Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘strykning’

Ett inlägg om en händelserik dag som jag känner mig nöjd med.


 

Gardinstrykning

Gardinstrykning idag igen.

Ryggalainen ÄR inte OK. Så snart jag har suttit en stund bråkar den med mig. Därför blev morgonens administration som den blev. Men vilken tur att nån ändå tyckte att jag administrerade bra, för jag blev raskt inbjuden på en träff på fredag med anledning av det jag författade i morse! DET känner jag mig rätt nöjd med, för det har jag åstadkommit på egen hand. Sen får somliga tycka att det är skryt, för mig är det ett konstaterande. En viss skillnad. Mer om detta kommer i ett lösenskyddat inlägg senare!

Så snart jag visade mig med putsmedel, trasa och skrapa lyste aprilsolen genom sovrumsfönstret. Till sist struntade jag i att man inte ska putsa fönster i solsken och putsade ändå. Det blev helt OK resultat, faktiskt. Mörkläggningsgardinerna och lite annat smått och gott tvättade jag tidigt. Detta förde med sig att jag nu på tidiga kvällen kunde stryka dem (och lite annat) och hänga upp. Det doftar ljuvligt rent och fräscht i sovrummet!

Men resten av dan då? Jo, att bära in sommardäcken i bilen krävde sin kvinna. Eftersom ryggen är som den är förlitade jag mig på armar och ben, det vill säga starka och böjda. Jag bar nära kroppen. Det gick bra.

Efter att ha tvättat händerna deklarerade jag. Det ser mycket lovande ut. Jag bestämde mig för att strunta i att försöka deklarera för resor till och från arbetet 2014, för det skulle troligen inte innebära nåt annat än en senare utbetalning av det överskjutande eftersom sånt tar tid att handlägga.

Gone girl

Jag började läsa en tjock bok igår kväll.

Jag hade tid för däckskiftning vinter till sommar klockan 14.45, men bestämde mig för att ta omvägen ner på stan för att ordna biljetter. Där var världens mest omständliga människor före mig. Samtidigt förstår jag somligas tårar, för i den här världen av byråkrati förutsätts att man inte bara har tekniska kunskaper, man ska ha modern teknisk utrustning också. Byråkraten var dock tålmodig och hjälpte fint. Men sanden i timglaset rann neråt och jag kunde knappt fokusera på min tjocka bok som jag hade med mig att läsa i samt som portfölj för underlag. När det blev min tur saknades ett organisationsnummer på inbjudningskortet. Byråkraten lovade att ombesörja saker och ting samt messa mig när allt var klart för mig att ringa. Nu är det kväll och jag har fortfarande inte fått nåt sms… Huuuuummmmmmm…

Till bilverkstan FLÖG jag efter att ha trasslat mig ut från stan som var en enda stor byggarbetsplats. Med andan i halsen anlände jag fem minuter före utsatt tid. Trodde jag. Det visade sig att jag hade tid först klockan 15.45… Vilken tur att jag hade min tjocka bok med mig, som sagt… Fast ärligt talat hade jag svårt att koncentrera mig. Trött var jag också. Så jag läste bara lite och twittrade om en chipsätande pojke med flera i stället – allt för att hålla mig vaken. Nåja, det är ju bättre att vara tidig till ett möte än försenad.

Clark Kent* glider nu omkring i sina sommartofflor. Vintertofflornas saga är all. Mönsterdjupet är inte tillräckligt för nån mer vinterkörning och dessutom har däcken fått torrsprickor. Sommardäcken, däremot, är i fint skick. Nu hoppas jag kunna skrapa ihop 4 x 800 kronor till servicen i november då jag också brukar skifta till vinterdäck. Det ska nog gå, jag har över ett halvår på mig.

I mitt spännande liv har det varit en synnerligen händelserik dag. Men hur har DIN dag varit? Skriv gärna några rader och berätta!


