helt ny bok ibland.

Det är söndagsförmiddag och min sista lediga dag den här veckan. Men jag klagar inte! Jobba tre dar, ledig fyra. Jag längtar i stället till jobbet. Dit jag ska i morgon för att även den kommande veckan jobba tre dar och vara ledig fyra. Det går snabbt att få ledigheten i kroppen. Med det menar jag (ja, jag känner att jag måste förtydliga allt eftersom det alltid finns några som vill missuppfatta/missuppfattar det jag skriver) att det är lätt att vända på dygnet. Mamma, som är på besök, är dessutom en nattuggla och vill gärna ha sovmorgon varje morgon. Därför har även jag varit ganska hänvisad till mitt sovrum. Men jag klagar inte på det heller. Jag har min laptop och jag har tillgång till massor av bra böcker som jag kan läsa och mobilen om nu nån skulle vilja mig nåt.

Jo lite klagar jag. Jag har ont i högerbenet och det blir inte bättre, snarare värre. Jag tror att det har med stillasittandet i sovrummet att göra. Där är ju begränsat med utrymme för promenader. Tänk, det vore nog det värsta för mig, ytbegränsningen, om jag satt i fängelse! Medan jag sitter eller ligger här tänker jag förstås en hel del. Jag känner mig ledsen och förtvivlad för att jag så ofta är arg och frustrerad och för att jag känner mig så ensam trots att jag inte är det. Men det kanske är dags att gå vidare nu och vända blad och göra nåt som är nytt för mig: jag funderar på att öppna ett Facebook-konto! Så nytänkande är jag! (<== ironi). När ens sociala kontakter i princip omfattar mamma och kollegorna på jobbet saknas det nåt. Jorå, jag har vänner som hör av sig då och då, mest per sms eller via spelchatt. Men på Fejan skulle jag kunna ta upp vänskapstråden med gamla vänner och kanske träffa nya. Sen vet jag att vänskap i cyberspace är som det är – osäkert. Fast är det verkligen bättre i verkliga livet??? Tänk efter!

Böcker är emellertid oslagbara som vänner. Igår kväll öppnade jag den första julklappsboken. Idag på morgonen har jag läst ungefär en fjärdedel av Falleri fallera falleralla, den åttonde och sista delen i Carin Gerhardsens Hammarbyserie. Jag fick boken av mamma, det vill säga jag nätshoppade den själv. En kan ju fundera över varför jag läser så mycket deckare… Är jag mordisk? Nja, inte särskilt. Jag gillar att försöka klura ut vem som är skyldig och varför. Av julklappsböckerna var åtta av tio deckare… Mycket att klura på, med andra ord…

Julklappsböcker

Reprisbild på julklappsböckerna. TACK igen, alla givare!


Vilken sorts böcker läser DU helst??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar! Jag kanske kan få lite input och lästips!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Inlägget uppdaterades cirka klockan 00.00.


Det här inlägget uppdateras då och då under dan när det händer nåt i min lilla värld. Jag vet att det finns många där ute som sitter ensamma idag och kan jag på nåt sätt roa dig med glimtar från Toffellivet så var så god! Men den som stör sig på det jag skriver behöver ju inte läsa, jag tvingar ingen.


 

 Bokuppslag

Fötterna upp och en bok i knäet är vad som händer idag. Det är inte nån tomte som gömmer sig bakom boken utan min fot.

Juldagen 2015 inleddes med en skön sovmorgon. Det blev två timmars längre sömn än när jag ska upp och jobba. Sen låg jag kvar i sängen och surfade lite, skrev några rader och läste. Jag skickade in mitt svar på Crimetime Gotlands julquiz också. Njöt av tystnaden, lite grann. Det är ovant att ha nån omkring sig som pratar konstant. Men jag förstår att mamma vill prata nu när hon har nån som lyssnar. Jag klev upp så småningom och fick då höra om mammas alla krämpor och alla kroppsdelar hon hade ont i medan hon låg kvar i sin säng i gästrummet och jag grejade i köket. (Ursäkta om nån stör sig på att jag har en sån stor lägenhet. Sluta läs min blogg, så slipper du irritera dig.)

Tanken var att mamma och jag skulle ta en promenad idag.  Solen sken lite grann, men blåsten satte stopp för mammapromenad. Jag blåste ut ensam och då bara till soprummet. Fast jag höll på att gå till garaget – ville väl åka till mitt härliga jobb!

