Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Puckon’ Category

Fröjdefull fredag

Ett gladeligt inlägg.


 

Pepparkaka i tre delar i hand

Jag vann inte bara min lunch, jag lyckades knacka min pepparkaka i tre delar och fick därmed tre önskningar också.

Jag hetew Bawbwo fwån Mawabo. Glöm inte att hashtagga ewt kwamkalasch!

Den reklamen hör jag på radio varje vardagsmorgon och den är så dålig att den är bra. Jag börjar mina dagar med ett skratt, alltså. Så lättroad är jag! Därför är det inte konstigt att jag kommer till jobbet med garv i kroppen. Inte trodde jag att jag skulle fortsätta skratta denna fredag när jag fick ett akutjobb dumpat i knäet i onsdags eftermiddag, ett jobb som skulle vara klart senast söndag (eller fredag, dårå, eftersom jag jobbar kontorstid). Men det jobbet flöt på så bra. Vi kom snabbt överens om nivå, vem som skulle göra vad och sen var det bara att göra det. Extra roligt var det förstås när den nöjde författaren via e-post uttryckte sin stora uppskattning. Sånt värmer. Sånt ger bränsle att gå vidare och vidare och vidare… Med lite paus för lunch och fika. En lunch som jag för övrigt VANN – det vill säga jag slog tärningarna, fick triss i ettor och kunde äta lunch i restaurangen alldeles gratis. Tur som en tokig! Och som NK* sa:

Nu kan du köpa en flaska vin för lunchpengarna i stället.

Och det gjorde jag… Men först jobbade jag färdigt. Och tog också flera tillfällen i akt att dokumentera så kallad kontorshumor. Just skratt kring kontorshumor började redan häromdan när kollegan E undrade om jag trodde att jag skulle få skorna putsade av Nån eftersom jag hade ställt dem utanför min kontorsdörr. I torsdags höll en av cheferna på att fnittra ihjäl sig i korridoren utanför mitt kontor eftersom h*n tyckte att mina urhoppade skor utanför dörren indikerade att jag eventuellt hade flugit in på kontoret – i hejdlös glädje över mitt arbete. Jodå, jag älskar mitt arbete och tycker att det är nördigt, galet och roligt. Men skorna… Jag tar av dem utanför för att inte skita ner golvet inne hos mig. Sen ställer jag dem på en bit kartong innanför dörren. Fast ibland tar det en stund från själva urhoppandet till inbärandet… Så mina skor dokumenterade jag, lite kontorskonst likaså samt saker som kan vara bra att ha på ett kontor, fotade inne hos kollegan H. H kunde direkt redogöra för varför det var bra med böcker, en liten handduk, vantar, mössor, en solhatt med mera på kontoret.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Paus för att hämta dagens första senapsmugg kaffe.

 

 

Nya brillor

Mina nya brillor.

Men dagens riktiga höjdpunkt blev nog ändå… mina nya brillor! Det kom ett sms redan härom kvällen att de var klara för hämtning och igår åkte jag lite tidigare från jobbet för att hämta dem hos Synsam på Stormarknaden (Här finns förresten ett ledigt jobb om du är optiker! Jag trivs jättebra som kund där. Bara som ett tips… Men sista ansökningsdagen är i morgon.). Nu är det inte brillor jag ska ha på mig jämt, för jag har ju linser. Nä, detta är brillor jag ska ha när jag arbetar för att både kunna se vad som står på datorskärmen och även kunna läsa manus bredvid. NK skrattade frustande när han föreställde sig pilsnerbottnar med en tjock skiljelinje i glaset à la Jan-Öjvind Swahn, men så roligt ska h*n inte få ha på jobbet när h*n ser mig. Mina nya brillor är ganska små, har bajsbrun båge och är väldigt, väldigt bra… Jag provade dem hemma vid datorn igår kväll och även om avstånden här inte stämmer till fullo med de uppmätta avstånden på jobbet fungerade brillorna hur bra som helst – jag såg både skärm (när jag lät ögonmusklerna vandra uppåt) och tangenbord (när jag lät ögonmusklerna jobba neråt).

Stormarknaden nappade jag på NK:s tips. Men jag la till några spänn också för att få med mig ett fint Amarone hem. På ICA Kvantum valde vi ut några goda ostar som skulle göra vinupplevelsen mer komplett. Ja, jag har ju en Fästmö i mitt liv som jag träffar då och då trots att vi jobbar väldigt olika tider och dessutom inte bor i samma stad, som somliga tror. (Stad, förresten… Det finns det väl inget som heter numera? Försök uppdatera vokabulären till vad som gäller det tjugoförsta århundradet! Administrationsskorpionen skrattade nästan läppen av sig.) Godsakerna avnjöts under dialog som inte återges här. Och kvällen avslutades med Shetland. Ingen av oss somnade framför TV:n.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Omkullblåsta cyklar

Det blåste visst i natt.

Denna lördag började jag med lite sängläsning innan jag gav mig ut på en kort utflykt. Boken jag läser är uppenbarligen av genren erotic crime, så det passade bra att läsa den i sängen. Det började blåsa hårt igår kväll och detta hade satt sina spår utomhus. Det blåser lite fortfarande, men nu ska jag vara inomhus fram till kvällen. Det står nämligen städning och tvätt på mitt schema idag. Nån i huset har redan börjat – före klockan sju startade tvätteriverksamheten i morse. Jag vet ju sen tidigare att det är svårt att förstå ordet hänsyn, men uppenbarligen kan de som tvättar inte läsa heller. Och nån folkbildare tänker jag inte bli, ärendet ligger fortfarande hos BRF-ordföranden.

Om du har orkat läsa ända hit kanske du orkar skriva en liten kommentar också och berätta vad du håller på med i helgen! Det vore roligt att få veta.

Ha en go lördag!


*NK = Närmaste kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om såväl fiktiva som verkliga intriger – och intuition. För att inte tala om mat och vin…


 

Bok o kaffe på sängen

Morgonsysslor – läsa och dricka kaffe i sängen.

Och vart tog den här dan vägen??? För min del inleddes den med läsning. Jag hade inte tänkt ligga i sängen och läsa (och spela Wordfeud) så länge, men HEPP! så hade jag slukat de 160 sista sidorna i Flickan framför muren. Fy te rackarns sicken bra deckare! Nu har jag påbörjat min tionde och sista julklappsbok – och det är faktiskt inte nån deckare. I stället har Eva Wiklund (kommunikatör hon också precis som Kristina Appelqvist och yours truly, för övrigt!) skrivit en bok baserad på Anna-Lena Vikströms upplevelser av sina… förmågor. Detta skulle jag vilja skriva mer om här, men nånting inuti mig säger att det är sånt en inte ska prata så högt om.

 

 

Snö på garagetak

Snön finns kvar och den påverkar mig också negativt.

Att känna och veta, se och höra, saker som de flesta andra inte noterar är ganska jobbigt. Min intuition, som jag väljer att kalla den, har de senaste åren dessutom haft en stor störning – jag har gjort fatala missbedömningar av framför allt människor. Men en del bedömningar har varit helt korrekta. En av dessa människor… påverkade mig negativt idag, tyvärr. H*n skrämmer mig, kort sagt. Det är en person som gillar att skvallra och intrigera bakom ryggar, gärna ställa sig… von oben. I ansiktet är det sen oskyldiga blå ögon och en leende mun. Ibland önskar jag att jag inte kan se bakom ansiktet – alternativt att ”alla” skulle kunna det. Fast tillvaron ska ju som bekant inte vara enkel. Vi är här för att lära och det är genom svårigheter – och svåra människor – vi kommer vidare. (Kanske är det därför jag drar mig undan mer och mer till böckerna..? Med min nya bok på gång är jag i alla fall ytterligare ett myrsteg närmare mitt mål att läsa fler böcker av andra genrer än deckare…)

Det har varit en grå dag. Snön finns kvar och den påverkar mig också negativt, men tack och lov har det blivit varmare. I morse var det ett par, tre minusgrader, framåt dan har det varit runt nollan. Jag längtar efter barmark igen. Det behöver inte vara sol varje dag, bara jag slipper snön, kylan och halkan…

Vinterträd

En grå dag. (Just dessa träd fotade jag i Himlen igår.)


Men jag har faktiskt inte bara läst och spelat idag. 
Jag har skrivit också. Nog hade jag velat skriva mer, men tyvärr blev det inte så. Jag tog en lång dusch och tvättade håret innan jag ringde mamma. Det var min tur att skrapa veckans Trisslott. Inte en spänn vann vi. Nu väntar en strykhög som jag gärna vill bli av med innan jag steker firren jag ska ha till middag. Igår provade jag förresten att steka kalkon i grillpannan. Det blev suveränt gott det också precis som laxen jag brukar grilla. Till kalkonen drack jag Zensa primitivo. Det gillar jag! Till kvällens middag blir det nog ett glas vitt. Mitt sällskap i afton blir, precis som igår, en bok.

Lördagsmiddag

Lördagsmiddag bestående av kalkonfilé med jumbo frites och ett glas Zensa primitivo. Mitt sällskap var ett tänt ljus och en bok.


Slutligen… det var en hel drös med folk från Uppsala
som syntes i TV-rutan i torsdags kväll. Kan DU se några bekantingar här – förutom Anders och Knut Knutson???

Anders Knut jag och Anna på Antikrundan

Kan du se några bekantingar???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett lördagsinlägg.


 

Solig vinterlördag i januari

Solig morgon.

Jag brukar alltid tänka att jag ska dö till Schuberts Ave MariaDet kan jag naturligtvis varken veta eller bestämma. Men i december, när jag spelar min jul-cd med Peter Jöback i bilen, är jag övertygad om att det blir så. Nu är det en ny månad och snart också en månad sen det var jul. Kanske jag lever ett tag till.

När jag dammar brukar jag fundera över högt och lågt. Idag dammade jag, men var jag mer i nuet – och ändå inte! – när jag drog med dammtrasan över de inramade fotona på min ursprungliga familj: farmor, farfar, mormor, morfar, pappa och mamma. Det finns en enda av dem kvar här på jorden (och henne telefonerade jag med i torsdags kväll). Sen är det jag. Och efter mig… ingen. En känsla av sorg smög sig in och borrade ner sig nånstans i mitt bröst. Det blev lite tungt. Samtidigt vet jag att det finns människor som jublar över det faktum att det tar slut med mig. Men det kan också finnas en och annan som känner annorledes… (Och så blev jag påmind om att ta tag i återhämtningen av våra släktporträtt som är deponerad hos en lurendrejare.)

Sängläsning bok och kaffe

Anna Jansson, en försvunnen ung man och en mugg kaffe var med mig i sängen i morse.

Min lördag… Först vaknade jag strax före halv sju, men lyckades somna om för det var tyst i huset. Vid åtta-tiden tyckte nån i byggnaden att det var helt OK att starta både en tvättmaskin och gräla. Jag skuttade därför upp och fixade kaffe. Kaffet höll mig varm i sängen medan jag läste ungefär 100 sidor ur min bok på gång. Det är Anna Jansson sextonde Maria Wern-deckare och jag måste säga att titeln är väldigt passande. Men märkligt nog inleds boken med en pojke som försvinner från en färja – precis som Shetland igår… Så sammanträffanden existerar…

Det var otroligt vackert väder idag, men dan började kallt. Jag fick ha en liten syjunta här på morgonen, för jag upptäckte att det drog en aning om vänster stortå. Det fixade jag till snabbt och inte snyggt. Greta-Lischa Schterner*, min gamla schyfröken, jag menar tekschtillärarinna, skulle inte ha godkänt min sömnad.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

 Full dammsugarpåse

Det behövdes uppenbarligen dammsugas här idag…

På dagens agenda stod som sagt städning. Det är inte så världsaroligt längre när en bara har två dar i veckan att städa på. Men det går. Allting går ju – utom tennsoldater och små barn. Jag körde igång ett maraton med klassisk musik – mina fem cd-skivor Classical Collection. Då slapp jag höra vad andra i huset har för sig. Dock noterade jag en avfärd. Jag hoppas att den blir av det längre slaget för jag orkar inte försöka somna till en tvättmaskins entoniga brummande en natt till.

Nu har huset fått lyssna till vacker musik hela dan. Hoppas det får människor att lugna ner sig och dämpa sig ett tag. Min städning är nästan färdig. Dammningen är klar, liksom dammsugningen. Det behövdes, kan jag meddela…

Jag har pausat för att äta frukost, tvätta mig, stoppa in ögona (det vill säga linserna) och rafsa ihop soppåsarna. Jag har ett eget lite sopberg här. Eller sopkaos, som är det senaste kaoset media skriker ut om. (Sopkaos är det alltså i Stockholm.)

Soppåsar

Sopkaos i New Village osså.


Jag måste ge mig ut, tyvärr. 
Det är inte bara sopkaoset jag ska bringa ordning i, jag måste ordna nån middag dessutom. Det blir köpepizza idag har jag bestämt. Eftersom jag är ensam straffas jag och får inte hemkörning av pizza om jag inte betalar (extra) för det. Därför har jag bestämt att jag åker och hämtar hem den själv. Men än så länge är det lite tidigt, så jag får väl ställa mig vid strykbrädan en stund och även dra några tag med en fuktig trasa i badrummet och i duschrummet-toan.

I kväll blir det tänd ljuskrona igen. Fem stearinljus får inte upp värmen, men det var i alla fall mysigt att tända dem igår. Repris i afton, alltså. Och kronan sitter i taket i vardagsrummet, inte på mitt huvud. Nåt ljushuvud är jag inte, som bekant. Förutom pizza och ljuskrona blir det Stjärnorna på Slottet klockan 20. Och ett och annat kapitel i min bok, förstås. Har DU lust att berätta vad DU har haft för dig idag så gör gärna det i en kommentar.

Ljuskrona tänd

Ljuskronan sitter i taket, inte på mitt huvud. Nåt ljushuvud är jag som som bekant inte.


*Greta-Lischa Schterner = hon hette självklart nånting heeelt annat.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett som vanligt rätt spretigt inlägg.


 

Isrosor på köksfönstret

Det är inte bara is på gång- och vägbanor. Jag har is på mitt köksfönster också. Jag dokumenterar ALLT för att presentera vid nästa kontakt med BRF-styrelsen.

Inte trodde jag att jag skulle säga detta, men… TGIF*! Vi har haft några dar med skitkallt väder och det är inte varmt inomhus heller, vare sig på jobbet eller hemma. I morse var det -22 grader. Jag var lite beredd på det, men ändå. En kan inte säga att jag vänjer mig vid kylan. Glad är jag i vart fall att jag äger en varm dunjacka och att Clark Kent** alltid startar – ta i trä!

I köket var det så kallt i morse att jag hade fått isrosor på fönstret. Spisrosor har en ju hört talas om, men här var det is. Jag fotade eftersom jag dokumenterar ALLT för att sen ha bildbevis att presentera vid nästa kontakt med BRF-styrelsen. Det kan nämligen inte vara möjligt att jag har 21 grader i min lägenhet.

Minus 22 grader

I morse var det -22 grader ute, men det ska visst bli lite varmare redan i helgen. Fast fan tro’t!..

Det är ganska halt ute och på sina håll ren is på såväl gångbanor som vägbanor. De flesta av oss tar det därför försiktigt. Men det finns som vanligt puckon överallt och den här veckan har majoriteten av dessa suttit bakom en ratt. Somliga kanske lever i villfarelsen att de har nio liv. De allra flesta av oss har ett enda. Många av oss är rädda om det.

Min arbetsvecka började segt och långsamt, men slutade desto fullare. Jag känner ändå att jag har uppnått mina egna mål för veckan. Och även om jag avskyr att lay outa och tycker att InDesign är skitsvårt lyckas jag ändå få till nånting. Det är jag trots allt lite nöjd med. Idag gjorde jag det sista på en beskrivning samt gick igenom ett par korrektur som kommit tillbaka från författare.

Vidare fick jag ett samtal från min chef på distans och passade då på att kolla möjligheten till terminalglasögon. Det är nämligen inte bara mina dumma leder (främst armbågar, handleder och ett knä) som har värkt i veckan. Huvudet har gjort sig påmint om att det finns. Och jag har insett att det inte funkar i längden med linser, som jag ser bra med på långt håll, och billiga läsglasögon vid jobbdatorn. Efter lunch fyllde jag sen i en beställning samt ringde och bokade tid. Nästa fredag efter jobbet ska jag till Synsam igen, denna gång för terminalbrillor. Arbetsgivaren står för synundersökningen, glasen samt 390 spänn till bågar. Gentilt, tycker jag.

Något varmare hade det blivit till kvällen, men likväl var det skitkallt när vi tuffade hemåt, jag och Clark. Jag stannade vid Tokerian för att köpa mjölk och smör och yoghurt och en påse parmesanostringar. Kvällens middag blir nog emellertid inte italienska ostringar utan ost och kex och vin, rester från söndagsmiddagen.

Under morgondagen hade jag först tänkt att ta en loppistur, men jag har ingen lust i kylan. Dessutom behöver jag både städa och tvätta. Därför blir det troligen hemkörningspizza till lördagskvällen. Det var verkligen länge sen jag åt pizza! Sen jag började jobba försöker jag att äta lite mindre onyttig mat (vinterns storhelger undantagna!). I veckorna äter jag inte godis, knappt ens på lördag-söndag heller. Och det enda fikabröd jag äter är det som serveras på gofikat på jobbet på fredagarna. Idag fick vi… Kärleksmums. Men du… När jag var barn sa vi minsann inte Kärleksmums utan chokladrutor med kokos, rätt och slätt. Vad kallade/kallar DU dessa kakor? Skriv gärna några rader i en kommentar!

Kärleksmums

Kärleksmums eller bara chokladrutor med kokos på, rätt och slätt?


*TGIF = Thank God It’s Friday (tack, Agneta, för att du har utbildat en obildad!

**Clark Kent = min lille pansarvagn till bil

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rätt kallt inlägg.


 

Mörkt i köket

Mörkret har jag inga problem med.

Nej vinter gillar jag inte. Nog hade jag kunnat tänka mig lite snö under jul- och nyårshelgerna, men inte nu. Idag är vädret bara vidrigt. Jag fick skotta mig in i garaget i morse och jag fick skotta mig in i kväll. Det är lite svårt med tanke på min rygg. Tur att den snö som fallit är lätt. Sen var det kallt och halt och allmänt jävligt. Smart var jag i alla fall som tog lite extra tid på mig i morse. Jag lämnade Clark Kent* på jobbets parkering och gick in för att jobba mina åtta timmar. Det snöade hela jävla dan. Faktum är att jag hellre tar mörker än snöhelvete. Och mörkt var det när jag kom hem… Men det känns fint att stakar och stjärnor är borttagna – det är ju tjugondedag Knut idag.

Jag har en bra resväg till och från jobbet. Den går till största delen längs en två- eller trefilig väg. Inte har jag långt till jobbet heller. Det är jag så tacksam för. Jag tänker på kollegan E som har en bit att pendla. Tur att E verkar vara så lugn och trygg bakom ratten. Själv sitter jag på helspänn. Det finns alltid dårar som ska fram fort, så även i kväll när det inte var riktigt plogat och ännu halare än i morse… Vissa kanske har nio liv, men majoriteten har det inte. Det vore fint med lite hänsyn till oss med ett enda.

Att gå i ide vore en bra idé för mig den här årstiden. Jag vill helst inte gå ut när snö och blåst viner runt knuten och det är snorhalt. Temperaturen ska krypa ännu mer neråt igen. Såg nåt om att den skulle stanna nånstans mellan 25 och 30 minusgrader på fredag. USCH!

Snö

Snöhelvete!

Och ja. Jag gnäller hur mycket jag vill på snön på min blogg. (Men jag är glad åt att jag har en bra resväg till jobbet OCH nya vinterdäck.)

Arbetsdagen – och kylan – har gett mig ont i båda armbågarna. Det är inte bra. Lederna känns extremt belastade och jag hittar inget läge där jag kan vila dem. Jag fick i alla fall en textgranskning färdig idag och jag skickade korrektur till författaren. På eftermiddagen hade jag ett arbetsmöte. Tyvärr blev det ingen lunch med mor och dotter idag, men kanske kan den bli av nästa vecka. I morgon ska NK** och jag luncha i restaurangen och inte i lunchrummet. Ibland är det så skönt att smita iväg.

På grund av armbågarna tänker jag inte sitta alltför länge vid datorn nu i kväll, men en liten bloggrunda skulle jag vilja hinna med. Numera tar jag inte nån sån varje dag, som jag gjorde förut. Det var ganska länge sen jag slutade med det. Jag läser färre bloggar också, jag har varken tid eller lust. Och min egen driver jag bara mot slutet, även om det känns evighetslångt till dess…

En evighet dröjde det nästan, men idag fick jag besked angående en tjänst jag sökt – i början av augusti förra året. En del arbetsgivare har uppenbarligen inte bråttom. Det är ändå inte den längsta tiden jag har fått vänta. Jag har ansökningar gjorda i februari 2015 som jag ännu inte fått svar på.

En maskin julrött jobbar på i badrummet. Till skillnad från somliga tvättar jag vid vettiga tidpunkter. Jag har betalat en räkning utan att sucka. Betala räkningar gör jag också vettig tid i stället för sista dan när ”alla andra” gör det och det kan vara svårt att logga in hos banken. Klockan 21 häller jag ner mig i bästefåtöljen för att se premiäravsnittet av Vänligen Lars Lerin på SvT 1. Vem vill missa Lars Lerins möte med Anni-Frid Lyngstad?!

Vad gör DU i kväll, dårå??? Skriv gärna några rader i en kommentar om du har vägarna förbi den här bloggen!


*Clark Kent = min lille pansarvagn till bil

**NK = Närmaste kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om mål och att vara utvecklingsbar – och att inte vara det senare…


 

Kardemummablomma

Troll gillar att gömma sig i buskarna. Själv föredrar jag buskarna. Busken på bilden är min kardemummablomma på jobbet, köpt för ett presentkort från Elliot.

Tänk att jag inte kan sluta skriva här nån gång! Det ska jag, var så säker, men utrymmet är inte slut än. Och vad ska då vissa trollpackor göra som i dagsläget kommer på oönskade besök flera gånger om dan? Deras liv lär bli tomt. Mitt liv… går vidare, för jag är utvecklingsbar. Men än så länge fortsätter det som tidigare. Jag skriver och jag har i alla fall en trogen läsare som höjer min besöksstatistik (det gäller att tänka positivt).

Vid nyår avger många löften. Det gör inte jag. Jag sätter upp mål för det kommande året. Vilka mina mål är för 2016 vill jag inte gå in på alltför detaljerat här – se stycket ovan! Ett mål som är ganska oskyldigt att nämna i alla fall är att jag ska bredda min läsning och läsa fler böcker som inte är deckare. Förra året försökte jag införa

varannan icke-deckare

men det sket sig ganska snart – jag köpte ju nästan bara deckare. I år ska jag skärpa mig. En god början är två av julklappsböckerna. Vännen Inger skickade mig Livet enligt Fikry av Gabrielle Zevin och vännen Jerry gav mig Eva Wiklunds Hon som ser. Vidare hittade jag en intressant lista hos Johanna. En del av böckerna som hon klassade som de bästa romanerna hon läste förra året har jag läst, men jag hittade ett och annat intressant tips också. (Jag måste erkänna att jag glodde en hel del på hennes lista över de bästa deckarna hon läste förra året också… Till min förvåning hittade jag ett par för mig okända författare där.)

Julklappsböcker

Den sista från höger och den tredje bakåt räknat från höger blir bra starter på mitt mål att bredda min läsning. Tack, givare!


Under ett par veckors tid
har jag varit ganska sänkt, trots att jag inte haft nåt galet att peka på i tillvaron. Men idag på förmiddagen kom jag på orsakerna. Det är tyvärr

minnen

som jag inte kan radera. Däremot bleknar de för varje år och jag känner mig stärkt av att jag hanterade smärtan så bra som jag har gjort och att jag kan få ro i att veta vad det handlar om. Därför blir ett annat av mina mål för det nya året att stanna upp, tänka och lyssna bättre på mig själv. Det är först när jag liksom har klarat av mig själv som jag kan vara av värde för andra.

Promenadväg

Ibland måste jag stanna upp, tänka och lyssna bättre på mig själv.


När jag scrollar upp och läser
vad jag har skrivit ser jag en del kloka och sansade ord. Annars började den här 2016 års första dag i raseri (ja, jag bultade i elementet och skrek ”IDIOTER” till sist. Det hjälpte dock inte, jag fick bara ont i handen och blev hes.). För en kan verkligen undra vad jag har för grannar som sätter igång att spika klockan 9.40 en nyårsdag. Det spikades av och till i tio minuter. Jag har svårt att tänka mig att detta var nåt akut och inte kunde väntas med ett par timmar. Puckon! (Nu tycks de i stället ägna sig åt att möblera om, tvätta och gräla. Att en ska behöva höra allt…)

Nu är jag rejält kaffesugen och ska veckla ut mina onda ben ur sängen och ta mig ut i köket. Det blir åter en lugn – och pratsam… – dag med mamma i NewVillage. Men vad händer hos DIG??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar så blir jag glad!

Syltburk

Kanske fastnar mina fingrar i en syltburk ute i köket???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett gott inlägg.


 

Chokladbit 10g

Denna unnade jag mig på förmiddagen. Hela tio gram Marabou mjölkchoklad…

Det är bara att inse att jag har en svag karaktär. Men samtidigt… om en har gått ner sex kilo på lite mer än två månader då tycker jag att en kan unna sig en mjölkchokladbit från Marabou på tio gram till förmiddagskaffet på jobbet. Och det var precis vad jag gjorde. Som jag njöt… Den djupa tallriken med godis från igår var nämligen påfylld i morse. Runt den låg även lite frukt och ett paket pepparkakor. Frukten och pepparkakorna var kvar när jag gick hem i kväll, men godiset var slut. Det känns skönt att veta att jag inte är den enda godisråttan i hela världen. Eller ens på mitt jobb.

Datorskärm You died

Dött hade jag med all säkerhet gjort av förskräckelse om jag sumpat plånkan idag!

En lite märklig dag och vecka har det varit. Jag tänker inte gå in närmare på det än så. NK* var helt klart förkyld i morse och jag krävde ett visst avstånd. Men vi tog ändå veckans restauranglunch tillsammans. Det blir att en pratar om lite annat än jobb då – både roliga saker och mindre roliga.

Fast dagens lunch höll på att sluta riktigt illa. Efter maten gick vi upp och jobbade och en stund senare knackade H på och frågade om jag saknade nåt. Min plånbok, till exempel… JA JÄVLAR!!! Den hade jag lagt ifrån mig i matsalen! Men jag måtte jobba på ett ställe med enbart ärliga människor, för plånboken var inlämnad i kassan och varken plastkort eller kontanter saknades! En kan ju bara föreställa sig hur min helg hade blivit om plånboken med innehåll var väck så här lagom till jul…

Jul ja… I helgen ska jag städa och julmöbla**. Jag vill göra så fint jag bara kan för min mamma. Det är i ärlighetens namn mest för hennes skull jag pyntar och det är hon som får flest julklappar. Hon får liksom alla de där små sakerna – och några större – som jag inte har kunnat köpa under året på grund av avstånd och ekonomi. Ungefär två veckor ska mamma vara här. Det brukar gå ganska bra, även om somliga pratar typ hela tiden. Tjatar hål i huvet ibland, känns det som. (Intressant nog var det ett pucko som tog åt sig av mina ord förra vintern, blev jag upplyst om. Tog åt sig för att det kände sig träffat av en sanning? En upphör inte att förvånas att somliga tillskriver sig plats i mitt cyberliv… Plats de inte har haft på typ flera år – och när de hade den var den ytterst liten.) En del kan helt klart hålla låda, alltså. Min insats än så länge är att jag åtminstone har burit in två jullådor från förrådet – den ena med julgransprylar, den andra med övrigt pynt.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Innan jag for hem från jobbet 
stärkte jag mig med sedvanlig fredags-go-fika. Jag och NK pratade om våra helgplaner. Att NK är en mycket snäll person fattade jag tidigt i vår bekantskap. En kan hoppas att snällheten och inte förkylningen smittar av sig lite på mig. Men jag kanske inte är utvecklingsbar på den fronten. Jag planerar nämligen att skicka en bild via mobilen på lattjo-lajbans-lådan så att NK riktigt lääängtar efter måndagen…

Saffransbulle

En saffransbulle till go-fikat idag på jobbet.


Hum… Det verkar som om jag redan har ätit 
hela helgens ranson av sötsaker redan. Inte ett dugg sugen på nåt är jag heller, vilket ju är bra. Det finns varken godis eller mat till i kväll, men i värsta fall en påse prästostbågar och öl.

Nu ska jag luta mig tillbaka den här fredagskvällen och slappa och läsa. Och spela lite Wordfeud. Det går väldigt bra just nu, men jag spelar inte med nån mer än vännen Agneta och kollegan E – då får jag inget annat gjort. Medan du njuter av mina avslutande, triumfatoriska bilder får du gärna fundera över dina helgplaner och sen skriva en rad i en kommentar.

Detta bildspel kräver JavaScript.


*NK = Närmaste Kollegan

**julmöbla = julpynta

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 489 andra följare