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett levande inlägg.


 

Uppdaterat: Radio Uppland har korrigerat stavningen i rubriken på sin webbplats

 

skelett o spindelnät

På väg att rasa ner?

Den gistna gamla ryggen knakar och gör ont. Ibland tycker jag det knakar i den så det borde höras för andra. Men det kanske är tur att jag har varit ensam sen i lördags så ingen har hört nåt. Tänk om skelettet bara rasar..? Inte så kul att plocka upp den figuren från golvet…

Jag kan inte sitta långa stunder. Det gör att dagens administration blir synnerligen hattig. Och att böja sig ner och ta upp papper från skrivaren är allt annat än skönt. Att böja sig ner överhuvudtaget är inte skönt. Men svårast av allt är att sätta på sig en strumpa på vänsterfoten. Vilket spännande liv jag lever!

Att göra vettiga saker mår både min kropp och själ bra av. Därför ska jag fortsätta att putsa fönster och stryka. Båda aktiviteterna innebär att jag står och det gillar ryggen. Idag tar jag sovrumsfönstret och det är bara ett, tack och lov. Mörkläggningsgardinerna ska jag tvätta nu. De är snabbtorkande och jag kan med all säkerhet sätta upp dem till sovdags.

Regntunga skyar

Regntunga skyar…

 

Efter en regnig och grå söndag, när de flesta verkade vara griniga och sega, tittar nu solen fram. I eftermiddag ska jag till bilverkstan och få däcken skiftade från vinter till sommar. Mina axlar klarar inte riktigt det och ryggen klarar det definitivt inte just nu. Det största utmaningen blir emellertid att få ut däcken ur förrådet till bilen. Jag kan liksom inte ens böja ryggen så bra och rulla däcken. Men, men, problem är till för att lösas och på nåt sätt ordnar jag detta. Det är märkligt, ryggskott eller vad 17 det nu är, tycks komma varje gång det är dags för däckbyte…

Igår kväll gjorde jag inga som helst storverk. Jag lagade mat på rester från frysen, glodde på TV, hjälpte en vän med tekniska problem, telefonerade lite kort med Fästmön, avslutade en bok och började läsa en ny bok, ett fynd från bokrean i år. Det är den sista boken av totalt fyra som jag inhandlade på årets bokrea. Tre av böckerna köpte jag via Bokus, men jag har ännu ett presentkort kvar på 300 kronor där. Det suger jag på så länge jag kan…

Det här inlägget är i spretigaste laget. Jag skyller på den knakande och onda ryggen som gör att jag flera gånger under tiden jag har skrivit måste resa på mig och gå en sväng. Då tappar man liksom tråden. Det undrar jag om de högskoleutbildade journalisterna på Radio Uppland också har gjort. Den här rubriken har legat ute sen halv sex i morse. Eller FINNS det nåt som heter MÅN och vad är det i såna fall??? Jordmån? Kan en sån rånas? Har den ens ett hem?

Mån rånades i sin bostad

 

För övrigt, uttrycket

done is better than perfect

stämmer bra in på mitt nyputsade köksfönster. Aprilsolen är skoningslös i sitt omdöme.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan inte skryter, men berättar vad hon har gjort. Har du problem med det, kan du sluta läsa. Nu.


 

Livet i Limbo – och då menar jag inte dansleken limbo utan det där tillståndet mellan himmel och helvete – suddar ut gränserna mellan vardag och helg. Mina lördagar och söndagar är ofta likadana som vardagarna, med den skillnaden att jag inte kliver upp senast klockan sju, som jag gör måndag – fredag, på helgerna. Idag var jag rädd för hur ryggen skulle vara, men jag sov ändå så länge som till klockan åtta. När jag slog upp mina blå utbrast jag nästan

halleluja!

Att ha gått från en smärtnivå på nio i en tiogradig skala till en nivå på tre var helt fantastiskt. Jag är så tacksam att min vårdplanering fungerade! (Och kanske för att en och annan godvillig hade ett finger med i spelet…)

En dag utan vettig sysselsättning är en förlorad dag. Sen kan man ha lite ont i ryggen i alla fall. Jag gav mig därför på projektet plantera om krukväxter. Eftersom det innebär att stå gissade jag att det skulle fungera med ryggen. Det gjorde det. Jag planterade om 18 krukväxter av kökets 20 (jag har 17 i fönstret, en på en bokhylla och två på golvet). De två golvväxterna lät jag bli. Det fanns inte en chans att jag skulle försöka mig på att lyfta dem till varken nån köksbänk eller till duschen i badkaret. Mina växter skulle nämligen inte bara få ny jord, de skulle duschas i badkaret också. Nån dagstidning har jag inte haft råd (eller lust) att ha sen 2013 (mer än två korta gratisprenumerationer), men det fanns gott om reklamblad i returpapperskassen som jag kunde använda för att skydda en av mina köksbänkar. Jord hade jag köpt häromdan och tack och lov inte burit ut den tunga påsen i förrådet. Men i förrådet hittade jag en påbörjad påse, dessutom.

Omplantering av krukväxter

Nån nytta ska man väl ha av reklamblad?! Här använde jag dem för att skydda en av bänkarna i köket när jag planterade om krukväxter idag. Olivträdet och dragonen var två av 18 växter som fick ny jord idag.


Men sen var det ju det här med fönstren. 
Jag putsade alla mina fönster – även emellan – till jul, när mamma skulle komma. Fast det struntade ju fåglarna i. De hade käkat rönnbär innan de bestämde sig för att använda en ruta i köket som toalett. Och eftersom regnet låg på fönstren åt baksidan bestämde jag mig: köksfönstret (egentligen tre fönster) skulle putsas. Allt gick bra, ryggen var samarbetsvillig, men det svåraste var förstås att ta ner den långa gardinstången samt sätta upp den igen med en ren och nystruken gardinkappa på. Att stå vid strykbrädan var helt OK för ryggen.

Gardinstrykning

Stå vid strykbrädan och stryka gardinkappa gick bra.


När jag lyfte ner stången
klev jag på en pall och höll på att ramla. Jag rev med mig lite torkade rosor på vägen ner – i övrigt blev det inga skador varken på inredning eller mig (som om nån bryr sig).

Däremot kunde det ha gått illa om det inte vore för att jag har ett strykjärn för glömska personer (50-årspresent från min mamma). Det varnar nämligen när det inte har rört på sig inom vissa minuter. Och efter åtta minuter slår det av. Jag släpade fram brädan (där gnällde ryggen lite), fyllde vatten i järnet, satte i kontakten i gästrummet – och sen jag gick ut i köket för att äta lite fil till frukost (klockan 13). Eh… ja…

Men sen strök jag och balanserade upp stången med den nystrukna gardinkappan på, flyttade tillbaka alla krukväxter och startade en maskin med tvätt. Och nu kan jag njuta av ett (egentligen tre) rent köksfönster och uppfräschade krukväxter. Det kan vara riktigt livat i Limbo om man vägrar att vila på några lagrar. Jag har ingen lust att bli kallad lat också bland allt annat jag kallas. (En del människor är rätt makalösa som tar sig rätten att fälla omdömen om personer de aldrig har träffat…)

Köksfönster

Mitt köksfönster är rent, krukväxterna är uppfräschade och en nystruken gardinkappa hänger på plats.

 

Vad har DU gjort idag, dårå???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om galopperande dyskalkyli. Och frukt.


 

monopol

Kanske borde använda Monopolpengar..?

Med tanke på föregående inlägg borde jag kanske inte skriva detta, men… Jag tycker att jag är så duktig på att hantera pengar. Det vill säga de få kronor jag har. Räkningar betalar jag alltid i tid. Vanligen lägger jag in dem direkt i internetbanken när jag får dem och ser till att summan dras på förfallodagen. Och det kanske var tur, det…

Häromdan nätshoppade jag apoteksvaror till ett totalt pris om 140 kronor. Fakturan kom via mejl och jag la in den som vanligt för betalning på förfallodagen, i detta fall den 4 september. Igår kväll var Tofflan rätt trött i mössan och stängde av datorn runt 22.30 för att gå till sängs. Men just som jag stängt av den kom jag på att jag borde kolla en grej på mitt bankkonto. Jag gick då in via mobilen och höll på att skita på mig. På riktigt.

Där stod nämligen att jag den 4 september har lagt in en överföring till Klarna, i det här fallet, på 140 000 kronor. Eh??? Så mycket pengar har jag definitivt inte på kontot.

Mobildisplayen är liten, så jag kickstartade datorn igen. Gissa om sekunderna kändes evighetslånga. Så loggade jag in på banken och jadå, där stod mycket riktigt att jag hade lagt in en utbetalning till Klarna på 140 000 spänn. Kan bara säga att det väl var en evig tur att jag såg det och kunde gå in och ändra. Det var liksom en skillnad på sisådär 139 860 kronor. Jag undrar vad som hade hänt om jag inte hade upptäckt mitt misstag. Hade en del av pengarna dragits – så mycket att mitt konto hade tömts? Eller hade Klarna inte fått en spänn???

Nåja, nu får Klarna sina 140 kronor. Jag hoppas att de är nöjda med det. Och jag ska försöka vara mer klar i knoppen när jag betalar räkningar och putsa mina linser/brillor noga innan jag gör nåt. I annat fall slutar det med att jag får skaffa ekonomihjälp och använda Monopolpengar enbart…

Äpplen

Jag har bara äpplen hemma i min fruktskål nu.

Mitt på dan idag fick jag ett telefon-samtal som roade mig oerhört. Man ska inte blanda äpplen och päron och det är trist när plommon drabbas av äpplen och pärons samman-blandning. Själv tycker jag, som sagt, att det mest är amusent, som det heter på franska. Kanske berodde det på att jag är helt slut efter städningen och strykningen idag..? Vem valde bästa dan för såna aktiviteter när det regnade igår?

Ja ja, jag ser fram emot min belöning i kväll. Först ska jag klippa mig och därefter samlas vi för en familjemiddag med äldsta bonusdottern i centrum.

Och du… Kolla gärna in inlägget jag skrev tidigare idag och svara på mina frågor!!! Det är viktigt för mig att få veta vad du tycker.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett blandat inlägg.


 

Skrattande tjej

Att skratta läppen av sig kan vara kul – om man skrattar åt andra…

Om jag avslöjar nivån på dagens roligaste tycker du säkert att jag är helknäpp. Och det är jag ju! Du har rätt! Men faktum är att jag nästan skrattade läppen av mig när Fästmön och jag, trötta och hungriga, irrade runt på Tokerian efter jobbet i kväll. Ja, jag skrattade inte åt situationen som sådan utan åt en granne som diskuterade sina matinköp. Med fel make. Hon diskuterade uppenbarligen med en helt okänd man. Det var fantastiskt roligt! Tyckte jag. Jag tror inte att hon tyckte att det var lika kul.

Svart strykning

Damen i svart – det är jag. Fast nån dam är jag ju förstås inte, det var ju att ta i.

Annars är livet ganska svart just nu. Till och med att stryka är riktigt jävla dystert. Men nu är det gjort! Jag som brukar gilla att stryka (om det inte är för varmt)… I kväll var liksom hela strykhögen sorglig: sex svarta t-shirtar, en svart pikétröja, en svart tröja med ett rovdjur på, ett svart linne och en grå (!) handduk – med svarta ränder. Man skulle kunna benämna mig Damen i svart efter en gammal Hillman-film av Arne Mattsson. Men jag är ju inte nån dam, förstås…

Nu ska jag, feta fläskberg, smocka i mig lite kaffe och glass. Vi köpte tre paket gräddglass i olika smaker – vanilj, krossad choklad och päron – för endast fem spänn styck. Då blir tillvaron inte precis ljusare och jag flabbar inte mera. En stunds tröstätning, bara. Sen blir det till att vila ut med Bang innan jag kryper till korset kojs och laddar inför den tionde dan innan jag slutar i Kexfabriken eller Besticklådan. Och frågan är om jag ska smula sönder kexen till småbitar eller riva runt bland besticken innan jag drar. Eller efter. Det tål att tänka på.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett ganska flexibelt och lite ensamt inlägg.


 

Glass och bär

En försmak av sommaren bjöd Fästmön på igår kväll på ballen.*

Det verkar bli en varm dag idag. Det betyder att det är snudd på olidligt dålig luft i rummet där jag arbetar. Jag hoppas att detta togs upp på skydds-ronden, som gick när jag var sjuk. Men jag är inte helt säker på det. Förresten måste man vara väldigt flexibel på min arbetsplats. Jag sitter längst in i hörnet och får klämma mig förbi tre kollegor för att komma till min plats. Då gäller det att inte få nåt skrivbordshörn i magen, riva ner nåt med väskan eller snava på nån kabel. Det ligger kablar överallt på golvet här. Har har snavat en gång, men lyckades göra ett svanhopp. Det var innan ryggen började bråka. Det enda som hände var att jag nästan ryckte ut nätsladden för en kollega.

Nätsladd, ja…  I morse fungerade inte det trådlösa nätverket hemma, men jag hann förstås inte ringa om det. Jag startade om mobilen och jag startade om routern, men inget hjälpte. Sökte på Bredbandsbolagets driftstörningar på nätet, men hittade ingen info. Tyvärr hann jag inte ringa innan vi stack iväg för att arbeta lite. Hoppas att den röda displayen är ersatt med grönt ljus när jag kommer hem. Utan åtkomst till Internet hemma är jag emellertid inte. Jag har även en fast lina i väggen och den har – ta i trä! – bara krånglat en enda gång under alla år (minst tio!) jag har haft den. Vis av erfarenhet vet jag ju att tekniken kan krångla, så jag kör med både livrem och hängslen. Ett tag till. Snart har jag ju inte råd med det.

På jobbet fick det bli väldigt flexibelt nästan bums. Chefen lyser med sin frånvaro, vi har sjukdom och barnpassning och stackars han-som-fick-tjänsten fick ge sig iväg hals över huvud med ett råd till en akut och stor ”övning”. Själv fick jag mejl om tre (3) saker som helst ska ut typ NU (läs: igår) på intranätet. Bara det att jag redan hade två tidsinställda nyheter i morse. (Den här bloggtexten påbörjade jag i hemma och morse. Det här stycket skrev jag i stället för att fika.) Trycket är högt, kan man säga…

I kväll blir jag ensam hemma. Anna åker en sväng till Himlen och stannar kvar där i natt för att vara mamma på heltid. Jag är så nöjd att jag klarade av strykhögen igår kväll, men dessvärre har jag städningen kvar. Anna visade på ett fruktansvärt spår i dammet på sovrumsgolvet. Jag skämdes rejält. Men jag har inte haft tid eller ork. I kväll ska jag försöka torka av mina våtutrymmen i alla fall. Dammning och dammsugning sparar jag till helgen. Anna bjöd på en försmak av sommaren igår i alla fall. Jag tog det som en belöning för att jag förintade strykhögen. En stund på balkongen, i kvällssolen, med glass och bär i skålen och min älskade i femstegsstolen bredvid… Det var gott. Livet är gott ibland – även om min dag igår var usel.

Det blir extra ensamt i afton eftersom jag inte heller har sällskap av När livet vänder. Jag får väl läsa min artikel om Anja Kontor i stället ;-) Vidare går andra delen av Maria Wern: Drömmen förde dig vilse. Då går en timme till. Om jag kan hålla mig vaken så länge. Jag känner mig trött och sliten och ser fram emot en semesterdag på fredag. Fast samtidigt är jag förstås orolig eftersom Clark Kent** ska på sin årliga kontroll. Maj gadd, det finns inget läskigare än att besiktiga sin bil!


*ballen = balkongen

**Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ytterligare ett tisdags-inlägg.


 

Äppelblom

Äppelblom blommade vackert nära parkeringen på jobbet.

Fy vilken dag! Jag vet att man säger att tillvaron blir vad man gör den till. Men baske mig att det stämmer på alla håll och kanter. På min kant har det inte stämt ett dugg. Dagens största irritations-moment är människor som svarar som politiker – det vill säga runt omkring i stället för rakt på sak. Jag blir inte klok på såna människor. Är det så att man inte vill svara? Eller kan man inte? Varför inte säga som det är? För jag känner ju att sanningen gnaver.

Jag försökte se det vackra i ett blommande äppleträd idag. Sånt brukar göra mig på gott humör. Men ickepicke! Det var till och med så att jag sa, rent ut, till en kollega

Nej, jag gör inte mer än jag måste eftersom jag inte fick tjänsten.

Det är lågt och dåligt av mig. Jag valde ju på sätt och vis själv att kliva av, om än inte helt. Här kunde jag troligen ha gjort min tillvaro annorlunda. Påverkat i annan riktning. Och en oskyldig kollega ska inte drabbas av mitt dåliga humör. Så jag skäms lite, det gör jag…

Men dan har gått på i samma negativa spår. Hur folk svarar – eller inte svarar, dårå, kan jag helt klart inte påverka.

Hemma hade jag fått ett tjockt kuvert från Försäkringskassan. Det var två jäkla sidor av mer eller mindre obegriplig blankett att fylla i. Något svarskuvert låg inte med, däremot flera andra papper som skulle förklara själva blanketten. Hur vore det om man i stället gjorde en blankett som är lätt att fylla i? Nu har jag säkert fyllt i helt fel, men till skillnad från Arbetsförmedlingen brukar Försäkringskassans handläggare ringa när nåt är oklart. Arbetsförmedlingens handläggare har, för övrigt, fortfarande inte mejlat kontaktuppgifterna. Eftersom det har gått en och en halv vecka räknar jag inte med att få några heller. Hur som helst, det tog en halvtimme av min tid, ett kuvert samt två frimärken – allt för fyra dagars ersättning. Jag har kollat min nettolön som jag får den här månaden. Trots tre veckors sjukdom är den flera tusen kronor högre än a-kassan. Det säger en del hur arbetssökande värderas i Sverige…

Till middag idag har vi tryckt i oss kalkonkorvar med chili och chipotle samt bröd. Magen står i fyra hörn. Fästmön frågade just om det möjligen fanns lite amerikansk glass kvar sen sist och det gör det! Dessutom tror jag att hon hade med sig bär av något slag hem. Så den här dan slutar i alla fall i nya spår, tack och lov.

Innan dan slutar ska vi se Maria Wern på TV4 i afton. Om vi nu står ut med reklamavbrotten. Kvällens film, Drömmen förde dig vilse, är i tu timslånga delar (inklusive reklamen). Del två går redan i morgon. En timme är lite lagom, tycker jag nog. Då kanske jag hinner göra lite nytta också – både i kväll och i morgon kväll. Tänkte gripa mig an strykningen nu… Inte för att jag ska få en stjärna i husmorshimlen utan för att jag är skittrött på att se t-shirtar och pikétröjor hänga i gästrummet och handdukar och bordstabletter ligga på gästsängen.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 393 andra följare