Jag slog en pling till Annas snälla mamma för att tacka för den fina julklappen. Klappen var alldeles för generös, men presentkortet på Hambergs fisk blev jag naturligtvis extra glad för – jag älskar ju att äta god mat, men inte att laga den. Restaurangens webbplats tycks ligga nere just nu, men den finns med i White Guide som listar Sveriges bästa restauranger och kaféer och det är inte dåligt, det!

Nån större nytta har jag inte gjort hittills idag mer än att jag har vikt tvätt från igår och serverat en lätt frukost. Vi sitter och läser. Igår berättade jag för mamma om boken jag fick av Lotta Modin som handlade om mammas sjukdom, Addison. Den blev hon så nyfiken på att hon hade läst i den till halv fyra i morse… Nu sitter hon och läser den igen. Det går inte så fort, för mamma ser lite dåligt, men hon läser med stort intresse.

 Stänkt i stället för stängt

Det är inte bra när översättaren stavar så illa att ett ord får en annan betydelse.

Själv är jag halvvägs i min bok på gång. Jag har ett och annat att säga om översättningen… När översättaren gör det så dåligt att hon använder ord som betyder en helt annan sak än de borde för handlingens skull har jag svårt att förstå att hon fick betalt… Boken är en thriller, en sorts spionroman. Den kom ut vid millennieskiftet nån gång, men känns betydligt äldre. Mina tankar far till både James Bond och det kalla kriget.

Det händer inte så mycket hos oss idag, men jag uppdaterar det här inlägget lite då och då när jag får tid och lust. Du är inte ensam, jag och min blogg finns fortfarande, även om jag gör mitt bästa för att få slut på utrymmet. I kväll dukar vi upp julbordet igen, men något senare än igår. Jag vill nämligen se Walt Disney’s Snövit som visas på SvT 1 klockan 16.40. Tänk att de gjorde denna fantastiska film – som jag bara sett en kort snutt ur på julafton – redan 1937! Vi har sen tre timmar på oss med maten innan vi på nytt bänkar oss för att se säsongsstarten av Fröken Frimans krig, även den på SvT 1, klockan 21.

Medan jag fortsätter att läsa en stund får du se en bild på mina julklappsböcker IGEN, bara för att jag är så glad över dem!

 Julklappsböcker

Vilka fina julklappar!!! TACK till alla givare!



Joråsaatte… 
Det är inte helt lätt när en vill läsa och en annan läser och pratar simultant. Jag har problem med ljud och prat gör det inte lättare. Men… vi läste av och till. Och jag förfasade mig över Colin Forbes fördomar mot män med fluga. Allra helst som jag sett ett bild på ett urgulligt brödapar i vita skjortor och flugor på julafton…

Misstro mot män i fluga

Misstro mot män i fluga – va???


Sen blev det då filmtajm 
och godistajm. Fast när jag skulle smaka Fästmöns knäck och kola var de slut. Nån annan hade visst hunnit före… Hmpfff… Nåja, Snövit var en välgjord film och lite sorglig och vissa frågor fick aldrig några svar. Som typ… Var var Snövits pappa?  ‘

Detta bildspel kräver JavaScript.



Efter filmen var det matdags 
och allt vad det innebär. Kvällens tomtar öl blev Nisse och Julöl. Ganska enkla med goda. Och som igår var silltallriken bäst – näst efter mammas kycklingköttbullar…

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Ljuskronan tänd

Ljuskronan över matsalsbordet tändes för första gången sen 1999, eller nåt.

Nåt som var nytt för i år var att vi tände takkronan. Den har nog inte varit tänd sen… 1999, eller nåt. Året jag skilde mig från mitt livs största misstag. Visare blir en med åren, men därmed också mer ensam. Samtidigt är det nog tur att det inte kommer några barn efter mig. Stackars dem, i såna fall, att ha haft mig som förälder. Nåja, vi föds ensamma och vi dör ensamma.

Kvällen innebar Fröken Friman, som tidigare nämnts, bok, också som tidigare nämnts samt Wordfeud, främst med kollegan E. Jag har visst mitt sociala liv online, verkligheten känns mer och mer torftig. Men jag är glad att jag har mamma hos mig, så att ingen av oss hade fått vara ensam.

Innan jag lägger huvudet på kudden och drar täcket över mig ska jag ta en titt på mina räkningar. Roligt att pyssla med på juldagen, tycker du säkert. Jag vet att det är nödvändigt. I morgon är en annan dag. Vi ses då – om Gud vill!

Wordfeudmatch med e

Wordfeudmatch med kollegan E. Jag ledde ett tag i alla fall.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »